POLISHUNDEN AREK

Uniformsbyxor på, kängor som snörs an och sedan på med pikéttröjan. Fram med bältet som innehåller i stort sett allt utom motorsåg och yxa. Som grädden på moset det så förbannat tuffa benhölstret som gör att Husse ser ut som värsta insatspolisen. In i den kultförklarade cross countryn för färd ut i den hårda miljö som tituleras Stora Staden..... Skattebetalarna ska ha valuta för pengarna så Husse antar den hårdaste tjänsteminen så fort vi lämnat polisgaraget. Minsta tjafs, uppnosighet eller respektlöshet kommer att bestraffas hårt och som vittnen och biträden mina två medhjälpare Arek o Emo. Redan efter 500 meter så vaknar Husse ur sin fantasidröm om hjältedåd och hård attityd. Upptäcker att dom enda typerna som befinner sig ute är stressade människor på väg till sina jobb.... Visst f-n! Det är ju dressyrdag och inte busjagardag. Bort med attityden, kanalbyte från Hip-Hop till mer schlageraktig och lättsjungna låtar. Ned med rutan på rallybilen och så järnet ned mot dressyrplatsen.....

Det är ju lekdag för hundarna och Husse hade som önskemål om att få spåra lite längre med Gammelgeten. Ett färsk spår av jaktkaraktär där vi efter några kilometer skulle komma i fatt och triumfera över den "gripne". Figuranten skulle spela skräckslagen och bli biten i den medföljande skyddsarmen. Planen var glasklar och instruktörerna nöjda med övningsupplägget. Figuranten som utsetts att bistå Arek och Husse var lika exalterad över övningen oxå. Problemet med figuranten är att denna kan ändra scenariot blixtsnabbt och utan att meddela övriga skådespelare. Så även nu.... Eftersom Husse kände viss oro för vad mannen kunde hitta på så medtogs för säkerhets skull en GPS för att hitta tillbaka efter långspåret. Nollställde mätaren för att kunna mäta hur många kilometer spåret till slut skulle bli.

Efter 15 minuter drog Stadens hjälte och dennes svanspilot ut till skogs. Räknade med minst en timmes språngmarsch i skogen innan vi skulle hinna i fatt och Arek få bita an. Dubbelkollade all utrustning innan Schakalen slet ut mig på en språngmarch. Redan efter 200 meter så vek Arek kraftigt vänster och lyfte huvudet som om han vindade in något... Va f-n! Funderade på om något vilt från fablernas värld dånat igenom vårt spår och att Geten mot förmodan funnit detta mer spännande än bitövningen.... Bestämde mig för att lita på hunden för en gångs skull och hängde därför på i spårlinan. Arek var nu riktigt het! Kändes som om vi var riktigt nära det han nu spårade då vi nu kom ut på ett öppet fält....

Arek visade tydligt att jakten snart var slut och då Husse tittade upp så syntes ju den lilla runda farbrorn som varit lekledare i övningen. Då Arek gått i fullbett och övningen var slut så vandrade vi tillbaka mot bilarna. Hade inte hjärta att vara upprörd mot den lilla farbrorn eftersom han var eld och lågor över hur bra övningen gått. När vi nått bilarna och åkt upp till första korsningen så visade GPS én på att vi tillryggalagt 600 meter..... Vilket långspår va???

Efter den fabulösa urladdningen i skogen så var det Emos tur. Emos utbildningskurva har gått rakt uppåt och allt fungerar mycket bra förutom det ack så viktiga: SPÅRNINGEN.

Emos utveckling i spåret har inte gått så bra som jag hoppats. Det är som att han saknar en viktig del för att bli en riktigt bra spårhund. 90 procent av alla jobb vi har i Stora Staden är spårjobb på hårt underlag där det är mycket störningar. Har inte hundarna den riktiga kicken i spåret så fungerar det inte. Som det ser ut nu så kommer inte Emo upp i den nivå som behövs. Vi har kört mycket extraträning med byteshöjande övningar, men det ser tyvärr inte riktigt bra ut. Emo har fått en vecka på sig att visa en förbättring. Om det inte blir bättre så är han nog tyvärr rökt som polishund i Stora Staden. Det är väldigt synd eftersom det är en härlig hund.....

Min gode vän Emo, alias albinon, är ett gosedjur i världsklass. Varje morgon vi vaknar så har vi en gäst i sängen. Hans favorit är att smyga upp, låsa fast händerna med tassarna och sedan slicka bort allt överflöd från våra ansikten. På tomten så spelar han fotboll mest hela dagarna. Det har gått så långt att Husse till och med slappnat av lite under dessa lekar, men det ordnade ju Emo genom att anfalla en förbipasserande hund. Han tyckte väl att Husse blivit slapp.... Jag som alltid gnäller på andra hundägares hundhållning fick nu själv stå och be om ursäkt för albinons uppträdande....

Veckan som kommer nu så är det spårträning som gäller. Måste få upp Albinons intensitet och bytesintresse. Vill ju mer än gärna ha honom kvar, men då måste det bli mycket bääääääättttreeeeee.....

I fredags klädde jag och Arek även upp oss i hockeykläderna. Som en rymdmänniska som färväntar sig ett fall från månen haltar man fram på grund av alla skydd som skaver. Anledningen: Första maj demonstrationer där man förväntar sig bråk och våldsamma upplopp. Papperen från insatscheferna var numrerade upp till 200 sidor och på en av dessa behandlades Hundenhetens uppgift. Uppgiften bestod i följande:

Att under insatsen befinna sig på behörigt avstånd från demonstrationsplatserna. Hundenhetens uppdrag blir i stort att vara osynliga för att undvika provokationer. Vid läge rött (i stort sett krig) så kunde det komma i fråga att vi skulle få använda våra köttätare, men i övrigts så kunde vi opolerade och osociala svanspiloter hålla oss på behörigt avstånd.

Detta fick till följd att vi under dagen han med följande:

Rasta hundar på vackra Djurgården.
Äta glass och fika vid en vacker båtklubb.
Besöka Gröna Lund och titta på alla dårar som åker Insane och uppskjutet.
Ånyo äta glass.

Shit va hårt det är att va hundförare!

Må gott!

Husse