AREK HAR FÅTT EN FAN-CLUB!
Ha! Ha! Ha! Arek är ju värsta populära hunden. Efter att hans egoistiska Husse la ned hundjävelns blogg så har det startats upp en fan-club på facebook.... Ni som vill se: Gå in på facebook och sök på polishundens areks fan-club.
Husse
Husse
VI LEVER FORTFARANDE...
Har ju lagt ned bloggen, men jag ser ju ändå i fälten för kommentarer att en del utav er fortfarande loggar in för att läsa om Areks bravader. Husse har ju fullt upp med annat än att skriva numera men jag gör väl ett litet undantag för att berätta lite hur läget är...
Hårbollen och hans tillförordnade chaufför kör fortfarande på i jakten på ära och berömmelse. Teamet griper fortfarande banditer med den skillnaden att vi på grund av Areks beaktningsvärda ålder värderar jobben lite noggrannare. Arek har nu 9 veckor kvar som "snuthund". Därefter går vi på semester och efter denna så går Arek i pension och Husse iträder sig rollen som vanlig polis...
Tror både tysken och hans koppelhållare är rätt nöjda med det. Husse sjukt laddad över att få lära sig lagen igen, smyga sig på banditerna utan att behöva tävla med hårbollen om vem som ska "äga" bytet samt njutningen av att helt enkelt få pausa från all hundträning. Tror även att loppornas bostad (Arek) är lika nöjd med det beslutet.
Hans drifter gör att han fungerar bra när vi jobbar natt och jagar ära och berömmelse, men övriga dagar så är det en rätt trött Alfa-hanne som bevakar tomtområdet. Arek har ej heller någon större lust att hoppa in i polisbilen när vi ska iväg o jobba utan ställer sig mest med ledsna ögon 10 meter från bilen.... Min gode vän ser nog mest fram emot att få leka med sin fotboll, käka bullar under fikapausen samt dregla saliv. Och efter allt han gett mig så kan han väl vara värd det känns det som.....
Men han ställer ju fortfarande till jävelskap i alla fall. Bland annat förra veckan när Husse var något tankspridd. Husse lastade sin fina polisbil och gick därefter för att hämta sin medåkare Arek. Husse samtalade samtidigt med en annan kollega och då vart det ju en sak för mycket att hantera. Satte in Arek i vad jag trodde var våran bil. Slängde igen bakluckan och hörde det karaktäristiska ljudet av när något går i lås.... Visade sig att jag låst in fettot i fel polisbil och den enda nyckeln låg under Areks bädd bak i hundburen.... Lyckades åla mig in genom ett fönster som var öppet och kunde på så sätt öppna alla dörrar utom just den så viktiga bakluckan....
Men va f-n!!!! Öppnade evakureringsluckan och lockade på hårbollen. På så sätt skulle ju den så smidige Husse kunna krypa in genom luckan och ta ut dom inlåsta bilnycklarna. Fettot vände sig om och visade sig i luckan- därefter vägrade han att komma ut.... Lockade, pockade, blev arg men inget fungerade på den envisna åsnan... Han ignorerade mig helt och vände ryggen emot mig och stirrade ut genom fönstret bak i stället....
Fick försöka klättra in själv, men då började åsnan morra och blocka vägen för mig. Så fort jag försökte knuffa undan honom tog han spjärn och gjorde motstånd. Nu började svetten lacka fram eftersom Husse var klädd för utomhusbruk och inte för att leka tillsammans med Arek i hans hundbur.....
Började hämta verktyg för att montera ned väggen till buren och efter en timmes svettande, stånkande och verbala påhopp på den evisna hundjäveln så fick jag ut honom. Sen var det ju liksom en sekunds jobb att få fram nyckeln och öppna upp bilen igen... Jävla Arek!!!
Och i går när vi spårade efter en inbrottstjuv så hittade fyrbentingen en filékniv som tjuven burit med sig. Jag tyckte inte Arek skulle bära den otroligt vassa kniven i munnen, men se det tyckte han... Efter ett bättre knivslagsmål mellan pensionären och hans chaufför så kunde vi spåra vidare... När vi sedan i stort sett var ifatt banditen, så rundar han en byggnad, hoppar in i sin bil och glider iväg... Men va f-n!!!! 50 meter ifrån - till fots - och med bilen typ en kilometer därifrån så var vi ju helt körda..... AAAAAAHHHHHHH!!!!!
Teamet tog revansch en liten stund senare när Arek spårade upp en motorcykeltjuv. Allt började dock precis som vanligt men till skillnad mot knivbråket som var oss emellan en stund tidigare, så skulle hårbollen nu bära med sig en 250 kubiks motorcykel under spårningen....Gud va han håller på....
Som sagt! Vi kämpar på, griper en hel del banditer men ser mest fram emot semestern och våra nya liv. Nu har ni i alla fall fått en liten uppdatering. Hoppas ni i alla fall är lite nöjda med det. Bloggen ligger som sagt i träda nu för nu kör man ju en så kallad faceboooooook!
Må gott!
Husse
MIN BUSIGE VÄN...
I stort sett 11 år och polishund sedan sin treårsdag. Självklart har vargen samlat på sig mängder av erfarenheter under sina år som tjuvjägare i Stora Staden. Hårbollen har förstått njutningen i att vara ledig från jobbet och då njutit av leken på tomten, träningen och barnens gosande i den loppiga pälsen. Lika förbytt har han blivit när han kastats in i gangstervärlden och då ändrats till att vid behov uppvisa rabiesliknande symptom, "kan-självbeteende" och annat bra och ha trix som en snuthund behöver för att överleva i den världen....
Att han kan bita och försvara sin Husse har han ju visat ett oräkneligt antal gånger och tack vare detta så har Husse alla tänder kvar i munnen (om än te-gula och lavinsneda) samt armar och ben intakta trots en hel del incidenter under åren...
Under sin ålders höst så finns det fortfarande tryck i vargen, men till och från tycker jag mig se att nyfikenhet och förundran över livets gåtor ibland tar överhanden istället för att skydda sin något späda koppelhållare. Ett exempel på detta var nu i helgen när vårt uppdrag var att finna inbrottstjuvar som gömt sig i ett större nybygge. Poliserna på plats hade varit så duktiga och säkrat upp fastigheten. Arek och mitt uppdrag blev att vandra in i mörkret på nybygget och där anträffa och säkra upp eventuella tjuvar...
Arek drog iväg när hans Husse gav kommando om att leta kött i byggnaden. Kampskall och sladd i första kurvan visade tydligt på att hårbollen hade entusiasm inför uppdraget. Att någon åtmindstonde varit där rådde det inga tvivel om när man såg Areks kroppspråk. Svansen rakt upp, nosen högt och sedan synen över hur 40 kg varg med långa klor försöker "trippa" sig fram på tårna för att inte höras innan han är inom bitavstånd...
Tog inte lång tid innan Arek funnit vad han sökte i mörkret. Två individer som hävdade sin oskyldighet anträffades och Arek verkade mycket nöjd med sitt fynd.... I alla fall för en kort stund. Fettot lät Husse domdera och träna tjuvarna i gymnastiska sitt och liggövningar medans han själv hittat en verktygsväska att leka med. Ser väl sisodär ut att hundförarens livvakt showar runt med en tygväska medans hans hantlangare (typ Husse) fick hantera typerna som Arek hittat. Tur ändå att dom var snälla... Visade Arek hans kontrakt efter det att tjuvarna överlämnats till dom andra poliserna. Trots att jag pekade på flera punkter i avtalet där han nu brustit - typ:
1 Agera förarskydd åt sin Husse
2 Bevaka banditerna
.... Så verkade han inte förstå. Starrögonen lyste gröna och tungan hängde så där lagom intelligent ut ur mungipan.... Sket i förmaningstalet och pussade honom på nosen i stället. Får lägga några extra timmar på styrketräning och självskydd så ordnar sig nog det här oxå....
Må nu gott!
Husse
Att han kan bita och försvara sin Husse har han ju visat ett oräkneligt antal gånger och tack vare detta så har Husse alla tänder kvar i munnen (om än te-gula och lavinsneda) samt armar och ben intakta trots en hel del incidenter under åren...
Under sin ålders höst så finns det fortfarande tryck i vargen, men till och från tycker jag mig se att nyfikenhet och förundran över livets gåtor ibland tar överhanden istället för att skydda sin något späda koppelhållare. Ett exempel på detta var nu i helgen när vårt uppdrag var att finna inbrottstjuvar som gömt sig i ett större nybygge. Poliserna på plats hade varit så duktiga och säkrat upp fastigheten. Arek och mitt uppdrag blev att vandra in i mörkret på nybygget och där anträffa och säkra upp eventuella tjuvar...
Arek drog iväg när hans Husse gav kommando om att leta kött i byggnaden. Kampskall och sladd i första kurvan visade tydligt på att hårbollen hade entusiasm inför uppdraget. Att någon åtmindstonde varit där rådde det inga tvivel om när man såg Areks kroppspråk. Svansen rakt upp, nosen högt och sedan synen över hur 40 kg varg med långa klor försöker "trippa" sig fram på tårna för att inte höras innan han är inom bitavstånd...
Tog inte lång tid innan Arek funnit vad han sökte i mörkret. Två individer som hävdade sin oskyldighet anträffades och Arek verkade mycket nöjd med sitt fynd.... I alla fall för en kort stund. Fettot lät Husse domdera och träna tjuvarna i gymnastiska sitt och liggövningar medans han själv hittat en verktygsväska att leka med. Ser väl sisodär ut att hundförarens livvakt showar runt med en tygväska medans hans hantlangare (typ Husse) fick hantera typerna som Arek hittat. Tur ändå att dom var snälla... Visade Arek hans kontrakt efter det att tjuvarna överlämnats till dom andra poliserna. Trots att jag pekade på flera punkter i avtalet där han nu brustit - typ:
1 Agera förarskydd åt sin Husse
2 Bevaka banditerna
.... Så verkade han inte förstå. Starrögonen lyste gröna och tungan hängde så där lagom intelligent ut ur mungipan.... Sket i förmaningstalet och pussade honom på nosen i stället. Får lägga några extra timmar på styrketräning och självskydd så ordnar sig nog det här oxå....
Må nu gott!
Husse
GLAD PÅSK!
Att smyga sig på klottrare är inte världens enklaste sak.... Dom är ofta unga till åldern, snabba som geparder och lika misstänksamma som Skattemyndigheten i deklarationstider. Det brukar inte vara helt populärt heller, varken från ledningen eller föräldragrupperna, att avbryta flyktförsöken genom att hänga fast 40 kg varg i ben eller armar heller.... Alltså gäller det att bli ett med naturen och helt enkelt "bara vara där" helt plötsligt.
I går var en sådan dag när möjligheten dök upp till att pröva om erfarenhet och list kunde slå ungdomlig entusiasm. Tre klottrare målade för fullt enligt en anmälare och team Arek/Husse antog utmaningen och var även först där. Arek började spåra något redan från polisbilen och då var det ju liksom bara att hänga på. Spåret gick i rätt riktning men vek sedan av vänster längs med ett staket... Polisoperatören lät meddela att ett vittne såg hur klottrarna nu gick och då i östlig riktning. Hur jävla lätt är det att veta vart österut är när du saknar kompass eller andra hjälpmedel? Orkade inte bråka om det utan lät hårbollen spåra vidare och då med hopp om att det var rätt personer han följde...
Då.. Från håll... Syntes tre personer intill staketet men tyvärr en bra bit ifrån där vi var nu. Platsen var ju inte idealisk då det gällde att smyga fram varvid det då antingen återstod att krypa typ 100 meter eller helt enkelt flanera fram och hota upp dom med vargen... Kollade in Areks kroppshållnng och det fanns liksom inte i hans värld att vi skulle smyga.... Husse är ju inte heller 12 år vilket gjorde att teamet snabbt enades om att överraskning via kampskall och löpning inte skulle vara helt fel... Sagt och gjort!
Klottrare nummer 1: Lite för tjock för att vara kriminell och välja språngmarch som första alternativ. Han satt följdaktligen kvar och sipprade på sin öl. Ropade även snabbt ut att han minsann gav upp...
Klottrare nummer 2: Hade troligen inhalerat lite för mycket lösningsmedel. Tittade åt mitt håll, såg något hårigt som drog något smalt under okontrollerade former, men hjärnan tog liksom inte in intrycken. Han stod helt enkelt bara still och inväntade det som komma skulle...
Klottrare nummer 3: Valde flyktalternativet. Sprang ca 5 meter innan Arek i stort sett var i fatt, morrandes som om han stod inför en huliganmobb gurglade det oljud från vargens mage. Nummer tre stannade till i luften som om han blev förstenad av skräck. Han ombads sätta sig ned och gjorde så utan vidare protester.
Nice Arek! Tre ingångade banditer och då utan att någon blivit biten eller på annat sätt antastad. Klottrarna dock inga dåliga förlorare utan stämningen var på topp under tiden vi inväntade lite fler poliser. Man berättade om sin fina målning och att man ibland förlorar striden mot polisen och idag var liksom en sån dag...
Husse har ju nu varit hundförare i typ 11 år. Har ju lärt mig en del om hundar men tydligen inte allt. Såg en liten söt Rottweilertik i en bil. Bakluckan var öppen och den var ju så söt att Husse bara var tvungen att stoppa in fingrarna i buren för att gosa lite... Valpen luktade, slickade men sen brakade väl helvetet lös. Valpen visade sig bara vara en något småväxt vuxen tik och helvete vad den slaktade Husses hand.... Dansade regndans och skrek lika ljust som innan jag kom i puberteten. Hur i helvete kunde jag misstolka en valp med en vuxen hund? Efter lite rengöring och plåster så kunde jag ändå med glädje räkna in att jag fortfarande hade 5 fingrar kvar.... Ångra!!!
Må nu gott!
Husse
I går var en sådan dag när möjligheten dök upp till att pröva om erfarenhet och list kunde slå ungdomlig entusiasm. Tre klottrare målade för fullt enligt en anmälare och team Arek/Husse antog utmaningen och var även först där. Arek började spåra något redan från polisbilen och då var det ju liksom bara att hänga på. Spåret gick i rätt riktning men vek sedan av vänster längs med ett staket... Polisoperatören lät meddela att ett vittne såg hur klottrarna nu gick och då i östlig riktning. Hur jävla lätt är det att veta vart österut är när du saknar kompass eller andra hjälpmedel? Orkade inte bråka om det utan lät hårbollen spåra vidare och då med hopp om att det var rätt personer han följde...
Då.. Från håll... Syntes tre personer intill staketet men tyvärr en bra bit ifrån där vi var nu. Platsen var ju inte idealisk då det gällde att smyga fram varvid det då antingen återstod att krypa typ 100 meter eller helt enkelt flanera fram och hota upp dom med vargen... Kollade in Areks kroppshållnng och det fanns liksom inte i hans värld att vi skulle smyga.... Husse är ju inte heller 12 år vilket gjorde att teamet snabbt enades om att överraskning via kampskall och löpning inte skulle vara helt fel... Sagt och gjort!
Klottrare nummer 1: Lite för tjock för att vara kriminell och välja språngmarch som första alternativ. Han satt följdaktligen kvar och sipprade på sin öl. Ropade även snabbt ut att han minsann gav upp...
Klottrare nummer 2: Hade troligen inhalerat lite för mycket lösningsmedel. Tittade åt mitt håll, såg något hårigt som drog något smalt under okontrollerade former, men hjärnan tog liksom inte in intrycken. Han stod helt enkelt bara still och inväntade det som komma skulle...
Klottrare nummer 3: Valde flyktalternativet. Sprang ca 5 meter innan Arek i stort sett var i fatt, morrandes som om han stod inför en huliganmobb gurglade det oljud från vargens mage. Nummer tre stannade till i luften som om han blev förstenad av skräck. Han ombads sätta sig ned och gjorde så utan vidare protester.
Nice Arek! Tre ingångade banditer och då utan att någon blivit biten eller på annat sätt antastad. Klottrarna dock inga dåliga förlorare utan stämningen var på topp under tiden vi inväntade lite fler poliser. Man berättade om sin fina målning och att man ibland förlorar striden mot polisen och idag var liksom en sån dag...
