POLISHUNDEN AREK

Uniformsbyxor på, kängor som snörs an och sedan på med pikéttröjan. Fram med bältet som innehåller i stort sett allt utom motorsåg och yxa. Som grädden på moset det så förbannat tuffa benhölstret som gör att Husse ser ut som värsta insatspolisen. In i den kultförklarade cross countryn för färd ut i den hårda miljö som tituleras Stora Staden..... Skattebetalarna ska ha valuta för pengarna så Husse antar den hårdaste tjänsteminen så fort vi lämnat polisgaraget. Minsta tjafs, uppnosighet eller respektlöshet kommer att bestraffas hårt och som vittnen och biträden mina två medhjälpare Arek o Emo. Redan efter 500 meter så vaknar Husse ur sin fantasidröm om hjältedåd och hård attityd. Upptäcker att dom enda typerna som befinner sig ute är stressade människor på väg till sina jobb.... Visst f-n! Det är ju dressyrdag och inte busjagardag. Bort med attityden, kanalbyte från Hip-Hop till mer schlageraktig och lättsjungna låtar. Ned med rutan på rallybilen och så järnet ned mot dressyrplatsen.....

Det är ju lekdag för hundarna och Husse hade som önskemål om att få spåra lite längre med Gammelgeten. Ett färsk spår av jaktkaraktär där vi efter några kilometer skulle komma i fatt och triumfera över den "gripne". Figuranten skulle spela skräckslagen och bli biten i den medföljande skyddsarmen. Planen var glasklar och instruktörerna nöjda med övningsupplägget. Figuranten som utsetts att bistå Arek och Husse var lika exalterad över övningen oxå. Problemet med figuranten är att denna kan ändra scenariot blixtsnabbt och utan att meddela övriga skådespelare. Så även nu.... Eftersom Husse kände viss oro för vad mannen kunde hitta på så medtogs för säkerhets skull en GPS för att hitta tillbaka efter långspåret. Nollställde mätaren för att kunna mäta hur många kilometer spåret till slut skulle bli.

Efter 15 minuter drog Stadens hjälte och dennes svanspilot ut till skogs. Räknade med minst en timmes språngmarsch i skogen innan vi skulle hinna i fatt och Arek få bita an. Dubbelkollade all utrustning innan Schakalen slet ut mig på en språngmarch. Redan efter 200 meter så vek Arek kraftigt vänster och lyfte huvudet som om han vindade in något... Va f-n! Funderade på om något vilt från fablernas värld dånat igenom vårt spår och att Geten mot förmodan funnit detta mer spännande än bitövningen.... Bestämde mig för att lita på hunden för en gångs skull och hängde därför på i spårlinan. Arek var nu riktigt het! Kändes som om vi var riktigt nära det han nu spårade då vi nu kom ut på ett öppet fält....

Arek visade tydligt att jakten snart var slut och då Husse tittade upp så syntes ju den lilla runda farbrorn som varit lekledare i övningen. Då Arek gått i fullbett och övningen var slut så vandrade vi tillbaka mot bilarna. Hade inte hjärta att vara upprörd mot den lilla farbrorn eftersom han var eld och lågor över hur bra övningen gått. När vi nått bilarna och åkt upp till första korsningen så visade GPS én på att vi tillryggalagt 600 meter..... Vilket långspår va???

Efter den fabulösa urladdningen i skogen så var det Emos tur. Emos utbildningskurva har gått rakt uppåt och allt fungerar mycket bra förutom det ack så viktiga: SPÅRNINGEN.

Emos utveckling i spåret har inte gått så bra som jag hoppats. Det är som att han saknar en viktig del för att bli en riktigt bra spårhund. 90 procent av alla jobb vi har i Stora Staden är spårjobb på hårt underlag där det är mycket störningar. Har inte hundarna den riktiga kicken i spåret så fungerar det inte. Som det ser ut nu så kommer inte Emo upp i den nivå som behövs. Vi har kört mycket extraträning med byteshöjande övningar, men det ser tyvärr inte riktigt bra ut. Emo har fått en vecka på sig att visa en förbättring. Om det inte blir bättre så är han nog tyvärr rökt som polishund i Stora Staden. Det är väldigt synd eftersom det är en härlig hund.....

Min gode vän Emo, alias albinon, är ett gosedjur i världsklass. Varje morgon vi vaknar så har vi en gäst i sängen. Hans favorit är att smyga upp, låsa fast händerna med tassarna och sedan slicka bort allt överflöd från våra ansikten. På tomten så spelar han fotboll mest hela dagarna. Det har gått så långt att Husse till och med slappnat av lite under dessa lekar, men det ordnade ju Emo genom att anfalla en förbipasserande hund. Han tyckte väl att Husse blivit slapp.... Jag som alltid gnäller på andra hundägares hundhållning fick nu själv stå och be om ursäkt för albinons uppträdande....

Veckan som kommer nu så är det spårträning som gäller. Måste få upp Albinons intensitet och bytesintresse. Vill ju mer än gärna ha honom kvar, men då måste det bli mycket bääääääättttreeeeee.....

I fredags klädde jag och Arek även upp oss i hockeykläderna. Som en rymdmänniska som färväntar sig ett fall från månen haltar man fram på grund av alla skydd som skaver. Anledningen: Första maj demonstrationer där man förväntar sig bråk och våldsamma upplopp. Papperen från insatscheferna var numrerade upp till 200 sidor och på en av dessa behandlades Hundenhetens uppgift. Uppgiften bestod i följande:

Att under insatsen befinna sig på behörigt avstånd från demonstrationsplatserna. Hundenhetens uppdrag blir i stort att vara osynliga för att undvika provokationer. Vid läge rött (i stort sett krig) så kunde det komma i fråga att vi skulle få använda våra köttätare, men i övrigts så kunde vi opolerade och osociala svanspiloter hålla oss på behörigt avstånd.

Detta fick till följd att vi under dagen han med följande:

Rasta hundar på vackra Djurgården.
Äta glass och fika vid en vacker båtklubb.
Besöka Gröna Lund och titta på alla dårar som åker Insane och uppskjutet.
Ånyo äta glass.

Shit va hårt det är att va hundförare!

Må gott!

Husse

Två försvunna 4 åringar sedan flera timmar tillbaka! Uppdraget mycket viktigt och allvarsamt även om dom små initiativrika asen själva valt att rymma från sin förvaring på dagis. Snack med Arek på vägen fram om vikten av att sätta på sig hjältemanteln. Peptalk till Emo om att detta är hans chans att ta viktiga poäng och axla rollen som blivande hjälte i Stora Staden. Efter ordergenomgång så fick självklart K9 enheten en oländig bit terräng att söka av. Av fyrbentingarnas uppträdande när dom släpptes ut ur sina burar så misströstade dom ej utan skällde glatt och sprang varv efter varv runt Husses ben.... Arek verkade inte ha förstått peptalket för han sprang direkt ut och hämtade en kotte. Nykomlingen Emo verkade inte heller han ha förstått ordergenomgången i bilen för hans blick skvallrade om att syret nått upp i hjärnan, men att där i övrigt var vakum..... Passgångaren hängde mest på i Areks upptåg och Husse kunde endast hoppas att en vindpust och vittring från mänsklig doft skulle bryta Piff och Puffs kamp om kottarna.....

Efter en timmes klättrande så kom då det sköna beskedet om att en patrull hittat "the refugees" och detta vid en korvkiosk nära centrum. Trodde väl inte från början att just vi skulle hitta pygmeerna i den djungel där vi var, men som sagt! - Man vet ju aldrig... Direkt vi lastat Statens Volvo så kom nästa uppdrag. I största hemlighet anordnades en insats för att förhindra ett förestående rån. Platsen var rätt nära där Team Arek/Emo och Husse befann sig och terrängen däromkring inbjöd verkligen till ett flyktspår. Strax innan 21.00 skulle rånet ske och tipset var bra. Namngiven buse, plats och tid skvallrades in till farbror blå.

Med ett smile gled Husse in i det "heta området" och då med förhoppningen om att få spåra upp en flyende rånare. Även det sket sig så klart eftersom objektet som skulle rånats typ hade stängt för två timmar sedan.... Fuck! Gav upp polisjobbet och bestämde mig i stället för att bygga kroppen inför sommarens sol och bad. Byggde ett par sjukt stora biceps och bröstmuskler innan jag gled in mot duschen. När Husse duschat klart, torkat sig och ånyo skulle flexa muskler i spegeln så hade dom redan försvunnit.... F-n! Allt jobb i gymet helt i onödan....

