POLISHUNDEN AREK

Husse med familj är nog att anses som lite lantisar där vi bor långt söderut i förorten mot Stora Staden. Här har vi det bra i vår trygga vrå och allt känns som frid och fröjd. Precis som Fantomen så besöker dock Husse Stora Staden i bland och då vid andra tillfällen än med blåljus på taket. När helgen nu drog sig mot lördag så var det bestämt att vi skulle ha en skön middag i hemtam miljö och då i genren Tacos. Familjen zoo sponsrade glatt den lokala handlaren och lasset med mat stuvades in i den rostfärgade Volvon...

När allt packades upp så föreföll Tacokvällen inte lika glamourös längre. Plötsligt kände samtliga inbjudna att vi nog ätit denna rätt mer än en gång och att skiten nästan stod oss upp i halsen. Familjen zoo packade då nästan samtliga medlemmar i familjen, förutom jamaren och kaninen, och drog vidare in mot Stora Stadens helgpuls. Temat för besöket blev i demokratisk ordning framröstat att bli Kinesiskt. Att hitta parkering i Stora Staden är ju inte helt lätt eftersom det brukar sluta med att man letar i centrala delar, men anträffar en plats i förorten. Alltså parkerade vi i ett fint parkeringshus och då med det fashionabla timpriset av 40 kr. Nu är ju inte vår ADHD familj direkt kända för att offra ett antal timmar vid matbordet så risken att besöket skulle överstiga en timme var nog rätt liten. Plus att den gode Arek fick varmt och ombonat under sin meditationstimme i garaget.

Barnen, lantisarna, såg besöket som trevligt och roligt, men dom skulle snart få en inblick i hur en kväll i Stora Staden kan se ut. Det började redan i garaget. Här anträffade glinen en blodhög och inledde leken "att följa blodspår". Eftersom fantasi ej saknas så kom dom fram till att här varit ett bättre slagsmål och att den som förlorat nu stapplade samma väg som vi skulle gå. Och då lämnandes små blodpölar längs med vägen.

Från våldsvärlden vidare in i världen av berusade gaphalsar. Så fort vi klev ur dörren från parkeringsgaraget så mötte vi en ansamling av höggradigt berusade män. En utav männen hade nog tittat lite väl djup i glaset vilket gjort att han verkade ha svårt att kordinera sina rörelser. Var han inte döv så hörde han i alla fall väldigt dåligt - antar vi i alla fall eftersom han skrek när han pratade.

Lillgrabben höll på att skita på sig av skräck och drog sig närmare och närmare sin mor. Som tur var så låg Kinakrogen mycket nära så vi skuttade rakt in där. Förväntade oss lite soft asiatisk musik, lite färglada fiskar och personal som inte kan säga bokstaven "R". (Ring till en Kinakrog, beställ namn i familjen Knurra och be personalen upprepa namnet så ska ni få höra något roligt. Har jag hört alltså!!!)

Denna Kinakrog hade i och för sig färgglada fiskar, men i övrigt var det mer som ett kalas på MC Donalds. Här var så mycket barn och familjer så det stod härliga till. Inte negativt på något sätt utan det var riktigt mysigt att vara där. MIna fördomar slogs isär då vår servitör kunde säga "R" också...

Vi åt gott och personalen var mycket trevlig. Kom och skojade lite, tog oss lite på axlarna m.m och då i all vänskaplighet. Ena grabben såg lite brydd ut och undrade om detta beteende tydde på att mannen var Homo??? Va sa jag!!! Varför tror du det? Jo först hade han ju hållt i axlarna på storebror och nu på pappa.... Undrar vad jag har fört över för värderingar till mina barn????

När vi var mätta och belåtna så återstod bara att betala. Därefter ut i kvällsvimlet igen och då fick även Geten följa med. När vi gått typ 100 meter så kom nästa fyllegäng raglande. Suddiga i blicken, gapiga och skrikiga. En av killarna skulle luta sig mot väggen, men det fanns ingen vägg där. När lillgrabben såg beteendet så kunde man se att han numera längtade ut till sin by igen... Vi lastade bilen och drog från neonvärldens ghetto och vidare ut till landet....

Gud va skönt att slippa bo där....

Måste även passa på att tacka för alla bra tips på både kennlar, hundar och övriga tips. Provade bland annat majsolja mot Areks hårda mage och resultatet blev kanon. Tack!

I morgon går vi på en förbannad kurs igen, men sen börjar vi ånyo att försöka fånga bus.

Må gott!

Husse

Husse har som oftast späckat schema. Här ingår familjeanpassat liv, träning av hund, egen idrott samt andras möjlighet att ta del av Husses kunskaper i form av att Husse är tränare. Till och från faller det dock in ledig tid och då till och med en alternativt två dagar i rad. Så är det nu och då börjar den lilla hjärnan aktivera sig mer än behövligt och då i form av nya projekt. Nu är Husse i hundarnas värld och har under dagen lusläst vad Sveriges kennlar har att erbjuda för godis... Så fort en ny kennelsida dyker upp så blir man ju som tokig och vill ha varenda liten hund. Alla bilder är så fina, alla tester så bra och i världen av glass o ballonger så verkar varenda jävla hundförare få tag i en kanonhund. Utom Husse!!!!

Lägger därför nu ut en kravprofil på hur nästa hund bör vara:

Schäfer! Rådde det något tvivel om den saken ens. Hane eller tik spelar ingen roll, men här skall finnas ett intresse att mantla rollen som Stora Stadens skyddsängel när allt fallit på plats. Detta innebär att arvtagaren bör ha viss form av ADHD, mycket motorer i form av bytesintresse, uthållighet och nyfikenhet i nosarbete. Ingen blir ledsen om den nya stjärnan även är idrottsintresserad, hyser vänlighet mot folk som sådant förtjänar samt känner sig trygg i alla de tuffa miljöer som kan tänkas dyka upp. Här måste finnas en vilja att träna varje dag....

Om hundjäveln är att anses som ful så spelar det dock mindre roll.... Finnes sådan ingredienser formade i en fyrbent Schäferkropp så blir vinsten för hunden följande:

Aktivitet varje dag i form av motion, lydnadsträning, spårträning och allehanda uppbyggnadsträning för att skydda allt och alla i den mörkaste av nätter. Bonustrappan för lilla jycken blir att vi i vår jakt på rättvisa har rätt att antasta folk med onda avsikter, förmånen att brottas och få bita samt den euforiska känslan av att få busköra Statens Volvo. Sköter den öronmärkte sig väl så finns även möjlighet till ett par mål mat om dagen samt en påtvingad rekreationsmånad på grund av lagstadgat krav på semester. Semesterkravet innebär dock inte att vi vilar utan då förbereds fortbildning för höstsäsongen...

Nackdelen för den ludne torde sammanfattas med att han får dras med Husse. Här finns en viss form av utvecklad ADHD, aggressionsstörningar samt bitterhet och cynism. Här kan även finnas ett viss risk för orättvis behandling på grund av utvecklad tävlingsinstinkt. Risken har dock minskad på grund av hundförarens ålder, mognad och nyanskaffade erfarenheter. Återefall kan dock komma att ske....

Finns nu denna varelse att tillgå så innebär detta att man kommer att ingå i Team Arek/Husse. Kraven från arbetsgivaren är väl inte skyhöga, men Husses egna mål ligger på ca 100 gripna/år och gärna fler.

Lite skämtsamt skrivet, men det är inte lätt att få tag i en riktigt bra hund. Vill verkligen ha en hund med mycket motorer och vilja, bytesintresse och vilja att bära och leta efter saker. Framförall skall här finnas ett enorm vilja att spåra och utforska saker med sin söta nos..... Vill inte alla ha en sån hund förresten?

Må nu gott!

Husse

Efter tre härliga helgnättar i rikets tjänst och med en hund som var het som en upphettad kamin så var i dag tillbaka i vardagen.  Trots dassigt väder så hade vi en hel del lyckade jobb och som vanligt tokiga påhitt från den ludne. Han är sjukt initiativrik och grymt härlig att jobba med.  Ena stunden kan han leka med barn, spela fotboll och äta på gosedjur. Att därifrån få honom till att bli ett vildjur som kastar sig ut i kopplets längd för att bita, görs med ett enkelt handgrepp eller en simpel arg blick.... Det är det som gör honom så suverän. En härlig familjehund i kombination med en riktig känsla för hur en snuthund ska va...

I dag var dressyrdag och den var uppdelad i tre delar på Husses agenda. Först ut var morgonhockeyn. En timmes härlig kamp tidigt på morgonen. Därifrån snabbt hem för lite frukost och varmt bad. Under denna tid så hade lilla snälla sambon passat på att rasta vargen inför dagens övningar så nu var det bara att dra iväg till dressyrplatsen.

