BRA JOBBAT HUSSE!!!

Husse har ånyo hjälpt mig att logga in för en berättelse. Mannen med en höststorm som hjärna, lurades till att släppa fram mig till tangenterna för att beskriva vårt senaste gripande. Självklart kan jag göra det, men då j--vligt kortfattat:

Har haft semester, har återfått jobbsug, men blev då skadad med karensdagar som följd. Haltandes fick jag ändå, på Husses order, återgå till tjänst för att stilla farbrorns arbetssug. Måste medge att även jag lidit av viss abstinens varvid jag var het het som en kamin.... Nattpasset innebar många spår och så även ett fint gripande. Husse tyckte det var extar roligt när vi spårade upp en inbrottstjuv som sprungit från polisen. Husse märkte på mig att jag var MYCKET nära brottslingen och då genom alla mina start och stopp för att hitta gömman.... När så tjuvgömman anträffades ( gömd under en bänk på en altan) så gjorde jag mitt allra bästa för att få berömma spårläggaren... Husse missförstod, som vanligt, mina intentioner och varnade tjuven för att flaxa allt för mycket med armar och ben om han inte önskade delta i någon OS gren i Paralympic.....

Arek! Berätta även om hur du hittade två plåtskåp i ett av dina spår. - Berätta om hur du på alla möjliga sätt försökte bära med dig dom två 40 x 40 cm plåtskåpen i ditt varggap. Ha! Ha! Ha! Gick det bra eller fanns det en viss frustration i ditt beteende?

Eller berätta när du hittade tjuvarnas järnspett på typ 20 kg. Hur du bar runt på det där jävla spettet med dina redan så trasiga tänder. Förresten! Du kan väl tala om hur jävla bångstyrig du var när du vänligt ombads att lägga ned spettet och fortsätta spåra efter tjuvarna... Berätta nu hur olydig du kan vara....

Visst Husse! Jag ska berätta... - Eller så berättar jag om hur du under dagen idag utnyttjade din fina eventpresent som du fick som gåva förra året. Bakrund: Som i allt Husse företar sig så anser han sig vara bäst. Så även om han överbevisats om motsatsen. Hans vänner och kamrater ( förutom sina löss) kan ha snappat upp hans divafasoner eftersom han så ofta skrävlar om sin körförmåga i Statens fina polisbil. Presenten han fått sig till livs var att åka folkrace och i dag var det alltså dags. Hela familjen drogs med till arenan och Husse hade som vanligt ingen annan målbild än att få hålla vinnarpokalen.

Ca 20 likasinnade fanns på plats för att även dom höja pokalen, men dryg-Husse lät sig inte nedslås av detta. Inte ens när dom klädde upp honom i en babyblå overall och ett äggskal till hjälm fanns ett uns av självdistans.... När det första tidskvalet var avklarat så tyckte Husse att det kändes rätt bra, men då fick han väl sanningen i ansiktet av sina ättlingar...

Under skratt och hånflin visade dom upp en videosnutt där det såg ut som Husse var på väg till söndagens bilbingo... Husse stött och meddelade att han körde vägvinnande i stället för att sladda och tappa tid. Grabbarna krävde dock en skärpning. Hellre att han sladdade av än att dom fick skämmas för honom....

Såg på Husse att han blev klart förnärmad och kränkt av påhoppen. När han vandrade i väg för kvalheat nummer två så tyckte jag mig se en viss förändring i kroppshållning samt typ två horn som trängde ut fram på hjälmen... Dom 5 första skulle gå till final och inför kval nummer två så låg ju faktiskt Husse bland dom. Nu jävlar var det en förändring i körsättet kan jag lova. Till och med på uppvärmningsvarvet körde den späde hundföraren som en desperado. När han passerade förbi läktarna så satt han som en ihopklämd makaron med tungan klämd mellan dom sneda gulfärgade proteserna han kallar för framtänder. Första varvet gick i rasande fart och så även varv nummer två. Nu jävlar sladdade han som en jävla rallykung förbi läktarplats och från konkurrenterna hördes gillande rop... Ut på sista varvet och det rådde inga som helst tvivel om att vi hade en finalist... In i näst sista kurvan med bredställ och.....

Men din jävla sopa! Benranglet fick väl sladd så att han stod helt jävla fel mot hur han skulle köra. När så den lilla farbrorn hamnat i rätt position efter att ha ramlat ur sin stora stol och vänt hjälmen rätt så fick han väl ett fint kärringstopp..... När Husse passerade mållinjen med snygg sladd så var det oxå det sista han gjorde denna dag. En finalplats var nu lika nära som vi var till Nordpolen....

Grabbarna var mycket nöjda över att deras far i alla fall kört rally, men en person tog ingen notis....

Husses förändring syntes mycket tydligt när han gick från medelålders man till att hamna som treåring... Husse lämnade arenan i rask takt efter att mattis hindrat honom från att kasta hjälmen genom glaset till arenans kiosk. Husse tog då i stället en jävla fart och sparkade en sten i riktning mot bilparkeringen. Med en hårsmån missade stenen en VW van och projektilen flög i stället förbi barnen... Barnen rutinerade, höll låg profil och satte sig i baksätet under tystnad..... Husse knäpptyst under tre mils bilfärd innan mattis försökte prata folkrace... Husse meddelade trotsigt att han aldrig ville höra talas om den där jävla bilkörningen varvid tystnaden åter infann sig i bilen....

Först efter ca 6 mils körning (knäpptyst i bilen) så fick mongot en Big Mac Co och Cola. Strax efter det blev han åter kontaktbar och familjen kunde föra en någotsånär vettig diskussion om allt annat än bilåkande.... Vad som först verkade vara en riktigt rolig och trevlig present visade sig bli värsta mardrömmen för familjen zoo. Husse är ju för jävla störd när han förlorar i tävling....

Arek! Har du berättat om alla fina jobb du gjorde i helgen?

Ja Husse! Jag har berättat... Har en annan riktigt rolig sak att bärätta oxå, men jag håller på den några dagar till. Kan väl berätta att det handlar om mig och Husse samt ära och berömmelse....

Må gott!

Arek och Husse


SINGEL IGEN...

Hallo kära läsare! Som vanligt när prövohundarna åkt hem så är jag kung igen. Eget rum, egen bur, egen tomt och all träning enkom för mig... Denna gång blev jag lite orolig att unghundshelvetet skulle bli kvar eftersom hon fick så lång tid på sig. Vissa perioder var hon ju faktiskt riktigt nice att ha att göra med, tik som hon är, men allt gott har ju ett slut....

Nu är det bara jag och ADHD Husse som glider ut i verkligheten för att skapa hjältedåd. Husse säger hela tiden att han måste vara rädd om mig eftersom jag är gammal, halt, blind och halvdöv. När vi jobbar skarpt så måste jag nog ändå ställa mig frågan om vem som har mest artros, blinda fläckar i ögonen och skörast knän för helvete vad han piper längst bak i spårlinan.

"Helvete Arek! Bromsa ned för tusan. Man ser ju inte ett skit här i mörkret". Sista veckans mörkerresor efter bus har ju inte direkt slutat med att jag varit halt utan transporterna har ju mer än ofta visat sig gå till det mänskliga sjukhuset. Är det inte axlar ur led så är det väl sågspån i ögonen, pinnar i puppillen, bett i händer eller som sist - ett djungelvrål efter att Homosapiens knockat knät i en avsågad ek.....

Han gnäller ju en hel del på mig och jag är väl inte helt rumsren i mun vad gäller mina omdömen om honom, men häromdagen var vi faktiskt enade om att jobbet vi utfört var mycket bra. Efter ett bättre teamwork i spårandets värld så hade jag ju hakat av Husse en liten bit. Spottandes och fräsandes sprintade han ifatt mig i mörkret och då bara för att se hur jag vände upp och anföll vegetationen. Uppförde mig galant genom att skälla och vifta på svansen när jag anträffat den tjuvjävel vi spårat så långt efter.

Banditen dock något uppkäftig och i stället för att ligga still så försökte han spela fotboll med mitt vackra tyska huvud. Fel! Lärde honom en läxa och hade man hällt vatten i busens hals så hade det nog läckt ut en och annan droppe från ben och armar på min nyfunna bitleksak. Av hans sedan så ödmjuka uppträdande att döma så tror jag i alla fall att han lärt sig en läxa. Dont mess with the K9 dogs!

Nu när inte Husse har någon unghund att träna så är det ju ånyo jag som får slita ont. Husse låter mig träna upptag, skogsspår, grusspår m.m och under den fackligt förhandlade vilan så käkar vi glass och bullar samtidigt som vi njuter av den härliga årstiden.... Fritiden ägnas åt fotboll så LIVET LEKER!

Husse har ju nu även brutit sin patetiska ormfobi. Vågade igår sparka små stenar på en kopparorm för att kolla om den levde. När den inte rörde sig trots att en hel rullstensås sparkats över honom så vågade även Husse kicka till den med den stålförsedda kängan... När ödlan (förlåt Husse - jag menar ormen) fortfarande var orörlig så tog han fram sin tång och lyfte upp ormen på en armslängds avstånd. Med bultande hjärta idkade han sedan bus genom att lägga den livsfarliga, om än döda, ormen på en kollegas motorhuv... Snacka om framsteg va?