Emo har även han lyckats gripa sin första flyende buse. Tonårssonen kaxade upp sig mot Husse varvid jag hotade med att släppa Albinon på honom. Den spensliga unga mannen trodde sig odödlig och gav sig av på en löptur med Albinon efter sig. En tonåring har ju ingen styrning i kroppen på grund av allt som skall växa på plats så det dröjde ju inte många sekunder förräns han föll till marken. Två sekunder senare kom Albinon sladdande över honom med samma osynkade unghundskropp. Resultat:

Ont i röven!
Blåklocka på vänster öga efter unghundstass!
Fläskläpp efter att 40 kg hund lagt sig i ansiktet för att vila!

Tonåringen klart dämpad och inte alls lika sugen på att kaxa mot pappa.... Annars är den unge tonåringen klart häftig. Berättade häromdagen om hur han befunnit sig i skidliften på väg upp för backen. Sittandes tillsammans med en helt okänd dam och då med den självklara svenska tystnaden. All spänning resulterade i att den slappa röven släppte ut en riktigt aerosolknall med tillhörande bajsdoft. Tanten tittade på honom och då börjar han skratta hysteriskt. Så hysteriskt att han föll ur liften och rullade ned för backen... - Vad säger man? Inte lätt att bräcka den historien va?

Hur går det för Emo då? Vi vilar ju tills på torsdag med spåret, men ångar på med lydnaden. Det går riktigt bra och vi har kommit en bra bit på vägen. Albinon orkar lite längre pass nu och gör fina framsteg. Vilotiden går åt till att spela fotboll med Arek på tomten.

Må nu gott!

Husse

Polisradion ropar ut! "pågående skadegörelse på skola. Anmälare hör glaskross". Reptilsnabbt svar från Stora Stadens hjältar och så var vi på väg. Radion meddelade att besten och svansföraren blev ensamma på detta jobb eftersom övriga poliser var upptagna med andra göromål. Husse svarade kaxigt att detta  var att anses som "no problema" och i händelse av flykt eller strid så var ju teamet beudransvärt samspelta att allt ändå skulle lösa sig.....

På plats så stod den välvuxne anmälaren halvgömd. Han meddelade att han hört glaskross från en förskola, men att han trodde gärningsmännen redan flytt. Han hade inte vågat gå dit för att kontrollera och det tackade ju Geten och jag för. Taktiken blev att Husse bar spårlinan medans Arek vässade tänderna. Geten var grymt laddad och drog mig fram i kopplet som om jag vore en djävla trasdocka. När vi närmade oss så visade Geten tydligt att här fanns färsk vittring. När vi närmade oss kortsidan så hördes det karaktäristiska ljudet av glaskross.... - Dom var alltså fortfarande kvar!!! Team Arek/Husse visade prov på flexibilitet och ändrade taktik ett (spårande) till omfallstaktiken. Omfallstaktiken går ut på lösa uppgiften på följande sätt:

Full fart framåt! Fienden skall upptäcka en rabiat varg med skall och blottade tänder. Får man ändå för sig att flykt kan vara ett alternativ så skall det klart framgå att den som håller i kopplet knappast kommer att orka hålla fast vargen och detta genom ett ansiktsspråk på Husse som visar på panikbeteende.... Taktiken fungerade klockrent!

STANNA ELLER JAG SKICKAR HUNDEN!!!! För att förstärka orden så fortsätter Arek dra mig mot objektet trots att jag kastat ankar och försöker stå still. Skadegörelsen upphör, men fienden vägrar resa sig upp. Ser endast två huvuden i höjd med staketet till altanen.

RES ER UPP OCH KOM HIT! OM INTE SÅ BLIR NI VARGMAT!

Huvudena börjar att röra sig mot Teamet, men fortfarande hukandes bakom staketet. Va f-n! Är det anfall på gång? Här gäller det att ta kommandot igen.... - Res er upp! Klättra över staketet och håll händerna synligt! Kommandona åtlyds, men nu med snyftande ljud under rörelse....

Då upptäcker Husse sitt och Areks fina kap! Fienden kunde ju inte resa sig upp eftersom dom redan stod upp! Fienden visade sig vara ca 110 cm långa och vara i åldern 10-11 år. Shit! Kan ju paja barnens uppväxt och tilltro till rättsväsendet så vi sköt i diskett nummer tre i taktiklådan och blev dagisvänliga. Arek var den som fick lattja och stoja med kidsen medan Husse försökte formulera ned en anmälan på skiten grabbarna ställt till med. Geten var tålmodig och lyckades få kidsen att upphöra med sitt tårfyllda beteende.... Man kan väl säga att grabbarna ställt till med lite bus, men fångats med handen i kakburken. Är bara tacksam för att ingen sprang.... Tänk om Arek ätit upp någon utan kidsen? Då hade ni som ej sett Husse live troligen fått se honom på varje löpsedel i hela Sverige. PHUUU!!!!

Under förmiddagen i dag har jag, Emo och Geten njutit av det fina vädret. Strålande sol, lydnadsträning samt lite spårträning. Under det att vi väntade på att spåren skulle ligga till sig så njöt vi av en skön skogspromenad. Hundarna turades om att urinera på allsköns stubbar och träd vilket gjorde att även Husse tänkte passa på att tömma förrådet innan det var dags att fika....

Stöllde mig mot en trevlig buske, tittade ut över den vackra skogen och då mest för att undvika upptäckt. Trots att det var stora skogen så vill man ju inte bli påkommen när man står med Mr Liten ute i vädret. Tittade vänster! Tittade höger! Ingen där så då var det bara att titta nedåt för att se vilken typ av figur som ritades på marken... Shit! Därnere låg ju en jävel och tokstirrade rakt upp på det oskyddade byltet... En huggormsjävel låg och njöt av solen, men fick sig väl en ofrivillig dusch i stället.

Husse har ju ormfobi vilket gjorde att steppandet drog igång och då okontrollerat. Här gällde det ju även att säkra upp hundarna innan dom skulle undersöka varför det sick-sackförsedda snöret ålade i väg. När hundarna var under kontroll så visade det sig att jag så att säga glömt att "skaka av "den" innan den drog ihop sig i byxan... Shit! Urin i hela brallan. FAN!!!

Lämnade hundarna i bilen, men av fascination var jag tvungen att gå tillbaka för att fotografera ormen. Ville att sambon skulle förstå att jag ej led av inkontinens utan faktiskt mött skogens fiende. När sambon fick se kortet på mobilen så var hennes gissning att det var en spindel.... Okay! Kortet var inte bra, men att säga att det var en spindel!!!!!

Nu ska vi vila en stund för att sedan dra till jobbet. 

Må gott! 

Det härliga vårvädret fortsättar och ledigheten rullar på i mycket trevlig takt. Här ingår skötsel av tomten i form av krattning, inoljning av altanområde och staket samt möblering av utomhusmöblerna. För att se om möbleringen lyckats så måste man ju även testa på att träna genom att då fika.... Till  min hjälp har jag haft mattis, stånk o stön barnen, Emo o Arek och sist men inte minst Jamaren.

Jamaren gör allt för att få lite fart på tomtområdet och då genom att göra små ruscher över området för att se vilka av medlemmarna som har jaktinstinkt i blodet. Emo har kort minne, men grymt bra jaktintresse vilket innebär att vi fått hämta in Emo från grannarnas tomt mer än en gång. Den självgoda Jamaren smiter iväg en stund för att strax efter komma från en annan vinkel och göra sin byteslek..... Framsidan på tomten ser därför nu ut mer som en uppräfsad åker än en gräsmatta....

Emo o Arek har även tränats i den ädla konsten att spåra. Vi har roat oss med färska spår i skog och då med ordentlig byteslek i slutet. Emo börjar fatta galoppen, men får till och från kortslutning i sin vattenskalle. Men i stort går det mycket bra. Geten finner dessa lekar grymt roliga och som avslutning fick han ett härligt spår på jakt efter Husse. Den som skulle hålla i spårlinan var mattis och stora sonen. Husse gick ut med ett försprång av ca 5 minuter vilket ju innebär att den som skall spåra kommer att få sig en hyfsat aktiv skogspromenad. (Hi! Hi! Hi!)

