DAG TVÅ-FINALEN!
Dag två av dressyrkontrollen är oftast lite mer spännande ur publikens synvinkel. Dag två innebär det så kallade skyddsmomentet och detta är alltid spännande att se. Har man sin hund i balans eller är det så att fyrbentingen plötsligt tagit över och blivit chef? Oron inför just det sista gör att man inte direkt ser fram emot sitt eget framförande.
Dagen började med att vi skulle ha hårda spår. Då skall hundarna klara att spåra minst 200 meter på asfalt eller grus. Platsen är att anses som tätbebyggd och det innebär att det definitivt rör sig andra än vi där. Geten verkade ha missförstått provmomentet. Just den viktiga ingrediensen att bara spåra en spårläggare. Min gode vän började fint. Drog iväg längs med gruset, ut på asfalten, vek sedan fint över en väg och rakt ut på gräset. Kanoooon Arek! Arek passade här på att byta spår och undersökte detta under ett antal felmetrar. Provledaren harklades sig försynt och påpekade att här nog blivit något fel. Arek vek tillbaka och tog ånyo upp ett spår, men även detta var av annan karaktär än uppdragets. Fuck you Arek! Vad betyget blev kan ni nog gissa. Inte den starten på dagen som jag ville ha... Hatar att bli underkänd!!!
Vidare till inomhussöket. Här var det planerade uppdraget att finna en gömd figurant. Skälla tills Husse kom dit och sedan uppföra sig medans Husse visiterade den nu anträffade personen. Areks lilla bekymmer brukar vara att börja söka narkotika i stället för människa. Eftersom man bara har en begränsad tid till att finna figuranten så kan Areks nogranhet göra Husse lite stressad... I dag for han ut med skall och hela baletten. Han letade duktigt, men återföll i knarksök då han såg ett fint litet skåp. Inte ens en dvärg hade fått plats i skåpet så jag förstod att han övergått till att söka narkotika i stället. Kortslutningen i den lilla hjärnan släppte dock rätt snabbt och han drog vidare ut på jakt efter den gömde....
Efter ett kort tag så skällde min vän an och jag fick gå dit och se vad han funnit. När lamporna tändes och jag observerade Statens hjälpreda så studsade han som en boll för att ta sig in i gömman. Kvinnan som gömt sig såg något besvärad ut över att nästan ha en Schäfer inne i sitt gömställe. Betyget blev till slut "mycket väl godkänt" Yes! Tillbaka på banan igen....
Då var det dags! Skyddsarbetet!!! Märkte på Arek att han var het och hal som en ål. Inget bra tecken.....
Började med munkorgsstöt och det är inte Getens starka gren kan jag säga. Han överraskade mig inte positivt denna gång heller då han missade sin stöt med typ 50 cm. Betyg: 0. Därefter körde han på som om han var ung, vacker och vild. Fina angrepp, bra släppanden, men fortfarande hal som en ål..... Geten skötte sig ypperligt tills han bestämde sig för att ta ett fint litet ombett i samband med en bevakning.... Betyg: O.
Totalt tre stycken nollor på alla moment får väl anses som godkänt. Helt nöjd är jag dock inte. Hade varit fint om jag under morgondagen bara kunde fika istället för att göra dessa omprov. Men sånt är livet!
Smärta! I dag har jag fått känna på vad verklig smärta är. Att träna småglinen, typ 14 åringar, tar sin kraft och energi kan jag säga. Att då få ett skott från en fjunig yngling, som träffar på örat när du inte är beredd-det är smärta. Fuck vad ont det gjorde. Kände mig helt yr och då jag vände mig om och såg det lilla aset så kände jag att jag blev våldsam..... Han tänka att jag värderar mitt jobb högt och därför inte borde döda skytten. Men f-n vad nära det var.... Alla ni som fått en boll på det lilla kalla örat, vet att det känns rätt oskönt.... Just nu ser örat mer missbildat ut. Alldeles rött som en clown-näsa!!!!
I bland undrar jag varför jag är tränare.....
Må gott!
Husse
DAG ETT AV PROVDAGARNA!
När börjar vi? Frågade hundbefälet när vi skulle starta momenten och fick till svar att "så fort som möjligt". Eftersom vi hade starttid kl 07.00 så tog jag ju för givet att jag skulle vara där då. Kan säga att jag var rätt så ensam på dressyrplatsen mellan 07.00-08.00 vilket fick mig att ångra att jag ställt klockan så tidigt. Jag avskyr att gå upp tidigt och inte blir det nu bättre av att sitta och våndas o vänta på att momentet ska dra igång.....
När övriga deltagare för dessa dagar anlände så visade det sig att här även fanns en och annan med lite fjärilar i magen. Alltså inte bara Husse. Beviset för detta var när provledarna meddelade att det nu var dags att köra igång. Köbildning för att besöka toaletten var då att anses som intensiv och när det enligt åldersfördelningen äntligen var dags för Husse, så var doften därinne inte nådig..... Här fanns ett antal nervösa magar kan jag säga.....
Momenten för dagen var personsök, saksök och lydnad.
Husse hade startnummer tre och första momenten var ju som sagt personsök. Uppdraget: Finn två stycken figuranter gömda i skogen. Sträckan ca 400 meter kuperad terräng. Problembild: Att Husse tror sig veta ungefär var figuranterna skulle vara, men att kommunikationen med Arek var att anses som bristfällig.
Geten var laddad kan jag säga. Gjorde jättefina slag ute i skogen och var vid ett tillfälle uppe på vad som såg ut som Stockholms högsta berg. Kände en värme i själen när jag såg Geten stå på toppen, som en vild varg, väntandes på att få fånga sitt byte. Värmen gick över i panik när jag insåg att Geten skulle ned därifrån sen. Med sin sargade kropp, starriga ögon och ungdomliga sinne så kändes det som om det bara kunde sluta med fritt fall.... Geten löste uppdraget galant och for vidare genom skogen. Paniken började smyga sig på när hundjäveln inte verkade finna någon gömd person. Jag hade ju en förutfattad mening om var personerna skulle vara gömda, men som det såg ut nu så slogs planen isär....
Geten for ned i värsta djungeln. Min plan från början var att han inte skulle ned där på grund av skaderisken. Jag lät honom ändå utforska den knappt framkomliga skogen och hörde efter ett tag hur det knäcktes kvistar i parti och minut. Var rädd att han fastnat och inte kunde ta sig loss varvid jag kallade in honom. Någon hund kom ej åter, men däremot hördes ännu flera kvistar knäckas och nu blev jag orolig att han gjort sig illa. Precis när jag skulle skutta ned och frigöra min hjälte så började han att skälla an. Det fanns en gömd figurant i urskogen!!!! Arek pussade nog lite på den försvunne, men vi fick i alla fall en sjua i betyg på detta ställe. Geten for därefter vidare, dominerandes och fortfarande pigg i kroppen. Andra figuranten tog han galant och där fick vi betyg 10. Totalt sett för hela söket fick vi beyget " Mycket väl godkänt". Bra jobbat Arek!
Efter lunch och positiv peppning så var det dags för lydnadsprogrammet. Var ganska säker på att jag skulle klara mig med äran i behåll här, men var något osäker på krypet samt på hopp över hinder. Den blinde har ju en förmåga att hoppa in i hindret i stället för att hoppa över det.....
Geten visade vissa tendenser till att missförstå samtliga moment. Detta genom att gå och spetsa in sig på publiken. I stället för att ha järnkoll på Husse så tyckte jag att han blängde lite väl mycket på åskådarna. När det var dags för krypet så körde Geten en egen variant. Typ: Hasa, lyft, kryp, hasa.... Var väl ganska säker på att få 0 i betyg där kan jag säga och då var ändå hoppet kvar.
Mr överraskning, alias Arek, hoppade plötsligt som en känguru! Över hindret, satte sig en bra bit bakom och kunde därför även hoppa tillbaka igen. Bravissimo Arek! I bland är du ju riktigt duktig. Sista uppdraget i lydnaden var inkallning med platsläggande. Då skall fyrbentingen sitta still medans Husse haltar iväg ca 80 meter. Därefter skall geten kallas in och när domaren tycker det är lämpligt så skall man med ett kommando få hunden att lägga sig ned.... Min gode vän Arek uppvisade någon form av problem med hemorojderna vid uppstarten. Lyfte rumpan, satte sig ned. Lyfte rumpan och satte sig ned igen. Konstigt nog bara när Husse inte såg!! När jag sprungit färdigt och vände mig om - ja då satt den falske jävleln hur fint som helst.
När vi summerade lydnadsbetygen så såg det faktiskt riktigt bra ut. Inga nollor i betyg och det mesta var faktiskt "mycket väl godkänt".
Sista momentet var att leta upp lite gömda föremål i en saksöksruta. Redan vid transporten från bilen till rutan så förstod jag att jag nog inte skulle kunna påverka momentet så mycket. Arek var redan bestämd och drog mig (positiv olydnad) fram till rutan. Drog iväg och hittade 3 föremål på världsrekordtid. Det var då jag bestämde mig för att vara Husse och då alltså nr 1 i hiearkin.
Började bestämma var Geten skulle söka och då blev det problem. Typ för att där jag ville att han skulle söka, där fanns inga föremål. Hade geten fått bestämma så hade han anträffat det sista också. Det var i och för sig en nyckel och nycklar kan ju den tandlöse inte plocka upp. Lite roligt att se hur han lägger hela huvudet på sned för att få grepp om den lilla nyckeln. Betyget blev alla fall "mycket väl godkänt" även här.
