POLISHUNDEN AREK

Har ju gripit så många sista tiden att handbojorna nästan är utslitna. Var hän än Husse styr sin kosa så verkar han sett till geografin alltid ligga nära till där tjuven ämnar hitta på hyss. Sista veckan har Husse och Arek gripit 7 stycken för transport till enrummaren som saknar fönster .Samt anträffat två försvunna farbröder som levt i senilitetsvärlden och då i sin iver att finna sin ungom förvirrat sig bort i skog och mark... Veckan har alltså levts i glitter och glamour och man tycker då att vi som team skapat oss rutin och ramar för hur samarbetet skall gå till....

Men inte i Areks värld! Han går sina egna vägar och jag vill hävda att det var på grund av den halte som vi tappade bort två av brottsyndikatet utsända nattarbetare. Händelsen utspelade sig i ett industriområde där en väktare observerat en bil som stod parkerad intill de uppställda lastbilarna. Då han i sin iver att hålla ordning inom sitt bevakningsområde konfronterade fordonets brukare, så löpte dessa till skogs..... Det tog väl en 20  minuter innan tjuvarnas fiender anlände till platsen för att försöka bringa ordning i de kriminellas destruktiva värld. Man hade då upptäckt att tjuvarna försökt göra inbrott i lastbilarna och att det då var deras dåliga samvete som gjorde att man tog apostlahästarna och drog. Alternativet hade ju varit att ännu en gång få sona sina brott i dom erkänt hårda svenska fängelsena.

Geten var taggad till max och drog ut Husse i det kolsvarta mörkret. Efter ett antal revor, skadade hornhinnor samt en och annan halv kullerbytta så var vi ute på asfalten igen. Geten hade under färden anträffat lite stöldattribut som han ej ville dela med sig, men efter en halvnelson och lite morr så var vi på jakt igen. Nu var det god fart på tysken och det enda som hindrade det vackra ekipaget var Husse själv. Husses utrustning hade börjat krångla vilket fick till följd att radion åkt igenom fästet och nu släpade på marken. Spårlinan var halvt lindad runt knävecken. Försökte få broms på köttätaren för att om möjligt slippa åka till ortopeden, men den olydiga djäveln bara öste på....

Geten drog mig ånyo in i skogen och ut på ett järnvägsspår. Fjättrad till händer och fötter och med en släpande radio på marken stod nu Husse på spårområdet och försökte finna ett sätt att slippa bli påkörd av X 2000 tåget. Som tur var hade Geten lite problem just här så Husse Houdini lyckades ta sig ur fällan som spårlinan försatt mig i. Han tyvärr ej med att fixa radion så när Arek ånyo drog iväg i galopp så släpade den fortfarande i marken....

Nu började även svetten tränga sig på. Typ att det rann saltvatten längs med ansikte och kropp. Såg ju på hunden att vi närmade oss så att pausa var ju inte att tänka på. Efter ett antal meter i gatlopp igen så var vi ute på en lång lång gångväg. Ca 200 meter bort syntes då vårt byte, men tyvärr såg även buset oss..... Busarna hade nu två alternativ:

Lägga sig ned i fosteställning och be om förlåtelse!
Springa för livet och hoppas på ett under!

Man valde så klart alternativet att springa. Detta upptäcktes utav han i patrullen som inte lider av starr och då blev ju dennes uppdrag att leda han som har starr till den plats där busarna vek in genom ett par buskar. Den blinde tysken uppfattade ju aldrig banditerna och är ju upplärd att spåra sitt spår. Detta gjorde ju att den envisa jälva hunden absolut skulle spåra ut spåret i stället för att vika in där busarna syntes sist.... Det var här samarbetet började vingla lite....

Husse försökte förmå ARek att lyssna på vad Husse ville förmedla!
Arek försökte förmå Husse att hänga på i spåret!
Husse pekar, gestikulerar och drar hårbollen mot rätt ställe!
Arek vänder åter och vill spåra sitt gamla spår!

F-n va vi tappade tid här, men till slut fick jag min käre vän tilll att spåra från rätt utgångshål. Nu blev det ånyo jakt och taktiken blev att släppa Arek helt och sedan springa på i rask takt. Gick skitbra i typ 500 meter. Då rundade vi ett hörn och självklart står där en hundägare mitt i natten. Två små råttor mitt i spåret samt en hysterisk mattis som bara ser en varg och vargpojken som kommer ångandes....Intill hundens mattis gick även en man som inte var helt olik den vi jagade. Här blev det av naturliga skäl stopp en stund, men det visade sig att vi stoppat fel personer och nu måste börja om. Geten fortsatte spåra och från en sidogata så kommer en man springandes. Trodde självklart att det var en gärningsman och anropade honom att stanna... I helvete han stannade heller!!! Ville inte skicka hunden då han inte stämde med signalementet utan nu blev det till att springa kapp....

