DUMBO PÅ BESÖK...
Enligt kenneln så fanns här ett enormt jaktinstresse, stort intresse av att jaga och äta katter samt en besatthet att avliva små skällande hundar. Efter dom första dagarna så kan jag inte annat än instämma i deras beskrivning så Husses ledarskap har verkligen prövats. Har försökt använda mig av ett antal medhjälpare för att så att säga lösa situtationen, men alla har inte varit samarbetsvilliga...
1 Min egen katt. Har inte sett jamaren annat än när hon smyger in och äter. Övrig tid spenderas på okänd ort.
2 Grannens kanin. Denna kanin var tidigare våran, men efter dess köttätarfasoner lurade vi grannjävlarna till att passa mördarkaninen. Barnen där blev ju självklart sålda på lilla "Hugo" (allt enligt vår plan) varvid transfern till att bo där gick över förväntan. Jag tog med mig hyenan över dit och Pirayan Hugo körde sin attackdans i buren varvid hyenans jaktinstinkt drog igång. När vi lämnade arenan så hade lilla Amira ingen vidare jaktlust, men ej heller någon vidare ögonkontakt med Husse.
3 Nästa grannes katt. Belgian-Blue katten visade ingen fruktan över att det stirriga rådjuret dök upp en bit ifrån. Trodde Amiras ögon skulle ploppa ur när den goda katträtten befann sig en meter ifrån henne. Kontakten mellan mig och Amira nu obefintlig, men färbättrades kraftigt efter vårat samtal... Kattjäveln låg iskallt kvar medans Husse med stirrigt rådjur promenerade fram och tillbaka....
Allt började tidigare på morgonen. Husse hade lagt ett spår till den blivande polissjtärnan. Spåret gick bra och vi hade riktigt kul tillsammans med spårslutet. Husse lekte, kastade, kampade och allt var liksom nice. Böjde mig ned för att ta upp spårgrejorna och när jag tittar upp ser jag att min nye vän funnit något som var bra mycket roligare än Husse.
- En svart katt! Katten drog för sitt liv in i buskarna och min hyena efter. Först efter ett antal primalskrik kom hon åter för att leka. Husses ögon dock mycket svartare och vi hade en liten diskussion huruvida man behöver lyssna på Husse eller ej.....
I morgon får vi se om något har fastnat för då går vi åter på jakt efter flyende animaler...
I övrigt går det riktigt bra faktist. Lägger grunderna i spår och har gjort det på gräs. Testade i dag att föra över kunskaperna till skog och det såg riktigt trevligt ut. Lydnaden går även den kraftigt framåt och jag är mycket förtjust över min nyfunna vän...
Allt har varit kanon om det inte varit för att Husse under 3-4 dagar haft problem med sitt ena öra. Började med att jag typ vaknade och var döv på ena örat. Kände mig helt jävla groggy och gjorde allt i min makt för att åter få börja höra igen. Använde mig av beprövade framforskade metoder såsom:
Slå handflatan mot örat.
Peta in nageln och vifta runt som en visp.
Köra topsen genom systemen så att det till och med kittlade i magen.
Blev bara värre och värre varvid det smärtstillande medlet Voltaren var min enda säkra vän. Kände att den molande smärtan gjorde mig klart otrevlig vilket drabbade både min familj och mina arbetskunder... Klart jag hade en vaxpropp tänkte jag och offrade därför värdefull tid av mitt liv med att ligga vågrätt med Revaxör rinnande i örat. Trots två fina kurer så var jag fortfarande i stort sett döv.
Gjorde ont att tugga, skratta (sällsynt företeelse) och vansinnigt smärtsamt att beröra det jävla örat. Gick in på toaletten för att borsta tänderna och lägga mig tidigt för att deppa i min ensamhet. Tittade i spegeln och trodde att någon skämtat med mig.
Vänster öra: Lika litet och utstående som vanligt.
Höger öra: Va i helvete! Vem har satt på elefanten Dumbos öra på höger sida av mitt huvud.
Trodde jag såg fel och vandrade dörför ut för att få ett utlåtande av övriga i familjen zoo. Som dom skrattade....
Såg ut som Musse piggs öra blivit monterat på Husses huvud. Rött, svullet och asstort. Fuck! Såg ju för f-n inte klok ut.... Dagen efter var det kalas. Husses mor undrade om jag fått en propp. Hon skrämde upp mig med att jag kunde dö och minsta sonen spädde på med att det nog var en tumör...
Skitbra taktik! Hypokondrikern Husse kastade sig över telefonen och bokade tid hos akutdoktorn. Ett besök där gav för handen att Husse kommer att överleva, men att han drabbats av en fett stor inflammation. Han kunde inte förstå hur Husse stått ut med smärtan vilket ju fick Husse att ånyo känna sig lite manlig. Fick inget bokmärke när jag lämnade, men kände mig ändå rätt nöjd med att det inte var en tumör eller propp.... Sån jävla Pussy Husse är!