Nu ska jag och Husse vila en timme och sedan drar vi iväg på jobb.

Må gott!

Arek


EN DAG MED HUSSE!

Måste få berätta lite om nöjet att vara del av det team som Husse så fint kallar oss. Alfahannen som han så fint kallar sig är ju lika roande att umgås med som att se en bättre film. Här händer det något varje dag som gör att man förundras över hur:

1 Mattis orkar leva med honom.
2 Hur grabben klarade skolan med godkända betyg.
3 Hur i tusan han fick ett jobb...

Han har ju inte förstått att den förmyndare som är utsedd till honom är jag utan han har ju av någon outgrundlig anledning fått för sig att teamet består av insatschef Husse och sheriffbiträdet Arek. Skulle kunna ägna 150 sidor åt att förklara alla tokigheter han står för, men jag nöjer mig med att beskriva senaste dygnet. Inget speciellt dygn utan en helt vanlig dag i Husses torftiga liv....

Husse jobbar kväll och med den vanliga oturen som han dagligen lever med så ingår ingredienserna i passet bland annat 25 graders kyla, nordlig vind som gör att snön faller vågrätt... Torde ju vara en dröm för oss som lever på att spåra, men jag kan ju meddela att med detta snöfall samt ingredienser av Sibiriska vindar förstör mer än det hjälper till. Trots bitande kyla så bjöd Husse mig på ett jobb i alla fall. Två klottrare hade avvikit och nu önskade man biträde av det något åldersstigna teamet.

Till och med Husse kunde ju spåra första biten, men efter 500 meters "följa John" så var spåren plötsligt som upplösta. Jag tog då tag i taktpinnen och visade Husse vilken väg vi skulle ta och efter några minuter anträffades ytterligare en nedklottrad plats. Medans Husse kollade om färgen torkat (smart gjort när han sedan torkdade bort svetten i pannan) så fortsatte jag spåra. Ser i backspegeln hur den förvirrade Alfahannen undrar vart jag tagit vägen varvid jag fick avbryta och hämta upp miffot.

Tog honom med längs några gator och fram till ett hyreshus. Visade honom tydligt vilken dörr vi borde göra entré i, men Mr osäker ville först kolla in genom fönstret. Hörde honom muttra över att det nog var fel, men att vi kanske kunde knacka på för att kolla om dom möjligtvis åxå varit ute.... När dörren väl öppnades så var Husse fortsatt osäker över vart jag fört honom. Detta trots följande rekvisit på att vi kommit rätt:

1 Spåret ledde dit.
2 När dörren öppnades så fanns ingen förvåning utan endast ett antal mycket bra skådespelare.
3 Boende där dömda för klotter.

Husse fortsatt osäker varvid jag ånyo fick ta kommandot. Klev in i lägenheten för att nästan peka med nosen på den silverfärg som fortarande fanns på männens händer och handleder. Då föll poletten ned på Husse oxå. Han höll ju på att förstöra allt, men när han skrev ned vad som hänt så fick han det att låta som att han gjort huvudjobbet.... Pajas!

Under kvällen sen så glömde Husse stänga grinden till mitt fina residens. Eftersom han ej tagit med mig till sista träningen så var det ju dags för pay-back. 04.15 började jag störa honom i hans djupsömn. Husse mycket irriterad, men jag vet ju att han inte orkar resa sig upp och stänga in mig. Fortsatte var 5 minut med att väcka honom och vid 06.00 gav han upp..... 

Morgonen gick åt till att besöka veterinären för kontroll av trasig klo. Husse smått listig. Tog av sig så mycket kläder han kunde eftersom han vet att svetten kommer att lacka när han ska ha koll på mig i lokalerna. När vi lämnade kliniken så luktade Husse väldigt illa under armarna. Under tiden vi var där så hann Husse bli utskälld av en gammal tant för att jag morrade på kärringens lilla hund. Vad som sedan hände under själva undersökningen får väl Husse berätta själv, men man kan väl sammanfatta det med att han inte var nöjd med hur jag uppförde mig. He! He! He!

Och sedan till den stora showen. Finalen på dagen och just det som är signifikativt för hur Husse är.

Husse hade fått energi eftersom solen lyste samt att veterinären fann Arek frisk. Husse bestämde sig för att skotta ned snö från taket. Husse monterar upp stegen mot taket och påbörjar sin klättring mot toppen. Man behövde ju inte vara hjärnkirurg för att se att stegen stod något dåligt mot den isiga trallen på altanen. När Husse tog det sista stora steget för att nå upp på taket så gled ju stegen undan och föll platt till marken....

Nu ser jag i fönstret hur den medelålders mannen använder all sin livserfarenhet för att på en microsekund rädda situationen. Han säger ju jämt att han är smidig som en katt och nu fanns ju stora möjligheter att visa detta. Husse föll rakt mot taket, fällde ut sina späda klor och då för att klänga sig upp till räddningen. Icke!!!

Husse saknade de 9 liv som en smidig katt har utan han föll i en bakåtvolt de 3 metrarna ned mot altangolvet. I stället för att landa på fötterna ( som nog var målet) så verkar han spela medvetslös i luften och då hoppas på ren och skär tur. Husse föll med axel och nacke rakt ned på stegen som nu låg på marken..... Det var då det visade sig hur uppskattad Husse är rent socialt. För att få en klar bild så används följande förkortningar:

(H) Husse. Huvudrollen i såpoperan.
(G) Grannjäveln.
(U) Ungjäveln.
(A) Arek

A ser från fönstret hur Husse dammar ned i stegen som ligger på altangolvet. Hastighet ca 30 km i timmen och Husse dämpar fallen med ansikte och axel. Strax efter landar även höger ben på stegen...

G rusar ut och frågar om Husse fallit igenom taket. H svarar liggandes på stegen att han ej fallit igenom taket utan AV taket. G mumlar då något ohörbart, vänder åter till brevlådan och stiger sedan in i sitt hus. Detta utan att kolla om H har någon hel del kvar i kroppen.

H ålar sig upp, mumlar könsord och vankar fram som en böjd makaron. H tar sig in i villen och ser då U som ligger i soffan och spelar data. H söker tröst och berättar vad som hänt. U säger att han sett hur H fallit ned från taket, men fått för sig att det var snöskyffeln och inte H som fallit ned. Därav ointresset av att lämna datan och kolla ut varför det small så hårt i altangolvet...

H nu mycket skör. Tröstar sig med att falla ned i ett varmt bad och där sms a till mattis för att om möjligt få lite stöd och tröst. A ser från håll hur H hela tiden sneglar på sin mobil för att få uppleva den trösten. A lägger sig för att sova och när ögonlocken slår igen så har Husse ännu inte fått något svar....

Håller på att skratta mig harmynt....

Må gott!

Arek


EN MILSTOLPE!!!

Husse motsatte sig ju till en början kraftfullt till att skriva om hur livet som polishund är i Stora Staden. Ni peppade honom till max genom att förleda honom till att se sig själv som en författare vilket gjorde att han ändock offrade tid på författarskapet. När produktionen väl var klar så vet jag att Husse såg fina bilar, jorden runtresor samt besök på fina restauranger som kommande vardagsmat. När han väl fick verkligheten kastad i ansiktet på sig så tröstade han sig med att han ändock producerat ett verk och faktiskt kunde lägga till epitetet "författare" på sitt CV.

Detta för att trösta sig själv med att mästerverket endast blev ett verk....

När Husse nu kollat in sitt Vulkankonto på webben så finner han att han ändock nått en milstolpe. Som han väntat, trånat och till slut nästan bönat sina vänner om att köpa ytterligare ett exemplar så har han nu äntligen nått över 50 sålda exemplar.

Inga pengar till resor och lyxartiklar, men ändock en väldigt stolt Husse. Vi vill därför ödmjukast tacka samtliga som förbarmat sig över boken och bidragit till att vi nått denna försäljningstopp. Tack!

Må gott!

Team Arek/Husse


DAGENS DUMSTRUT!

Som varg i denna dåres sällskap får man ju utstå en del. Han som tituleras Husse, men troligen ligger längst ned i flockens rangskala hittar ju på ett och annat och då på både gott och ont. Den tvåbente är en Dr Jekyll i kombination med Mr Hyde och även detta har ju satt sina spår i historieböckerna hos internutredarna. I helgen gjorde han ånyo en klassiker och då mycket på grund av att han skjuter säkringarna ur proppskåpet innan han riktigt analyserat händelsen i sin helhet.

Allt började med den vanliga frustrationen över att vi som team ej fick gripa och förnedra i den takt som Husse önskade. För att fylla på energibehållaren bestämdes i hast att vi som sällskap skulle ta en fikapaus på en av Stora Stadens nattöppna bensinstationer.