Husse roade sig med att hoppa över allt bråte han kunde hitta, klättra upp för varje höjd han kunde se samt självklart då springa ned för höjdernas sluttningar och då i jakt på nästa bergsknalle. För att riktigt få njuta så ringde Husse även upp lilla mattis var annan minut för att få njuta av hennes andhämtning. Första samtalet innehöll svordomar, nästa samtal en hel del flåsande och det tredje samtalet att hon lämnat över spårlinan till ynglingen som kallas för hennes son....

Högt upp på en höjd inväntade jag ekipaget och när dom väl dök upp så lät det som det var någon som for runt med en skogsmaskin. Här knäcktes det kvistar vill jag lova. Observerade bara Arek fäst i en spårlina. Därefter ett litet glapp och sedan en vilt hoppande och springandes tonåring.... Efter ytterligare ett glapp kom lilla sambon ångandes med röda fina kinder.

Smög vidare över berget och ned för en sista sluttning. Nu hade Geten sett mig och den nioåriga Schäfern njöt av sin triumf. Man såg i ögonen att han visste att det vankades en bitning i Husses seniga arm. Som tur var hade Husse med sig sin fina skyddsarm för efter bara ett fåtal sekunder satt 40 kg besten njutfullt fast i högerarmen.....

Strax efter kom dom två "hundförarna" i fatt även dom....

Hundarna har fått en rejäl dos träning under helgen och så även lite motion. Gammelgeten är ju njutbar att se. Han älskar när vi cyklar, åker rollerblades eller springer. Vår nye vän, Albinon, är lite mer av motsatsen. Han njuter inte av motion utan han ser mer lidande ut när cykeln kommer fram.... Albinon har dock inget val eftersom han skulle se rätt bra ut om han fick en och annan muskel på sin späda kropp. Enda gången han sprungit frivilligt var när barnen och Husse åkte rollerblades. Då skulle han vara med och buffas o knuffas i sin iver att vara först....

När vi cyklade i går så var han mer avvaktande. Såg ut som om jag höll på att sälja honom till en kannibal när vi lugnt cyklade runt i motionsspåret. Ko-ögon, släpande gång och gängliga steg....- Tills vi mötte en hundjävel i spåret!!! Då plötsligt skulle han vara före cykeln. Detta innebar ju att Husse drogs med i jakten mot den andra hunden och trots svordomar och försök till att bromsa in så gick färden i god fart fram emot den andra hundägaren. Som en liten överraskning på motionsrundan så vek min unge nykomling in framför framdäcket och då var det ju riktigt kört..... Efter en halsbrytande vobblingstur så fick Husse stopp på velocopeden. Dock med kraftig smärta i pungpåsen efter att ha hoppad ned på ramen i ett försök att bromsa med fötterna.

Jävla Emo! Efter lite praktisk diskussion om hur vi skall hantera motionen på cykeln så drog vi vidare i spåret.....

I dag är det söndag. Då ska vi ha en vilodag. Emo o jag ska bara spela fotboll på tomten och kanske köra ett litet lydnadspass på en 10 minuter. Motionen kommer han dock inte ifrån och dagen till ära skall Husse flexa musklerna och glida fram på sina rollerblades....

Må gott!

Husse

Familjen Zoo har nu haft långledigt och vädret kan man ju i alla fall inte klaga på. Strålande sol och späckat schema som i sin tur gjort att alla däggdjuren somnat gott på kvällarna. Trots uttag av semestertimmar så handlar ju det mesta ändå om att träna hund samt våra egna kroppar. Husse har fått ett nytt ryck och ämnar trotsa naturens lagar för typ den 1000 e gången under sin livstid. Gymet har ånyo fått flitigt med besök och allt för att Husse ska få många magrutor och stora biceps inför beach 2009. För 1000 e gången så kommer jag att konstatera att när man rullat ut garnnystanet så syns ändå inga knutar, men det sista som överger en är ju som tur är hoppet.....

Husse tror ju på mirakel och önskar inget hellre än att få lite synlig muskulatur. En vanlig vecka kan därför innehålla två pass fotbollsträning, tre pass på gymet och ett fruktansvärt pass så kallad spinning. Själva fotbollsträningens första pass körs ju på måndagen och sedan är ju för f-n hela veckan förstörd. 14 åringarna som Husse försöker knäcka blir ju bara snabbare o starkare för varje vecka så Husse får ju slita hund för att hänga med.... Timmarna i gymet är mer harmoniska för då kan man ju vika ned sig när det börjar smärta lite i senorna.... Spinningen däremot!!! En timmes tortyr där kommandorskan som kallas instruktör verkar göra allt för att man skall gråta om nåd.... Efter att timmen är slut så haltar samtliga deltagare ut och det ser ut som om man varit med i en flygkrasch.....

Med insjukna kindknotor, puckel på ryggen och ett uppdämt behov av att vila så haltar man ut mot bilen. Öppnar dörrarna för att då se ett antal blodhundshängande ögon som tigger om att få vara med.... Shit! Ingen vila utan bara att ta tag i fyrbentingarnas kroppar oxå. Temat denna vecka har varit att lära albinon att spåra. Till och från har han gjort det okay, men jag har saknat det där riktiga klippet i spåret. Vi har därför haft hjälp av en instruktör och då börjat med grunderna i motivationsspår. Albinon har verkligen viljan, men alla bitar har inte riktigt kommit på plats. Instruktören ser dock inga problem utan tror att albinon kommer att spåra alldelels utmärkt.... Motivationsspåren med Emo har i alla fall gjort att Husse fått se/flyga fram i skogen samt verkligen fått användning för sin Deo.

Även skogens konung, alias den haltande fyrbentingen, Schakalen, den tandlöse hårbollen Arek har fått leka av sig. Husse har utnyttjat barnen och mattis för att "die alte" ska få ha lite roligt. Det är å andra sidan lika roligt att titta på när han visar sina talanger....

Ungarna ombads bland annat lägga ett lite längre skogsspår för att Geten skulle få njuta av lite drag i linan samt fräsch skogsluft. Att han sedan tränade uthålligheten lite gör ju ingen heller. Hade flera kontakter med den lilla sonen under det att bröderna gick ut spåret. Han lät meddela att promenaden gick bra, men att det kanske blev lite väl långt. Han och brodern hade dock hittat ett bra gömställe och väntade nu bara på att favorithunden skulle "rädda" dom. Arek tog upp spåret galant och Husse släpades med ut i den skog som låg huller och buller på marken. Efter ca 150 meters spårande så började Geten att vinda in något och gick med mycket hög nos.... Shit! Var det någon annan som gick här i ödemarken eller hade Geten nosat in något från Fablernas värld... Lät min inspirationskälla sköta spårandet och hängde bara på. Nu var det full galopp i ca 150 meter till innan jag hörde ett skällande i en sänka.... Den röda bollen kastades till Geten och upp dök två små grabbar som hävdade att dom vara mina barn.... Spåret blev hela 300 meter långt så man kan väl sammanfatta det med att vi alla bedömer avstånd lite olika.... Tackade ändå trollen för hjälpen....

Även Emo fick njuta av dessa motivationsspår och gjorde det bra. Som avslutning skulle dock min käre kollega Arek få ett spår med ett bettvinst i slutet. Planen var att mattis skulle gå ut och vandra på en stor äng, därefter upp i skogen och då hitta ett bra gömställe. När Geten anträffat henne så skulle han skälla och Husse skulle ge beröm. Därefter en liten visitation av den anträffade och sedan skulle mattis överraska Husse med att försöka slå skyddsarmen i huvudet på sin kära sambo.... Då skulle förhoppningsvis helvetet braka lös och Geten bita sönder nidingskvinnan som anfallit Husse....

Planen gick galant! Arek tog upp språret hur bra som helst. Det var ca 30-40 minuter gammalt, men Geten spårade som om det var ett flyktspår. Efter det stora fältet vek han upp i skogen och fortsatte sitt näsarbete en stund till. Svansen rakt upp och bakom ett träd såg jag hur mattis gömt sig för att undvika upptäckt.... Stannade till och väntade på att min tyske vän skulle skälla, men inget kom. Kikade mot anträffandeplatsen och såg hur hårbollen klättrade över mattis rygg, bet tag i skyddsärmen och bet väl sedan åt hårt så in åt helvete..... Kvinnan som tituleras min sambo skrek så att det ekade över hela kommunen. Geten sket fullständigt i hennes fruktlösa försök att glida ur skyddsärmen. Han bet bara åt hårdare å hårdare....