I morgon är en ny dag. Ska hämta ut lite medicin och förhoppningsvis få ned örat till normal storlek. Vill ju inte se ut som om jag varit världens olydigaste pojke som blivit tillrättavisad 150 gånger genom att bli dragen i örat....
Må gott!
Husse
BLIR GALEN...
Har nu haft hyenan i tre dagar och jag måste säga att det är helt annorlunda mot allt jag provat innan. Tiken är 10 månader och har tagit familj och hund med hull och hår. Alla älskar henne - med ett undantag - typ Jamaren. Jamaren har inte fått en lugn stund sedan rådjuret anlände till det zoo vi kallar hem.
Att hantera en hyena har ju visat sig vara något mer besvärligt än en trög schäfer. Här händer ju allt på den stund man blinkade med ögonen. Står man och sover vid fel tillfälle så får man nog kliva över till grannarna med en större blombukett, ett ödjmukt försvarstal samt någon form av intyg som bevisar att det är en hund och inte ett vildjur man just monterat bort från den bjäbbande lilla hundjäveln på andra sidan staketet....
Tiken är 10 månader men här finns det mod och stolthet i massor. När jag har henne lös så är hon 30 meter framför mig. Är hon i koppel så är det så sträckt att det riskerar att brista vid minsta lilla belastning. Hon har fått följa med på följande äventyr för att kolla tuffheten:
Husse omklädningsrum på jobbet: Längst ned i källaren. Här är en smal lång gång med endast ett tunt ledjus så gult att man tror sig hamnat i någons rökruta. Ett parti har en barnvagnstrappa och där är det kolsvart innan man kommer in i skyddrumsdelen. Här finns allsköns bråte i vägen, upphängda gamla kläder samt troligen en och annan mus som smyger runt. Har haft flera prövohundar som sökt stöd av Husse för att ta sig in i katakomberna, men hyenan är inte en av dom... Som en skenande häst försvann hon in i mörkret och jag bad till gud att det inte skulle finnas någon kvarglömd hundförare eller städare i lokalerna... Betyg: No fear!
Trollskogsstigen: En stig full med troll, buddafigurer och annat allsköns skit placerat längs med en gångväg i skogen. Här har mången unghund sökt stöd innan man i bästa fall tagit sig fram någon meter ifrån. Läskigast är Buddafiguren- en sittande stenfigur med en fågeldjävel i handen... Hyenan fick syn på stenstoden och visade väldigt tydligt att den nog inte hörde hemma i mysiga skogen. Sprang fram med ståndskall och svans rakt upp. Luktade av hela figuren och allt detta innan Husse masat sig upp för den lilla bergsknallen. Betyg: Varning utfärdas till den som önskar pröva tikens mod...
IKEA schäfern har även varit med ett nattpass på jobbet. Där har vi miljötränat (känns som jag gör det helt i onödan eftersom hon verkar sakna spärrar för vad som är otäckt) spårat och hälsat på hos dom motordrivna tennisbollarna. (kaninerna). Problemet som jag ser med hyenan är just hennes otroliga jaktlust. Här finns det lite att jobba med....
Det har dock dykt upp en sak som gör mig helt galen! Har fått stopp i örat. Hör ta mig f-n ingenting på högerörat och trots försök att rensa ur örongången på obehöriga kryp så är det stopp... Blir helt groggy och frånvarande, kan inte koncentrera mig och håller på att bli galen... AHHHHH! Vill höra igen....
Nu ska vi strax lasta sakerna och ge oss ut på ännu ett nattpass. Målet denna natt, förutom Areks ära och berömmelse, får bli att träna lydnad och grunder i spår med vår Belgiska Mallenois.
Må gott!
Husse
För er som är faktanördar så kan jag meddela att tiken kommer från en kennel som heter Sockret´s. Tiken heter Amira och är drygt 10 månader.
INGA FÖRDOMAR HÄR! ELLER???
Husse har ju papper på att han är konflikträdd, kappvändare och inte minst impulsiv. För fem dagar sedan tackade Husse nej till detta fina hunderbjudande och idag körde han hem rådjuret till sin boning... Är ganska säker på att det finns någon term på Rättspsyk som beskriver just det Husse håller på med, men å andra sidan så är han ju inte farlig för sig själv eller andra så inlåst blir han väl aldrig....
Den som tog hela djurärendet bäst visade sig vara stora stadens stolhet Arek. När den nya besökaren anlände till bakluckan på den fina polisbilen så visade han tydligt sitt missnöje genom att kasta sig mot gallret i ett par fina bettförsök. Den unga skönhet som stod på andra sidan gallret körde samma taktik och jag kände genast att mitt ledarskap skulle sättas på prov ganska så snart...