Del nummer två var inriktad på min gode vän Arek. Han skulle få en dos av lydnad, skyddsarbete samt personsök. Lydnaden var nummer ett på hans program och då gemensamt i grupp med dom andra hundförarna. I dag hade vi en rolig instruktör som bjöd på lite annorlunda moment. Här ingick att sitta, ligga, snurra, hoppa och andra allmänt förvirrande moment. Då pratar jag inte om hundarna utan detta var för oss hundförare....

Geten var het! Han älskar lydnad, men verkade i dag ha svalt en visselpipa. "phi!, phi!, phi!" lät det från hans hals mest hela tiden. Trots hot om pussar, ryck och slag så verkade han oberörd av detta. Troligtvis märkte han väl inte alla mina arga blickar på grund av sina starriga ögon. Men han tycker det är så roligt.....

Moment två för den ludne var personsök. Först hjälpte vi några andra ekipage genom att gömma oss i skogen. Att vänta i skogen är tråkigt.... Det enda som är roligt med personsök är när man får aktivera sin egen hund. Nu hade flera ekipage kört så nu var det äntligen dags för hårbollen Arek. Han är rätt bra på detta moment så jag såg fram emot en rätt avslappnad övning där Arek mest skulle få ha kul. Lagom tills jag skulle hämta Arek så blev det en biljakt en bit ifrån. Gissa vad som prioriterades? Att Arek, 9 år, skulle få vinna sin leksak eller att samtliga hundförare drog iväg för att om möjligt få vara med på biljakt och eventuellt hundbett?

Ni gissade rätt! Två sekunder senare var Arek, Husse och två instruktörer kvar. 30 sekunder efter detta var endast Husse och Arek kvar..... Tog i stället ut Arek och promenerade längs med sökstigen och det verkade vara lika kul för Arek det. Arek for ut i egna sökslag på dom ställen där gömmorna tidigare varit. Så till slut hade även Arek gjort någon form av sök fast då utan figurant. Vinsten blev att jag sulade lite snöbollar på den gamle....

Den tredje delen för dagen handlade om att jag skulle få låna unghunden exi igen. Prinsessan hämtades upp och Arek lades på meditation. Förra gången så visade prinsessan att det fanns lite bra egenskaper där. I dag ville jag se att hon växt på sig lite och om möljigt fungerade ännu bättre. Det gjorde hon! Exi klarade miljöbitarna mycket bättre idag så där fanns det hopp. Vi var även och lekte lite i dressyrtältet och fast det fanns mycket störningar där så lekte hon och kampade mycket bra med Husse. Hon genomförde även ett par riktiga fasttagande så jag kände tillförsikt....

Då blippade mobilen till och jag hade fått ett SMS. Läste sakta och tårögt då det gällde just min nye vän Exi, alias Prinsessan. Hennes röntgenbilder hade kommit idag och det gick som vanligt åt hel---te! Exi klarade inte polisens krav på hur bilderna skall falla ut, så nu är hon finito..... Så djävla typiskt, men jag verkar ha blivit som en robot när det kommer till hundar. Utan att blinka så åkte jag tillbaka med hunden... Fuck va hård jag blivit!!!!

Drog tillbaka för att genomföra skyddspasset med Arek. Var lite sorgsen när jag anlände, men när jag öppnade bakluckan och såg den 9 åringa unghundens förväntan. Ja då vart Husse glad igen! Full fart in i hallen där Arek genomförde ett pass med Husse som bihang....Det kommando som frekventerade övningen mest var: Loss då för f-n Arek! Loss! Skämt åsido! Arek var, något förvånande, faktiskt riktigt lyhörd....

I morgon är det kvällspass så då är förhoppningen att min ludne vän ska få axla hjälterollen igen. Gärna då genom att spåra upp någon flyende person.... Jag önskar följande jobb för att passet skall falla ut till belåtenhet:

1 Biljakt - gärningsmannen flyr, men blir uppspårad efter 5 km av Arek och hans Husse.
2 Eftersök av försvunnen person. Anträffad efter 3 timmar i skogen och då av att Arek vindar in den försvunne.
3 En klass av blivande sjuksköterskor som vill klappa Arek och hans Husse.
4 Ett knarksök där.... NOT!!!! Det får inte vara med på listan....
5 Kungen tappar sina hemnycklar - Arek anträffar dom efter ett saksök utanför älskarinnans bostad. För att förhindra ryktesspridning så bjuder Kungen Arek och hans ödmjuke Husse på resa till varmare klimat.

Allt kan väl inte falla på plats, men en 2-3 av punkterna borde ju kunna ordnas.....

Må gott!

Husse

På jakt efter den perfekta granen. Liten, tunn och gärna ett par decimeter från stigen. Anträffas den och då med rätt odör och doft, ja då väljer Geten garanterat den för att släppa ut nummer två. Problemet sista dagarna för åldringen har varit att nummer två har bråkat lite under utförandet. Man kan sammanfatta den krummes problem med att säga att han verkar vara något hård i magen.... Att på ålderns höst behöva sitta med darrande ben, kropp som en märla och nästan spränga venerna i huvudet för att få ut nödvändigt gods, ja det tar på krafterna....

Min gode vän har haft lite strul med avloppet och han springer som en liten spaningssoldat på jakt efter dom perfekta ställena för att avlämna sitt intag. Jägaren är klart störd över sitt problem, men nu under sista dagarna tycker jag mig sett en förbättring. Han blir så att säga i bättre harmoni när alla system fungerar. Trots bieffekterna av att äta så är den ludne lika ivrig när det vankas jobb ändå. Under passet sist så var vi uppe långt, långt norrut för att om möjligt binda en mordbrännare till dennes brott.

Brandplatsen var så att säga smittad eftersom det myllrade av poliser och räddningtjänst där. Ändock önskade man biträde av hundpatrull för att om möjligt lösa ärendet. När vi äntligen anlände till platsen så visade Schakalen prov på sin fina olydnad igen. Har perfekt lydnad på honom under fridagarna, men när det vankas jobb så vet den hale jäveln att han äger scenen helt....

Ut med ett skall ur bakluckan och då i sin iver att rädda mänskligheten. Kommando "fot" från Husse skulle i min skola innebära att han gled in till vänster om mitt späda ben. Målet med detta var att imponera på poliskvinnan som nu gjorde mig sällskap samt att slippa få brandmännen att fly platsen i panik.

"Fot" i Areks värld innebar inte samma sak utan han for iväg in på brandplatsen och fram till alla brandmän. Efter sedvanligt örfilsslag över nacken så hade vi dock kontakt igen och kunde promenera mot brottsplatsen och dess väntande spår. Hade inga förhoppningar om att få något spår eftersom platsen var mycket frekventerad av folk samt att det nu gått ganska så lång tid sedan branden startat. Ändock skulle vi göra ett försök och yttre befälet på platsen la lite extra press på Husses flaskformade axlar genom att meddela följande:

Den förra hundföraren som var här spårade ända fram till gärningsmannens dörr!

Jippie! Tänkte jag, men höll humöret glatt ändå. Arek jobbade hårt innanför avspärrningen för att reda ut all vittring som nu fanns där. Direkt utanför avspärrningen tog han upp ett spår som ledde längs med gångvägar och ut till en bilväg. Här bytte Arek riktning och drog vidare ut i en vägkorsning. Nu blev det svårt! Schakalen förstod detta och ville vika ned sig. Visade att han var klar och att han ämnade gå till bilen. Eftersom jag hade en aspirant med mig så ville inte Husse ge upp utan kommenderade min falske vän att ånyo söka spår. Låg som en sportbil försökte han, hittade inget och ville gå till bilen igen, försökte igen. Till slut hade hans yrande med spårlinan gjort att Husse och den manlige aspiranten fastnat i varandra. Det såg ut som dessa två machomän nu ämnade kyssa varandra.... Båda fick panik och efter lite dans så var vi fria igen.... Nu verkade Arek ha hittat ett spår igen och drog vidare längs med vägen. Strax därefter vek han in på en lång uppfart och spårade sedan fram till en dörr....

Jag meddelade att vi på något jävla sätt hamnat vid just denna dörr och att spåret nu nått sin ände. Aspiranten var jublande glad och meddelade att det var på denna adress den misstänkte gärningsmannen skulle bo... Efter lite beslutsfattande på hög nivå så fick den tändsticksglade mannen följa med till fängelset...

Faktiskt bra jobbat av min ludne vän. Det bästa var att han fortsatte spåra trots att jag satte press på honom. Tidigare har han ju vikt ned sig totalt och dragit som en skjuten kula mot polisbilen. Sent ska syndaren vakna... Det kanske är Alzheimern som gjort att han glömt bort att vi haft problem i sådana lägen förut...

Må nu gott!

