POLISHUNDEN AREK

Vet inte om jag ska känna lycka över att äntligen ha blivit av med den eller om jag mest ska känna sympati för den nye ägaren. I vilket fall som helst så är det gjort och "bytt är bytt" o "kommer aldrig mer tillbaka". När Husse åkte till jobbet i lördags så körde han ju så klart sin fina Volvo 945. Bilen inköpt för en ringa summa, men helvete vad den har kostat mig stålar efter det.... Så fort bilen kommit tillbaka från en reparation så har något nytt problem dykt upp. Har varje gång tänkt att nu måste det ha varit det sista felet som fanns att laga, men icke sa Nicke. När jag i fredags drog till jobbet så kände jag plötsligt att bilen drog rätt rejält till vänster.... Tyckte även att det kändes som om bilen vobblade lite mer än vanligt och en liten oro började spira i den späda hundförarkroppen.

Hade ingen lust att stå mitt på motorvägen med en bil som sagt upp sitt kontrakt. Provade att bromsa lite för att känna vad som hände och jag lovar att något hände.... Från att ha dragit vänster så for den väl höger och nästan ut över en hög hög bro. När armar och ben korrigerat Volvons överraskande "moves" så krävdes det ny Deo under armhålorna för att jämna ut den vätskebalans som lämnat kroppen i just armhålans körtlar. När jag kom fram till jobbet så parkerade jag bilen med en rätt så less stil. Typ! Järnet in, tvärbroms, ut ur bilen och med arga ögon stirra på framdelen. (Antog att det var där felet satt). Tyckte det luktade brand och började känna lite på bilens däck. Felet verkade sitta i vänster framdäck eftersom där var varmt så in åt helvete....

Orkade inte ta tag i problemet utan var så pass skicklig att jag sköt upp det till efter nattpasset. Rätt smart att behöva ta tag i problemet då! När man är som tröttast! Bilen överraskade Husse med att gå som en klocka hela vägen hem, men beslutet var redan taget. Bilen skulle säljas!

Annonsen in på lördag eftermiddag och redan söndag så ringde dess blivande looser. Stackaren kom och tittade på vita faran och blev väl smått förälskad. Kan i och för sig förstå honom då jag såg vilken bil han färdats i hitintills. Han köpte bilen utan att blinka och som en fin liten avskedsgest så fick han även med ett gäng fina sommardäck på fälg.... Har inte hört av honom sen dess.... Får väl hoppas att han kom hem och inte slutade med att köra ut över samma höga bro som jag var på väg att göra....

Nu ska Husse spara lite pengar och sedan köpa sig en fin bil igen...

Innan dess så är det dock dags att hämta hund igen. Ingen är väl överraskad över just det eftersom det är typ den åttonde hunden jag testar nu. Även denna ska va ett litet monster och enligt ägaren så klarar hon inte av honom på grund av hans entusiasm och livsglädje.... Hunden är förtestad av en polis och skall enligt honom vara extraordinär.... Har jag hört det förut?

I morgon åker jag på utflykt och tittar på honom. Passar han in i Husses zoo så ska jag hämta honom vecka 10. Innan dess är det ju sportlov och då tänkte Husse njuta utan ny hund. Planen är att Husse ska leka i snön, åka snowboard för första gången och kanske till och med dricka en öl....

För er som undrar lite om hunden jag ska hämta så är han 14 månader och självklart av rasen Schäfer. Hans far är polishund i Västerås och modern kommer från en kennel som heter Working Hero. Bara namnet gör ju att man får vibbar om att det kan bli bra.... I morgon får ni en rapport...

Må gott!

Husse

God morgon kära kropp! Vaknar med ett smile på läpparna eftersom det är lite av min favorit dag Denna dag är nämligen hockeydag och då ett morgonpass mellan 07.00-08.00. Reser mig ur sängen, sträcker ut och inser att det inte är sängen som knakar utan mina knän.... Några spamsiska hopp senare så är kroppen igång och Husse ålar ned för trappan och klär sig i den svettiga stassen som kallas hockeyställ. Även Arek verkar glad över att vi är uppe tidigt och i stället för att överlämna morgonrasten till lilla mattis, så är Husse så snäll att han vandrar ut för att ta hand om sin egen hund.... Arek meddelar grannarna via skall att livet just nu är glass o ballonger, och att alla därute, vakna som sovandes, bör underrättas om att den gamle är glad...

Efter en timmes kamp på skridskorna så är öron och näsa något småfrusna. Järnet hem igen för att åla sig ned i ett varmt bad och på så sätt tina upp en kiropraktors drömkropp. Efter en 15-20 minuters återhämtning så är det dags att kasta sig in Statens kläder och dra i väg för att träda i tjänst. Förmånen som Husse bjudits på i dag är att, på skattebetalarnas bekostnad, få möjligheten att proffessionelt idrotta, bada och sedan träna hund. Än en gång! Tack alla ni som sköter era inbetalningar till Statens konton. Ni finansierar min hälsa och välmående och det får ni tillbaka påfallande ofta i en så kallad rapporteftergift ute på gatan. För ju bättre Husse mår i kropp o själ - desto mer förlåtande blir han när ni gjort ett ringa fel i trafiken.....