Husse förstod att övningen spruckit lite i slutet och att "någon" glömt att man måste skälla innan man får bita. Husse förstod oxå att mattis redan var sur så loppet var liksom kört. Berömde därför min kompis rejält medans jag skrattade gott.... He! He! He! MIn gode vän sköter ju allt själv så det var liksom inte läge att lägga sig i.....

Nu blir det långpromenad, lite mat och vila och sedan ska Husse ut och cykla med Albinon och Geten!

Fuck va vi har det bra!

Må gott!

Husse

Tonåringen stod så där lite lagom arrogant och självgod. Lät meddela att han ej accepterade sådant beteende och att han krävde sin rätt att få anmäla. Det späda lilla aset var så präktig i sin demokratiska rätt att utnyttja rättssystemet och spetsade sin hånfullhet genom att tala om att hans speciella önskan var att söka till polisskolan..... MEN JAG DÅ!!!! Den lilla räkan framför mig verkade inte förstå vilken specialenhet och kompetens som nu stod framför honom. Kunde han inte förstå att jag knappt visste var f-n mitt block var och att pennan i innefickan i stort sett hade intorkad bläck? Allt jag gjort var ju att köra som ett svin för att om möjligt få spåra upp och mässa den utlarmade sexualbrottslingen som visat sig som Gud skapat honom inför ungdomarna. Att han därtill gjort ett antal rörelser med sin manick gjorde ju bara uppdraget än mer viktigt....

När den engagerade anmälaren viftade in min fina hundbil så ville jag ju bara få en plats varifrån teamet kunde börja spåra.

"Han är där inne i lägenheten!" Orden träffade mig som en brandyxa i bakhuvudet. Det önskade spåruppdraget sjönk som en sten i havet då jag med tom blick stirrade anmälaren i ögonen. Nu anlände hissen ända upp till övervåningen hos Husse och bitarna började falla på plats. Husse skulle inte få spåra! Husse skulle få ta upp en anmälan och då tillika behöva prata vänligt med en människa. Husse skulle även behöva söka upp lägenhetsinnehavaren och även prata med denna. Allt skulle ju sedan in i Statens jävla datasystem..... Började flacka lite med blicken för att om möjlligt hitta lite hundbajs som jag kunde mosa i ynglingens ansikte. Hittade inget och kom i stället på den galanta idén att vara vänlig och tillmötesgående, att för en gångs skull följa mallen för hur vi skall uppträda. Så att säga bättra på vår image lite....

När uppdraget var färdigt kände jag mig helt tom i huvudet. Det visade sig att jag trodde lika mycket på den som anmält som på den som skulle vara skyldig. Tur som f-n att man inte är utredare! Hade jag fått ett ärende som detta att hantera en måndagmorgon så hade nog chansen att Husse varit alkis varit rätt så stor.... Men nu är inte Husse utredare utan får vara ute och socialisera med folk i stället. Hurra!!!

Passet i övrigt bjöd på en del jobb i alla fall. Både Arek o Emo fick vara med och leta efter en mystisk man som vandrade runt med ett automatvapen. Först ut var Arek som fick göra själva grovjobbet. När området var så att säga "säkrat" så kunde även Emo få komma ut och känna på hetluften. Det var ett helvete att hålla reda på nykomlingen eftersom han skulle spåra överallt där Arek gått.... Vi var även på ett par andra jobb där hundarna ej behövde användas, men där det kändes som om vår insats ändå var lite viktig.

Resten av tiden tränades Arek o Emo. Emo börjar bli varm i kläderna nu och det ser faktiskt väldigt bra ut. Har stora förhoppningar om att han kommer att bli grymt bra. Bland annat har han nu klarat två viktiga test som är av yttersta vikt. Det ena var att spela fotboll på tomten. Provet bestod i att kunna dribbla, men framför allt att inte lämnat tomtområdet. Emo höll världsklass så som det ser ut nu kan hundarna leka på tomten och Husse fika på altan. Uppdrag nummer två var att hjälpa  till och tvätta polisbilen. Här finns stora utrymmen att utforska, mycket folk som passerar samt en och annan polishund som påkallar uppmärksamheten. Även här klarade Emo testet bra och var mycket delaktig i saneringen av bilen.

Arek brukar ju vara med och tvätta bilen även han, men denna gång fick han avstå. Den tandlöse gör dock sitt till för att visa att han håller världsklass. Hade lagt varsitt spår till dessa två hjältar. Först ut var Emo och eftersom han är nybörjare så var spåret endast ca 30 minuter gammalt och då i skog. Spåret var bara 300 meter och gick som i en fyrkant. Emo gjorde det mycket bra och avslutades med en ordentlig byteslek.

Sen var det pensionärens tur. Han spår var lika långt, men med bra mycket mer svårigheter. Många vinklar, återgångar och ett par sköna uppförs och nedförsbackar. I sin panik att visa att han ännu inte är slut så drog han väl med Husse ut på en resa i benbrottens värld. Herregud! Höll på att slå ihjäl mig när han drog mig runt i sin iver att visa hur duktig just han är....

Efter lek och stoj så vandrade vi åter mot bilen i vår iver att agera hjältedåd.

Nu har vi en veckas semester..... Skönt!!!

Må gott!

Husse

Bil som voltat efter vådlig färd på motorvägen. Två som ålat sig ur vraket och ännu en gång överbevisat systemet med att använda bilbälte och krockskydd. Polisradion meddelade team Arek/Husse att dessa två personer springandes lämnat platsen och att den ludnes tjänster var nödvändiga. Allt som vanligt kan man säga eftersom vi var typ på andra sidan jorden när jobbet gick ut. Stora Stadens räddande änglar är inne i en liten svacka just nu och är inte nära ens att få gripa och förnedra flyende typer. Så hoppet var väl inte så högt när vi stormade dit.... När teamets farkost anländet till brottsplatsen så brann nästan bromsskivorna och vårt nya hopp som arvtagare, Emo, låg upp och ned i bilen. Han har inte riktigt lärt sig hur man bäst fördelar sin lekamen under brådskande färd....

Teamet stormade ut och poliserna som väntade på platsen såg något förvånade ut när polisbilen stormade in. Det visade sig nämligen att ett litet missförstånd uppstått och det enda man ville var att Husse skulle söka lite gods i naturen.... Dom två som jag fått veta hade flytt, hade alltså inte joggat iväg utan placerats i varsin pling plong taxi för vidare färd till sjukhus. Tog ut Geten för att söka spår efter den väg som föraren vandrat iväg. Man misstänkte att han varit iväg för att gömma undan lite gods innan han återgick till sitt krockade fordon och där föll ihop av sina skador.

Geten var laddad! Drog iväg i spårlinan och redan efter typ 30 meters spårande så markerade Arek på något i mörkret. Gömt i ett stenröse anträffades då en större mängd narkotika. Geten drog vidare i sin spårvärld och nu öppnade sig en hel Supermarket med knarkgömmor. Arek fann knark gömt lite överallt och hans iver tilltog ju mer Husse berömde honom med sin pipiga röst.... Geten hade ju dubbel tur i detta ärende eftersom fordonet som krockat haft fullt med hundgodis i bilen. Då bilen voltat så flög ju hundgodiset ur bilen. Detta gjorde att geten kunde belöna sina knarkfynd genom att visa Husse var knarket var och därefter sticka i väg och hämta en Frolic. När vi lämnade platsen så hade en ansenlig mängd knark anträffats och poliserna på plats såg rätt nöjda ut även dom. Efter sedvanligt ryggdunkande och high-five lekar så tog jag den numera mätte och halvfete Arek tillbaka till bilen.

Annars har helgen varit rätt kass ur vår synvinkel. Vi har försökt hjälpa till så gott vi kunnat, men på grund av Husses oförmåga att leva sig in i polisrollen och då den som för hund, så har han väl inte direkt rosat marknaden PR mässigt. Bland annat så löpte en biltjuv amok och kamikazehoppade ut för ett stup. Allt för att slippa bli fångad av poliserna på plats. Han glömde att han lämnat ifrån sig sitt körkort innan, men man måste ändå berömma hans initiativförmåga. Husse observerade mannen då han kom rullandes ut för ett berg och vidare ned på en stor väg. Eftersom jag själv stod på en höjd och ej kunde få ned hunden för alla stup så bestämde sig Husse för att lösa ärendet själv.