Husse vann och det visade sig vara en öststatare på fyllan som nu var på väg hem. Anledningen till att han inte stannade var att han trodde jag ropade på hunden och inte på honom.... Fuck! Tillbaka på ruta 0 igen. Nu gick spårningen mindre bra igen och till slut hade vi slut på bensin.... FAAAAN!!!! Så nära och ändå så torsk!!!!

Så här kunde det ha blivit i stället:

Vi kom spårande, rundade en kurva och hade tjuvarna typ 30 meter framför oss. Case closed!

Nu blev det skit av alltihopa och vi fick tyvärr se oss besegrade. Jag anser att det var vargens fel denna gång, men jag antar att ni, som favoriserar tysken, kan ha en annan uppfattning.

Må gott!

Husse

Husse! Du anmodas härmed att beträda Stora Stadens mark och bli ett med ungdomen! Fastän jag visste att uppdraget var omöjligt så käftade Husse emot en stund för att i alla fall visa sitt missnöje med att behöva socialisera med samhällets kommande arvtagare. Slutade som förväntat, det vill säga att Husse styrde statens blåa cross country i riktning mot festivalområdet. Stora Staden hade även detta år anordnat en så kallad uppsamlingsvecka för förortens och centrala stadens ungdomar. Polisen hade även dom en monter, förevisningar, husbilar och allsköns tävlingar och då för att profilera och marknadsföra sig....

Redan på resan in tuggades tuggummit frenetiskt och då för att hålla säkringarna på plats. Att köra bil i Stora Staden innebär stora påfrestningar på psyket. Detta då samtliga trafikregler verkar ha upphört samt att gående verkar tro att dom lever i en bilfri zon. När Husse och Arek anlände till den riktiga krigszonen och samlingsplatsen för det nyfikna packet så var nog blodtrycket en aning högt. Bestämde mig dock för att hålla fanan högt och göra allt i min makt för att idka PR för hundenheten....

Förra året stod Husse ut i fem minuter. Därefter höll jag puffran i höger hand och var klart i stånd till att avlossa ett par magg. Respekten för farbror blå var det året smått svagt och suget  att diskutera ovesäntligheter med grabbar som har intelligens som en fiskmås var väl rätt måttlig. Eller vad sägs om följande ämnen:

Hur många har du skjutit? Får jag låna din pistol? Min Pitbull krossar din om dom slåss?

Lägg därtill till alla små lockande och pockande ord dom bjuder Arek på för att få honom att gå igång. Ber man dom ödmjukast att sluta reta hunden så får man bara ett flin tillbaka och ytterligare ett par tillrop.

Bestämde mig ändå för att ej se bakåt utan om möjigt framåt. Tog till och med ut min bäste kompis Arek och lät honom vandra runt bland pöbeln. Till skillnad från förra året får vi nog kalla årets framträdand för succé. Arek var i toppform. Lät sig bli klappad, fotograferad och pussad. Plötsligt var det glass o ballonger och alla ville ta på den kända polishundens ludna kropp. Arek blev snabbt varm i kläderna och drog slutsatsen att våldsanvändning var fel och att han nu kunde få vinning genom att visa falsk ödmjukhet.

90 procent av alla som ville klappa hårbollen bar ju på något att äta. Den feta hunden är ju inte dummare än att han förstod att dra fördel av spektaklet. Tysken lät dom sätta sig ned, föra fram sin ena hand för att hälsa och vips så hade min hund ätit upp det som förvarades i den andra näven.... Jag han uppfatta att Arek satte i sig ett par korvar med bröd, två kakor och en hembakad kanelbulle. Den nu smått mätta polishunden lekte livet och lät även meddela att han var törstig efter intaget av all föda.

Han meddelar ju inte direkt utan visar prov på initiativ. Den halte hunden snodde en vattenflaska och lyckades på detta sätt klart uppröra dess rättmätige ägare. Med sin charm avväpnade han hennes ilska och det slutade i stället med att dom lekte och kampade om flaskan....

Charmören kunde nog varit där hela dagen, men Husse stod bara inte ut. Orkade inte snacka goja med folket utan låtsades få ett "very important job!".  Vi lämnade Stora Stadens myller och det sista jag såg när vi lämnade citykärnan var hur hårbollen gäspade och lade sig till ro.

