POLISHUNDEN AREK

Hallo kära läsare! Som vanligt när prövohundarna åkt hem så är jag kung igen. Eget rum, egen bur, egen tomt och all träning enkom för mig... Denna gång blev jag lite orolig att unghundshelvetet skulle bli kvar eftersom hon fick så lång tid på sig. Vissa perioder var hon ju faktiskt riktigt nice att ha att göra med, tik som hon är, men allt gott har ju ett slut....

Nu är det bara jag och ADHD Husse som glider ut i verkligheten för att skapa hjältedåd. Husse säger hela tiden att han måste vara rädd om mig eftersom jag är gammal, halt, blind och halvdöv. När vi jobbar skarpt så måste jag nog ändå ställa mig frågan om vem som har mest artros, blinda fläckar i ögonen och skörast knän för helvete vad han piper längst bak i spårlinan.

"Helvete Arek! Bromsa ned för tusan. Man ser ju inte ett skit här i mörkret". Sista veckans mörkerresor efter bus har ju inte direkt slutat med att jag varit halt utan transporterna har ju mer än ofta visat sig gå till det mänskliga sjukhuset. Är det inte axlar ur led så är det väl sågspån i ögonen, pinnar i puppillen, bett i händer eller som sist - ett djungelvrål efter att Homosapiens knockat knät i en avsågad ek.....

Han gnäller ju en hel del på mig och jag är väl inte helt rumsren i mun vad gäller mina omdömen om honom, men häromdagen var vi faktiskt enade om att jobbet vi utfört var mycket bra. Efter ett bättre teamwork i spårandets värld så hade jag ju hakat av Husse en liten bit. Spottandes och fräsandes sprintade han ifatt mig i mörkret och då bara för att se hur jag vände upp och anföll vegetationen. Uppförde mig galant genom att skälla och vifta på svansen när jag anträffat den tjuvjävel vi spårat så långt efter.

Banditen dock något uppkäftig och i stället för att ligga still så försökte han spela fotboll med mitt vackra tyska huvud. Fel! Lärde honom en läxa och hade man hällt vatten i busens hals så hade det nog läckt ut en och annan droppe från ben och armar på min nyfunna bitleksak. Av hans sedan så ödmjuka uppträdande att döma så tror jag i alla fall att han lärt sig en läxa. Dont mess with the K9 dogs!

Nu när inte Husse har någon unghund att träna så är det ju ånyo jag som får slita ont. Husse låter mig träna upptag, skogsspår, grusspår m.m och under den fackligt förhandlade vilan så käkar vi glass och bullar samtidigt som vi njuter av den härliga årstiden.... Fritiden ägnas åt fotboll så LIVET LEKER!

Husse har ju nu även brutit sin patetiska ormfobi. Vågade igår sparka små stenar på en kopparorm för att kolla om den levde. När den inte rörde sig trots att en hel rullstensås sparkats över honom så vågade även Husse kicka till den med den stålförsedda kängan... När ödlan (förlåt Husse - jag menar ormen) fortfarande var orörlig så tog han fram sin tång och lyfte upp ormen på en armslängds avstånd. Med bultande hjärta idkade han sedan bus genom att lägga den livsfarliga, om än döda, ormen på en kollegas motorhuv... Snacka om framsteg va?

Nu ska jag och Husse vila en timme och sedan drar vi iväg på jobb.

Må gott!

Arek

Måste få berätta lite om nöjet att vara del av det team som Husse så fint kallar oss. Alfahannen som han så fint kallar sig är ju lika roande att umgås med som att se en bättre film. Här händer det något varje dag som gör att man förundras över hur:

1 Mattis orkar leva med honom.
2 Hur grabben klarade skolan med godkända betyg.
3 Hur i tusan han fick ett jobb...

Han har ju inte förstått att den förmyndare som är utsedd till honom är jag utan han har ju av någon outgrundlig anledning fått för sig att teamet består av insatschef Husse och sheriffbiträdet Arek. Skulle kunna ägna 150 sidor åt att förklara alla tokigheter han står för, men jag nöjer mig med att beskriva senaste dygnet. Inget speciellt dygn utan en helt vanlig dag i Husses torftiga liv....

Husse jobbar kväll och med den vanliga oturen som han dagligen lever med så ingår ingredienserna i passet bland annat 25 graders kyla, nordlig vind som gör att snön faller vågrätt... Torde ju vara en dröm för oss som lever på att spåra, men jag kan ju meddela att med detta snöfall samt ingredienser av Sibiriska vindar förstör mer än det hjälper till. Trots bitande kyla så bjöd Husse mig på ett jobb i alla fall. Två klottrare hade avvikit och nu önskade man biträde av det något åldersstigna teamet.

Till och med Husse kunde ju spåra första biten, men efter 500 meters "följa John" så var spåren plötsligt som upplösta. Jag tog då tag i taktpinnen och visade Husse vilken väg vi skulle ta och efter några minuter anträffades ytterligare en nedklottrad plats. Medans Husse kollade om färgen torkat (smart gjort när han sedan torkdade bort svetten i pannan) så fortsatte jag spåra. Ser i backspegeln hur den förvirrade Alfahannen undrar vart jag tagit vägen varvid jag fick avbryta och hämta upp miffot.

Tog honom med längs några gator och fram till ett hyreshus. Visade honom tydligt vilken dörr vi borde göra entré i, men Mr osäker ville först kolla in genom fönstret. Hörde honom muttra över att det nog var fel, men att vi kanske kunde knacka på för att kolla om dom möjligtvis åxå varit ute.... När dörren väl öppnades så var Husse fortsatt osäker över vart jag fört honom. Detta trots följande rekvisit på att vi kommit rätt:

1 Spåret ledde dit.
2 När dörren öppnades så fanns ingen förvåning utan endast ett antal mycket bra skådespelare.
3 Boende där dömda för klotter.