Allt som allt en mycket bra provdag för min gode vän. Inga nollor alls vilket ju är grymt bra. I morgon är dock en ny dag och då har vi bland annat skyddsarbetet. Gissa om det blir kö till toaletterna även då?
Må gott!
Arek
DAGS ATT FÖRNEDRAS....
Hösten bär dock med sig en ryggsäck med tunga stenar. Stenar som Husse måste bära i avvaktan på att Geten sköter sina årliga sysslor och blir godkänd i sitt tjänsbarhetsprov. Varje år så har vi ett till två tillfällen då vi måste visa att vi är lämpliga att handskas med fyrbentingar. Ett av tillfällena är nu för oss. I morgon kör vi igång och det fortgår i bästa fall under tre dagar. Om vi inte befinns lämpliga så får vi gå OBS klass för att om möjligt få en ny chans att visa upp oss bland folk.
Eftersom Geten är rätt så sunkig i kroppen så tränar jag ju många moment väldigt sparsamt. Allmänlydnaden har man ju alltid så skämmas behöver vi ju inte göra. Det är skyddsarbetet, vissa lydnadsmoment samt personsöket som vi slarvar lite med. Allt för att spara på Getens kropp och då med målet att kunna jobba minst ett år till med min vän. Under alla månader så känns det ju som en fin plan, men så här dagen innan proven så känns det kanske som att jag skulle gjort liiiiiiteeee mer.... Paniken började smyga sig på i går så då drog vi iväg och körde ett par moment. Mest för att få upp självförtroendet, men jag tror f-n det blev precis tvärtom.
Lydnaden gick väl okay tills jag kom på den eminta idén att låta Gammelgeten hoppa över hinder. För att spara hans arma rygg så kör jag aldrig momentet, men kände nu att det var dags. Geten tog spjärn och flög över hindret. Anropades att sitta och det gjorde han. Dock satt han nu och vilade nosen mot hindret vilket ju gör att återhoppet kan bli något tight..... Kommenderade hjälten att hoppa tillbaka och det gjorde han.... Tror att jag endast såg att öronen var helt över. I övrigt så slaktade han hindret som om han vore en elefant. Halvt hängandes över hindret ålade han sig över och kom in till sidan....
Arek var lika glad för det. Undrade varför Husse skrattade istället för att belöna det fina primadonnahoppet med en boll. Orkade inte bli fundersam eller arg utan konstaterade krasst att min gode vän kanske inte hoppar lika bra som tidigare.... I övrigt kan han ju alla lydnadsmoment galant. Vi får dock alltid avdrag för hans entusiams. (tränger-piper-gnäller) Det är smällar man får ta....
Passade på att köra lite inomhussök. Här är ju Arek så finurlig att han brukar gå över till att söka knark om han inte finner en bandit inom 15 sekunder. Nu verkade han dock ha förstått uppgiften och for in i lokalen. Första figuranten gick galant och vi gick över till att söka nummer två. Det var nu Arek visade att han var lite fundersam. Första figuranten var gömd på toaletten. Arek gick ånyo dit och jag hörde från håll hur han pysslade runt därinne. Plötsligt hör man hur Geten öppnar toalettlocket!!! Tror han i sin pyttelilla värld, att det kan finnas något folk däri??? Efter ett tag kom han ut och for vidare genom lokalerna. Positivt var väl i alla fall att han inte spolade.... Strax därefter hittade han figurant nummer två. Bra jobbat, men kanske lite vääääääl nyfiken på att få besöka samma utrymme som figuranten befann sig i. (Kallas även olydnad )
Vi skrattade lite åt eländet, men gick sedan ut till att köra skyddsarbete. Här är Arek liiiiiteeee jobbig måste jag säga. Han kan alla moment mycket bra, men verkar tro att det är han som skall bestämma när/var/hur övningarna skall gå till. Efter en del svett och ett och annat utvecklingssamtal så var det bara ett återkallande kvar. Nu hade Kungen bestämt sig för att helt skita i vad Husse hade bestämt. Areks filosofi var plötsligt: " En skjuten kula är en skjuten kula". Geten drog iväg i galopp, fällde öronen inåt och sket helt i att jag skrek som förtvivlat för att få honom att komma tillbaka....
Ännu ett samtal senare mellan mig och Arek så fungerade momentet mycket bra. Vet dock att han kommer att koppla ur sin hjärna helt och hållet under provdagarna. Han vet att jag inte får sträcka upp honom under proven och det utnyttjar Schakalen till max.
Avslutade med överfall i munkorg. Detta tränar jag aldrig då jag vill spara Getens rygg och det märktes nu. Går inte ens att förklara vad han höll på med på lydnadsplanen. Varje gång överfallet kom så gjorde Geten någon form av hopp ut i tomma intet. Det är ett felbeteende och straffas med typ noll poäng av domarna.... Men! Det sägs ju att ett dåligt genrep ger en fin final så det är det vi får hoppas på. I morgon får vi svaret....
I dag har vi även varit på utflykt. Vi hade bestämt tid för att köpa lite björkved hos en bonde. Vi hade med oss vårt lilla släp och hade bestämt att vi skulle köpa en kubik. Vi hade ingen aning om hur mycket ved en kubik var, men det visste som tur var bonden. Han tog sin traktor, fyllde en skopa och uppgav att detta var ca en kubik. Vi blev lite irriterade på att han skakade skopan så att flera vedträn ramlade av. Det såg lite ut som det var. Bonden tömde sedan skopan rakt ned på släpet och av bilens skakningar så förstod vi att en kubik kanske var rätt tungt. Det lilla släpet såg ut som om man lagt en hel jävla regnskog därpå........Shit va mycket ved vi fick!!!
Nu får vi alla hålla tummarna för att Geten håller genom hela provet. Vill inget hellre än att köra ett års tjyvjakt till med honom.
Må gott!
Husse
VILL, MEN ÄR INTE ALLTID BÄST...
Geten är ju enligt min egen uppattning "The Greatest dog of them all". Tillsammans med Husse bildar han ju enligt min uppfattning det optimala teamet för att fånga bus och hjälpa människor. Trots min trångsynta intställning så får jag väl erkänna att en och annan kollega gör ett gott jobb även dom. Det tar emot att säga det eftersom jag alltid är den som vill vara bäst, men nu får jag nog bekräfta att detta var ett jobb i toppklass.
En kollega och dennes spårande vän fick uppdraget att eftersöka en försvunnen utvecklingsstörd flicka. Fysiskt var hon ca 15 år, men mentalt mer som en 5 åring. Detta gör ju uppdraget rätt så svårt. Flickan rör sig alltså väldigt snabbt, men kanske inte så logiskt som man skulle önska. Nåväl! Hon hade gett sig ut i terrängen och personalen hade gjort sitt bästa för att förstöra spårupptaget för den gode hundföraren. Efter sedvanlig utskälling så kom ändock ekipaget iväg. Spårandes både på stigar, terräng, berg och högt sly i ungefär 2.5 timmar. Hunden fick frispåra och drog plötsligt iväg genom slyt. Hundföraren, som är en rätt rolig typ, var inte så bekymrad över att hunden nu varit borta i 5 minuter, men skänkte väl en tanke åt var fyrbentingen tagit vägen i alla fall.....
Då kommer hunden åter, nu med hög fart och pigg blick. Stannar och tittar på Husse. Husse fattar noll, men hunden tar tag i taktpinnen och skällar an. "Kom igen nu Husse-hon är ju här i buskarna" - var det som att hunden meddelade. Så den gode hundföraren hängde på in i slyet och där anträffades den eftersökte flickan. Skogen, som numera var att beskrivas såsom en djungel, hade gjort att hundekipaget var smått vilsna. Nu skulle man få hjälp att hitta tillbaka till fast mark och detta genom att hundföraren och fångsten skulle följa helikopterns väg från luften....
Nu dök nästa problem upp! Flickan hade fått nog av situationen, var rädd och vägrade gå en meter till. Hundföraren fann inget annat råd än att kasta upp flickebarnen på axeln och bära henne tillbaka till tryggheten. Hans målande beskrivning av sitt tunga paket var underbart att höra, men kontentan var att han var nöjd med att hon hade en späd kroppskonstitution....
Ett grymt bra jobb av hundförare och hund. Det var nog en rätt så stor chans att detta slutat illa om inte ekipaget lyckats spåra ifatt flickan. Well done!!!!
Jag och Arek får ju numera bara drömma om riktigt polisarbete. Oss skickar dom ju bara på utbildningar, fortbildningar och annat skit. Vi får inte känna på verkligheten ännu på ett tag utan får nöja oss med att träna lite på fritiden. I dag stod det saksök på programmet. Uppgiften för Arek var att i en hästpaddock! (Heter det så? Där hästarna och dess ryttare rider runt runt) Dom saker han skulle finna var en liten nyckelring, en 3 cm lång läderbit samt en profilanpassad skyddsanordning för sexuella lekar!!!