Husse

Anropet ekar ut över polisradion den sena nattimmen under helgnatten i Stora Staden. " Föraren vägrar stanna, hastighet ca 100 km i timmen och man passerar just nu ut på den långa bron". Flertalet polisbilar svarar på anropet där en förare vägrar bli stoppad av farbror blå. Färden riskerar att bli vådlig då vanliga människor riskerar att bli skadade i biljakten. Färden går vidare in i ett bostadsområde och poliserna som försöker stoppa det flyende fordonet meddelar att man nu närmar sig en återvändsgränd. Spänningen stiger i Husses och Areks fina bil under resan fram mot dom andra. - Ska föraren stanna, fly på gångvägar eller ska han försöka springa från platsen. Svaret dröjer inte länge då poliserna på plats ropar ut: "Han springer! Vi behöver hund!"

När händelsen utspelar sig så har Stadens hjälte och dennes förare, Husse, ca 10 minuter kvar till den plats där föraren sprungit. När vi kommer fram till platsen så har poliserna lyckats knipa passageraren då denne försökte fly till fots. Föraren däremot hade rundat ett hörn och med största sannolikhet vikit höger förbi en byggbod. Man beskrev föraren såsom ca 50 år gammal, långt hår och typisk missbrukarstil.

Arek for ur bilen, visade att han hade spår i den riktning banditen försvunnit. 10 minuters försprång kan vara mycket, men med lite tur så ligger banditen och gömmer sig i någon buske. Förberedde mig på att Arek skulle dra höger eftersom polisen uppgett detta, men som vanligt så väljer den ludne att bryta mönstret helt..... Blev direkt tveksam, men bestämde mig för att hänga på Arek i hans jakt på ett bett. Även om jag velat bromsa honom så gick det inte eftersom han nu var uppe i ca 50 km i timmen så det var bara att linda spårlinan runt handen och hänga på. Geten for via gångvägar, tomter, uppfarter och vidare ut på villagator. Att prata i polisradion och meddela positioner var inte att tänka på. Detta då min blodtörstige vän uppförde sig som värsta draghunden. Jag hade fullt sjå med att hålla balansen i mörkret och halkan och när vi efter en stunds spårande kom ut på en lång, rak villagata så syntes en man ca 100 meter bort.

Jag hade sett honom och Arek hade definitivt sett honom! Han stämde inte in för en sekund på signalementet, men Geten hade ändock bestämt sig för att "honom ska vi ha". Bannade den ludne och sa åt honom att skippa den mannen och i stället koncentrera sig på att spåra. Geten hade huvudet högt och spårade ej.... Målbilden var människokött och även om det är fel person så ska han kontrolleras och provsmakas...

När Geten släpat med mig fram till mannen så var jag ju ändå tvungen att tilltala honom. Denna man var ca 25 år, halvlångt hår och prydligt klädd. Fuck you Arek! Hur f-n ska vi nu hitta tillbaka till rätt spår. Förberedde mig på ett försvarstal till de andra hoppfulla poliserna, men i avvaktan på detta så tilltalade jag den nu anträffade killen...

"Pallade inte stanna!" " Orkade inte bli tagen igen!"

Mannens uttalande överraskade mig helt. Va f-n säger han? Det visade sig att det var den nu anträffade mannen som flytt från poliserna. Jaha! Ännu en gång har Geten överträffat Husse och fullgjort sitt uppdrag. Bestämde mig för att träna lite med handfängslen varvid jag beordrade mannen att sätta sig ned på knä. I sitt drogpåverkade tillstånd gick han i stället emot mig varvid min ludne vän bestämde sig för att belöna sig själv.

Den flygande Schäferna ven förbi Husse och när han slog ihop sitt tandlösa grin i jakten på mannens bröstkorg så hade jag fått tag i spårlinan. Det klassiska ljudet av ett bett som missar sitt byte dånade ut i natten. Hundjäveln hade gjort ett sista försök att få bita, men som tur var misslyckades han.... Banditen överlämnades till poliserna på plats och då med en liten syrlig kommentar om banditens utseende samt den troliga flyktvägen..... Sedan var alla glada och gjorde High-five för att fira Areks fina jobb.

Men va är Arek? Började titta runt bland alla polisbilar och poliser för att se var Schakalen tagit vägen. Såg honom inte och ropade därför hans namn. Samtidigt som jag anropade den ludne så hör jag ett skrik från en polisbil längre ned på gatan. När jag tittar dit så ser jag hur Arek knuffar bort den kvinnliga polisen som står i polisbilens dörröppning. Därefter försvinner min vän IN i polisbilen där den gripne sitter.

Å nej! Vad gör han nu han jag tänka innan paniken spred sig i maggropen.... Ska han in och bita den handbojade snälla banditen??? Två sekunder senare kom han ut från passagerarsidan igen. Den ludne for ut i gräset och verkade leka med något. Den kvinnliga polisen, som nyss blivit undanknuffad, skrek något om ett pass.... Ropade in min vän och såg att han försökte strimla något med sina nedbitna tänder...

"Loss Arek!"

Kollade vad han släppte till marken och upptäckte att det han varit inne och hämtat i bilen var banditens pass.... Hur f-n kommer han på alla sina idéer? Hur f-n vet han vilket bil han skall hitta sakerna i? Hur f-n kan ha göra så här mot mig? Fick ju skämmas som en hund....

Allt som allt ett lyckat ingripande. Bra spår, men då tyvärr med lite väl mycket initiativ från min gode vän. Man måste ju säga att han kan liva upp det i alla fall....

Må gott!

Husse

Nu är vi igång och jobbar igen och det känns riktigt bra. Arek har verkligen längtat och jag måste säga att även Husse tycker att det är sjukt roligt att bistå våra skattebetalare med den typ av service som just vi är bra på. Vädret har ju ställt till det lite och då med kyla och förädiskt väglag. Det ger ju lite extra krydda när man skall köra fort fram mot jobben... De första passen har gått i lyckans tecken och Geten har gjort en hel del bra jobb. Kommer bara att redovisa en del idag, men man kan väl säga att arbetspassens innehåll innefattar gripanden, olydnad, anträffat gods samt bettförsök från den tandlöse....

I min värld så har vi just nu, efter två pass, 5 stycken gripna banditer. I Areks värld är det 3 ölburkar och en bulle som är dom fynd som uppskattats mest. Den ludne fick förmånen att åka på knarksök ute i en byhåla långt utanför Stora Staden. Patrullen där ville ha hjälp med knarksök och även om Husse avskyr sådant så är vi ju två i patrullen som i demokratisk ordning skall besluta i sak. Då den ludne, förmannen i patrullen, ville åka så var det ju bara att åla sig in i Statens reklambil och styra ut i mörkret. Jag har tidigare varit på denna ort, men GPS en ville denna gång att vi skulle bryta mönstret och bjöd mig därför på en tur längs med kusten.... Tog HUR lång tid som helst innan vi var framme och jag förstår fortfarande inte vad som hände i världen av sateliter. Känns som om omvägen var rejäl.....

Nåväl! Patrullen hade anträffat lite hasch och då varit så hyggliga att dom låtit det ligga kvar där man anträffat det. Annars brukar man ha samlat upp godset och flyttat det, men nu fanns det ju faktiskt en riktig gömma kvar. När vi parkerade utanför så stod även en ambulans där. Ett sjukdomsfall på bottenplan som dom var där för att hämta och vi då som skulle en trappa upp för att rädda övriga världen från knarkmissbruk. Ganska snabbt uppstod frågan: Vem har förtur?

Alltså! Samtidigt som vi skulle in i trappan så var ambulanspersonalen på väg ut med den sjuke. I min värld så var Team Arek/Husses uppgift att hålla upp dörren och då släppa ut den sjuke. Den ludne har dock andra preferenser och var övertygad om att han hade förtur att komma in i fastigheten. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det blev kaosartat i dörröppningen när Husse höll upp dörren, ambulanspersonalen började ta sig ut medans Arek promt skulle ta sig in. Kopplet snörde in sig i Husses späda arm och då hade Arek redan ålat sig förbi den smala glipa som var mellan dörrposten och ambulansbåren. När jag då skulle dra ut Geten för att släppa ut den sjuke, ja då satt vi ju alla fast som i en parningslek mellan tranor.... Fick släppa Geten så att HAN, alias den Gudomlige, fick gå in i trapphuset. Därefter fick Husse släppa ut sjukvårdarna för att sedan försöka ta sig in själv.

Under den utspelande parodin så bestämmer sig den allsmäktige, Arek, för att åter vända ut. Han hade nu upptäckt syrgasmasken på mannen som låg på båren. Precis när Arek buffar till på syrgasmasken i någon form av puss, så lyckas jag få tag i kopplet igen. Nu var jag svettig, men hade ändå så pass mycket kraft kvar att jag kunde rappa till hundjäveln över huvudet med en örfil.... F-n va han skämmer ut mig!

Väl under knarksöket så missade han ju gömman. Jag fick gå tillbaka och nästan peka på knarket och först då skäller han till. Trots hans usla insats så tycker han själv att han är värd sin belöning och börjar därför genast rota i Husses ficka... I bland gör han mig matt....