Husse fortsatt osäker varvid jag ånyo fick ta kommandot. Klev in i lägenheten för att nästan peka med nosen på den silverfärg som fortarande fanns på männens händer och handleder. Då föll poletten ned på Husse oxå. Han höll ju på att förstöra allt, men när han skrev ned vad som hänt så fick han det att låta som att han gjort huvudjobbet.... Pajas!

Under kvällen sen så glömde Husse stänga grinden till mitt fina residens. Eftersom han ej tagit med mig till sista träningen så var det ju dags för pay-back. 04.15 började jag störa honom i hans djupsömn. Husse mycket irriterad, men jag vet ju att han inte orkar resa sig upp och stänga in mig. Fortsatte var 5 minut med att väcka honom och vid 06.00 gav han upp..... 

Morgonen gick åt till att besöka veterinären för kontroll av trasig klo. Husse smått listig. Tog av sig så mycket kläder han kunde eftersom han vet att svetten kommer att lacka när han ska ha koll på mig i lokalerna. När vi lämnade kliniken så luktade Husse väldigt illa under armarna. Under tiden vi var där så hann Husse bli utskälld av en gammal tant för att jag morrade på kärringens lilla hund. Vad som sedan hände under själva undersökningen får väl Husse berätta själv, men man kan väl sammanfatta det med att han inte var nöjd med hur jag uppförde mig. He! He! He!

Och sedan till den stora showen. Finalen på dagen och just det som är signifikativt för hur Husse är.

Husse hade fått energi eftersom solen lyste samt att veterinären fann Arek frisk. Husse bestämde sig för att skotta ned snö från taket. Husse monterar upp stegen mot taket och påbörjar sin klättring mot toppen. Man behövde ju inte vara hjärnkirurg för att se att stegen stod något dåligt mot den isiga trallen på altanen. När Husse tog det sista stora steget för att nå upp på taket så gled ju stegen undan och föll platt till marken....

Nu ser jag i fönstret hur den medelålders mannen använder all sin livserfarenhet för att på en microsekund rädda situationen. Han säger ju jämt att han är smidig som en katt och nu fanns ju stora möjligheter att visa detta. Husse föll rakt mot taket, fällde ut sina späda klor och då för att klänga sig upp till räddningen. Icke!!!

Husse saknade de 9 liv som en smidig katt har utan han föll i en bakåtvolt de 3 metrarna ned mot altangolvet. I stället för att landa på fötterna ( som nog var målet) så verkar han spela medvetslös i luften och då hoppas på ren och skär tur. Husse föll med axel och nacke rakt ned på stegen som nu låg på marken..... Det var då det visade sig hur uppskattad Husse är rent socialt. För att få en klar bild så används följande förkortningar:

(H) Husse. Huvudrollen i såpoperan.
(G) Grannjäveln.
(U) Ungjäveln.
(A) Arek

A ser från fönstret hur Husse dammar ned i stegen som ligger på altangolvet. Hastighet ca 30 km i timmen och Husse dämpar fallen med ansikte och axel. Strax efter landar även höger ben på stegen...

G rusar ut och frågar om Husse fallit igenom taket. H svarar liggandes på stegen att han ej fallit igenom taket utan AV taket. G mumlar då något ohörbart, vänder åter till brevlådan och stiger sedan in i sitt hus. Detta utan att kolla om H har någon hel del kvar i kroppen.

H ålar sig upp, mumlar könsord och vankar fram som en böjd makaron. H tar sig in i villen och ser då U som ligger i soffan och spelar data. H söker tröst och berättar vad som hänt. U säger att han sett hur H fallit ned från taket, men fått för sig att det var snöskyffeln och inte H som fallit ned. Därav ointresset av att lämna datan och kolla ut varför det small så hårt i altangolvet...

H nu mycket skör. Tröstar sig med att falla ned i ett varmt bad och där sms a till mattis för att om möjligt få lite stöd och tröst. A ser från håll hur H hela tiden sneglar på sin mobil för att få uppleva den trösten. A lägger sig för att sova och när ögonlocken slår igen så har Husse ännu inte fått något svar....

Håller på att skratta mig harmynt....

Må gott!

Arek

Husse motsatte sig ju till en början kraftfullt till att skriva om hur livet som polishund är i Stora Staden. Ni peppade honom till max genom att förleda honom till att se sig själv som en författare vilket gjorde att han ändock offrade tid på författarskapet. När produktionen väl var klar så vet jag att Husse såg fina bilar, jorden runtresor samt besök på fina restauranger som kommande vardagsmat. När han väl fick verkligheten kastad i ansiktet på sig så tröstade han sig med att han ändock producerat ett verk och faktiskt kunde lägga till epitetet "författare" på sitt CV.

Detta för att trösta sig själv med att mästerverket endast blev ett verk....

När Husse nu kollat in sitt Vulkankonto på webben så finner han att han ändock nått en milstolpe. Som han väntat, trånat och till slut nästan bönat sina vänner om att köpa ytterligare ett exemplar så har han nu äntligen nått över 50 sålda exemplar.

Inga pengar till resor och lyxartiklar, men ändock en väldigt stolt Husse. Vi vill därför ödmjukast tacka samtliga som förbarmat sig över boken och bidragit till att vi nått denna försäljningstopp. Tack!

