MINNET ÄR KORT...

Fick lite bassning av instruktörerna för att jag läckte info angående fälttävlan m.m. Tänkte inte längre näsan räckte varvid jag fick radera hur vår vecka varit. Tanken var ju att jag även skulle redovisa lite om övningarna, men detta får vi lägga på väntlistan....

Återkommer vad det lider om vad vi pysslat med....

Till instruktörn!!! - Sorry!!! - Minnet är så kort....

Husse

SISTA PASSET INNAN....

Nu är det nedräkning inför det årliga träningslägret. På måndag morgon far vi iväg och dominerar.... Självklart kommer vi inte att glänsa utan snarare brytas ned... Brukar alltid vara några överjävliga övningar som gör att man antingen blir låtsasskjuten, bortgjord eller tvingas bada i en iskall bäck... Exempel från detta är bland annat spår över en fors där den man jagar har skuttat på små stenar mitt i forsen. När spåret är färskt så är ju Arek väldigt pigg på att dra på i högt tempo. Skillnaden mellan geten och mig är att geten inte bryr sig om han får bada.... Upplägget är givet och det är i stort sett garanti på att man får bada....

Ett annat exempel är när spårläggaren tagit med sig en lång stege. Därefter gått på stegen över en 5 meters å för att därefter ta med sig stegen. Geten visar ju tydligt var spåret går och då man tittar efter lämpliga, mänskliga övergångar, så finns inga sådana närmaste kilometern.....

Bara att ta så god sats som möjligt, men uppdraget är redan kört från början. Det gäller dock ej att vika ned sig varvid man får simma sista biten. Som en bonus vänder spåret sedan åter över ån lite längre ned så att man får plumsa en gång till.....Allt är dock glömt och förlåtet då man får "gripa" banditen.....

Lägret är grymt kul och meningen är att hundekipaget skall lyckas. Men självklart måste ett och annat uppdrag även få oss att veta vår plats i ledet. Jag tycker själv att sånt är lite kul.....

Tre gånger har han lurat ut mig i stora skogen. Bytt spår och gjort så att jag fått vara ute i vilsenheten i flera timmar. Vid två av tillfällena har vi varit borta så länge att vi missat middagen. Lite svårt att se om han spårar låtsasbanditer eller älg.... Man vill ju inte vika ned sig och ge upp utan det är bara att köra på.... Sist spårade vi runt halva Östersjön innan vi nådde fram till en vik och en brygga. Geten gick rakt ut i vattnet och då förstod jag att något blivit fel... Vände mig om och såg en pappa och dennes son i full fiskemundering. Visade sig att Arek tagit upp just deras spår och nu nått fram till den plats där dom stod och fiskade... I vilket fall som helst blev det fel och vi var ånyo vilse...

Terrängen i sig är usel dit vi ska. Finns absolut ingenting att göra annat än att umgås, träna hund och räkna sten. Finns en liten kiosk som är öppen typ till 17.00. Där kan man handla stenhårt gammalt godis och någon gammal bok....

Sista passen här nu innan så har vi tränat hund en hel del. Geten har varit i grym form så det är riktigt roligt att jobba. Spårar gudomligt, aggressiv som en sabeltandad tiger och helt opolerarad i sin lydnad.... I jobbet så är Husse i vägen. Husse får om möjigt hänga med, men skall inte lägga sig i.... Helt okay tycker jag! Jag bara njuter och hänger på....Under nattpasset så var han som vanligt grymt het. Hjälpte till under en inbrytning efter en knivman. Vår uppgift var att vakta utsidan. Om gärningsmannen kom ut med kniven i högsta hugg så var vårt jobb att stoppa honom. Geten ville dock inte vänta på sin tur utan försökte storma lägenheten själv. Kopplet blev som en avsnörning av blodflödet i handen då jag försökte hindra honom från att kasta sig över knivmannen.... Kan tillägga att knivmannen gav sig utan motstånd. Vet inte om det var för vargens käftar eller för att han fått nog i allmänhet.... Till fängelset blev det i alla fall...

Samma entusiasm under hela passet, men tyvärr inget riktigt lyckat slut. Bara att ta nya tag. Nu ser vi fram mot träningslägret och sedan en ny arbetsperiod. Bloggen tar nu en liten paus, men jag återkommer då vi kommit hem. (om vi hittar hem är väl bäst att tillägga...)

Må gott!

Husse

LILLA JULAFTON FÖR KÖTTÄTARN...

Har ju gnällt över hur sliten geten är i kropp och själ. Gått på jakt efter nytt schäferblod och i stort sett planerat Areks dödsruna. Geten har dock inte tänkt lägga sig på rygg än. Det visade han med besked sista arbetsperioden vi jobbade. Så fort vi lämnat unghunden Kurre så vaknade åldermannen till liv och blev som en valp ånyo....

På nattpasset gjorde han fina spår, men tyvärr utan vinst. Var dock aktiv i varje moment och anträffade även en person som smygit sig in på ett bygge. Han har ju två skepnader den gode Arek. En hemmamyshund och en mer varglik look á like som antar form då han stiger in i sin polisbil.

På jobbet är han inte att leka med. Kött är den middag han då föredrar medans han med glädje tar en frukt då vi är hemma. På kvällspasset klev han i sin köttätande skepnad vilket innebar att stackars Husse ännu en gång är anmäld för getens synder.... Geten började med att åka till den västra sidan av stora staden. Två män hade använt järnrör för att slå ned två andra män. Därefter hade man tagit sin tillflykt till fots. Området är lika tätbefolkat som huvudstadens gågator en löningslördag. Spårning var därför ej att tänka på, men vi tog oss en promenad. Tillfrågade min kollega om vilken väg hon skulle ta om hon var kriminell....