Geten fann uppgiften stimulerande, men vägrade ta upp skyddsanordningen. Han visade tydligt att han noterat den, men verkade förneka dess existens. När jag väl motiverat min fyrbente vän att apportera in den så var det som om han fått gift i munnen. Efter att ha tappat godset typ 5 gånger på 30 meter så var det äntligen bärgat till Husses hand. Döm om min förvåning när det inte fanns ett märke efter tugg och kamp... Vet inte hur jag skall tolka Getens vägran att befatta sig med sexuellt gods, men nöjer mig med ursäkten att han troligen är sexuellt frustrerad. Han har ju inte fått jucka på min arbetsväska nu på nästan två veckor....
Däremot så finner min fyrbente vän fortfarande stor njutning i att spela fotboll. Även denna vecka har han förstört två fotbollsträningar genom att kräva uppmärksamhet och närhet. Tisdagens träning inkluderade ett rejält krokben på en av dom två tränarna. När man sedan spottar och fräser mot hundjäveln så ser han helt frågande ut. Typ! Sluta snacka skit och sparka iväg bollen i stället.....
Må nu gott!
Husse
..... SLUTET ÄR NÄRA!
Nio dagar har nu gått av dom tio som utbildningen innebär. I dag var den stora dagen, det vill säga, den dagen då Husse skulle få visa sina kunskaper i skolbänken. När Husse var yngre så var studerandet inga problem. La mig i sängen dagen innan proven, läste läxan en gång, memorerade den och somnade sedan sött in.
Prövade samma teknik nu, men se nu var resultatet lite annorlunda. Så fort jag öppnade boken och såg texten så gled tankarna i väg åt helt andra håll än var dom borde befinna sig. Läste, glömde, läste igen, glömde igen! Så där höll det på. Har lagt ett antal timmar på att försöka lära mig kalla fakta, men det var ju sååååå trååååkiiiigt. Mental förberedelseträning, systematisk mental träning, aktivt lyssnande, stresshantering på kort och lång sikt, tolkningar av press-tolkning-stress och förklaringar till handlingar. Varvat med konflikttrappor, trianglar och pyramider... Lägg därtill till ett antal taktiska grundprinciper, mijö-kontroll-situation och få sedan ihop allting så att du, Husse, kan använda det i en stressad situation.... My god vad jag har kämpat!
Det gick så långt att jag vaknade i natt vid 03.40. KLARVAKEN! Märkte i min ensamhet att jag kunde rabla alla faktarutor utantill. Började känna mig bättre till mods, men kände även att det skulle vara jävligt skönt att få sova en stund. När klockan ringer så är man ju som en klubbad oxe. Kan på intet sätt förstå att jag under nattens timmar varit klarvaken en stund.... Nu var jag det definitivt inte!
Den information som under nattens timmar suttit på som en hårdisk var nu tyvärr ett minne blott. Kunde f-n inte minnas att jag gått på utbildning ens. Kan det kallas att hamna i stresskonen? I så fall har jag i alla fall koll på ett ämne som kan dyka upp på provet. För stresshantering var ett av momenten.... Shit! Det känns som om det kommer att gå åt pipan....
Drog ned till hundförarna på övningsområdet. Var tvungen att finna stöd hos dom som gått utbildningen veckan innan. Hittade en skåning som gått strax innan mig. Försökte vinkla frågorna så att han skulle medge att provet var " a walk in the park", men effekten blev tvärtom. Hans ögonbryn drog ihop sig och med skrynklig, allvarsam min, lät han meddela att provet var svårare än förväntat. Hade man inte studerat så var man nog rätt rökt....
AHHHHHH! Panikkänslorna vällde över mig då jag stapplade ut från lokalen. Vit i ansiktet av chockkänslan... Vill inte missa provet! Vill inte gå om som i en OBS klass! Sug in ett djupt andetag, lär känna din egen stressreaktion.... Shit! Jag börjar minnas igen... Det kanske går vägen ändå...
PROVDAGS! Försökte gissa hur många frågor det kunde tänkas vara. Gissade på ca 8-10 st, men när provet lades fram så såg jag att den kunde jämföras med tjockleken på en telefonkatalog. NIO SIDOR! Va f-n! Tror dom att det är ett högskoleprov eller? Detta skall ju vara enkelt. En bas som alla poliser skall stå på! Började få tankar som drog åt hållet att jag troligen var den sämsta poliseleven i historien..... Knyt näven! Ta ett djupt andetag! Hitta balans! Öppnade första sidan och kände att tyngden från axlarna lättade...
Jag kunde ta mig fan svaret på dom sju första sidorna utantill. Kunde rabla texten som om jag hade den framför mig i en bok. På sida åtta började problemen! Konflikthantering! Shit! Det var ju dom där jävla pyramiderna och trianglarna. Satsade på att ordbajsa mig igenom frågorna. Planen fick bli att försöka nöta ut den som skulle rätta proven och på så sätt lura till mig åtmindstonde något rätt. Skrev så att blyertsen nästan tog slut och var rätt nöjd med fantasihistorien som jag precis plitat ned....
Vände till sista sidan och upptäckte till min fasa att här fanns ett ämne som jag absolut inte behärskade... What the fuck! Gled ånyo in i fantasilandet och komponerade en berättelse som var både flummig och orealistisk. När jag under eftermiddagen fick tillbaka provet, numera rättat, så var dom spydiga kommentarerna från läraren rätt roliga att läsa. Han hade genomskådat mig, men tyckte troligen att allt jobb jag lagt ned på att ljuga var värt en poäng...
I övrigt var det rätt hårt rättat måste jag säga..... Maxpoängen var 52. För att vara godkänd var man tvungen att ha 36 poäng, men även ha ett visst antal rätt på samtliga tre delar av provet. Husse fick ihop 43 poäng och är GODKÄND!!! Jippie!
När jag förstått innebörden av resultatet släppte allt. Husse drog mot handikapptoan och släppte lös triumfen samtidigt som jag läste en enkel serietidning. Inga krav på resultat nu inte.... Yeahhh! Kan meddela att alla inte blev godkända och därför måste gå om....
I morgon är sista dagen! Då ska Husse mysa, dricka kaffe och vara allmänt dryg!
Må gott!
Husse
ATT LITA PÅ SIN HUND....
Då jag under en tid nu ej kunnat lägga så mycket tid som jag önskat på Schakalen, på grund av skola och hans skada, så hade jag ju lite dålig samvete. Lite kondis på den gamle kunde ju aldrig vara fel så vi drog ut och sprang ett varv i motionsspåret. Tror Geten uppskattade motionen och då framförallt att vi inte gick utan faktiskt sprang.... Min fyrbente vän har ett jävla humör när han inte får jobba. Den fyrbentes Husse har också ett jävla humör när han inte får jobba. Det har gått så långt att hundjäveln är smått aggressiv, sur och allmänt grinig. Det har ju även gått så långt att Husse drömmer om att få åka polisbil, men nu i kombination med lite taktiskt tänkande. (Troligen på grund av kursen)
Längtar grymt mycket till att få köra fooooorrrrttttt igen! Vill spåååååraaaaa!!! Vill hitta försvuuuuuuunnnnaaaa barn. Som det ser ut nu så verkar ledningen göra allt för att jag skall brisera som en bomb. Först denna kurs i 10 dagar, sedan en veckas kompetensprov och därefter en vecka till för att kolla Areks kunskaper i knarksök. SLÄPP UT MIG!!!!
För att inte geten och jag själv skulle hamna i någon form av konflikttriangel med övriga familjen så var det lika bra att jag aktiverade mig själv och den sure. Bestämde mig för att lägga ett ängsspår, ca 800 meter långt, med lite spetsvinklar och vanliga vinklar. Liggtiden var bara en timme, men syftet denna kväll var att lära mig lita fullt ut på hundens spårning. Platsen var väl vald då det brukar röra sig mycket djur där. Platsen var även så vald att det var relativt jämnt underlag vilket ju skulle underlätta en del då det var kolmörkt ute....
Geten drog iväg och spårade i ett mycket behagligt tempo. Jag mindes ju i stort hur jag lagt spåret, men kunde inte avgöra det då det var helt mörkt på platsen. Det var bara att hänga med, stapplandes som en blind alkoholist därute på fältet. Geten gjorde jobbet grymt bra. Hade en apport och ett slut och allt var med när vi kom till bilen. Good job Arek!
Känns bra att göra sådan här övningar i bland så att självförtroendet får sig en kick.
Har sett i min bloggstatistik att det är många, många som läser denna anspråkslösa berättelse om vårt ynkliga liv. Det känns ändå roligt att det kan locka så många att offra tid på att läsa om hur vi överlever dagarna som polis och polishund. Extra kul blir det när ni lämnar en liten kommentar. Det piggar upp så fortsätt gärna med det....
Må gott!
Husse
TVÅ DAGAR KVAR...
En hundförare skall/kan inte vara kommunikativ!
Vad gäller den mentala biten så är den säkert nyttig, men jag saknar lite av det nödvändiga tålamodet.... (Förkortas DUMP)
I går hade vi lite roliga taktiska övningar igen. Det mesta går ut på att vi skall lära oss våra begränsningar, men då dom flesta poliser har en sorts superhjältetro så blir resultatet inte alltid önskvärt. Jag låg dubbelvikt av skratt vid några tillfällen. Poliser som skulle spela busar och poliser som skulle följa det taktiska konceptet i stället för att göra som vanligt. (Spöa skiten ur dom kaxiga typ) Här fanns oanade skådespelartalanger och det var nästan så att man skulle tagit med sig lite chips o läsk för att sedan se hela föreställningen)
Hur gick det för Husse då? Jag kan ingenting! Om jag skulle få kicken skulle jag aldrig mer få något jobb! Jag har tummen mitt i handen, kan inget hantverk, är f.d polis och är därför av naturen lat. Så jag skulle alltså få grymt svårt om jag inte fick jobba kvar. Det enda jag kan är att vara polis vilket ju gör att dom praktiska övningarna går galant. Mycket nöjd med min insats och jag fick till och med lite beröm. Värt att veta kan vara att beröm inom polisen är ungefär lika vanligt som att vinna storvinsten på Lotto.