När Husse gjorde sig klar för den första gemensamma promenaden så ekade mantrat i huvudet. Koppelryck, förbudsord och sedan förhoppningsvis ordning och reda. Arek hoppade ut och ställde sig en bit ifrån. Tog ut rådjuret och var beredd på det värsta.... Men se på f-n! Hundarna ignorerade varann totalt. Det var som att dom känt varandra i 10 år när dom vandade iväg sida vid sida.... Under hela kvällen nu så har det varit likadant....
Tog med hyenan till mattis jobb för att förbereda henne på att hunden har ett avikande utseende gentemot dom fina schäfrarna. Mattis hade tagit med hela syjuntan ut för att se spektaklet och första meningen som yttrades kanske inte var direkt uttalat för att bygga en relation på...
"Fy fan vad ful hon är!" " Hon ser ju ut som en hyena!"
Husse meddelade etablissemanget att dom nu var orättvisa och att han fann sin nya hund charmant, mysig och faktiskt en aning skrämmande.... Husse ansåg att hunden har potential och läääängtade redan till morgondagens dressyrpass. Under kvällen så kan man väl säga att meningarna inom familjen har vänt. I dag har den nya hunden fått göra följande aktiviteter:
Åka polisbil i 200 km i timmen. Hon tog sig an polisuppdraget galant och skällde ut varenda jävel som gick förbi bilen när Husse genomförde sin polisbuisniss.
Aktivt deltagit i tillagningen av middagen.
Myst i sängen med hela familjen zoo.
Följa med till fotbollsträningen. Gick väl sådär eftersom vår nye vän visade sig vara bollgalen.
Gå på promenad med mattis och då få förmånen att hälsa på tre Lamor samt en häst.
Träffat katten för första gången. Hyenan hyser katthat och i kombination med hennes jaktlust så blev det rätt kaotiskt när Jamaren trippade iväg över golvet....
Hon har dock funnit sig väl i sitt nya hus och just nu ligger hon utslagen nedanför mina fötter med huvudet just på den odlingen som läkaren kallade för avskyvärd fotsvamp... Glömde kanske nämna det, men enligt stamtavlan är hon en belgisk vallhund. En så kallad Mallenois.
High Five Amira och välkommen till dårarnas paradis.
Husse
ÄRA OCH BERÖMMELSE!
Jobbmässigt har vi väl inte imponerat på någon eftersom hundjobben i stort sett uteblivit. Enda gången vi väl riktigt har fått angripa problematiken i samhället var när en fotbollsmatch i Stora Staden spårat ut. Pensionären Arek är ju i vanliga fall entledigad från dessa drabbningar på grund av hältor och ålder, men denna gång var det verkligen akut panik. Det är ju inte Arek som valt att inte få vara med och slakta huliganer så när tillfälle ges så vaknar ju drifterna i vargen. Att hantera fet-Arek i drift är ungefär som att försöka hålla isär en kärlekskrank hingst från ett brunstigt sto.... Arek for väl runt i sin munkorg ungeför som tjuren Ferdinand när han satt sig på ett bi...
Trots sina drifter att förgöra olydiga supportrar så missar han ju inte ett tillfälle till att inmundiga sin favoritdryck. Helt plötsligt släpper hårbollen all fokus på motståndarna och skall absolut in i buskarna 20 meter bort. Trots sin munkorg är han mycket målmedveten varvid jag kom att misstänka att där kanske fanns en dold huligan... Jag tog av Arek hans munkorg och när bara svanstoppen syntes utanför buskaget så fann han väl vad han sökte..
- en ölburk!
Den 10 åriga valpen hade väl sedan inga problem med att roa sig i avvaktan på nästa angrepp utan här lektes det friskt med en aliminumburk.
Trots sin ålder så verkar ju även hans sexuella drift va på topp. I dag kom nämligen Kimbah på besök och då under sista dagarna av sin löpperiod. Arek stånkade, stönade, dreglade och frustade. Han gjorde allt för att få bestiga prinsessan medans hundarnas ägare såg ut som två tuppfäktarägare som försökte hålla isär sina djur från att slakta varann.....
När man spinner vidare på just det ämnet så kommer man ofrånkomligen in på fyrbentingens bytesdominans. Arek har ju blivit utvald till att vara med i ett stort reportage i en tidning. Reportaget skulle handla om en duktig polishund och då hade man valt ut Arek för alla hans fina jobb. Man hade speciellt valt ut en händelse där Arek spårade upp två försvunna barn. Det var fotografering, intervjuer och små uppvisningar innan reporter och fotograf var nöjd.
Innan allt var slut så hade Arek visat hur man gör allt för att penetrera en skyddarm. Arek var ta mig fan helt besatt i sitt juckande med Svenskärmen och jag hade stora stora problem med att få bort honom. Fotografens kamera klickade rejält under akten och han såg grymt nöjd ut med just dom bilderna...