Vi enades om en riktning och mötte genast på tre ivriga ungdomar. Dom frågade om vargen var farlig, men vi han aldrig svara. Geten började vandra mot grabbarna med ett morr i mungipan. Grabbarna lät inte besten gå till anfall utan skrek som flyende kycklingar innan man lade benen på ryggen i en hiskelig fart. Som i ett tystnande eko hörde man ljudet försvinna.... - Håååååll iiiiiiiiii huuuuuundeeeeeen! Ahhhhhhhhhhhhh!

Geten tyckte leken var rolig och lade till ett par skall. Som i en tecknad film så försvann grabbarna med sladd.... Kul!!!

Jakten fortsatte och efter några hundra meter så anträffades våldsmännen. Såsom i de flesta fall så föll aldrig flykttanken i de kriminella då den tandlöse fyrbentingen presenterade sig. Två gripna till fängelset och vi var nöjda... Vi han bara tillbaka till bilen då nästa jobb ropades ut. Även denna gång i västra delen av den stora staden.

Nedslagen och medvetslös man. Gärningsmännen står fortfarande kvar och sparkar. Vi var som första bil på plats och sprang upp mot centrumdelen. Där var det värsta kalabaliken. Ett 50 tal personer som gapade och skrek. Man krävde ambulans, man krävde gripande av gärningsmännen och man krävde det snabbt. Självklart ombesörjde vi hjälp, men dom fick mer än så.... - Dom fick Arek!!!

My God! Geten var galen av entusiasm. For ut i kopplet och ville inget annat än gå på jakt. Själva stod vi och studerade upplägget man hade på den skadade personen. Denne man var skuren i halsen så att blodet formligen sprutade ut. I stället för att lägga ned mannen och ta upp benen i högläge så hade man en annan variant. Man ställde mannen raklång mot en vägg...... Blodet öste ur kan jag säga....

Kollegan tog hand om den skadade och människorna runt omkring. En hoper människor skrek att gärningsmännen precis sprungit i väg och att dom hade pistol. Medans dom pekade ut riktningen så kom en huckleförsedd kvinna springandes mot oss. Geten uppfattade skynket och gjorde ett imponerande utfall mot hennes ansikte. I sträckt koppel hörde man tänderna slå ihop i en miss. Kvinnan visade sig ha grymma akrobatiska egenskaper varvid hon formade sig till gummikvinnan. Hon vek kroppen bakåt och föll sedan som en fura..... Shit va nära! Arek gjorde inte fel. Han trodde kvinnan skulle atackera mig varvid han gick i försvar.....

Därefter tog geten mig på språngmarch genom centrum. Vidare mot en portal. Då vi närmade oss den i 40 km i timmen så kom plötsligt ett 20 tal ungdomar springades ut från portalen. Dom sprang i panik och skrek att "han har pistol - akta dig". Första tanken var att bromsa och ta skydd, men Arek hade inte gått den kursen. Han drog mig in i mörkret varvid jag fick höja vapnet i läge medans jag sprang. Då vi kom in i mörket så kom tre personer springandes emot oss. Ingen tvekan om att det var rätt personer. Blodiga och uppjagade kom dom skrikandes emot mig och Arek.

Geten tog kommandot varvid gruppen av människor plötsligt avstannade och kastade sig på marken. Geten hjälpte mig därefter med avisiteringen vilket fick till följd att ett och annat gällt skrik hördes i prånget. Tack Arek! När läget var någotsånär under kontroll så visade befolkningen i denna stadsdel sin uppskattning. Detta genom att kasta sten mot oss som stod på platsen. Glömde tacka dom, men får väl göra det såhär i efterhand.....

Tre gripna är dock inte fel. Bra jobbat Arek.

Då jag saksökte efter vapnet så kom det fram en grupp tatuerade ynglingar. Dom uppgav att en polishund atackerat några personer och slitit huvudet av en kvinna.... Shit! Vad svarar man på det.... Geten var ju bara "nära" att bita en dam, men nu hade ryktet spridit sig att hon saknade huvudet efter att vargen slitit bort det.... Kanske lika bra att låta ryktet florera....

Må nu så gott!

Husse

BLOMMOR O BIN...

Skribenten Arek har ordet igen! Tycker inte att jag har så mycket att förmedla då allt rullat på i sin gilla gång. Dock har ju landet ändrat sig lite sedan jag blev ensam German Shepard kvar i familjen. Sköööööööönt! Det är ordet jag kan sammanfatta detta med.... Först ett par tjuvaktiga valpar. Därefter en hyperaktiv, aggressiv unghund som trodde han kunde dominera både hus och hem. Hade inte Husse klivit emellan så hade hårtussarna rykt på den späda schakalen...

Nu är det ju bara jag och Husse igen. Det betyder kanondagar för mig. Jag får all uppmärksamhet, från morgon till kväll. Morgonpromenad, frukost, uppvärmningspromenad, hundträning, vila, promenad, träning och därefter mys med familjen. I like It a lot!!!!!

I dag har Husse låtit mig saksöka, spåra hårda underlag, spåra fältspår samt göra avancerat saksök i koppel. Allt gick enligt Husse med bravur vilket gör att stämningen är på topp. Innerst inne är Husse snäll. Han vill väl, men är väldigt impulsiv och till viss del aggressiv. Han vill gärna vara den som kommer med visdomsord, men blir påfallande ofta tillrättavisad/överbevisad.

I dag till exempel blev Husse ett barn. Vi var på myspromenad i vårt fina motionsspår och jag fick springa fritt med min goda pinne. Vi småbusade lite, men då vi mötte folk så gick jag fint vid sidan tills vi passerat förbi. Vi mötte en ung tjej som sprang med sin hund, vi mötte en vandrare med slängig armföring, vi mötte två pensionärer med en ivrig liten hund och som sista ekipagé ytterligare ett pensionärspar med en framfusig tax. Alla möten gick bra - ur vår synvinkel. Husse lyssnade på sin Ipod och jag blängde lite på dom vi mötte. Myspyset och Husses vuxenstadium rämnade först vid sista mötet.