Det här var ett uppdrag som passade honom väl, men allt har inte varit glitter och glamour i vårt samarbete. Berättar mer om hur "han" tappade ett par tjuvar under sista passet.

Until then! Be well!

Husse

Uppförde mig ju lite illa på tonåringarnas träning förra veckan. Krävde engagemang, kamp och stor vilja för att MITT lag skulle vinna tvåmålsspelet. När varken hot eller andra förmaningar verkade fungera så började Husse visa upp ett visst mått av osportslighet. Kast med egen fotbollssko, verbala påhopp samt sparka ut bollen i skogen.... Mattis förbjöd Husse att träna med laget under resten av veckan som straff, men i dag var det ånyo dags för lite bolltrolleri med grabbarna.

Grabbarna verkade dock vara lite långsura och kanske till och med i mjugg smidit planer på hämnd. Redan på första bollövningen satt den första fjuniga tonåringen in sin stöt. Ett par vässade dobbar på vänster fots cp-knöl. Smärtan lät inte vänta på sig utan Husse haltade runt som en skadeskjuten hare samtidigt som jag lärde grabbarna ett och annat könsord... Allt för att släppa ut lite av aggressiviteten mot skitungen som mosat mig i duellen. Någon ursäkt kom f-n inte, men när jag åter beträdde gräsmattan efter att ha förbrukat en burk med kylspray så sade han torrt:

" Det var ditt eget fel!"

20 vittnen gjorde att grabben fortfarande är i livet och jag bestämde mig i stället för att visa på planen hur en toppidrottsman rör sig för att förhindra tjyvsmällar. 30 sekunder senare låg Husse på marken igen och kved av smärta. 160 cm skitunge hade denna gång roat sig med att trycka 8 dobbar på höger fots svettiga tår. Det tunna skinnet på Husses fotbollskor hade inget inbyggt skydd för överfall och det var ånyo dags för nästa dans för att bli av med smärtan.... Efter några minuter var Husse ånyo med i spelet, men nu något stelare och mer misstänksam.

Tredje bollkontakten, av tre, så räknade domaren ut Husse som i en boxningsmatch. När räkningen nästan var uppe på nio så stod Husse upp igen med ännu ett minne från ett par dobbar. Samma cp-knöl som första gången och nu kändes det inte som om någon kylspray skulle hjälpa... Grabbarna retades och uppmanade Husse att ta med benskydd till nästa träning. Nu uppstod en kraftig misstanke om att grabbarna mosade coachen med flit och att det eventuellt kunde häröra från Husses förra träning. Den gången när Husse var lite för het....

Var nu riktigt vaksam och detta höll i ca 20 minuter. Då kom en testosteronstinn 14 åring ångande i 100 km och då i riktning mot den späde hundföraren som hanterade matchbollen. Slog en snabb tunnel och trodde mig vara förbi. Nästa gång jag vaknar ligger Husse på rygg efter en halv-volt som hade gjort en gymnastiklärare stolt. Vänsterbenet var nu totalt bortdomnat och jag var helt säker på att benet var brutet. Försökte resa mig för att döda ungjäveln, men Husses kropp ville bara vrida sig bort och lägga sig i fosterställning.... F-n vad ont det gjorde....

Meddelade skitungarna att upprepade förseelser kan anses som brottsliga. Att ge sig på en tjänsteman kan vara att anses som våld mot tjänsteman. Vågade inte tro på att lag och rätt samtalet skulle fungera så Husse bestämde sig för att vara vänsterytter. Väldigt mycket vänsterytter.... Klarade mig igenom resten av träningen utan att behöva amputera något ben och som en bonus så vann mitt lag....

Skämt åsido! Grabbarna börjar bli stora, snabba och starka. Som tränare önskar vi ju att dom skall bjuda upp till kamp så jag får väl inte vara annat än nöjd....

Må gott!

Husse

Som en inledande ursäkt vill jag framföra att Arek varit trasig i kistan vilket medfört att Husse tvingats vandra nattpromenader i stället för att krama sin kudde. Ursäkt nummer två får bli att jag jobbat intensivt och att kroppen inte återhämtat sig som sig bör... Ledord i Husses glass och ballongvärld är att förse honom med mat samt välbehövlig sammanhängande sömn....