Dagen var en så kallade träningsdag där Husse ej skulle behöva fånga tjuvar utan endast träna sin gamla hund. Det visade sig emellertid att Husse i stort sett var ensam hundförare i tjänst i hela Stora Stadens län. Trots detta hann Husse till en början leka lite med Arek och då i form av vapensök, vindmarkering och ett par spår. Allt gick kanon tills polisradion meddelade att Husses lek för skattebetalarnas pengar var över. Nu skulle momsen in och detta genom att team Arek/Husse skulle spåra upp ett par misstänkta biltjuvar. Innan vi hann dit så meddelade dock poliserna på plats att detta var ett ärende av enkel karaktär och någon besserwisser från Hundenheten ej var önskvärd på platsen.... Tack för det! Teamet styrde åter mot hundarnas lekplats, men innan vi hann dit så krockade en bil i ett sjukhusgarage. Föraren hade dammat in sin stiliga bil rakt in i en stolpe. Därefter klivit ur, uppträtt förvirrat, sparkat på sin bil för att därefter försöka köra från platsen. Problemet med detta var att mannen dragit i sin handbroms i maxläge och att bilen därför skrek av nåd när föraren misshandlade gas o koppling i kombination med leken med handbromsen. Föraren lämnade sin bil och försvann i okänd rikting.... Problemet var att det nu började bildas en ansenlig kö av bilar bakom den förvirrade bildrullen....

När teamet från hundenheten kom dit så fanns ju självklart ett vittne. Problemet var att hundekipaget var tvungna att skriva på händelsen och att grunden för detta är att ha ett block o en penna. Efter att även hundföraren uppträtt förvirrat en stund så kunde dock anmälningsupptagningen påbörjas.

Blocket i vänster hand, pennan i höger och sedan ett antal förvirrade frågor till vittnet för att klarlägga händelseförloppet. Vad händer då? Jo! Plötsligt hörs en kraftig smäll! BAM! Innan Husse riktigt har fattat vad som hänt så blir vänsterarmen helt jävla förlamad. Blocket faller till marken och vittnet tar sin hand över sin mun och skriker på hjälp. Strax efter blir även den drabbade varse om vad som hänt eftersom CP knölen i armbågen meddelar att Husse numera är att anses som halvt förlamad.....

What the fuck! En bilförare, typ 95 år, hade kört bil i sin egen lilla värld. Ej upptäckt att det stod en liten polis mitt i gatan utan i stället mosat hundföraren med sin fina bil. När informationen från CP knölen nått hjärnan så blev reaktionen dock snabb. Reptilhjärnan grep in och Husse löpte, halvt förlamad, efter den skabbiga Volvon. Efter ett par fina högerkrokar i bakluckan så stannade våldsmannen. Nu sa Husses hjärna att det var läge att slita ut föraren, lägga ned honom på marken och sätta på handbojorna så dj-vla hårt att det inte ens skulle gå att öppna dom med nyckel.

När dörren öppnades och jag såg att mannen var närmare 100 år så försvann all ilska. Mannen undanbad sig all kontakt med en arg hundförare, men bad efter ett tag om ursäkt för att han mosat en av Staten utsedd hjälte. Ursäkten godtogs och muttrandes kunde jag fortsätta med min viktiga anmälningsupptagning. Tänkte att det nog inte var så farligt, men si det är inte heller helt bra.... Nu efter ett par dagar så säger vänster arm att den vill vila....

Vad hände då med galningen som krockat, lämnat sin bil, sparkat, spottat och fräst då? Jo! Han hittade vi på avdelningen där man föder barn. Det visade sig att han nu var på väg att bli far och att all stress o press gjort att han kört rakt in i stolpen..... I all förvirring, förväntan och oro så hade allt det andra kommit utav bara farten....

Team Arek/Husse drog tillbaka till dressyrplatsen. Där blev det en långpromenad och en god fika. Vi sammanfattade dagen med att vi har det gryyyyyyymmmmmt bra.....

Må gott!

Husse

Du o jag Schakalen! Vi har det bra vi! Eller hur? Nu när vi åter är ensamma och typ alla vi känner jobbar eftersom dom är att anses som vanliga människor, så passar det ju grymt bra att använda tiden till att träna. Eftersom väder o vind, snö och is och inte minst träning av unghund har förhindrat Areks fortbildning så var det i dag dags att ta tag i dessa bitar. Tittade in i agendan och kom fram till att förmiddagen skulle användas till spår på hårt underlag. Geten var den som var utvald och tanken var att göra korta spår på hårt/fruset underlag. Attributen att användas var enkla. Dessa var:

1 Spårläggare Husse
2 Spårslut i form av litet föremål
3 Spårlina
4 Klicker samt tillhörande belöning (Boll)
5 Polishund

Punkterna 1-4 föll ut till belåtenhet och följde Husses upplagda plan. Punkten 5, 9 årig Schäfer med ca 250 gripna tjuvar och erfarenhet som få avvek dock från handlingsplanen. Problembilden verkade vara följande:

Informationen om att uppdraget gällde hårda spår verkade ej ha nått fram till den så kallade hjärnan. Polishunden nosade och nosade, men verkade inte finna något av värde. Husse, med tillhörande attribut och belöning, blev lite ansträngd av uppträdandet varvid blodådrorna i höjd med tinningen höll på att sprängas. Den trubbnosige kämpade på och på något jävla sätt tog han sig fram till slutet och då Husse klickade ut honom så ramlade poletten ned. Klicker = belöning! Belöning = kul! Nästa spår så var den ludne het som en varm spishäll. Nosen jobbade febrilt, men nu låg koncentrationen i stället på klickerljudet. Så för varje steg Husse tog så trodde den Alzeimersdrabbade polishunden att det vankades belöning. Efter ett jävla hattande fram och tillbaka så fann Arek även det slutet.... Spår nummer tre följde ungefär samma mönster som innan och Husse började mer och mer tvivla på ursprungsvargens kapacitet. Ingen idé att hänga läpp utan vi drog vidare i en skön promenad i stället....