Må gott!

Team Arek/Husse

Som varg i denna dåres sällskap får man ju utstå en del. Han som tituleras Husse, men troligen ligger längst ned i flockens rangskala hittar ju på ett och annat och då på både gott och ont. Den tvåbente är en Dr Jekyll i kombination med Mr Hyde och även detta har ju satt sina spår i historieböckerna hos internutredarna. I helgen gjorde han ånyo en klassiker och då mycket på grund av att han skjuter säkringarna ur proppskåpet innan han riktigt analyserat händelsen i sin helhet.

Allt började med den vanliga frustrationen över att vi som team ej fick gripa och förnedra i den takt som Husse önskade. För att fylla på energibehållaren bestämdes i hast att vi som sällskap skulle ta en fikapaus på en av Stora Stadens nattöppna bensinstationer.

Med stolen upphöjd till max i den fina polisbilen så syntes väl bengetens nästipp precis över ratt och instrumentpanel. Då uppfattar väl lagvrängaren ett till synes simpelt brott, men som i frustration över uteblivna gripanden genast skulle beivras. Det hemska som nu utspelade sig var att denne någon parkerat mitt utanför entrén och då pytte-lite i vägen för Husses moderskepp. Husse börjar med att ställa sig så näääääraaaa man bara kan utan att krocka. Lyfter sin uppåtnäsa och stramar mungiporna enligt värsta Gestapomodellen. Ingen respons från bilen varvid min kära Husse naturligt antog att föraren tillika brottslingen smitit in på macken för att fira sitt brott.

Precis när luften började gå ur messerschmitten Husse så fick elden ny fart. Plötsligt rör det sig på förarplatsen till den felparkerade bilen och då sprack väl allt han lärt sig om vett o etikett. Nu fick väl tutan jobba på polisbilen, men ändock ingen effekt. Med sladd for min charmige Husse upp intill bilen och svor och gormade genom dom stängda fönsterrutorna.... Flytta bilen! Ekade det ut över hela bensinstationen. Föraren stirrade stint fram, men vände sig sedan sakta om från profilläge till att fronta Husses pionröda ansikte.

Då gick hissen ända upp för Husse och funderingar gick till fakta. I bilen satt ingen förare utan den som tagit plats på förarsätet var en Boxer med karaktäristiskt dreggel i mungipan. Nu var Husse i stället långsmal i ansiktet och utstrålade allt annat än myndighetsutövning.... Snacka om dumstrut!!!

Förhoppningsvis lärde han sig väl att kanske analysera situtatonerna lite längre än att som nu, falla in i aggression på grund av ett simpelt bötesbrott... Men alla vi som känner min Husse vet oxå att detta inte är sista gången han får montera på sig dagens dumstrut.....

En del utav er verkar även undra hur bokförsäljningen går. Kan meddela att vi ej kommer att triumfera i lyx på grund av intäkterna, men att vi åtminstonde sålt 48 böcker. Det mina vänner är allt annat än dåligt och jag kan meddela att Husse är mycket stolt över vårt verk. Själv är jag väl inte lika imponerad, men det kan vara roligt att få lite feed-back från er som faktiskt läst bloggboken.

Until then! Be well!

Arek K9

God fortsättning önskar hundbesättningen i denna något twistade familj som kallas för min flock. Kan någon ens förstå hur det är att leva i en grupp som i djurriket skulle benämts mer som desorienterade höns? Här händer det ta mig f-n någonting hela tiden och är man inte på tå så riskerar man att vara helt off under ett par månader tills man ånyo fått grepp på det som hänt.... Exempel på detta kan ju vara att Husse plötsligt gjorde patron ur, sket helt i mina behov och satte mig i pension. Gödde upp mig till en köttbulle, fimpade all busjakt ihop och i stället gav mig en urtuggad fotboll och hävdade att jag älskade mitt nya liv som typ gick ut på att ligga på sidan och buffa på mina gosedjur.... Innan liggsåren ens börjat att vara så var jag ånyo i tjänst med alla krav och konsekvenser det nu kan innebära....  Hade jag haft en personlig veterinär så hade jag nog haft stora svårigheter att förklara min oregelbunda hjärtverksamhet, höga kolesterolvärde samt den nervösa oro som visar sig när du liksom aldrig vet vad som skall ske närmast....

I går slog dom till igen! Familjen zoo vaknade upp i kylan med dagsplaneringen att dra till pulkabacken. Aktiviteten involverade även mig som hårboll och glädjen från min sida över att få leka i snön och äta korv med bröd var mycket stor. Förväntansfull stod jag, som vanligt, fullt påklädd och mer än beredd att starta leken. Föga anade jag det omfall som då skedde.....

Vi måste åka förbi och titta på en ny toalett! Mattis ord slog in i min hårkropp lika hårt som om världens fetaste människa plötsligt bestämt sig för att förse min arma rygg med en sadel. Därefter kasta sig upp och försöka slå rekord i hinderhopp... Tung som en yberfet Shetlandsponny såg jag snöleken komma längre och längre bort i tiden, men bestämde mig för att hålla humöret uppe ändå....

Det blev inte bättre! Det blev ingen toalett. Det blev heller ingen snölek. Däremot kom familjen från yttre rymden hem med en ny bil..... Men va i helvete hände? Hade ju slipat broddarna med målet att få dominera skidbacken. I stället blev det en lång dag i bilen där familjen zoo plötsligt var uppdelade i två bilar i stället för akvariumet vi anlänt i..... 

