POLISHUNDEN AREK

Har förstått av kommentarerna att ni uppfattat Husse med familj och animaliska medboenden såsom saknade i bloggvärlden. Ber om ursäkt för uppehållet, men när det drar sig mot vår och sommar så blir liksom schemat något mer späckat och innehållsrikt.

Eftersom Husse med familj lever i en värld av idrott så upptar det en väldigt stor del av vår tid. Eller vad sägs om träningar 4 dagar i veckan samt matcher två dagar i veckan? Däremellan måste ju Husse föda sin familj genom att jobba och tjäna pengar. För att kunna göra det så måste han ju även ha en fyrbent medhjälpare för att säkra familjens inkomst, berömmelse och fortlevnad.... För att få just inkomstbiten att fungera så läggs rätt stor del av övrig tid alltså till att träna hund...

En av Husses söner har ju nått en aktningsvärd ålder av 15 år oxå. Det gör ju att pubertetsynglet vill visa att han har bondegener i blodet och då självklart åka moped. För er som har kids i samma ålder så vet ni ju om att det är lika komplicerat och dyrt att ta moppekort som det är att lära sig köra bil. Helvete vad dyrt det är....

För att spara in lite kontanter så har ju Husse offrat lite av sin dyrbara tid till att hjälpa tonårsaset att behärska sin gängliga kropp under mopedfärd. Det gick bra tills vi lät mattis prova den tvåhjuliga leksaken. Den skenande kvinnan demolerade kåporna genom att försöka vinna tvekampen mot den sten som legat där sedan urtiden... Självklart vann nu stenen, men mattis klarade sig undan skäll genom att darra lite på underläppen och tvinga fram en tår.... Går ju inte att skälla då!!!!

Om nu någon har intresse så kan jag ju säga att livet rullar på som vanligt i övrigt. Vi vinner lite matcher mot buset och då genom att Arek spårar upp och utdelar straff på plats. Under ett av dessa spår skenade vildhästen Arek genom mörka skogen i jakt på en flyende yngling. Här märktes det f-n inte att han är gammal och håglös för helvete vad han sprintade mellan tallar och granar. Slutade inte bättre än att ankaret i linan (Husse) penetrerade ögat med en pinne. Försökte bromsa upp Arek eftersom pinnen satt kvar i ögat och stack rakt ut och på så sätt störde synfältet... Den lomhörde hårbollen sket väl fullständigt i att Husse skrek ut sin smärta för han drog vidare i jakt på kött. Några 100 meter längre fram ekade plötsligt skallet och jag förstod att jakten var slut. Medans Arek lekte med sitt nyfunna byte så kunde Husse passa på att bända loss stocken som stack ut från ögat.... Genom det friska ögat kunde Husse se att pinnen satt så att den såg ut som Pinockios näsa när han ljuger.... Blev nästan skelögd när jag skulle försöka se början och slutet på pinnen...

Förstod att vård var en lämplig åtgärd och eftersom jag bor i en storstad så såg jag inga problem med att finna nödvändig ögondoktor för kontroll huruvida det skulle bli emaljöga i framtiden eller om Husses blåga ögon skulle få leva vidare.... Fel av mig! Under tre dagar och nätter försökte Husse finna vård, men upptäckte att enda sättet att få hjälp snabbt var typ om du kom med ögat i en medhavd kasse.... Nåja! Efter 3 dagar kunde jag se på ögat igen och efter en vecka var ögat som nytt igen....

Arvtagerskan då? Ja helvete! Hon ger mig gråa hår, håglösa ögon, tom blick varvat med lyckorus. Ena dagen är hon helt okay för att sedan bryta ned Husse totalt med sina egenheter. Tack vare Husses något impulsiva sätt så har ägaren till Kimbah satt ned foten och kräver nu hunden tillbaka... Kan förstå henne till fullo eftersom Husse uppträtt som om han har två personligheter. Sorry Carmensita! Husse har ADHD och då blir det ofta så här.... Tack ändå för att jag fått låna lilla prinsessan....

