SINGEL IGEN...
Hallo kära läsare! Som vanligt när prövohundarna åkt hem så är jag kung igen. Eget rum, egen bur, egen tomt och all träning enkom för mig... Denna gång blev jag lite orolig att unghundshelvetet skulle bli kvar eftersom hon fick så lång tid på sig. Vissa perioder var hon ju faktiskt riktigt nice att ha att göra med, tik som hon är, men allt gott har ju ett slut....
Nu är det bara jag och ADHD Husse som glider ut i verkligheten för att skapa hjältedåd. Husse säger hela tiden att han måste vara rädd om mig eftersom jag är gammal, halt, blind och halvdöv. När vi jobbar skarpt så måste jag nog ändå ställa mig frågan om vem som har mest artros, blinda fläckar i ögonen och skörast knän för helvete vad han piper längst bak i spårlinan.
"Helvete Arek! Bromsa ned för tusan. Man ser ju inte ett skit här i mörkret". Sista veckans mörkerresor efter bus har ju inte direkt slutat med att jag varit halt utan transporterna har ju mer än ofta visat sig gå till det mänskliga sjukhuset. Är det inte axlar ur led så är det väl sågspån i ögonen, pinnar i puppillen, bett i händer eller som sist - ett djungelvrål efter att Homosapiens knockat knät i en avsågad ek.....
Han gnäller ju en hel del på mig och jag är väl inte helt rumsren i mun vad gäller mina omdömen om honom, men häromdagen var vi faktiskt enade om att jobbet vi utfört var mycket bra. Efter ett bättre teamwork i spårandets värld så hade jag ju hakat av Husse en liten bit. Spottandes och fräsandes sprintade han ifatt mig i mörkret och då bara för att se hur jag vände upp och anföll vegetationen. Uppförde mig galant genom att skälla och vifta på svansen när jag anträffat den tjuvjävel vi spårat så långt efter.
Banditen dock något uppkäftig och i stället för att ligga still så försökte han spela fotboll med mitt vackra tyska huvud. Fel! Lärde honom en läxa och hade man hällt vatten i busens hals så hade det nog läckt ut en och annan droppe från ben och armar på min nyfunna bitleksak. Av hans sedan så ödmjuka uppträdande att döma så tror jag i alla fall att han lärt sig en läxa. Dont mess with the K9 dogs!
Nu när inte Husse har någon unghund att träna så är det ju ånyo jag som får slita ont. Husse låter mig träna upptag, skogsspår, grusspår m.m och under den fackligt förhandlade vilan så käkar vi glass och bullar samtidigt som vi njuter av den härliga årstiden.... Fritiden ägnas åt fotboll så LIVET LEKER!
Husse har ju nu även brutit sin patetiska ormfobi. Vågade igår sparka små stenar på en kopparorm för att kolla om den levde. När den inte rörde sig trots att en hel rullstensås sparkats över honom så vågade även Husse kicka till den med den stålförsedda kängan... När ödlan (förlåt Husse - jag menar ormen) fortfarande var orörlig så tog han fram sin tång och lyfte upp ormen på en armslängds avstånd. Med bultande hjärta idkade han sedan bus genom att lägga den livsfarliga, om än döda, ormen på en kollegas motorhuv... Snacka om framsteg va?
Nu ska jag och Husse vila en timme och sedan drar vi iväg på jobb.
Må gott!
Arek
underbart att läsa. Förtjänar att få tugga lite på tjuvarna tycker jag!
Trist att Kimbah är borta. Hitta inte på något trams att byta yrke eller bli vanlig polis igen utan fortsätt leta hund. Om inte annat för dina läsares skull :p
Skönt att höra att du är still going strong, Arek!
Husse håller ju på att bli en riktig ormtämjare. Nästa år kanske han vågar ta en levande kopparödla? Lavinartade framsteg, hihihi...
Lev väl.
Arek du är och förblir kungen och husse är och förblir en pennans viruteos med en sällsynt förmåga att locka fram skratt från en och annan gammal surPinsp
Nu ska du inte vara sån Arek, du saknar säkert sessan innestinne;) Jag håller med de andra du ska ge pip i att försöka byta yrke eller liknande, ni kommer at hitta en efterträdare, ge inte upp bara och ni kanske ska utvidga sök området=)
Oj oj oj, aj aj aj vad min mage värker. Den värker av allt skratt och jag är mäkta imponerad av Arek (samt husses) målande beskrivningar av era uppdrag och äventyr. Det märks att husse tycker mycket om dig Arek. Det märks liksom mellan raderna, den hjärtliga tonen och goa ironin :-) Jag och min matte läser flitigt och njuter av varje inlägg.
Tack!
Pözz på nosen från en osedvanligt tjusig Dobermanntjej med matte. Hej hopp!