Även fast jag intalat mig själv att aldrig mer ha långkalsonger och mössa under söken så hade jag ju det även idag. Så när vi lämnade fastigheten så var man genomblöt på ryggen. När jag tar tag i dörrvredet till utgången så har jag virat kopplet runt höger hand. När dörren öppnas så blir Geten som galen och drar i raketfart ut genom dörren. Eftersom jag fortfarande har handen runt vredet så fastnar lillfingret mellan vredet och i kopplet. Detta samtidigt som Arek far iväg som en Greyhound efter sin kanin.... Känner hur lillfingret verkar brytas och impulsen blir att döda Arek. Dock får jag känslan av att han kanske känner något som ligger dolt i buskarna. Min tanke blir att det kan vara knark som kastats ut från balkongen så istället för att krama luften ur den ludnes lungor så hänger jag på mot buskarna. Fingret värker och dunkar som f-n, men jag tänker att jag får kolla det efter att Arek hittat godset.

Ser på honom att han nu lokaliserat det han söker, han far in i buskarna och så hör jag det karaktäristiska ljudet.... KRASCH!!! Ljudet när han plockar upp en anträffat tom ölburk har etsat sig fast i hjärnan sedan förut och nu fick jag höra det igen. Geten hade inte anträffat en knarkgömma utan endast en Norrlands Guld.... Kokade inombords, men hittade ingen kraft att omvandla ilskan till någon form av bestraffning.....

När jag kollade på fingret så märkte jag även att jag inte ens kan bryta fingret ordentligt. Näe! Inte ens en jävla skråma utan endast stor stor smärta.... In i bilen och vidare mot nya äventyr. Och det blev fler äventyr kan jag säga... Geten har dominerat och förnedrat både bus och Husse, men det återkommer vi med.....

Må gott!

Husse

I går hade den ludne och jag sällskap i Statens fina Volvo. Inte bara i Statens Volvo utan även i den lite mer rostfärgade som ägs av Husse. I går hade vi nämligen lånat den lilla prinsessan som skulle få följa med och känna lite på en polishunds vardag. Prinsessan fick till en början följa med och rasta med Stadens hjälte (Arek om ni glömt hans namn) och det gick mycket bra. Arek visade tydligt att han uppskattar kvinnligt sällskap mer än en med två kulor mellan benen. Däremot kan jag inte säga om det har att göra med min misstanke om att den ludne troligen är homosexuell eller om han bara inte fann ungtiken så intressant. Min ludne vän ignorerade henne helt och brydde sig inte ens om att nosa där hon kissat.....

Den unge tiken skall enligt uppgift vara mycket orutinerad så hon fick börja med att följa med till dressyrplatsen för att bekanta sig med omgivningen. Här fick hon prova att gå i gallertrappor, kampa på hala golv samt socialicera med andra hundar. I gallertrapporna tillbringade vi till en början lång tid eftersom den lilla hönan vägrade gå både upp och ned. Hett tips till Er som tänkt köra samma miljöträning: Ha inte mössa och långkalsonger på er!

Svetten rann samtidigt som jag gjorde allt för att locka och pocka på den lilla prinsessan. Till slut gick hon både upp och ned, men inte med någon större övertygelse. Vi drog vidare på en liten promenad igen och nu skulle vi busa och skoja lite tänkte jag. Började springa lite, skutta och hoppa samtidigt som jag slog henne lätt i rumpan. Allt för att få lite fart på damen. Precis som det kvinnliga släktet i övrigt så uppskattar ju inte alla att få en liten klapp där bak. Prinsessan sprang ifatt den flyende Husse och bet ett fint tag i vaden. AHHHHHH! Föll till marken och tiken släppte greppet i vaden. Men bara för att ta ombett i Husses pianofingrar. En kall dag som denna så gjorde det ont som f-n......

Ville inte leka denna lek med tiken så vi åkte hem för att analysera vad som gått fel.... Kom fram till att hon nog bara var lite pryd så vi drog vidare mot jobbet där vi under kvällen skulle ha dressyr. Hönan fick följa med och gå i trappor, åka hiss och kampa lite bland alla polisbilar. Till och från skötte hon sig galant, men ganska ofta så blev hon passiv. Troligen påverkad av allt och alla som var runt omkring....

Efter en timme i gymet för att bygga upp enorma biceps så drog vi ut i kvällsmörkret för att träna inomhussök. Hittade mig en fartsyndare och bestämde mig för att bötfälla typen för sin kassa körning. Försökte notera alla nödvändiga uppgifter för att verkställa dennes dom, men efter besöket i gymet kontra kylan ute, så vägrade armar och fingrar formulera hjärnans order. Stod där med bestämd blick,  men med värsta Parkinsonsryckningarna. Fick nöja mig med en verbal tillsägelse... Borde skita i att gå in i gymet eftersom det aldrig blir något resultat i muskler utan bara bieffekter i form av ryckningar....

När det var dags för inomhussök så befann vi oss i en verkstad/däckfirma. Här fanns inte så mycket att gömma sig i så uppdraget torde bli ganska lätt för Schakalen. Första hunden klarade det ganska bra, andra lite mindre bra och den tredje klarade det galant. Den tredje var värsta rookien och borde ju för f-n inte ens klara av att hitta banditen därinne. Hundjäveln joggade bara rakt in och efter typ 10 sekunder satt han och skällde till sin mattis stora förtjusning. Då var det Getens tur! Man vet aldrig om han ämnar söka gömda personer eller om han finner större nöje i att leta knark. I vilket fall som helst så äntrade han väl verkstaden med buller och bång. I hans värld behövs inga kommandon utan se bara till att hålla er ur vägen...

Geten for in och började leta, lyssna, flytta saker, leta igen och så vidare. När magen började kurra av hunger så fick jag följa med honom in i lokalen för att se vad han pysslade med. Arek var överallt utom där den gömde satt. Han letade av tamejfan hela utrymmet förutom där han skulle vara lite nogrann.... Kollade in hans beteende och kunde inte göra annat än att sucka. Detta gjorde han:

Full fart in-söker jättefint, men i fel område.
Går över i knarksök och letar efter människan i små, små lådor på golvet.
Blir däckhanterare och börjar att försöka flytta ned däcken från hållarna.
Blir blick stilla stående med tungan hängande utanför stängd mun och då för att "lyssna" var den gömde är.

Allt detta sker ett antal gånger/minut, men till slut lyckas han lösa uppdraget. Får sin fina boll som belöning och så är hela kvällen räddad.... Vilken pajas. Nu var det lilla prinsessans tur att få komma in i lokalerna. Hönan verkade tycka det var riktigt roligt där. Att leka lite med bollar, gå i trappor och mest bara pyssla runt....

När vi lämnat av prinsessan hos sin ägare så ropade polisradion ut att det var en man som ofredade damer på en buss. Man skickade en polisbil dit, men jag och Arek var ju rätt nära så vi drog dit också. Vi åker ju ensamma, men jag gissade att det skulle va en halvfet, halvfull gubbe som lockats av det motsatta könen. En sådan borde väl även lilla Husse kunna hantera. När jag kom dit så var vi först där. Det som väntade var inte en kort, fet fylla utan en 2 meters kroppsbyggare som stod och pissade rakt på bussen....

Shit! Kollade alla vapen och meddelade Arek att här kan nog hans hjälp behövas. Arek taggade upp och skällde aggressivt. Bestämde mig för att vara ödmjuk inför Hulken framför mig. Den "Belgien Blue" som stod framför mig uppvisade inte så mycket genialitet då han drog in sin Petter Nicklas i byxan samtidigt som kan fortsatte kissa..... Eftersom han såg ut som en man som kunde lyfta lika mycket som truck så bestämde jag mig för taktiken att vara verbal. När jag stretchat ut nackmusklerna så att jag kunde böja huvudet så pass att jag kunde se HANS huvud så dök den arga busschauffören upp. Han hade funnit mod när den lilla polismannen kommit och ämnade nu göra upp med jätten som kissat på hans buss. Fick nu lugna två testosteronstinna män från att göra upp och när allt det löst sig så fick jag även jätten att sätta sig på en bänk. Då var vi jämnlånga i alla fall. Efter en evighet av bla bla snack så dök äntligen den andra polisbilen upp. Puh! Överlevde detta också... Skönt! Hade inte varit så roligt om jätten kört "kast med liten polis" på bussgatan....

I kväll är det dags! Vi jobbar i helgen och som jag har längtat.... Nu ska dom få....

Må gott!

Husse

Husse är smått frustrerad över hur lite team Arek o Husse har fått jobba sista månaderna. Alla utbildningar, vittnesmål och förskjutningar av tjänst har gjort att jag i stort sett hängt undan hjälteuniformen och i stället burit runt på en pärmjävel. Då ska vi inte tala om den ludne. För den stackarn, som sedan tidigare troligen lider av Alzheimers, har väl glömt alla sina färdigheter nu när det närmar sig att träda i tjänst....  Det blir spännande att se nu till helgen om Geten axlar sin roll som Stadens hjälte eller om han bara står och ser ut som ett fån... Händer ju titt som tätt att han missförstår uppdraget och i stället står med tungan hängandes utanför sitt gap och då både ser ut och uppför sig som en aspiranthund....