När bitarna ej faller på plats ändrar Husse sinnesstämning och blir något humörstinn. Att då i detta tillstånd närvara på tonåringarnas fotbollsträning, aktivt delta och då med en sjuklig vinnarinstinkt, är som att blanda alkohol med tabletter. Efter dagens träning började anbuden faxas in och då med förslag om var Husses ledarstil skulle passa. Eller vad sägs om föga smickrande anbud:

Alaska death boys
Lokomotiv Jaroslav - nordöstra bergsserien
CSKA Moskva
Sibirian Kickers
North Korea albinos

Ja! Grabbarna har humor, men sanningen att säga så uppförde sig mitt lag som små porslinsdockor vilket fick mig att tappa fattningen lite smått. Har en tendens att ta spelet på lite för stort allvar och när målen började trilla in och svetten på grabbarnas pannor uteblev, ja då gick ett par säkringar. Lungt till en början, men tyvärr eskalerade det något:

Peppning: Lite positivt snack för att få fart på laget. Effekt uteblev.
Aggressiva utrop: Verbala påhopp och tunga suckar. Effekt uteblev.
Visa vägen knepet: Löp runt hela jävla planen och försök ta bollen och gör mål själv. Effekt uteblev.
Syrebristen: Kast med vänster fotbollssko. Ta ut aggression genom att kasta dojan 40 meter utanför planen. Ingen effekt.
Överslagshandlingen: 100 meter sats, sparka allt du kan på försvarslös boll och då i riktning mot den lokala ån.
Effekt: Husse utvisad, träningsförbud under ett pass (igen) och förpassad till att vara coach 3. (av tre)

Mattis försökte förklara för dom livrädda tonåringarna att Husse sovit lite dåligt och att beteendet kommer att ha gått över när han fått mat i magen samt nödvändig vila....

Kan inte hjälpa det, men jag HATAR ATT FÖRLORA....

Allt har dock inte varit skit i dag utan teamet har faktiskt idkat hjältedåd. Det berättar vi om i morgon...

Må gott!

Husse

Hallo coach! Varför har du solglasögon på dig inomhus? Den spydiga kommentaren lämnades från en utvilad, sommarbrun och sprudlande glad förälder efter att Husse lämnat frukostlokalen. Solglasögon? Kände mig rätt villrådig och förvirrad över kommentaren, men slätade över det med något mindre begåvat svar innan jag gick in på toan för att kolla av det ärr som kallas för ansikte....

Fattade först då vad den skadeglade utvilade föräldern menade! I spegeln syntes vad som i vanliga ordalag kallas för zoombi. Ett blekt, håglöst och insjunket ansikte stirrade med tom blick rakt emot mig då jag frontade spegeln. Det som kallades för solglasögon var inget annat än påsar under ögonen. Såg ut som om typ ett gäng kroppsbyggare hämtat upp Husse efter en mycket sen utekväll. Därefter kört  kast med liten hundförare för att avslutningsvis slå varsin box rakt i vardera av Husses ögon... Synen som mötte mig under frontalkrocken med spegelbilden påminde mig raskt om vilket evenemang jag just nu supportade....- Fuck vad jag hatar turnélivet som fotbollscoach!

Uppskattar nattsömnen till sammanlagt 50 minuter där Dr Hälsa reckomenderar 8 timmars skönhetssömn utan skadliga avbrott. De avbrott som ändock drabbade var följande:

Ungdom 14 år kommer mitt i natten på att han behöver Nezeril för täppt näsa. Planlös vandring i lokalen samt nödvändig informationskonversation med övriga tonåringar. Lade sig ned efter hot om att han skulle dödas....

Ungdom 14 år väcker övriga med sin besatthet över att knacka på grannens madrass. Roper i sitt töcken att han har stora svårigheter att komma in. Diagnos blir att han pratar i sömnen vilket gör att händelsen ignoreras.

Ungdom 14 år ligger hela tiden och räcker upp handen. Ser konstigt ut eftersom han under samma tid snarkar och sover djupt. Uppger efter tortyr att han lärt sig momentet av sin mor och att det är av avslappningskaraktär. Låg och retade mig på beteendet då det hela tiden såg ut som om han var beredd att svara på en oställd fråga....

Ungdomar 14-15 år lämnar 04.30 sovsalen till synes utan anledning. Förklaringen kom dagen efter och var lika självklar som allt i deras komplicerade liv. Man var hungrig och gick ned till skolans kiosk för att köpa pizzaslize...