Jag blir ta mig f-n inte klok på den här familjen. Jag har bett er förr, men inget har ännu hänt. Men nu ber jag er på mina sköra artrosknän... - Snälla! Hämta mig och ta mig till en vanlig familj!

Arek

Chip Hallo! Nu får jag nog ta till pennan igen eftersom Husse ånyo visat sig lite från sin bästa sida. För alla er som fysiskt verkligen känner honom så vet ni att initiativ är ledord i hans trånga värld. Tyvärr följer inte alltid hans tanke det logiska mönstret vilket gör att vi i hans närhet prövas dagligen i vår flexibilietet. Ta mig som exempel! I mina bästa år, strålande form och sugen på att ånyo göra ett försök att bli årets polishund. Tagen på sängen när Husse meddelar att jag gjort min sista dag och att han lämnat skeppet för att utbilda övriga poliser på södra sidan i sättet att jaga bus....

Jaha! Inte mycket att göra tänkte lilla jag och tog mig friheten att lägga på mig några extrakilon och samtidigt sova ut ordentligt på morgonen. Fann min lilla plats framför öppna spisen, men kände att det var som att sia om framtiden eftersom Husse lovat att min fästingbitna päls och vargalika ansikte, skulle få ligga just på den platsen när jag lämnat jordelivet. Flyttade mig därför till en mjukare matta och då i nära anslutning till matbordet....

Under en vecka kunde jag följa Husses nya liv som vanlig polis. Lika förvirrad som en skolpojke på väg till sin första dag drog han iväg för att om möjligt rädda vilsna själar. Han stod ut en vecka innan propparna i säkringsskåpet gått. Husse lät meddela att själen fanns kvar på hans gamla jobb alternativt att tiden som vanlig polis runnit ifrån honom. Husse sökte tröst hos mattis och barnen och det visade sig att samtliga parter nog tyckte Husse passade bäst när han satt ensam i sin polisbil och då med en morrande best som enda sällskap. När han fick leka med hunden i stället för att plågsamt behöva socialisera med vanliga människor.

När Husse fick detta stöd sprang han som besatt i riktning mot datorerna. Lika lätt i steget som när han lämnade tandläkaren sist efter sin rotfyllning dansade han ned mot tangentbordet och plitade ned sitt ångerbrev till chefen för hundenheten.

Hört ryktesvägen att dom trodde något skämtat, men när sanningen gick upp så tyckte dom väl synd om den medelåders mannen som nu med darrande underläpp och snyftanden bad om att få komma tillbaka... Som ni säkert förstår så är han idiotförklarad på samtliga ställen, men kan nu titulera sig för hundförare igen. Stolt som en tupp vandrar han runt med sitt benhölster och hundkoppel. Det här har ju även vänt upp och ned på min lilla värld av blommor eftersom Husse även bestämt sig för att team Arek/Husse skall återuppstå...

Så från att ha varit en välmående tjockis så har matransonen minskat rejält, vett och etikettkravet stramats åt och så även kravet på lydnad....

Kan sammanfatta veckan såhär:

Fredag: Arek polishund - glad, ambitiös och sergerviss på jakt efter ära och berömmelse.
Lördag: Arek fått tårta och leksak! Meddelas, under protest, att han är satt i pension.
Söndag: Arek i chock! Svårt förstå och inse att karriären kan avslutas av den som inte är Alfahannen.
Måndag: Husses första dag på nya jobbet. Arek bekväm i sin roll som fotbollsspelare och matfreak.
Tisdag: Husses andra dag - Husse kommer hem med sänkta axlar - Arek fett nöjd med sitt nya liv.
Onsdag--Fredag: Husse käkar antidepressiva godisar, rabblar konstigheter och mular sig själv i snön.
Lördag: Husses första arbetspass, 5 gripna, men Husse ändå inte glad. Arek orolig för Husses mentala hälsa.
Söndag: Husse åter hundförare. Husse ånyo glad!

Wow! Vilken uthållighet han visar... Herregud! Ta mig härifrån....

Arek K9 (f.d medlem i PRO)

Hallo igen! Arek vid tangentbordet igen.... - Börjar bli en vana, men det blir väl lätt så när en utav oss är fysiskt hämmad. Den utav oss som viftat frenetiskt med sjukintyget så fort mattis önskat hjälp med hem och hushåll har nu äntligen checkat ut från hotell sjuk o skadad, och ånyo tagit tag i sitt aktiva liv. Svansviftaren har brutit mot läkarvetenskapens råd och rön för att undvika förtidspension och kronisk smärta och har i stället gjort comeback i idrottsvärlden ett par veckor innan doktorn gett sitt godkännande....

Från att under ett par veckor faktiskt ha luktat riktigt gott så har han ånyo glidit in i världen av svett, smärta och tårar. Husse valde att göra comeback i den tuffaste av fysiska sporter, hockey, och den späde bjöd med sin teamkompis för utvärdering av resultatet....

Blev ju självklart glad över inbjudan och ämnade göra en seriös utvärdering över tempo, kraft, klubbskicklighet samt åkskills på skridskorna. Beundrade även Husses mod att ge sig in i en så tuff sport trots att han knappt kunde klä på sig en vanlig polotröja utan att grimasera över smärtan i axeln....

När vi närmade oss ishuset och Husse fortfarande inte kunde använda sin vänsterm i samband med parkering av bilen så kände jag en viss oro och ångest över huruvida detta skulle bli succé eller längre konvalecens... När Husse, med höger arm, öppnade vänster dörr och då efter att på ett mycket akrobatiskt sätt ålat sig ur bilbältet nu stod på parkeringen, så släppte ändå all oro...