I dag hade jag färväntat mig att vi åtmindstonde skulle få träna lite hundkunskap inför helgens pass. I stället hade man lagt in två utbildningsblock vilket innebar att Husse satt på plan 4 i en lektionssal och Arek i källarplanet utan uppdrag. Medans Husse fick lära sig hur att hantera krissituationer samt etik och moral (snacka om att kasta tid o pengar i sjön) så fick fyrbentingen träna genom att meditera.... Lunchen bestod av en pastasallad och åt jag den 12.00 så var jag hungrig igen 12.30.... Det positiva var ju att vi slutade tidigt i alla fall. Ut i motionsspåret och där fick den ludne leka av sig i den nyfallna snön. Arek älskar snö vilket troligen kommer att drabba Husse i natt. Intag av stora mängder snö ger per automatik även utsläpp av stora mängder vätska. Eftersom Geten saknar kunskapen att hantera en WC samt besitter vissa problem med att hantera sin urinblåsa så innebär det av trevlighetsskäl att Husse får släppa ut hårbollen en gång mitt i natten. Om inte? Ja då har vi en inomhuspool i morgon....

När Geten inte aktiverats tillräckligt under en dag så insmyger sig ett visst aggressivt beteende. Detta visar sig i form av en större jaktinstinkt samt en inbjudan till brottning om tillfälle ges. Under promenaden gavs ett sådant tillfälle. Husse och Arek gick i godan ro och njöt av det fina snöfallet. Som av en slump vänder jag mig om och ser då en miniatyrhund som kommer utan styrning och tillsyn. Att den lilla hade Arek som målbild rådde det inga tvivel om och för att avbryta den lilla radiostyrda hunden så skrek jag till och stampade hårt i marken. NEJ!!!!

Effekten lät inte vänta på sig. Minihundens dådkraft stod inte i relation till det hot som nu inföll då Areks späda Husse stampade med sitt fågelben i marken. Trots den ringa dunsen i marken så tvärvände minihunden samtidigt som den utstötte följande rovdjursskrik: IIIIIHHHHHH!!!

Två sekunder senare hade minuhunden nått fram till säkerheten och då i form av sin Husse. Mini hoppade upp i famnen på den joggande (stapplande) mannen och befann sig därmed i säkerhet. Nu hade dock Arek upptäckt förrätten och satte av i galopp mot den stapplande joggaren och dennes matlåda. Av Areks ragg att döma så var det nu ingen artighetsvisit som skulle genomföras utan nu skulle denne någon få lida för hans timmar i bilen.... För att få stopp på min ludne vän så räckte för dagen inte ett NEJ utan först efter en knytnäve i skallen så var alla celler kontaktbara igen....

Joggaren stapplade förbi och bad om ursäkt för sin dåliga hundhållning. Hade inte hjärta att skälla på honom då jag tog det för troligt att jag ändå skulle anträffa honom död i en hjärtatack lite längre fram på spåret. Som tur var inföll inte denna tanke utan resten av promenaden gick i kärlekens tecken.. Det vill säga: Arek lydde Husse!

I morgon ska jag låna en unghund igen. En 14 månaders tik som ägaren tror kan bli något i framtiden. Den lilla prinsessan, Exi, ska få leka lite med Husse och sedan även följa med för lite miljöträning när vi har dressyrpass. Om allt faller väl ut så blir alltså inte arvtagaren ett rovdjur utan i stället en liten prinsessa.....

Hoppas vid Gud att hon har mycket motorer och vassa tänder. Arek har ju räddat mig många gånger och med anledning av Husse initiativkraft kontra omdöme, så skulle det vara bra om även Prinsessan axlade den manteln....

För övrigt så har någon anmält vår sketna blogg till "Blogg-SM" på Rix FM. Vad tror dom? För övrigt måste man blogga varje dag för att få delta så redan där sprack vi.... Kul ändå att någon tänkte på oss...

Må gott!

Husse

För att vara sjuk måste man vara frisk! Hur konstigt det än låter så är det precis det man måste vara. För att orka med alla turer vid ett läkarbesök så måste du vara i fysisk och psykisk toppform för att överleva alla vändningar och överraskningar som väntar där. Har haft ont i halsen ett längre tag och bestämde mig nu för att kolla hur mina skattepengar används och då inom sjukvården. Ringde för att boka tid hos doktorn, och fick till svar att man först måste göra ett halsprov för att kolla halsfluss. Då jag var övertygad om att jag inte hade halsfluss så berättade jag ju självklart det, men fick till svar att allt måste ha sin gång... Alltså gick jag dit, pyntade 140 kronor, torterades i 10 sekunder och fick beskedet att jag EJ HADE halsfluss. Det visste jag ju redan så jag tog för givet att jag nu skulle få eskort vidare till doktorn.

No!No!No! Då måste vi beställa tid för det och det finns inga tider idag. Men va f-n! Orkade inte tjafsa utan tog lappen med den nya tiden och drog ut i verkligheten. I dag var det dags för återbesök och nu fick jag faktiskt träffa doktorn direkt. Jag berättade att jag ej har halsfluss och att det ej är riktigt bra någonstans nere i halsen. Nu överraskade doktorn mig!!!

- Jag har inga sådana grejor att kolla i halsen med. Du måste åka till en annan doktor och då måste du få en ny tid. Hur korkat får det bli. Har varit sammanlagt 4 minuter och 52 sekunder inom sjukvården, har fått tre bokningar och är just nu 280 spänn fattigare. Men klokare eller friskare har jag inte blivit.... Fy f-n för att vara riktigt sjuk och kastas runt bland doktorer och avdelningar....

Bestämde mig ånyo för att sjunka in i mysvärlden och då läsa sportbilagan i ett varmt bad. Har ju haft lite problem med att få lugn och ro där i badkaret så nu gjorde jag ordentliga förberedelser. Sonen saknade för dagen hemnyckel, men han skulle inte sluta förräns om 40 minuter så där kändes det rätt säkert. Arek är ju en mästare på att öppna badrumsdörren så för att undvika den störningen så låste jag in honom i hans rum. Den största fienden, katten, kastade jag ut så nu var allt frid och fröjd. Nu kunde inget störa så jag gled ned i det varma badet och bara njöt.....

Utanför hördes då hasande små steg som kom i riktning mot ytterdörren. Små tassande steg och sedan "plinget" på dörren. Men va f-n! Vem kommer nu då! Bestämde mig för att låtsas att jag ej var hemma och då hördes dom små hasande stegen försvinna sakta bort från uppfarten. Kom att tänka på att lillgrabben ju saknade nycklar. Tänk om han slutat tidigare och nu stod utanför utan att komma in. Fick värsta dåliga samvetet över vilken usel och egoistisk far jag var. Kastade mig upp och skuttade mot ytterdörren. Vattnet rann ut på golvet och lämnade fina pölar utefter den vägen jag gick. Öppnade dörren och...

Då står grannjäveln där! Nyopererad och fin med ögon som en ledsen hund undrade han om Husse kunde hjälpa honom att lasta in vinterdäcken i bilen. Nu???? Ja gärna svarade den ledsna hundvalpen! Jag ska åka iväg och få dom bytta....

Fuck the world! Hasade in och drog på mig kläder över den fuktiga kroppen. Ut och lastade in dom förbannade däcken i hans bil och sedan snabbt in mot värmen igen. Det var ju minusgrader ute så joggingbrallor och t-shirt kändes rätt kallt just nu... Stängde dörren, slet av mig kläderna och gled ned i det kokheta vattnet. Ahhhh! Vad njutbart! Tog upp sportbilagan och började läsa faktarutorna igen. Då händer det igen.....

MJAUUUU!!! Det hjärtskärande ljudet skär igenom trumhinnorna som en laserstråle i smör. Medans jag varit ute och hjälpt grannen med däcken så smet jamaren in. Hon kartlade mina vanor och väntade precis tills jag landat i badet. Då slog hon till igen.... Jag orkar inte mer - jag ger upp badandet. Även om det innebär att Vattenfalls aktier nu kommer att sjunka så orkar jag inte bada mer. Bara att åla sig ur badet och släppa ut jamaren igen....

Klädde på mig och tog en tur i motionsspåret i stället. Nu var det mörkt och jag bestämde mig för att gena en bit i skogen. Eftersom jag inte såg någon så släppte jag Arek fritt, men när vi nästan var ute ur mörkret och nere på det ljusa motionsspåret så såg jag hur Arek spetsade in sig på något. Kommenderade att han skulle stanna och det gjorde han. Arek stod ca 3 meter in i mörkret på en stig. På stigen, mitt framför honom, stod en liten hund. Bakom hunden stod dennes Husse och han bjöd väl till med kvällens höjdpunkt. Plötsligt kastar han sig ned på marken, över sin lilla vita hund och sliter upp den späda varelsen i luften. Hans ögon uppvisar panik tills han även ser att bakom den håriga varelsen finns en ägare..... Jag sätter 100 spänn på att mannen trott sig sett en varg i mörkret och då bestämt sig för att rädda sin hund från att bli mat.... Han bad MIG om ursäkt i stället för att jag ursäktade mig för att jag kom skuttandes ur mörkret....