I dag var det hundinformation på schemat och det såg jag verkligen fram emot. Tills jag förstod att jag var en av dom som skulle fylla 6 timmar av lektionstid.... Hade som tur var hjälp av en kollega med grym erfarenhet och engagemang. Tror att vi kom rätt bra undan.... Arek hade ju även han en del i denna show och det tackar han ju inte nej till. Den lilla showapan gjorde knarksök, saksök och diverse bettförsök..... Han lever verkligen upp när han får visa sina färdigheter.... Tänkte tacka honom för att han var så duktig. La mig bredvid honom för att gosa o klappa lite. Som tack morrade han, drog upp och visade sina halva tänder och visade klart och tydligt att han undanbad sig Husses sällskap.
Envisades med att ligga kvar varvid han gav upp morrandet, gav en djup suck för att sedan resa sig och gå iväg.... High five Arek! Du och jag!!! Vi är bästa kompisar va????
Låg kvar och körde min mentala träning på golvet. Andas in! Djupt andetag! Gör din bästa ölmage så stor som möjligt! Knyt näven och andas ut. Phuuuuu!!!! Gör din bästa grimas, spänn ansiktet o slappna av. Phuuu! Ligger på golvet och förudmjukar mig själv genom att knyckla ansiktet, spänna vänster arm och hand samtidigt som magen skall vara så stor som möjligt. Andas ut och tittar rakt upp i ansiktet på lilla sonen..... Av hans blick att döma så såg han inte helt imponerad över hur hans utvecklingsstörda farsa firade att det var fredag kväll.....
Gav grabben en 100 lapp för att han skulle hålla käft inför vänner o bekanta!
Huggormar! Vem uppfann dom och vad har dom för syfte. Har fobi för ormar och har till och med svårt att gå på sådana ställen där jag sett en tidigare... Försöker skärpa mig och har flera gånger tänkt att jag sett ovanligt lite orm denna sommar. Bara för detta så verkar dom vara ute och göra ett sista försök att komma åt mig. Precis utanför vår hundlokal låg en äcklig sick-sack formad fobislang och bara väntade på att hugga tänderna i mig eller Arek. Hann upptäcka det kalla aset i god tid och vände åt andra hållet. Där finns en grusväg och där sprang en hundförare med sin hund. Säker mark alltså. Drog dit och släppte åter geten lös. Geten var ca 20 meter framför mig då jag höll på att trampa på ett rörligt skosnöre!!! Höll på att skita på mig, men kvävde en gråtattack och tittade tårögd nedåt....
En babyorm! En babyorm med sick-sack mönster på ryggen sprattlade förbi min sko och vidare ut mot gräset. Va f-n! Finns det huggormsbarn nu? Har levt i en trygg värld av att dom vaknar på våren, skapar en babyboom, njuter av sommaren och sedan gömmer sig under en sten under den kalla perioden. Att nu hitta en Esping vände ju totalt upp och ned på min trånga värld.... Fuck säger jag bara!!!!
Så nu kan jag inte gå där heller.....
Sen har jag avslutat dagen med att få grymt tråkiga nyheter. Min blivande kompis, hunden Sigge, klarade ej av röntgen på önskvärt sätt. Polisen kommer därför ej att köpa in honom.... Suck! Kommer jag någonsin att få en ny, bra hund? Orkar faktiskt inte bry mig just nu utan skall sörja och deppa detta en lång stund....
Må nu gott!
Husse
TRÖG, TRÖGARE, HUSSE....
Den evighetslånga kursen verkar aldrig ta slut. Nya lektioner, nya läxor, nya uppdrag och förpliktelser. Varje gång vi har egen studietid så måste jag ju dra ut för att rasta Gammelgeten. Alltså återstår bara att plugga hemma. Nu har man ju ett antal förpliktelser förutom skoljobb. Typ vara vuxen, gå på föräldramöte, hålla träningar m.m. Har ändock gjort ett försök att studera, men då det var typ ett sekel sen senast man gjorde detta så går det liiiiteee trögt med inlärningen....
Läser texten, men så tar det typ en sekund så glider tankarna iväg till en helt annan grej. Läser texten, men den finns ändå inte där.... Munnen formulerar orden om sök, taktik, stress, press, men tankarna omformulerar orden till helt andra saker... Dagarna i skolan är uppdelade i teoretiska och praktiska delar. Dom praktiska delarna är jag som född till. Kan smyga, skjuta, förnedra, dominera vilket ju gör dessa timmar rätt roliga.... " Du där! Backa mot mig! Backa! Följ min röst! Vänd dig om!, Ned på knä! Kryp mot mig! Lägg dig ned! Armarna på ryggen" Här har jag inga problem med att minnas vad jag skall göra.....
Men så kom den lilla teorin!!! När instruktörerna börjar mala om kommunikativt beteende, stress o presshantering samt det mentala förhållningssättet. Ja då är det bara att lägga in tandpetarna i ögonhålorna och på så sätt verka intresserad. Tankarna är på en helt annan planet.... Det skriftliga provet kan bara gå på ett sätt är jag rädd....
Dagarna avslutades ju med mental avslappning. Har lärt mig detta rätt bra förutom dom dagar när jag ätit för mycket frukt. Då gör gasattackerna sitt bästa för att förstöra avslappningsövningarna och det blir mest att Husse ligger och spänner skinkorna. Instruktörerna är mycket hårda med att man ska stänga av alla mobiler, ej ligga ned om man riskerar att snarka osv. Min nya vän - Span Anders - har missuppfattat avslappningsövningarna. Efter första avslappningsandetaget så snarkar han så att man tror han ska kvävas.... Till skillnad från många så kan jag, trots detta, slappna av muskulärt och kan njuta ändå...
I dag fanns dock fler störningsmoment. I det högra hörnet fanns nog ännu en fruktätare. Den muskulära avslappningen gjorde nog att denne kände sig tvungen att få ut gaserna. Denne gjorde dock ett gott försök att dölja händelsen genom att kraftigt knipa ihop skinkorna. Men ungefär som när luften går ur en luftmadrass så hördes ljudet tydligt bortifrån det högra hörnet. "Pfffyyyyyy""" Den omisskännliga doften dök upp strax efter och min gissning är att det var ett stort intag av äpple som förorsakat läckaget....
Efter lite barnsligt fnitter så hamnade man väl i lite harmoni igen, men prövningarna var inte över än.... Plötsligt ljuder det högt från håll. "Ahhhh Ahhhh Aaahhh Ahhhh! En av deltagarna hade glömt stänga av sin mobil och självklart ringde den nu. Ringsignalen var ljudet av när seriefiguren Tarzan slänger sig ut i lianerna. Efter detta ljud så övergår signalen till att ljuda med psykadeliskt skratt!!! Hade inte blivit förvånad om det var en ungdomstelefon som ringt, men fakta var att det nog var Tarzans farsa som fått ett samtal. Så gammal var han....
Ingen mental vila denna gång, men det positiva var ju att jag nu fick åka hem. Väl hemma så fick ungarna ett uppdrag. Göm er var ni vill i huset. Beväpna er med ett gosedjur och om ni kan anfalla mig när jag eftersöker er, så gör ni det. Att bli träffad av gosedjuret skulle ha samma effekt som att bli knivskuren i riktiga livet... Metoden att söka efter banditer kallas LOK sök och det var det jag nu skulle pröva....
Smög enligt den inlörda mallen. När väl attacken från ungarna kom så var Husse redan borta och i skydd. Härligt! Tekniken fungerade och båda barnen var att anses som gripna. Ingen polis skadad! Sen vände vi på steken och det var ungarnas tur att hitta lönnmördaren Husse. Resultat: Två ungar mosade med gosedjur.
Kursen har gjort mig helt flippad. När man till och med omsätter kursinnehåll i hemmet - ja då är det väl bara att köras in till psyket.... Kände att jag var tvungen att få lite distans och lade mig därför i badet. Ville ha lite ensamhet för att kunna studera lite kurslitteratur. Stängde dörren och gled in i tystnaden.... I typ 5 sekunder. Först kom kattjäveln in. Jag var lite grinig på henne för under inomhussöket så försökte hon bränna mitt gömställe. Stod och purrade nedanför min gömma... Nu lade hon sig i handfatet och drog igång sitt jävla purrande igen.... Djupt andetag från Husse! Slappna av! Sug in friskluft! Då dyker gammelgeten upp. Hjälper till att läsa studiematerialet en stund, men lägger sig strax därefter nedanför badkaret. Hela tiden visande sitt missnöje genom att sucka tungt.... Då kommer finalen. Till och med kaninjävlen dyker upp i mitt studierum.... Fick nog och gick upp....
Sammanfattar dagen på följande sätt:
" Ännu en dag i dårarnas paradis"
Må gott!