Den stapplande mannen löpte vidare och då ca 150 meter ifrån den självgode Husse. Förstod att jag skulle stå som vinnare i denna löpduell och lattjade mig ned för staket och bergssluttningar för att påbörja jakten. Såg i snöslasket att mannen löpt in bakom några containrar och då gjorde Husse misstag nummer ett. Husse fick för sig att banditen skulle slakta lilla hundföraren varvid Husse skulle smyga sig fram med batongen i slagläge. Det visade sig att busen helt enkelt löpt vidare i sin sladdriga stil och då stod vi framme vid ett bostadsområde. Här var det bara slask i snön så det gick inte att se var den jäveln löpt för väg....

Fuck! Panik! Var f-n är Arek när man så väl behöver honom? Visst f-n Han sitter ju uppe i bilen och har sina misstankar om vad som hänt. Bergsklättring upp för att hämta den ludne och när vi väl kom tillbaka till den plats där jag sist sett banditen så vallfärdade de boende till och från sina jobb. Geten tog alla jävla spår som dom gått, men hittade inte busens spår förräns väldigt väldigt sent. Spåret ledde längs lite gator, men på grund av allt slask så såg fotspåren ut som om det var Yetimannen vi jagade.... Spårtapp! Förnedring! F-n va jag hatar mig själv.... Försökte förklara för dom andra poliserna hur hundens nos var uppbyggd, svårigheter i slasket m.m. Undvek att berätta att det var JAG som klantat mig. Kändes mycket lättare att lägga skulden på den ludne för han kunde ju inte svara....

Med skammen i ryggsäcken drog vi vidare till ett nytt polisområde för att om möjligt bättra på vårt rykte. Nu var det jakt på en pistolman och polisbilen framför mig skenar plötsligt genom en vägbom och över en stor jävla sten. Trodde föraren tappat kontrollen över kopplingen, men då ropar dom ut över radion att pistolmannen är framför dom och att han springer.... Jippie! Jag var ju precis bakom dom och klev därför ut med tanken att hämta ut den tandlöse. Då hör jag hur den flyende har rundat husknuten och nu kommer löpandes i god fart rakt mot mig o Arek.

Mannen verkar helt blind och jag gömmer mig bakom en liten buske i avvaktan på att han skall komma närmare. När man hör mannens andhämtning väldigt nära så kliver jag ut mitt framför honom. Med hela vapenarsenalen i händerna samt en galen uppsyn så gör mannen det ända rätta. Han skriker i panik, kastar sig bakåt i snöslasket  och påbörjar en gråtattack.....

Husse känner sig som en stor jägare när han påkallar övriga i polisstammen att triumfera vid hans liggande byte. När alla samlats så framkommer det rätt snabbt att vi fångat den som sprang, men att det helt klart är väldigt olikt pistolmannen. Den gråtande, numera blöte mannen, medger att anledningen till flykten från polisen var att han hade öl.... Så sammanfattningsvis kan man väl säga att hotbilden föll något samt att våldsanvändningen från Husse varit något överdriven. Sorry!!!

Min egensinniga kompis Arek har ju eget sätt att tillfredställa sina lekbehov. Han hämtade ju som sagt Frolic för att hylla sina knarkfynd, men det var inte allt. Under en rastrunda i ett bostadsområde så blir han plötsigt så där intensiv som han kan bli när han är lite busig. Geten drog i hög fart in på en fotbollsplan, vidare in mot avbytarbåset där han befann sig en liten stund. När han väl kom ut höll han en spritflaska i mungipan och jag berömde honom för hans fynd. Fann det dock konstigt att en halvfylld spritflaska anträffades på sportanläggningen så jag kände mig tvungen att kolla av avbytarbåset. Och mycket riktigt! Det visade sig att Geten anträffat en liggande fylla och då troligen bedömt honom oförmögen att hantera mer alkohol. Arek gjorde troligen sedan en bedömning enligt behovs och proportionalitetsprincipen och kom fram till att det var bättre att omhänderta spriten än den sovande mannen.....

När vi kollat att mannen kunde hantera sin egen kropp så återlämnades godset och patrull Arek/Husse lämnade platsen igen. Vilken pajas han är???? Han är ju för helvet lärd att skälla på anträffade gömda människor, men nu fann Mr Alzheimers troligen spritflaskan roligare än en smekning i mungipan från Husse.

Under helgen här så har Emo fått vara hemma och myst. Arek och Husse har jobbat, men tyvärr utan några vidare hjältedåd. På söndagen däremot så fick den unge följa med och jobba natt. Han fick miljöträna lite samt spåra i kolsvart mörker. Allt gick mycket bra.... Nu är vi nästan lediga i två veckor. Då blir det mycket fika och hundträning.

Må nu gott!

Husse

Nu kommer våren! Ja så känns det i dag i alla fall då solen lyser och vårkänslorna spirar. Inget är som en solig vårdag, hundlek, träning och fika. Njammi!!! Annat var det som typ i går. Då regnade det hela förmiddagen och både hundar och Husse var klart blöta. Gårdagens schema var i temat miljöträning samt lite lätt lydnad för den gode Emo. Planen var även att motionera honom lite och om möjligt hinna med ett kort spår. Morgonpromenaden gjorde att samtliga deltagare i teamet var genomblöta då vi anlände till dressyrplatsen. Väl där dök vi in i dressyrhallen för ett lydnadspass som var lite av skiftande karaktär. Slutklämmen blev ändå rätt bra så jag hoppas att vi är på rätt väg.

Efter att även gammelgeten fått leka lite i hallen så såg samtliga tre deltagare ut som om vi badat i aska. Kläderna var blöta och smutsiga och då ska vi inte nämna vilka färger hundarna hade. Nu var det Emos tur att få träna lite i miljöer. Dagens program var att vandra i en spiraltrappa av galler. Emos färd uppför var väl inte allt för imponerande utan den nye hade en mycket nedtonad och sportbilsliknande stil på vägen uppför.....

När vi lekt en stund på plan två så var det ju dags för nedfärd. Av erfarenhet vet jag att nedfärden brukar vara än mer problematisk om man haft lite stök uppför. Så även nu. Min lilla baby stannade vid kanten i en så kallad stoppsladd. Väl där så gnyddes det och suckades, men beslutet stod till en början mycket fast. Jag skall inte gå ned! Husse gjorde lite kycklingljud för att hetsa den unge om att han just nu var lite feg. Pak! Pak! Paaahhh! Samtidigt fick han se Husses späda armar härma hur en liten kyckling springer runt och flaxar med sina vingar.... Den gode Emo lät sig inte luras utan fortsatte gny. Samtidigt gjorde han sina försök att ta sig ned, men ack vad svårt det var. Husse väntade ut den unge och till slut började arvtagaren att stappla nedåt. Fortfarande under kraftiga verbala gnyenden...

När han nästan var nere så hände det som inte fick hända! Den gode Emo fastnade med klon i gallret och ylade nu som en stucken gris. När han kom loss så for han ned för sista biten och oj vad synd det var om honom. Efter att han funnit tröst bland vittnen så var han ånyo sig lik. Tänkte att han aldrig mer kommer gå upp där, men var ändå tvungen att köra ett varv till. Och se där! Nu gick han både upp och ned utan problem. STARKT GJORT! Som en fin avslutning hämtade vi en brandslang, gick tillbaka till gallertrappen och kampade lite. Efter en stund stod den unge mitt i trappan och kampade med Husses brandslang.....

Som avslutning på denna spännande dag så fick Emo hänga med ut o cykla. Nu för andra gången i sin karriär och nu även med klart bättre resultat än förra gången. Inga incidenter under den korta cykelturen utan endast en liten skritt i skön miljö.... När vi anlände hem så var Emo väldigt låg. Inte alls i form och jag började fundera på vad som var fel. Hade han gjort sig så illa i klon att det var därför? Hade han träningsvärk efter påfrestningen i trappan och från cykelturen? Vet inte riktigt svaret än, men när vi vaknade till denna härliga soldag så var Emo åter i toppform.