Det sista pensionärsmötet gick väl sådär ur deras synvinkel. Den platta taxen gjorde utfall åt alla håll och den genombleka damen med stripigt hår hade vissa bekymmer att tämja hundens jaktinstinkt. Jag gick som vanligt fint vid sidan och då vi passerade så flinade Husse sitt vackraste leende (kaffegula tänder - fräscht!) och sade "Hej".

Till svar fick han ett stramt tal i form av att "Du ska ha din hund kopplad". Husse, som ju är impulsiv - på gott och ont - förvandlades till ett barn som tagits med ofog på bar gärning. Han vräkte ur sig att han ej hade något koppel och att tant gammal nog borde tänka mer på sin egen hund än andras". Tanten var inte sen att svara utan krävde att Husse snarast skulle köpa sig ett koppel. Husse, nu 5 år, lät meddela tanten att han kanske skulle göra det om tant gammal tog sin hund till en dressyrkurs...

Tycket båda var rätt pinsamma varvid jag tog kommandot och drog i väg framåt....

Husse muttrade ett par 100 meter, men sedan var allt glömt. Typiskt ett barn va?

Vad gäller hans vetgirighet och lust att bemästra alla ämnen och kategorier så blir ju även det allt som oftast fel. Ett exempel på detta var efter gårdagens fotbollsträning. Då han lastat i ungar, bollar, hundar med mera och påbörjade sin färd hem så fick han stanna precis vid utfarten. Två farbröder stoppade trafiken och pekade på en groda på marken.....

Husse vevade ned rutan och farbröderna lät meddela att grodan var ute och gick med sina ungar på ryggen.

Husse, som ju är djurvän, ställde sig att vänta. Kön bakom växte varvid min gode vän och förare gick ur för att hjälpa grodan vidare på sin färd. Ivrigt hejande och knuffande så kom grodan iväg och Husse kunde äntra förarstolen igen. Väl där vände han sig mot den yngsta sonen, 10 år, och lät meddela att grodan bar runt med sitt barn på ryggen....

10 åringen vände sig mot Husse och tittade på honom som om han var helt bakom flötet. 10 åringen uttalade sedan följande: Pappa! Det är hanen som sitter på honans rygg. Dom gör barn!!! Husse tappade hakan helt, men fick sedan tungt erkänna inför sonen att han ju hade alldeles rätt....

Bak i skuffen så fick jag hålla tassarna för nosen för att inte skratta ihjäl mig. Snacka om vem som skall lära vem om blommmor och bin....

Må gott!

Arek


ENSAMMA IGEN...

Ännu en gång har familjen Zoo lämnat i från sig ett fyrbent djur. Efter att ha prövat den pigga lilla Kurre så tog jag beslutet om att lämna honom åter. Rent dressyrmässigt så var han underbar, men det fanns ju som sagt lite andra brister. Slutbeslutet kom efter att han gjort ett antal oprovocerade bettförsök mot barn. Efter att han nästan "klippt" en 12 åring så kände jag att läget blev ohållbart. Kurre fick åka tillbaka till sin familj efter beslut av cheferna.....

Rent allmänt så rullar livet på ändå. Allt är som vanligt lite upp och ned. Nu när det vankas vår så är det ändå grymt skönt. Ljust tidigt på morgonen och även ljust till sent på kvällen. Man får mycket energi och detta tog vi ut på att åka till en bilfirma i jakt på en V 70. I bland blir det lite fel! Upptäcker man det inte själv så är det ju tur att man har uppmärksamma barn som kan påminna en om när det blir lite fadäser i verkligheten. Jag tycker ju att VolvoV 70 är en fin bil. Den ska vara svart och ha mörk inredning. Tonade rutor är bra och så även en dragkrog. På firman fanns det ju 10000 Volvobilar, men inte den färgen jag ville ha. Då jag och den lille grabben vandrade ned längs med gången så syntes ju dock en sån som jag ville ha....

Glatt uttalade jag att "där står det något svart!". Vi vandrade nedåt mot bilen, men grabben drog mig i armen och ville stanna till. Lillgrabben pekade rakt mot bilen och frågade om jag verkligen menade farbrorn som stod vid bilen... Frågande tittade jag upp och såg att där stod en mörkhyad man!!!! Shit! Jag menade ju bilen - inte den mörkhyade mannen....

Antingen var mannen väluppfostrad eller så hade han inte hört min felsägning. Vi kunde gå förbi mot bilen utan att han nockade oss eller kastade verbala ord... -Jag fick mig en tankeställare i alla fall....

Dagens ungdom är ju otroligt hippa och smarta. Även de yngsta är väldigt medvetna om moderiktiga saker och så även mina barn. Vi vuxna är ju att anses som pinsamma. Säger vi något inför kamrater m.m så är vi knappt välkomna tillbaka till skolan. Döm därför om min förvåning när min son lät meddela att jag såg riktigt cool ut i mina solglasögon. Kunde knappt tro mina öron!!! Att få en som komplimang av en gosse i den åldern är ju som att vinna högsta vinsten på Lotto...

Annars är man väl på väg utför antar jag.... Fick detta bekräftat på fiket sist. Stod som tvåa i kön och framför mig stod en dam. Tänkte i min ensamhet att "kan inte kärringjäveln snabba på lite". "Typisk medelålderskärring med beslutsvånda". Ännu ett biträde kom till kassan och tog då upp beställningen av han som stod BAKOM mig!!! Kände hur säkringarna gick, men typiskt svenskt så stod jag kvar helt tyst medans svetten började lacka ut från huvudet.... Det var ju för f-n min tur.....