Geten uppskattar en solig promenad och visar det genom små glada hopp, skall och kraftigt viftande på svansen. Tack vare det väder som varit så är ju ofta promenadstråken att klassas som glansis. Så även den plats där vi var. Geten har ju fyra ben och en svans att parera bensvepen med, men trots detta så bjöd han på ett par sköna steppnummer längs gågatan....

Husse, med sina trasiga ljumskar, stapplade fram i små korta pygmésteg för att undvika platt fall. Ljumskarna är inte att leka med och tack vare dess smärta så har Husse felbelastad sina höfter så att även dessa skriker om nåd. Trots alla krämpor så går det ju inte att undvika att ta fart och åka halkåkning när man ser en fin stor frusen vattenpöl. Tog fart med mina sportiga tennisskor och gled ut på den öppna ytan i god fart. Väl därute och utom egen kontroll så börjar isen att spricka....

I stället för att helt enkelt stå kvar och då riskera att trampa ned i det ca 0.5 cm djupa vattnet så bestämmer sig Husse att trotsa kroppens signaler och då i stället försöka "sprida ut" tyngdpunkten. Och på så sätt inte trampa igenom och blöta ned fotsulan på skon.... Att sprida ut kroppstyngden i detta läge innebär ju att benen går isär i en så kallade "split" alt "spagath". För bilar som passerade förbi på vägen intill så kan jag gissa att det såg ut som om VM laget i gymnastik övade inför medaljfinalen. Verkligheten var mer smärtsam ändå eftersom Husse i vanliga fall är att anses som mycket stel....

Efter att, ofrivilligt, ha doppat pungen i marken, så kunde jag falla vänster och rulla ut på säker mark. Den säkra marken innebar ju såklart en viss risk för att rulla i hundskit, men det var en fara jag var beredd att ta. När kropp och själ hittat sin balans igen så tog vi i stället och gick ut på ängen. Bort från all is..... Shit! Kan bara gissa hur mycket sjukhusens ortopedavdelningar har att göra i tider som dessa....

Som avslutning lade jag ett spår på fältet. Massa vinklar och vändningar. Nu visade Schakalen i alla fall att han inte glömt bort hur all spårning går till. Vi får hoppas att alla flynde banditer väljer att springa ut i skogen eller på ängarna. Annars kommer vi aldrig mer att gripa någon....

Må gott!

Husse

Livet har återgått till det normala. Vårat nytillskott, Svarten, visade sig vara mer tam än vild och efter prövningar och tester så fick han vända åter till Försvaret. Den Svarte saknade tillräckligt med kamp och visade lite brister i miljöer så det blev inte riktigt bra.... Så från att ha haft fullt upp med att hålla reda på nytillskottet så slipper vi nu allt ansvar utan glider runt i glass o ballonglandet med den gamle Schakalen. Det som jag kan sakna är att få åka å träna varje dag så som jag kunde göra med Cruse. Arek kan ju allt så det känns lite "overkill" att hänga i dressyrhallen hela dagarna även om Gammelgeten nog uppskattar den aktiviteten oxå.

Jag o Geten har ju jobbat tre helgkvällar nu och även där har det varit katastrof. Så lite att göra att jag fick känslan att min polisradio ballat ur alternativt att jag transporterats ut till en stad i fantasilandet där brott ej belönas. När det är så där lugnt så suger det att sitta still i polisbilen utan chans att idka hjältedåd. Som en bonus i eländet så har det ta mig f-n regnat varenda pass åxo, så Husse har väl inte direkt studsat ur bilen för att ta en liten spontanpromenad heller. Näe! I stället har jag och Geten roat oss med att träna lite knark och vapensök. Geten är ju besatt och dominerar ju arenan när sådana tillfällen bjuds.

För att inte Schakalens urinblåsa skulle explodera så var vi ju även tvungna att rasta en sväng. För att göra promenaderna lite roligare så åkte vi till en träningsanläggning där man i vanliga fall körde Agility. Tog med mig min lilla ponny, Arek, och lät honom prova lite av dom tillbehör som arenan hade att erbjuda. Min gode vän var inte sen att pröva sakerna och då med lite olika resultat:

Balansplankan: Full fart ut på den hala plankan och då helt ovetande om att den var utformad för att vicka när man nådde halvvägs. Lagomt överraskad föll geten av. Nervöst slickandes runt munnen fick han göra omprov och här kunde man se att ålder och erfarenhet är en fördel. Detta då Geten nu tog det avsevärt lugnare och i stället stapplade över till andra sidan.....

Hopp över hinder: Ett moment som Arek kände igen. Hoppen anpassade för små, små hundar alternativt ålderstigna Schäferhundar. Arek fann stort nöje i dom små kaninhoppen och belönade sig själv med att slita upp ett avloppsrör för att kampa med... Efter viss förvirring, yrsel och trolig träningsvärk så hade den stele i alla fall passerat förbi alla dom utställda hoppen.

Serpentinen: Uppställda pinnar som i en slalombana. Slalombanan byggd för blixtsnabba små hundar av typen Border Collie. Nu äntrade en tandlös, åldrig, höftfels och spondylosstinn hårboll den banan. Här kunde man se att typen av idrott tilltalade Arek eftersom han for runt i slalombanan med smidighet och snabbhet som en värsta unghund. När yrseln lagt sig så drog han upp nästa avloppsledning och firade sitt fina Agilitytest med kamp och bitlekar.