Varför? - Jo Husse hade valt sitt motstånd väl och troligen efter nogrann kartläggning. Det visade sig att mini-husse och hans skolklass var de som skulle bli de tänkta motståndarna. I sällskapet som nu mötte upp fanns allt från 10-12 åringar och alla såg inte ut som fullblodsproffs. Näe! Här fanns isprinsessor, pojkar som åkte på insidan av skridskorna, men oxå ett par späda kroppar i full hockeymundering....

Husse nu mycket otålig och drog med småkidsen in mot ishallen för att fullborda comebacken.

Hinder nummer ett: 30 barn = 60 skriskosnören att knyta. Husse riktigt uppvärmd och svettfylld innan han ens hunnit ut på isen. Nu även med viss krampkänning i fingrar och handleder efter att samtliga skitungar tydligen önskade skridskorna mycket hårt knutna....

Kommentar från första 10 minuterna på isen: Husse mycket laddad, for i full fart runt isbanan och då med hockeyklubba och puck. Frågetecken dock till varför han ej var hos hockeygrabbarna utan mer lekte kull med isprinsessorna.....

Kommentar från 10-20 minuten: Husse utmanat lill-Husse i en mot en hockey. Husse odräglig eftersom han hela tiden hakade den lilla arvtagaren med klubban. Frågetecken: Varför bromsar lill-Husse hela tiden genom att i full fart köra in i sargen och sedan ramla?

Kommentar från 20-30 minuten: Husse självgod och kan ej låta bli att gå vidare till fas tre. Att utmana hockeykillarna som farit runt som brunstiga tjurar i full hockeymundering. Frågetecken: Varför förbjöd Husse dom 140 cm spaggettismå hockeykillarna att skjuta "höjdare" och att "tacklas"?

Utvärdering: Min sammanfattning av äventyret är att Husse inte klarade det stillasittande livet utan bestämde sig för att göra comeback lite för tidigt. Genom att uppvisa en hotfull attityd mot dom små barnen så förmådde han styra spelet till att bli så ofysiskt som det bara kunde bli för att om möjligt få göra av med energi. Detta utan att riskera att bli smaschad till marken av en kille i 30 kg klassen och då, förutom förnedringen, tvingas till ytterligare rehabiliteringstid utan att få fånga tjuvar med hund...

Min bedömning är att Husse lyckades med sin plan och på så sätt även med sin comeback. Riskbedömningen jag gör är dock att Husse blir lite för självgod och ger sig in till att spela riktig match nu på fredag. Sett till hur han ser ut nu, efter en kamp med isprinsessor och späda hockeybarn, så vore det ingen lyckad handlingsplan för min kära Alfahanne.....

Fast å andra sidan så sitter han just nu och ömkar sig för mattis över hur fult barnen i lill-husses klass körde på hockeyplanen. Öm i axeln och kanske även lite stukad i självförtroendet.....

Den som lever får se.... I morgon kör vi i alla fall igång och jobbar skarpt igen. Kul tycker jag eftersom jag har fått träna nosen grymt mycket under sista veckorna och nu läääääängtaaaar till att få göra det skarpt.

Må gott!

Arek K9

Då har han slagit till igen! Hallo folk! Arek här igen. Känner att jag måste få skriva av mig lite av det senaste som hänt i familjen zoo ´s sjuka värld. Huvudpersonen i historien blir lite som vanligt, det vill säga min så kallade ledarperson, Husse. Vi kan väl börja med att beskriva lite om hur han beter sig på morgonen när det är dagpass. För det första så vaknar han till av att klockan på bordet intill sängen piper ilsket. Då vrider jag runt mitt gråa skägg i riktning mot det som alltid utspelas. Husse hör signalen, rycker till som om det är brandlarmet, söker klockan men hittar alltid allt det andra som finns på bordet innan han får kontroll på klockan....

Efter några handhavanden i blindo så får han tyst på larmet och faller suckandes tillbaka ned mot kudden. Efter en microsekund sover han igen och tappar då alltid klockan på golvet. Av ljudet vaknar han ånyo till liv och tvingar sig själv att resa sig upp. Den dagen han krampar i greppet eller att klockan faller på mattan, så kommer han garanterat att försova sig. Denna dag så skulle Husse även agera Yttre befäl med allt vad det innebär i pappers och datahantering. I hans panikbeteende ingår då att byta av nattgänget i god tid, fixa papper o data för att sedan faxa detta vidare. Husse har ju även ett tvångsbeteende som består i att han vill se till att polisbilen är packad och klar innan pappershanteringen tar vid. Han vill även placera sina fyrbentingar i bilen och förse dessa med mat innan han riktigt kan slappna av. Eftersom han är grymt morgontrött så räcker ju tiden inte riktigt till för alla beteenden. Husse gör dock sitt bästa och försöker göra flera saker samtidigt. Ett exempel är att han skall bära sin jobbväska, ta två hundar, få med sina morgonmackor samt bära med sig två portioner hundmat. Samma sak varje gång. I sin stress så tappar han alltid en av hundportionerna under sin balansakt. Så även i dag. Detta innebär ju ytterligare fördröjning och stress i hans simpla värld av perfektion.... Att då två hundar sliter i kopplet för att komma åt det utspridda godiset gör ju inte saken lättare....

Under dagen i dag så hade Husse ytterligare ett uppdrag. Uppdraget består i en täthetskontroll av skyddsmasken. Förra gången Husse gjorde testet så var inte skyddsmasken tät. Då tårgasen började sippra in i masken så visade Husse tydligt vilken analyserande person han är.... NOT! I panik for han runt och försökte få av sig masken trots all tårgas runt omkring. Kul att se, men enligt Husse ej kul att uppleva.