Skrattade så att jag höll på att bli harmynt när jag gled vidare längs med spåret....

Må nu gott!

Husse

Tjocka släkten firade storkalas och hade förlagt detta på kryssningsnivå. Denna gång med partybåt från kajen vid Stora Staden. Dom sista gångerna Husse lämnat den trygga förorten för att ge sig ut på det stora havet så har det varit kryssningar mitt i veckan. Husse har alltid haft samma förväntan och stora spänning eftersom partylivet fortfarande lockar honom... Tyvärr så är klientelet på partybåtarna indelat i olika typer av klassresor. Dom resor som Husse söker verkar vara förlagda till fredag och lördag medans övriga dagars resenärer verkar ha smitit från ålderdomshemmen. Övriga resenärer förutom de som glider in med gåstol och permobil verkar vara företag med dominans av skäggiga och burdusa herrar i varierande ålder....

Därför blev denna resa ett fint äventyr för en pojke från landet. Dels så var vårat resesällskap både stort och mycket trevligt vilket gjorde att resan blev väldigt rolig. För det andra så var det knappt en människa över 60 år på båten och trycket på dansgolv och i barerna var mer än godkänt. Inget ont om 60 + arna, men när dom dominerar båten så spelas inte den typ av musik som Husse prioriterar.

Resan var grymt trevlig och inte gjorde det saken sämre att jag lyckades hantera dryckjomen på så sätt att även dag nummer två blev njutbar. Att slippa vakna av att hela hytten snurrar och att man har väldigt kort tid på sig att ta sig fram till toan för att kräkas upp den dåliga maten man fått i sig på buffén, kändes grymt skönt. I stället vaknade man som en sommarblomma som sökte den tidiga morgontimmens härliga ljus....

Här fanns ju dock ett antal andra resenärer som slarvat lite med att väga upp vätskeförlusten. Hur konstigt det än låter så torkas ju kroppen ur ju MER du dricker.... En som fick lära sig den hårda skolan var en medlem ur ett partyglatt företagsgäng. Hans kompisar skrattade gott åt att Mr X gått ut i korridoren i sömnen och då endast iförd kalsonger. Därefter, fortfarandes i sömnen, kissat ned sig själv och golvet totalt innan han vaknat till ur sin Törnrosasömn.... Kul minne att ha med sig tillbaka till arbetet va?

Allt som allt en mycket trevlig resa innehållande gott sällskap, god mat, näringriktig dricka samt lite energiförbränning i form av dans. Trots detta är Husse rätt mätt nu när man tagit sig hem i husets trygga vrå. Det tar på krafterna att ta lite semester... Vi har ju bara varit borta ett dygn, men det känns som om man varit borta bra mycket längre än så. Blev riktigt glad när dom kände igen oss i den lokala affären faktiskt! En som ej verkat sakna sin flock är ju Gammelgeten. Att hitta ett lämpligt fosterhem till honom är inte helt lätt eftersom alla som inte har hund verkar vara allergiska. Nu hade vi tur och Arek fick komma till våra goda vänner och då med flockledare " The Legend" som hövding i stugan.

Arek, eller den otrogne, fann sig väl till rätta och verkade inte sakna dom som uppfostrat och fött honom. Det falska lilla aset har till och med legat nedanför låtsashusses fotölj och där lagt sitt håriga huvud i dennes knä... När The Legend berättade om detta lilla charmiga påfund från Geten så kände jag att smilegroparna drogs hårt upp i mungiporna. Ett falsk leende som talade om " att vad roligt att han verkar trivas hos er", när jag egentligen ville skälla ut hårbollen Arek för att han är så jävla otrogen....

När Geten såg mig så morrade han, skällde och sprang och hämtade en boll. Sen tog han bollen och sprang tillbaka in i fosterfamiljens hus. What the fuck are you doing Arek? Fick nästan ta Schakalen i strypkoppel för att få med honom till bilen.

Nu är han hemma i alla fall och förhoppningsvis återgår vardagen till att bli normal. Trots att Arek ville byta familj så är vi tacksamma mot The Legends residens att dom tagit hand om vår guldklimp så väl. Tack!

Må nu gott!

Husse

Postmannen gled upp med sin gula fina postbil och sitt alltid nedvevade högra fönster. Jag gick fram, hejade glatt och visade honom grannens fina carport. När postmannen tittade bort langade jag snabbt in katten genom fönstret. Katten landade tyst och vigt på golvet bakom förarplatsen och utan att postmannen noterat händelsen över huvudtaget. Vinkade adjö och såg den gula bilen försvinna bort i fjärran. Kände glädjen stiga i kroppen och jublade glatt när jag snabbt försvann in i huset och låste dörren. Förhoppningen var att postmannen skulle upptäcka katten så sent att han omöjligt skulle kunna lägga i hop två och två och på så sätt kunna återlämna jamaren....

Såhär vill Husse göra! Tyvärr har jag inte hunnit genomföra planen ännu, men var så lugn. Här finns just detta alternativ samt ett mer våldsamt. Det våldsamma ligger närmast till hands när jamaren precis ställt till ett av sina berömda bustrick. I dag var en stressfylld dag med vittnesmål och annat bestyr. Trots detta hade jag klämt in en timmes vila mitt på dagen och jag hann precis svänga ned till affären och införskaffa nödvändig rekvisita för just detta. Rekvisitan bestod av kvällstidningen och den så viktiga sportbilagan. Skyndade mig hem och möttes av den lilla jamaren. Öppnade dörren för att hon skulle kunna gå ut, men hon vägrade. I stället drog jamaren sig in i matrummet för en liten dessert och av dom trötta ögonen att döma så var det bara en tidsfråga innan hon skulle slumra till igen....

Husse följde sin plan perfekt. In i badrummet, av med kläderna och sedan plums ned i det varma badvattnet. Å vilken njutning och avslappning.... Kände hur värmen steg och hur jag blev småseg av hettan. Sjönk ned så bara huvud och armar fanns kvar över ytan och tog därefter fram den underbara sportbilagan. Öppnade första sidan och då öppnades dörren... Hade stängt till den helt, men på något jävla sätt så lyckades Arek få upp den ändå. Han vandrar in ett varv och lämnar sedan rummet direkt. Dock med skillnaden att dörren nu stod på vid gavel. Kylan började genast trycka sig på så det var bara att åla sig upp, blöta ned golvet och sedan med akrobatik stänga dörren igen.... Ahhhh!!! Ned i badet igen och vidare till sidan två!

Då jamar kattjäveln. Henne hade jag glömt! Hon jamar så förbannat högt att man blir galen av ljudet. Det skär igenom allt material som finns i hela univesum. Hon slutar inte förräns man släppt ut henne och det VET JAG JU. Blir galen och aggressiv och börjar att resa mig upp. Lägger den livsviktiga tidningen på handfatet och börjar ånyo resa mig upp. Just när jag kommer ur badkaret råkar jag slå till tidningen. Om det finns 30 olika ställen den kan landa på så vill man ju inte att den skall hamna i badet eller toalettstolen. Så klart föll den rakt ned i badet och alla vet ju att det sedan är HELT JÄVLA OMÖJLIGT att bläddra sidor efter detta..... Fuck!

La all skuld på jamaren och torkade mig snabbt och aggressivt för att gå ut och avliva den gråa, späda kattjäveln. Nu ska hon dö..... När man sedan kommer ut, tuggandes av fradga och med spända käkar så står hon där vid dörren. Ljuvlig som en liten kattunge, oförståendes till den aggression som kommer ut från badrummet, så står hon bara där och purrar... Öppnar dörren och nöjer mig med att kicka ut henne på altanen..... Hade hon inte varit så djävla söt så hade hon varit död....

Varför skaffade vi katt?

Trettiotretusen kronor utlagda på 945 an och detta innan besiktingsdagen... Fixade det sista innan dagen D genom att laga ett antal lampor som släckts ned precis in samma stund som jag var på väg till domen. Denna gång lurade jag bilen. Innan har det varit så att jag befunnit mig vid besiktningsstationen, dragit ut min nummerlapp och förstå DÅ upptäckt att några lampor plötsligt slutat att fungera.... Nu var jag beredd och gjorde kollen någon timme innan varvid jag gick som vinnare ur just den duellen med bildjäveln. Hade ju veckan innan upptäckt ett missljud och det kostade mig tretusen spänn eftersom bromsarna fram ej existerade längre.... Det enda jag nu var orolig skulle kunna ställa till det var ett bilbälte som vägrade rulla upp sig. Gissade på att jag skulle kunna lura besiktningsgubben och klara mig undan ändå....