Avslutningsvis fanns en ställning med ett bildäck i. Meningen var nog att hunden ska hoppa igenom däcket och därefter inkassera berättigade applåder. Avstod detta med risken för att den halvfete Arek skulle fastna i däcket. Ville bespara honom förnedringen att som livsfarlig polishund få begära biträde med att åla sig ur sin ofrivilliga gömma....

Tror ändå att Arek uppskattade rastningsrundan. Inte som att fånga, bita och förnedra kriminella, men ändock som ett trevligt avbrott....

Må gott!

Husse

Husse lever ju inte bara ett liv i Statens tjänst utan vandrar i bland runt som en vanlig människa. Husse lämnar i bland dressyrplatsen, polisgaraget och mörkrets vrå för att ta sig rollen som en vanlig far. Rollen innebär även att sköta motion och fotbollskunskap för grabbar som nu fyller 14 år. För alla er som har barn i den åldern så vet ni att kropparna, rösterna och så även motoriken ändras. För att bygga upp dessa framtidsmän är vi därför två coacher varav en är att anses som pedagog medans den andre mer säger vad han tycker.... Pedagogen är dock påfallande ofta ute och reser varvid den opedagogiske i bland känt sig ensam i sin roll som tränare.....

- Tills nu! Har inte sett vilken resurs han varit tidigare, men har nu fått insikt om hur godmodig, hjälpsam och humoristisk kille jag haft till min hjälp. Hjälptränaren har ju i stort sett alltid varit med, men jag har inte tänkt på vilken viktig roll han haft. Nu ramlade poletten ned under gårdagens löpträning. Då kunde Husse från distans se vilket enormt arbete, glädje och engagemang han bjuder på. Mitt i all proffessionell uppbyggnadsträning från hjälptränaren så smyger han även in ett och annat hyss med humoristiskt inslag.

Löpträningen i går var ingen undantag. Först ut en 3 km runda i ett mycket kuperat spår. I sin iver att få vara sist, mittemellan och framförallt först så ylar, skäller och vallar han runt tonåringarna. Springer grabbarna 3 km så springer väl han minst 5 km för att hålla ordning på alla löptyper i spåret. Självklart pratar vi om min fyrbente vän, Schakalen. Med sitt glada sätt hjälper han till i uppförsbackarna, bromsar upp dom i nedförsluten och hinner däremellan även lägga en och annan kabel samt lukta på tikfläckar.

När grabbarna sedan pustar o frustar när Husse tvingar dom att köra styrke/konditionslöpningar så är han även där och puschar på dom. Han är med i starten, joggar med och skäller glatt i mitten och avslutar med att vara med när dom når målet vid spurten. I bland står han bara mitt i banan och är typ helt i vägen. Allt för att grabbarna ska hålla koncentrationen under hela träningen. Missar tonåringarna detta så snubblar dom garanterat på den tandlöse och faller platt till marken..... Blir någon för trött och sätter sig ned så är han direkt där för att sno deras vantar.....

Har aldrig förstått vilken resurs han är, men nu när jag observerade pajasen från håll så titulerar jag honom till "förste hjälptränare".

Även den nye, Svarten, har fått vara med. Han är ju bara prao så hans dagar är lite tuffare. Svarten härdas med att vå dra runt mammorna i spåret. I varje uppförslut bildar dom släptåg och så får den unge släpa upp dom för backen. Att döma av Svartens andhämtning så är nog hans träningspass inte att leka med... När han fått fast anställning så ändras förstås hans anställningsvillkor och även han får delta i grabbarnas träning....

Den dagen väntar vi spänt på...

Må gott!

Husse

Kopplet! Har inte använt kopplet till Gammegeten under ledig tid på typ 5 år. Han lullar ju runt i sin lilla bubbla och ställer ju inte till några problem alls. Jagar inte vilt, kommer själv tillbaka och går fint vid sidan när man möter folk samt glider mest runt och letar ölburkar att tugga på. Nu är det nya tider..... Sen Svarten dök upp så är den värsta synden att glömma kopplet. Det bångstyriga lilla trollet lever i sin egen bubbla och kan hitta på precis vad som helst och när som helst.

I vår lilla värd av ledarskap, lek, lydnad och spår så har ju framstegen varit mycket bra. Svarten fungerar hur bra som helst tills han vrider sin lilla ärthjärna ett snäpp och försvinner in i sin glasbubbla. I dag var en sån dag! Under leken i dressyrhallen så var vi helt ensamma. Vi körde ingång till fot, inkallning, sitt, ligg, läggande under gång samt hopp över hinder. Den lilla svarta ponnyn var så lyhörd och så även när den andra hunden gjorde entré. Vi delade hallen och Svarten jobbade bra ihop med Husse. För att avsluta ett bra pass så skulle vi köra ett sista hopp över hinder, därefter lek och sedan ut för att göra High-five. Svarten fullföljde hoppet, men sen kortslöts de två trådarna till hans minimala hjärna....

Svarten drog iväg mot det andra ekipaget och då utan att lyssna på den mer och mer upprörda Husse. Svarten for dit, uppmanade till lek, men började sedan att kaxa upp sig. Då Husse med arga steg kom närmare så blev Svarten en liten busapa i stället. Busapan for runt och sökte lek med den andra hunden och när Husse äntligen kom nära och beordrade "ligg", så lade sig faktiskt den nye....

När han såg att Husse hade smala ögon så tog han det säkra före det osäkra och drog en löpning igen..... Förbannade hundjävel!!! När jag till slut fick tag i aset så fick han veta att han levde och herregud så ynklig man blev när Husse tog tag i nackskinnet för att berätta vem som var chef....