Husse har ju nu varit hundförare i typ 11 år. Har ju lärt mig en del om hundar men tydligen inte allt. Såg en liten söt Rottweilertik i en bil. Bakluckan var öppen och den var ju så söt att Husse bara var tvungen att stoppa in fingrarna i buren för att gosa lite... Valpen luktade, slickade men sen brakade väl helvetet lös. Valpen visade sig bara vara en något småväxt vuxen tik och helvete vad den slaktade Husses hand.... Dansade regndans och skrek lika ljust som innan jag kom i puberteten. Hur i helvete kunde jag misstolka en valp med en vuxen hund? Efter lite rengöring och plåster så kunde jag ändå med glädje räkna in att jag fortfarande hade 5 fingrar kvar.... Ångra!!!
Må nu gott!
Husse
VI ÄR PÅ G IGEN....
Har noterat i kommentarerna att det finns en viss oro för hur det är med Areks hälsa efter sista skadan. Vargen hopppade ju runt på tre ben och eftersom jag aldrig såg vad som hände när han skadade sig så fanns ju en viss oro för att det kunde vara en vesäntlig del, typ ryggen, som sagt upp sig och gått i pension.
Bestämde mig för att avvakta i stället för att göra ännu ett besök på kliniken för vård av fyrbenta djur. Gissade och hoppades att det bara skulle vara en ordentlig sträckning varvid lite vila borde gör susen. Första tre dagarna syntes ingen vidare förändring eller förbättring. Hårbollen ville inte gå på promenad utan gjorde sina behov i mycket nära anslutning till brevbärarens arbetsplats, tillika min brevlåda.... Dag fyra kunde man se en rejäl förbättring och detta eftersom vargen plötsligt satte ned nosen för att kontrollera äckelfläckar samt att han även gick i sakta mak på det ben som tidigare varit upplyft i viloläge.... Nu har vi vilat drygt en vecka och vargen skuttar ånyo runt som vanligt i sin skog....
Under denna skadeperiod så har Husse testat en ny hund som var tänkt att bli hans nya trotjänare. Unghunden, 3 år, är redan polishund och har grymma resurser. Vi lekte, tränade och körde spår och h-vete vad hon spårade... Tempot i skogen var så högt att Husse fick sprinta efter som i ett 100 meterslopp på VM nivå. Ljumskarna därför av naturliga skäl ånyo trasiga och likaså uniformsbyxorna. Spåret var en och en halv timme gammalt men det verkade f-n inte spela någon roll.... Svetten lackade och när kläderna åter var i respektabel ordning så var det bara att torka bort snoret och skratta... Kände att det här verkligen var kul och skenade iväg för att berätta för mattis att hundförarkarriären bara var i sin linda....
Mattis hade Arek med sig och när jag såg min lilla varg så föll liksom alla impulser och initiativ tillbaka på sin normala plats. Arek blev såååååå glad när han såg sin Husse men mattis berättade att han inte alls varit så under hela morgonen... Arek hade varit sur och grinig, inte visat övriga familjen en tillstymmelse till intresse utan bara legat vid dörren och saknat sin teamkamrat....
Beslutet togs direkt och då från den djupaste delen av hjärtat:
Arek är den enda och sista hund jag skall ha... Husse kommer sluta i september och innan dess så kommer det bara vara fettot, hårbollen alias tysken som gäller. Team Arek och Husse kör till det bittra slutet och sen lägger vi båda av.... Beslutet känns kanon att ha tagit och Husses nya karriär blir som vanlig tjuvjägare utan hund...
Har ändå fått ett kanonerbjudande av en annan hundförare. Hon har erbjudit sig att låta mig ha hennes hund att jobba med i fall Arek inte riktigt pallar sista månaderna. Så-denna hund flyttar in till oss inom en vecka och så avslutar Husse och Arek sista månaderna med hjälp av en stuntman (stunt-hund kanske det heter) sista tiden....
Nu firar vi detta genom att sitta i solen på altanen. Arek med en boll i mungipan och Husse med en proteindrinkt.
Jippie!
Må gott!
Bestämde mig för att avvakta i stället för att göra ännu ett besök på kliniken för vård av fyrbenta djur. Gissade och hoppades att det bara skulle vara en ordentlig sträckning varvid lite vila borde gör susen. Första tre dagarna syntes ingen vidare förändring eller förbättring. Hårbollen ville inte gå på promenad utan gjorde sina behov i mycket nära anslutning till brevbärarens arbetsplats, tillika min brevlåda.... Dag fyra kunde man se en rejäl förbättring och detta eftersom vargen plötsligt satte ned nosen för att kontrollera äckelfläckar samt att han även gick i sakta mak på det ben som tidigare varit upplyft i viloläge.... Nu har vi vilat drygt en vecka och vargen skuttar ånyo runt som vanligt i sin skog....
Under denna skadeperiod så har Husse testat en ny hund som var tänkt att bli hans nya trotjänare. Unghunden, 3 år, är redan polishund och har grymma resurser. Vi lekte, tränade och körde spår och h-vete vad hon spårade... Tempot i skogen var så högt att Husse fick sprinta efter som i ett 100 meterslopp på VM nivå. Ljumskarna därför av naturliga skäl ånyo trasiga och likaså uniformsbyxorna. Spåret var en och en halv timme gammalt men det verkade f-n inte spela någon roll.... Svetten lackade och när kläderna åter var i respektabel ordning så var det bara att torka bort snoret och skratta... Kände att det här verkligen var kul och skenade iväg för att berätta för mattis att hundförarkarriären bara var i sin linda....
Mattis hade Arek med sig och när jag såg min lilla varg så föll liksom alla impulser och initiativ tillbaka på sin normala plats. Arek blev såååååå glad när han såg sin Husse men mattis berättade att han inte alls varit så under hela morgonen... Arek hade varit sur och grinig, inte visat övriga familjen en tillstymmelse till intresse utan bara legat vid dörren och saknat sin teamkamrat....
Beslutet togs direkt och då från den djupaste delen av hjärtat:
Arek är den enda och sista hund jag skall ha... Husse kommer sluta i september och innan dess så kommer det bara vara fettot, hårbollen alias tysken som gäller. Team Arek och Husse kör till det bittra slutet och sen lägger vi båda av.... Beslutet känns kanon att ha tagit och Husses nya karriär blir som vanlig tjuvjägare utan hund...
Har ändå fått ett kanonerbjudande av en annan hundförare. Hon har erbjudit sig att låta mig ha hennes hund att jobba med i fall Arek inte riktigt pallar sista månaderna. Så-denna hund flyttar in till oss inom en vecka och så avslutar Husse och Arek sista månaderna med hjälp av en stuntman (stunt-hund kanske det heter) sista tiden....
Nu firar vi detta genom att sitta i solen på altanen. Arek med en boll i mungipan och Husse med en proteindrinkt.
Jippie!
Må gott!
DREAMTEAM - OR NOT!
Va f-n har hänt? Vad har du råkat ut för? Att det fanns frågor gällande hur Husses ansikte såg ut kunde man ju förstå. Berättade hur det gått till när en utav dom två 16 åringarna dragit upp ett rakblad och försökte slå sig fri från det grepp som Husse tagit efter den vilda jakten runt tomterna i bostadsområdet. Arek hade spårat sjukt bra och att vi skulle gripa var det aldrig någon tvekan om. Att skithögen hade ett dolt rakblad som han snittade upp Husses redan så fårade ansikte med var ju liksom inte med i beräkningen men ändå något man alltid måste vara beredd på. När handfängslen satt på och skadorna kunde kontrolleras ja då såg man ju att nästoppen, näsroten, kinden, ögonlocken och händerna blivit tatuerade av det vassa bladet.... Vände mig ned mot den gripne för....
... Äh va fan... Så var du inte alls. Lika bra att erkänna att dreamteamet Arek och Husse har en svikare och det gäller inte den fyrbente. Dreamteamets ena del har bara att erkänna att han fanimej är oduglig men revanschsugen. Allt började med ett bättre spår runt om i tätorten och då efter en som flytt från farbror blå. Arek var het som en kamin och ylade när jag tog ut honom ur bilen. Första problembilden var att det i startzonen satt en helt förvirrad harjävel. När denne började sin flykt så var det ju som om den var helt desorienterad när den skenade runt åt alla håll och kanter. Arek tog upp ett spår och det var inte busen vi jagade... Näe. Först lite kaninjakt och sedan på det rätta spåret. Arek skenade runt i området och efter en stunds spårande flög svansen upp och intensiteten ökade när han rundade husknuten...
Polisen stanna eller.... Såg ju direkt att det inte var busen vi kommit i fatt utan Arek hade valt ut första bästa person som befann sig i kommunen. Hårbollen skenade mot mannen och eftersom linan var så lång så rådde det ingen tvekan om att den utsatte kände dödsfruktan. Han skrek, höjde och flaxade med armarna samtidigt som han kastade tidningar åt alla håll och kanter.... Rätade upp Arek i rätt rikting och tidningsbudet påkallade högre makter och tackade allt och alla för att han fortfarande var i livet.... Efter ett längre spår så stod vi ändå som förlorare men jag var ändå väldigt nöjd med Areks uthållighet och spårvilja... Svettig och äcklig packade vi ihop oss i bilen och direkt dök det upp ett nytt jobb...
Misstanke om inbrott i villa. Gärningsmannen hade blivit påkommen när han lyste in i huset. Kvinnan där hade spelat tokig, gapat och skrikit och hennes två hundar hade gått bärsärk på insidan av huset. Självklart lämnade tjuven och vårat uppdrag blev ju att spåra efter denne.
Arek tog direkt upp ett spår som ledde över staket, tomter m.m tills vi kom ut på en stor villagata. Arek ville nu igenom ett tätt buskage och det syntes tydligt på vargen att vi var väldigt nära den vi spårade. Det var liksom då han med två ben pajade dreamteamets upplägg....
Spårlinan var tvinnad runt Husses kropp, buskar och hund. Fettot Arek drog iväg genom buskarna med kampskall vilket gjorde att linan drogs åt runt ben och kropp på Husse så att det var som en fjäril fastnat i ett spindelnät. Husse ramlade in i buskarna, polisradion gick sönder och jag kom f-n ingenstans.... AAAAAHHHH! Tog typ en minut innan jag kom loss från taggbuskarna och kunde spåra vidare. Arek skenade över tomter, staket och bergknallar och när vi kom ut på ytterligare en väg så såg jag att Arek var skadad.... Hans vänstra ben var helt utslaget och han hoppade på tre ben.... Fick avbryta och ropa dit den andra polishunden som var i området...
Tyvärr blev det förlust i denna match och busen kom undan trots att avståndet som minst var 100 meter mellan oss. Arek mår inte bra och det blev inte bättre på hela natten. Jag vet inte om han sträckt sig eller om han gjorde sig illa under flyktspåret. I vilket fall som helst så är han helt utslagen som snuthund och allt för att Husse suger som polis... Hade jag inte virat in mig som en kokong i spårlinan så hade Arek fått slakta en inbrottstjuv... Nu förstörde Husse precis allt och på köpet blev Arek skadad...
Hoppas det bara är en sträckning nu så att det inte är något mer allvarligt....
Må gott!
Husse
... Äh va fan... Så var du inte alls. Lika bra att erkänna att dreamteamet Arek och Husse har en svikare och det gäller inte den fyrbente. Dreamteamets ena del har bara att erkänna att han fanimej är oduglig men revanschsugen. Allt började med ett bättre spår runt om i tätorten och då efter en som flytt från farbror blå. Arek var het som en kamin och ylade när jag tog ut honom ur bilen. Första problembilden var att det i startzonen satt en helt förvirrad harjävel. När denne började sin flykt så var det ju som om den var helt desorienterad när den skenade runt åt alla håll och kanter. Arek tog upp ett spår och det var inte busen vi jagade... Näe. Först lite kaninjakt och sedan på det rätta spåret. Arek skenade runt i området och efter en stunds spårande flög svansen upp och intensiteten ökade när han rundade husknuten...
Polisen stanna eller.... Såg ju direkt att det inte var busen vi kommit i fatt utan Arek hade valt ut första bästa person som befann sig i kommunen. Hårbollen skenade mot mannen och eftersom linan var så lång så rådde det ingen tvekan om att den utsatte kände dödsfruktan. Han skrek, höjde och flaxade med armarna samtidigt som han kastade tidningar åt alla håll och kanter.... Rätade upp Arek i rätt rikting och tidningsbudet påkallade högre makter och tackade allt och alla för att han fortfarande var i livet.... Efter ett längre spår så stod vi ändå som förlorare men jag var ändå väldigt nöjd med Areks uthållighet och spårvilja... Svettig och äcklig packade vi ihop oss i bilen och direkt dök det upp ett nytt jobb...
Misstanke om inbrott i villa. Gärningsmannen hade blivit påkommen när han lyste in i huset. Kvinnan där hade spelat tokig, gapat och skrikit och hennes två hundar hade gått bärsärk på insidan av huset. Självklart lämnade tjuven och vårat uppdrag blev ju att spåra efter denne.
Arek tog direkt upp ett spår som ledde över staket, tomter m.m tills vi kom ut på en stor villagata. Arek ville nu igenom ett tätt buskage och det syntes tydligt på vargen att vi var väldigt nära den vi spårade. Det var liksom då han med två ben pajade dreamteamets upplägg....
Spårlinan var tvinnad runt Husses kropp, buskar och hund. Fettot Arek drog iväg genom buskarna med kampskall vilket gjorde att linan drogs åt runt ben och kropp på Husse så att det var som en fjäril fastnat i ett spindelnät. Husse ramlade in i buskarna, polisradion gick sönder och jag kom f-n ingenstans.... AAAAAHHHH! Tog typ en minut innan jag kom loss från taggbuskarna och kunde spåra vidare. Arek skenade över tomter, staket och bergknallar och när vi kom ut på ytterligare en väg så såg jag att Arek var skadad.... Hans vänstra ben var helt utslaget och han hoppade på tre ben.... Fick avbryta och ropa dit den andra polishunden som var i området...
Tyvärr blev det förlust i denna match och busen kom undan trots att avståndet som minst var 100 meter mellan oss. Arek mår inte bra och det blev inte bättre på hela natten. Jag vet inte om han sträckt sig eller om han gjorde sig illa under flyktspåret. I vilket fall som helst så är han helt utslagen som snuthund och allt för att Husse suger som polis... Hade jag inte virat in mig som en kokong i spårlinan så hade Arek fått slakta en inbrottstjuv... Nu förstörde Husse precis allt och på köpet blev Arek skadad...
Hoppas det bara är en sträckning nu så att det inte är något mer allvarligt....
Må gott!
Husse
PINGISLUNGOR...
Få se nu... Nu har jag kört fotboll, testat gymmet, blivit extremt fascinerad av ishockey så vad ska man då göra när den säsongen är slut... Kampsport kanske? Impulserna från initiativcellen i hjärnan är ju klart snabbare än sin motståndare omdömet, varvid saken var bestämd, klubbad och kontakten redan tagen...
Judo verkar kul! Varför inte, som 40 + are, testa just det? Använde fotbollslaget som ursäkt och bokade in packet för en tvåtimmarsträning med en instruktör som innehar så svart bälte det bara går. Hade jag frågat Arek så hade han nog gett följande skäl till att låta bli:
1 Mannen med det svarta bältet.
2 Testosteronstinna 16 åringar som nu får chansen att ge tillbaka för alla års pennalism som tränaren bjudit på.
3 Skaderisken.
Nu fick ju inte Arek säga sitt utan Husses initiativ skulle genomföras just idag. Instruktören visade sig vara en smidig 25 åring med svart bälte. För er som inte kan sporten Judo judo utan och innan så betyder typ det att han är så bra man kan bli... Till sin hjälp hade han dragit dit en 190 cm snubbe med blått bälte och det visade sig ganska snart att det var just min moståndare.... Men först måste man ju göra en ordentlig uppvärmning...
Löpning: Inga problem
Höga knän och spark i rumpan: Inga problem
Indianhopp, sidohopp och djupa hopp: Inga problem.
Sälen: Släpa sig fram på mattan och då endast med hjälp av att dra sig fram med armarna: Inga problem.
Kosackhopp: Lite problemfyllt men fin ansiktsfärg efteråt.
Norsk moppe: Hoppa över mattan och då endast med hjälp av att hoppa med rumpan: Omöjligt.
Armhävningar/Situps: Inga problem.
Nu var man ju minst sagt varm och andfådd och då hade vi ju för f-n inte ens börjat med själva judobiten.
Därefter började vi med fasthållningar och det var då 190 cm snubben kom in i bilden. Ha en stor, svettig judokunnig man liggandes över en anorektisk bröstkorg. Kämpa därefter för att helt enkelt få bort den tunga snubben utan att prutta. Helvete vad jobbigt det var...