Husse
VEM ÄR JAG?
På lördagskvällen var vi inbjudna till vännerna på en trevlig kräftskiva. Surplandes, skrattandes och allestädes trevligt. Eftersom jag nu gått kurs i veckan så började jag ju att analysera situationen, bearbetade tankeprocesser och bildade mig en uppfattning om var i pyramiden jag befann mig. (snacka om att kursen hjärntvättat mig). Ena stunden satt jag med dom vuxna. Lyssnade på trevliga minnen, snapsvisor och hånfulla tillmäten. Nästa stund hade jag snubblat ned till barnen i deras värld av spel. Här fnissades det, pruttades och ropades verbala ord som ej är utryckbara i bloggandeds värld.... Kan bara konstatera att jag lärde mig ett par nya ungdomsfraser.....
Frågan jag ställde mig i trappan upp och ned: Är jag ett barn eller är jag en vuxen? Kunde inte svara själv och skulle man fråga mina vänner så skulle nog svaret bli trevande även där...
I morgon är det dags igen. Dags att åka tillbaka till utbildningen och där träffa min lilla grupp. Gruppen kan beskrivas som följande:
Fru L: Nämnd sedan tidigare på grund av sitt empatilösa beteende kombinerat med oskyldigt utseende. En livsfarlig fiende, men som tur var så jobbar vi ju inom samma bransch. Analytisk till förbannelse och med ett tålamod som aldrig tryter. Hoppas vid Gud att det inte är någon skjutövning i morgon och att jag måste köra med henne.... Det visade sig att ena skottet hon sköt i mitt knä hade slagit hål på en gammal skorpa. Blodet på insidan av byxorna blir ett minne som kommer att etsa sig kvar långt efter kursen är slut....
Herr M: En helgjuten, helyllekille som inte kan säga ett ont ord om någon annan. Bläehh! - Det kan jag! Han har 10 tusen utbildningar, är i karriären och säger inte ett ord utan eftertanke. Man kan inte låta bli att tycka om honom och bara det gör att jag ogillar honom. Shit! Ta mig tillbaka ut i skogen innan jag spyr.....
Herr A: Ser ut som han aldrig sett solen och har troligen inte gjort det heller på grund av alla timmar i biblioteket. Grabben kan ju för f-n alla lagparagrager och han får ju hundföraren att framstå som dyslektiker. Skulle man fråga honom om vilket lagstöd man har för att fisa så kan han nog f-n rabla det också. Supertrevlig, men på grund av min avundsjuka så kan jag inte tycka om honom heller.....
Herr S: Gruppens konstellation är som sagt mycket blandad. Här har vi en man som gick polisskolan för 30 år sedan och då troligen lever kvar i den världen fortfarande. Helt underbar, men han påminner mer om rumpnissarna i Ronja Röverdotter än en samhällsbärande polis. Jag hör hans mun uttala samma sak som rumpnissarna: " Vaffo då ro! Vaffo gör dom på detta viset?"
Herr H: Alias hundföraren. Ej berest, ej lärd och ej intresserad av att vara på platsen. Bedömer situationer efter hur neandertalarhjärnan reagerar just för stunden. Verbal judo fungerar ej utan tjafsar motparten så finns bara våld att tillgå. Är det inte därför vi fått vapen, pepperspray, batong och handfängsel. Innan kursen är slut så kommer troligen herr H att ha fått ett antal gula kort från domaren....
Denna vecka går vi 5 dagar i rad i skolan. 5 dagar!!! Har dock kommit på hur jag skall klara av situtationen. Hittade Tigerbalsam hemma och ämnar smörja in pungen med detta om jag börjar känna mig lite hängig. För Er som aldrig fått balsamet på intima delar: Dont Try I´t! Effekten kommer efter ca 60 sekunder och håller i sig i upp till ett dygn. (fotbollsfakta)
Låter det som jag är en bitter person? Det är i så fall en grymt bra egenskap som hundförare, men jag måste erkänna att så inte är fallet. För tyvärr längtar jag lite till kursen i morgon. Gillar min grupp och ser fram emot att lära mig ännu mer än vad jag just nu kan....
Må nu gott!
Husse
HELT SLUT....
Husse helt slut.... Husse går ju på kurs och är tvungen att träffa, prata, mingla samt socialisera med andra än fyrbentingar. Första dagen, av tio, innhöll så kallad team-buildning där man var tvungen att berätta om sig själv samt lyssna intresserat på beskrivningar av andra... Bläähh!! Kände att jag hade grymt svårt att koncentrera mig redan första dagen och hade ett stort sug efter att få komma ut i friska luften....
Vi delades in i mindre grupper och dagen gick ut på att lära känna varandra samt presentera konceptet för kommande dagar. Avslutningen på dagen var så kallad mental träning och man fick då välja om man ville sitta eller ligga ned på marken. Eftersom jag ej ville vakna av att vaktmästaren knackade mig på axeln vid midnatt så valde jag att sitta på en stol och lyssna på Mr avslappnads milda stämma.... Felval kan jag säga. Första 10 minutrarna gick väl bra, men sen började skinkorna säga att den här övningen ej var så rolig.... Kändes som om tiden stod still innan jag fick resa mig upp och gå hem.... Denna mentala träning skall sedan fortgå under alla dagar och jag bestämde mig snabbt för att utnyttja dom fina liggunderlagen som fanns till hands...
Vidare sen till veterinären där jag skulle få vara med på undersökningen av min nya hund Sigge. När Sigge kom så var det så härligt att se hans stora nos och pigga stil. Han kände igen mig och det kändes grymt bra att träffa honom igen. Under undersökningen så visade sig Sigge vara något bångstyrig. Han förstod inte att sömnmedel innebär att man skall sova... Näe! Sigge var vaken och gjorde sitt bästa för att förstöra röntgenbilderna. Innan han somnade så passade han även på att bita sin gamla Husse i magen samt pissa ned undersökningsrummet. Way to go Sigge! När Sigge sedan åkte vidare med sin gamla Husse så kändes det grymt tomt.... Ville ta med honom hem direkt..... Jävla kurs!!!
Dag två och då med färväntan att rulla apelsin och berätta hela mitt liv. Fel! Det visade sig bli actiondag med slagsmål, skjutteknik m.m. I fina lokaler fick vi öva på att parera bort vapenhot, göra snabbdrag med cowboypickan samt allehanda andra små knep. Allt för att lära oss våra begränsningar i hotfyllda situationer. Som en liten bonus använde vi oss av så kallad FX skott. Det är färgampuller som laddas som skott. Dom flyger iväg med 150 meter/sekund och då kan ni kanske gissa om det känns att bli träffad.....
Min parkamrat, Fru L, ser klart beskedlig och otroligt snäll ut. Skenet kan bedra kan jag säga. Övning ett gick ut på att skjuta mot ett uppkommet hot. Jag drog fram min pistol, sköt Fru L och förväntade mig att hon skulle låtsasdö. Fru L backade bort, väntade ett par sekunder och sköt sedan Husse mitt i ljumsken. Helvete vad ont det gjorde! Skrek i falsett och steppade som besatt. Samma sak tre gånger och jag kan meddela att här numera finns kraftiga avtryck i lår och ljumskar... Vad f-n tänkte hon? Har hon aldrig lekt tjuv o polis? Är man skjuten kan man ej skjuta tillbaka ju....
Övning två gick ut på att man skulle hamna i ett underläge som var omöjligt att ta sig ur. När det var Fru L ´s tur så var min uppgift att om möjligt skjuta henne. Planen sprack och den jävla häxan hann upptäcka min plan alldeles för tidigt. Pang! AHHHH! Rakt på knät!
Pang! Rakt på det andra knät! Steppade och skrek som besatt av smärtan. Hur i helvete kunde hon träffa båda knäna? Så sjukt ont det gjorde. Inte blev det bättre av att instruktörerna skrattade så att tårarna rann. Efter övningen kände jag hur huvudvärken började smyga sig på... Pulserande smärta i huvudet.....
Ville smyga in på toa för att kolla knäskadorna, men ville inte visa allt för mycket då jag måste behålla machostämpeln ett par dagar till. Fasar dock för att köra någon mer övning med denna mästerskytt. Ganska bra egenskaper hon har: Avsaknad av empati samt pricksäker som en soldat. Bra egenskaper alltså om hon varit yrkesmördare.....
Samma jävla avslutning i dag också. Mental träning! Tog mitt liggunderlag och lade mig i ett av hörnen. Försökte verkligen slappna av för att få in lite ny energi. Ett stort problem denna eftermiddag va dock att det var ärtsoppa och pannkaka till lunch. Magen informerade mig snabbt om att jag ämnade slappna av, om ens för en sekund, så skulle tarmsystemet lämna av en aerosoldoft - inklusive ljud - som lätt skulle kunna spåras bort till vänster hörn... F-n vad länge han malde på om att slappna av....
I morgon är en ny dag. Jippie!!!
Husse
KUL SPEL!!!
Tre spelande hjältar till bords. Samtliga förväntansfulla, men samtidigt förfärade över hur detta skulle sluta. Spelet visade sig ha två nivåer varav vi till en början nöjde oss med nivå 1. Den lägsta nivån! Deltagarna visade på en stor dos adrenalin vilket i och för sig inte visade sig vara någon fördel i detta spel. Samtliga deltagare även högerhänta, men i spelets utförande så spelade detta troligen ingen roll. Små svettpärlor började tona fram på 13 åringen medans 11 åringen verkade något mer avspänd. Förklaringen på hans avspändhet skulle komma senare och innebära att även epitetet fusk kunde läggas till i hans CV.