I övrigt så har träningen gått mycket bra. Vi har kommit en bra bit på vägen och började idag med att köra lite figurantarbete. Svarten gör det bra och där ser det okay ut. Den gänglige har dock mycket konstigt för sig. I bland blir jag inte klok på honom. Ena sekunden så vägrar han kampa och ser helt ointresserad ut. Nästa minut sitter han i gallertrappor och kampar för fullt..... I Svartens manual beskrevs han som att han kan bitas. Detta i samband med hantering och då exempelvis vid kloklippning. Dom som drabbats har därför använt munkorg för att slippa tappa kött från armar och ben.

I dag bestämde jag mig för att det var dags att klippa Svartens klor. Mest för att kolla hanteringsbitarna och så självklart utan korg. Var förberedd på att syrebristen i hans trånga hjärna kunde göra att han föll tillbaka i gamla vanor, men kunde ändå inte låta bli att prova utan korg. Och det gick så bra. Svarten försökte vid något tillfälle dra undan sina tassar, men när jag vänligt och bestämt förklarade att det var dags för chassivård så godtog han det utan problem. Bra jobbat Cruse!

Arek fick ett spår som gick lite på hårt grus och vidare ut i skogen. När Arek var klar så fick han även göra ett saksök i naturen. När godset var anträffat så hämtades Cruse upp och tanken var då att se om han var intresserad av att se var Arek och jag varit. Och det var han! Svarten spårade som besatt och spårade ut hela spåret... Kul!

Må nu gott!

Husse

Då har Svarten kört sitt första nattpass i Statens tjänst och herregud så sliten han var när han anlände hem till sin boning... Först en hel dag på dressyrplatsen, därefter lite vila o mat och sedan vidare ut i natten. Som start på passet så fick den svarte träna lite lydnad i garaget. Därefter åka hiss och gå lite i trappor. Som avslutning körde vi lite kamplekar bland bråten i garaget och då ringde telefonen....

Var beredd att kasta in Svarten i polisbilen och dra iväg för att rädda världen, men då var det ett sådan där förbannat knarksök igen.... Varför tog jag en sådan kompetens på min hund? Vill ju vara ute och fånga tjuvar! Inte låta älgkalven Arek riva lägenheter! Nåja! Hade förberett ett vapensök för den gamle så vi passade på att öva på det innan vi skulle åka iväg. Arek älskar dessa sök och man riktigt hör hur hans ärriga nos jobbar febrilt i jakt på rätt doft... Arek tyckte att även omklädningsrummets stereo skulle sökas av och med sin stora nos lyckades han starta upp CD spelaren och då på rätt hög volym.... Geten såg aningen fundersam då han stod med snedlutat huvud och lyssnade på tonerna som smet ut från högtalarna....

När han vunnit sin belöning så drog vi ut på det "skarpa" söket, men tyvärr då utan att hitta någon gömd narkotika.

Då var det Svartens tur att få miljöträna lite. Svarten fick besöka pendeltåg, garage, vanliga bostadsområden, tunnelbanan och då för att skapa sig lite erfarenheter. Svarten fick direkt utstå den så kallade "apan i bur effekten". Den som blir när man kliver ut i uniform och då blir allmänt ut-tittad och tilltalad av både kreti o pleti. Har man då även med sig en hund - ja då är det ju i stort sett okay att även hälsa på både Husse o hund. I tunnelbanemiljön klev en finklädd man upp och uppvisade ett fåningt flin. Det syntes direkt att han var nedkärad i Svarten och att slutmålet var att få klappa pälsen på den nye. Svarten visade tydligt att det ej var förenligt med hans nya roll som köttätare varvid han spretade upp sin tjocka svans och la den högt upp i skyn. Ståtlig som en tupp gick han hotfullt mot den flinande hundälskaren och Husse fann det för bäst att ta en liten omväg.....

Hundälskaren tog även han en omväg, men då i syfte att söka kontakt med Husse och hund. Då social kompetens saknas i teamet så vek Husse undan blicken och ignorerade skattebetalaren. Denne gav ej upp så lätt utan tilltalade Husse på följande sätt:

May I say hallo to the dog?

Va i helvete! Inte bara påträngande utan nu även på detta främmande språk. Ville svara artigt och då självklart på samma språk som det som mannen guteralt hade uttalat. Det enda jag kunde komma på från skolans engelska var "Shut the fuck up you mother fucker! Get the hell out of here before I bust your as!" Förstod att jag då skulle bli anmäld och förpassad till något förråd långt nere i polishuset varvid jag stammade fram följande i stället: "No Sire! He will bite you then!" Svarten verkade förstå trångmålet och gjorde nu ett vackert utfall mot turisten. Han såg skrämd ut och vek iväg mot bussarna.... Shit va nära att jag hade behövt vara mer social... Tack Svarten för att du löste ditt första hundcase på ett så bra sätt....

Vidare i natten och nu var det Areks tur att söka tjuvar. En misstänkt tjuv lämnade en källare, men fångades in. Tjuven förnekade all kännedom om att ha varit i förrådet och så även fast Arek spårade ända fram till den plats där tjuven fångades. Samt markerade på ett brytjärn som var slängt intill platsen. Varför ljuger dom alltid? Därefter gjorde Arek ett inomhussök i källaren och markerade jättefint o tydligt på den plats där tjuven rört sig.... Well done Arek!