Därefter någon form av knästående brottning. Även här var blåbältet min motståndare och här visade sig snabbhet vara en klar fördel. Innan snubben blinkat så var karate-Husse över honom som en vildhund. Det visade sig att Husse hade oanade talanger för pyjamsbrottning och när både kropp och armar formades till att strypa sönder motståndaren - ja då förstod jag att här fanns en levande stridsmaskin begravd... Jättesnubben snackade om fusk varvid han droppade över mig till instruktören...
....Ni vet han med det svarta bältet... High five! Såg på publikens glada anleten att dom såg fram emot slakten på Husse men som tur var handlade det bara om någon form av krokbensövning.... Vet inte om karatekid var extra snäll mot Husse men i vilket fall som helst så låg instruktören och sprattlade som förlorare på mattan vid flera tillfällen...
Då började effekten av träningen att visa sig.. Husses lungor kändes som värsta pingislungorna. Dom kändes så småååå så smååå men ändå så fyllda med luft. Fick känslan av att det krypit ned en dvärg i halsen som nu försökte slita upp lungorna ur det inre systemet. Spyan satt f-n ändå uppe vid adamsäpplet och Husse var nästan som yr...
Som tur var tyckte även instruktören att träningspasset led mot sitt slut så efter avslutat stretch så var det bara att fylla på vatten som en kamel.... Redan när Husse lämnade idrottshallen så kändes det en begynnande känsla av att denna smärta bara var början... Nu så här i efterhand känns det som om Husse drabbats av en pandemiinfluensa... Nacken värker, käkarna är stela, vader och lår väldigt mjuka och det inre systemet i överkroppen är heeeelt kaputt....
Så vad gör då initiativcellen i hjärna precis innan han lämnar arenan? Jo han bokar en ny tid tills nästa vecka...
Ååååånggrraaaaa.....
Må gott!
Husse
Judo verkar kul! Varför inte, som 40 + are, testa just det? Använde fotbollslaget som ursäkt och bokade in packet för en tvåtimmarsträning med en instruktör som innehar så svart bälte det bara går. Hade jag frågat Arek så hade han nog gett följande skäl till att låta bli:
1 Mannen med det svarta bältet.
2 Testosteronstinna 16 åringar som nu får chansen att ge tillbaka för alla års pennalism som tränaren bjudit på.
3 Skaderisken.
Nu fick ju inte Arek säga sitt utan Husses initiativ skulle genomföras just idag. Instruktören visade sig vara en smidig 25 åring med svart bälte. För er som inte kan sporten Judo judo utan och innan så betyder typ det att han är så bra man kan bli... Till sin hjälp hade han dragit dit en 190 cm snubbe med blått bälte och det visade sig ganska snart att det var just min moståndare.... Men först måste man ju göra en ordentlig uppvärmning...
Löpning: Inga problem
Höga knän och spark i rumpan: Inga problem
Indianhopp, sidohopp och djupa hopp: Inga problem.
Sälen: Släpa sig fram på mattan och då endast med hjälp av att dra sig fram med armarna: Inga problem.
Kosackhopp: Lite problemfyllt men fin ansiktsfärg efteråt.
Norsk moppe: Hoppa över mattan och då endast med hjälp av att hoppa med rumpan: Omöjligt.
Armhävningar/Situps: Inga problem.
Nu var man ju minst sagt varm och andfådd och då hade vi ju för f-n inte ens börjat med själva judobiten.
Därefter började vi med fasthållningar och det var då 190 cm snubben kom in i bilden. Ha en stor, svettig judokunnig man liggandes över en anorektisk bröstkorg. Kämpa därefter för att helt enkelt få bort den tunga snubben utan att prutta. Helvete vad jobbigt det var...
Därefter någon form av knästående brottning. Även här var blåbältet min motståndare och här visade sig snabbhet vara en klar fördel. Innan snubben blinkat så var karate-Husse över honom som en vildhund. Det visade sig att Husse hade oanade talanger för pyjamsbrottning och när både kropp och armar formades till att strypa sönder motståndaren - ja då förstod jag att här fanns en levande stridsmaskin begravd... Jättesnubben snackade om fusk varvid han droppade över mig till instruktören...
....Ni vet han med det svarta bältet... High five! Såg på publikens glada anleten att dom såg fram emot slakten på Husse men som tur var handlade det bara om någon form av krokbensövning.... Vet inte om karatekid var extra snäll mot Husse men i vilket fall som helst så låg instruktören och sprattlade som förlorare på mattan vid flera tillfällen...
Då började effekten av träningen att visa sig.. Husses lungor kändes som värsta pingislungorna. Dom kändes så småååå så smååå men ändå så fyllda med luft. Fick känslan av att det krypit ned en dvärg i halsen som nu försökte slita upp lungorna ur det inre systemet. Spyan satt f-n ändå uppe vid adamsäpplet och Husse var nästan som yr...
Som tur var tyckte även instruktören att träningspasset led mot sitt slut så efter avslutat stretch så var det bara att fylla på vatten som en kamel.... Redan när Husse lämnade idrottshallen så kändes det en begynnande känsla av att denna smärta bara var början... Nu så här i efterhand känns det som om Husse drabbats av en pandemiinfluensa... Nacken värker, käkarna är stela, vader och lår väldigt mjuka och det inre systemet i överkroppen är heeeelt kaputt....
Så vad gör då initiativcellen i hjärna precis innan han lämnar arenan? Jo han bokar en ny tid tills nästa vecka...
Ååååånggrraaaaa.....
Må gott!
Husse
SKÖNT ATT VA LEDIG...
Rubriken "skönt att va ledig" är ju så klart något ironiskt skriven... Alla ni som har hundar, små barn med mera vet ju att det gäller att inte planera allt för långt i framtiden utan mer tänka minutoperativt. Tjuvarnas skräck, typ Arek, har sista dagarna visat tydligt att hälsan inte riktigt är på topp. Han har flera gånger skrikit till och då till synes utan anledning. Att det var på grund av smärta fattade ju till och med Husse. När Arek eller barnen blir sjuka, skadade eller rent allmänt inte mår bra - ja då mår ej heller Husse bra.... Med den ämnosomsättning Husse har i kombination till avsaknad av fett så är sjukdom i familjen zoo ingen bra kombination rent hälsomässigt för Husse heller... Vis av erfarenhet ser Husse därför alltid till att snabbt försöka rätta till eventuella fel för att då om möjligt behålla sin redan så anorektiska kroppsvikt...
Därav beställde Husse tid hos veterinären...
Husse är ju inte direkt den mest positiva killen när det vankas motgång utan han såg ju framför sig hur veterinären kom in med sorgsna hundögon och meddelade att hundhimlen var nästa steg för hårbollen. Innan jag ens undersökt hundjäveln så började tårarna krypa fram och teaterföreställningen var ett faktum. Skärpte till mig och sökte kontakt med djursjukhuset och då med en typisk tjänstemin - det vill säga nollställd.
Väl där så hinner man inte tänka glada, sorgsna andra tänkbara tankar heller. Näe! Arek kräver all uppmärksamhet eftersom han gör utfall mot personalen samt morrar åt alla små söta kattungar och hundvalpar. I dag var inget undantag och personalen verkade minnas min vän mer än väl eftersom vi hade gått om "space" mellan vargtänder och personal...
Misstankarna låg kring om det var prostatan som var kaputt eller möjligtvis ryggen som skrivit sitt sista kapitel. Det går ju inte att undersöka vargen så det blev som vanligt till att sänka hans motivation till att äta veterinärassistenter genom att ge honom lugnande. Efter en snabbkoll på vågen så kallas Alfa-hannen numera för "julgrisen". Fettot har lurat mig helt och gått upp ett par pensionärskilon trots att han fortfarande är i tjänst.
Vet inte om personalen tyckte han vägde mer än vad vågen visade för av Areks beteende efter sin spruta så kan man tro att dom sövde en elefant. Julgrisen låg väl däckad som om han redan vandrat vidare till himlen men veterinären verkade nöjd så då var det nog ändå bra... Här skulle klämmas på ryggen, rensa utloppet för nummer två samt undersöka den håriga farbrorns prostata... Här behövdes röntgen, ultraljud samt övrig känn och klämmande och det va då Arek la i växel nummer två i olämpligt uppträdande...
Fettot la sig så fint på båren, lät sig skjutsas så snällt men bara tills han var ute i offentligheten. Då blir han plötsligt en isbjörn som skall slita sig fri varvid receptionens alla katt och hundägare drar till sig sina prinsar och prinsessor samtidigt som dom verkar be till högre makter om att den lilla mannen skall lyckas tämja sin vilda björn...
Husse vann och fettot höll sig väl hyfsat skötsam tills kirurgen kikade in för att kolla in prostatan. Välutbildade och uppfostrade som dom högutbildade är så ville han ju presentera sig och även hälsa på Husse innan han tog sig tid att behandla den sovande tysken. Kirurgen satte fram handen och Husse gjorde likadant. När så hand mötte hand så drog min fyrbente vän igång sin steppdans igen. Med vänster hand fick jag då med all kraft hålla ned min varg och vad gör då automatiskt höger hand. Jo! Klämmer man hårt med vänstern och är lika dåligt synkad som Husse i sin motorik - ja då klämmer man lika hårt med sin högerhand. Sagt och gjort.... Kirurgens hand duktigt ihopskrynklad innan Husses motorik ånyo blev att fungera igen. Inte fan blev han nog gladare när han mjukade upp sin högerkarda och då kände Areks urinlukt som Husse förmedlat genom det handfasta handslaget... Nåja! Gjort är gjort!
När så alla undersökningar var gjorda så kom det väl fram att hundens lilla prostata inte var så liten längre. Som tur var av godartad karaktär men man önskade ändå ett urinprov för att undanröja alla tvivel på infektion. Fick välja på en mugg eller en soppslev som rekvisit för att "fånga" upp undersökningsmaterialet och av två onda ting valdes då sleven...
Såg nog inte helt friskt ut när Husse vandrade runt med en yr sengångare bland sten och träd och då med en soppslev dinglandes i handen. Så fort Arek antydde att han ämnade pinka så blev det liksom en kamp mellan hanhundens integritet och Husses slev. Hade man fått analysera Husses hand så hade det liksom inte varit några problem men det tog en DJÄÄÄÄÄVLA tid innan jag fått ihop tillräckligt med droppar i sleven för att sjukhusets "labb" skulle va nöjda....
Nu är vi ändå hemma efter en heldag på djursjukhuset samt jakten runt hela jävla Stora Staden i jakt på rätt medicin. Nu får vi hoppas att behandlingen går bra och att julgrisen återhämtar sig för tjuvjakt igen. Om ett par veckor vet vi....
Må nu gott!
Husse
Därav beställde Husse tid hos veterinären...
Husse är ju inte direkt den mest positiva killen när det vankas motgång utan han såg ju framför sig hur veterinären kom in med sorgsna hundögon och meddelade att hundhimlen var nästa steg för hårbollen. Innan jag ens undersökt hundjäveln så började tårarna krypa fram och teaterföreställningen var ett faktum. Skärpte till mig och sökte kontakt med djursjukhuset och då med en typisk tjänstemin - det vill säga nollställd.
Väl där så hinner man inte tänka glada, sorgsna andra tänkbara tankar heller. Näe! Arek kräver all uppmärksamhet eftersom han gör utfall mot personalen samt morrar åt alla små söta kattungar och hundvalpar. I dag var inget undantag och personalen verkade minnas min vän mer än väl eftersom vi hade gått om "space" mellan vargtänder och personal...
Misstankarna låg kring om det var prostatan som var kaputt eller möjligtvis ryggen som skrivit sitt sista kapitel. Det går ju inte att undersöka vargen så det blev som vanligt till att sänka hans motivation till att äta veterinärassistenter genom att ge honom lugnande. Efter en snabbkoll på vågen så kallas Alfa-hannen numera för "julgrisen". Fettot har lurat mig helt och gått upp ett par pensionärskilon trots att han fortfarande är i tjänst.
Vet inte om personalen tyckte han vägde mer än vad vågen visade för av Areks beteende efter sin spruta så kan man tro att dom sövde en elefant. Julgrisen låg väl däckad som om han redan vandrat vidare till himlen men veterinären verkade nöjd så då var det nog ändå bra... Här skulle klämmas på ryggen, rensa utloppet för nummer två samt undersöka den håriga farbrorns prostata... Här behövdes röntgen, ultraljud samt övrig känn och klämmande och det va då Arek la i växel nummer två i olämpligt uppträdande...
Fettot la sig så fint på båren, lät sig skjutsas så snällt men bara tills han var ute i offentligheten. Då blir han plötsligt en isbjörn som skall slita sig fri varvid receptionens alla katt och hundägare drar till sig sina prinsar och prinsessor samtidigt som dom verkar be till högre makter om att den lilla mannen skall lyckas tämja sin vilda björn...
Husse vann och fettot höll sig väl hyfsat skötsam tills kirurgen kikade in för att kolla in prostatan. Välutbildade och uppfostrade som dom högutbildade är så ville han ju presentera sig och även hälsa på Husse innan han tog sig tid att behandla den sovande tysken. Kirurgen satte fram handen och Husse gjorde likadant. När så hand mötte hand så drog min fyrbente vän igång sin steppdans igen. Med vänster hand fick jag då med all kraft hålla ned min varg och vad gör då automatiskt höger hand. Jo! Klämmer man hårt med vänstern och är lika dåligt synkad som Husse i sin motorik - ja då klämmer man lika hårt med sin högerhand. Sagt och gjort.... Kirurgens hand duktigt ihopskrynklad innan Husses motorik ånyo blev att fungera igen. Inte fan blev han nog gladare när han mjukade upp sin högerkarda och då kände Areks urinlukt som Husse förmedlat genom det handfasta handslaget... Nåja! Gjort är gjort!
När så alla undersökningar var gjorda så kom det väl fram att hundens lilla prostata inte var så liten längre. Som tur var av godartad karaktär men man önskade ändå ett urinprov för att undanröja alla tvivel på infektion. Fick välja på en mugg eller en soppslev som rekvisit för att "fånga" upp undersökningsmaterialet och av två onda ting valdes då sleven...
Såg nog inte helt friskt ut när Husse vandrade runt med en yr sengångare bland sten och träd och då med en soppslev dinglandes i handen. Så fort Arek antydde att han ämnade pinka så blev det liksom en kamp mellan hanhundens integritet och Husses slev. Hade man fått analysera Husses hand så hade det liksom inte varit några problem men det tog en DJÄÄÄÄÄVLA tid innan jag fått ihop tillräckligt med droppar i sleven för att sjukhusets "labb" skulle va nöjda....
Nu är vi ändå hemma efter en heldag på djursjukhuset samt jakten runt hela jävla Stora Staden i jakt på rätt medicin. Nu får vi hoppas att behandlingen går bra och att julgrisen återhämtar sig för tjuvjakt igen. Om ett par veckor vet vi....
Må nu gott!
Husse
AREK V.S FUL FILUR
Geten verkar ju till och från hanka runt enbart på dieselångorna men så fort det vankas snutjobb så fylls reservtanken på med arbetslust, drifter och motivation. När vi nu jobbade senast så önskades biträde av team Arek/Husse och då eftersom flera kvinnor blivit ofredade av en otäck man... När mannen förstod att oddsen för att bli gripen av farbror blå var större än möjligheterna att få till det med dom utsatta damerna så fann han det för gott att lägga benen på ryggen...
Flyktvägen kanske inte var planerad i detalj och under flera dagar eftersom han valde att fly in i ett stort parkeringshus. P-huset var sjukt stort och trots att poliserna letat runt lite granna så verkade mannen som borttrollad. Nu fanns det ju faktiskt flera utgångar ut mot friheten så mina förhoppningar var väl inte allt för stora om att den "otäcka" mannen skulle finnas kvar där men när vi ändå var där så var det ju bara att köra på...
Min ludne vän lider ju inte av några fördomar och en del av förklaringen kan ju vara att han lider av kraftig Alzheimers. I vilket fall som helst så skenade vildhästen in i garaget och det rådde liksom inga tvivel om att han visste vad uppdraget gick ut på.
Husses arbetsbeskrivning såg ut som följer:
Med hjälp av sina egna sinnen och under biträde av den fyrbente om möjligt anträffa den eftersökte personen. Om den sökte anträffades om möjligt säkra upp denne och lämna över honom till dom skrivsugna poliserna som stod utanför. Helst, och om möjligt, skall detta ske utan våldsanvändning....
Jag vet ju att Arek har en annan uppfattning om textens tolkning. Där ingår ju en form av "stalker-beteende" eftersom han alltid skall ha med sig något föremål från den anträffade och gärna då genom taktiken att slita/bita/dra av det föremålet....