Väl i hemma hos reportaget hos det barn vi funnit så passade Arek på att vara bångstyrig under fotograferingen samt att han röjde runt och förstörde grabbens innebandybollar.....
Vi får väl se om det blir ett reportage med bilder och hjältehistorier. Arek kommer i så fall bli vida känd i hela Sverige och då tyvärr även hans husses anspråkslösa blogg.. Ja jösses! Den som lever får se....
I morgon hämtar vi även hem vår nya hund. Eller hund och hund... Jag som förespråkat schäfer skall nu få hem ett rådjur. Eller som dom skämtsamt säger: Belgiskt vallhund. Mattis inte så glad....
Har lagt in lite blandade bilder oxå...
Må gott!
Husse
AREK SLAKTAR ÄNNU EN BOLL...
KOLLA IN FRAMFÖR FÖRAREN-HUND I HJÄLM O GLASÖGON
HON SKA BO HOS OSS....
VALPEN AQUA PÅ BESÖK...
LAMOR - SKRATTAR BARA JAG SER DOM...
KIMBAH PÅ BESÖK...
VACKER BLOMMA I BELÖNING!!!
BRA JOBBAT HUSSE!!!
Har haft semester, har återfått jobbsug, men blev då skadad med karensdagar som följd. Haltandes fick jag ändå, på Husses order, återgå till tjänst för att stilla farbrorns arbetssug. Måste medge att även jag lidit av viss abstinens varvid jag var het het som en kamin.... Nattpasset innebar många spår och så även ett fint gripande. Husse tyckte det var extar roligt när vi spårade upp en inbrottstjuv som sprungit från polisen. Husse märkte på mig att jag var MYCKET nära brottslingen och då genom alla mina start och stopp för att hitta gömman.... När så tjuvgömman anträffades ( gömd under en bänk på en altan) så gjorde jag mitt allra bästa för att få berömma spårläggaren... Husse missförstod, som vanligt, mina intentioner och varnade tjuven för att flaxa allt för mycket med armar och ben om han inte önskade delta i någon OS gren i Paralympic.....
Arek! Berätta även om hur du hittade två plåtskåp i ett av dina spår. - Berätta om hur du på alla möjliga sätt försökte bära med dig dom två 40 x 40 cm plåtskåpen i ditt varggap. Ha! Ha! Ha! Gick det bra eller fanns det en viss frustration i ditt beteende?
Eller berätta när du hittade tjuvarnas järnspett på typ 20 kg. Hur du bar runt på det där jävla spettet med dina redan så trasiga tänder. Förresten! Du kan väl tala om hur jävla bångstyrig du var när du vänligt ombads att lägga ned spettet och fortsätta spåra efter tjuvarna... Berätta nu hur olydig du kan vara....
Visst Husse! Jag ska berätta... - Eller så berättar jag om hur du under dagen idag utnyttjade din fina eventpresent som du fick som gåva förra året. Bakrund: Som i allt Husse företar sig så anser han sig vara bäst. Så även om han överbevisats om motsatsen. Hans vänner och kamrater ( förutom sina löss) kan ha snappat upp hans divafasoner eftersom han så ofta skrävlar om sin körförmåga i Statens fina polisbil. Presenten han fått sig till livs var att åka folkrace och i dag var det alltså dags. Hela familjen drogs med till arenan och Husse hade som vanligt ingen annan målbild än att få hålla vinnarpokalen.
Ca 20 likasinnade fanns på plats för att även dom höja pokalen, men dryg-Husse lät sig inte nedslås av detta. Inte ens när dom klädde upp honom i en babyblå overall och ett äggskal till hjälm fanns ett uns av självdistans.... När det första tidskvalet var avklarat så tyckte Husse att det kändes rätt bra, men då fick han väl sanningen i ansiktet av sina ättlingar...
Under skratt och hånflin visade dom upp en videosnutt där det såg ut som Husse var på väg till söndagens bilbingo... Husse stött och meddelade att han körde vägvinnande i stället för att sladda och tappa tid. Grabbarna krävde dock en skärpning. Hellre att han sladdade av än att dom fick skämmas för honom....
Såg på Husse att han blev klart förnärmad och kränkt av påhoppen. När han vandrade i väg för kvalheat nummer två så tyckte jag mig se en viss förändring i kroppshållning samt typ två horn som trängde ut fram på hjälmen... Dom 5 första skulle gå till final och inför kval nummer två så låg ju faktiskt Husse bland dom. Nu jävlar var det en förändring i körsättet kan jag lova. Till och med på uppvärmningsvarvet körde den späde hundföraren som en desperado. När han passerade förbi läktarna så satt han som en ihopklämd makaron med tungan klämd mellan dom sneda gulfärgade proteserna han kallar för framtänder. Första varvet gick i rasande fart och så även varv nummer två. Nu jävlar sladdade han som en jävla rallykung förbi läktarplats och från konkurrenterna hördes gillande rop... Ut på sista varvet och det rådde inga som helst tvivel om att vi hade en finalist... In i näst sista kurvan med bredställ och.....