Problemet som har varit är att Kimbah behöver mycket mer tid för att om möjligt bli polishund. Detta är väl inget problem i sig, men nu har Areks kropp berättat att hans tid snart är över. Hårbollen går på dubbla doser smärtlindring och är ändå inte riktigt pigg. Hans ena höft har hakat upp sig ett par gånger vilket gjort att den fastnat och han därför ej har kunnat röra sig... Inte bra!

Kimbah går tillbaks till sin ägarinna inom ett par veckor och då startar jakten på en ny hund. Denna gång måste den vara testat och klar för annars räcker inte tiden till. Min önskan är att få en hund med mycket stort spårintresse, stora motorer och en stor arbetskapacitet. Får väl kanske nöja mig med att få vara kvar på jobbet. Gissar att mina chefer och arbetskamrater börjar att tvivla på Husses dressyrkunskaper....

Den som lever får se!

Må gott!

Husse

I bland, typ väldigt ofta, så skulle jag vilja ha förmågan att ha någon form av verbal kommunikation med mina hundar. Det skulle definitivt underlätta i jobbet, men framförallt så skulle det vara rätt kul att få en inblick i hur trångt det är mellan ögonen på dom fyrbenta. Vad är det som gör att dom uppskattar en träpinne, en blöt gammal handske eller njutningen över att få dissekrera en gammal ölburk? Just nu sitter arvtagerskan och tittar med tom blick mot dom upphängda ballongerna efter barnkalaset. Om hon bara slängt en blick hade jag väl inte undrat, men nu har hon stirrat ut dom i ett par minuter.... Hmmm! Får nog aldrig svar. I övrigt har veckoslutet varit rätt normalt för att vara hos familjen zoo. Några små saker som brutit ramarna för det normala har väl hänt och då bland annat:

Motionsträningen: Kimbah och jag har cyklat en del och till en början var hon väl inte helimponerad över Husses initativ, men det har ändrat sig rejält. Kimbah gillar att springa och är väl smått kär i cykelns framhjul och cykelljus. Hon har fått lära sig den hårda vägen och då hur ett snurrande däck känns mot undersidan av käken. Skam den som ger sig eftersom hon i lördags provsmakade framhjulet igen. Denna gång petade jag undan henne med vänsterbenet och då överraskade tigerungen Husse med att vända sin kärlek från däcket och i riktning mot benet. Över och underkäken satt fint i vaden varvid Husse skrek och vobblade till. Hönan nu framför däcket varvid trafikolyckan var oundviklig. Som tur var cyklade vi på gräset varvid dom fysiska skadorna var klart begränsade, men ack vilket stukat självförtroende hos föraren till cykeln... - Hundjävel!

På eftermiddagen njöt vi i stället av en biltur. Från håll ser då Husse hur en mötande bil tappar framdäcket. Bilen, som var mycket fin och exklusiv, fortsatte köra trots att föraren måste ha reagerat på att han blev omkörd av ett däck. Husse hjälpsam och blinkade med helljuset för att få föraren att minimera skadorna på sin fina bil. Mr blind och döv fortsatte köra i god fart trots att bilen lutade som ett sjunkande skepp samt att gnistorna från hjulupphängningen sprutade lika tydligt som ett övertänd hus i mörker.... Började skratta och kunde f-n inte sluta. Inget är väl som skadeglädjen va? Undrar om föraren skrattar lika gott när han får fakturan från verkstaden? He! He! He!