På dom första 4 våningarna var det mest glass o ballonger. Arek visade inget som tydde på att någon filur undanhöll sig lagföring i garaget. Inga ledsna miner trots det eftersom Husse visste att den eftersökte troligen var mer än en mil från den plats där det statliga teamet tränade sök och förväntningarna på vinst därför var väldigt små... Arek inte ledsen eftersom han alltid tror att han skall få någon form av belöning....
På våning fem så märktes det dock tydligt på vargen att han fick något i sin nos. Han drog sig bort mot garagets kortsida och hans stora nos jobbade för att komma närmare "källan" som luktade. Jag såg banditen först, men sa inget till Mr Starr. Jag tittade på busen och busen såg mig. Han såg även Arek och det skulle vara roligt att ta busens puls i just det ögonblick när han såg Arek skena upp till våningen ovanför och i riktning mot den bil där banditen gömt sig under....
Arek skällde så fint och jag kallade in honom för att slippa stölden av egendom från banditen. Min arbetsbeskrivning följdes perfekt och banditen var som en nicke-docka i våra händer. Visa händerna-backa mot mig-lägg dig ned... Allt fungerade så fint tills Arek beslöt sig för att han skulle ha mannens fingervantar.... Ja herregud va rörigt det blev....
Till slut var busen överlämnad till dom riktiga poliserna och som tur var endast med lite blöta fingrar i stället för avbitna... Jävla Arek! Köttbullen fick en leksak från Husses ficka i stället och så var allt liksom glass o ballonger igen...
High-five Arek! Ännu ett bra jobb!
Må gott!
Husse
Flyktvägen kanske inte var planerad i detalj och under flera dagar eftersom han valde att fly in i ett stort parkeringshus. P-huset var sjukt stort och trots att poliserna letat runt lite granna så verkade mannen som borttrollad. Nu fanns det ju faktiskt flera utgångar ut mot friheten så mina förhoppningar var väl inte allt för stora om att den "otäcka" mannen skulle finnas kvar där men när vi ändå var där så var det ju bara att köra på...
Min ludne vän lider ju inte av några fördomar och en del av förklaringen kan ju vara att han lider av kraftig Alzheimers. I vilket fall som helst så skenade vildhästen in i garaget och det rådde liksom inga tvivel om att han visste vad uppdraget gick ut på.
Husses arbetsbeskrivning såg ut som följer:
Med hjälp av sina egna sinnen och under biträde av den fyrbente om möjligt anträffa den eftersökte personen. Om den sökte anträffades om möjligt säkra upp denne och lämna över honom till dom skrivsugna poliserna som stod utanför. Helst, och om möjligt, skall detta ske utan våldsanvändning....
Jag vet ju att Arek har en annan uppfattning om textens tolkning. Där ingår ju en form av "stalker-beteende" eftersom han alltid skall ha med sig något föremål från den anträffade och gärna då genom taktiken att slita/bita/dra av det föremålet....
På dom första 4 våningarna var det mest glass o ballonger. Arek visade inget som tydde på att någon filur undanhöll sig lagföring i garaget. Inga ledsna miner trots det eftersom Husse visste att den eftersökte troligen var mer än en mil från den plats där det statliga teamet tränade sök och förväntningarna på vinst därför var väldigt små... Arek inte ledsen eftersom han alltid tror att han skall få någon form av belöning....
På våning fem så märktes det dock tydligt på vargen att han fick något i sin nos. Han drog sig bort mot garagets kortsida och hans stora nos jobbade för att komma närmare "källan" som luktade. Jag såg banditen först, men sa inget till Mr Starr. Jag tittade på busen och busen såg mig. Han såg även Arek och det skulle vara roligt att ta busens puls i just det ögonblick när han såg Arek skena upp till våningen ovanför och i riktning mot den bil där banditen gömt sig under....
Arek skällde så fint och jag kallade in honom för att slippa stölden av egendom från banditen. Min arbetsbeskrivning följdes perfekt och banditen var som en nicke-docka i våra händer. Visa händerna-backa mot mig-lägg dig ned... Allt fungerade så fint tills Arek beslöt sig för att han skulle ha mannens fingervantar.... Ja herregud va rörigt det blev....
Till slut var busen överlämnad till dom riktiga poliserna och som tur var endast med lite blöta fingrar i stället för avbitna... Jävla Arek! Köttbullen fick en leksak från Husses ficka i stället och så var allt liksom glass o ballonger igen...
High-five Arek! Ännu ett bra jobb!
Må gott!
Husse
KANSKE TUR ATT SÄSONGEN NU ÄR SLUT...
Husses första hockeysäsong har ju varit lite av en kamp. Varje träning har inneburit ofrivillig vila, smärstillande stimulantia och dåligt med sömn. Betygssättningen från äldste sonen har troligen varit väldigt rättvis, men ändå väldigt hård att höra eftersom viljan att bli superstar verkar vara bra mycket större än talangen.... När så sista hockeyträningen tog sin start under gårdagskvällen så borde egentligen Husse inte varit där.... Magmuskulaturen och till viss del ljumskarna fick ju nog redan efter det första ispasset för typ 3 månader sedan. Att Husse sedan struntat i den välbehövliga vilan har ju inte gjort saken bättre....
Små, små hintar om att sista träningen skulle ha skippats började ske redan innan Husse nått ishallens omklädningsrum. Utanför hallen tränade Husse isdans på oslipade skor eftersom han missade att det låg en ishinna ovanför asfalten. Redan där sträcktes magmuskulaturen ut i samarbete med stämbandens skrik gällande smärtan. Trots detta drogs kroppen ihop till normal längd och Husse släpade sig in mot omklädningsrummet - dock något mer rosig i ansiktet....
Skridskorna! Ett ack så viktigt rekvisit i den ädla konsten att spela hockey. Husse köpte nya inför säsongen och jag måste säga att jag varit hyfsat nöjd med hur fötterna mottog skinn och skena. Satt därför i omklädningsrummet och snörde på mina samarbetspartners när, vad jag i alla fall trodde, snörena gick av.... Blev irriterad, men sedan mer chockad när jag såg att mina artistartiklars snöröglor helt enkelt gått av. Försök få stadga i en skridsko när 3 öglor mitt på skridskon plötsligt inte finns... Tårarna var nu mycket nära, men jag tänkte att taktiken får bli något annorlunda detta sista pass. Får väl hasa runt med insidorna och låta trollspöet dribbla och skjuta i stället.... Det gick väl sådär....
Väl på planen så var det ju liksom bara att sprattla fortare med benen så kompenserade det ju upp att skridskon satt lika löst som en toffla. Svårigheten var ju mer att svänga än att åka framåt.... Att tekniken nu diffade lite straffade sig ju rätt snabbt eftersom Husse inte hann gira undan för ett skott... Den massiva massa som kallas för puck träffade precis intill den susp som skall skydda kisseriet. Däremot var det mindre skydd just i ljumsken och helvete vad ont det gjorde....
Hasade runt på insidan av skriskdorna samtidigt som Husse försökte gnida bort smärtan i ljumsken.... AHHHH! OOOONNT! Lagidrott i all ära, men någon sympati kan man ju inte räkna med. Snarare glada skratt och hånfulla uttalanden.... Men! Efter regn kommer ju sol och efter ett par jobbiga sekunde så var det bara att köra på igen...
Husse har ju spelat fotboll hela livet. När någon där anfaller och ämnar skjuta så är ju försvararens uppgift att stoppa bollen. Detta sker oftast genom att man sätter fram foten och då bryter bollens färdväg. I ishockey är inte detta lika smart. När anfallaren nu kom till målchans och drog iväg den så förbannat hårda pucken så sa ju Husses fotbollshjärna att det var dags att sätta ut foten....
AAAAAHHHH! Rakt i fotens mjuka valv. Höll f-n på att dö och det var ändå bara en försmak av hur det skulle bli några timmar senare.... Smärtan gjorde ju även att Husse blev torr i halsen som om man varit strandsatt i öknen under ett par dygn för mycket. Då blev det ju ännu tydligare att jag även glömt den förbannade vattenflaskan innan jag åkte till träningen....
OOOHhhhhh! Vilken jobbig avslutning på säsongen. Det som ändå piggade upp var att sonen gav mig betyget 4 (mycket bra) Om det var för själva spelet eller för all teater runt om - ja det frågade jag aldrig om....
Må gott nu!
Husse
Små, små hintar om att sista träningen skulle ha skippats började ske redan innan Husse nått ishallens omklädningsrum. Utanför hallen tränade Husse isdans på oslipade skor eftersom han missade att det låg en ishinna ovanför asfalten. Redan där sträcktes magmuskulaturen ut i samarbete med stämbandens skrik gällande smärtan. Trots detta drogs kroppen ihop till normal längd och Husse släpade sig in mot omklädningsrummet - dock något mer rosig i ansiktet....
Skridskorna! Ett ack så viktigt rekvisit i den ädla konsten att spela hockey. Husse köpte nya inför säsongen och jag måste säga att jag varit hyfsat nöjd med hur fötterna mottog skinn och skena. Satt därför i omklädningsrummet och snörde på mina samarbetspartners när, vad jag i alla fall trodde, snörena gick av.... Blev irriterad, men sedan mer chockad när jag såg att mina artistartiklars snöröglor helt enkelt gått av. Försök få stadga i en skridsko när 3 öglor mitt på skridskon plötsligt inte finns... Tårarna var nu mycket nära, men jag tänkte att taktiken får bli något annorlunda detta sista pass. Får väl hasa runt med insidorna och låta trollspöet dribbla och skjuta i stället.... Det gick väl sådär....
Väl på planen så var det ju liksom bara att sprattla fortare med benen så kompenserade det ju upp att skridskon satt lika löst som en toffla. Svårigheten var ju mer att svänga än att åka framåt.... Att tekniken nu diffade lite straffade sig ju rätt snabbt eftersom Husse inte hann gira undan för ett skott... Den massiva massa som kallas för puck träffade precis intill den susp som skall skydda kisseriet. Däremot var det mindre skydd just i ljumsken och helvete vad ont det gjorde....
Hasade runt på insidan av skriskdorna samtidigt som Husse försökte gnida bort smärtan i ljumsken.... AHHHH! OOOONNT! Lagidrott i all ära, men någon sympati kan man ju inte räkna med. Snarare glada skratt och hånfulla uttalanden.... Men! Efter regn kommer ju sol och efter ett par jobbiga sekunde så var det bara att köra på igen...
Husse har ju spelat fotboll hela livet. När någon där anfaller och ämnar skjuta så är ju försvararens uppgift att stoppa bollen. Detta sker oftast genom att man sätter fram foten och då bryter bollens färdväg. I ishockey är inte detta lika smart. När anfallaren nu kom till målchans och drog iväg den så förbannat hårda pucken så sa ju Husses fotbollshjärna att det var dags att sätta ut foten....
AAAAAHHHH! Rakt i fotens mjuka valv. Höll f-n på att dö och det var ändå bara en försmak av hur det skulle bli några timmar senare.... Smärtan gjorde ju även att Husse blev torr i halsen som om man varit strandsatt i öknen under ett par dygn för mycket. Då blev det ju ännu tydligare att jag även glömt den förbannade vattenflaskan innan jag åkte till träningen....
OOOHhhhhh! Vilken jobbig avslutning på säsongen. Det som ändå piggade upp var att sonen gav mig betyget 4 (mycket bra) Om det var för själva spelet eller för all teater runt om - ja det frågade jag aldrig om....
Må gott nu!
Husse
MR 100 PROCENT!
Har ju sett vintern som en tillgång i Arek´s och min jakt på ära och berömmelse. Lite pudersnö så att även Husse kan följa tjuvarnas flyktväg när världens äldsta polishund haft lite krångel med att anträffa och berätta om hur tjuven dragit från platsen.... Kylan har ju inte direkt gjort att team Arek och Husse njutit av årstiden och av antalet hundjobb att döma så verkar inte heller fackförbundet för dom kriminella ha släppt ut sina medarbetare allt för ofta heller....
När så vårsolen börjat att skina och snön smält bort så verkar förbundets blockad ha släppts för nu har tjuvarna dykt upp igen. Häromdagen grep vi ju två stycken inbrottstjuvar så när vi ånyo jobbade natt i går så var ju förhoppningarna stora om ytterligare hjältedåd. Uppehållet verkar ha gjort tjuvarna något ringrostiga eller så blir dom bara så överförtjusta över årstidens förändring att man slarvar lite med kartläggning och säkerhetstänkande. Det kan ju oxå ha gått slentrian i beteenden, men i vilket fall som helst så blev två banditer upptäckta när man bröt sig in i någon annans egendom. Team Arek/Husse var ju fullpumpade av självförtroende varvid vi anmälde oss att delta i jakten på dom kriminella. För att komma till själva "jaktområdet" var vi ju tvungna att köra en liten bit och av naturliga skäl så vill man ju komma dit fort. Årstidens väder är ju dock lite nyckfullt eftersom det är typ 15 grader varmt på dagen och minusgrader på natten.
Man behöver ju egentligen inte ha doktorerat i ämnet för att veta att smält snö innebär isbana vid snabb väderförändring. Detta glöms dock lätt bort under det att adrenalinen börjar att pumpa under färden fram mot brottsplatsen.... Att köra fort på raksträcka i 200 km i timmen är ju inga problem men när vägen svänger och du mitt i kurvan upptäcker att det är en mindre ishinna på vägbanan - ja då ändras adrenalinpåslaget till att övergå i så kallad " Operasång".
Oooooooh! Aaaaaaaah! Shiiiiiit! Dessa är stycken ur den föreställning som fortgår igenom hela kurvan när Husse upptäcker att det finns en spökförare som bestämmer över färdvägen. När så allt ordnat upp sig så övergår det till det så avslappnade ljudet: " PUUUUUUHHHH!!!! (OBS! Ej fisljud utan ett avslappnat utryck!)
Helvete vad äckligt det är att inte ha full koll på sin statliga maskin.... Nåväl! Vi kom fram och blev förevisade en plats där tjuvarna lämnat sitt stöldgods. Poliserna hade även stoppat två personer längre bort som man trodde kunde ha med tjuveriet att göra. Hårbollens uppgift blev då att bevisa, genom att spåra från godset, att de personer polisen stoppat varit de som genomfört inbrottet. Ingen press på hundföraren va?
Alzheimers-Arek är ju i en fortmtopp just nu så han såg liksom inga bekymmer eller farhågor. Själv hade jag förberett ett antal ursäkter för att förklara ett misslyckat spår, men idag behövde jag liksom inte oroa mig... Vargen skenade iväg i spårlinan och då i mycket god fart. Från stöldgods, via gångvägar in i bostadsområdet. Efter en stund upptäcker jag att det sticker ut någon från Areks gap. Upptäcker att han hittat en stor jävla skruvmejsel som han nu bär med sig samtidigt som han spårar vidare efter tjuvarna.... Skiter i att avbryta honom utan han får köra på som han vill... Hårbollen spårar ända fram till tjuvarna och då med mejseln fortfarande i gapet... Tjuvarna verkade inte förstå konsekvenserna av att Arek spårat från brottsplatsen ända fram till där dom stod för det utrycktes stor beundran över hur "söt" och "duktig" hunden var när den kom spårandes med mejseln i munnen... Tror dom kanske fattade själva slutprodukten av spårandet när som ombads sätta sig i polisbilen för färd mot fängelset....
Arek kände sig inte färdig ännu utan han for iväg in på den plats där tjuvarna gjort inbrott. Där sniffade K9 stjärnan runt och visade sin Husse precis var tjuvarna rört sig... Fan va bra du kan va Arek!!! Husse sjukt nöjd med hårbollens insats så nu kändes det mer än okay att ta ett par dagarars ledighet för att vila upp batterierna på hundarnas svar på Stålmannen.
När det är så här så önskar man att tiden skulle stå still. Vill aldrig sluta jobba med Arek!
Må nu gott!
Husse
När så vårsolen börjat att skina och snön smält bort så verkar förbundets blockad ha släppts för nu har tjuvarna dykt upp igen. Häromdagen grep vi ju två stycken inbrottstjuvar så när vi ånyo jobbade natt i går så var ju förhoppningarna stora om ytterligare hjältedåd. Uppehållet verkar ha gjort tjuvarna något ringrostiga eller så blir dom bara så överförtjusta över årstidens förändring att man slarvar lite med kartläggning och säkerhetstänkande. Det kan ju oxå ha gått slentrian i beteenden, men i vilket fall som helst så blev två banditer upptäckta när man bröt sig in i någon annans egendom. Team Arek/Husse var ju fullpumpade av självförtroende varvid vi anmälde oss att delta i jakten på dom kriminella. För att komma till själva "jaktområdet" var vi ju tvungna att köra en liten bit och av naturliga skäl så vill man ju komma dit fort. Årstidens väder är ju dock lite nyckfullt eftersom det är typ 15 grader varmt på dagen och minusgrader på natten.