När det var dags att göra det som vi var här för att utföra, typ spela matcher, så gick ju inte heller det som planerat. Plötsligt hade grabbarna glömt hur man spelar boll. Här fanns en desperation över att bli av med bolljäveln så fort som det bara gick. Trots tränarnas frustration så var det som om boll och ben spelade grabbarna ett rejält spratt. Förlust mot ett bylag som f-n inte ens fanns som ort på kartan... Sometime I hate my job as a trainer!

Den enda som verkligen verkar ha njutit av att ta dagen som den kommer är den fyrbente Arek. Han har varit på topp idag oxå. Stretat i koppel, jagat fotbollar och tikar. Genomfört ett par spår med bravur samt gått på upptäcktsfärd under promenader. Dagens gods som bärgats till bilen är en strumpa, en colaflaska, ett par kalsonger samt ett mycket fint hundkoppel.....

Nu är vi på väg mot ännu en natts sömn/icke sömn. I morgon är en ny dag och då får vi se vilket skick Husse är då...

Until then! Må gott!

Husse

Måste säga att det är riktigt roligt att läsa era kommentarer. Här finns några inlägg som är att anses som världsklass. Måste ge denna upplagas vinnarpokal till Rickard. Detta för hans sköna berättelse om bredd på luftmadrasser.

När dom flesta människor precis gått på semester så börjar Husses att lida mot sitt slut. Var klart tveksam till en början huruvida jag valt höst/vinterperioden som huvudsemester, men nu har ju vindarna vänt. Nu är vädret så representativt som Husse önskade när han lade in sin semesterperiod och det verkar som om prognosen för att lyckas få hudcancer har ökat rejält....

Husse har nu gått in i sin sista riktiga semestervecka. Efter denna väntar i teorin ytterligare en vecka, men den är vigd åt fotbollscup. Har tidigare nämnt det och är fortfarande av samma åsikt: Att leva en vecka med tonårsgrabbar och då sovandes i en skolsal är vidrigt. Vila finns inte i deras vokabulär vilket innebär att Husse kommer att vara totalt nedbruten i stället för på topp när jobbperioden drar igång den 13 juli. Att jag gör denna uppoffring handlar ju bara om ytterligare hjältedåd, men då enligt mallen för problemorienterat arbete. Det vill säga att försöka få tonårsasen att hålla sig ifrån busigheterna på gatan och i stället bli idrottsidioter.... Att jag då utsätts för modern tonårsslang, svettlukt, pruttanfall, deras så kallade moderna musik samt möjligheten att se dem halta fram med stela höfter på grund av "häng-modet" på byxorna är väl skit jag får ta för att nå målet......

I övrigt så har ledigheten varit kanon! Som jag tidigare redogjort för så har jag ju vunnit i allt jag ställt upp i. Det har gjort att jag varit i harmoni vilket ju är viktigt att vara om du skall hinna vila upp dig... Veckan på ön som ligger sydöst om vår fina stad har även den varit kanon. Superfin stuga, kanontomt för Geten att lira fotboll på samt 22 graders värme och härlig sol. Veckan har ju även innehållit egen träning, träning med Arek samt ett par fina Go-kart tävlingar. Den egna träningen har flytit på i form av rollerbladesåkning på långa fina asfaltsrakor. Utfärden i medvind var klart njutbar, men när man vände håll så var färden inte lika harmonisk. Motvind och trötthet innebär ju att lite av ballhetsfaktorn försvinner eftersom åkningen inte blir vacker utan mer av kampkaraktär....

Hela familjen zoo har även kört lite löpträning i vacker miljö. Geten har även han fått vara med och då kommer vi osökt in på hans nya inställning till liv och leverne. Geten visar inget intresse för sin egna fysiska hälsa såvida det inte gäller att spela fotboll på tomten. Varken spårning, löpning eller långa promenader har tilltalat schakalen. Han har haltat, haft sorgsna ögon flåsat som om han var på väg att dö av ansträngningen. Tills vi kommit till fotbollsplanen! Då har den halt döde tysken blivit pånyttfödd och kört både fysisk och teknisk fotboll..... Den jäveln verkar tro att han redan gått i pension!!!

Har ju fått lite sug att börja jobba och fånga tjuvar igen. Detta efter att familjen zoo kört go-kart. Ingen hade kört tidigare,  men när första körningen var klar så var samtliga lyriska. Husse jämför körningen med att ha biljakt på jobbet. Bilen studsar, kränger och det känns som om man är på väg att köra av när bilen provoceras i jakten på att komma ifatt....