Med stolen upphöjd till max i den fina polisbilen så syntes väl bengetens nästipp precis över ratt och instrumentpanel. Då uppfattar väl lagvrängaren ett till synes simpelt brott, men som i frustration över uteblivna gripanden genast skulle beivras. Det hemska som nu utspelade sig var att denne någon parkerat mitt utanför entrén och då pytte-lite i vägen för Husses moderskepp. Husse börjar med att ställa sig så näääääraaaa man bara kan utan att krocka. Lyfter sin uppåtnäsa och stramar mungiporna enligt värsta Gestapomodellen. Ingen respons från bilen varvid min kära Husse naturligt antog att föraren tillika brottslingen smitit in på macken för att fira sitt brott.

Precis när luften började gå ur messerschmitten Husse så fick elden ny fart. Plötsligt rör det sig på förarplatsen till den felparkerade bilen och då sprack väl allt han lärt sig om vett o etikett. Nu fick väl tutan jobba på polisbilen, men ändock ingen effekt. Med sladd for min charmige Husse upp intill bilen och svor och gormade genom dom stängda fönsterrutorna.... Flytta bilen! Ekade det ut över hela bensinstationen. Föraren stirrade stint fram, men vände sig sedan sakta om från profilläge till att fronta Husses pionröda ansikte.

Då gick hissen ända upp för Husse och funderingar gick till fakta. I bilen satt ingen förare utan den som tagit plats på förarsätet var en Boxer med karaktäristiskt dreggel i mungipan. Nu var Husse i stället långsmal i ansiktet och utstrålade allt annat än myndighetsutövning.... Snacka om dumstrut!!!

Förhoppningsvis lärde han sig väl att kanske analysera situtatonerna lite längre än att som nu, falla in i aggression på grund av ett simpelt bötesbrott... Men alla vi som känner min Husse vet oxå att detta inte är sista gången han får montera på sig dagens dumstrut.....

En del utav er verkar även undra hur bokförsäljningen går. Kan meddela att vi ej kommer att triumfera i lyx på grund av intäkterna, men att vi åtminstonde sålt 48 böcker. Det mina vänner är allt annat än dåligt och jag kan meddela att Husse är mycket stolt över vårt verk. Själv är jag väl inte lika imponerad, men det kan vara roligt att få lite feed-back från er som faktiskt läst bloggboken.

Until then! Be well!

Arek K9


HUR GICK DET DÄR TILL....

God fortsättning önskar hundbesättningen i denna något twistade familj som kallas för min flock. Kan någon ens förstå hur det är att leva i en grupp som i djurriket skulle benämts mer som desorienterade höns? Här händer det ta mig f-n någonting hela tiden och är man inte på tå så riskerar man att vara helt off under ett par månader tills man ånyo fått grepp på det som hänt.... Exempel på detta kan ju vara att Husse plötsligt gjorde patron ur, sket helt i mina behov och satte mig i pension. Gödde upp mig till en köttbulle, fimpade all busjakt ihop och i stället gav mig en urtuggad fotboll och hävdade att jag älskade mitt nya liv som typ gick ut på att ligga på sidan och buffa på mina gosedjur.... Innan liggsåren ens börjat att vara så var jag ånyo i tjänst med alla krav och konsekvenser det nu kan innebära....  Hade jag haft en personlig veterinär så hade jag nog haft stora svårigheter att förklara min oregelbunda hjärtverksamhet, höga kolesterolvärde samt den nervösa oro som visar sig när du liksom aldrig vet vad som skall ske närmast....

I går slog dom till igen! Familjen zoo vaknade upp i kylan med dagsplaneringen att dra till pulkabacken. Aktiviteten involverade även mig som hårboll och glädjen från min sida över att få leka i snön och äta korv med bröd var mycket stor. Förväntansfull stod jag, som vanligt, fullt påklädd och mer än beredd att starta leken. Föga anade jag det omfall som då skedde.....

Vi måste åka förbi och titta på en ny toalett! Mattis ord slog in i min hårkropp lika hårt som om världens fetaste människa plötsligt bestämt sig för att förse min arma rygg med en sadel. Därefter kasta sig upp och försöka slå rekord i hinderhopp... Tung som en yberfet Shetlandsponny såg jag snöleken komma längre och längre bort i tiden, men bestämde mig för att hålla humöret uppe ändå....

Det blev inte bättre! Det blev ingen toalett. Det blev heller ingen snölek. Däremot kom familjen från yttre rymden hem med en ny bil..... Men va i helvete hände? Hade ju slipat broddarna med målet att få dominera skidbacken. I stället blev det en lång dag i bilen där familjen zoo plötsligt var uppdelade i två bilar i stället för akvariumet vi anlänt i..... 

Jag blir ta mig f-n inte klok på den här familjen. Jag har bett er förr, men inget har ännu hänt. Men nu ber jag er på mina sköra artrosknän... - Snälla! Hämta mig och ta mig till en vanlig familj!

Arek


TRO DET DEN SOM VILL....

Chip Hallo! Nu får jag nog ta till pennan igen eftersom Husse ånyo visat sig lite från sin bästa sida. För alla er som fysiskt verkligen känner honom så vet ni att initiativ är ledord i hans trånga värld. Tyvärr följer inte alltid hans tanke det logiska mönstret vilket gör att vi i hans närhet prövas dagligen i vår flexibilietet. Ta mig som exempel! I mina bästa år, strålande form och sugen på att ånyo göra ett försök att bli årets polishund. Tagen på sängen när Husse meddelar att jag gjort min sista dag och att han lämnat skeppet för att utbilda övriga poliser på södra sidan i sättet att jaga bus....

Jaha! Inte mycket att göra tänkte lilla jag och tog mig friheten att lägga på mig några extrakilon och samtidigt sova ut ordentligt på morgonen. Fann min lilla plats framför öppna spisen, men kände att det var som att sia om framtiden eftersom Husse lovat att min fästingbitna päls och vargalika ansikte, skulle få ligga just på den platsen när jag lämnat jordelivet. Flyttade mig därför till en mjukare matta och då i nära anslutning till matbordet....

Under en vecka kunde jag följa Husses nya liv som vanlig polis. Lika förvirrad som en skolpojke på väg till sin första dag drog han iväg för att om möjligt rädda vilsna själar. Han stod ut en vecka innan propparna i säkringsskåpet gått. Husse lät meddela att själen fanns kvar på hans gamla jobb alternativt att tiden som vanlig polis runnit ifrån honom. Husse sökte tröst hos mattis och barnen och det visade sig att samtliga parter nog tyckte Husse passade bäst när han satt ensam i sin polisbil och då med en morrande best som enda sällskap. När han fick leka med hunden i stället för att plågsamt behöva socialisera med vanliga människor.

När Husse fick detta stöd sprang han som besatt i riktning mot datorerna. Lika lätt i steget som när han lämnade tandläkaren sist efter sin rotfyllning dansade han ned mot tangentbordet och plitade ned sitt ångerbrev till chefen för hundenheten.

Hört ryktesvägen att dom trodde något skämtat, men när sanningen gick upp så tyckte dom väl synd om den medelåders mannen som nu med darrande underläpp och snyftanden bad om att få komma tillbaka... Som ni säkert förstår så är han idiotförklarad på samtliga ställen, men kan nu titulera sig för hundförare igen. Stolt som en tupp vandrar han runt med sitt benhölster och hundkoppel. Det här har ju även vänt upp och ned på min lilla värld av blommor eftersom Husse även bestämt sig för att team Arek/Husse skall återuppstå...

Så från att ha varit en välmående tjockis så har matransonen minskat rejält, vett och etikettkravet stramats åt och så även kravet på lydnad....

Kan sammanfatta veckan såhär:

Fredag: Arek polishund - glad, ambitiös och sergerviss på jakt efter ära och berömmelse.
Lördag: Arek fått tårta och leksak! Meddelas, under protest, att han är satt i pension.
Söndag: Arek i chock! Svårt förstå och inse att karriären kan avslutas av den som inte är Alfahannen.
Måndag: Husses första dag på nya jobbet. Arek bekväm i sin roll som fotbollsspelare och matfreak.
Tisdag: Husses andra dag - Husse kommer hem med sänkta axlar - Arek fett nöjd med sitt nya liv.
Onsdag--Fredag: Husse käkar antidepressiva godisar, rabblar konstigheter och mular sig själv i snön.
Lördag: Husses första arbetspass, 5 gripna, men Husse ändå inte glad. Arek orolig för Husses mentala hälsa.
Söndag: Husse åter hundförare. Husse ånyo glad!

Wow! Vilken uthållighet han visar... Herregud! Ta mig härifrån....

Arek K9 (f.d medlem i PRO)


ORDNINGEN ÅTERSTÄLLD...

Hallo igen! Arek vid tangentbordet igen.... - Börjar bli en vana, men det blir väl lätt så när en utav oss är fysiskt hämmad. Den utav oss som viftat frenetiskt med sjukintyget så fort mattis önskat hjälp med hem och hushåll har nu äntligen checkat ut från hotell sjuk o skadad, och ånyo tagit tag i sitt aktiva liv. Svansviftaren har brutit mot läkarvetenskapens råd och rön för att undvika förtidspension och kronisk smärta och har i stället gjort comeback i idrottsvärlden ett par veckor innan doktorn gett sitt godkännande....