Play the game! Psykadelisk musik, röd lampa som lyser med fast sken. Krampaktiga tag runt en form av joystick och blicken fäst på den röda lampan i mitten. Spelet väldigt enkelt. När den psykadeliska musiken upphör så färgas den röda lampan till att bli grön. Det urmanliga spelets enkla regler var då att trycka in knappen på joysticken först....... Den som lyckas tima tryckandet rätt finner rätt snabbt att man vunnit just den ronden. Övriga två deltagare faller krampandes ned mot marken efter att ha fått en sjuhelvetes elstöt rakt genom kroppen.....
AHHHHH! Hjärtat hoppar ur läge, i läge och sedan ur igen. Krampaktigt föll 13 åringen och dennes pappa till golvet skrikandes av smärta. Helvete vad ont det gjorde och ändå körde vi på nivå 1. Nytt försök. Samma jävla resultat, men nu var jag nog i dödsriket och vände en sväng innan jag vaknade till på golvet. Det enda nya i moment nr 2 var att 11 åringen nu stod dubblevikt av skratt över Husses askgråa ansikte....
Lyrisk över spelet så höjdes insatsen till att nu gälla livet. Nivå nr 2 var alltså inställd... Kände dödsfruktan, men kunde ju inte backa ur då det var min idé att köpa spelet. Psykmusiken drog igång! Da Da Da Da Da Da lät det medans lampan lyste rött. Kom på den eminenta idén att fuska och då på så sätt att trycka in min knapp före den gröna lampan tändes. På så sätt skulle jag ju vinna ganska enkelt. Tröck in knappen på joysticken och minns sen bara att jag ligger på golvet... Shit! Fusk lönar sig ej.....
Efter tredje omgången var man ju lite groggy. Både 13 åringen och Husse. 11 åringen var helt oberörd..... Då kom det lilla ynglet på hur man man ha extra kul i avvaktan på den gröna lampan. Jo man kan ju trycka ned dom andra tävlandes knappar!!! Samma jävla visa igen. Husse i dödsryckningar på golvet, 13 åringen lika så och en 11 åringen med värsta hånflinet....
Frågor som uppstod i väntan på kremering:
Varför köpte jag spelet?
Hur kan 11 åringen vinna varje omgång?
Kan detta spel vara godkänt ur EU synpunkt gällande reglerna om tortyr?
Spelet numera lagt på vinden....
Må gott!
Husse
HEMSKA MINNEN....
Ser mig som en grym tävlingsmänniska där vinst är det enda som gäller. Att komma tvåa gills inte och om det så gäller så är jag beredd att klättra över lik för att vinna över barnen i alla möjliga sammanhang. Det är därför det blir så intressant när jag och The Legend skall mötas i idrott. Båda är likadana vilket ju gör att tävlingarna blir på blodigt allvar... Nu så här i Polishunds mästerskapets tider så kommer jag automatiskt att tänka på min egen tävlingsdebut.
Hade aldrig ens sett en hundtävling, men lurades att delta i mästerskapet för skyddshundar. Försökte dra mig ur, men blev kallad för kyckling. Och då mina vänner - ja då går det inte att tacka nej. Tog för givet att jag skulle vinna även om det var första gången jag var med i en tävling. Nu var ju inte detta som att träna på sin egen gräsmatta - näe! Nu var jag ju även tvungen att resa bort på okänd ort och då bo i husvagn. Är ju ingen campingmänniska, men fick låna en fin liten husvagn av sambons arbetskamrat.
Anlände till campingplatsen och kände en viss oro inför hur och var man skall parkera den lilla vagnen. Bara att hitta sin lilla ruta och sedan få in den där jävla husvagnen på rätt sätt visade sig ta sin lilla tid. Då ska vi inte nämna alla som har som semesternöje att bara titta på när man skall backa, trixa och fixa.... Till slut var husvagnsjäveln på plats och då var det i stort sett mörkt. Chansade på att den stod rakt när jag vevade ned stödbenen, men kände rätt snabbt inne i husvagnen att så inte var fallet... När man passerat ingångsdörren så blev det som full fart ned mot sängavdelningen. Vare sig man ville eller inte...
Nåja! Det fick bli morgondagens problem.....
På programmet stod invigningsmarch i staden. Kul! När väl ca 60 hundar och dess hundförare formerat sig för att vandra iväg så var Arek helt övertygad om att det var våldsanvändning som vi snart skulle använda oss av. Han var grymt taggad och jag såg på en hel del andra ekipage att även där fanns vissa störningar.... Bland annat fanns en liten olydig sak en bit framför oss. Dennes förare försökte vara listig och matade kontinuerligt sin fyrbenting med Frolic. Det var bara det att Frolicen var lite busig och studsade runt hej vilt på asfalten. Detta gjorde i sin tur att både förarens hund samt diverse närstående hundar gjorde allt för att komma åt dom studsande godbitarna. Resultat: Kraftig oordning i ledet....
När sedan marchen, efter typ 5 mil, var slut så var det dags för platsliggningen. Hundarna ska ligga kvar i 10 minuter medans förarna vandrar iväg och gömmer sig. Arek såg fiender överallt, men jag kände mig säker på att han skulle klara det ändå. Fel! Så fort jag lämnade honom såg jag i ögonvrån att han satte sig upp.... Då var det bara 9 minuter och 55 sekunder kvar... Betyg: O poäng.
Vilken kanonstart. Redan nu började magsåret att komma och inte blev det bättre ju längre tävlingen led....
Lydnaden. Min gode vän var laddad och ville visa alla i publik och domarteam vad just han kunde. Han klängde, pep och gnällde och betygen blev därefter. Inga nollor i alla fall, men inte alls vad jag hoppats på. Det enda han gjorde riktigt bra var krypet och det var just det jag trodde han skulle göra sämst.... Crazy dog!
Spåret. Fick åka minibuss ut till spårmarkerna och i min buss satt idel gamla vinnare. Ärrade tävlingsmänniskor som gav mig goda råd på vägen. När jag såg skogsmarkerna så blev jag grymt orolig. Inte över att missa spåret, men att komma vilse. Shit vilka stora skogar det var.... Längtade tillbaka till Stora Staden, men kunde inte chicka ur nu....
Så var det våran tur. Areks uppgift blev att söka spår i en upptagsruta. Mitt i upptagsrutan stod ett antal domare, funktionärer och publik!!! Hade ju aldrig tävlat förut, men antog att hela gruppen nog ställt sig liiiiiteee liiiitee fel. Min mors och fars fina uppfostran gjorde dock att jag ej vågade tjafsa om saken utan lät Arek göra ett försök.... Arek är ju grym och löste upptaget bra.
Nu var det stora målet att inte gå vilse, men efter typ 5 minuter så kändes det som om jag var helt off. Tyckte vi spårade i väldigt konstiga vinklar och hittade även sparsamt med apporter. Då vi nådde slutet och såg den underbara grusvägen så var det som att vinna storvinsten på Trisslotter. Jippie! Fast mark under fötterna. Rätt bra poäng blev det också...
Nu var humöret gott och då passade man även på att äta. Nervositeten hade gjort att intaget av mat varit sparsamt sen vi anlänt till tävlingsorten....
Saksök. Området var enormt stort och där fanns bara fyra små saker. Trodde väl inte riktigt själv på att det skulle gå bra, men Geten var suverän. Hämtade in apporterna i raketfart och vi lämnade stolt över fyra föremål till domarna. Full poäng skulle det bli, men då gjorde min fyrbente vän ett överraskande drag... Arek for upp, tog apporterna ur domarens hand, och firade sitt saksök med att slakta dom.... Inte bara dom utan även lite av domarens händer....
Domaren såg smått chockad ut, men då han såg min vibrerande underläpp så gav han mig i alla fall poäng.... Tack Arek! Ditt svin!!! Hade i alla fall något att prata om på kvällsbanketten.....
Personsöket fixade Arek själv. Eftersom jag var smått i konen så vart det ett och annat avdrag för mina misstag. Typ 200 poäng. F-n vad jag är klantig.... Ropade in geten för tidigt, gjorde för korta slag, återkallade Arek precis när han var på väg att skälla på figuranten m.m, m.m. Nåja! Fick även här lärdomar för livet......
Förstod ju att jag inte skulle vinna, men enligt andra så hade vi ändå gjort det bra. Vi skulle få vara med på finalen under morgondagen och då visa våra kunspaper i skyddsarbete. Visste att geten kunde vara lite bångstyrig så jag sträckte upp honom rejält en stund innan det var våran tur. Tog in honom till den sjungande publiken och krävde hård lydnad. Geten, alias showmannen, gick som en mästare i genrepet och då kände jag en viss förhoppning att vi inte skulle skämma ut oss i alla fall.
Ut i manegen! Speakern ropade upp vårat namn och det var då Husse försvann in i den beryktade konen. Arek tog time-out från kravet att lyssna på Husse och vred i stället sin lilla hjärna ett kvarts varv. Arek tog över showen och jag kunden bara kallsvettas. Helvete vad hal han var att hålla reda på..... Programmet tog kanske en kvart, men det kändes som jag stod där med fånigt flin under flera timmar..... När Schakalen gled längre och längre fram trots fotkommando så lovade jag mig själv att ALDRIG MER TÄVLA IGEN!!!!