När man sedan är ifatt så skiljer sig ju jobbet lite från leken. I jobbet prejar vi av, springer ifatt banditen och griper denne hårt men ändå kärleksfullt. He! He! He! När man sedan avrapporterat allt (om man som hundförare inte stått med sorgsna ögon för att slippa skriva) så åker man bara därifrån och så är allt glömt. Efter Go-karten däremot så är ju jakten detsamma. När man sedan stressat 14 åringen att snurra av banan och sedan varvat 12 åringen för andra gången så är ju euforin detsamma, men fördelarna desto större. Du behöver inte skriva något och du kan fortsätta håna förlorarna under resten av dagen.....

Vi blev besatta och bestämde oss för att råna en pensionär för att ha råd att åka mer. Grabbarna informerade dock Husse om vilket yrke han valt så vi vägde för och nackdelarna. Vi kom i samråd fram till att i stället åka till bankomaten och rånda mattis på hennes pengar.....

När vi sedan kommit hem till den vackra delen av Stora Staden igen så tog jag och Geten en promend. En psykodelisk ekorre verkade då ha fått totalt solsting. Han/hon hoppade som besatt i rikting mot Arek och sett till det tempo den lilla ekorren hade så skulle den vara ett lätt byte för den tyska schäfern. Arek bara tittade ned mot ekorren, suckade och fortsatte sedan lukta på blommorna.... What the fuck! Vad hände med jaktinstinkten? Under resten av promenaden såg Arek mest ut som om han letade en plats för att lägga sig ned för en sista vila. Blev orolig för Getens hälsa, men så fort vi vände mot bilen så drog han iväg som en unghund. Geten trodde nu att vi skulle bada vilket gjorde att han kunde trava, skritta och även galoppera....

Bestämde mig ånyo för att jag måste ha en ny hund mycket snart. Geten verkar ju helt ha gjort patron ur såvida det inte handlar om fotboll eller annan lek. Tycker även han blir halt utan anledning så planen blev att ta upp även detta med veterinären under det kommande återbesöket.

ÅTERBESÖKET HOS VETERINÄREN:
Alltid lika spännande. Arek nu på bra humör till en början. Glad och entusiastisk tog han kommandot i besöksrummet. Lade sig sedan att vila i väntan på att just han skulle få komma in. Berättade för en kattägare intill att showen börjar i samma stund som dom ropar upp hans namn. Så fort personalen kommer ut, ropar upp hans namn så kastar han sig upp och går som i anfall mot "utroparen". Samtidigt skäller han ett dovt skall. Och mycket riktigt. När den mörka unga flickan ropade upp Areks namn så genomförde han sin procedur. Arek fick önskvärt resultat eftersom flickan hoppade till och blev livrädd för tysken.

Hon ville inte hälsa på Husse, hon ville inte gå framför Husse utan ropade ut vägbeskrivningen till rätt rum. När sedan veterinären var klar med Stora Stadens hjälte så var det ånyo den unga flickans tur att träda i tjänst. Arek skulle få vaccin och när sköterskan skulle bistå med detta så närmade hon sig Arek med kraftiga symptom på Parkinsons sjukdom. Allt gick till slut bra och Geten var på väg ut. Då utbröt kalabalik i väntrummet. Geten skötte sig galant, men i rummet stod en kvinna för att anmäla sin ankomst. I ett snöre hade hon en vit hund som såg ut som att den blivit biten av Godzilla. När hon såg Arek så blev det nog lite "De ja vu". Efter hennes paniklöpningar för att komma undan Arek så var vi äntligen ute i friheten.... Ja jisses!!!!

Arek har nu fått lite fin medicin av veterinären. Medicinen kall smörja hans leder och vara inflammationshämmande. Hon tyckte det var lämpligt för Arek att få bli lite unghund under sin sista tid som snuthund och jag kunde inte annat än hålla med. Nu får vi se om smörjmedlet fungerar och om Arek blir lite alertare.....

Må så gott!

Husse

Bla! Bla! Bla! Mattis malande ord rann av Husse som regnvatten från ett lutande tak. Orden in genom ena örat och sedan utan omväg ut genom det andra. Budskapet från Fru Messersmith var dock glasklart och gick ut på att hon slog vad om att vi skulle ha ny hund innan fredag. Jag meddelade henne diplomatiskt att jag ämnade vila upp mig lite efter tiden med albinon och ägna mig åt den gamla Tysken med fyra ben. Som alltid har Gammelgetens träning fått stå åt sidan när det dykt upp en tänkbar arvtagare så nu kände jag ånyo det dåliga samvetet efter att ha slarvat med hans träning..... Emo lämnades tillbaka på tisdagen, mattis ord ekade i skallen på onsdagen vid lunch.