När den första kärringen fått sina varor så var jag tvungen att utbrista. "Är det min tur nu?". Förvånat tittade biträdet upp och ursäktade sig. - Jag trodde du var i sällskap med damen framför..... Shit! Ser jag lika gammal ut som hon tänkte jag! Fick min beställning, men hade helst velat ha 10 starköl för att dämpa min åldersnoja.... Fan för unga biträden!!!!

På natten sen var det dags för jobb. Geten var i toppform, men det blev inget gripet. Dock ett grymt bra spår runt halva förorten efter ett par biltjuvar. Geten spårade i högt tempo, men efter någon kilometer runt på gångvägarna så kom det en katt från ingenstans. Katten ställde till det lite och då vi skulle börja om så passade geten på att byta spår. Från en parkerad bil och ned till villatomt. Geten nästan ringde på dörren varvid jag var säker på att jag nu var hemma hos busarna. Efter samtal med den näst intill ihjälskrämda människan i dörröppningen så stod det klart att Geten lurat mig på villospår. Efter detta så fick vi aldrig upp spåret, men Arek ville hjälpa till mer ändå.... Geten visade tydligt att det fanns något vid parkeringen.

Jag kopplade loss honom och svansen for rakt upp. Han for ut på parkeringen och visade tydlig vittring vid en parkerad bil. Han for runt, men kom aldrig till skall. Jag lyste med lampan i bilen, på bilen och under bilen, men jag kunde inte se någon bandit. Geten gav sig inte utan for runt bilen om och om igen. Då såg jag vad han hittat åt Husse. Kattjäveln!!! Varje gång Arek var på vänster sida så var katten på höger sida. När Arek skiftade sida så skiftade katten sida.... Tack Arek!!!!

Fick erkänna för övriga poliser på plats att Hundenheten förlorat ännu en match....

På vägen därifrån fick geten värsta rosselatacken. Lät som om han svalt en fågel varvid jag stannade till bilen. Arek, alias kon Rosa, for ut i diket och började beta gräs. Inte lätt att äta frostigt gräs om man inte har några tänder.... Efter 40 minuters ätande så var den lilla kon nöjd och kunde hoppa in i bilen igen... Själv höll jag på att frysa i hjäl medans jag iaktog den fyrbente gräsklipparen under sin jakt på färskt gräs...

Må gott!

Husse

SLAPPNA ALDRIG AV I HANS SÄLLSKAP...

Vill först och främst tacka er alla för dom fina tips jag fått i ärendet om hundkunskap. Man märker att det är många kunniga hundmännsiskor som läser om våra äventyr och det är grymt kul att ta del av era tips, teorier och förslag. Tack! Tack även till er andra som lämnar små kommentarer om hur ni uppfattar vårt skrivande. Det blir roligare och mer levande när man märker att några faktiskt läser detta skräp....

I går var det dagpass på jobbet! Lördag dag brukar innebära typ 0 hundjobb, men däremot tid för lite hundträning. Jag, Geten och Kurre drog ned till den vackra södra sidan. Här rastade vi ordentligt, lade ut ett par ängsspår till Kurre samt ett asfaltsspår i bostadsområdet till Arek. Kurres första spår var lagt på så sätt att han för första gången skulle få göra ett par 90 graders vinklar. Kurre var laddad till tänderna när han kastade sig ut på fältet och jag måste säga att han gjorde det mycket bra. Kamp o lek i slutet och sedan vidare till spår nummer 2.

Detta spår gick inte lika bra, men fullt okay. Jag hade lagt spåret lite mer diagonalt och med ett par kraftiga riktningsförändringar. Det blåste hela tiden grymt mycket sidvind vilket verkade försvåra arbetet för Kurre. Till slut stod han vid leksaken och lattjolajbanleken kunde dra igång.... Efter att Kurre stuvats in i bilen och svetten under armarna torkat in så var det dags för Gammelgeten att bekänna färg.

Ett lite längre asfaltsspår med flera riktningsförändringar stod på programmet. Geten gjorde ingen besviken utan formligen flög fram i spåret. Två nöjda, en med två ben och en med fyra, vandrade glatt tillbaka mot bilen. Nu stod det lite miljöträning på programmet och då för vår nye vän Kurre. Kurre fick leka lite i ett stort garage, gå i lite trånga mörka gångar och som final skulle han få åka lite hiss. Allt gick bra utom hissen. Den tilltalade inte vår vän Kurre. Platt som en pannkaka lade han sig på golvet och så var den åkturen slut....

LIte besviken var jag, men blev snart glad igen. Fick ett samtal om att det var gratis korv på fotbollsplanen långt ned i söder. Kanon! Gratismat är bra mat! (gammalt polisordspråk) Körde i full fart ut mot landet och såg från håll hur dom stod och grillade. Yes!!! Ta en korv var det första gudinnorna sade. Tyvärr är brödet slut så du får ta den i handen....

Någon som har hållt en nygrillad korv i handen? Rätt varmt kan jag säga! Men som vi säger: Gratis é gott!

Då vill man plötsligt ha hundekipagets hjälp. Självklart då på norra sidan (helvetet) och då pronto..... Kurre fick vara kvar hos mattis på fotbollsplanen medans jag och Geten drog på oss formel 1 kläderna och gjorde oss klara. Full fart i väg! Hög musik och blåljus o siren i bakgrunden. Detta är livet....

En lördag är dock en väldigt speciell dag att köra bil i. Människor som i vardagslivet kör med dödsförakt för att komma till jobbet ska plötsligt köra så jä.......vla lugnt att man kan tro dom käkat 10 sobril. Reaktionsförmågan hos dessa människor är näst intill obefintlig vilket gör utryckningskörningen något frustrerande. Lägg därtill till våra vänner gamlingarna. Nytvättade bilen, som bara får vara ute på lördagar och söndagar, skall nu luftas. Inte i vansinnesfart utan gärna 20 km lägre än gällande hastighetsbestämmelser. Trots sirener och färglada ljus från Husse och Arek så verkar man ha stooooora problem att förstå vad vi vill...