Men din jävla sopa! Benranglet fick väl sladd så att han stod helt jävla fel mot hur han skulle köra. När så den lilla farbrorn hamnat i rätt position efter att ha ramlat ur sin stora stol och vänt hjälmen rätt så fick han väl ett fint kärringstopp..... När Husse passerade mållinjen med snygg sladd så var det oxå det sista han gjorde denna dag. En finalplats var nu lika nära som vi var till Nordpolen....
Grabbarna var mycket nöjda över att deras far i alla fall kört rally, men en person tog ingen notis....
Husses förändring syntes mycket tydligt när han gick från medelålders man till att hamna som treåring... Husse lämnade arenan i rask takt efter att mattis hindrat honom från att kasta hjälmen genom glaset till arenans kiosk. Husse tog då i stället en jävla fart och sparkade en sten i riktning mot bilparkeringen. Med en hårsmån missade stenen en VW van och projektilen flög i stället förbi barnen... Barnen rutinerade, höll låg profil och satte sig i baksätet under tystnad..... Husse knäpptyst under tre mils bilfärd innan mattis försökte prata folkrace... Husse meddelade trotsigt att han aldrig ville höra talas om den där jävla bilkörningen varvid tystnaden åter infann sig i bilen....
Först efter ca 6 mils körning (knäpptyst i bilen) så fick mongot en Big Mac Co och Cola. Strax efter det blev han åter kontaktbar och familjen kunde föra en någotsånär vettig diskussion om allt annat än bilåkande.... Vad som först verkade vara en riktigt rolig och trevlig present visade sig bli värsta mardrömmen för familjen zoo. Husse är ju för jävla störd när han förlorar i tävling....
Arek! Har du berättat om alla fina jobb du gjorde i helgen?
Ja Husse! Jag har berättat... Har en annan riktigt rolig sak att bärätta oxå, men jag håller på den några dagar till. Kan väl berätta att det handlar om mig och Husse samt ära och berömmelse....
Må gott!
Arek och Husse
INTE SOM JAG TÄNKT...
Uniformen nytvättad och iordningställd för att bekläda den späde hundföraren nu när semestern var slut. Förberedelserna med att starta upp Areks motorer hade ju redan påbörjats några dagar innan för att fyrbentingen skulle vara införstådd med att vilan upphört. Vindmarkeringar, sök och spår hade ju under vår träningsvecka fungerat perfekt varvid jag nu ställde ett stort hopp till min gode hårboll när vi nu skulle jobba helgnätterna.... Kände mig i grym snutform med ett enormt sug att köra igång för att nå upp till myndighetens mål om att skydda och ställa till rätta. Mitt något antika arbetsredskap verkade även han laddad för under veckan som varit har ju tysken visat ADHD tendenser och stor arbetsmotivation så nu j-vlar skulle vi rädda världen....
Uppladdningen inför actionhelgen gick i mysfaktorns tecken. Mattis hade bestämt att vi, tillsammans med The Legends familj, skulle åka till havet för att fiska och grilla. Husse och tonåringarna tyckte idén var mycket god, men vår önskan var att om möjligt få byta havet mot en insjö. Vi var och fiskade vid mattis havsplats för några dagar sedan och det gick väl sådär.... Mattis visade att trots att hon är kvinna i mogen ålder så kan man ändock falla tillbaka till att bli 5 år i sinnet. Sur och grinig krävde hon att resan skulle gå till havet. För att få den lilla underläppen att sluta darra så bestämde vi oss för att göra tanten glad varvid bilens GPS ställdes in på kordinaterna "X antifiskstället och Y Stora havet och så var vi på väg....
Grillkvällen blev perfekt och allt var ju faktiskt kanon sett till om det just var en grillresa vi gjort. Fiskemässigt blev det väl som förväntat - det vill säga mycket dåligt med napp. Det kanske inte är så konstigt när man tänker efter. Detta då min ludne vän med fyra ben uppför sig väldigt egoistiskt...
På grund av att fiskestället är sjukt långgrunt så tvingades ju barnen vada ut i vattnet för att nå ut med sina fiskespön. ( Dom hostar och är förkylda nu förresten) Fet-Arek lyssnade sparsamt på mattis kommandon om att björnar ej får vara i vattnet. Hårbollen börjar plötsligt att bada och jaga pojkarnas flöten. Trots arga förmaningar om att återvända upp på land så vägrade den glade German Sheparden att komma upp... När han väl gjorde det så tog han en sväng upp på mattis picknickfilt. Så där lagom sandig ställde han sig på "matbordet" innan han skakade av sig havsvattnet. Ovanför satt en skatjävel och skrockade gott över showen som utspelade sig nedanför hans gren....