Klockan 16.00 stod vi i bakluckan på bilen och lyfte upp en 13 veckors schäfervalp som skulle hem till oss. Valpen var så sjukt söt att det inte gick att göra annat än att pussa sönder den. Valpen svarade upp genom att vifta på svansen, gunga med kroppen samt försöka pussa tillbaka. Åhhhh! Så jäkla läcker valpen var. Uppvisade även fina egenskaper såsom nyfikenhet, bytesintresse, oräddhet samt hela tiden jobbandes med lilla nosen.... Hela familjen blev helt valpsjuk och det kändes som om vi ånyo var beredda att ta valp.... Den söta valpen nöjde sig dock inte med att bara pussas utan lyckades urinera ned hela Husses överkropp samt mattis fina tennisskor. Vi tyckte inte det gjorde så mycket eftersom valpen troligen kissade på sig av glädje....

3 timmar senare var läget helt annorlunda. Den söta valpen förändrades helt efter att ha instalerat sig i familjen zoo´s boning. Valpen anföll allt och alla och framförallt Stora Stadens okrönte hjälte. Bet den gamle i svansen, höften, halsen och nosen. Inte en gång utan hela djävla första promenaden. Den tålmodige Arek lät den lilla hållas, men det lilla ADHD bara öste på och blev värre och värre. Efter en promenad där vi trodde att vi vallat en skadeskjuten tiger så hoppades vi att den lilla tiken skulle somna sött på golvet.... I helvete heller! Dampvalpen for runt i 100 km i timmen. Runt, runt och runt. Sladdade hon inte vänstervarv så sladdade hon högervarv. Enda pauserna hon gjorde var när hon anföll Arek eller hejdlöst kastade sig mot övriga familjemedlemmar. Efter tre timmars passning så infann sig då ögonblicket vi längtat hejdlöst efter sista 2 timmarna och 47 minuterna. - Valpen skulle åter till sin ägare....

Samtliga i familjen strålade plötsligt som små solar och då i eufori över att snart bli av med den lilla vildhästen. När vi brottat ned valpen och förlagt den i sin riktiga ägares bil så infann sig ett lugn samt ett konstaterande: Aldrig mera valp!

Vet att valpen heter Kimba, men det rätta namnet hade nog varit "Kennel Kujos Bitch". Helvete vilket monster!

Torsdagen har varit desto trevligare eftersom jag och Gammelgeten njutit av lydnadsträning, saksök samt spårträning. Allt har gått så bra och det känns klart behagligt att bara vara förmyndare för en hund. Geten har även besökt farmor i dag och då varit en aktiv deltagare under kaffe och kakpausen.

På kvällen hade vi lovat att hjälpa vår bloggkompis Magnus och Alma med att lägga ett spår. Hunden Alma (självklart en Schäfer) tävlar i elitklass och är en mycket duktig hund. I dag skulle hon få spåra Areks Husse och då ett långspår på ca 1500 meter. Areks Husse tog sig an uppdraget med stort engagemang och förberedde ett rollspel. Husse skulle vara bandit från Öst som smitit efter att ha ertappats vid en stöld. Banditen från öst hade god hundkännedom och ämnade göra spåret lite fysiskare än normalt. Husse bjöd på lite vinklar, spetsar men framförallt lite härlig klättring i brant terräng. Det blir lite svårt att beskriva stigningen på berget, men jag kan säga att andhämtningen ändras radikalt redan när man kommit halvägs på klättringen. Slutklämmen på spåret skulle ändå vara lite rolig ur spårningssynpunkt och då genom att hunden skulle få bita smitaren.....

Vädret ingick dock inte i manuset utan låg som rekvisita utanför rollspelet. Gud fann det nödvändigt att ödsla regn så regn det blev. Redan när Husse gick ut spåret så var det blött. När sedan Husse väntade på Almas Husse så var rollspelet inte lika roligt längre. Höll på att frysa arslet av mig medans jag väntade. Och jag väntade! Och väntade! Till slut ringde den nu minst lika lite roade hundföraren. Han lät meddela att spårningen gått åt helvete och att han nu var rätt så vilse....

När så han äntligen dök upp så kan man väl lugnt säga att banditen vunnit spelet, men att Almas Husse fått en ordentlig dos motion... Som jag sa till Magnus: Mister man en så står tusen bovar och väntar....