Halvägs mot Stora Staden så bestämmer sig bildoktorn att försvåra körningen lite mer. Sirenen lägger av varvid vi far fram helt ljudlöst..... Intressant då folk upptäcker en rabiat bilförare som i stort sett håller på att klättra över deras bil för att ta sig fram... Nåja! Vi kom fram i all fall....

Uppdraget då! Jo i dag var det demonstrationer med befarade bråk som följd. Utrusta er med krigsmundering och gör er klara för att bli stenkastade, förnedrade och påslagna.... Kanon! Arek älskar dessa uppdrag. Ut i verkligheten och läget var så att säga nästan "turkost". Alltså så nära livsfarligt man kan komma...... (enligt ledningen)

Verkligheten då? Jo Denna tuffa dag beslagtog vi 3 ägg!!!!!  Känns som om dom hade klarat sig utan mig och Arek i dag va?

På kvällen så tog jag med unghunden Kurre på ännu ett miljöträningsuppdrag. Denna gång i tuff ungdomsmiljö, kommunikationer och helgflanörer. Kurre gjorde det till en början mycket bra. Promenerade nyfiket runt, åkte till och med en liten nedpissad hiss utan att klaga och jag började känna en viss tillförsikt. Vandrade tillbaka över gången mot bussgatan och det var då Kurre lärde mig att aldrig slappna av.....

En helt vanlig kille vandrade förbi. Han se hur Kurre blängde på honom innan utfallet kom. Fångade in Kurre typ 30 cm innan han hade klippt killens näsa. Killen dock iskall! Sade inget, gjorde inget  - gick bara vidare.... Imponerande!
Vidare till polisstationen där vi skulle prova lite att gå i mörker och åka hiss. Två poliser fanns lokalerna och när dom såg Kurre så ville dom ju hälsa. Kurre blev galen!!!!

Kurre raggade, lyfte svans och skällde som en galning. Poliserna såg smått oroade ut och detta med rätta! Släppte efter på kopplet så att den "tuffe" Kurre skulle få chansen att gå fram om han ville. Näe! Kycklingen bara stod kvar och skällde - vågade inte gå fram om inte jag hängde med.....

Jag gick med fram och vår vän Kurre såg så dj-vla lömsk ut att jag inte vågade låta honom hälsa på poliserna. Inte bra!

Gick vidare till hissavdelningen och öppnade dörren. Bjöd in Kurre för en åktur, men han tackade ödmjukt nej. Backade ut, pep, gnällde och var inte alls intresserad av den utmaningen. Lyckades locka in honom en stund, men han vände direkt ut då han fick chansen....

Om lillgeten blir polishund så hoppas jag vid Gud att vi aldrig får ett ingripande högst upp i ett 12 våningshus. Då får jag ha med en extra behållare med syrgas.... Tänk er 12 våningar via trapporna!

Som ni också kanske minns, även om jag vill glömma det, så tappade jag ju två tjuvar mitt framför ögonen på mig förra arbetsperioden. Trodde detta var glömt, men icke sa nicke. Ryktet har nått så långt söderut i Sverige det kan. Jag kan säga att man väl inte är så imponerad av den klantige hundföraren i Stora Staden. Men: Bättre bli ihågkommen för något - än för ingenting alls. (Kom precis på det ordspråket. Det ska hjälpa mig att bearbeta händelsen)

Må nu gott!

Husse


KUNGEN SORTERAR O FILTRERAR...

Ännu en träningsdag, men denna gång med alldeles underbart väder. I väg till dressyrplatsen och då med målbilden att dra upp unghunden Kurre i byte, spåra lite, dressera lite samt avsluta med lite miljöträning. Gammelgeten drogs dit även han för att bli lurad i spår samt få lite styrning i skyddsarbetet.....

Kurre och Arek fick samsas i bytesleken och dom var i stort sett i extas båda två. Kul lek och förhoppningsvis i minnet då vi ska köra vidare med spårarbetet. Även spåret gick bra med lilla Kurre varvid Husse nu kunde ta en god kopp kaffe med gott samvete. Därefter lite skyddsarbete med Gammelgeten. Denna dag stod transporter, bevakningar, civilsändanden samt bett och släppande på programmet.

I stort sett gick det bra, men det krävdes lite fysiskt handarbete samt bett i läppen för att Geten skulle förstå att det är Husse som ger order när slakten skall börja. Figuranten såg smått chockad ut när Geten anlände med sin tunga kropp. Han stannar preciiiiiiis i tid, kastar sig upp som för att bita i näsan och skickar sedan ut värsta spottkaskaden i sin iver att skälla an. Självklart försöker ju figuranten undvika det äckliga spottet varvid kroppen vaggar av och an. En kropp i rörelse är lovligt byte så vad gör Geten med rätta då? Biter så klart.... Han är listig den gamla lopp-pälsen! Han liksom lurar dom att röra sig för att han skall få ta sig en smakbit.

Som avslutning på skyddspasset så fick han vinna skyddsarmen. For i väg med den, kastade den till marken och startade sin berömda dominanslek. - Juckandet!!!!

Därefter, då han fortfarande var i hög drift, så hade jag fått hjälp med att lägga ett klurigt spår. Då vi passerade en hundbil så började de boende i den bilen, två galna hundar, att försöka ta sig ut. Ägaren blev galen på sina hundar och sprang dit för att tysta ned dem. Problemet var dock att han sprang rakt mot mig och Geten. Geten såg sin chans och påbörjade jakten mot instruktören. Två meter i från förstod denne allvaret, samtidigt som eleven (typ jag) lyckades få ordning på hunden igen. Puhhh!! Inget bett som tur var. Ändå gjorde Geten rätt som ämnade försvara sin Husse....