Därför var Husse lite stirrig då det ånyo var dags. Från håll såg jag hur han maniskt kollade om masken var tät. När allt var klart så vandrade han och sitt sällskap mot tårgasanläggningen. Husse gjorde ett sista test och då släppte masken plötsligt in lite luft. Som en luftprutt lät det och Husse blev helstirrig. Eftersom han är konfliktundvikande så ville han ej stöta sig med instruktören utan försökte i stället  panikartat täta masken själv... Vet inte hur det gick, men Husse verkade i alla fall nöjd när han kom tillbaka....

På eftermiddagen var det dags för Husse o mattis att hämta den nya bilen. Husse hoppades att den gamla buren skulle passa och när han kom hem och provade lite lätt så verkade det faktiskt som att det skulle gå. Nu visade Husse ånyo prov på en liten dos omdöme och en större dos initiativ. Buren var lite för stor, men det fixade min Alfahanne genom att med fart känga till buren för att på så sätt klämma in den. Halva buren stack ut och helvete vad den satt fast.... Husse o mattis slet, sparkade, knuffade o lyfte för att få ut buren igen. Det gick inte. Buren satt fast som en sten.

Höll på att garva mig harmynt när jag såg hur den späde analyserade situationen. Det blev tillt i huvudet på Husse och han visade ånyo varför hans firma skulle heta "Tummen mitt i handen." Husse kopplade fast hundburen i en lina. Fäste linan i den stora bussen och körde sedan full fart framåt. Det small bara till och buren for väl ut och ned på backen. Husse såg nöjd ut tills han granskade den enormt ramsnea och sönderslitna buren som låg som en vedhög på marken.... Nu vågade jag inte stanna ute eftersom jag vet att "säkringarna" nog var på väg att gå.... Vandrade in samtidigt som jag såg hur Husse kastade upp det som var kvar av buren på släpkärran....

Hur f-n tänkte han egentligen?

Han är som han är. Innerst inne menar han väl, men det blir bara så fel.... Höll även på att skratta ihjäl mig när mattis var ute och gick med mig och nya hunden. Plötsligt dyker det upp ett par yngre barn som storögt tittar mot Emo. Man ropar febrilt på sin pappa och skriker högljutt att där går en räv.... Nog för att han är ful den nye, men att få honom till att bli en räv. He! He! He!

Må nu gott!

Arek

Hur f-n står ni ut? Tandlös hårboll, 9 år gammal med extremt dålig andedräkt och tandstatus söker nytt hem för lugn och ro. Så här på ålderns höst så känns det inte mer än rätt att få luta sig tillbaka lite, betrakta pärmen med skrivelserna över alla gripna och räddade, och njuta över vårsolen som sakta smyger upp. Att med min Spondylos och höfledshälta få halta ut över altanen och ned på det gröna gräset. Fästa upp fotbollen i lösgommen och därefter puffa lite med nos och boll på marken. Att få utstöta ett litet njutningsmorr när bollen "kaxar" upp sig och försöker smita ned mot buskarna....

Men ta mig f-n att man får uppleva det! Näe! Dels så är det den förbannade jakten för att Husse vill att jag ska bli årets polishund. Att åka på varenda jävla jobb som ropas ut i Stora Staden för att Husse vill att jag skall spåra upp och bidra till fin statistik inför omröstningen. Det är ett antal jobb som ropas ut per pass i Stora Staden och varenda gång ska han toppa upp polisbilen för att snabbt komma fram och idka hjältedåd.... Att jag, 60 åringen, ligger upp och ned i varje höger o vänsterkurva verkar han glömma varje gång han ska på jakt....

Och när vi sedan har fridagar så inte f-n vilar vi.... - Näe! Direkt mot dressyrplatsen för sedvanlig lydnad, sök och spårträning. Och om inte detta vore nog så tar han hit fyrbenta kreti o pleti med målet att dessa ska ta över mig när jag ÄNTLIGEN får gå i pension. Bengeten har ju så förbannat stora krav på rekryterna att det knappt finns en jävel som har en chans att lyckas.... Samma ska varje gång oxå: Hämta, testa, ser bra ut, ser mindre bra ut, katastrofdåligt och så får dom stackarna lämnas tillbaka....

Nu har amfetamin Husse införskaffat ytterligare en hund för samma testprocedur. Just nu är vi i skedet att allt ser mycket bra ut.... He! He! Kan hela proceduren och om någon vecka så har han hittat något "fel" på den nye och sedan går det bara utför... Men det vore jävligt skönt om han kunde lyckas någon gång med sina "trädgårdsfingrar gällande dressyr". Nån gång borde jag väl kunna få luta mig tillbaka lite och bara njuta av tillvaron....

Att ni sen orkar bemöda er med att läsa om hans bravader. Själv skulle jag känna en viss oro över hur skattepengarna förvaltas om alla är som Husse. Mr Tummen mitt i handen! Så kallas han bland mina kompisar när vi springer runt och hånar upp våra ägare i rastgården......

Ja! Ja! Vi får se vad som sker...

Arek

Hallo vänner! Gammelgeten har åter hittat till tangenterna och det händer i stort sett bara när Husse lämnat ifrån sig en av sina prövohundar. Husse tror att han skall hitta en jämbördig hund som skall axla min mantel då jag går i pension. Kul kille! Hur ska han hitta en sådan hund. Det finns bara en Fantomen, en Stålmannen, en Batman etc. Lika bra Husse går i pension när jag stupat. Husse har ju pratat om det eftersom han har så förbent svårt att hitta en jämlike till lilla mig.... Husse har pratat om att starta eget företag, vara sin egen och då självklart ha mig med som assistent.

