POLISHUNDEN AREK

Howdie! Arek här igen med ett par visdomsord från verkligheten. Nu är han igång igen! Självklart handlar det om Husse så klart. Så fort han lämnat ifrån sig en kadett så är han ju som utbränd och uppger vitt o brett att han aldrig mer ska ha en ny hund. Det brukar ta ett par dagar så har vi hämtat upp en ny som skall prövas i alla krävande moment som den späde kan komma på. Den späde, alias Husse, går som liksom in i en annan värld när nykomlingen skall dresseras, socialiseras och bearbetas på allsköns vis.... Så även nu!

Den stackars nykomlingen får ju för f-n knappt en lugn stund. Promenad, lydnad, lek, miljöträning, motion, vattenpaus och sedan på skiten igen. Man kan ju lätt se på Husse när han är extra uppe i varv. Typ i går. Under resan från teamets residens och mot jobbet så blir det ju lätt så att jag och den nye måste lyssna på bengetens planering för dagen. Så även under söndagens resa. Här mässades det om leklydnad, ingång till fot m.m. Han lyckades även förmedla, ungefär som om vi ludna var intresserade, att han redan var skitnödig...

Från buren i polisbilen kunde jag sedan granska hur han helt glömt bort detta faktum då han kom till jobbet. I stället får den späde unghunden slita ont för att leva upp till Husses krav på nybörjardressyr. Titt som tätt vänder sig den fule (Husse) om mot min bur. Han visar tydligt med sitt kroppsspråk att nummer två i stort sett är på väg ut, men att han bara skall köra ett litet moment till innan han besöker "the waterloo".

Som den sjuke man han är så hämtar han med mig när det är dags att vandra mot sitt nödvändiga värv. Varför i helvete skulle jag vilja hänga med och se honom besöka toan? Men som den väluppfostrade German Shepard man är så gär man ju allt för att få sig en liten promenad genom omklädningsrummen. Från bilen och fram till Husses räddning är det ca 70 meter. Eftersom Husse nu väntat aningen för långt med sitt besök gällande behov nummer två så blir promenaden en aning rolig att se....

Husse går väldigt sakta, lite på hälarna och då väldigt lik en gammal alkoholist som stapplar med stela ben mot Systembolaget. Med vänster hand verkar han försöka hålla tillbaka det som skall ut samtidigt som ansiktet grimaserar riktigt illa. Titt som tätt måste han stanna och hymma någon form av låt. Antar att det är för att liksom "lura" det som är på väg ut att lyssna till sången och stanna kvar en liten liten stund till.....

När han besegrat smärtan så stapplar han liksom vidare samtidigt som han släppt vänsterhandens grepp om rumpan och nu ferbrilt jobbar för att lossa på skärpet. Allt för att han liksom ska vara helt klar när toalettdörren uppenbarar sig framför honom. För då är det bråttom!

Även denna gång lyckas han besegra motståndaren och triumferar självgott bedriften i sin 90 gradersställning. Husse berättar vitt o brett för mig om hur riktigt ljuvlig denna seger var. Tack Husse! Som han håller på. Fattar ni vad vi får stå ut med???

Arek