Två sekunder efter "incidenten" så påbörjar Geten sitt kluriga spår. Reder ut det så bra så att man bara blir tårögd. Man måste säga att Arek är kung. Kung på att sortera, filtrera och därefter med bravur genomföra. I love him!

Buspojken Kurre då! Jo han är en härlig hund. Hans inställning till träning är beundransvärd och han är verkligen kul att jobba med. Hans problem är dock hans dådkraft. Enligt testen är den i stort sett obefintlig. Man tror till viss del det beror på att han inte varit med om så mycket, men jag börjar bli lite tveksam ändå..... Kurre får vara med om mycket nytt just nu. Han visar dock lite väl mycket "vekhet" i vissa miljöer. Blir platt som en pannkaka och drar sig undan om det är något som han finner obehagligt.

Då jag vet att det finns många duktiga hundmänniskor som läser denna anspråkslösa lilla blogg så tar jag tacksamt emot ideér och tips. 

I morgon kör vi igång våra arbetspass igen. Vi får se om denna period har något roligt att erbjuda.

Den som lever får se....

Husse

CLOWNEN HÅLLER SHOW...

Efter min mindre lyckade arbetsinsats förra jobbperioden så har jag med rätta blivit hånad, förnedrad och försedd med dumstrut. Med rätta då jag uppförde mig som värsta rookien. Vill numera vidarebefordra några viktiga visdomsord som jag hoppas ni tar med er i framtiden. " Ingen idé att se bakåt då vi ändå har framtiden för oss..." Dessa ord hittade jag på just nu, men de innebär att jag INTE vill prata mer om den penibla händelsen.... Det räcker med att Arek går och blänger på mig för att jag förstörde: 1 hans fina spår, 2 hans fina bett, 3 hans chans att bli årets polishund. Förlåt är allt jag kan säga Arek!!!!

Under ledigheten nu så har vi tränat en hel del och då framförallt med Kurre. Det har visat sig enligt hans mentaltest att hans svaghet är dådkraften. Det innebär att han är lite skrajsen av sig i vissa miljöer/situationer. Om detta inte förbättras så är hans chanser att bli polishund rökta..... Vi jobbar därför lite extra med detta just nu och blandar detta med lydnad och spår.....

Om Kurre inte klarar av att bli polishund så har han en karriär som skådespelare i alla fall. Han har visat sig kunna falla platt död till marken när Husse blir arg. Inte en mjuk landning utan mer som om man hårt knuffar omkull en uppstoppad hund. Helt stelopererad föll han till marken med ett dån då jag blängde och hotade upp honom litegrann.... Hade vi filmat händelsen så hade jag kunnat inkassera en förmögenhet om jag lagt ut det på internet....

Clownen Arek då! Jo han har fått träna han också. Körde personsök i går och det gick grymt bra. I dag var det dags för asfalt och grusspår med kraftiga störningar. Det gick så bra att Husse blev tårögd av lycka.... Innan träningen i dag så hade vi lovat att hålla ett litet föredrag/förevisning i hundkunskap. Den tuffa målgruppen för dagen var 11 åringar på besök från en skola.

1000 frågornas barn gjorde ingen besviken. Tog typ 5 minuter så rann svetten nedför ryggen på den allt mer ställda hundföraren. Var får dom allt i från? Kände att jag höll på att tappa greppet om dom små asen varvid jag började snacka om "hur illa en prutt kan lukta". Bajs o kiss slår aldrig fel. Småskitarna glömde bort sina frågor och vi kunde gå ut och göra hunduppvisningen i stället.

Först tänkte jag visa upp min gode unghund Kurre. Men när barnen med tårarna rinnande skrek om att det var en pitt-bull i bilen, så förstod jag att det krävdes ett mirakel för att ro detta i hand. "Pitt-bullen" fick sitta kvar och ut fick i stället min gode kamrat, clownen Arek, komma. Han gör ju ingen besviken. Efter en uppvisning i saksök, apportering över liggande människa, knarksök och lite bett i skyddarm så avslutade vi showen med lite innebandy. Jag mot geten - en mot en i en tuff kamp om bandybollen. Geten vann!

Barnen verkade nöjda och då får även vi vara nöjda. Glansnumret i showen var när Arek lekte olydig. Lämnade sin position och hoppade in i högen av numera skrikande/gråtande barn. Hundjävel.....

Må nu gott!

Husse

JAG ÄR EN USEL HUNDFÖRARE...

Vill alltid vinna. Vill alltid vara bäst! Tycker själv att jag är rätt bra på mitt jobb och brukar ju framhäva det i denna blogg. Även om inte jag gör det bra, så har ju Gammelgeten räddat mig och på så sätt dragit med mig i det positiva. Nu har jag dock nått botten.....

Kontroll av två personer som man trodde gjorde inbrott. Då jag nästan var framme så lät man meddela att de misstänkta tjuvarna lämnade i bil och då åt det håll som vi kom från. Såg ljussiluetten och gjorde mig klar. Av med bilbältet och på så sätt löpklar om något oväntat skulle ske. Bilen rundade hörnet, på med blåljuset samt helljuset rakt in i bilen. Allt perfekt och bilen verkade stanna till....

På en sekund så vänder händelseförloppet! Två muskelberg flyr bilen varvid apjärnan kopplar in hos hundföraren. Ut ur bilen på en sekund och börjar löpa efter banditerna. Avståndet ca 50 meter så detta kommer jag att vinna.... Kommer i flykten på att jag är hundförare, men nu inte har någon hund med mig. Geten sitter kvar i bilen som ett fån.... Fan! Hur kan jag glömma hundjäveln.....