Från att under ett par veckor faktiskt ha luktat riktigt gott så har han ånyo glidit in i världen av svett, smärta och tårar. Husse valde att göra comeback i den tuffaste av fysiska sporter, hockey, och den späde bjöd med sin teamkompis för utvärdering av resultatet....

Blev ju självklart glad över inbjudan och ämnade göra en seriös utvärdering över tempo, kraft, klubbskicklighet samt åkskills på skridskorna. Beundrade även Husses mod att ge sig in i en så tuff sport trots att han knappt kunde klä på sig en vanlig polotröja utan att grimasera över smärtan i axeln....

När vi närmade oss ishuset och Husse fortfarande inte kunde använda sin vänsterm i samband med parkering av bilen så kände jag en viss oro och ångest över huruvida detta skulle bli succé eller längre konvalecens... När Husse, med höger arm, öppnade vänster dörr och då efter att på ett mycket akrobatiskt sätt ålat sig ur bilbältet nu stod på parkeringen, så släppte ändå all oro...

Varför? - Jo Husse hade valt sitt motstånd väl och troligen efter nogrann kartläggning. Det visade sig att mini-husse och hans skolklass var de som skulle bli de tänkta motståndarna. I sällskapet som nu mötte upp fanns allt från 10-12 åringar och alla såg inte ut som fullblodsproffs. Näe! Här fanns isprinsessor, pojkar som åkte på insidan av skridskorna, men oxå ett par späda kroppar i full hockeymundering....

Husse nu mycket otålig och drog med småkidsen in mot ishallen för att fullborda comebacken.

Hinder nummer ett: 30 barn = 60 skriskosnören att knyta. Husse riktigt uppvärmd och svettfylld innan han ens hunnit ut på isen. Nu även med viss krampkänning i fingrar och handleder efter att samtliga skitungar tydligen önskade skridskorna mycket hårt knutna....

Kommentar från första 10 minuterna på isen: Husse mycket laddad, for i full fart runt isbanan och då med hockeyklubba och puck. Frågetecken dock till varför han ej var hos hockeygrabbarna utan mer lekte kull med isprinsessorna.....

Kommentar från 10-20 minuten: Husse utmanat lill-Husse i en mot en hockey. Husse odräglig eftersom han hela tiden hakade den lilla arvtagaren med klubban. Frågetecken: Varför bromsar lill-Husse hela tiden genom att i full fart köra in i sargen och sedan ramla?

Kommentar från 20-30 minuten: Husse självgod och kan ej låta bli att gå vidare till fas tre. Att utmana hockeykillarna som farit runt som brunstiga tjurar i full hockeymundering. Frågetecken: Varför förbjöd Husse dom 140 cm spaggettismå hockeykillarna att skjuta "höjdare" och att "tacklas"?

Utvärdering: Min sammanfattning av äventyret är att Husse inte klarade det stillasittande livet utan bestämde sig för att göra comeback lite för tidigt. Genom att uppvisa en hotfull attityd mot dom små barnen så förmådde han styra spelet till att bli så ofysiskt som det bara kunde bli för att om möjligt få göra av med energi. Detta utan att riskera att bli smaschad till marken av en kille i 30 kg klassen och då, förutom förnedringen, tvingas till ytterligare rehabiliteringstid utan att få fånga tjuvar med hund...

Min bedömning är att Husse lyckades med sin plan och på så sätt även med sin comeback. Riskbedömningen jag gör är dock att Husse blir lite för självgod och ger sig in till att spela riktig match nu på fredag. Sett till hur han ser ut nu, efter en kamp med isprinsessor och späda hockeybarn, så vore det ingen lyckad handlingsplan för min kära Alfahanne.....

Fast å andra sidan så sitter han just nu och ömkar sig för mattis över hur fult barnen i lill-husses klass körde på hockeyplanen. Öm i axeln och kanske även lite stukad i självförtroendet.....

Den som lever får se.... I morgon kör vi i alla fall igång och jobbar skarpt igen. Kul tycker jag eftersom jag har fått träna nosen grymt mycket under sista veckorna och nu läääääängtaaaar till att få göra det skarpt.

Må gott!

Arek K9


HAN É SKADAD OM NU NÅGON MISSAT DET...

Hallo vänner! Arek här ånyo och då vet ni att det självklart blir lite visdomsord samt sedvanlig sågning av Alfahannen Husse. Vill sammanfatta veckan med ett ord: KANOOOON!! Om nu någon undgått att Husse är skadad på grund av brutal påkörning i hockeyn så blir ni ju uppdaterade nu igen. Min Husse hävdar att han på grund av sin åkskicklighet, bollbehandling, ledarskap på isen samt målfarlighet råkade ut för vad som inom massmedia benämns som brutalitet....

Husse hävdar att motståndarna smitt en plan för att sänka stjärnan samt även fått med domaren i komplotten eftersom denna avbjöjde att blåsa av spelet samt förvisa merparten av motståndarlaget till utvisningsbåset. Denna historia har väl vevats från det att han haltade ut till bilen och dom två veckor han nu varit skadad. Sanningen är att inte en jävel märkte att Husse föll till isen. Än mindre att det skulle varit något osjysst som föranlett skadan. Sanningen är nog snarare den att Husses benstomme mer påminner om något nyfött som precis hoppat ur ett ägg än att det skulle vara komplott inom korpidrotten....

Skadan inföll en måndag. Husse meddelade att han skulle vara på arenan inom två dagar, men nu har det som sagt gått två veckor. Första veckan var han verkligen klen, men skulle precis som vanligt inte motta någon form av hjälp. Detta föll ånyo tillbaka på hans flock eftersom dom enda kläder han kunde få på sig var försedda med lång dragkedja. Har man samma kläder i en vecka så spelar det ingen roll om man så köpt deodoranten på planeten Mars. Ej heller spelar det någon större roll om man rör sig mindre än vanligt eftersom han ändock har sitt lilla Afrokrull under armarna som samlar upp svetten som en tvättsvamp... Ässschhhliiiigt!!!!

Till råga på allt så fick ju hans stackars följeslagare, typ moá, inte göra ett skit annat än att vandra lilla rundan runt huset och höra på pipplisens gnäll... Därav överraskningen nu vecka två! Husse kan fortfarande inte brotta ned ett garnystan ens på grund av spädheten i den skadade axeln. Däremot kan han numera i alla fall åla på sig andra kläder än dom med dragkedja. Detta innebär ju en avsevärt trevligare vistelsemiljö för hans närstående. Positivt även vecka två är hans ökade engagemang för att träna hund...

Husses motto sista veckorna: Jobba hårt, visa framfötterna och sedan lämna hundenheten med flaggan i topp.

Husses skada har dock gjort att han har fått vara på dressyrplatsen hela veckan. Detta i sin tur har ju gjort att Husse omsatt all sin uppdämda energi till att träna sin fyrbenta vän. Min vecka har varit helt underbar eftersom Husse tränat mig lika mycket som om jag vore en unghund och arvtagare. Här tränas spårupptag, hårda spår, sök och saksök i massor. Husse brukar kalla mig för värsta mördarmaskinen och vi längtar båda två till nästa veckas helgpass då vi ånyo skall jaga bus....

Men... Först ska räkan läka ihop lite till så ett par dagar till blir vi nog placerade på dressyrplatsen.

Husse har ju malt på om den där jävla boken oxå. Har läst skiten och med rätta skall han nog vara lite orolig för recensionerna. Dock är han mäkta stolt över sitt verk. Bengeten sitter som klistrad framför datan, inloggad på
www.vulkan.se för att se om möjligtvis någon mer köpt hans bok. Ni som köpte den har troligen inte gjort ert livs bästa affär, men ni har i alla fall glatt en byfåne från södra sidan om Stora Staden.

Må gott!

Arek K9


EEEEENEEERGIIIII!!!!

Vet att det inte är vardagsmat, men här kommer en kort rapport från en inspirerad hund. Sommarens höjdpunkt var ju enligt hundkalendern just denna vecka 28. Den årliga sommarcupen hade denna gång förlagts till Borlänge. Har ju fina minnen därifrån eftersom det förra året erbjöds sol, bad, umgänge med fotbollsgrabbarna och framförallt väldigt mycket fotboll.....

Bonuspoäng till Husse som försett mig med stimulantia inför resan samt inför kommande tuffa höstuppdrag. Stimulantian har gjort att moa´s leder numera glider runt som på en unghunds. Känner stor energi och glöd att genomföra just dom moment som finns inlagda i min hundkalender. Husses kalender verkar innehålla en hel del annat, typ tjänsterelaterat, vilket inneburit att söndag-tisdag gick åt till en massa bullshit. Husse hade fixat spår i alla tänkbara miljöer, men då just dessa aktiviter ej fanns med i min agenda så satte jag in lite tonårstrots....