Under tiden min lilla hund badat så hade Husse använt sina överlevnadskunskaper och byggt sig ett eget metspö. Under matpausen så smet Arek iväg med mitt hemmagjorda fiskespö i tron över att det var en god pinne att leka med.... När flöten och krokar kopplats loss från vargens gap så tröstades han med lite kall korv och så var allt det onda glömt....
Hör hur skatjäveln ovanför skrockar igen och då jag tittar upp ser jag hur tonårssonen tagit ett stort kliv från en sten i vattnet till en annan. Han hade dock glömt att "säkra" upp kroken på metspöet under hoppet vilket gjorde att under hans flaxande med armarna så blev han rejält piercad i örat av metkroken... Under skratt och stoj fick Husse äran att koppla loss sjöodjuret....
Då kommer den lilla tonåringen och meddelar att Arek gjort illa sin klo och att Husse nog inte skulle bli så glad... Med dom orden ringandes i mina öron vandrade jag åter till Areks lekplats och då bara för att se att ena framklon var knäckt. Det visade sig att Arek troligen försökt rensa fiskestället på sten och under sin kamp med rullstensåsen knäckt sin redan porösa klo.... Lika bra att åka hem och vidare till veterinären så grillkvällen abrubt avbruten....
Munkorg på!
Hundgrupp framåt!
Husse och Arek klart beredda när ordern ekade ut. Bråket hade nu spårat ut och övergått till att bli ett upplopp. Hundgruppens uppgift nu var att upplösa grupperingarna. Stenar haglade och våldsamma män gjorde allt för att sparka och slå mot polisens sköldar....
Knack! Knack! Veterinärens skarpa knackningar på dörren fick Husse att vakna upp i väntrummet på djursjukhuset. Som vanligt hade Husses fantasi skenat iväg i längtan på att få börja jobba. När veterinärens dom om två veckors vila för Arek nått ända in till hjärnstammens centra för informationsmottagning så var jag på väg att börja snyfta.... Fortfarande under chock över domen så fick Husse vara med och bistå vid klooperationen.... När vi sedan lämnat djursjukhuset efter ett antal timmar så var den ena utav oss groggy av medicinering medans den andra var det på grund av chocken av att inte få jobba med hund på två veckor.....
Summerar mina åsikter på följande sätt:
Fuck, Fan, helvete, skit, förbannelse.....
I stället för att få frilägga actionendorfiner så ska jag rehabilitera hårbollen under ett antal veckor. Han har ju så sjukt dåligt humör så jag gissar att det kommer att bli alldeles underbart att få sköta om min vän och arbetskamrat.....
AAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!
Må gott!
Husse
BÅDA GÖR SIG REDO...
Ingen tvekan om att han fått nog av att vara ledig. Trots att jag tjuvstartat träningen innan hans fackligt förhandlade semester tagit slut så får han aldrig nog. Under förmiddag och eftermiddagen idag så har han fått genomföra ett antal spår och sökövningar. Trots skiftande resultat så har i alla fall motivationen varit på topp. När vi så kom hem så var ju Husse tvungen att visa grannarna att snickarbyxorna han bär på sig inte bara är för syns skull. Näe! Nu var det dags att ta tag i uteplatsens tak som hade lika många hål som en vattenkanna... Tips till er som funderar på att skotta altantaken fria från snö. - Tänk på att inte använda spaden som en yxa för att frilägga isen. Det som verkar bra just då visar sig vara sämre när det regnar.... Tips nr två från Husses vänliga låda är att om Ni ämnar falla av taket - se då till att falla en bit ifrån plasten för är det kallt så spricker den...
Nåja! Efter en eller ett par timmars snickrande (denna gång utan att ramla ned från taket faktiskt :) ) så var arbetet klart. Direkt börjar hårbollen gnälla o gny över att just han fått vila så länge... Gick en långpromenad, men inte ens det hjälpte så då var det bara att ånyo ge sig ut i näsarbets värld. Efter 3 lyckade grus och asfaltsspår så var väl tungan så där lång och trött att tolkningen var att han fått nog...
Då vart aset grinigt i stället. Så fort vi tittar på honom morrar han... Han behöver jobba!!!!!
Eftersom målet är att gripa, förnedra och kanske till och med brottas lite i jobbet så måste ju även Husse hålla sig i form. Kombinerar just nu konditionsdelen med att förbereda mig inför den snabbt analkande hockeysäsongen och då genom att åka inlines. Har en sjukt bra nyasfalterad sträcka där grunderna till årets målsuccé läggs i form av intervallkörning.... Sträckan är 1.5 km lång vilket ju gör att sträckan åks fram och tillbaka ett antal gånger och då i kamp mot klockan. Under en av färderna på sträckan så möter jag två cyklister som färdas i motsatt riktning. Den ena parten hälsar glatt och så gör även den sociale Husse. Part nummer två av cyklisterna visar dock en mer hånfull hållning vilket gör att Husse snabbt förändras. När jag passerar hinner jag snabbt "blänga" tillbaka på cyklisten och ser då att han vänder sig och sneglar efter mig när jag skrinnar förbi...