Finns bara ett problem! Husse är född till att vara polis. Han älskar jakten, pulsen och känslan att aldrig veta när DET ska ske... Husse älskar att köra fort, ofreda youngsters samt rädda försvunna personer. Husse har haft grymt kul med mig och jag känner honom väl... - Han pratar om att starta eget och då menar han verkligen det. MEN! DET FINNS ETT LITET HINDER... Husse kan ingenting. Husse är kass på i stort sett allting. Han har byggt en sketen kaninbur nu under ledigheten. Mattis står för hjärnan och Husse för musklerna. Men oj oj vad han gör sig illa...,. Sågar snett, tappar stora brädor på smalbenen, spikar sig på tummen och har sågat i altanen ett antal gånger..... Han är en pajas och blir tokig när det blir fel. Och fel blir det!

Vi får väl hoppas på att han hittar en fyrbenting som duger som arvtagare för annars tycker jag väldigt synd om dom människor som skall anlita Husse när han startat sitt nya företag. Hoppas vid gud att det inte blir något där han måste tänka och sedan omsätta tanken till handling. Shit! Vilka skadestånd han kan få mot sig....

Jag själv då! Jo Arek lever livet igen. Husse är snäll och pysslar bara om mig nu. Spelar fotboll, brottas och leker. Bjuder på en köttbulle då och då samt en fruktbit som efterrätt. I dag har varit en mycket bra dag. Har varit på promenad, men framförallt lekt på tomten. Spelat fotboll med Husse och barnen, lekt kurragömma med barnens kamrater, sprungit motionsspåret samt kampat och tränat släppanden med Husse.

Det roligaste har dock varit när barnen lekt slagsmål och då använt skyddarmen som tillhygge. Dom små glinen blir griniga när jag dominerar skyddsarmen trots att det finns ett litet barn däri... Vänta Husse verkar vilja tillägga något!

Arek! Du är en sjuk hund! Berätta om hur du dominerar skyddsarmen så visar det vilken knepig hund du är. Berätta att du välter omkull barnet med skyddsarmen, biter i skyddsarmen samtidigt som du juckar med den. Berätta även att du morrar åt Husse när jag berättar hur ofrisk du är och ber dig släppa skyddsarmen. Berätta även att du juckandes hänger kvar i armen, morrandes och fräsandes när jag bär armen till bilen.......

Arek! Du är tung!

He! He! Husse har rätt! Jag gjorde faktiskt allt det där, men mest för att visa ungjävlarna att armen tillhör mig...

I morgon är en ny dag och då hoppas jag Husse tar med mig och badar. Jag älskar att bada och gärna i sällskap med Husse. Vänta! Nu verkar bengeten vilja något igen.

Simma! Ha! Ha! Trots att du är så gammal så kan du ju för f-n knappt simma. Du ser ju ut som om du ska drunkna när du sprattlar runt och sväljer vatten. Ingen vill ju bada med dig heller för du använder ju tassarna som om du var en björn på jakt efter fisk i vattnet. Ungarna ser ju ut som dom blivit rivna av ett lejon efter att dom har simman med dig.... Du sväljer ju så förbannat med vatten under simturen att övriga badgäster tror det bivit ebb och flod i insjön... För att inte säga hur mycket du pinkar efteråt... Näe! Vill du bada får du göra det själv.... - Jag vill fika!

Visst Husse! Vi får se vem som vinner....

Må nu gott!

Arek

Jag vill tacka Husse för en alldeles underbar dag! Ett extra dressyrpass mellan kl 10-17 och då med Husses hela turlag. Hörde hur husse och en annan hundförare lade upp planerna för dagen. Det lät som om det skulle bli kul och jag måste säga att min önskan inte slog fel... Planen till en början gick ut på att Husse skulle köra skydd med mig. Överraskningen var att vi skulle göra det mer verklighetsanspassat och i en annan miljö.

He! He! He! Här får ni höra Husses planering: Husse skulle anropa en springande figurant som flydde in i skogen. Husse skulle springa med och ha mig vid sidan tills han gav mig tillåtelse att springa fram. Figuranten skulle stanna och jag skulle sätta mig att skälla....

Hi! Hi! Så här UPPFATTADE jag planeringen: Husse utropade ordet "poli......" - Då var jag redan på väg i full fart med öronen inåtvända och med ett flin i mungipan. In i fullbett på den stillastående figuranten. Figuranten skrek som en galning av skräck, sparkade och fäktade, men jag bara köttade på....

Visste ju redan när jag drog att jag skulle få spö av Husse så det var bara att spela undergiven en stund så var det obehaget över.... Omtag på övningen med samma resultat och nu kände jag helt klart att Husse hade behövt en smula Deodorant i armhålan..... All aggressivitet och löpande för att få tag i mig hade tydligen satt svettkörtlarna i gungning... Tredje gången pallade jag inte se den spädes förtvivlan utan då gjorde jag som Husse ville... Klart kul övning i alla fall....

Sammanfattningsvis blir analysen så här: Olydig, gott med ett bett, spela undergiven och lukta på svett... Kanonpass!

Sen drog Husse med mig på ett par spårövningar i olika terränger. Bland annat på fält med massa korsande spår. Här tänkte inte Husse till utan han gjorde så att övningen i stort sett blev smått kaotisk. Visste inte riktigt vilket ben jag skulle stå på för att reda ut Husses spårplan, men till slut blev det nog rätt bra ändå.... Därefter ett roligt tätortsspår med asfalt, grus och sand. Därtill ett antal mycket svåra störningar i form av människor, traktorer och lastbilar. Ett riktigt kul spår måste jag säga....