Husse inte helt nöjd med mina insatser i spårvärlden, men han får f-n skylla sig själv lite som pumpat mig full med ungdomslexiret. Husse inte helt nöjd med biverkningarna heller. Typ att jag är fett "horny" och försöker ordna en arvtagare själv... Husse skitgrinig när jag försöker penetrera spelare, ledare och allsköns föremål. He! He! He!

Fram till tisdagskvällen så var väl allt frid och fröjd kan man väl säga, men sen vände väl sig världen emot oss så det bara sjöng om det. Himlen öppnade sig och fällde ut en ocean av regn. Regnet höll i sig tamejf-n ända tills vi styrde kosan hemåt idag. Husses hundträningsagenda rann liksom ut i sanden och eftersom hundsim i vattenpöl ej ingick i förberedelserna så blev det en hel del promenader samt stillasittande i bil..... BOOOORIIIIINNNNG!!!

Annars kan jag väl säga att byn vi befann oss i bjöd på en och annan udda upplevelse. Bland annat så verkar kattjävlarna gå på amfetamin och allsköns dopningspreparat för helvete vad stöddiga dom var. Under en av våra regniga promenader så kom kamikazejamaren springandes mitt framför oss. Vidare i galopp ut i buskarna tills vi passerat. Väl vid passagen så visade det sig vara en återvändsgränd och team Arek/Husse fick vända tillbaka. Då var vi fast i fällan!

Kattjäveln tog sig ton. Ställde sig på den väg vi skulle gå tillbaka på och burrade upp sig som om den var nytumlad i tvättmaskinen. Husse skrattade, men jaguraren smög närmare och gjorde sig klar för anfall. Husse verkade tveka över min form gällande den genetiska hund och kattjakten. Husse tvingade mig att sitta kvar medans han hotfullt vandrade i riktning mot köttätaren. Jamaren inte det minsta intresserad av att låta sig skrämmas av den biaffraliknande hundförarens tvekande steg. Jamaren sjönk ihop och förberedde sig på att anfalla. Kände av medicinens biverkning och funderade på om det gick att göra valpar med jamaren..... Shit va förvirrande!

Avbröt mitt tänk av ett pipigt utrop från Husse. Efter att drömmen och biverkningarna av medicinen släppt så ser jag även hur Husse avbrutit sin tuffa stil och nu tagit upp en mindre sten som han kastade tjejkast med mot jaguraren. Även jamaren nu fundersam över huruvida det var en Husse eller en drag-qeen som kastat stenen så fann han det nu bäst att lämna arenan....

När vi klarat biffen och närmat oss tryggheten så dök nästa överraskning upp. Husse muttrade något om att pensionärsparet vi nu var på väg emot hade en synnerligen fet liten hund i kopplet. Då vi kom närmare tappade både Husse och jag hakan för pensionärsparet visade sig sakna hund och var i stället ute och rastade en minigris!!!!!

Ja herregud! Det som skulle bli en alldeles underbar vecka gled över till att bli värsta mardrömmen. Skulle gissa att ni även får en rapport från Husse så fort han har hämtat sig från äventyret....

See you!

Arek

VAD GÖR HAN...

Tjao boys and girls! Arek o Emo sköter skrivandet för en stund eftersom Husse har lite annat för sig. Inte ofta vi samarbetar, men nu känns det som om vi måste samsas om detta skall sluta väl. För mig som är 9 år så känns det som om jag kommer att bli kvar här for ever, men för vår nye arvtagare så finns det ju fortfarande hopp om något bättre.... I dag ämnade Husse få det så kallade arslet ur vagnen och fotografera nykomlingen. Kameran har den förvirrade haft med sig i bilen under hela veckan, men när han väl nått fram till träningsanläggningen så är allt annat än dressyr glömt... När han sätter sig i bilen så är det ju oftast redan mörkt och då kommer han suckandes på vad han glömt....

När han nu på  morgonkvisten anlände till anläggningen för fortbildning av tjänstehund så klickade plötsligt hjärntrådarna till och slog ihop. Kameran! Vår späde ägare skuttade tillbaka till sitt akvarium som han kallar för bil. Nu hade han plötsligt kommit ihåg kameran och föremålen för Mr Fotogeni´c var: Den nya bilen, den nya hunden och som alltid ett tjog med bilder på mig..... Det tog ett jävla tag innan Husse fått ordning på passgångaren. När han väl fått till både mig, passgångaren och satt oss i position framför den nya bilen så var det dags för det berömda fotot.

Husse såg nöjd ut och drog av det första kortet. När han skulle visa sin fina bild för oss så upptäckte han ju att solen legat rakt emot kameran vilket gjorde att det såg ut som om det var en explossion han fotat... När Husse väl bestämt sig så ger han sig inte så lätt så det var bara att arrangera ett liknande foto, men nu med solen i ryggen i stället. När allt, efter lång lång tid, var i rätt position så hörde man den späda ropa ut: "Omelett". Innan Herr teknik tryckt av fotot så blev allt grumligt och en text dök upp i displayen. " Batteriet slut".

Alltså! Inga kort i dag heller.

Både jag och Emo ångrar dock att vi inte satt en dold filmövervakning på Alfahannen under dagen. I dag har han haft det lite tungt kan man väl lugnt säga. Den ynklige har, typ 1000 gånger, meddelat allt och alla att han har en förkylning i kroppen som troligen bär med sig dödliga bakterier. Vår egen lilla showman observerades även då han skulle stänga sin fina bils baklucka. Luckan är enormt stor medans Alfahannen är något liten. Som tur är så har företaget som tillverkat bilen satt ett fint handtag en bit in på insidan av luckan. Detta medför att Husse når handtaget och kan stänga dörren utan att behöva hoppa. Mr teknik har dock lite svårare att läsa av HUR luckan stängs och observeras av oss då han med kraft drar i handtaget så att luckan med kraft ska stängas. Det han numera lärt sig är att ansiktet sitter ovanför axlarna och att näsan sticker ut. Alfahannen drar ned luckan med bra tryck rakt över sin lilla uppåtnäsa.... Ja jävlar vad vi skrattade i mjugg!!! Den iskalla grisnäsan blev knallröd och Husse stod och vinglade som en nyårsfyllerist vid 12 slaget. Och vilka svordomar han kan... Huj! Huj!

Men inte f-n lärde han sig att näsan sticker ut från ansiktet ens fastän det numera satt en baklucka på den. Senare på kvällen så fladdrade han väl runt igen. Öppnade bilrutan för att knappa in en dörrkod, började köra i väg samtidigt som han elhissade upp vindrutan. De många momenten gjorde att vår gode Husse glömde dra in huvudet vilket ju medförde att rutan med god fart slog upp i tänder och näsa.... Samma svordomar och blodspottande igen.... Gud va trög han är!

Så vi gör ett sista upprop igen! Vi är två hundar med potential och stora drömmar. Sväng förbi långt söder om Stora Staden. Tuta tre gånger så kommer vi lubbandes med vår sparsamma packning. Vi lovar trohet, villa/lägenhetsbevakning och goda vitsord. Snälla ta oss härifrån!!!

Emo o Arek

HANTVERKAREN I FAMILJEN...

Då har han slagit till igen! Hallo folk! Arek här igen. Känner att jag måste få skriva av mig lite av det senaste som hänt i familjen zoo ´s sjuka värld. Huvudpersonen i historien blir lite som vanligt, det vill säga min så kallade ledarperson, Husse. Vi kan väl börja med att beskriva lite om hur han beter sig på morgonen när det är dagpass. För det första så vaknar han till av att klockan på bordet intill sängen piper ilsket. Då vrider jag runt mitt gråa skägg i riktning mot det som alltid utspelas. Husse hör signalen, rycker till som om det är brandlarmet, söker klockan men hittar alltid allt det andra som finns på bordet innan han får kontroll på klockan....

Efter några handhavanden i blindo så får han tyst på larmet och faller suckandes tillbaka ned mot kudden. Efter en microsekund sover han igen och tappar då alltid klockan på golvet. Av ljudet vaknar han ånyo till liv och tvingar sig själv att resa sig upp. Den dagen han krampar i greppet eller att klockan faller på mattan, så kommer han garanterat att försova sig. Denna dag så skulle Husse även agera Yttre befäl med allt vad det innebär i pappers och datahantering. I hans panikbeteende ingår då att byta av nattgänget i god tid, fixa papper o data för att sedan faxa detta vidare. Husse har ju även ett tvångsbeteende som består i att han vill se till att polisbilen är packad och klar innan pappershanteringen tar vid. Han vill även placera sina fyrbentingar i bilen och förse dessa med mat innan han riktigt kan slappna av. Eftersom han är grymt morgontrött så räcker ju tiden inte riktigt till för alla beteenden. Husse gör dock sitt bästa och försöker göra flera saker samtidigt. Ett exempel är att han skall bära sin jobbväska, ta två hundar, få med sina morgonmackor samt bära med sig två portioner hundmat. Samma sak varje gång. I sin stress så tappar han alltid en av hundportionerna under sin balansakt. Så även i dag. Detta innebär ju ytterligare fördröjning och stress i hans simpla värld av perfektion.... Att då två hundar sliter i kopplet för att komma åt det utspridda godiset gör ju inte saken lättare....