Man behöver ju egentligen inte ha doktorerat i ämnet för att veta att smält snö innebär isbana vid snabb väderförändring. Detta glöms dock lätt bort under det att adrenalinen börjar att pumpa under färden fram mot brottsplatsen.... Att köra fort på raksträcka i 200 km i timmen är ju inga problem men när vägen svänger och du mitt i kurvan upptäcker att det är en mindre ishinna på vägbanan - ja då ändras adrenalinpåslaget till att övergå i så kallad " Operasång".
Oooooooh! Aaaaaaaah! Shiiiiiit! Dessa är stycken ur den föreställning som fortgår igenom hela kurvan när Husse upptäcker att det finns en spökförare som bestämmer över färdvägen. När så allt ordnat upp sig så övergår det till det så avslappnade ljudet: " PUUUUUUHHHH!!!! (OBS! Ej fisljud utan ett avslappnat utryck!)
Helvete vad äckligt det är att inte ha full koll på sin statliga maskin.... Nåväl! Vi kom fram och blev förevisade en plats där tjuvarna lämnat sitt stöldgods. Poliserna hade även stoppat två personer längre bort som man trodde kunde ha med tjuveriet att göra. Hårbollens uppgift blev då att bevisa, genom att spåra från godset, att de personer polisen stoppat varit de som genomfört inbrottet. Ingen press på hundföraren va?
Alzheimers-Arek är ju i en fortmtopp just nu så han såg liksom inga bekymmer eller farhågor. Själv hade jag förberett ett antal ursäkter för att förklara ett misslyckat spår, men idag behövde jag liksom inte oroa mig... Vargen skenade iväg i spårlinan och då i mycket god fart. Från stöldgods, via gångvägar in i bostadsområdet. Efter en stund upptäcker jag att det sticker ut någon från Areks gap. Upptäcker att han hittat en stor jävla skruvmejsel som han nu bär med sig samtidigt som han spårar vidare efter tjuvarna.... Skiter i att avbryta honom utan han får köra på som han vill... Hårbollen spårar ända fram till tjuvarna och då med mejseln fortfarande i gapet... Tjuvarna verkade inte förstå konsekvenserna av att Arek spårat från brottsplatsen ända fram till där dom stod för det utrycktes stor beundran över hur "söt" och "duktig" hunden var när den kom spårandes med mejseln i munnen... Tror dom kanske fattade själva slutprodukten av spårandet när som ombads sätta sig i polisbilen för färd mot fängelset....
Arek kände sig inte färdig ännu utan han for iväg in på den plats där tjuvarna gjort inbrott. Där sniffade K9 stjärnan runt och visade sin Husse precis var tjuvarna rört sig... Fan va bra du kan va Arek!!! Husse sjukt nöjd med hårbollens insats så nu kändes det mer än okay att ta ett par dagarars ledighet för att vila upp batterierna på hundarnas svar på Stålmannen.
När det är så här så önskar man att tiden skulle stå still. Vill aldrig sluta jobba med Arek!
Må nu gott!
Husse
VI HAR ETT KUL JOBB!
Arek vaknar upp efter en natts nödvändig sömn. Börjar med att sträcka ut sin vargakropp samtidigt som han gäspar. Tar ut underverket på en morgonrunda i solen och möts av ännu en gäspning. När frukosten serveras är det inga trötta miner utan den alltid så hungrige statsanställde tjänstehunden kastar sig över sin så estetiskt tråkiga frukost för typ 8000 ende gången i sitt liv och ändå med samma glädje...
Under den så härliga dag som ger en försmak av våren så fortsätter den gamle att typ gäspa 20 gånger till och hans Husse ställer sig liksom frågan huruvida fyrbentingen överhuvudtaget kommer att orka jobba det nattpass som nu vankas.... När så jobbväskan plockas fram och promenaden innan avfärd tar sitt slut - ja då ser det ut som om den gamle ånyo försöker smita in till sin bädd för en god natts sömn.
Efter lite kamp är tjockisen dock inmonterad i bilen och färden kan påbörjas mot polisstationen och det väntande tjuvjagarpasset. Väl på jobbet så vaknar den ullige till liv och blir valpig igen. I omklädningsrummet buffar han alltid på vänster byxficka med sin svarta nos. Vis av erfarenhet så vet han att där ligger ju "husses nöd-belöning" och den skall Arek alltid leka med medans Husse byter om....
När så larmet kommer om att tjuven håller på att göra inbrott så byter hårbollen skepnad från myshund till att bli lite mer grabbig med bus i blicken. När vi anländer till den enormt stora villan som haft inbrott så önskar poliserna på plats att vi börjar med att göra ett genomsök i huset. Detta eftersom man inte är helt säker på att tjuven hunnit lämna innan poliserna säkrat upp huset i avvaktan på Stora Stadens hjälte och hans Husse. (Var det oklart så är det jag och Arek)
Arek börjar med att skrämma skiten ur väktaren som är på plats eftersom Arek liksom vill vara först in i byggnaden.... Fyrbentingen hjälper till att buffa på nycklar, lås och dörr vilket ju gör att även den mest luttrade person lätt kan få Parkinsonliknande beteende när han skall låsa upp.... Till slut kom vi i alla fall in och efter fyra våningars sökande så kunde vi bara konstatera att tjuven lämnat innan vi hann dit... Team Arek och Husse bestämde sig ändå för att göra ett försök till att spåra efter tjuven varvid vi gick ut igen.... Den olydige (Arek) skenade direkt iväg ut mot tomten och ned mot en större häck. (Buskar alltså - ingen rumpa...) Där började han fiffla med något och vis av erfarenhet ropade jag till den olydiga att lägga av eftersom jag misstänkte att tjuvgodset var gömt där...
Mycket riktigt! Efter gymnastiska övningar, vädjandet och hot så fick jag bort Arek från en stor jävla TV som han höll på att penitrera. Precis då ropar en annan polis att tjyven springer.... Någon rikting kom det aldrig över radion och sen hörde vi inget mer av den jagande polismannen. Arek hade dock en egen plan för han hade börjat att spåra från TV´n. Spåret ledde vidare bakom huset och fram till ett träd. Här kunde man tydligt se att tjuven gömt sig genom att leka kurragömma men att hans flyktvägar var något begränsade. När han sett hunden komma galopperande utan något direkt ledarskap så fann han nog för gott att chansa på att springa från platsen...
Arek spårade ifatt polismannen som nu stod och hade tappat bort sin flyende tjuv. Hårbollen visade inga sorgsna miner utan skenade igenom lite buskar, tomter och över ett par staket innan vi var inne på en stor tomt med uppställda båtar.... Till och med föraren till Arek, typ jag, kunde se på schakalen att tjuven nu var väääääldiiiigt nära. Areks svans stod rakt upp och han sprang runt runt som ett vettvilling samtidigt som han skällde. Efter en liten stund hade min gode vän ringat in var Mr tjuv låg gömd varvid han meddelade sin Husse detta genom att skälla.
Husse berömde sin duktige vän vilket gjorde att Arek besökte sin nyfunna vän väldigt närgånget. Vad som sedan hände under båten kan nog bara Arek och hans leksak berätta, men biten blev tjuven i alla fall. Tjyven var dock ingen sorgsen typ utan han var nästan med och gjorde high-five´s med oss poliser som var där.
När vi stod där och hyllade varandra för ett fint arbete så var det ju någon som kom på att det saknades en tjuv samt att vi kanske skulle ta hand om det anträffade tjuvgodset. Arek var väääldiiigt ivrig att komma tillbaka till sin hittade TV och vi blev ånyo osams när han absolut skulle in bakom TV jäveln och trixa.... Medans jag läxade upp hårbollen så knackade den försynte poliskvinnan Husse på armen. Hon meddelade att hon fick känslan av att det låg en människa bakom TV´n.... Jo tjena!!! Kröp in bakom TV´n och lyste med ficklampan. Men va f-n!!! Det var ju en människa som låg där. Bakom TV´n - inrullad som en kokong - låg den andra tjuven och gjorde sitt bästa för att inte andas.... Inte konstigt att Arek ville in där hela tiden... Tänk om även hans Husse ibland kunde lita lite på sin hund i stället för att nästan strypa honom när han gör sitt jobb... Sorry Arek!
Även denna tjuv var smått positiv till att ha blivit anträffad så även denne fick vara med och göra high-five för att fira fångsten.... Den historia som tjuven sedan berättade om hur denne hamnat på en tomt som haft inbrott och då gömd bakom stöldgodset skulle vara värd en Oskar om den berättades offentligt. Det kan jag ju inte göra förstås, men sjukt rolig var den...
Som sagt! Vargen kan fortfarande jaga bus och att vi har kul på jobbet - ja det kan nog även en ointresserad hålla med om. Vad tror ni fettot Arek gör nu då? Jo han sitter framför sockerkakan i köket och väntar på ett underverk. Typ att allt skall falla ned på marken... Ändå har han fått två bitar redan...
Må nu gott!
Husse
Under den så härliga dag som ger en försmak av våren så fortsätter den gamle att typ gäspa 20 gånger till och hans Husse ställer sig liksom frågan huruvida fyrbentingen överhuvudtaget kommer att orka jobba det nattpass som nu vankas.... När så jobbväskan plockas fram och promenaden innan avfärd tar sitt slut - ja då ser det ut som om den gamle ånyo försöker smita in till sin bädd för en god natts sömn.
Efter lite kamp är tjockisen dock inmonterad i bilen och färden kan påbörjas mot polisstationen och det väntande tjuvjagarpasset. Väl på jobbet så vaknar den ullige till liv och blir valpig igen. I omklädningsrummet buffar han alltid på vänster byxficka med sin svarta nos. Vis av erfarenhet så vet han att där ligger ju "husses nöd-belöning" och den skall Arek alltid leka med medans Husse byter om....
När så larmet kommer om att tjuven håller på att göra inbrott så byter hårbollen skepnad från myshund till att bli lite mer grabbig med bus i blicken. När vi anländer till den enormt stora villan som haft inbrott så önskar poliserna på plats att vi börjar med att göra ett genomsök i huset. Detta eftersom man inte är helt säker på att tjuven hunnit lämna innan poliserna säkrat upp huset i avvaktan på Stora Stadens hjälte och hans Husse. (Var det oklart så är det jag och Arek)
Arek börjar med att skrämma skiten ur väktaren som är på plats eftersom Arek liksom vill vara först in i byggnaden.... Fyrbentingen hjälper till att buffa på nycklar, lås och dörr vilket ju gör att även den mest luttrade person lätt kan få Parkinsonliknande beteende när han skall låsa upp.... Till slut kom vi i alla fall in och efter fyra våningars sökande så kunde vi bara konstatera att tjuven lämnat innan vi hann dit... Team Arek och Husse bestämde sig ändå för att göra ett försök till att spåra efter tjuven varvid vi gick ut igen.... Den olydige (Arek) skenade direkt iväg ut mot tomten och ned mot en större häck. (Buskar alltså - ingen rumpa...) Där började han fiffla med något och vis av erfarenhet ropade jag till den olydiga att lägga av eftersom jag misstänkte att tjuvgodset var gömt där...
Mycket riktigt! Efter gymnastiska övningar, vädjandet och hot så fick jag bort Arek från en stor jävla TV som han höll på att penitrera. Precis då ropar en annan polis att tjyven springer.... Någon rikting kom det aldrig över radion och sen hörde vi inget mer av den jagande polismannen. Arek hade dock en egen plan för han hade börjat att spåra från TV´n. Spåret ledde vidare bakom huset och fram till ett träd. Här kunde man tydligt se att tjuven gömt sig genom att leka kurragömma men att hans flyktvägar var något begränsade. När han sett hunden komma galopperande utan något direkt ledarskap så fann han nog för gott att chansa på att springa från platsen...
Arek spårade ifatt polismannen som nu stod och hade tappat bort sin flyende tjuv. Hårbollen visade inga sorgsna miner utan skenade igenom lite buskar, tomter och över ett par staket innan vi var inne på en stor tomt med uppställda båtar.... Till och med föraren till Arek, typ jag, kunde se på schakalen att tjuven nu var väääääldiiiigt nära. Areks svans stod rakt upp och han sprang runt runt som ett vettvilling samtidigt som han skällde. Efter en liten stund hade min gode vän ringat in var Mr tjuv låg gömd varvid han meddelade sin Husse detta genom att skälla.
Husse berömde sin duktige vän vilket gjorde att Arek besökte sin nyfunna vän väldigt närgånget. Vad som sedan hände under båten kan nog bara Arek och hans leksak berätta, men biten blev tjuven i alla fall. Tjyven var dock ingen sorgsen typ utan han var nästan med och gjorde high-five´s med oss poliser som var där.
När vi stod där och hyllade varandra för ett fint arbete så var det ju någon som kom på att det saknades en tjuv samt att vi kanske skulle ta hand om det anträffade tjuvgodset. Arek var väääldiiigt ivrig att komma tillbaka till sin hittade TV och vi blev ånyo osams när han absolut skulle in bakom TV jäveln och trixa.... Medans jag läxade upp hårbollen så knackade den försynte poliskvinnan Husse på armen. Hon meddelade att hon fick känslan av att det låg en människa bakom TV´n.... Jo tjena!!! Kröp in bakom TV´n och lyste med ficklampan. Men va f-n!!! Det var ju en människa som låg där. Bakom TV´n - inrullad som en kokong - låg den andra tjuven och gjorde sitt bästa för att inte andas.... Inte konstigt att Arek ville in där hela tiden... Tänk om även hans Husse ibland kunde lita lite på sin hund i stället för att nästan strypa honom när han gör sitt jobb... Sorry Arek!
Även denna tjuv var smått positiv till att ha blivit anträffad så även denne fick vara med och göra high-five för att fira fångsten.... Den historia som tjuven sedan berättade om hur denne hamnat på en tomt som haft inbrott och då gömd bakom stöldgodset skulle vara värd en Oskar om den berättades offentligt. Det kan jag ju inte göra förstås, men sjukt rolig var den...
Som sagt! Vargen kan fortfarande jaga bus och att vi har kul på jobbet - ja det kan nog även en ointresserad hålla med om. Vad tror ni fettot Arek gör nu då? Jo han sitter framför sockerkakan i köket och väntar på ett underverk. Typ att allt skall falla ned på marken... Ändå har han fått två bitar redan...
Må nu gott!
Husse
HERR STARR KLAR FÖR ETT ÅR TILL...
För fem år sedan började jag jaga en arvtagare till en av världens bästa snuthundar.... Fet-Arek var då 6 år och min tanke var att träna upp en hjälte som skulle axla Areks jobb efter ungefär två år. Idén var att låta unghunden sakta men säkert växa in i uppgiften att vakta Husse i Stora Staden. Hårbollen Arek har blåst oss alla genom att dupera Husse, bryta ned arvtagarna och med hjälp av medicin lura kroppen att köra på.... Efter 16 hundar stod plötsligt Husse stilla en dag, oförmögen att finna energin till att träna upp nummer sjutton. Arek skulle gå i pension och Husses plan var att luta sig tillbaka och bli en vanlig polis utan fyrbent back-up.
Det visade sig ganska snart att ingen annan myndighet verkade vilja ha Husse vilket ju endast gav det alternativ att låta den åldrige hårbollen göra ytterligare ett tjänstbarhetsprov för att få köra på som polishund ett år till. Gjorde några enkla test innan jag bestämde mig för ett år till:
Penntricket: Dra en penna framför ögonen på Arek för att se om det fanns någon som helst kontakt. Responsen var lika med noll, men efter samma test med en köttbulle så kunde man tydligt se att nos i kombination med dom starriga ögonen faktiskt gav samma funktion.
Rädda späd man med gråt i mungipan: Testades på så sätt att Arek fick munkorg. Planen var så verklighetstrogen som det bara kunde bli - det vill säga: Husse darrade på rösten och ombad grannens otäcka 5 åring avlägsna sig från platsen. 5 åringen visade sig ha oanade skådespelartalanger och uppförde sig som en dryg tonåring på fyllan. Arek klarade övningen galant eftersom han tydligen mindes varför han hade munkorg. Han var precis så olydig och bitsk som han varit i sin glans dagar så även detta prov utföll positivt. Grannens skådelspelartalang till avkomma övertalad till att inte skvallra till pappa och då för den enkla kostnaden av en godisklubba...