Svartens jakt på erfarenheter fortsatte sedan och då i form av byteslekar för att öka drifterna. I mörkret så fick den svarte busa lite med en annan hundförare och därefter jaga i fatt och bita sig fast i en bitstock. Leken uppskattades av Cruse, men det visade sig även efter detta att Husse har en del kvar att önska i kontaktbitarna med min nye vän.... Arek satt även han och pep avundsjukt på dom roliga lekarna så det var bara att ta ut honom oxå.... Efter lek och bitande så fick han spåra ifatt den flyende hundföraren och där få sig ett fint bett i den roliga bitstocken....

När morgontimmarna började närma sig så började den nye se lite tagen ut. Ögonen himlade och han kunde knappt hålla dom öppna. Visade honom därför mitt favoställe för microsömn och där tog vi en liten paus. Från gallerburarna hörde man tydliga snarkningar från både den gamle och den nye....

När vi kom hem så var det ju lite spännande om Svarten tänkte låta Husse sova ut efter nattpasset. Satte in honom i hans fina, stora bur och sade godnatt. Klockan var då ca 08.00 och Husse gick till sängs för att träffa John Blund. Kl 10.30 vaknade jag av att Cruse gjorde allt för att komma åt sopbilen. När jag äntligen fick tyst på honom så höll det bara in någon timme till. Nu började den Svarte bli uttråkad och visade detta genom att gny, pipa och bita i hundburens galler.

Bara att kliva upp, vika undan påsarna under ögonen och glatt ta tag i dagen. Efter fika drog vi till dressyrplatsen och där lekte vi, spårade och körde byteslekar. Allt gick mycket bra så nu är Husse nöööööööjd....

Må nu gott!

Husse

Det har tagit en vecka, men nu har Husse slagit till! Kamerna var med och ett par bilder på Statens nya tillskott har producerats. Bildkvaliteten är inte den bästa, men det har lite att göra med att kameran åkte i backen då Cruse undersökte funktionerna. För att Ni ska få fundera lite på vem som är vem på bilderna så la jag även in ett par på den gamle.....

I dag har det ju varit ett alldeles underbart väder. Typ spöregn! Det positiva med regn är att snön försvinner bort och möjligheterna till att öva spår ökar. I dag har Svarten därför fått pröva ett gräsmattespår é 150 meter långt. I spåret dök det upp diverse överraskningar såsom korvbitar. Koncentrationen och tempot var därför därefter varvid Husse nästan gick o småfrös medans Svarten undersökte varenda jävla grässtrå på jakt efter njam-njam.... Bra gick det i alla fall....

Vi har även fortstatt med leklydnad och då inomhus i polisgaraget. Det har gått riktigt bra och Svartens positioner börjar bli riktigt trevliga. Ju bättre Svarten uppför sig desto mer harmonisk blir Husse. Den gamle, Arek, har även han fått aktivitet i dag. Vi har underhållit klickerträningen vilket ju innebär lite korv i magen. För att kolla av om klickern sedan hade effekt så körde vi ett vapensök på polisstationen och då med fyra olika belöningsstationer. Geten var grym och hittade alla vapendelar. Därefter påbörjades klickerträningen för den nye....

Så vitt jag kan se så uppskattas momentet rejält och det har nog att göra med att den svarte gillar korv. Allt som allt en rätt lugn dag, men där Husse är nöjd med resultatet. Nu ska vi ut och motionera lite innan vi gör kväll och inväntar den härliga måndagen... Då jobbar vi natt och målet är att Svarten ska få åka fort och med blåljus. Baktanken, alias delmålet, är att Geten ska få visa hur kul man kan ha det som polishund. Förhoppningsvis lär sig den svarte lite av vad den erfarne har att erbjuda.... Innan nattpasset så ska vi självklart ut till dressyrplatsen för att leka och springa lite....

Måste säga att Svarten fungerar bra i vår fina flock. Han verkar älska barnen, har tillbörlig respekt för Arek samt njuter av den vardag som just nu erbjuds honom. Jag har förhoppningar om att det här ska gå bra vilket är ett fint betyg till den nye. Husse har nämligen grymt höga krav och förhoppningar....

Nu har vi även bokat en fjällsemester. Tror det är första gången Svarten är med på en sådan. Enligt ägaren till stugan så inbjuder terrängen till mycket spring och lek vilket ju torde passa detta ADHD barn....

Passa nu på att njuta av fotona...

Må gott!

Husse

Joggingtur med fotbollslaget och självklart får Svarten och Arek hänga med. Svarten fick gå med sambon och då en enkel promenad i samspråk med övriga fotbollsmorsor. Lilla sambon fick dock ingen skön "walk in the park" eftersom Svarten har en egen vilja. Viljan denna gång bestod i att hälsa på den lilla minigreyhounden som vandrade 30 meter bakom. Det sista jag såg innan vi drog i väg på löprundan var hur lilla sambon kämpade med Flexikopplet för att hålla Svarten inom tukt och förmaning. Det gick väl sådar. Trots tvåhandsfattning, högröd ansiktsfärg och så nära könsord man kan komma, så drogs hon med nefdör den hala backen och i riktning mot den andra fyrbentingen. Efter samarbete mellan damerna så kom man i alla fall i väg på promenaden.... När jag nästa gång träffade på dom i spåret så var det fortfarande bogsering av mattis som gällde.....