Ska f-n visa den där jäveln vilket redskap på hjul som går snabbast. Vänder efter cyklisten och är väl en 100 meter bakom när han upptäcker mig. Hånfullt flinar han och ökar takten. Vad han inte verkar förstå är att just rullskridskosprint är min favoritgren och han blir snabbt varse om att avståndet minskar....
Cyklisten vänder sig oroligt om flera gånger, ställer sig upp och försöker frenetiskt öka takten för att bli av med Inlinens Usain Bolt. Efter 500 meters sprintande är jag jämnsides och vänder upp för att hånfullt le när jag blåser förbi. Ser på cyklisten att han ger upp varvid ett välbefinnande infinner sig hos Husse. Inget går upp mot att vinna en duell!!! Vill ju inte ge upp när jag nu kommit förbi, men den där jävla spyan i halsgropen vill ju inte riktigt ge med sig. Tröttheten ger sig inte och mjölksyran är enorm när jag nått målet och kan svänga undan för att gömma mig i buskarna tills cyklisterna cyklat förbi...
Vänder tillbaka, möter mattis som kommer gåendes med Arek och kan inte bärga mig att berätta om min triumf. Mattis dock ingen känsla för det här med att vinna utan meddelar bara cyniskt att cyklisten jag krossat är född 02 och alltså 8 år gammal.
Va fan spelar det för roll? Jag vann ju! Mattis fick knuffa på Husse i ryggen ned till bilen och sedan köra hem vraket till bostaden för en sanering av all adrenalin och svett.... Trots mattis fnysanden så tror jag att jag lärde grabben en läxa som han har nytta av i framtiden. Kanske kommer han att tacka mig...
Må gott!
Husse
VY FRÅN OVAN...
Tjena! Heter Phi Phi och är en fågel av fabrikat Skata. Bor söder om något som kallas Stora Staden och då i ett träd tillhörande en familj med två vuxna, två barn, en varg och en jamare. Min fågelfamilj återkommer varje år för att bygga bo just på denna tomt. Att vi varje år återkommer till samma ställe har inte att göra med att Jamaren undanber sig kontakt med fågelsläktet - utan mer för att vi har ett bra träd att bygga i men framför allt så djävla kul utsikt....
Är inte så mycket till skribent, men som åldersman i just vår skat-familj så måste jag få berätta om en vardagsnära händelse som bjöds från vår husbonde med familj....
Husse i huset, som så många gånger förr, kom på den eminenta idén att varje ungdom borde genomföra en resa i fiskets värld. Hela familjen verkade pigg på förslaget och efter inventering framgick det att typ all vesäntlig utrustning saknades. Den impulsive och hans familj kastade sig in i ett fordon och gav sig av för att införskaffa inköpslistans nedtecknade saker och när man återkom syntes följande attribut från barnens spretiga fingrar:
Kastspö: Inget vanligt utan av teleskopmodell. Ivrigt läsandes från baksidan av förpackningen kunde vi från håll höra vilket fiskedrag som var lämpligt att användas. Att Husse med familj suktade på dom riktigt stora fiskarna rådde det inget tvivel om....
Metspö: Även detta i hopfällbar modell och bärandes av den sprallige tonårspojken. Här verkade det inte finnas någon manual men det hördes tydligt hur Husse mässade om att han hade all nödvändig kunskap för att lura vattendjuret ur djupet...
Den späde fiskechefen skenade sedan in i förrådet och efter ett väldans liv bland bråten så kom han ångandes ut med en låda fisketillbehör. Under skratt och pigga hopp skedde ytterligare ett impulsivt inhopp i det akvarium han kallar för bil. Med rutorna nere kunde vi höra att Husse ville till en sjö och mattis till havet. Tänkte att det här får man ju inte missa så med ett vakande öga från skyn så hängde även jag med på utflykt....
Ingen tvekan om vem som var chef i bilen för färden gick mot havet. Efter en långpromenad i skog och mark så verkade familjen äntligen ha hittat fram till sin förutbestämda fiskeplats... Är så glad att jag hängde med för nu djävlar började väl showen... Som den gratisätare vi skator är så satte jag mig på en fin utsiktspinne för att studera det som nu komma skulle....
EPISOD ETT
Vädret. Det rådde orkanstyrka denna dag och hur fiskekungen Husse än vred och vände så var det hela tiden motvind. Fiskeplatsen han valt visade sig vara utmärkt om du var där för att titta hur en rullstensås såg ut under vatten för helvete vad stenar det var. Långgrunt och fint, men Husse såg inga bekymmer eftersom han köpt ett långt långt metspö....