Spår på hårt underlag: 300 meter långt spår på asfalt. Areks snart 11 åriga lungor verkade drivas runt med respirator för spåret gick galant. Åldringen dock inte helt sugen på att dela med sig av sin leksak utan min gode vän nöjde sig med att lägga sig i snön och flåsa...
Sagt och gjort! Arek fick testa att genomföra alla polisens hårda test för att få tjänstgöra som Stora Stadens hjälte ytterligare ett år. Efter pajaskonster, egna regisseringar av övningarna och ett par omtagningar så var divan godkänd. Nu kör vi på över sommaren i alla fall och förhoppningsvis överlever min hjälte alla strapatser vi brukar råka in i....
Det som faktiskt är positivt i tragiken att stackars Arek måste fortsätta va polishund är ju att Husse får massa tid över till annat. Är ju som bekant numera aktiv hockeyspelare och jag har väl sett i kommentarsfältet att vissa tvivel kvarstår. Sa ju innan att jag har en exeptionell talang och den håller nu på att ta form även ute på isen... Klubban trollar även med pucken och skridskorna åker till och från åt samma håll som hjärnan önskar så här finns goda chanser till ett NHL kontrakt vad det lider.... Ljumskar och magmuskler får dock lida lite över Husses engagemang för natten efter träning så blir det liksom ingen sömn. Trots smärtstillande så gör det sjuuuukt ont och sömnen blir liksom lite drabbad av det...
Har även fått njuta lite av hockeyns baksida. Det vill säga att bli träffad av puckar, krockat med gigantiska män samt även snubblat på nån linje och fallit handlöst till isen... Inga ben är ännu brutna och alla tänder är kvar så det är liksom bara positivt med att leka på is... Tog ju med The Legend till isbanan och jag önskar att han kunde intyga hur Husses utveckling från nykläckt fågelunge till att bli hockeymonster gått till. Dock dök ju isprinsessan The Legend ned endast vid ett tillfälle. Efter att han fått en puck i nyllet och blev harmynt på köpet så drog han sig ur isleken och säger sig hela tiden vara upptagen i stället.... Hmmm! Får spöa han i golv till sommaren i stället...
I morgon är det träning igen och jag liksom bara läääääängtaaaar dit. Känner att jag är sjukt mycket på G.
p.s Försök inte hetsa mattis eller någon annan som känner Husse att fabricera upp någon historia. Den här bloggen skall ju dö ut...
Må gott nu!
Husse o Arek
HOCKEYN HAR FÖRÄNDRAT MIG...
Va fan har hänt med den försynte lille Husse? Har ju varken haft spelstil eller kropp för att ge mig in i närkampsspelet eller det tillhörande gruffet. Kaxigheten har nog funnits där, men det har ju räckt att motståndaren puttat till Husse så har det ju sett ut som en väderkvarn under en orkan... Armarna har ju fladdrat runt runt för att återfå balansen så det har ju liksom inte varit läge att " ge tillbaka"... Det har ju inte direkt underlättat att vara kortare än genomsnittslängden för svensken och för alla er som kollat in hockey så tycker jag mer måtten för en spelare låter så här:
195 cm och 100 kg.
Eftersom mina mått inte riktigt är som ovanstående riktmärken utan mer som en dvärgclown på cirkus så har Husse anpassat spelet till att vara graciöst, vackert och mer i publikens smak för hur en artist skall uppträda. Men för ca 2 månader sedan så meddelade hela partiet runt underlivet, typ mage och ljumskar, att Husse nog borde vila. Gjorde han det? Näe! Det har ju medfört att Husses skridskoåkning inte har blivit direkt bättre vilket i sig inneburit en viss frustration. När så motståndarna i denna match försökte hugga ved och leka hängbrottning i stället för att lira boll - ja då ändrade Husse av någon anledning karaktär till att bli djävulen på is...
Hade tyvärr med mig min son så jag kan liksom inte låtsas att något hänt. Sonen hann knappt hem innan mattis fått reda på att Husse varit dum på planen så nu har jag spelförbud... Nåja! Följande hände:
Första perioden:
Husse driver runt och trollar med motståndarna. Motståndarna hugger vilt och Husse får frislag. ( Hockey-bockey)
Trots att Husse fått frislag och att det gått typ 5 sekunder sedan händelsen utspelar sig så vänder sig hjärnan ett halvt varv i Husses huvud. Husse åker fram till 190 cm mannen, tittar honom i ögonen och hoppar sedan in en crosschecking i brösthöjd. För er som inte känner till hockeytermer så innebär det helt krasst att jag mosar klubban i bröstkorgen på motståndaren.... Kan väl säga att det blev hyfsat turbulent runt Husse men domaren lyckades väl få ordning på oredan och otroligt nog fick Husse ingen utvisning...
Vilopaus:
Husse meddelade domaren att han ej kände igen sig i den händelse som utspelat sig på isen i period nummer ett. Husse lovade att sköta sig...
Andra perioden:
Husse driver runt och trollar igen. Tre motståndare försöker våldta Husse och Husse får ett nytt frislag. En av motståndarna ropar att Husse "filmar" och att han f-n borde stå upp. Uhhh! Uh! Husses hjärna känner sig orättvist påhoppad varvid han svarar upp mot det falska påhoppet. Husses trollspö (klubban) visar sig leva ett eget liv för helt plötsligt rappar Husse moståndaren över benet och då avsevärt hårt... Nu blev det ju jävligt rörigt kan jag säga och Husse fick väl även tillbaka lite av sin egen medicin samtidigt som han bjöd på ett par boxslag själv oxå... Som för att riktigt visa att om det ska va utvisning så ska det väl va det rejält. Ånyo bjöd Husse en motståndare på en riktigt fin bröstvärmare med klubban efter att ha granskat motståndaren med arga ögat ett tag....
Tog för givet att jag var utvisad och drog mot båset.... Av mina medspelares utryck så kan jag nog tolka det som att dom undrade vad fan som hänt med den späde, vänligte och försynte spelaren som kallas för Husse. Nu satt det en riktigt grining jävla gubbe i utvisningsbåset som verkade påverkad av anabola stereoider....
När vi åkte hem så skämdes jag rejält men var ändå sjukt nöjd med att jag inte ramlat en ända gång i samband med gruffen. High-five Husse! Hockeyn har gett resultat....
Får se nu hur länge mattis ger mig spelförbud och hur lååååååång tid det tar tills jag får vara med i laget igen...
Hmmmmm!
Må gott!
Husse
MATTIS TAR SIG TON...
Hmmm! Märker ju att bloggen ta mig f-n är omöjlig att ta död på och att skribenterna lever vidare i kommentarsfälten. Det må väl va okay, men jag har oxå noterat att fru zoo, alias mattis, nu även tagit sig lite ton... Bloggen är ju som sagt nerlagd och allt till förmån för Husses nya hockeykarriär. Det är ju allmänt känt att precis vid uppstarten så gör spelaren fina insatser, men sen kommer liksom en liten dip efter några träningar och matcher. Husse är ju just nu vid den avgrunden som alla journalister kallar för "dip" och självklart ifrågasätts då idrottaren och rannsakas från alla håll och kanter.... Men att mattis, Husses största fan, nu tar sig ton och ifrågasätter Husses val av proffskarriär känns ju inte så bra.... Husse är ju bara 40 + och så att säga i startgroparna för en framgångssaga som mycket väl kan dokumenteras i film i framtiden.... När så stålarna börjar hagla in i form av sponsorkontrakt och lönemedel - ja då ska vi se om inte frun i huset har fått en lite mer ödmjuk inställning till den saga som nu skapas...
Det är ju inga duvungar Husse dribblar runt med. En av deltagarna har faktiskt spelat TV pucken samt kört hockey på elitnivå. I ett av dom byten där dom två nyss nämnda stjärnorna insöp lite syrgas i avvaktan på nästa show på isen, så uttalade TV puckstjärnan följande:
Du har grymt bra klubbhantering men din skridskoåkning ser lite skum ut... Har du verkligen spelat hockey förut?
Rosig av allt beröm meddelade jag TV puckstjärnan att detta var fjärde gången Husse hanterade puck och klubba och att stjärnan hade helt rätt i att Husse hade en väldigt egenlärd skridskostil. Stilen har sin grund i att Husse i sin barndom hasade runt på insidan av skinnet på dom skridskor han fått i julklapp från mor och far. Stjärnan då mycket imponerad över Husse och Husse väldigt motiverad att bli bättre till nästa träning.
När så träningen var slut så kom det andra lagets stjärna fram och överlämnade en hockeyklubba till Husse. På grund av mitt yrkesval så blev jag ju sjukt misstänksam om godset möjligtvis kunde vara stulet. Efter en stunds funderande huruvida jag skulle ta emot det misstänkta godset ( en sekund ) så förstod jag att det faktiskt var av ren vänlighet som den andra hockeystjärnan nu överlämnat den fina presenten till Husse....
Husse hade nu fått en riktigt hockeyklubba och då av det mest moderna snitt. Glad som ett barn skyndade jag mig från träningen innan gåvogivaren fått nytt syre i lungorna och då möjligtvis ångrat sig... Betygsmässigt denna träning så fanns väl en hel del att önska, men jag ser det som så att jag kommit i en liten svacka formmässigt, men att då halva nöjet är att arbeta sig ur denna och återkomma och då i en högre dimension...
Det är dock efter träningen som problemen börjar... Det var väl inte helt smart att köra en timme innebandy precis innan för helvete vad ljumskarna kändes knepiga efter ytterligare en timmes hockey... När Husse väl kommit i säng så kände han rätt så snart att det skulle bli något svårt att sova eftersom allt runt underlivet skrek om nåd... Ljumskarna och magmuskulaturen meddelade tydligt att utan droger så kunde Husse glömma sömn. Kom på att alla hockeylirare ju för f-n lever på Voltaren. Sken upp och bestämde mig för att leta upp lite medikament för att lindra smärtan och då om möjligt få sova lite....
Klockan var nu 02.00 på natten och en som inte har sömnproblem låg i vägen för resvägen mot medicinskåpet. Han är luden, har fyra ben, trasiga tänder, är blind och döv och sov nu som en däckad fyllerist. Trots Husses haltande steg över parketten samt att lika många lampor tändes som på en fotbollsarena en sen höstkväll så märkte fet-Arek inte att jag kom.... När jag skulle vandra förbi hårbollen så upptäckte vi varandras status ungefär samtidigt. Medans jag sa "Hej Arek" så flög fettot upp och gick till anfall med morr och skall. Helvete!!! Alzheimersdjuret hade ju sovit som en däckad gris och inte alls fattat att hockey-Husse behövde medicin... Polishunden hade plötsligt fått för sig att det var pågående inbrott i hans stuga varvid hans naturliga snutinstinkter tog över... Arek´s bettförsök fick ju då den halte Husse att fly inåt huset, livrädd över att även behöva amputera något, varvid även mattis nu vaknade upp...
Ljumskarna blev inte bättre efter flykten men jag blev i alla fall inte biten....
Efter lite intag av stimulantia så vart det väl i alla fall någon timmes sömn... Sen tar det typ 3 dar att återhämta sig och då är det ju liksom dags för nästa träning så allt är som en ond cirkel. Njutning-smärta-återhämtning-njutning...
Ger inte upp för det utan jag kör på enligt plan... H.O.C.K.EY = Hockey!!!
OBS! Bloggen har inte återuppstått. Detta var bara en liten protest mot mattis påhopp i kommentarsfältet.
Må gott!
Husse
Det är ju inga duvungar Husse dribblar runt med. En av deltagarna har faktiskt spelat TV pucken samt kört hockey på elitnivå. I ett av dom byten där dom två nyss nämnda stjärnorna insöp lite syrgas i avvaktan på nästa show på isen, så uttalade TV puckstjärnan följande:
Du har grymt bra klubbhantering men din skridskoåkning ser lite skum ut... Har du verkligen spelat hockey förut?
Rosig av allt beröm meddelade jag TV puckstjärnan att detta var fjärde gången Husse hanterade puck och klubba och att stjärnan hade helt rätt i att Husse hade en väldigt egenlärd skridskostil. Stilen har sin grund i att Husse i sin barndom hasade runt på insidan av skinnet på dom skridskor han fått i julklapp från mor och far. Stjärnan då mycket imponerad över Husse och Husse väldigt motiverad att bli bättre till nästa träning.
När så träningen var slut så kom det andra lagets stjärna fram och överlämnade en hockeyklubba till Husse. På grund av mitt yrkesval så blev jag ju sjukt misstänksam om godset möjligtvis kunde vara stulet. Efter en stunds funderande huruvida jag skulle ta emot det misstänkta godset ( en sekund ) så förstod jag att det faktiskt var av ren vänlighet som den andra hockeystjärnan nu överlämnat den fina presenten till Husse....
Husse hade nu fått en riktigt hockeyklubba och då av det mest moderna snitt. Glad som ett barn skyndade jag mig från träningen innan gåvogivaren fått nytt syre i lungorna och då möjligtvis ångrat sig... Betygsmässigt denna träning så fanns väl en hel del att önska, men jag ser det som så att jag kommit i en liten svacka formmässigt, men att då halva nöjet är att arbeta sig ur denna och återkomma och då i en högre dimension...
Det är dock efter träningen som problemen börjar... Det var väl inte helt smart att köra en timme innebandy precis innan för helvete vad ljumskarna kändes knepiga efter ytterligare en timmes hockey... När Husse väl kommit i säng så kände han rätt så snart att det skulle bli något svårt att sova eftersom allt runt underlivet skrek om nåd... Ljumskarna och magmuskulaturen meddelade tydligt att utan droger så kunde Husse glömma sömn. Kom på att alla hockeylirare ju för f-n lever på Voltaren. Sken upp och bestämde mig för att leta upp lite medikament för att lindra smärtan och då om möjligt få sova lite....
Klockan var nu 02.00 på natten och en som inte har sömnproblem låg i vägen för resvägen mot medicinskåpet. Han är luden, har fyra ben, trasiga tänder, är blind och döv och sov nu som en däckad fyllerist. Trots Husses haltande steg över parketten samt att lika många lampor tändes som på en fotbollsarena en sen höstkväll så märkte fet-Arek inte att jag kom.... När jag skulle vandra förbi hårbollen så upptäckte vi varandras status ungefär samtidigt. Medans jag sa "Hej Arek" så flög fettot upp och gick till anfall med morr och skall. Helvete!!! Alzheimersdjuret hade ju sovit som en däckad gris och inte alls fattat att hockey-Husse behövde medicin... Polishunden hade plötsligt fått för sig att det var pågående inbrott i hans stuga varvid hans naturliga snutinstinkter tog över... Arek´s bettförsök fick ju då den halte Husse att fly inåt huset, livrädd över att även behöva amputera något, varvid även mattis nu vaknade upp...
Ljumskarna blev inte bättre efter flykten men jag blev i alla fall inte biten....
Efter lite intag av stimulantia så vart det väl i alla fall någon timmes sömn... Sen tar det typ 3 dar att återhämta sig och då är det ju liksom dags för nästa träning så allt är som en ond cirkel. Njutning-smärta-återhämtning-njutning...
Ger inte upp för det utan jag kör på enligt plan... H.O.C.K.EY = Hockey!!!
OBS! Bloggen har inte återuppstått. Detta var bara en liten protest mot mattis påhopp i kommentarsfältet.
Må gott!
Husse
DIKTATUR!
Beslutet är taget, oåterkallerligt och faktiskt även med en rejäl dos förnöjsamhet. Har ju försökt i parti och minut men på något sätt alltid återkallat det "oåterkallerliga" beslutet men nu är det rätt läge... Har helt enkelt inte tid eller lust att formulera ned vad som sker i familjen zoo´s liv. När så bokstaven S på tangentbordet sa upp sig så var väl även det ett tecken som något om att det är dags att gå vidare...
Har ju en grandios hockeykarriär på gång och detta i kombination med den så viktiga fikarehabiliteringen gör ju att det kommer att ta all kraft. Så som den enväldiga härskare jag är över denna blogg så har jag nu bestämt att bloggen upphör och detta med så kallad omedelbar verkan. Demonstrationer, såsom i Egypten, är icke nödvändiga eftersom här har ju faktiskt "diktatorn" hoppat av. He! He!