Då kroppen vänder åter för att hämta geten så ser jag att banditernas bil körs av osynliga mannen. I full fart dånar banditbilen in i min fina polisbil. Shit vilken smäll! Geten galen därbak och då jag öppnar buren så flyger han ut och drar iväg. Jag kutar efter och försöker få åtmindstonde lite koll på geten, men det går sååååådäääääär. Geten springer först i fel riktning och jag sprintar efter och skriker som en liten tjej (gällt skrikande) för att få ordning på hunden. Geten har slagit dövörat till, men vänder åter och far ut bland tomter, berg och bostadsområden. Efter ca 200 meters löpning har jag fått ordning på geten,  men vad har nybörjaren glömt då? - Jo! Spårlinan ligger kvar i bilen.... F-n igen! Hur lätt är det att frispåra ett flyktspår.

Vi gjorde ett försök i alla fall, men det gick åt heeeeelveete! Geten for hela tiden i väg för att slakta banditer. Jag kom på efterkälken och ville inte att geten ensam skulle anordna en slaktplats. Därför fick jag ju stanna honom hela tiden vilket gjorde att hans spårrytm hela tiden förstördes. Kunde inte låta honom fara i väg för då hade jag aldrig hittat banditernas likdelar. Stor risk även för att geten skulle skadas då terrängen var vidrig. Här fanns höga berg, stora stup och andra faror. Vid ett tillfälle var geten på väg över en bergskant som var brant som Himalayas bergskammar. Efter en bra spurt så kom vi ned mot centrumområdena och där var morgonrusningen i gång.

Geten drog in i bostadsområdet med god fart och tillsammans såg vi hur en mörk skugga försvann bakom ett hörn. Geten efter och då såg jag att det var en kvinna som verkade vara på väg till jobbet. Försökte få henne att stå still för att ej försvåra spårningen, men kärringen bara fortsatte gå. Vände sig om några gånger och tittade på mannen i uniform som försökte hålla tillbaka sin varg samtidigt som han skrek som besatt.... När jag äntligen fick stopp på kärringen så visade det sig att hon hade Ipod (musikapparat) och trott att jag skrek på hunden. Tror ni kärringen stod kvar sen ändå? Näe! Vissa vill man bara...... (vill inte säga vad jag kände i min frustration)

Ni förstår säkert hur denna story slutade. Självklart fick jag tapp.....

Summa sumarum av alla klantigheter:
Spring inte efter själv om du har hund.
Glöm inte hunden.
Glöm inte spårlinan när du ändå hämtar din hund.
Glöm inte bilnycklarna i bilen.....

Kamraterna på jobbet säger att jag måste bjuda på tårta eftersom jag gjort så mycket klantigheter... Är beredd att hålla med!

Kurre då! Jo han har ju upptäckt tjusningen med jobbet. Först påkörd i sin fina polisbil. Sedan ut och skälla lite på folk i omgivningen. Därefter gå på promenad, anträffa ett livsfarligt sopkärl och då anfalla detta.....Han har även, den hårda vägen, lärt sig hur genomskinliga fönster ser ut.....

I går var vi och träffade Kurres gamla familj. Dom är grymt trevliga, berättade om Kurres ADHD och att han blivit ormbiten. Det förklarar dom två huggtänderna på nosen.... Nyfikenheten har sitt pris.....

I dag ska vi träna igen. Eftersom snön dykt upp så blir det lite välbehövlig lydnadsträning.

Må gott!

Husse

HUNDTRÄNINGEN FORTGÅR...

Efter Gammelgetens fina insatser under sista arbetsperioden så känner man ju pressen att få ett lika bra material att arbeta med då han gått hädan... Därav lite extra timmar för att dressera unghunden Kurre. Han har ju visat sig ha goda motorer, men ej dresserats så hårt under sina första 19 månader.

Har lagt en hel del lyse på kontaktövningar med den gode Kurre. Han är klart mottaglig, men det blir rätt ofta kortslutning i hans syrefattiga huvud. Han älskar dock att "försöka" och det är alltid en god början. De sista dagarna har vi kört korta fältspår och då lagt in spårlinan som signal. Han har helt klart fattat vad det handlar om då den åker fram. Beviset för detta är att han blir allt annat än hanterbar. Nosen i backen, full sprutt i benen och då på jakt efter spårupptaget.

Vid sidan om detta har jag börjat köra lite byteslekar med den gode Kurre. Körde ju det tidigare med mina två unghundar, men dessa var inte riktigt med på min plan. Kurre däremot! Han motsvararade alla förväntningar och ligger klart på plus efter de inledande övningarna.

Lydnaden går också bra. Förutom kommando "fot". Kurre klarar kontaktbiten, ingång till sida samt koncentrationen på mitt fula ansikte. Första startsteget däremot verkar innebära full fart framåt för vår nye vän.... Har prövat lite olika metoder för att få ordning på det hela, men det har väl gått sådär....

Vi kommer dock att fortsätta.....

I morgon fortsätter leken och om ett par veckor så åker jag och Kurre på träningsläger. En hel vecka ska vi vara tillsammans och bara ha kul. Nice! Gammelgeten blir kvar hemma hos mattis så jag antar att han kommer att vara lagom munter när jag anländer hem....

Har lagt in lite foton på Kurre så håll nu till godo!

Husse

KURRE TRÄNAR "SITT"

KURRE TRÄNAR

KURRE I FÄNGELSET...

KURRE I FÄNGELSET...

VÅGA VÄGRA FOTAS...

VÅGA VÄGRA FOTAS...

KURRE I SNÖN...

KURRE I SNÖN...

VÄRSTA SÖKHUNDEN...

Då har vi jobbat lite igen och numera är vi ju två hundar i patrullen. Detta eftersom vår gode unghund, Kurre, hänger med för att miljöträna. Kurre har visat sig vara en rolig krabat. Detta då han är mycket lyhörd, lättlärd och samarbetsvillig. Kurre har blivit introducerad i spår och han visade sig ha nosen med, men med lite brister i koncentrationen. Därför har vi kört lite korta spår, typ 50 meter långa och helt raka. Redan efter två spår så var det en stor förändring och i dag, efter det 6:e spåret så var det kanoooooooon. Kurre har fina motorer och det gör Husse glad.....