När löpning o promenad var slut så tog jag över vårdnaden om Svarten. Planen var att springa hem med honom och då med flexlina, sele och hela baletten. Enligt förra ägarens så låg Svarten på bra under löpning så jag kände att jag nog f-n skulle få draghjälp hem i alla fall. Svarten var lite avigt inställd till arrangemanget. Svarten verkade undra:

1 Varför ska vi springa?
2 Varför har jag lina och sele?
3 Varför ska jag dra Husse?

Vi sprang därför till en början intill varandra med undantag för när han observerade något spännande i fronten. Då fick man sträcka ut lite extra på benlängden. När vi kom ut på en lång raksträcka så slackade linan ånyo och då bestämde jag mig för att tävla med han som har fyra ben. Svarten uppskattade en god kamp och drog iväg i god fart. Nu jä-lar sträckte kopplet ut och jag fick slita för att hänga med. När Husses lungor började göra ont så bad jag Svarten att bromsa in lite. Det gjorde han och så småjoggade vi lite i stället. Schack o matt och vinst till Svarten blev det när saltbilen drog förbi. Svarten blev positivt överraskad av dom fina, blinkande varningslamporna som drog förbi i 50 knyck. Jaktinstinkten vaknade på unghyenan och han drog iväg för att infånga Vägverkets nya lastbil.

Nej Svarten! Nej! Stanna! Inget av orden verkade befäst i hans trånga skalle så det var bara att löpa med på bästa sätt. Ljumskarna skrek av smärta i går och idag vill jag ej ens beskriva känslan. Gissar att det är samma känsla som att gå ned i spagat när man är stelopererad.....

I dag har vi varit hela dan på träningsanläggningen. Det handlar ju inte bara om att försöka få kontakt med den nya unghunden. Näe! Det sitter ju en 9 åring unghund i buren intill som kräver ÄNNU mer än Svarten. Arek är eld och lågor över minsta lilla moment han får göra.... Svarten däremot verkar vara född till en elak snuthund och jag är rätt säker på att han kommer att slita kött av både kreti o pleti under sin karriär. Dock är han ju en så dj-vla tjockskalle att dressera vilket gör att Husse får slita ont.....

In och lek med Svarten. Gör det kul (sammanfattas med illaluktande svett). Efter leklydnad ut till bilen under puss och kramkalas. Därefter hans tur, han som låter som om han svalt en visselpipa, att leka o ha kul..... Under sista promenaden vid 15.00 tiden så kände jag att energin var sluuuuuuut. In i bilen, hem o vila och sedan på´t igen i morgon.....

Är nöjd med Svarten, men han är en helt annan hund än Arek. Måste förstå detta och ta till mig dom bra egenskaper som Svarten har. Vore kul om även Svarten tog ett snack med sig själv och då kom fram till vem som är hans nye boss.....

Må nu gott!

Husse

Vett o etikett är inte Areks melodi. Den ludne visar ingen hänsyn utan gör mest det som faller honom in för stunden. Det visade han med all önskvärd tydlighet när vi jobbade sist. Ett par poliser hade upptäckt en misstänkt bil som försökte ta sig undan en kontroll. Man misstänkte narkotikabrott och kallade till slut på Team Husse/Arek för en liten undersökning av ett skogsparti samt en bil. Ingen av intresse anträffades där, men teamet ville avsluta på ett fint sätt så vi erbjöd oss att söka av den sträcka som man sett föraren köra sin bil. Kanske, kanske så hade man kastat ut lite förbjudet godis under den tid man försökte smita i från farbror blå....

Arek var intresserad och verkade leta längs med vägsträckan. Här fanns även en industrilokal med ett större antal förråd. När vi var i jämnhöjd med dessa så vaknade schakalen till liv. Svansen åkte rakt upp och intensiteten i hans halta rörelseschema ökade rejält. Så här brukar han uppföra sig när han fått in mänsklig vittring i lilla nosen. Alternativt när han hittar en ölburk eller en handske.... Eftersom området var att anses som öde i övrigt så lät jag honom smita iväg på sitt lilla upptåg. Gissade att han snart skulle komma tillbaka med sitt fynd. När han inte gjorde det så fann Husse behovet av att kolla av vad den lilla upptågsmakaren nu hittat på. Det blev då ett rejält liv från ett av förråden och då jag tittade in där så stod Arek och trampade runt och slet i en sovsäck. I sovsäcken, som var lindad som en fjärilskokong, låg en sovande man. Arek trampade över honom som en uppretad struts, men mannen fortsatte låtsassova. Förstår honom eftersom han säkerligen tjuvkikat och sett att en varg tagit sig in i hans fina boningshus....  När jag trodde jag fått kontroll över den ludne så ändrade han taktik. Någonting skulle han ha med sig som minne från uteliggaren och då blev det hans klädespåse...

Stackars uteliggare! Han hade valt en hyfsad stuga i ett helt öde område. Föga kunde han väl ana att uppvaknandet skulle ske på detta vis.... Tack Arek! Tack för att du inte talade om att du hittat en människa utan i stället försökte sköta väckningen och kontrollen själv....

I övrigt så har Geten fångat en inbrottsjuv på bar gärning. Mannen hade roat sig med att göra källarinbrott, men blev då infångad av den tandlöse. När tjyven säkrats upp så var vi ju tvungna att kolla av resten av huset så att ingen annan tjyv fanns där. Areks entusiasm var stor. I alla fall dom första 8 våningarna.... När vi gick på nästa trapphus med 8 våningar och hade bearbetat alla trappor så var Geten lite mer uppgiven. När vi gick på etapp tre så försökte Arek på alla sätt att vi skulle stanna till och gå in i en lägenhet i stället..... Efter samtliga trappor så var Getens tunga mycket låååååång.....