Husse bestämde sig för att ta en vilodag med nykomlingen. Under dagen i dag så har vi bara gått promenader i den härliga solen samt gjort två korta spår. Nu när vi kom hem så fanns det ju lite annat att göra tyvärr. Vi har nämligen fått stopp i avloppet och det var ingen rolig historia. Om Husse haft egen hantverksfirma så hade reklamskyltarna på tjänstebilen visat följande:
"Tummen mitt i handen - hyfsade snickerier till mycket humana priser". Då förstår ni att jobbet med avloppsrören blev utdraget va? Helvete vad jag vände och vred på dom där jävla plasrören innan allt var rensat och tätt. Men nog f-n var det stopp ändå. Lilla familjen bestämde sig för att inköpa diverse rörmokardetaljer för att rensa skiten. Sagt o gjort. Husse tog tag i avloppsrensaren och körde den upp och ned enligt vakummodellen. Mattis stod strax bakom (kontrollantfunktion) och tittade på.
Då, plötsligt och från ingenstans, så tappar Hantverkarhusse greppet om avloppsrensaren. Trycket gör att det som rensats upp, typ hår, gegg, matrester och annat skit, lämnar vasken flygandes. En snabb titt snett bakåt från Husse och man kunde se resultatet av misstaget direkt.....

Mattis pustar och frustar när det flygande avloppet landar i hennes ansikte och bröst..... För er som inte rensat avlopp på ett tag så kan jag briefa er om att det inte luktar gott när det dyker upp.... Mattis blev liiiiiteeee upprörd och meddelade Husse att han var en klant. (omskrivet i snällare ord blev det så).

Ja! Ja! Efter detta funkade avloppet perfekt.....

I morgon är det jobbdag igen. Det är en hektisk dag då Husse dels ska hinna träna två hundar, utsättas för tårgasattack, hämta sin nya bil samt utsätta sig för spinning igen.

Må nu gott!

Husse

Den unga hunden Emo har kanske börjat förstå vilket härligt liv det kan vara att va polishund i Stora Staden. Under helgen här så har vi jobbat dagpass och det innebär ju att vi hinner träna en hel del. Babyn Emo har dock visat sig vara lite morgontrött och när Husse går upp vid 05.30 så är det en hel del gäspningar och sega steg under morgonrundan. Väl på jobbet så har den unge dock vaknat till liv och efter en god torrfoderfrukost så har han visat sig redo för strid....

Dom flesta dagar är ju sig ganska lika för Emo, men vi kan väl beskriva denna dag så får ni en liten känsla för vad han får vara med om....

07.00 Frukost.
08.00 Första lek/lydnadspasset i polisgaraget. Inlärningsmomenten just nu är: Ingång till fot, hit, ligg, sitt och anskällning.
08.20 För att inte Gammelgeten ska få sorgsna ögon så får han träna på vapen/narkotikasök. (Stor arbetsglädje)
09.00 Lydnadspass nummer två och därefter miljöträning i form av mörkerträning, trappträning och åka hiss av olika mått.
09.45 Promenad med målet att nosa upp en kanin för att kolla jaktlusten. Ingen kanin anträffad.....
10.30- Springa fritt o leka på Polishögskolan, motion via cykling o spårträning. I pauserna samma aktiviteter för den gamle.

Som ni förstår så har samhället inte haft något  större behov av oss i dag. Det har gjort att vi haft en bra dag för att lära känna varandra. Springa o leka har den unge visat sig behärska väl. Han är dock mycket lyhörd och vänder på en femkrona så fort man ropar till. Att cykla med passgångaren visade sig vara något mer krävande. Min nye vän har troligen inte varit med på cykeltur förut. Om han varit det så la han ut små fällor under cykelturen som innebar att Husse var tvungen att vara riktigt på alerten. Eller vad sägs om:

Spontanspurt! Innebar god fart samt lång vänsterarm.
90 graders högersväng framför framhjulet! Innebar panikbeteende hos föraren samt två fallolyckor.
Akut uppletande av tikfläck! Samtliga försök åt vänster vilket innebar att det från håll nog såg ut som Husse cyklade på fyllan.

Efter någon kilometer så verkade den unge ha förstått mina frustande kommandon varvid cykelturen blev njutsam i solen. Eftersom solen värmt upp små ytor av gräs o skog så kunde jag bara inte låta bli att pröva Emo i spår. Första spåret var rakt och bara ca 40 meter. Jag tog honom i flexikopplet och korsade spåret flera gånger. Den unge verkade tycka Husses beteende vara knepigt så han började röja skog i stället. Efter ett tag var det som om han kände något och bitvis spårade han väldigt fint och lugnt. När han väl hittade sin boll så verkade han uppskatta leken rejält....

En stund senare hade jag lagt ett gräs o skogsspår som var ca 50 meter långt. (Sen kom snön) Nu var det jävlar ingen tvekan kan jag säga. Emo visade mycket trevliga spåregenskaper och firade sitt beteende med att ännu en gång hitta den roliga bollen. Nice!!!!

Vid ett tillfälle har vi dock varit tvungna att bidra med våra kunskaper och då tjänstemässigt. En farlig bandit hade smitit från några poliser. Man önskade biträde av den gamle och ludne Arek varvid vi kämpade oss dit i rusningstrafiken. Geten spårade i väg, men när vi kom ut på lite vägar i bostadsområdet så gick det grymt trööööögt.... Efter ett tag fick vi ge upp, men fortsatte jakten i bil. Husse fick gissa sig fram vilken väg banditen kunde ha sprungit och då efter hur Arek spårat. Efter flertalet gator var vi nere vid vattnet och gissningen (alt. önskningen) var att banditen skulle gömma sig där. Getens uppdrag blev att under promenad längs med iskanten om möjligt vinda in den eftersökte. Resultatet blev endast att Husse var genomblöt på fötterna och att Arek var välrastad. Nu gick uppdraget till Emo. Emo fick gå i den andra riktningen på sjön och jag hoppades vid Gud att vi INTE skulle hitta banditen då Emo inte riktigt förstått uppdragets art. Emo roade sig dock rikligt med att attackera båtbojar som var fastfrusna i sjön.

När även Emo var rastad o klar så gav vi oss av hemåt för att gå på kalas. Det visade sig senare att banditen suttit i det hus precis intill där jag parkerat min polisbil. Så nära, men ändå så långt bort.... Infångad blev han till slut, men tyvärr inte av oss.

I morgon är det ny arbetsdag, men då gör vi kväll. Det är helt perfekt för då hinner vi träna lite på förmiddagen och sedan hinner Husse fika med lite kompisar. Därefter vidare till jobbet där vi kan träna ÄNNU mer. Måste säga att jag är grymt nöjd med Emo och jag hoppas verkligen att det ska gå vägen.

Until then! Be well!

Husse

Efter annonsering om att arvtagare till berömd polishund sökes så kom bland annat följande svar in.

Häj! Ja heter Emo o kommer från Ööörebrooo. Ja é 15 månader gammal och är enligt mattis ett "pain in the as". Mattis tyckte att jobbet som arvtagare skulle passa mig bra så här kommer mitt CV. Jag tycker själv att jag har dom motorer som krävs och så även entusiasmen och glädjen att tillfredsställa den så kallade svanspiloten som ska bli min chef. Förutom mitt eget ego, bångstyrighet och vildhästbeteende så är jag även mycket mycket bra på att röja skog.... Vet inte riktigt vad i övrigt som krävs,men jag är beredd att underkasta mig hårt jobb, svett, diverse tårar och i slutändan ära och berömmelse. Finner ni undertecknad intressant så finns jag att hämta i gnällbältet....OBS! Kommer bara att jobba på södra sidan om Stora Staden.

Emo

Som ordförande i nämnden som utser arvtagare så fanns följande alternativ.
1 Skita i det självgoda puckot och söka vidare bland övriga ansökningar.
2 Se sanningen i vitögat och då anta det enda svaret på jobbannonsen som kommit in.

För att inte ruttna i tristess så antogs ansökan från Emo, men då med stor tveksamhet eftersom övriga praohundar skickats tillbaka av en eller annan anledning. Han var ju just nu det enda alternativet så vi välkomnade vildhästen till Stora Staden och då för prövotid och mycket hårda test o krav.

FÖRSTA INTRYCKET FRÅN HUSSE
Klassiskt schäferfärgad och då alltså att anses som ful. (Arek är ju mörk)
Som en otämjd vildhäst som plötsligt stallats upp i ett rum fullt av porslin.
Anammat talesättet att "hissen inte gått ända upp"
Mycket intresserad av skogsröjning och olydnad.
En passgångare i världsklass. Fattar inte hur han kan vara så snabb med det instabila löpsteget.

FÖRSTA INTRYCKET FRÅN EMO
Annonsen vilseledde då kravprofilen verkade kräva en riktig hundförare och inte ett surrigat. (Nya Husse ful som f-n!)
Arvtagaren bemöttes inte av vederbörlig respekt från hårbollen som skulle bytas ut.
Här fanns en jamare som inte fick jagas. (Varför ville då Husse ha mycket bytesintresse?)

