POLISHUNDEN AREK

Skribenten Arek har ordet igen! Tycker inte att jag har så mycket att förmedla då allt rullat på i sin gilla gång. Dock har ju landet ändrat sig lite sedan jag blev ensam German Shepard kvar i familjen. Sköööööööönt! Det är ordet jag kan sammanfatta detta med.... Först ett par tjuvaktiga valpar. Därefter en hyperaktiv, aggressiv unghund som trodde han kunde dominera både hus och hem. Hade inte Husse klivit emellan så hade hårtussarna rykt på den späda schakalen...

Nu är det ju bara jag och Husse igen. Det betyder kanondagar för mig. Jag får all uppmärksamhet, från morgon till kväll. Morgonpromenad, frukost, uppvärmningspromenad, hundträning, vila, promenad, träning och därefter mys med familjen. I like It a lot!!!!!

I dag har Husse låtit mig saksöka, spåra hårda underlag, spåra fältspår samt göra avancerat saksök i koppel. Allt gick enligt Husse med bravur vilket gör att stämningen är på topp. Innerst inne är Husse snäll. Han vill väl, men är väldigt impulsiv och till viss del aggressiv. Han vill gärna vara den som kommer med visdomsord, men blir påfallande ofta tillrättavisad/överbevisad.

I dag till exempel blev Husse ett barn. Vi var på myspromenad i vårt fina motionsspår och jag fick springa fritt med min goda pinne. Vi småbusade lite, men då vi mötte folk så gick jag fint vid sidan tills vi passerat förbi. Vi mötte en ung tjej som sprang med sin hund, vi mötte en vandrare med slängig armföring, vi mötte två pensionärer med en ivrig liten hund och som sista ekipagé ytterligare ett pensionärspar med en framfusig tax. Alla möten gick bra - ur vår synvinkel. Husse lyssnade på sin Ipod och jag blängde lite på dom vi mötte. Myspyset och Husses vuxenstadium rämnade först vid sista mötet.

Det sista pensionärsmötet gick väl sådär ur deras synvinkel. Den platta taxen gjorde utfall åt alla håll och den genombleka damen med stripigt hår hade vissa bekymmer att tämja hundens jaktinstinkt. Jag gick som vanligt fint vid sidan och då vi passerade så flinade Husse sitt vackraste leende (kaffegula tänder - fräscht!) och sade "Hej".

Till svar fick han ett stramt tal i form av att "Du ska ha din hund kopplad". Husse, som ju är impulsiv - på gott och ont - förvandlades till ett barn som tagits med ofog på bar gärning. Han vräkte ur sig att han ej hade något koppel och att tant gammal nog borde tänka mer på sin egen hund än andras". Tanten var inte sen att svara utan krävde att Husse snarast skulle köpa sig ett koppel. Husse, nu 5 år, lät meddela tanten att han kanske skulle göra det om tant gammal tog sin hund till en dressyrkurs...

Tycket båda var rätt pinsamma varvid jag tog kommandot och drog i väg framåt....

Husse muttrade ett par 100 meter, men sedan var allt glömt. Typiskt ett barn va?

Vad gäller hans vetgirighet och lust att bemästra alla ämnen och kategorier så blir ju även det allt som oftast fel. Ett exempel på detta var efter gårdagens fotbollsträning. Då han lastat i ungar, bollar, hundar med mera och påbörjade sin färd hem så fick han stanna precis vid utfarten. Två farbröder stoppade trafiken och pekade på en groda på marken.....

Husse vevade ned rutan och farbröderna lät meddela att grodan var ute och gick med sina ungar på ryggen.

Husse, som ju är djurvän, ställde sig att vänta. Kön bakom växte varvid min gode vän och förare gick ur för att hjälpa grodan vidare på sin färd. Ivrigt hejande och knuffande så kom grodan iväg och Husse kunde äntra förarstolen igen. Väl där vände han sig mot den yngsta sonen, 10 år, och lät meddela att grodan bar runt med sitt barn på ryggen....

10 åringen vände sig mot Husse och tittade på honom som om han var helt bakom flötet. 10 åringen uttalade sedan följande: Pappa! Det är hanen som sitter på honans rygg. Dom gör barn!!! Husse tappade hakan helt, men fick sedan tungt erkänna inför sonen att han ju hade alldeles rätt....

Bak i skuffen så fick jag hålla tassarna för nosen för att inte skratta ihjäl mig. Snacka om vem som skall lära vem om blommmor och bin....

Må gott!

Arek