I morgon börjar vi jobba igen. Då hoppas både jag och den gamle på att solen återvänt så att vi både kan träna och mysa i solen.

Må gott!

Husse

Efter att ha vittjat den mänskliga arvtagarens ryggsäck så anträffades en inbjudan till att delta i en brännbollsmatch. Arrangören hade på barnens uppdrag gjort en utmanarmatch mellan elever och deras föräldrar. Gemensam mat och mysstund varvat med lekstund med visst tävlingsmoment.... Jajamensan! Snappade direkt upp ordet "tävlingsmoment". Kollade i kalendern och upptäckte till min förtvivlan att jag lovat mina tjänster till Staten och då med uppdrag att ånyo trygga ordning och säkerhet. Helvete heller! Ansökte om semester och utestängde mig sedan från all kontakt genom att stänga av mobilen. Nu djävlar skulle ungarna förnedras.....

Historiskt sett: Husse grymt bra i ungdomsåren på att misshandla tennisbollen, köra frivarv efter frivarv och plocka enhandslyror. Även väldigt begåvad i att håna dom som ej klarade löpningen utan förnedrats när dom skuttat som en vildhare för att undvika att bli bränd.

Tiden rullar ju dock på, men klart det skulle bli enkelt att köra över 12 åringarna.... Kollade runt på mitt lag och upptäckte att engagemanget var lite tudelat. Dom flesta verkade sakna viljan att förnedra arvingarna utan verkade mest njuta av solen i ögonen samt samtalet med grannen intill. Ett par av lagets deltagare verkade mer laddade och kartlade varenda slagmans rörelse för att om möjligt kunna kasta sig dit för att plocka en lyra.... Tack vare ett antal elitspelare i vuxenlaget så vägde det upp morsornas "spela för att ha kul" filosofi. Vi krossade skitungarna så att jag ett tag trodde att tårarna skulle börja rulla....

Som en extra krydda i förnedringssoppan så lyckades Husse slå bollen till månen, därefter skubba varvet runt och triumferande krypa sista biten in i mål.... Så dj-vla skönt att vinna....

Annars tror jag att mitt yrkesval så smått börjar att trubba av mig från verkligheten. Ett tecken på yrkesskada var när jag under färd en helgmorgon i mitt akvarium till bil, närmade mig den tätbebyggda metropolen strax söder om Stora Staden. I en större fyrvägskorsning med tillhörande trafikljus så puttrar jag fram i fina 50 km i timmen. Grönt ljus och färd ut i den stora korsningen. Observerar då att jag ej är ensam i korsningen utan att det kommer något i god fart från vänster sida.... Hinner uppfatta att farkosten ej ämnar stanna varvid Husse tvingas tvärbromsa för att undvika krock. När energin från bromspedalen nått via tentakler och system upp i hjärnan så upptäcker jag vad sinnena registrerat. - En älg!!!!

Mitt bland affärer, bilvägar och bostäder så spurtar en älgkalv rakt över korsningen. Yrkesskadan slår till på så sätt att Husse ej bekymrar sig över att älgen befinner sig i fel forum utan att han troligen sprungit mot rött ljus......

I övrigt så har Husse tränat albinon Emo. Spåret är ju det som strular så kraften ligger just nu där. Under träningsperioden så lade Husse ett ängspår och efter att slutföremålet lagts ut så vandrade den tankspridde ut på körbanan. Strålande sol gjorde att Husse njöt i fulla drag samtidigt som han pillade med sin lilla telefon.... Kände hur jag trampade på något med fotsulan på tennisskon och det kändes ungefär som att trampa på ett stort tuggumi.... Kändes märkligt och jag vände mig därför om och böjde mig ned för att titta vad jag trampat på.

Höll på att skita på mig! Mr ormfobi hade just nu utmanat sin lycka lite väl mycket. Husse hade trampat på den siestavilande svarta huggormen som avslappnat låg och njöt av asfaltens värme. Nu var huggormen inte i harmoni. Tog fram min mobilkamera för att fotografera hur nära döden jag varit. Huggormen visade nu tydligt att Husse inte skulle utmana lyckan mer än han gjort utan i stället snabbt bege sig av från platsen. Tog ändå ett foto, men på grund av rädsla och avstånd så ser det mer ut som en mörk bajskorv..... Efter att ha tagit "Årets fotografi" så kramade jag min lyckoamulett och sprang fort som f-n därifrån.....

I morgon är det nya tag med Emos spårande och det vore väl f-n om den tröga Tysken inte skulle förstå vad näsarbete betyder...

Må gott!

Husse