Ni som har ett behov av att följa Areks vedermödor i sin jakt på pension kan då helt enkelt få lite bekymmer med detta eftersom mediabevakningen där är något skral. Är man i stället nyfiken på att följa Husses framgångssaga i hockeyrinken så torde väl inte det bli några problem. Antar att TV, reportageteam och övrig media kommer följa sagan om den fula ankungen som blommade ut till att bli rinkarnas nya superstar....
I vilket fall som helst så vill jag rikta ett mycket stort TACK till de få men ändock så trogna läsarna av denna blogg. Det som började med att Husse inte ens visste hur en blogg fungerade har ju sedan slutat med 16 prövohundar, författande av bok samt även uppvaktning i tidningar. Under dessa år har jag inte fått en enda dum kommentar utan bara positiva, roliga och hjälpsamma inlägg.
Nu behöver ni inte skriva en massa inlägg om att bloggen ska vara kvar för ni är så att säga på ungdomsspråk "rökta" på Polishunden Areks blogg. Arek vann duellen mot sin Husse och då i jakten på en ny arvtagare. Det fanns helt enkelt ingen värdig efterträdare och dom som hade en viss potential - ja dom bröt Arek helt enkelt ned till spillror...
Nu avlsutar vi sista månaden med att jaga lite bus och sedan ser vi fram emot vargens pension och mys-pys på tomten. Var Husse tar vägen i arbetslivet råder det väl lite delade meningar om men egentligen spelar det ju ingen roll för jag ska ju bli hockeyproffs. ;)
Må nu gott!
Ett stort tack från familjen zoo
VILKEN FEST!!!
I bland lämnar ju Husse sitt näste för att bli som en vanlig man. I går var en sån dag och då för att Husse med fru blivit inbjuden på fest. Inbjudan riktade sig förmodligen mer till lilla mattis, men för att inte grannsämjan skulle bli försämrad så hade arrangören troligen även skrivit dit Husses namn på inbjudan... Husse något obekväm i de kläder han var tvungen att bära och då framförallt den skjorta som höll på att kväva honom.
Mattis är ju den som är social i familjen zoo varvid planen om att mattis hela tiden skulle vara vid Husses sida smeds. Detta för att undvika att Husse skulle sitta o morra i ett hörn alternativt kasta ur sig olämpliga kommentarer vid försöken att socialisera under mingeldelen av kalaset... Planen gick skitbra i typ 30 minuter för sedan var det ju dags att sätta sig till bords. Det visade sig att arrangören delat in vem och var man skulle sitta med och den indelningen gick ju inte av för hackor. Vid mattis bord satt ju ett antal verbala människor i samma ålder som hon själv. Vid Husses bord såg indelning dock något annorlunda ut...
Huset festen förlagts till var byggt på 1800 talet och jag tror att majoriteten av dom som satt vid mitt bord var födda på samma århundrade. Vid varje plats satt en namnlapp och mina bordskamrater var ju för fan så gamla att dom inte kunde läsa sina egna namnlappar. Näe - det virrades runt i lokalen som om man roat sig med att sno myrstacken för myrorna.... Husses tankar skenade direkt iväg och mentalt förbereddes även åtgärderna vid hjärt lungräddning eftersom en viss osäkerhet fanns gällande deras hälsa...
Har ju alltid haft en fördom om att gamlingar snackar sjukdomar och döden, men tänkte att detta nog borde utebli eftersom det var en fest i glädjens tecken. Efter 30 sekunder hörde jag i bakgrunden att någon försökte dra igång snacket om sjukdomar, men då blev avbruten på grund av välkomst-talet. Stämingen vid bordet var väldigt uppsluppen och glad och då mycket för att kärringarna fick gratis rödvin... Efter ett glas var dom igång och man fick väl samma budskap rabblat tre gånger eftersom dom precis glömt vad dom sagt... Det var dock skratt och härlig stämning i över 5 minuter innan favoritämnet ånyo dök upp. "Sten Nilsson e död". Effekten av orden som uttalats helt plötsligt gick inte av för hackor. Det var som om du varit uppe på scenen och dansat dig svettig till den nyaste pop-musiken när någon plötsligt drog ur sladden ur musikanläggningen och tände upp ljuset med lika starka lampor som på en fotbollsarena... Stämningen bara dog och så snackade vi döden i 3 minuter innan stämningen återkom i takt med att vinet flödade....
Tävling! Inget samkväm utan lite tävling och så även nu... Nu skulle man samarbeta lite i ett par uppgifter och den första var en frågesport gällande födelsedagsbarnen. Jävligt kul om man hade haft kunskap om huvudpersonerna förståss. Kunde inte en jävla fråga utan fick i stället vandra runt bordet och läsa frågorna eftersom dom åldriga hade glömt sina förstoringsglas.... Nästa uppgift var att länka ihop slangord med vad dom betyder i vanligt språkbruk. Kan säga som så att på Gustav Wasas tid verkar inte slang ha funnits för kärringarna kunde inte ett enda av dom 30 orden man skulle länka ihop. Inga sorgsna miner för det utan nu var ju Husse lite av en hjälte....
Och ju mer vin som halsades desto yngre verkade Husse bli i deras ögon och när klockan slog hemgång så var ju min ålder ganska hanterbar.... När så mattis och Husse lämnade partyt så visade det sig att vi talat om olika saker under kvällen men att det sammantaget var en mycket trevlig kväll...
Sammanfattar kvällen med att den var mycket trevlig men att Husse nog gör sig bäst ensam med Arek ute i skogen.
Må gott!
Husse
Mattis är ju den som är social i familjen zoo varvid planen om att mattis hela tiden skulle vara vid Husses sida smeds. Detta för att undvika att Husse skulle sitta o morra i ett hörn alternativt kasta ur sig olämpliga kommentarer vid försöken att socialisera under mingeldelen av kalaset... Planen gick skitbra i typ 30 minuter för sedan var det ju dags att sätta sig till bords. Det visade sig att arrangören delat in vem och var man skulle sitta med och den indelningen gick ju inte av för hackor. Vid mattis bord satt ju ett antal verbala människor i samma ålder som hon själv. Vid Husses bord såg indelning dock något annorlunda ut...
Huset festen förlagts till var byggt på 1800 talet och jag tror att majoriteten av dom som satt vid mitt bord var födda på samma århundrade. Vid varje plats satt en namnlapp och mina bordskamrater var ju för fan så gamla att dom inte kunde läsa sina egna namnlappar. Näe - det virrades runt i lokalen som om man roat sig med att sno myrstacken för myrorna.... Husses tankar skenade direkt iväg och mentalt förbereddes även åtgärderna vid hjärt lungräddning eftersom en viss osäkerhet fanns gällande deras hälsa...
Har ju alltid haft en fördom om att gamlingar snackar sjukdomar och döden, men tänkte att detta nog borde utebli eftersom det var en fest i glädjens tecken. Efter 30 sekunder hörde jag i bakgrunden att någon försökte dra igång snacket om sjukdomar, men då blev avbruten på grund av välkomst-talet. Stämingen vid bordet var väldigt uppsluppen och glad och då mycket för att kärringarna fick gratis rödvin... Efter ett glas var dom igång och man fick väl samma budskap rabblat tre gånger eftersom dom precis glömt vad dom sagt... Det var dock skratt och härlig stämning i över 5 minuter innan favoritämnet ånyo dök upp. "Sten Nilsson e död". Effekten av orden som uttalats helt plötsligt gick inte av för hackor. Det var som om du varit uppe på scenen och dansat dig svettig till den nyaste pop-musiken när någon plötsligt drog ur sladden ur musikanläggningen och tände upp ljuset med lika starka lampor som på en fotbollsarena... Stämningen bara dog och så snackade vi döden i 3 minuter innan stämningen återkom i takt med att vinet flödade....
Tävling! Inget samkväm utan lite tävling och så även nu... Nu skulle man samarbeta lite i ett par uppgifter och den första var en frågesport gällande födelsedagsbarnen. Jävligt kul om man hade haft kunskap om huvudpersonerna förståss. Kunde inte en jävla fråga utan fick i stället vandra runt bordet och läsa frågorna eftersom dom åldriga hade glömt sina förstoringsglas.... Nästa uppgift var att länka ihop slangord med vad dom betyder i vanligt språkbruk. Kan säga som så att på Gustav Wasas tid verkar inte slang ha funnits för kärringarna kunde inte ett enda av dom 30 orden man skulle länka ihop. Inga sorgsna miner för det utan nu var ju Husse lite av en hjälte....
Och ju mer vin som halsades desto yngre verkade Husse bli i deras ögon och när klockan slog hemgång så var ju min ålder ganska hanterbar.... När så mattis och Husse lämnade partyt så visade det sig att vi talat om olika saker under kvällen men att det sammantaget var en mycket trevlig kväll...
Sammanfattar kvällen med att den var mycket trevlig men att Husse nog gör sig bäst ensam med Arek ute i skogen.
Må gott!
Husse
EN VECKA I MÄNGDEN...
Har den här veckan ens existerat? Kan inte komma på att jag gjort något som kommer att sätta avtryck i historieböckerna i alla fall. Är ju inne i en idrottsperiod och hade ju självklart hoppats på framgång, klang och jubel från publiken samt en återhämtningsperiod mellan passen som skulle vara normalt för en toppidrottsman... Jo tjena! Har spelat tre matcher i hockeybockey denna vecka och samtliga tänkta uppvisningar har slutat med förlust. Har just nu en målskillnad på - 22 mål och då har jag ändå en uppvisning kvar att genomföra i ishockey....
Den mängd Tigerbalsam som smörjts in på Husses späda kropp har väl gjort att Apotekets vinst har stigit med minst 20 procent för helvete vad ljumskarna har varit busiga... Det enda positiva jag kan komma på så här på lördagsmorgonen är väl att jag inte har blivit skadad i alla fall. Så: High five!
På jobbet har väl succén inte duggat tätt heller. Fettot Arek och jag hugger på alla jobb som kan tänkas bli lite roliga men påfallande ofta så uteblir ära och berömmelse även här. Eller vad sägs om följande uppdrag:
Inbrott: Tjuvarna lämnat huset och rundat ett hörn. Husse och Arek kommer dit och upptäcker att hörnet på huset leder ut på en gångväg intill en skola och ett centrum. Gångvägen och parken runtomkring är lika packade med folk som en Japanskt tunnelbaneperrong är i rusningstid... Ungefär 100 barn ville klappa hårbollen medans en icke ansenlig del även sjöng ramsor om Husse och någonting om "polis, polis potatisgris!"
Inbrott: Villaområde och förutsättningarna betydligt bättre. Om inte jobbet visat sig vara 30 minuter gammalt. Även om tjuven brutit benet i det isiga väglaget så hade han kunnat släpa sig ned till centrum och ändå hunnit ta pendeltåget därifrån....
Försvunnet barn: Förutsättningarna grymma. Jobbet 20 minuter gammalt och Husse först på plats. 4 åring borta i mörkret och närområdet mest villaotomter, skog och sjöar. Då avbryter det lilla aset sin flykt från sin mor och återkommer självmant precis när hårbollen ska påbörja sin jakt på ära och berömmelse. Det tandlösa lilla aset ( 4 åringen alltså) flinade upp sig och sa att hon gömt sig i kojan för att hon var sur på mamma. Kunde inte det 96 cm långa trotsåldersbarnet kunnat hänga kvar i kojan en 10 minuter till så att hundenheten kunde fått lite positiv statistik att förse cheferna med? Näe! Icke! Deras uppfart var sedan som en jävla rodelbana så både jag och Arek åkte väl kana ned mot bilen när vi skulle därifrån. Skitbra för ljumskarna.....
I dårhuset hemma är allt sig likt i alla fall. Arek blev besatt häromdagen när han upptäckte att det var köttbullar kvar efter middagen. Han lämnade inte köket på 24 timmar och först då han ätit upp alla kvarvarande bollar. Dagen efter hade mattis bakat en god sockerkaka och skulle man göra ett diagram över vem som åt mest av den så skulle svaret bli att just denna var hårig och hade fyra ben... Helvete vilket food-face han är...
När så familjen zoo drar till övervåningen för att spela pingis så kommer geten upphaltandes även dit. Han lägger sig under pingisbordet som ett rovdjur och så fort den äldsta sonen ska hämta bollen under sängen så dyker han upp som ett rovjur ur sin gömma. Kastar sig fram och påbörjar "juckardansen" mot den utsatte bollhämtaren... Likadant varje gång... Som för att förstärka att detta är ett dårhus så dyker inte sällan jamaren upp under matchspelet och sätter sig vid nätet för att hantera bollen även hon... Ja jisses!!!
Har nu en och en halv månad kvar innan Arek går i pension. Ska inte ha någon mer hund nu utan letar febrilt efter en ny tjänst där mina förmågor att agera hjälte kan tas tillvara... Den tid som är kvar ska vi i alla fall utnyttja till max. Vi ska lämna enheten på topp och Areks liv som polishund ska vara fortsatt glass o ballonger den sista tid vi nu har kvar...
Har även sett i kommentarerna att ni tror och hoppas att bloggen fortsätter leva efter Areks pension!!! Sammanfattar era förhoppningar med dessa tre ord:
Ha! Ha! Ha!
Mitt bloggande upphör så fort Areks karriär är slut. Har ju helt enkelt inte tid eftersom jag nu är mitt uppe i min hockeykarriär... :)
Må nu så gott!
Husse
Den mängd Tigerbalsam som smörjts in på Husses späda kropp har väl gjort att Apotekets vinst har stigit med minst 20 procent för helvete vad ljumskarna har varit busiga... Det enda positiva jag kan komma på så här på lördagsmorgonen är väl att jag inte har blivit skadad i alla fall. Så: High five!
På jobbet har väl succén inte duggat tätt heller. Fettot Arek och jag hugger på alla jobb som kan tänkas bli lite roliga men påfallande ofta så uteblir ära och berömmelse även här. Eller vad sägs om följande uppdrag:
Inbrott: Tjuvarna lämnat huset och rundat ett hörn. Husse och Arek kommer dit och upptäcker att hörnet på huset leder ut på en gångväg intill en skola och ett centrum. Gångvägen och parken runtomkring är lika packade med folk som en Japanskt tunnelbaneperrong är i rusningstid... Ungefär 100 barn ville klappa hårbollen medans en icke ansenlig del även sjöng ramsor om Husse och någonting om "polis, polis potatisgris!"
Inbrott: Villaområde och förutsättningarna betydligt bättre. Om inte jobbet visat sig vara 30 minuter gammalt. Även om tjuven brutit benet i det isiga väglaget så hade han kunnat släpa sig ned till centrum och ändå hunnit ta pendeltåget därifrån....
Försvunnet barn: Förutsättningarna grymma. Jobbet 20 minuter gammalt och Husse först på plats. 4 åring borta i mörkret och närområdet mest villaotomter, skog och sjöar. Då avbryter det lilla aset sin flykt från sin mor och återkommer självmant precis när hårbollen ska påbörja sin jakt på ära och berömmelse. Det tandlösa lilla aset ( 4 åringen alltså) flinade upp sig och sa att hon gömt sig i kojan för att hon var sur på mamma. Kunde inte det 96 cm långa trotsåldersbarnet kunnat hänga kvar i kojan en 10 minuter till så att hundenheten kunde fått lite positiv statistik att förse cheferna med? Näe! Icke! Deras uppfart var sedan som en jävla rodelbana så både jag och Arek åkte väl kana ned mot bilen när vi skulle därifrån. Skitbra för ljumskarna.....
I dårhuset hemma är allt sig likt i alla fall. Arek blev besatt häromdagen när han upptäckte att det var köttbullar kvar efter middagen. Han lämnade inte köket på 24 timmar och först då han ätit upp alla kvarvarande bollar. Dagen efter hade mattis bakat en god sockerkaka och skulle man göra ett diagram över vem som åt mest av den så skulle svaret bli att just denna var hårig och hade fyra ben... Helvete vilket food-face han är...
När så familjen zoo drar till övervåningen för att spela pingis så kommer geten upphaltandes även dit. Han lägger sig under pingisbordet som ett rovdjur och så fort den äldsta sonen ska hämta bollen under sängen så dyker han upp som ett rovjur ur sin gömma. Kastar sig fram och påbörjar "juckardansen" mot den utsatte bollhämtaren... Likadant varje gång... Som för att förstärka att detta är ett dårhus så dyker inte sällan jamaren upp under matchspelet och sätter sig vid nätet för att hantera bollen även hon... Ja jisses!!!