Min gode vän fick även vara med och fånga en person med allt för stor sexualdrift. Geten fick endast vara med och agera livvakt åt Husse och det gjorde han bra. Genom arga skall så verkade gärningsmannens flyktintresse ha svalnat rejält. Till fängelset det blev....

Hur går det för vår nya pärla då? Här har vi fått för våra synder. Den svarte höll väl igång i går. Från det vi hämtade honom tills det vi gick och lade oss. Rekordet för hur länge han låg still på golvet var 3 minuter och 54 sekunder. Snittet för vilan var mer kring 30 sekunder åt gången. Han hämtade ved, slaktade filtar, juckade med allt och alla och var allmänt ett "pain in the as".

Under natten så har han faktiskt hållt sig hyfsat lugn, med förbehållen att han väckt mig typ 10000 gånger.... Under dagen i dag så har vi aktiverat den svarte rejält. Lite promenader, lite lek, första fotbollsmatchen, lite löpning samt lite lätt allmänlydnad. Han är helt underbar och bjuder verkligen till när vi lattjar.... I like him a lot....

Ska ta några bilder (om jag lyckas få honom still så länge), så ska ni få se hur vacker han är.... Han och Arek går hyfsat i hop. Dom har väl rykt i hop ett par gånger, men inte så farligt att blodet sprutat...

Må nu gott!

Husse

Min tandlöse och halte vapendragare Arek är mitt livslexir. Die Alte German Shepard är ju så sjukt arbetsvillig att Husse nästan blir tårögd av glädje. Vi lever helt enkelt ett alldeles underbart liv och jag har svårt att tro att man kan ha det så mycket bättre än vi och då även få betalt.... Träningsdag i går och när vi kom hem och teamet fått lite mat, ja då är det vidare till nästa evenemang som den ludne älskar. Att umgås med Husses fotbollslag! Kvällsuppdraget för Geten var att hålla ordning och valla runt fotbollslaget under deras löprunda. Ca 4 km löpning och då med en yvig svansviftare som hela tiden är i vägen.

Hem och lite vila framför braskaminen innan det var dags att sova natt. Upp tidigt för ännu en träningsdag i Statlig tjänst. Team Arek/Husse dominerade personsöket (nåja!) och utstrålar en sån glädje och entusiasm i sitt utförande. Hade momenten betygsatts så hade vi fått kraftiga neddrag för glädjevrålen pensionären utstötte innan han fick springa ut för att söka. Är man så gammal så har han väl rätt att få njuta och föra lite oljud va?

Direkt vidare till ett härligt skogsspår och den yvige löste alla klurigheter på ett utmärkt sätt. Därefter en härlig promenad innehållande nödvändiga behov, lek med pinne samt tillhörande kamplekar. Husse tyckte att det nu var läge för lunch, men si det tyckte inte den ludne.... Nu hade han ju i snabb takt fått söka, spåra och leka med pinnar. Ändå så stod han med sitt tandlösa grin ut genom evakueringsluckan in till bilens kupé. Med bedjande ögon och ljud som om han svalt en visselpipa vädjade han till Husse om att få göra fler saker.....

Det blev lunch trots Areks protester, men direkt efter det så drog vi för att göra saksök. Temat i saksöket var att söka av en längre sträcka och då om möjligt anträffa dom gömda föremålen. Det gick kanonbra och allt var liksom på topp. Bestämde mig för att spåra efter vanliga vandrare. Stalkersuppdragen är inte prio ett i Areks liv och han har grymt svårt att fatta att vi ska spåra dessa vittringslösa människor. Det slutade precis som vanligt! Team Arek/Husse i oharmoni vilket resulterade i en längre tystnad i bilen.....

Mitt i allt dök ett uppdrag upp. En anmälare hade sett hur en person verkade göra inbrott i en lokal. Han beskrev platsen och teamets uppdrag blev att finna tjyven, helst få spåra lite och därefter överlämna allt skrivande till mer yrkesskickliga poliser. Det tog ett j-vla tag innan vi ens hittade ut i den djungel som anmälaren beskrivit. När vi väl hittat dit så fanns inget brott, men väl två yrkeskriminella individer som slagit läger i sin ensamhet. När Husse knackade på husvagnen så var det tydligt att dessa två individer på något sätt idkade kärlek. Kärlekeksakten kom på sned när en späd hundförare tröck sin uppåtnäsa mot fönstret. Individerna var ej så pass snygga att Husse önskade flukta vidare utan efter ett par hulkningar så bad jag dom stiga ut i stället....

Den kvinnliga delen av ekipaget var väldigt orolig att hon skulle vara efterlyst. Hon var inte villig att medverka i en transport till fängelset och då jag erbjöd henne ett försprång i skogen på 5 minuter så blev hon lyrisk. Hon visste inte att jag hade med mig min trogne vapendragare. Jag ropade mot bilen och Arek svarade genom att kasta sig skällandes mot burdörren. Kvinnan tappade all färg i ansiktet och snyftade att hon ej längre ville fly.....

Nu visade det sig att hon ej var efterlyst så det löste sig ju bra ändå....

Som avslutning på passet så fick den ludne vila lite medans Husse byggde muskler i gymet. Otjänligt försök, men skam den som ger sig. Nu under kvällen så var det ånyo löpning i terräng. Arek vaknade till liv och hade fullt upp med att valla runt alla barnen längs med löparspåret. Sprang vi 3 km så sprang väl den fyrbente det dubbla....

I morgon är det hockey igen. Detta två gånger! Jippie! Medans Husse spelar så får Arek sig en långpromenad med mattis. Sen ska vi jobba natt. Hoppas, hoppas att det blir mycket att göra....

Må gott!

Husse