Anlände till besiktningen precis i tid. Brukar ju aldrig komma in i tid utan får alltid sitta och vänta en halvtimme. Man kan ju inte direkt slappna av heller eftersom man måste dårstirra på tavlan som talar om när just JAG ska köra in. Tittar man bort en 10 del så kan man ge sig fan på att numret blippat förbi.... En halvtimmes dårstirrande känns ju alltså som väldigt påfrestande och uthållighetskrävande. Men nu, plötsligt verkade allt ha vänt, så kom jag in efter typ 30 sekunders väntan. Körde fram till den humorlöse besiktningsmannen och meddelade honom att det var bästa att undvika lastutrymmet om han inte älskade närkontakt med hundar.... Utan att röra en min visade den humorlöse in mig i spiltan bland alla dom andra förväntansfulla bilägarna... Samtliga har samma beteende i detta utrymme. Man står och dårstirrar mot sin bil och försöker avläsa huruvida man skall få åka kommunalt därifrån eller om man faktiskt ska få godkänt.

Bestämde mig för att slappna av och läsa en tidning, men höll samtidigt järnkoll på var i lokalen min bil befann sig. Shit va snabbt bilen for fram i riktning mot utgången. Det är ett grymt bra tecken när kollen går snabbt. Inom 5 minuter så drog den humorlöse ut med bilen genom garageporten och då är det bara tutkontrollen kvar. Jag kommer att bli godkänd.....

När den humorlöse vinkade fram mig för äran att få betala för denna pressande situation så kände jag mig säker. Orangutanggången mot kassan och ett självsäkert flin. Den spåniga frågan om allt gått bra och det alltid lika tråkiga svaret.... NEJ!!!!

Vadå nej? Den kaxiga gången försvann och Husse hade numera kutrygg och talsvårigheter. Men! Men! Orden grötade sig i munnen.... Den tidigare humorlöse mannen sken upp och lät meddela att Husse måste komma tillbaka när han lagat diverse brister och fel....Kände spontant att jag ville kicka honom till månen, men eftersom jag har en undvikande stil i konflikthantering så svalde jag hans hånfullhet och ålade upp det numera välanvända VISA kortet....

Fuck! Bara att åka direkt till verkstaden och beställa tid. På grund av att det blivit fel på värmardjäveln i bilen så höll jag ju på att koka bort under resan dit. Blir så sjukt varmt i bilen och impulsen blir alltid att klä av sig och hänga halvvägs ut genom rutan för att inte smälta bort. När jag sedan står på verkstaden och förklarar bristerna från besiktningen samt problemen med hettan i bilen så brister verkstadsmannen ut i gapskratt.... Förklarar för honom att anledningen till att jag är som en kokt kräfta i ansiktet inte har att göra med att jag somnat i solariet utan för att NI RERARERAT BILEN LITE FÖR BRA FÖRRA GÅNGEN! Jag skulle bara byta värmeventil! Inte ha tropisk värme hela tiden.....

Verkstadsmannen flinade gott och lät meddela att Husse numera, på grund av sina regelbundna besök, fått en personlig meck. Jo ja tackar ja.....

Nu kan väl för f-n inget mer gå fel med bilen?

Husse

Att rasta en hund är ju nödvändigt och oftast ganska rogivande kan jag tycka. Att få smita ut i naturen med en löst springandes hund som är fri att busa, nosa och vara småolydig är ju ganska härligt. Men när man väl möter någon annan så är det ju skönt att kunna kalla in sin hund och åtmindstonde få på denne ett koppel. Alla vi som har hund vet att det inte alltid lyckas med problematiken kring lydnad och koppel och detta ställer ju till ett antal trevliga/otrevliga möten ute i vildmarken.....

Jag vet ju själv att det på vissa platser och under vissa tider är lag på att ha sitt djur kopplat. Bryter ständigt denna regel då jag tycker att jag har grym kontroll på min Schakal. Kallar alltid in honom i god tid när jag möter någon, har honom sedan vid sidan då vi passerar och släpper honom sedan fri när vi passerat förbi. Det är en härlig känsla att ha sådan koll på sin hund när du möter folk o fä. Oftast får man uppskattande blickar och kommentarer och då känns ju all möda man lagt ned på lydnad och kontroll värd.....

I dag är det ju söndag! Söndag är vandrarens dag och alla helgens synder skall fotvandras bort. Det innebär fullt med folk som är ute och går och detta innebär ju en check av om lydnaden fortfarande fungerar. I dag tog vi en tur i vårt fina motionsspår och vi mötte ett antal vandrare med hund och utan hund. Här kan man ju tydligt se vilka som slarvat med allmänlydnaden och då framförallt vilka fina knep dom lagt sig till med för att klara promenaden ändå.....

Kvinnan med den bruna lilla hunden: Hon var den första vi stötte på och hon hade sin taktik klar. Vid möte med annan hund så drog hon sig ut till vänster om spåret. Där lindade hon kopplet runt midjan och ställde sig sedan bredbent för att hålla balansen under mötet. Vet inte varför eftersom hennes hund bara viftade på svansen och såg glad ut, men troligen har väl hennes fyrbenting bjudit henne på en åktur vid något tillfälle. Beredd var hon i alla fall....

Kvinnan med den svarta mellanstora hunden: Kikade oroligt runt varje kurva på spåret och när hon observerade Husse så sprang hon ifatt sin hund som stod som förstenad. Hunden var försedd med grön lång lina och kvinnan steppade från änden och ända fram till hunden. Steppandet var troligen för att hunden inte skulle kunna springa och möta Husse och Arek, men som jag såg det så var även detta onödigt då hennes hund stod som paralyserad.... Hon var i alla fall förberedd på möte och hade så att säga en säkringslina ifall hennes hund slarvade på inkallningen.... Här fanns även en tydlig oro i kvinnans ansikte innan hon fått kontroll på linan och därmed kontroll på sin hund....

Mannen med flexikopplet: Full koll på sin lilla hund. Här fanns kännedom om att hunden var trygg och ej hittade på konstiga saker. Jobbade säkert med kopplet vad gäller att hiva in linan vid möte med annan hund. Mannen verkade kunna uppskatta promenaden eftersom hunden jobbade försiktigt och trevande i 5 meterslinan. Här var det inga tokdrag och anfallsförsök utan lugnt och balanserat luktandes på blommorna....

Kvinnan med en alldeles för stark hund: Här finns ingen njutning i att rasta sin best utan bara en skräck för att möta någon under den nödvändiga rastrundan. Här fanns en nästan paranoid skräck att runda ett okänt hörn för då finns ingen möjlighet att säkra upp sin hund i ett fast föremål. Att hon skulle kunna hålla sin hund fanns inte ens på kartan. Henne mötte vi på en raksträcka vilket fick henne att hinna förbereda sig för mötet i god tid. Flyktbeteende ut i skogen och där vira kopplet två varv runt en stadig björk. Därefter invänta mötet och det förväntade utfallet från sin hund. Hon hade rätt! Hennes hund var stor och den var arg. Utfall mot Statens polishund, men som tur var utan lyckat resultat tack vare den stadiga björken... - Kan det vara kul att vara ute med en sån hund?

Den stolte hundägaren: Kvinnan som hade full koll på sin Schakal. På långt håll såg man tryggheten i hela ekipaget och man kunde till och med stanna och småprata om vilka fina hundar som nu var på promenad. Därefter lämnade ekipaget med en rakryggad mattis och en stolt hund med svansen fint uppe i vädret....

Den absolut värsta att möta är ändå den apatiske. I detta fall en kvinna med en stor hund. Även här finns en tro på att hundgodis skall rädda alla situationer, men när det ändå barkar hän och hon släpas med av sin hund så släpper hon kopplet. Från håll flinar hon och säger att det inte är någon fara eftersom hundarna alltid är snälla. - Hur f-n vet hon att min hund är snäll? Henne har vi mött flera gånger och två gånger har jag fått kicka bort hennes hund efter att han atackerat Stadens hjälte. Har verbalt talat om för damen vad jag tycker om hennes hundhållning, men det rinner av henne som vatten på en gås...

Stryparen: Den absolut roligaste att möta. På grund av tidigare erfarenheter från andra mer otrygga kommundelar, så har kvinnan lärt sig att fly är bättre än att slåss. Ålder på hunden är 10 år och matchvikten ca 1 kg. Taktiken när tänkt fara dyker upp är att dra upp hunden i kopplet. Stryptekniken är snabb och effektiv och hunden lyfts upp i strypkopplet och då uppskattningsvis i 100 km i timmen. Därefter 180 graders vändning och flykt i motsatt riktning.... Skitkul att se faktiskt....

Som sagt! Vi är många olika typer av hundägare och det är väl det som är tjusningen antar jag. Så länge det går bra och ingen blir skadad så är det väl ok, men det är ju bara en tidsfråga....