Kimbah och Arek njuter av en rasttur medans Husse är viktig i sin fina polisuniform. Pratar högjlutt i mobilen för att visa allmänheten att vi både kan gå och prata samtidigt som vi kan ha roligt. Husse har mobilen i höger hand och vänster arm hållandes i baksidan av poliskopplet. Mycket avkopplad fotpatrull när Kimbah ställer sig i vägen för vänster bens pendel. Husse dock akrobatisk och lyckas lyfta vänster ben över den lilla tiken. Tiken verkar ha bestämt sig för att röra sig och gör så varvid Husses balansgång tar en helt annan vändning. Stöttebenet som nu var på väg för att ta emot rörelsen landade ånyo på Kimbahs rygg och så låg man där igen... Husse föll i leran och mobilen vidare ned i vattenpölen.... Fuck! Ville skrika och jaga hundjäveln, men visste ju att Svenne Banan skulle ta snabbtåget direkt till polisstationen för att anmäla djurplågarpolisen. Bara att lägga band på ilskan, plocka upp förnedringen från marken och därefter skaka vätan ur mobilen. Men min tur så ligger väl hela skiten utlagt på You Tube nu....

Vi gör ju inte bara katastrof utan till och från lyckas vi ju även med huvudsysslan. I dag blev Geten med förare kallade till ett spårjobb. En kvinna med dödslängtan hade petat i sig lite för mycket tabletter och därefter skubbat i väg när polis och ambulans önskade rädda henne från den planerade resan.... Areks uppdrag blev att spåra upp och rädda den sjukvårdsbehövande kvinnan, men platsen var inte att leka med. Fullt med folk och rätt så tuff terräng att bemästra och till en början såg Arek dement ut där han stod i sin spårlina. Hans min uppvisade bara tomhet och ett tag vart jag osäker på om jag dragit med unghunden ut i stället för Arek. Efter ett tag vaknade Schakalen till liv och började att nosa sig framåt. Efter lite kämpande längs gräsmattor, gångvägar, berksknallar och bilvägar så meddelade en patrull att ett vittne sett kvinnan i en offentlig lokal... Det visade sig att vi var typ 100 meter från den lokalen så då visste jag ju att vi var på rätt väg. När jag så tittar upp så visar det sig att kvinnan stod mitt framför oss varvid vinsten var ett faktum...

Ett hyfsat spårjobb i en tuff miljö. Än kan gammelhunden....

Må nu gott!

Husse

Kimbah ligger utslagen på sin bädd och träningslägret är på väg mot sitt slut. Sista dagen i morgon och denna innefattar bara ett mindre dressyrpass innan färden åter går mot Stora Staden. Rapporterna från Arek som bidar sin tid hos övriga i familjen zoo visar på att gammalgeten börjar bli smått krävande. Slutade inte bättre än att mattis med barn fick ge sig ut i skogen och aktivera den gamle för att han skulle sluta störa dem i deras ro... Efter saksök och lite fotboll så verkade även den gamle nöjd...

Gårdagen för Kimbah var tuff. Hon skickades på uppdrag efter uppdrag och behandlades som en riktig snuthund. Hönans Husse blev överfallen och Kimbahs uppdrag var att avvärja nidingens karate mot ekipagets manliga del. Hönan smått överraskad över det faktum att någon gömt sig och sedan flög ut i avsikt att slakta Kimbahs Husse. Uppdraget började väl inte så bra för den blivande K9 hunden, men slutade i alla fall trevligt eftersom Hönans vassa tänder gick igenom alla skydd på figurantens dolda ärm....

Kvällen bjöd på flera otäcka överraskningar, bett och brottning samt ett härligt långspår. I slutet av spåret anträffades "tjuven" sittandes vid ett träd. Kimbah fattade ingenting. Nosade runt och försökte hitta ett utgående spår från platsen. Efter lite teater och rollspel i skogen så visade hönan sina tänder och tvingade banditen att smaka gräs....

Sammanfattningsvis så fanns det enligt instruktörerna lite brister hos arvtagerskan, men eftersom hon ändå visade vissa framsteg så får hon fortsatt förtroende ett tag till. Hönan måste dock visa rätt stora förbättringar om det ska bli fler äventyr i polisdräkten enligt huvudinstruktören. Han tyckte dock att det fanns hopp så vi får väl tro och hålla tummarna....