Under dagen i dag så hade Husse ytterligare ett uppdrag. Uppdraget består i en täthetskontroll av skyddsmasken. Förra gången Husse gjorde testet så var inte skyddsmasken tät. Då tårgasen började sippra in i masken så visade Husse tydligt vilken analyserande person han är.... NOT! I panik for han runt och försökte få av sig masken trots all tårgas runt omkring. Kul att se, men enligt Husse ej kul att uppleva.

Därför var Husse lite stirrig då det ånyo var dags. Från håll såg jag hur han maniskt kollade om masken var tät. När allt var klart så vandrade han och sitt sällskap mot tårgasanläggningen. Husse gjorde ett sista test och då släppte masken plötsligt in lite luft. Som en luftprutt lät det och Husse blev helstirrig. Eftersom han är konfliktundvikande så ville han ej stöta sig med instruktören utan försökte i stället  panikartat täta masken själv... Vet inte hur det gick, men Husse verkade i alla fall nöjd när han kom tillbaka....

På eftermiddagen var det dags för Husse o mattis att hämta den nya bilen. Husse hoppades att den gamla buren skulle passa och när han kom hem och provade lite lätt så verkade det faktiskt som att det skulle gå. Nu visade Husse ånyo prov på en liten dos omdöme och en större dos initiativ. Buren var lite för stor, men det fixade min Alfahanne genom att med fart känga till buren för att på så sätt klämma in den. Halva buren stack ut och helvete vad den satt fast.... Husse o mattis slet, sparkade, knuffade o lyfte för att få ut buren igen. Det gick inte. Buren satt fast som en sten.

Höll på att garva mig harmynt när jag såg hur den späde analyserade situationen. Det blev tillt i huvudet på Husse och han visade ånyo varför hans firma skulle heta "Tummen mitt i handen." Husse kopplade fast hundburen i en lina. Fäste linan i den stora bussen och körde sedan full fart framåt. Det small bara till och buren for väl ut och ned på backen. Husse såg nöjd ut tills han granskade den enormt ramsnea och sönderslitna buren som låg som en vedhög på marken.... Nu vågade jag inte stanna ute eftersom jag vet att "säkringarna" nog var på väg att gå.... Vandrade in samtidigt som jag såg hur Husse kastade upp det som var kvar av buren på släpkärran....

Hur f-n tänkte han egentligen?

Han är som han är. Innerst inne menar han väl, men det blir bara så fel.... Höll även på att skratta ihjäl mig när mattis var ute och gick med mig och nya hunden. Plötsligt dyker det upp ett par yngre barn som storögt tittar mot Emo. Man ropar febrilt på sin pappa och skriker högljutt att där går en räv.... Nog för att han är ful den nye, men att få honom till att bli en räv. He! He! He!

Må nu gott!

Arek


SOM HAN HÅLLER PÅ...

Howdie! Arek här igen med ett par visdomsord från verkligheten. Nu är han igång igen! Självklart handlar det om Husse så klart. Så fort han lämnat ifrån sig en kadett så är han ju som utbränd och uppger vitt o brett att han aldrig mer ska ha en ny hund. Det brukar ta ett par dagar så har vi hämtat upp en ny som skall prövas i alla krävande moment som den späde kan komma på. Den späde, alias Husse, går som liksom in i en annan värld när nykomlingen skall dresseras, socialiseras och bearbetas på allsköns vis.... Så även nu!

Den stackars nykomlingen får ju för f-n knappt en lugn stund. Promenad, lydnad, lek, miljöträning, motion, vattenpaus och sedan på skiten igen. Man kan ju lätt se på Husse när han är extra uppe i varv. Typ i går. Under resan från teamets residens och mot jobbet så blir det ju lätt så att jag och den nye måste lyssna på bengetens planering för dagen. Så även under söndagens resa. Här mässades det om leklydnad, ingång till fot m.m. Han lyckades även förmedla, ungefär som om vi ludna var intresserade, att han redan var skitnödig...

Från buren i polisbilen kunde jag sedan granska hur han helt glömt bort detta faktum då han kom till jobbet. I stället får den späde unghunden slita ont för att leva upp till Husses krav på nybörjardressyr. Titt som tätt vänder sig den fule (Husse) om mot min bur. Han visar tydligt med sitt kroppsspråk att nummer två i stort sett är på väg ut, men att han bara skall köra ett litet moment till innan han besöker "the waterloo".

Som den sjuke man han är så hämtar han med mig när det är dags att vandra mot sitt nödvändiga värv. Varför i helvete skulle jag vilja hänga med och se honom besöka toan? Men som den väluppfostrade German Shepard man är så gär man ju allt för att få sig en liten promenad genom omklädningsrummen. Från bilen och fram till Husses räddning är det ca 70 meter. Eftersom Husse nu väntat aningen för långt med sitt besök gällande behov nummer två så blir promenaden en aning rolig att se....

Husse går väldigt sakta, lite på hälarna och då väldigt lik en gammal alkoholist som stapplar med stela ben mot Systembolaget. Med vänster hand verkar han försöka hålla tillbaka det som skall ut samtidigt som ansiktet grimaserar riktigt illa. Titt som tätt måste han stanna och hymma någon form av låt. Antar att det är för att liksom "lura" det som är på väg ut att lyssna till sången och stanna kvar en liten liten stund till.....

När han besegrat smärtan så stapplar han liksom vidare samtidigt som han släppt vänsterhandens grepp om rumpan och nu ferbrilt jobbar för att lossa på skärpet. Allt för att han liksom ska vara helt klar när toalettdörren uppenbarar sig framför honom. För då är det bråttom!

Även denna gång lyckas han besegra motståndaren och triumferar självgott bedriften i sin 90 gradersställning. Husse berättar vitt o brett för mig om hur riktigt ljuvlig denna seger var. Tack Husse! Som han håller på. Fattar ni vad vi får stå ut med???

Arek

HALLÅ O GOD BYE...

Hur f-n står ni ut? Tandlös hårboll, 9 år gammal med extremt dålig andedräkt och tandstatus söker nytt hem för lugn och ro. Så här på ålderns höst så känns det inte mer än rätt att få luta sig tillbaka lite, betrakta pärmen med skrivelserna över alla gripna och räddade, och njuta över vårsolen som sakta smyger upp. Att med min Spondylos och höfledshälta få halta ut över altanen och ned på det gröna gräset. Fästa upp fotbollen i lösgommen och därefter puffa lite med nos och boll på marken. Att få utstöta ett litet njutningsmorr när bollen "kaxar" upp sig och försöker smita ned mot buskarna....

Men ta mig f-n att man får uppleva det! Näe! Dels så är det den förbannade jakten för att Husse vill att jag ska bli årets polishund. Att åka på varenda jävla jobb som ropas ut i Stora Staden för att Husse vill att jag skall spåra upp och bidra till fin statistik inför omröstningen. Det är ett antal jobb som ropas ut per pass i Stora Staden och varenda gång ska han toppa upp polisbilen för att snabbt komma fram och idka hjältedåd.... Att jag, 60 åringen, ligger upp och ned i varje höger o vänsterkurva verkar han glömma varje gång han ska på jakt....

Och när vi sedan har fridagar så inte f-n vilar vi.... - Näe! Direkt mot dressyrplatsen för sedvanlig lydnad, sök och spårträning. Och om inte detta vore nog så tar han hit fyrbenta kreti o pleti med målet att dessa ska ta över mig när jag ÄNTLIGEN får gå i pension. Bengeten har ju så förbannat stora krav på rekryterna att det knappt finns en jävel som har en chans att lyckas.... Samma ska varje gång oxå: Hämta, testa, ser bra ut, ser mindre bra ut, katastrofdåligt och så får dom stackarna lämnas tillbaka....

Nu har amfetamin Husse införskaffat ytterligare en hund för samma testprocedur. Just nu är vi i skedet att allt ser mycket bra ut.... He! He! Kan hela proceduren och om någon vecka så har han hittat något "fel" på den nye och sedan går det bara utför... Men det vore jävligt skönt om han kunde lyckas någon gång med sina "trädgårdsfingrar gällande dressyr". Nån gång borde jag väl kunna få luta mig tillbaka lite och bara njuta av tillvaron....

Att ni sen orkar bemöda er med att läsa om hans bravader. Själv skulle jag känna en viss oro över hur skattepengarna förvaltas om alla är som Husse. Mr Tummen mitt i handen! Så kallas han bland mina kompisar när vi springer runt och hånar upp våra ägare i rastgården......

Ja! Ja! Vi får se vad som sker...

Arek


VILKEN DAG!!!

Hallo vänner! Gammelgeten har åter hittat till tangenterna och det händer i stort sett bara när Husse lämnat ifrån sig en av sina prövohundar. Husse tror att han skall hitta en jämbördig hund som skall axla min mantel då jag går i pension. Kul kille! Hur ska han hitta en sådan hund. Det finns bara en Fantomen, en Stålmannen, en Batman etc. Lika bra Husse går i pension när jag stupat. Husse har ju pratat om det eftersom han har så förbent svårt att hitta en jämlike till lilla mig.... Husse har pratat om att starta eget företag, vara sin egen och då självklart ha mig med som assistent.