Vilken typ är du?

Må gott!
Husse

Husse tidsförskjuten för att vittna i ett ärende iscensatt av min gode vän Arek. Inte alltid helt lätt att förklara Getens beteende på ett förståerligt sätt inför människor som knappt ibland ens klappat en hund. Lättast vore väl om Schakalen själv fick berätta, men om Herr/Fru ordförande i rätten ser den tandlöse, med huvudet på sned, försöka förklara hur i skogarnas namn det just blev så här.... Det vore något det! Att vittna är en konst i sig kan jag säga. Även om du är hjälten i dramat så kan miljön, den bistra nämnden och den sluge advokaten få dig att känna det som om det var just DU som var banditen.... Har nu vittnat så många gånger att det blivit en vana, men jag minns fortfarande mitt första vittnesmål.

Det kändes som om själva rummet var trängre än ett badkar och att både åklagare, målsägande, rätt och misstänkt satt så djävla nära att dom kunnat vrida om min näsa om dom funnit skäl att jag ljugit. När jag skulle rabla vittneseden så var det som om jag blev förlamad. Orden grötade sig i munnen och det kändes som om ljuden som kom ut ej var läsbara.... Fick nästan cellskräck av att banditen och dennes sluge advokat satt så nära att dom måste hört mina hjärtslag slå.... Minns inte om jag sa något eller om jag bara satt och såg ut som jag kvävdes, men till slut släppte dom ut mig därifrån i alla fall.... Hur f-n det gick för den skyldige har jag ingen aning om, men det känns inte som om mitt s.k vittnesmål var det som avgjorde saken till åklagarens fördel i alla fall....

Numera går vittnesmålen som en dans så det är väl tur att man lär sig något med åren. Tack vare dagens vittnesmål så fick jag ändra pass och göra dag i stället. Detta fick ju till följd att Husse och hans fyrbente vän fick ytterligare en alldeles underbar dag i rikets tjänst. Alltså en lekdag!!! Geten fick börja med att leka med pinnar. Därefter lite mer allvar i form av ett grässpår som vilat i ca 30 minuter. Här fanns många spetsvinklar och 90 graders svängar så Geten fick fundera lite innan han satte av i galopp. Spåret gick mycket bra och vi drog då vidare för att köra ett saksök. Här var uppgiften att finna en klädnypa, en 2 cm skinnbit samt en liten träbit. Detta på en yta av ca 30x 30 meter. Arek var besatt av uppgiften och skötte sig galant.

Ingen ro och vila utan direkt vidare till ett skogsspår som legat o vilat i ca 1.5 timme. Spåret var lagt så att det följde lite stigar, stenhällar och mellan ett antal hus. Geten skötte även detta galant, men missade till Husses förtvivlan en apport. Tillsammans gick vi tillbaka för att leta efter denna och till slut var även dessa återfunna och därför glädjen stor.... Nu var det fika! Arek fick sitta i bilen och morra och skälla på förbipasserande. Husse klev in i värmen och firade dom lyckade uppdragen med en kopp gott tea samt en god chokladboll. Energipåfyllnad kallas det.....

Som en avslutande bonusövning så hade Husse gömt en tröja i skogen. Geten trodde i sin enfald att han bara skulle få rasta när vi vandrade längs med en stig. Det är så härligt att se när han känner vittringen i nosen. Han lyfter svansen och huvudet, nosar och vädrar och börjar sedan att fara in skogen på jakt efter tröjan. När han sedan hittat den så vet han att det vankas belöning om han skäller an... Efter några skall vid tröjan så hade han ånyo vunnit sin fina boll....

En riktigt enkel övning som är grymt rolig för hundarna. Det har lärt min gode vän att i stort sett alltid ha nosen i "on-läge". Det har jag sedan stor nytta av i jobbet. Under eftermiddagen roade vi oss med lite promenader. Även i morgon har Husse ändrat pass. Detta för att kunna spela hockey igen. Förutom att fånga tjuvar så är nog hockeyn det roligaste som finns. På onsdag är det två matcher. Jippie!!!

Geten fick även beröm häromdagen. Det visade sig att han på ett narkotikasök förra veckan anträffat över 250 gram knark, patroner, många många tusenlappar samt annan vinning till utredningen. Den berömmande tyckte Arek var värd många hundgodisar, men min vän fick i stället nöja sig med ett par köttbullar....

Må nu gott!

Husse

Höstlov är ju kanske inte det lovet som man som vuxen ser fram emot mest av allt. Att barnen uppskattar all form av ledighet är ju knappast någon nyhet och dom verkar ju vara likgiltiga för om det är höst, vinter, vår eller sommar. - Bara man får vara ledig.... Höstlovet inbjuder ju sällan till just det vackraste vädret och denna period var ju inget undantag. Trots stormar, regn och övrigt skitväder så är man ju tvungen att aktivera dom små asen. Konstigt nog blir dom ju tröttare ju mer dom får vila!!!! Höstlovet är alltså, precis som alla andra lov, ytterligare en pärs i att aktivera smålata och trötta barn. För att aktivera kalciumet i den mjölk dom får så bestämdes det glatt att vi skulle börja med att muskulärt sköta om våra kroppar i så kallad skridskoåkning. För er som ämnar pröva samma aktivitet och har barn med begränsad kunskap i konståkningens ädla konst så ska ni allvarligt se över ert försäkrings/olycksfallsskydd.

För att smälta in i övriga hockeyungdomars stil så fick ju grabbarna självklart bära med sig en ishockeyklubba för att hålla balansen med. Denna klubba visade sig vara ett livsfarligt vapen och då inte för dom själva. Näe! Faran låg i den som kom allt för nära när mina små ballerinor tappade balansen. Klubban kom antingen vinande i ansiktshöjd och då när dom fortfarande stod på benen. När dom sedan ofrivilligt gått ned i spagat så kom klubban i stället flygande i smalbenshöjd. Husses skadeområden koncentrerades därför till ömhet i käke samt blåmärken på smalbenen. Barnen fann Husses falsettskrik av smärta roande vilket självklart debatterades under den efterföljande fikapausen.....

Vi överlevde, men kom på att museum kan vara ett alternativ om vi vill uppleva ett par dagar till utanför sjukhusområdet. Valet blev självklart att besöka polismuseet. Det visade sig att hela familjen gick in gratis vilket ju är som en högvinst för en girig polis. Jag erbjöd mig att bjuda familjen på inträdet och detta uppskattades ju så klart. Vad dom inte visste var att jag kartlagt allt och visste att det var gratis. He! He! He! Alla poliser är snåla och det är inget vi sticker under stol med... Eftersom vi är kulturellt utvecklingsstörda så var ju besöket på museet lika roligt som att stå och titta på när någon gräver en grop. Tog typ 8 minuter så satt vi och fikade i stället..... Motionen för dagen blev då i stället att besöka ett enormt köpcentrum. Här visade vi ånyo vilka bondläppar vi var eftersom vi hyllade parkeringsgaragets fina formgivning och sköna värme. Folk stirrade på vad dom nog uppfattade som ett par nyinflyttde "hill-billys" från landet. Centrumet var sedan så djävla stort att även det var tråkigt.

Här behövdes action! Vi bestämde oss därför för att se Mr Bond, James Bond, och då hans nya film. Efter god middag i sällskap med några vänner så var det dags för Mr Bond att rädda världen. Han lyckades väl med detta och publik och Husse var i actionstämning då vi gled ut i den kalla natten. Det visade sig att vi hamnade bakom en bil där förare och passagerare troligen varit på samma film. Här påbörjades en prejningshistoria där ingen ville vika sig och släppa den andre förbi. Föraren i den andra bilen var smått besatt. Bromsade, gasade, prejades och trixades. Sambon och barnen gick upp i extas när Husse varvade upp Volvo 945 an för att kasta sig in i dödsleken.

Under färden fanns tendenser till prejningar, hårda inbromsningar och icke att förglömma en hel del hårda ord. Motståndarna var välutbildade och mycket aggressiva. Passageraren i denna bil skulle kunna platsa i "sceary-movie" och gjorde så kallade dubbla fuck-off tecken. Barnen skrattad förtjust när även Husses mogna sambo kastade sig in i leken med en så kallad singel fuck-off rörelse mot motståndarna. Situationen slutade med dött lopp och när syret till hjärna återkommit så kom vi nog fram till att detta inte var att anses som ett moget vuxet uppträdande. Kul var de i alla fall. Eller som barnen sa innan dom somnade in under täcket: Det blir aldrig tråkigt i Husses sällskap.

Önskade jag var ett bättre föredöme, men jag lägger all skuld på Mr Bond.

Avslutningsvis vill jag tacka för alla kommentarer och hälsningar. Det är jätteskoj när ni deltar i denna lilla värld av bloggande. Ha nu en fortsatt trevlig helg.

Husse