Totalt sett så skämde vi väl inte ut oss, men vi vann ju inte som jag var säker på att vi skulle göra....
Trots allt ett kul minne och ett stort äventyr.
Må gott!
Husse
SOLIGA KARLSTAD!
Under resan västerut så kan jag dirket säga att vi ej följde kostcirkeln. Här förtärdes fikabröd, godis, läsk och korv med bröd. Gammelgeten var ömsom hos sin egen familj och tiggde, varvat med att han smet iväg för att kontrollera andra familjers fikakorg. Måste säga att folk är väldigt väluppfostrade. Geten smet ju iväg utan att vi riktigt hängde med. Stod och tiggde hos andra och dessa bara satt kvar. Varken panikflykter eller tillsägelser åt den olydige hundens slarivge Husse. Nåja! Är man på semester så måste man väl få lätta lite på Schakalens hårda regler.... He! He!
Vi möttes av Karlstads välkomstsymbol. En glad sol! Kändes kanon! Tyvärr verkade det som om det småregnade lite denna fredag, men vi antog att det snart skulle lätta upp och bli "very nice". Arek hade fått välja hotell och som han hade valt. Värsta lyxhotellet med flera badrum, stort vardagsrum och en sovavdelning som på värsta slottet. Morgonbuffén var inte heller att klaga på så allt var bara perfekt. Om det nu inte var för vädret......
Helvete vad det regnade! Kan inte minnas att det var uppehåll en enda sekund under tre dagar. Tävlingsplatsen såg ut som en leråker. Hela familjen zoo var ju felklädda för detta väder varvid vi till Husses besvikelse fick uppsöka ortens köpcentrum. Lilla sambon var glad över att få slösa pengar, men Husses plånbok skrek ut sin smärta. (Alla poliser är snåla) Vårt bästa slagord är "gratis är gott".
Själva tävlingen då! Jo! Har ju tävlat en gång själv och då åt jag inte på tre dagar. Arek var hal som en ål under skyddsmomentet och jag svor för mig själv att jag aldrig mer skulle tävla. Men att vara publik då! Jo det är ju så mycket enklare. Nu kan man ju plötsligt alla moment som om man vore en världsmästare. Man kan skratta åt andras olycka, mässa över sin egen mästerlighet och ifrågasätta alla misstag... Som sagt! Det är grymt mycket lättare att vara publik..
Jag och stora sonen, typ 13 år, roade oss med att gissa vilka betyg ekipagen skulle få. Hans kunskaper begränsas till att han vet att hundar behöver mat och att dom efter maten kan behöva bajsa. I övrigt nada! Det sjuka var att alla hans gissningar gick in på betygssättningen.... Han hade f-n inte fel på många betyg medans Husses kunskaper visade sig vara något mer bristfälliga....
Hur skötte sig dom tävlande då? Måste säga att jag är lite besviken på standarden. En del av ekipagen var ju grymt duktiga, men en hel del var faktiskt skitdåliga. Dålig lydnad, dåliga sök samt rätt dåliga genomförda skyddsmoment. Nu vet jag att det är helt annorlunda att träna på sin egen lilla gräsmatta gentemot hur det är att tävla inför massa folk.... Men även om det är roligt att se så många duktiga hundar så är det ju även grymt kul att se när det går åt helvete för nån. En av hundarna såg inte ens figuranten utan gav sig av på en lång utflykt.... Ett ekipage verkade ha missat inlärningen för hunden gjorde precis tvärtom mot vad han skulle..... Underbart att se paniken i förarens ansikte, uppgivenheten samt någon form av apati. Hunden däremot visade ingen apati utan bet och slet i allt och alla han kunde hitta. Skitkul, men inga vidare betyg....
Efter ett par trevliga dagar så kan jag summera dessa på följande sätt:
Soliga Karlstad är bara en myt. Såg inte solen på tre dagar.
Lyxhotellet var verkligen lyxigt. Märktes inte minst på sluträkningen. Fuck! Blir att äta nudlar ett tag nu!
Hade inte Arek varit skadad så hade vi vunnit SM. (troligt va?)
En p-bot i Stora Staden kostar ca 900 - i Karlstad kostar samma brott 200 kr.
Hundvalpar är söta. Såg säkert 30 stycken av olika raser.
Borta bra, men Stora Staden bäst!
Visdomsord: Ta det lugnt med alkoholen! En av gästerna i Karlstad hade nog slarvat med att beräkna sin konsumtion kontra intag av mat. Löste problemet genom att spy o bajsa på garageuppfarten utanför lyxhotellet. Denna gourmekung hade åtmindstonde papper med sig så helt oförberedd på problematiken var han nog inte.....
Nu drar vi på kurs!
Må gott!
Husse
ANIMAL FARM....
Rubriken är ju som ni ser på engelska och beskriver vårt lilla zoo av djur. Då Arek nu är skadad så finns ju tid till annat än att träna hund och behaga Schakalens behov. Vädret under gårdagen var helt fantastiskt. Höstkänsla med gulnande blad, strålande sol och ändå en bris av sommarvärme. Passade på att sätta mig på altanen med en god kopp kaffe. Eftersom vanligt folk jobbar så fanns ju inga grannar att studera. Dock finns det ju så mycket mer.... Typ vår egen Animal Farm. Satt en liten stund och studerade fyrbentingarna och försökte i min trångsynta värld komma på vad som rör sig i dom små asen....
Arek! Om vi börjar med honom så kan vi väl lugnt säga att han har en mycket liten hjärna. I den rör sig enbart följande celler. Matcellen: Allt man kan äta bör man äta och så även frukt. Om ingen ser att man tigger så får man visa sig genom att puffa med nosen alternativt dreggla ned Husses ben. Då jag satt på altanen så fanns min dreglande vän där så fort jag hade något ätbart i handen. Efter att vänster lår var helt blött av hundsaliv så hade Schakalen i alla fall fått dela en Satsumas med Husse. När födan är slut drar han direkt ned på gräsmattan för att spela fotboll. Denna dag haltandes och i sämre tempo. Men ändock spelandes....
Katten! Den lilla jamande honkatten är alltid närvarande, men man får aldrig klappa henne. Hon älskar att vara precis intill, men integriteten är stor och då bestämmer man själv när man vill ha kontakt. Typ aldrig! Då hon upptäckte att Arek käkade Satsumas så vaknar hon upp ur sin dvala. Som stålmannen hoppar hon från typ 3 meters håll rakt ned på biltaket. Sträcker ut sin späda kattkropp och glider sedan ned för vindrutan så att det gnisslar från klorna... Bilbesiktingen brukar inte tro på mig när jag förklarar bucklan i taket samt varför man inte ser ut genom framrutan på grund av reporna efter kattklor.... Hon sätter sig ett par meter ifrån och öronen spelar hela tiden i jakt på ett byte. Från ingenstans kommer jaktinstinkten och hon drar iväg över gräsmattan i jakten på något som bara hon ser.... När hon fångat det som inte finns så smyger hon upp mot kaninens utebur. Där sätter hon sig som ett rovdjur i väntan på sitt byte.... Bytet - kaninen! Skuttar lugnt runt i sin bur.... När det sedan är dags för promenad med Arek, ja då får man alltid sällskap. Lilla katten smyger efter, attackerar, promenerar samt om möjlighet ges så ställer hon sig i vägen för de bilar som ska in på gatan. Jamarens specialare är att kliva in i bilar som parkerar i närheten. Flera gånger har vi fått återbesök och en katt utslängd utanför entrén. Då är det jamaren som tänkt ta sig en utflykt....
Kaninen! Här undrar Husse om det finns någon hjärna alls. Att leva sitt liv som kanin måste vara det tråkigaste jag kan komma på. Äta gräs, bajsa, göra ett hopp, äta igen och sedan bajsa ånyo.... Kaninen verkar även sakna kännedom om vad som kan hända om jamaren är hungrig eller om Gammelgeten tycker småhoppen ser intressanta ut och då vill fånga.... Lilla kaninen, vet faktiskt inte ens vad vi döpt honom till, vänder upp mot katten. Ställer sig att lukta och gör sedan ett glatt hopp i någon riktning. Jamaren blir livrädd och flyr mot ett hörn. Kaninen jagar efter och buffar jamaren i rumpan. Effekt: Jamaren flyr!
Kaninen finner även Arek intressant. Kör samma taktik på honom. Luktar, jagar och buffar på honom också. Geten är så snäll att han inget gör. OM INTE: Om inte kaninen går mot Areks fotboll. Då blir geten skitarg. Skäller, morrar och blänger på kaninen medans hunden smiter iväg med bollen....
Förstår inte djurens värld, men det känns inte som om hjärnan var det som prioriterades vid skapandet....
Bara lite tankar från Husses zoo!
Må gott!
ETT GOTT SKRATT...
När vi även är två tränare så finns ju ett eminent läge att träna hunden i samband med fotbollsträningarna. Dels har man ju en figurant som villigt ställer upp på att bli transporterad, biten och allmänt förnedrad. Dels har man ju även störningsmomentet i form av dom tränande ungtupparna som far runt. Dagen till ära så skulle Arek få lite tukt och förmaning i momentet skyddsarbete. Coach ett var figurant och Husse var den som skulle föra Gammelgeten till högre höjder i momentet skyddsarbete. Allt gick galant och Geten var ju riktigt samarbetsvillig. Han ville väl avsluta skyddspasset snabbt så att han kunde återgå till att spela fotboll igen.....