Som sagt! Sammanfattningsvis kan man säga att den unge framstod som både korkad och ful. Den unge var inte helt imponerad av sin nya ägare heller, men av vederbörlig respekt, alternativt rädsla för att bli utan mat, så undvek den nye att beröra ämnet i övrigt.

SÅ SER DET UT NU
Husse mycket tillfredsställd. Husse nöjd med mongots fina arbets och kamplust. Under de tre dagar som vi umgåtts så har ett förhållande som ser hoppfullt ut uppstått. Detta i form av följsamhet och kontakt även under de stunder som den unge får springa fritt.

Emo verkar även han nöjd. Glad över att ha fått lära sig sitt, ligg, hit, loss och nej. Den gode Emo har även fått lära sig grunderna för "ingång till fot", men hans hjärnblödning och vildhästbeteende gör att han till och från missförstår övningen. Emos små feltolkningar har gjort att Husses vänsterhand är mycket öm och företer tecken på förlamning. Emo har dock lagt in ett litet veto mot att han måste springa så förbannat mycket.

Måste säga att det känns MYCKET BRA med passgångaren Emo. Det känns verkligen som om att det skulle kunna bli något av honom, men att det kommer att innebära mycket jobb. Eftersom han är socialt kampvillig och otroligt arbetssugen så verkar han ju inte lida av att träna heller....

Ska lägga in ett par bilder på vildhästen. Måste bara justera kameran så att den klarar av att fota hans Albinofärger....

Må gott!

Husse

Semesterresa till fjällen där det stora målet var att vila upp sig inför nykomlingens ankomst, åka snowboard samt sätta The Legend på plats i de tävlingsmoment som dök upp. Vad gäller att vila upp sig så gick väl det okay eftersom jag var sjuk nästan hela veckan. Alltså brände ju Husse inte alltför många watt vad gäller aktivitet och engagemang. Samma sak vad gäller snowboardbiten. Jag kan ju skylla på sjukdom med faktum var nog att rätt vokabular på min åkstil skrivs bäst i ungdomsslang. "Jag sög verkligen". Det fanns dock ett par positiva moment och det var att jag vann i tävlingsmomenten mot The Legend samt att han blev sjuk i slutet av veckan även han.....

Väl hemma så var det tänkt att jag skulle hämta Areks arvtagare. Aktivister och tennishatare satte dock det ur spel genom att hota upp halva Malmö om DC matchen mot Israel skulle spelas. För att tygla packet så tog man ned det bästa man hade, det vill säga "Team Arek". Nu var vi inte ensamma, men i alla fall som en del i spelet.... Resan ned gick bra och hotellet vi skulle bo på såg riktigt trevligt ut. Alla kvitterade ut sina rumsnycklar och vandrade glatt för att packa upp. Det visade sig att Team Areks residens saknade dusch o toalett. Ytan på rummet var som ett badkar vilket ju gjorde att jag och Geten kom att leva väldigt tätt tillsammans. Det ställer ju till problem då Geten morrar om Husse tittar, klappar eller rör sig i den håriges närhet. Då vi levde så tätt så kan ni kanske gissa om det var harmoni alt dissharmoni som rådde i det lilla rummet.

Jobbmässigt även där en katastrof. Visste inte insatsledaren vilken enorm resurs som satt i hundbilen? Troligen inte eftersom han placerade vår grupp på den sida där pensionärernas bostäder låg. Där aktivistpacket höll hov och slog sönder polisbilar var väl så långt ifrån den plats där vi fått uppgift att vakta som man kunde komma.... Fuck!!! Inte blev det bättre av att Husse utrustningsmässigt såg ut som om han var på väg till Månen och förväntade sig en krasch. Att därefter, i denna mundering, sitta still i en buss passar inte Husse så bra.... Då aktivisterna visade sig ha snackat mer än vad man kunde utföra så blev denna insats förhållandevis lugn. För oss blev det som att sitta på en brygga, meta utan bete och ändå spänt förvänta sig napp....

När teamet äntligen fick lämna Malmö - ja då fanns ingen återvändå. Lilla mattis hade redan hämtat hem Areks arvtagare och beskrev honom så här:

"Hunden är galen! - Att vara ute med honom är som att försöka tygla en vildhäst"

Förstod då att det fanns lite att ta tag i när jag kom hem och man kan väl säga att jag inte fick fel....

Första mötet med Geten och den nye gick mycket bra. Geten sket helt i den ljusa nykomlingen. Som att arvtagaren inte fanns överhuvudtaget. Den unge brydde sig måttligt om Arek oxå utan hoppade runt och bet i kopplet som en känguru med kliande tänder. Så fort han släppte kopplet kastade han sig ut på sidan av vägen för att där slita upp ett träd. Så där höll hela promenaden på....

Väl hemma så tyckte sig unghunden vara lite av kung. Den nye lade sitt huvud över Areks rygg som för att tydligt visa sin dominans. Fel!!!! Geten drog upp och visade sina krokodiltänder samtidigt som han utstötte ett avgrundsmorr som från ett hungrigt lejon. Den unge hade nog inte förstått signalspelet mellan Alfahannen och sig själv utan fortsatte vara lite småkaxig. Det sista vi såg innan unghunden ylande galopperade ut ur rummet var ett antal hårtofsar efter Areks bett. Efter det har det varit lugnt....

Under dagen idag har vi tränat på kommando "Nej" och "loss". Det är två bra ord att kunna eftersom han helst verkar vilja jobba som skogsröjare..... Nu ska vi sova lite och sedan ska den nye få jobba natt för första gången. Målet med natten är att miljöträna honom lite samt leka in lite lydnad.....

För övrigt så får jag tacka för alla kommentarer om att Getens blogg är saknad. Mitt mål, att tiga ihjäl bloggen, gick alltså inte det heller. Tänkte försöka smyga mig ur skrivandet, men får väl köra på en stund till....

Until then! Be well!

Husse

Sportlov i fjällen vecka nio innebär ju i stort sett att Stora Stadens invånare förflyttar sig ett antal mil norrut och där lever vidare i sin lilla skyddade värld. Sett till utrustning och vilka typer av bilar man färdas i så kan nog en hel del av turisterna anses tillhöra lite av överklassen. Har gäller bara Peak, Fred Perry, Porsche Cayenne och Audi Q7. Varmkorv med bröd är väl inte den rätt som konsumeras mest i dessa kretsar, men som sagt: Alla är välkomna!

Även min gode vän Arek fick sig en dos av överklassens cynism. Under en av familjen zoo´s vandringar i den av överklassens invaderade byn, så observerades en yngre förmåga som gled runt i sin lilla värld. Trots att Gammelgeten stretade framåt med bestämda steg i sträckt koppel så verkade ynglingen oberörd. Med sitt trasiga gap och mörka päls så måste ändå Geten ha varit så nära en varglook-alike man kan komma, men mini-bratzen ignorerade detta totalt. Snedbenan från dom finare delarna av Stora Staden vaggade sakta, men bestämt rakt i riktning mot Geten. När konfrontationen var nära förestående så bräkte ynglingen ur sig följande med släpande tal:

"Vilken fin hund! - Är det en Chiwawa?"

Som tur är så har ju Arek sådana stora hårtufsar i öronen så hann verkade inte ta in den förolämpning som hoppat ur munnen på den av överklassens utsända talesmannen. Arek vaggade vidare i sin jakt på nedfallen mat o tikfläckar. Husse ämnade berätta för den lille vilken typ av ras Arek var samt om möjligt låta honom praoa på SKK kansli. Den lilla bratzen ignorerade dock totalt all kontakt utan gled bara vidare i sin lilla värld. Det var inget överlägset eller hånfullt det han sa utan bara mer ett klart konstaterande att klassindelning av hundraser inte var hans specialitet.

Grabben tyckte helt enkelt bara att hunden han nu mötte var fin och om nu slumpen slog in att det var just en Chiwawa så hade han ju slagit två flugor i en smäll. Kul var det i alla fall....

Må gott!