Under träningsdagen så fick även gammelgeten visa vad han kunde. Gjorde kanonfina saksök och asfaltsspår. Areks kollega, polishunden Kurre, gjorde tre jättefina asfaltsspår med flera vinklar. Geten ville inte vara sämre utan for fram som en motordriven dammsugare. Häääärliiiiigt då att spåra....

Inför nattpasset så drog jag upp gammelgeten i lite byteslekar. Meningen med detta var att fyrbentingen skulle vara med i matchen ordentligt då nattpasset körde igång. Vädret var kanon, tills nattpasset började. Då startade regnet.... Det formligen öste ned, men geten var inte ledsen för det. Går det inte att spåra flyende gärningsmän så nöjde han sig med annat. Bland annat efter ett personrån! Spöregn och ca 25 minuter sedan männen flytt. Ut med geten och han var intensiv som en brunstig tjur. Drog i väg, frispårandes, över skolgårdar och dylikt. Strax efter ser jag hur han rundar ett hörn och svansen åker rakt upp. Ett kvinnoskrik låter meddela att även hon observerat den lösa hunden. Arek visade sig ha spårat upp värsta kärleksparet som gömt undan sig i ett prång. Impotensen lyste över den manliga parten när jag äntligen fick kontroll på geten....

Nästa jobb blev en försvunnen dam som ämnade ta livet av sig. Geten och jag fick ett sökområde längs med en vattenyta i den Stora Staden. För att ytterligare använda alla hjälpmedel så fick även unghunden Kurre följa med för att leta efter kvinnan. Dock i lång lina.... Tur var väl det! Kurre upptäckte nämligen dom små motordrivna kaninungarna i parken. Dom var ju så fina..... Det visade sig tydligt att här fanns det saker att göra i lydnaden, men som tur var så hade jag ju lillgeten kopplad.... Skrattade lite åt den unges jaktinstinkt då jag upptäckte att gammelgeten saknades.... Tänkte att han nog satt och bajade under någon buske, men han kom liksom aldrig fram...

Ropade en gång! Ropade två gånger, men ingen hund..... Då blev det plötsligt livat i en barack intill en badplats. Där fanns en uppställd dörr och en tydlig mansröst i falsett hördes. Förstod direkt att Arek nu var därinne och undersökte mannens packning och ärende.... Fick ropa rejält innan geten behagade komma ut. Beordrade ut den ylande mannen och det visade sig då vara en uteliggare som blivit störd i sin nattsömn. Ingen fara skedd enligt mannen varvid han fick gå in och försöka somna om igen.....

Under kvällspasset så var det lugnt med jobb, men precis innan sluttid så ville en patrull ha hjälp med ett knarksök. Fattar inte att dom alltid ska ha hjälp när man är på väg att sluta..... Nåja! Åkte dit med den vanliga inställningen att man inget kommer att hitta. Patrullen ville ha hjälp att söka av en länga med källarförråd. Man hade letat, men inget hittat. Geten var i toppform och drog in i källarn med hög motivation. Sökte som besatt, klättrade längs väggar, små stegar, undersökte möblemang m.m. Ville plötsligt in en del där det fanns 8 förråd. Geten visade nu tydligt att han hade något intressant. Svansen rakt upp, nosen jobbade och markering längst in till höger.....

Knarkspanarna på plats provade en nyckel man hittat på den misstänkte, bad till Gud att den skulle passa i låset, och ljudet kom som en befrielse. Klick! Låset gick upp och därinne anträffades en ansenlig mängd knark. Spanaren, som var nästan 2 meter lång, ville göra "high-five" med den lilla hundföraren. Efter ett hopp a´ la Stefan Holm, så touchade jag hans jättehand i en firande gest. Tack Arek!

Nöjda åkte vi hem för att sova. Dagen efter var det dressyrpass och vi skulle köra inomhussök. Efter lite innebandy (laglig misshandel) så fick jag avbryta för att åka på knarksök.... Fan! Jag som ville träna hund..... Bitter och sur gled jag ned mot den berörda platsen. Träffade ett gäng ambitiösa knarkspanare som nu hoppades på Gammelgetens nosarbete. Man hade letat som galningar, men inget hittat. Området var stort och hade flera förråd och hus. Här fanns gräs, grus och skog.

Geten brukar ju sköta verksamheten själv och så även denna gång. Han for i väg som en torped och markerade ett kraftigt intresse vid utedasset!!! Vem fan vill rota där? Och framförallt: Markerar han bajskorv eller knark? Medans jag funderade på lämplig åtgärd så var geten ånyo borta. Ropade en gång! Ropade två gånger, men ingen get kom åter. När han är extremt olydig så brukar han ju ha något på gång. Jag gick därför bakom huset och anträffade då en hund som var halvägs ned genom marken mot landet Kina. Tittade själv vad han letade efter och vad fanns då där: Jo en svart väska innehållande narkotika. Bra igen Arek!

Geten var inte nöjd utan gick vidare på jakt. Efter lite letande så fastnade han vid ett större träd och dess rotsystem. Blev som galen och markerade till slut med ett skall. Petade bort löv och mossa, såg bara ett djupt hål och blev så klart tveksam. En spinkig spanare skickade in sina tentakelarmar och av smilet att döma i hans ansikte så hade han hittat något.

Jo! En sjukt stor påse med knark drogs ut. Spanaren såg ut som ett förväntansfullt barn på julafton.

Den påsen innehöll ca 10 års fängelse skulle jag uppskatta. Kanon Arek! Han som bodde i huset såg inte lika glad ut. Han la sig i sängen, drog täcket över ansiktet och suckade sedan djupt....

Allt som allt en bra arbetsperiod ändå!

Må nu gott!

Husse