Finns bara ett problem! Husse är född till att vara polis. Han älskar jakten, pulsen och känslan att aldrig veta när DET ska ske... Husse älskar att köra fort, ofreda youngsters samt rädda försvunna personer. Husse har haft grymt kul med mig och jag känner honom väl... - Han pratar om att starta eget och då menar han verkligen det. MEN! DET FINNS ETT LITET HINDER... Husse kan ingenting. Husse är kass på i stort sett allting. Han har byggt en sketen kaninbur nu under ledigheten. Mattis står för hjärnan och Husse för musklerna. Men oj oj vad han gör sig illa...,. Sågar snett, tappar stora brädor på smalbenen, spikar sig på tummen och har sågat i altanen ett antal gånger..... Han är en pajas och blir tokig när det blir fel. Och fel blir det!

Vi får väl hoppas på att han hittar en fyrbenting som duger som arvtagare för annars tycker jag väldigt synd om dom människor som skall anlita Husse när han startat sitt nya företag. Hoppas vid gud att det inte blir något där han måste tänka och sedan omsätta tanken till handling. Shit! Vilka skadestånd han kan få mot sig....

Jag själv då! Jo Arek lever livet igen. Husse är snäll och pysslar bara om mig nu. Spelar fotboll, brottas och leker. Bjuder på en köttbulle då och då samt en fruktbit som efterrätt. I dag har varit en mycket bra dag. Har varit på promenad, men framförallt lekt på tomten. Spelat fotboll med Husse och barnen, lekt kurragömma med barnens kamrater, sprungit motionsspåret samt kampat och tränat släppanden med Husse.

Det roligaste har dock varit när barnen lekt slagsmål och då använt skyddarmen som tillhygge. Dom små glinen blir griniga när jag dominerar skyddsarmen trots att det finns ett litet barn däri... Vänta Husse verkar vilja tillägga något!

Arek! Du är en sjuk hund! Berätta om hur du dominerar skyddsarmen så visar det vilken knepig hund du är. Berätta att du välter omkull barnet med skyddsarmen, biter i skyddsarmen samtidigt som du juckar med den. Berätta även att du morrar åt Husse när jag berättar hur ofrisk du är och ber dig släppa skyddsarmen. Berätta även att du juckandes hänger kvar i armen, morrandes och fräsandes när jag bär armen till bilen.......

Arek! Du är tung!

He! He! Husse har rätt! Jag gjorde faktiskt allt det där, men mest för att visa ungjävlarna att armen tillhör mig...

I morgon är en ny dag och då hoppas jag Husse tar med mig och badar. Jag älskar att bada och gärna i sällskap med Husse. Vänta! Nu verkar bengeten vilja något igen.

Simma! Ha! Ha! Trots att du är så gammal så kan du ju för f-n knappt simma. Du ser ju ut som om du ska drunkna när du sprattlar runt och sväljer vatten. Ingen vill ju bada med dig heller för du använder ju tassarna som om du var en björn på jakt efter fisk i vattnet. Ungarna ser ju ut som dom blivit rivna av ett lejon efter att dom har simman med dig.... Du sväljer ju så förbannat med vatten under simturen att övriga badgäster tror det bivit ebb och flod i insjön... För att inte säga hur mycket du pinkar efteråt... Näe! Vill du bada får du göra det själv.... - Jag vill fika!

Visst Husse! Vi får se vem som vinner....

Må nu gott!

Arek


OLYDIG!!! VEM? - JAG?

Jag vill tacka Husse för en alldeles underbar dag! Ett extra dressyrpass mellan kl 10-17 och då med Husses hela turlag. Hörde hur husse och en annan hundförare lade upp planerna för dagen. Det lät som om det skulle bli kul och jag måste säga att min önskan inte slog fel... Planen till en början gick ut på att Husse skulle köra skydd med mig. Överraskningen var att vi skulle göra det mer verklighetsanspassat och i en annan miljö.

He! He! He! Här får ni höra Husses planering: Husse skulle anropa en springande figurant som flydde in i skogen. Husse skulle springa med och ha mig vid sidan tills han gav mig tillåtelse att springa fram. Figuranten skulle stanna och jag skulle sätta mig att skälla....

Hi! Hi! Så här UPPFATTADE jag planeringen: Husse utropade ordet "poli......" - Då var jag redan på väg i full fart med öronen inåtvända och med ett flin i mungipan. In i fullbett på den stillastående figuranten. Figuranten skrek som en galning av skräck, sparkade och fäktade, men jag bara köttade på....

Visste ju redan när jag drog att jag skulle få spö av Husse så det var bara att spela undergiven en stund så var det obehaget över.... Omtag på övningen med samma resultat och nu kände jag helt klart att Husse hade behövt en smula Deodorant i armhålan..... All aggressivitet och löpande för att få tag i mig hade tydligen satt svettkörtlarna i gungning... Tredje gången pallade jag inte se den spädes förtvivlan utan då gjorde jag som Husse ville... Klart kul övning i alla fall....

Sammanfattningsvis blir analysen så här: Olydig, gott med ett bett, spela undergiven och lukta på svett... Kanonpass!

Sen drog Husse med mig på ett par spårövningar i olika terränger. Bland annat på fält med massa korsande spår. Här tänkte inte Husse till utan han gjorde så att övningen i stort sett blev smått kaotisk. Visste inte riktigt vilket ben jag skulle stå på för att reda ut Husses spårplan, men till slut blev det nog rätt bra ändå.... Därefter ett roligt tätortsspår med asfalt, grus och sand. Därtill ett antal mycket svåra störningar i form av människor, traktorer och lastbilar. Ett riktigt kul spår måste jag säga....

Sen tyckte tydligen Husse att jag skulle träna lite spårkondition. Han drog i väg med sin GPS och var borta ett bra tag. När han väl hämtade mig så gav han lite instruktioner till mig. Dessa var enkla: Håll spåret och håll vilket tempo du vill! Sagt och gjort.... - Efter drygt två kilometer så var vi framme vid slutet. Inte allt för ansträngande för mig, men Husse såg lite tagen ut av tempot. När han var tillbaka vid bilen så var han rätt nöjd. Bytte kläder och lät meddela att han var nöjd med dagen trots att JAG gjort en del för att förstöra övningarna.....

Nu tänker Husse ta med mig på fotbollsläger. Hans plan är att träna ungdomar i fotboll, men under pauserna så ska jag få mig en duvning i spår och lydnad. Kul!

Ha det bra tills vi hörs igen!

Arek


SNART ÄR LUGNET SLUT...

Geten vet inte vad jag vet! Det geten inte vet mår han inte illa utav! Det geten inte vet är att jag snart ska hämta hans tronarvinge.... Om geten hade vetat, att jag vetat, så hade han vetat att jag vetat att han skulle blivit sur.... Ingen som förstår något va???

Min gode vän, Arek, är just nu i kanonform, men det gäller ju som sagt att ha lite framförhållning. Under en längre tid så har jag haft "span" på en hund som befinner sig väldigt mycket på norra sidan om den stora staden. Typ 100 mil därifrån. Nu verkar det äntligen vara dags för oss att träffas, men det är fortfarande ett par detaljer som ska fixas. Nu är röntgen avklarad och enligt rapporterna så är hunden av bra kalilber, men uppfödaren vill ändå förtesta honom lite innan hon sänder iväg honom till tjuvnästet nummer 1 - Stora Staden!

Om allt faller på plats så hoppas jag kunna hämta tronarvingen inom ett par veckor. Med lite tur ÄNNU tidigare. Sedan återstår så klart en hel del tester och jobb innan den gode Arek går i pension.... Har aldrig träffat denna hund, men ett par av dennes syskon. Dessa har sett mycket, mycket trevliga ut och förhoppningsvis så gör även MIN hund det.... Har en bra känsla och det brukar räcka långt...

Men tills allt är på plats så öser vi på jag och Arek. Under dagen i dag så har geten varit i toppform som vanligt. Ett grusspår tog han galant och med god fart. Ett fältspår med många, många störningar gick sådär, men om man såg till viljan hos geten så blev man tårögd. Här finns det motorer....

I morgon gör vi nattpass igen och då dj--klar ska vi bara gripa....

Har även tagit ett par bilder på geten. Lägger in dom så fort jag bara hinner. Tills dess: Må gått!

Husse

BLOMMOR O BIN...

Skribenten Arek har ordet igen! Tycker inte att jag har så mycket att förmedla då allt rullat på i sin gilla gång. Dock har ju landet ändrat sig lite sedan jag blev ensam German Shepard kvar i familjen. Sköööööööönt! Det är ordet jag kan sammanfatta detta med.... Först ett par tjuvaktiga valpar. Därefter en hyperaktiv, aggressiv unghund som trodde han kunde dominera både hus och hem. Hade inte Husse klivit emellan så hade hårtussarna rykt på den späda schakalen...