Har nu en och en halv månad kvar innan Arek går i pension. Ska inte ha någon mer hund nu utan letar febrilt efter en ny tjänst där mina förmågor att agera hjälte kan tas tillvara... Den tid som är kvar ska vi i alla fall utnyttja till max. Vi ska lämna enheten på topp och Areks liv som polishund ska vara fortsatt glass o ballonger den sista tid vi nu har kvar...
Har även sett i kommentarerna att ni tror och hoppas att bloggen fortsätter leva efter Areks pension!!! Sammanfattar era förhoppningar med dessa tre ord:
Ha! Ha! Ha!
Mitt bloggande upphör så fort Areks karriär är slut. Har ju helt enkelt inte tid eftersom jag nu är mitt uppe i min hockeykarriär... :)
Må nu så gott!
Husse
HOCKEYDRÖMMEN...
Under typ 20 år så har ju Husse tjatat om att han har Västvärldens finaste hockeyhandleder, tillräckligt snabb skridskoåkning samt förmågan att kunna dominera hockeyvärlden om han fått chansen. Helt plötsligt dök då möjligheten upp och då i form av så kallad veteranhockey. Det innebär krasst att man måste ha fyllt 35 år för att få vara med samt att tacklingar är förbjudna på grund av benskörhet och den stora risken för lårbensbrott. Visste ju att detta var min chans till att göra karriär trots att den grundläggande hockeyskolningen i form av skridskoåkning, tacklingar, skott och övrig kuriosa saknades. Införskaffade nödvändig utrustning och när det var ett par dygn kvar till nedsläpp så fanns fortfarande den där drygheten och överlägsenheten kvar som utstrålning....
När så dagen för debut äntligen var där så var känslan något annorlunda. En viss ödmjukhet inför uppgiften började dyka upp och magen spelade Husse ett par nervositetsspratt vilket föranledda akuta besök på WC´n. Mattis ville fika innan premiären, men allt Husse fick ned var en slät kopp tea. Fikabröd var inte aktuellt eftersom Husse nästan kände sig lite illamående av nervositet...
Hade bestämt mig för att vara där i god tid så att man liksom satt på sin plats när dom andra dök upp. Redan där sket sig allt eftersom jag missat tiden och istället fick bli ditringd som sista man. Shit! När Husse klev in i genom entrén till ishallen så tolkade jag omklädningsrumstavlan såsom mycket positiv eftersom vårat omklädningsrum var uppmärkt med "pensionärshockey".
När så den något nu bleke hockeyprofeten klev in genom omklädningsrummet så hade jag ju ändå målbilden av att ett gäng halvfeta gubbar skulle sitta där med problem som:
Småtjocka farbröder i samma livskris som mig.
Magen i vägen för att kunna knyta skridskor.
Blandad utrustning som var ihoplånad av grannarnas hockeytonåringar.
En back med öl.
Det som mötte mig var en smärre chock. Samtliga i det där jävla rummet var du deffade som ett jävla NHL gäng. Kände tyvärr igen flertalet som väldigt duktiga hockeyspelare som jag alldeles nyss kollat på när dom lirat elithockey.
I stort sett samtliga var fullutrustade med alla jävla skydd man kan ha, hockeytröjor med riktiga lagnamn på samt vader och lår som var lika grova som min överkropp. Tror ju ändå att jag är sjukt bra i hockey så dum i huvudet som jag var så fortsatte jag byta om... Väl ute på isen så blev det liksom bara värre.... Under uppvärmningen upptäckte dom andra att min klubba var av juniormodell. Typ en sådan som små barn spelar med....
När dom sedan började skjuta slagskott runt rinken så fick man ju liksom låtsas stå vid sargkanten och stretcha baksidan av lårmuskulaturen för att slippa visa sina egna projektiler. När proffsen tittade bort så var man ju ändå tvungen att testa och helvete vad min stora son (publik) skrattade. Han låg nästan dubbelvikt när han såg att mina skott knappt lyfte sig över isen... Ungjävel...
Sen drog väl matchen igång. Det visade sig att dom jävlarna inte bara klädde sig som proffs utan även körde hockey som sådana. Min hockeybockeydans gick ju sisodär när 110 kg hockeyspelare helt enkelt körde över rookien och tog puckjäveln. Innan den lilla hundföraren riktat upp hjälmen tillbaks på huvudet så var ju liksom spelet på andra sidan rinken.... Och så där höll det på i en och en halv timme. Deras passningar var som mina skott och så fort Husse fick en diagonalpassning över isen och skulle ta emot den tegelsten som anlände i 200 km i timmen så var det som om dom späda handlederna var gjorda av gelé... Fuck va dåligt det gick....
Kommentaren från sonen efter träningen tog rätt bra den oxå. Eller vad sägs om följande dräpare:
"Pappa! Det här säger jag inte för att vara elak - men du var sämst på plan!"
När halvtimmen var kvar så kände jag att ljumskarna tagit mig till en annan nivå. Alltså inte + 35 hockey utan snarare +100 ljumskar. Dum som en hare framför en bil så fortsatte Husse ändå sin jakt på respekt och när tiden var slut så var även dennes ljumskar det.... Har nu gått två dar och jag rör mig fortfarande som om jag precis fött ett gäng trillingar på 8 kg/st. Borde vila, men i morgon är det ju hockey igen. Prisa Tigerbalsam....
Borde jag ge upp min hockeykarriär: Ja
Ger jag upp min hockeykarriär: Nej
Varför: Så jävla enkelt svar på det. Tror fortfarande att jag med lite träning kommer att nå en dimension som genererar ära och berömmelse i annat än att förstöra hundar.
Må gott!
Husse
När så dagen för debut äntligen var där så var känslan något annorlunda. En viss ödmjukhet inför uppgiften började dyka upp och magen spelade Husse ett par nervositetsspratt vilket föranledda akuta besök på WC´n. Mattis ville fika innan premiären, men allt Husse fick ned var en slät kopp tea. Fikabröd var inte aktuellt eftersom Husse nästan kände sig lite illamående av nervositet...
Hade bestämt mig för att vara där i god tid så att man liksom satt på sin plats när dom andra dök upp. Redan där sket sig allt eftersom jag missat tiden och istället fick bli ditringd som sista man. Shit! När Husse klev in i genom entrén till ishallen så tolkade jag omklädningsrumstavlan såsom mycket positiv eftersom vårat omklädningsrum var uppmärkt med "pensionärshockey".
När så den något nu bleke hockeyprofeten klev in genom omklädningsrummet så hade jag ju ändå målbilden av att ett gäng halvfeta gubbar skulle sitta där med problem som:
Småtjocka farbröder i samma livskris som mig.
Magen i vägen för att kunna knyta skridskor.
Blandad utrustning som var ihoplånad av grannarnas hockeytonåringar.
En back med öl.
Det som mötte mig var en smärre chock. Samtliga i det där jävla rummet var du deffade som ett jävla NHL gäng. Kände tyvärr igen flertalet som väldigt duktiga hockeyspelare som jag alldeles nyss kollat på när dom lirat elithockey.
I stort sett samtliga var fullutrustade med alla jävla skydd man kan ha, hockeytröjor med riktiga lagnamn på samt vader och lår som var lika grova som min överkropp. Tror ju ändå att jag är sjukt bra i hockey så dum i huvudet som jag var så fortsatte jag byta om... Väl ute på isen så blev det liksom bara värre.... Under uppvärmningen upptäckte dom andra att min klubba var av juniormodell. Typ en sådan som små barn spelar med....
När dom sedan började skjuta slagskott runt rinken så fick man ju liksom låtsas stå vid sargkanten och stretcha baksidan av lårmuskulaturen för att slippa visa sina egna projektiler. När proffsen tittade bort så var man ju ändå tvungen att testa och helvete vad min stora son (publik) skrattade. Han låg nästan dubbelvikt när han såg att mina skott knappt lyfte sig över isen... Ungjävel...
Sen drog väl matchen igång. Det visade sig att dom jävlarna inte bara klädde sig som proffs utan även körde hockey som sådana. Min hockeybockeydans gick ju sisodär när 110 kg hockeyspelare helt enkelt körde över rookien och tog puckjäveln. Innan den lilla hundföraren riktat upp hjälmen tillbaks på huvudet så var ju liksom spelet på andra sidan rinken.... Och så där höll det på i en och en halv timme. Deras passningar var som mina skott och så fort Husse fick en diagonalpassning över isen och skulle ta emot den tegelsten som anlände i 200 km i timmen så var det som om dom späda handlederna var gjorda av gelé... Fuck va dåligt det gick....
Kommentaren från sonen efter träningen tog rätt bra den oxå. Eller vad sägs om följande dräpare:
"Pappa! Det här säger jag inte för att vara elak - men du var sämst på plan!"
När halvtimmen var kvar så kände jag att ljumskarna tagit mig till en annan nivå. Alltså inte + 35 hockey utan snarare +100 ljumskar. Dum som en hare framför en bil så fortsatte Husse ändå sin jakt på respekt och när tiden var slut så var även dennes ljumskar det.... Har nu gått två dar och jag rör mig fortfarande som om jag precis fött ett gäng trillingar på 8 kg/st. Borde vila, men i morgon är det ju hockey igen. Prisa Tigerbalsam....
Borde jag ge upp min hockeykarriär: Ja
Ger jag upp min hockeykarriär: Nej
Varför: Så jävla enkelt svar på det. Tror fortfarande att jag med lite träning kommer att nå en dimension som genererar ära och berömmelse i annat än att förstöra hundar.
Må gott!
Husse
VÅRKÄNSLOR...
Vaknar efter ett nattpass och upptäcker till min glädje att solen fullkomligt dårskiner, att snön smälter så att dropparna slår i backen från car-porten samt att det är hela 6 grader varmt. Även fast jag till och från tvivlat så finns det nog nu hopp om att våren dyker upp även i år... Nice!!!
Nattpasset var annars ett rätt typiskt pass för hur det kan se ut i Stora Staden efter lönehelg. Typ kalabalik... Så fort lönen dykt ned in på kontot verkar det som om allt för många avsätter en rätt stor del på att inmundiga alkohol vilket i sin tur garanterat genererar osämja och mycket bråk...
Lite tjuvjakt hann vi med oxå. Bland annat upptäckte en dam i en familj att hon typ stod 30 cm från en inbrottstjuv när denne var i färd med att slå in rutan till hennes altandörr. Med allt smink urtvättat inför sänggång samt en mer än hysterisk blick så är det dock inte helt klarlagt vem av parterna som blev mest rädd över mötet men jag gissar på tjuven. För helvete vad adrenalin han lämnade efter sig när han och kamraterna spurtandes lämnade platsen till fots...
Den nu äldste polishunden i Stora Staden skenade iväg längs med gatorna i ett sådant tempo att jag var tvungen att dubbelkolla så att jag inte fått med mig någon annans varg vid passets start. Upptäckte att denna varg var samma som under kvällen morrat, droppat kiss och tiggt mat som en uthungrad fågelunge och då var jag ånyo säker på att det var just min hund som spårade så fort... Medans ljumskarna sträcktes ut i jakten på kött så funderade jag på hur i helvete man gör hjärt o lungräddning på en varg om det skulle behövas. Fettot är ju i alla fall strax 11 år och när jag närmar mig 80 år så gissar jag att hemtjänsten inte skulle uppskatta om jag for runt som Arek gjorde nu...
Efter en stunds spårande så väntade dock belöningen. Gömda intill en skola observerades spårslutet och när dom upptäckte en liten polisman så var deras plan att fly... När dom även upptäckte att den lilla polismannen hade något olydigt i en lina så var nog deras nya impuls att klättra upp så högt det bara gick men busiga tankar i kombination med alkohol ger ofta inga snabba vägar mellan tanke och genomförande.... Alltså blev det till att lägga sig ned på marken i stället och då fundera på vad som gick fel just idag... Det visade sig vara tre män vi nu infångat och i samband med att dom analyserade huruvida det var värt att mopsa upp sig mot det spattiga team som nu stod där och kommenderade dom hit och dit så bjöd väl en utav dom på en liiiiiteeen liiiiiteeen överaskning...
Av all spänning fick väl den grabben ett diabetesanfall och föll medvetslös till marken. Även i dessa kretsar är man ju rädd om sina kamrater varvid man utan vidare undersökning började göra hjärt o lungräddning på sin kamrat. Kalabaliken blev väl inte mindre av att Arek tog beteendet som olydnad varvid han då gjorde sitt bästa för att kasta sig in i leken för att uppfostra... Herregud va rörigt det blev, men dom tur var så kom det back-up till Husse väldigt snabbt...
Alltid kul att spåra upp banditer, men egentligen har jag knappt tid att jobba längre... Har nu även blivit inbjuden att spela hockey med ett annat polisgäng. I detta gäng finns elitseriespelare. Från att ha varit en hang-around och hockeyfetischist så är jag nu alltså MED i stället för att titta på... Mitt veckoschema ser alltså ut så här numera:
Måndag: Fotboll
Tisdag:
Onsdag: Hockey-bockey o fotboll.
Torsdag: Hockey och fotboll.
Fredag:
Lördag:
Söndag: Hockey
Då skall även 3-4 styrkepass i gymet få plats oxå. Förklara då för mig hur f-n jag skall hinna med att jobba...
Må gott!
Husse
Nattpasset var annars ett rätt typiskt pass för hur det kan se ut i Stora Staden efter lönehelg. Typ kalabalik... Så fort lönen dykt ned in på kontot verkar det som om allt för många avsätter en rätt stor del på att inmundiga alkohol vilket i sin tur garanterat genererar osämja och mycket bråk...
Lite tjuvjakt hann vi med oxå. Bland annat upptäckte en dam i en familj att hon typ stod 30 cm från en inbrottstjuv när denne var i färd med att slå in rutan till hennes altandörr. Med allt smink urtvättat inför sänggång samt en mer än hysterisk blick så är det dock inte helt klarlagt vem av parterna som blev mest rädd över mötet men jag gissar på tjuven. För helvete vad adrenalin han lämnade efter sig när han och kamraterna spurtandes lämnade platsen till fots...
Den nu äldste polishunden i Stora Staden skenade iväg längs med gatorna i ett sådant tempo att jag var tvungen att dubbelkolla så att jag inte fått med mig någon annans varg vid passets start. Upptäckte att denna varg var samma som under kvällen morrat, droppat kiss och tiggt mat som en uthungrad fågelunge och då var jag ånyo säker på att det var just min hund som spårade så fort... Medans ljumskarna sträcktes ut i jakten på kött så funderade jag på hur i helvete man gör hjärt o lungräddning på en varg om det skulle behövas. Fettot är ju i alla fall strax 11 år och när jag närmar mig 80 år så gissar jag att hemtjänsten inte skulle uppskatta om jag for runt som Arek gjorde nu...
Efter en stunds spårande så väntade dock belöningen. Gömda intill en skola observerades spårslutet och när dom upptäckte en liten polisman så var deras plan att fly... När dom även upptäckte att den lilla polismannen hade något olydigt i en lina så var nog deras nya impuls att klättra upp så högt det bara gick men busiga tankar i kombination med alkohol ger ofta inga snabba vägar mellan tanke och genomförande.... Alltså blev det till att lägga sig ned på marken i stället och då fundera på vad som gick fel just idag... Det visade sig vara tre män vi nu infångat och i samband med att dom analyserade huruvida det var värt att mopsa upp sig mot det spattiga team som nu stod där och kommenderade dom hit och dit så bjöd väl en utav dom på en liiiiiteeen liiiiiteeen överaskning...
Av all spänning fick väl den grabben ett diabetesanfall och föll medvetslös till marken. Även i dessa kretsar är man ju rädd om sina kamrater varvid man utan vidare undersökning började göra hjärt o lungräddning på sin kamrat. Kalabaliken blev väl inte mindre av att Arek tog beteendet som olydnad varvid han då gjorde sitt bästa för att kasta sig in i leken för att uppfostra... Herregud va rörigt det blev, men dom tur var så kom det back-up till Husse väldigt snabbt...
Alltid kul att spåra upp banditer, men egentligen har jag knappt tid att jobba längre... Har nu även blivit inbjuden att spela hockey med ett annat polisgäng. I detta gäng finns elitseriespelare. Från att ha varit en hang-around och hockeyfetischist så är jag nu alltså MED i stället för att titta på... Mitt veckoschema ser alltså ut så här numera:
Måndag: Fotboll
Tisdag:
Onsdag: Hockey-bockey o fotboll.
Torsdag: Hockey och fotboll.
Fredag:
Lördag:
Söndag: Hockey
Då skall även 3-4 styrkepass i gymet få plats oxå. Förklara då för mig hur f-n jag skall hinna med att jobba...
Må gott!
Husse