Självklart får ju inte allt vara glass o ballonger utan då måste ju något hända. Det visade sig att Arek i sin entusiasm dragit av en klo. Det är tredje gången och vis av erfarenhet så var det bara att uppsöka det fina djursjukhuset. Vi får alltid fin service där och dom tar god hand om oss. Arek är på intet sätt samarbetsvillig där utan gör små utfall och morr mot alla som har någon form av sköterskeuniform. Så även denna dag...
I stället för att mötas av dom vanliga sköterskorna så tror jag att dom denna dag hämtat kvällspatrullen från helvetet. Vet inte om psykotiska drag passar sig så väl när man tar emot folk med trasiga och döende djur, men idag var hon i alla fall inbjuden. I denna satkärrings värld existerade inte empati utan endast att få in rätt blanketter och stålar.... Satt och retade upp mig på kossan, men bestämde mig för att sköta mig och på så sätt få snabbare service..... När vi väl fixat Areks klo så slog tanken mig att jag skulle dragit en spruta avlivningsmedel i skinkan på kärringen nu när vi ändå var klara.... Fegade ur och nöjde mig med att blänga på henne.....
Eftersom min gode vän nu var skadad och vi nu skulle ha ett dressyrpass så fanns ju bara en roll för husse: Att vara figurant! Efter denna dag känns det som ett under att inte jag fick uppsöka sjukhus för h--vete vad stryk jag fick. Har sett olika moment genomföras idag och trots att personangrepp i vanliga fall ej skall ingå där så drabbades jag ändå...
Framåtsändande. En grupp om fyra personer skall då stå still och bara se snälla ut. Hundföraren skall skicka sin hund att springa ca 15 meter framför honom, genom gruppen och sedan fortsätta en bit till. Denna hundförare verkade dock ha gett fel signaler till sin varg eftersom han galopperade i full fart och bjöd på en nosstöt i magen så att luften på Husse bara pös ut.... Tur att jag stod i min egen lilla värld och aldrig han uppfatta hans intentioner för då hade jag nog blivit biten.... Hundföraren tyckte uppenbarligen att det var kul att se Husse falla ihop av överraskning o skräck, för han skrattade skrockande och gott....
Nu ville man ha en figurant för korgstötar. Momenten innebär att hunden har en munkorg över huvudet. Längst fram finns en stålbit och med denna skall hunden då buffa på figurantens rygg. Det gör skitont! Försökte hålla mig undan, men dom jävlarna väntade ut mig så det var bara att köra...
Första stöten i njuren. Andra stöten på triceps. Tredje stöten på höger axel och den sista klockrent i ryggslutet. F-n vad ont det gör, men nu var det klart.... Not! En hund till skulle köras och denna lilla hund var att anses som lite trög och seg varvid Husse först skulle reta honom lite. Planen var att Husse skulle hota hunden med läskiga ögon, därefter slå till med handen över korgen och sedan vänta en stund. Hundföraren skulle hålla tillbaka hunden och sedan skulle vi förbereda en korgstöt....
Den nu uppspelte hundföraren, som blev så glad över att hans hund blev arg då han fick en örfil över nosen, glömde planen att hålla tillbaka hunden i kopplet. Så när lilla Husse örfilade vovven så vart ju denne så klart arg. Vovven kom som skjuten ur en kanon och stötte stålskivan i min späda armbåge... AAAAAHHHHH! Skrek förtvivlat!!!!
Efter att ha torkat tårarna och upptäckt en viss förlamning i armen så ville han köra igen. Jippie! Denna gång överraskade vovven oss alla genom att ej vänta på klartecken. Från ingenstans kom korgstöten och denna gång rakt på Husses juveler. Herregud vilken smärta!!! Stöt nr två kom när hundföraren stod dubbelvikt av skratt. Denna stöt kom bakifrån och rakt mellan skinka ett och skinka två. När rektum förstått vad som hände ja då var det bara att springa runt en stund med höga knän samtidigt som könsorden haglade i luften. Vilken jävla falskspelande hund.....
Alldeles öm efter dagens pass. I bland är detta jobbet inte värt den fina lönen vi får.....
Nu jobbar Husse inget mer med hund på nästan 4 veckor. Ska på SM för polishundar samt en lång kurs. Tveksamt om det kommer att finnas något att berätta då, men man vet aldrig...
Må gott!
Husse
TRÄNINGSDAG!
Målet för Gammelgeten med dagens träning var att köra lite spårupptagsträning, långspår, lydnad samt ett spår med några timmars liggtid. Drog till skogs i ny terräng och det visade sig även att det nog skulle bli lite fysisk träning inblandad i långspåret. Det var sjukt kuperat och andhämtningen var klart ansträngd när jag väl nått toppen. Hade med mig lite småapporter i form av en enkrona, två patroner samt en 2 centimeters läderbit. Planen var dels att träna uthållighet i spårningen samt nogrannhet vid apporter. Vinsten för den gode geten skulle vara en stunds kamplekar vid varje apport. Spåret blev endast en km långt enligt GPS en, men helvete vad svettig o andfådd Husse var efter att ha lagt ut spåret. Det gick ju nästan bara upp och ned. Ett tag kändes det som om jag hade behövt syrgas då topparna låg ovanför molnen.... Kände spontant så där ingen glädje över att behöva spåra spåret jag just lagt ut. Hade varit roligare att ge det till någon annan....
Lät spåret ligga en timme och när det väl var dags så formligen flög vi fram i spåret. Terrängen var ju rätt vidrig så fotlederna fick jobba rätt friskt. Geten missade första apporten, men var sedan säkerheten själv. Klickade ut honom då han lade sig ned och sedan lekte vi friskt en stund innan spårandet drog igång igen....
Vid ett tillfälle föll Husse, krampade och klickade på så sätt ut Geten trots att där ej fanns någon apport. Arek, som i vanliga fall ej verkar höra några kommandon, vände på en femöring när jag föll och klickade ur samtidigt.... Belöningen denna gång fick vara att se Husse åla sig upp ur buskaget jag nu låg i....
Måste säga att jag var jättenöjd med spårandet samt den fysiska träning vi nu båda fått. Eftersom fika ej stod på programmet idag så behövde jag ju inte smörja armhålorna med Deo heller. Vi kunde direkt gå ned till fotbollsplanen och i stället köra lite lekfull lydnad. Geten är hur kul som helst att träna med då han är väldigt på och alert.
Efter en promenad så la jag ut ett kortare spår och då med tanken att få lite längre liggtid. Hade som mål att vänta tre timmar, men min stressfyllda tillvaro gjorde att jag endast kunde hålla mig i två. Drog iväg och Arek var även denna gång klart laddad. Spårade i väg med god fart och intensitet. Hade gjort några vassa vinklar och kände glädje när Arek klarade dessa utan problem. Då hände det som så ofta händer, men som aldrig riktigt uppskattas...
Husses knä slog i en stor sten. Poff!!! Tre sekunder utan reaktion, men sedan kom smärtan. Smärtan gjorde mig illamående och jag ville skrika ut en massa könsord. Samtidigt förstod jag att detta skulle kunna inverka på Areks spårmotivation så jag bestämde mig för att köra en annan taktik. Jag lade ned Arek, även detta måste ju tränas, lade mig på marken och utstötte någon form av könsrelaterade gutalerala läten, men väldigt tyst. Efter att nästan ha kräkts av smärta och vrede så tittade jag på såret som nu uppenbarade sig på det beniga knät. Ca 0.3 mm skrapsår! Hur f-n kan ett så litet sår göra så himla ont. En tanke slog mig att jag skulle ta en sten och skrapa upp ett större märke. Allt för att få mer sympati hemma hos lilla sambon. Gjorde det inte i alla fall....
Vi spårade ut spåret, lekte en stund och satte oss sedan för att mysa lite i gräset. Kom då att tänka på hör sjukt bra jag och Arek har det. Kunde väl aldrig tro att jag skulle ha ett så bra jobb som jag har nu när jag började på polisen. Satt och flinade och tänkte på en av mina första dagar som polis. Kände mig ju som stålmannen i min uniform och var ju självklart ostoppbar och odödlig. Kontrollerade en bilförare i min hjälteroll när denne plötsligt vevade upp sitt fönster. Lilla Husses späda arm fastnade mellan dörr och fönster och superhjälten satt ohjälpligt fast.... I stället för en fast och klar blick, säkert uppträdande samt pondus så skrek den nye polismannen nu hjärtskärande och ynkligt. Samtidigt som han med den spretiga fria handen försynt knackade på bilrutan för att om möjligt få lite sympati....
Min nu klart överlägsne fiende nöjde sig inte med detta utan ville även förnedra den nye polismannen. Lade i en snabb växel och lät Husse träna löpning längs med gatan. Kändes som vi var upp i 80-90 km i timmen och att benen sprang lika fort som en seriefigur kan göra. Så fort gick det ju inte, men lite fick man väl sträcka ut.... Det gick till slut bra och jag kan inte låta bli att småskratta åt händelsen nu när jag och Arek sitter helt trygga i vår lilla skog....
Må gott!
Husse