Sen tyckte tydligen Husse att jag skulle träna lite spårkondition. Han drog i väg med sin GPS och var borta ett bra tag. När han väl hämtade mig så gav han lite instruktioner till mig. Dessa var enkla: Håll spåret och håll vilket tempo du vill! Sagt och gjort.... - Efter drygt två kilometer så var vi framme vid slutet. Inte allt för ansträngande för mig, men Husse såg lite tagen ut av tempot. När han var tillbaka vid bilen så var han rätt nöjd. Bytte kläder och lät meddela att han var nöjd med dagen trots att JAG gjort en del för att förstöra övningarna.....

Nu tänker Husse ta med mig på fotbollsläger. Hans plan är att träna ungdomar i fotboll, men under pauserna så ska jag få mig en duvning i spår och lydnad. Kul!

Ha det bra tills vi hörs igen!

Arek

Skribenten Arek har ordet igen! Tycker inte att jag har så mycket att förmedla då allt rullat på i sin gilla gång. Dock har ju landet ändrat sig lite sedan jag blev ensam German Shepard kvar i familjen. Sköööööööönt! Det är ordet jag kan sammanfatta detta med.... Först ett par tjuvaktiga valpar. Därefter en hyperaktiv, aggressiv unghund som trodde han kunde dominera både hus och hem. Hade inte Husse klivit emellan så hade hårtussarna rykt på den späda schakalen...

Nu är det ju bara jag och Husse igen. Det betyder kanondagar för mig. Jag får all uppmärksamhet, från morgon till kväll. Morgonpromenad, frukost, uppvärmningspromenad, hundträning, vila, promenad, träning och därefter mys med familjen. I like It a lot!!!!!

I dag har Husse låtit mig saksöka, spåra hårda underlag, spåra fältspår samt göra avancerat saksök i koppel. Allt gick enligt Husse med bravur vilket gör att stämningen är på topp. Innerst inne är Husse snäll. Han vill väl, men är väldigt impulsiv och till viss del aggressiv. Han vill gärna vara den som kommer med visdomsord, men blir påfallande ofta tillrättavisad/överbevisad.

I dag till exempel blev Husse ett barn. Vi var på myspromenad i vårt fina motionsspår och jag fick springa fritt med min goda pinne. Vi småbusade lite, men då vi mötte folk så gick jag fint vid sidan tills vi passerat förbi. Vi mötte en ung tjej som sprang med sin hund, vi mötte en vandrare med slängig armföring, vi mötte två pensionärer med en ivrig liten hund och som sista ekipagé ytterligare ett pensionärspar med en framfusig tax. Alla möten gick bra - ur vår synvinkel. Husse lyssnade på sin Ipod och jag blängde lite på dom vi mötte. Myspyset och Husses vuxenstadium rämnade först vid sista mötet.

Det sista pensionärsmötet gick väl sådär ur deras synvinkel. Den platta taxen gjorde utfall åt alla håll och den genombleka damen med stripigt hår hade vissa bekymmer att tämja hundens jaktinstinkt. Jag gick som vanligt fint vid sidan och då vi passerade så flinade Husse sitt vackraste leende (kaffegula tänder - fräscht!) och sade "Hej".

Till svar fick han ett stramt tal i form av att "Du ska ha din hund kopplad". Husse, som ju är impulsiv - på gott och ont - förvandlades till ett barn som tagits med ofog på bar gärning. Han vräkte ur sig att han ej hade något koppel och att tant gammal nog borde tänka mer på sin egen hund än andras". Tanten var inte sen att svara utan krävde att Husse snarast skulle köpa sig ett koppel. Husse, nu 5 år, lät meddela tanten att han kanske skulle göra det om tant gammal tog sin hund till en dressyrkurs...

Tycket båda var rätt pinsamma varvid jag tog kommandot och drog i väg framåt....

Husse muttrade ett par 100 meter, men sedan var allt glömt. Typiskt ett barn va?

Vad gäller hans vetgirighet och lust att bemästra alla ämnen och kategorier så blir ju även det allt som oftast fel. Ett exempel på detta var efter gårdagens fotbollsträning. Då han lastat i ungar, bollar, hundar med mera och påbörjade sin färd hem så fick han stanna precis vid utfarten. Två farbröder stoppade trafiken och pekade på en groda på marken.....

Husse vevade ned rutan och farbröderna lät meddela att grodan var ute och gick med sina ungar på ryggen.

Husse, som ju är djurvän, ställde sig att vänta. Kön bakom växte varvid min gode vän och förare gick ur för att hjälpa grodan vidare på sin färd. Ivrigt hejande och knuffande så kom grodan iväg och Husse kunde äntra förarstolen igen. Väl där vände han sig mot den yngsta sonen, 10 år, och lät meddela att grodan bar runt med sitt barn på ryggen....

10 åringen vände sig mot Husse och tittade på honom som om han var helt bakom flötet. 10 åringen uttalade sedan följande: Pappa! Det är hanen som sitter på honans rygg. Dom gör barn!!! Husse tappade hakan helt, men fick sedan tungt erkänna inför sonen att han ju hade alldeles rätt....

Bak i skuffen så fick jag hålla tassarna för nosen för att inte skratta ihjäl mig. Snacka om vem som skall lära vem om blommmor och bin....

Må gott!

Arek