Nu är det ju bara jag och Husse igen. Det betyder kanondagar för mig. Jag får all uppmärksamhet, från morgon till kväll. Morgonpromenad, frukost, uppvärmningspromenad, hundträning, vila, promenad, träning och därefter mys med familjen. I like It a lot!!!!!

I dag har Husse låtit mig saksöka, spåra hårda underlag, spåra fältspår samt göra avancerat saksök i koppel. Allt gick enligt Husse med bravur vilket gör att stämningen är på topp. Innerst inne är Husse snäll. Han vill väl, men är väldigt impulsiv och till viss del aggressiv. Han vill gärna vara den som kommer med visdomsord, men blir påfallande ofta tillrättavisad/överbevisad.

I dag till exempel blev Husse ett barn. Vi var på myspromenad i vårt fina motionsspår och jag fick springa fritt med min goda pinne. Vi småbusade lite, men då vi mötte folk så gick jag fint vid sidan tills vi passerat förbi. Vi mötte en ung tjej som sprang med sin hund, vi mötte en vandrare med slängig armföring, vi mötte två pensionärer med en ivrig liten hund och som sista ekipagé ytterligare ett pensionärspar med en framfusig tax. Alla möten gick bra - ur vår synvinkel. Husse lyssnade på sin Ipod och jag blängde lite på dom vi mötte. Myspyset och Husses vuxenstadium rämnade först vid sista mötet.

Det sista pensionärsmötet gick väl sådär ur deras synvinkel. Den platta taxen gjorde utfall åt alla håll och den genombleka damen med stripigt hår hade vissa bekymmer att tämja hundens jaktinstinkt. Jag gick som vanligt fint vid sidan och då vi passerade så flinade Husse sitt vackraste leende (kaffegula tänder - fräscht!) och sade "Hej".

Till svar fick han ett stramt tal i form av att "Du ska ha din hund kopplad". Husse, som ju är impulsiv - på gott och ont - förvandlades till ett barn som tagits med ofog på bar gärning. Han vräkte ur sig att han ej hade något koppel och att tant gammal nog borde tänka mer på sin egen hund än andras". Tanten var inte sen att svara utan krävde att Husse snarast skulle köpa sig ett koppel. Husse, nu 5 år, lät meddela tanten att han kanske skulle göra det om tant gammal tog sin hund till en dressyrkurs...

Tycket båda var rätt pinsamma varvid jag tog kommandot och drog i väg framåt....

Husse muttrade ett par 100 meter, men sedan var allt glömt. Typiskt ett barn va?

Vad gäller hans vetgirighet och lust att bemästra alla ämnen och kategorier så blir ju även det allt som oftast fel. Ett exempel på detta var efter gårdagens fotbollsträning. Då han lastat i ungar, bollar, hundar med mera och påbörjade sin färd hem så fick han stanna precis vid utfarten. Två farbröder stoppade trafiken och pekade på en groda på marken.....

Husse vevade ned rutan och farbröderna lät meddela att grodan var ute och gick med sina ungar på ryggen.

Husse, som ju är djurvän, ställde sig att vänta. Kön bakom växte varvid min gode vän och förare gick ur för att hjälpa grodan vidare på sin färd. Ivrigt hejande och knuffande så kom grodan iväg och Husse kunde äntra förarstolen igen. Väl där vände han sig mot den yngsta sonen, 10 år, och lät meddela att grodan bar runt med sitt barn på ryggen....

10 åringen vände sig mot Husse och tittade på honom som om han var helt bakom flötet. 10 åringen uttalade sedan följande: Pappa! Det är hanen som sitter på honans rygg. Dom gör barn!!! Husse tappade hakan helt, men fick sedan tungt erkänna inför sonen att han ju hade alldeles rätt....

Bak i skuffen så fick jag hålla tassarna för nosen för att inte skratta ihjäl mig. Snacka om vem som skall lära vem om blommmor och bin....

Må gott!

Arek


HÄR HÄNDER DET SAKER...

Hallo vänner! Gammelgeten vid tangentbordet igen. Inte vardagsmat då lederna gör att det blir segare och segare att klänga sig upp och sitta på denna plaststol... Måste bara få berätta om den aktivitet, alternativt cirkus, som pågår runt omkring min gamla kropp. Husse har ju dömt ut mig ett antal gånger, skaffat valpar som han sedan slagit ut, för att sedan åter hylla mig inför samlad publik.... Bengeten är ju lite ambivalent kan man ju lugnt säga. Ena dagen glad som en lax för att dagen efter leta efter ett träd att hänga sig i...

Denna vecka har gått i två olika tecken. Tecken nummer ett har varit att väcka den apatiske valpen till liv. Nya trix och fix inför varje vecka. Denna vecka har temat varit byteshöjande lekar, spår samt försök till lydnad. Den apatiske valpen har bara sett söt ut och har inte förstått vad Husse vill att han ska göra...

Tecken nummer två har varit lite mer oroande. Typ att Husse har försökt väcka mig till liv. Bengeten har lurat folk hit och dit och då till att lägga skogs och ängsspår till lilla mig.... Hans oro består i att jag är lite fladdrig i skogen och då missar en och annan apport. Typ alla! Husse har tvingat spårläggarna, ofta unga, nya hundförare, som ej vågar säga nej till att lägga dessa spår. Gett dom en snabbgenomgång i GPS en och därefter skickat ut dom i vilda skogen. Därefter har han KOLLAT att jag går i rätt spår och inte lurar honom.... Var tvungen att visa var dom dj-vla apporterna var för att få slut på allt långspårande.... Nåja! Det är ju rätt kul att bli aktiverad så jag ska väl inte klaga....

I dag har ju Husse gett upp valpen igen. Typ för 3:e gången den här veckan. Han har kommit fram till att charmören är söt, men i stort sett oduglig. Han gafflar på tufft hundförarmanér att valpjäveln ska bort och det fortast möjligt. Men så fort någon yppar att man är intresserad av valpen så vänder han kappan och går i motvind. Uppger att han inte är helt säker på att han ska göra sig av med minigeten.... Ambivalent va namnet!!!!

Har även hört att han är på väg att hämta hem en annan hund. Denna hund är enligt papperen full av de motorer som bengeten söker. Han ska dock vara snäll, men lite svårhanterlig. Hörde hur Husse fick ett samtal i dag. Det visade sig då att han fått ny information om den kommande arvtagaren. Det visar sig att hunden är spatt galen och inte alls så hanterbar som man ville göra själ för. Det har visat sig att då den förra hundföraren skulle göra sitt prov så var det enhetens höjdpunkt och man gjorde allt för att få se showen..... Låter lockande va Husse???

Bengeten tror ju innerst inne att han är bra på att dressera hundar. Det gör ju att han med all säkerhet kommer att hämta hem den galna hunden och då med målbilden att han ska bli lika bra som mig!!! Pytt!!!

Jag lovar att jag ska skriva om hur den historien går. Troligen kommer han ej att kunna skriva själv då han kommer att var slaktad och placerad i den nya hundens bädd. Då som gosedjur....

Ha det nu bra!

Arek

BORTA BRA, MEN HEMMA....

Hallo vänner! Gammelgeten vid rodret och då med lagom träningsvärk.... Har precis kommit tillbaka från fjällresa och lek i snön. Till och med en stel gammal gamäng som hag levde upp i snövärlden och det straffas man för nu... Så dj--vla stel!!! Trodde man var två år igen när man såg all snö som inbjudande dök upp. Kastade mig ut för att slå en drill och upptäckte då att endast huvudet syntes ovanför snön...

Ett helv---te att ta sig tillbaka till fast mark, men ack så roligt... Lurade även ut lilla Bus i snön för att lära honom livets goda sida. Inte helt fel att se den lille sitta som ett skruvstäd i snön. Plötsligt var jag kung och kunde leka med pinnar och snöbollar utan att det lilla aset hela tiden ska sno mina grejor....

Har fått en hel del annorlunda ting denna vecka. Bland annat familjen Zoo på skidor. Herregud vad pinsamt. Tur att barnen försvarade 08 ornas ära för det gjorde definetivt inte Husse o Matte. Såg ut som uttagningen till IDOL fast nu till Holiday on snow. Och precis som i IDOL så kommer ju inte alla med från uttagningen trots att man har den förhoppningen...

Nu har vi varit hemma en dag och det känns grymt skönt. 8 grader och strålande sol. Torrt i skog och mark och ett par fina spår utlagda av Husse. Borta bra, men hemma bäst.... En ytterligare sak som är bra: Äter man snö så måste man kissa!!! Typ länge... Skönt att vara hemma i sin trygga miljö igen.

I morgon börjar vi jobba igen och det ska bli grymt kul.... Har ryktesvägen fått höra att bästa kompisen, Kurre, fått spåra upp en bandit. Banditen sprang och så gjorde även Kurre. Gissa vem som vann? Ledtråd: Tugg!  Tugg! Aaaajjjj!

Fortsätt bläddra nedåt så får ni se lite foton från vårt äventyr. Tyvärr försvann många kort då Husse glömde bort att man måste använda blixten när det är lite mörkt....

Må så gott!

Arek

Tidigare inlägg