Det första som hände var att Husse öppnade teleskopspöet åt fel håll. Han svor över alla delar som rann ut och framförallt att delen längst ut saknade öggla för att fästa krok och lina i. Lill-Husse något klokare och kunde konstatera att spöet kommit ut åt fel håll. När man vänt allt rätt så visade det sig att man tappat bort gummiploppen som skulle hålla metspöet åt rätt håll. Trots saksök med den medföjande vargen så var pluppen som borttrollad. Teleskopdelen gjorde att spöet halkade åt alla jävla håll och kanter och nu började Husse se något ansträngd ut. Efter lite trolleri så hade fiskekungen fått på lina och flöte och skulle bara fästa på den goda metmasken.... Inte så bara visade det sig! Den medföljande vargen visade sig vara lite busig. Under all turbulens med metspöet så apporterade fyrbentingen in maskburken och drog iväg med glada skutt. Tog en djävla tid innan familjen kom på vad som hänt och då kunde vidga vyerna i sitt sök efter burken.... När så masken var på så var det ju bara att kasta ut allt i vattnet så att säga.....
EPISOD TVÅ
Kastspöet. När Husse nu var klar med metspöet så var det dags att ta hand om teleskopspöet. När han äntligen fått ut det så att man kunde se att det var ett kastspö så var alla ögglorna helt snedvridna. Efter lite hjärngympa så var allt löst så nu var det bara att fästa på metallbiten som skulle lura storfisken att nappa. Allt detta gick väl hyfsat och då var det ju storgrabbens tur att "kasta ut".
Han var något osäker på hur man gjorde så han bad sin käre far om råd. Efter allt strul farbrorn haft så var han väl nu något kinkig. Snäste och spottade, men tog ändå tag i spöet för att visa sin käre son hur en sann fiskare gick till väga.... Husbonden langade väl ut draget så att det nästan landade i Medelhavet, därefter började han veva in, veva in, veva in.... Men inget hände! Fiskespöet pinglade, skrek och hade sig, men inget jävla drag som närmade sig land.... Innan Husse kommit på att varje fiskespö har en broms så var ju det draget historia långt ned på sjöbotten.... Efter att ha dragit sönder linan, gjort knutar i fiskespöets rulle, gapat och gormat så anlände husmor för att reda ut situationen.... När så allt var lagat så var det tonårssonens tur att kasta ut....
När Husse lämnade för att kolla till metaren så såg allt okay ut. Tonårssonen vevade frenetetiskt med glada mungipor så allt verkade lovande.... Från min gren i trädet ser jag hur husbonden efter någon minut återkommer längs med stigen för att kolla upp hur det går för storfiskaren med kastspö.... Där brister alla fördämningar och Husse skrattar ohämmad och glatt när han upptäcker tonårssonen halvägs ut i havet för att lossa det fiskedrag som nu fastnat.... Tonårssonen glider runt på dom hala stenarna och håller hela tiden på att falla i vattnet.
Husbonden gör då inte det som man förväntar sig, det vill säga hjälper till, utan han tar upp stora stenar och kastar i vattnet runt om pojken.... Nu var det väl ingen större risk att dessa fiskekillar skulle fått napp, men av alla skrik och vattendunsar så blir min gissning att det inte fanns en fiskjävel kvar på platsen...
Efter två timmar verkar familjen ha fått nog. Hör från min pinnen hur man sammanfattar katastrofen man kallat för fiske. Han som metade fiskade ju bara sten. Han som kastade genomförde ju inte ens ett helt kast innan draget fastnade på botten. Mattis bara glad för att hon älskar havet och Husse sjukt nöjd över sin insats som ledare över utflykten... På vägen tillbaka mot bilen så kommer ytterligare en familj längs med stigen. Nu ser man hur Husse i familjen får ännu en av sina fina ideér som skapats i det huller om buller som kallas för han hjärna.
Husse får för sig att kolla om hunden han har med sig verligen kan alla sina arbetsuppgifter. Ropar "Revir" och skickar sin hund i riktning mot sällskapet där framme. Husse dock glömt att hunden hör dåligt och att det blåser i motvind... Hunden drar iväg i en jävla fart och verkar sikta in sig på tanten som nog närmade sig 90 år. Tanten helt ovetande om att hon snart är vargmat när hon haltar fram längs med stigen och då med blicken fäst på rötter och kottar....
Först när Husse busvisslat får han stopp på sin varg. Vet inte om det var ansträngningen av promenaden eller något annat som gjorde att husbonden hade svettpärlor i pannan...
Nu ska jag flyga tillbaka till mitt bo, men då fortsätta hålla koll på husbonden och hans familj för här kan det hända grejor...
Phi Phi