Husse

Sista passet innan semestern och då ett kvällspass. Eftersom det varit så lugnt sista tiden så förväntade Husse att så även skulle vara fallet denna kväll. Tog därför med mig vedyxarutrustning (innebandyklubba med tillbehör) för att om möjligt få köra ett pass i Gladiatorhallen på jobbet. Efter passet ångrade jag mig eftersom kroppen skrek om nåd. Denna match gick nog till historien som den våldsammaste på länge. Här ingick som alltid pungskotten, slagskotten där klubborna viner runt näsa och haka samt fasthållningar, tacklingar och armbågstacklingar. Dessa ingredienser ingår som sagt alltid, men denna gång kom även en liten överraskning. En utav klubbviftarna slog ett av sina bättre yxslag mot motspelarens kropp. Av kraften gick bladet av och flög som en boomerang runt hela banan i en ansenlig fart. Bladet passerade förbi Husses ansikte med ett avstånd av ca 30 cm och då hade flygturen ändå pågått i ca 20 meter.... Ingen blev knockad så det var bara att byta klubba och köra igen.

Efter chassivård, grabbiga ord och hånande av förlorande laget så var det dags att åka ut i verkligheten. Geten och jag hade byggt upp självförtroendet lite inför passet så vi var väldigt laddade för att ta i med hårdhanskarna. Efter ett par småjobb så ringde polisradion. Man ville ha hjälp med att förflytta en aggressiv Pitbull och ingen av dom andra poliserna vågade gå nära... Man hade tidigare försökt, men fått fly..... Eftersom vi jobbar på K9 unit så förväntas det att vi ska bli glada för dessa jobb och med glädje kasta oss in till besten, pussa denne och sedan glatt forsla in fyrbentingen i hundburen. Sanningen är att det gör lika ont att bli bitna för oss samt att jag gissar att det kan vara en liten trigger det där med att vi luktar hund redan när vi kommer.

Min gode vän, Arek, gjorde sitt bästa för att spetsa till situationen lite. Detta genom att kasta sig mot sin bur, skälla och gapa när han förstod uppdragets art. Ger mig f-n på att han gör det med flit för att Husse ska få ett par ytterligare fjärilar i magen när han offrar sina späda armar i jakten på ett lyckat uppdrag. Den farliga Pitbullen visade sig vara en feg rackare. Visade bara flyktbeteende och pinkade ned sig när Husse visade sitt nylle... Efter lite lassokastning så var uppdraget utfört och besten på väg mot den bur den skulle transporteras i. Min dörröppnare och medhjälpare, en polis i befälsställning, var stjärnan i showen. Höll på att skratta mig harmynt när jag såg hans dans för att komma undan den rädda Pitbullen. Om sträckan vi gick totalt var 40 meter så dansade nog han runt 400 meter för att undvika att bli biten.... Hans stora mustasch vibrerade i samma takt som hans ben rörde sig. Kul!!!!

Direkt efter det fick vi åka långt långt ut på landet. Här hade ett par tjuvar kört i diket och därefter flytt till fots. Husse och hans bisittare Arek, låg en timme efter när vi började spåra. Tänk er själva hur långt man hinner på en timme så förstår ni svårigheten i uppdraget. Man skall dock aldrig ge upp och var det någon som visade entusiasm så var det Schakalen. Efter bara ett par 100 meters spårning så kom dådkraftsprövning nummer ett. Havet! Busarna hade roat sig med att korsa en vik tillhörande stora Havet. När man hörde sången under isen så blev knäkänslan något svag måste jag erkänna. Vem ska dra upp Husse om Husse faller i? För den delen så skulle nog ingen hinna det heller eftersom all utrustning skulle göra att man sjönk som en sten....

Busjävlarna följde därefter vattenkanten och Arek spårade glatt efter. En km senare så vek spåret upp i vilda skogen och nu verkade Arek mer intensiv. Vi fick nu biträde av två poliser till och tanken var att dessa skulle biträda vid ett gripande. Nu blev det i stället så att konstaplaran fick sig ett härligt motionspass i skogen. Dom hade stora svårigheter att hänga med team Arek/Husse och vi fick vänta in dom ett antal gånger. När vi kom ut på ett större fält och sedan åter ut på isen så höll Arek så god fart att mina medhjälpare försvann.... Tänkte att jag skiter i dom och fortsatte spåra. Spåret kom sedan åter in i bebyggelse och fortsatte längs med villagatorna. När spåret sedan åter vek ut i skogen så visade det sig att mina avhankade medhjälpare haft god initiativkraft. Poliserna hade kapat en vanlig människas bil och då blivit skjutsade fram till den plats där vi stod. Kanon! Nu var vi samlade igen och drog iväg. Efter ca 1.5 timmars spårning så kom vi fram till en större väg. Här syntes det tydligt att banditerna blivit upphämtade i en bil och det innebar ju att vi var rätt så rökta....

Trots allt ett riktigt roligt spår. 90 minuters jogging över isar, berg, dalar och gator. I love my job!

Må gott!

Husse

Kiroprakotorns pengastinna men samtidigt oroliga grin förkunnade att behandlingen skulle kunna komma att ta tid! Kiropraktorn och dennes senige assistent visade oxå tydligt att företagets framtid samt vinterresan till Thailand var att anses som räddad på grund av Husses besök.... Kroppen som ställts framför de välutbildade yrkestorterarna var inte att leka med. De fel och brister som direkt kunde obseveras från deras vakna och granskande ögon var:

Sned rygg!
Plattfotad!
Överbett!
Haltande gång!
Svullen och ömmande högerhand!
Ljumskproblem!
Märken på insidan av knän, lår och vader. (såg ut som märken från en boll med hål i - typ bandyboll)

Ja! Sannerligen ingen vacker syn, men så illa att Husse var tvungen att besöka kiropraktorn var det väl inte. Husse och mattis gjorde sig nämligen en uflykt i går. Utflykten var till Örebro och planen var att med egna ögon se den hund som Husse nu skall ha på prov. Vi skulle bara titta eftersom familjen zoo under vecka 9 skall åka till fjällen för att leka i snön. Att då ta med en ny hund vore som att tigga om att slippa ha semester....

När vi for mot Örebro så hade Husse inga större förhoppningar på att det skulle vara den nya arvtagaren som stod där och väntade. Detta då Husse haft ett antal "vildhästar" på prov som visat sig vara tama som små kattungar. När vi väl var framme på den fina Brukshundsklubben så var det första vi mötte en liten Malenoisvalp. Pytteliten med ett varmt täcke över den späda kroppen. Puss! Puss! Kram! Kram! Det går ju inte att låta dom vara utan man måste bara gosa in sig i deras härliga valpnylle o leka en stund. Malenoisen visade sig vara en förtäckt Tyranosaurus Rex. En köttätare från Forntiden som nu tog ett jävla bett i Husse ömma högerhand. Här fanns det kamp, olydnad och det karaktäristiska "jag ska slita köttet från din arm". Husse skrek som en baby och mattis fick bända bort det lilla aset....Ville känga till den lilla otäckingen, men kom på att det ju var jag som gick fram för att hälsa samt att det nog inte hade varit ett bra "första intryck" hos den jag skulle träffa...

Något mör i kroppen så fick nu Husse träffa Areks tänkta arvtagare i stället. Här kan man säga att det fanns energi.... Hunden var ta mig f-n helt jävla vild. Bångstyrig och med en vilja att gå överallt utom i koppel och på väg. JätteSchäfern drog iväg med Husse på en promenad i skogen och det var inte jag som styrde..... Efter ett tag kunde vi få sådan kontakt att det var värt att leka lite. Efter lite snölek och kamp med en brandslang så stod alla ryggens diskar i snett läge. Trots detta så var Husses överbett till mun upphöjt i ett leende läge.

Detta då unghunden visade precis det som jag vill ha. Stor entusiasm, mycket energi och en stor stor dos av social kamplust. Husse var mycket glad när vi skulle lämna Örebro. Ägarinnan var inte glad eftersom hon hoppats att vi skulle ta med monstret på en gång. Hunden visade att han ville hänga med oss. Detta genom att på alla sätt man kan komma på - undvika att hoppa in i sin ägares bil. Hunden verkade tycka att Husse var rolig för han gjorde allt för att komma tillbaka o leka... En gång lyckades han smita ur bilen, men blev återförpassad igen.... Från bilen hörde man då hur den lilla baby´n grinade av sorg....

Sammanfattningsvis kan man väl säga att Husse kommer att få lägga många många timmar i dressyrhallen på denna hund. Inget negativt över det eftersom den lille visade sådana sidor att Husse fick gott hopp.... Nu ska Husse vila en vecka i fjällen och sedan kör vi i gång....

Tills dess!

Må gott!

Husse