Nu åker vi hem och vilar oss en stund innan vi tar tag i de bitar som behöver förbättras. Me lite tur så kan vi vända trenden och få Kimbah till en fullfjädrad arvtagare till Arek.

Må gott!

Husse

Kimbah! Nu har ju du fått hänga med på träningsläger med dom stora polishundarna. Jag tänkte att du kunde få berätta lite själv om hur det har gått. Okay?

Okay Husse! Men du har ju sagt att jag inte får ha en egen blogg förräns jag har gripit min första tjyv. Hur gör vi då?

Gud va du tjafsar! Du får LÅNA min blogg så slösa inte mitt tålamod med att vara ironisk och bitter över att inte du får vara skribent....

Visst! Då vill jag berätta att Husse ledde orienteringstävlingen när vi kom in för att byta till en datakarta i maskin. Jag hjälpte Husse hitta o hämta saker o så skulle Husse visa vägen med maskinen. Det var roligt för alla andra sprang tvärtomhållet medans Husse sprang för sig själv... Sen lyfte Husse på ett staket som vibrerade så att Husse skrek och ramlade bakåt. Sen fick Husse smala ögon o.....

För hel-te Kimbah! Ska du skriva så får du skriva om hur DU skött dina polisiära uppdrag när vi hade övningskväll. Du behöver väl för f-n inte berätta ovesäntligheter. Okay?

Okay då sura farbrorn!!!! Husse tog med mig med dom stora polishundarna för att öva riktiga polisingrianden. På kvällen hade jag 4 uppdrag. Först fick jag leta efter en försvunnen sak och när jag hittade den så blev Husse arg för att jag inte lämnade tillbaka saken... När Husse väl fångat in mig så var det ingen idé att bråka för den saken kommer ut om ungefär tre dagar och då tillsammans med andra rester som jag ätit upp....

Sen fick jag följa med och leta i ett stort hus efter en person som gömt sig. Husse och farbrorn som var där verkade leka en lek om att allt var på riktigt och att en tjuv faktiskt fanns gömd någonstans därinne. Husse trodde inte jag skulle veta hur man gjorde men jag sprang in i mörkret ändå... Husse tjöt av lycka när han hörde hur jag jobbade med nosen inne i mörkret och när jag skällde till för att jag hittat en gömd flicka så var alla tvåbentingar jätteglada. Vi lekte med en boll och sen fick jag jaga iväg tjuven ut från huset. Tjuven så faktiskt lite rädd ut....

Sen fick jag göra typ samma sak i ett annat hus, men då verkade inte dom som lekte där veta hur duktig jag var för övningen var pläääättläääätt för en snuthund som mig... Sen kom det roligaste. Husse och jag fick åka båt jättefort, bada i vattnet och sedan brottas och bitas med tjuvar. Husse brottades roligt för det såg ut som han var som en liten vante som fladdrade från tjuvens arm. Jag däremot ordnade upp allt genom att bitas hårt och morra. Då blev tjuven rädd och gav upp.... Det roligaste var sen att se Husse. Husse hade oxå badat och nu började han frysa. Husse frös sedan alla dom två timmarna som var kvar... Hi! Hi! Hi!

Sen har jag hittat massa olika bajssorter som jag har smak....

Tack prinsessan! Det räcker! Din bloggtid är ute... Nu ska du vila för du har haft ett par tuffa dagar här ute i vildmarken. Du får berätta mer sen om hur du lyckades efter kvällens övningar. Vill inte att du skämmer ut oss utan du får verkligen visa att du har lite snutblod i dig....

Tro nu inte allt lilla höna skriver. I den åldern ser man ju både spöken och rymdskepp så vi får väl ta allt med en nypa salt. Skulle Husse inte ha klarat av GPS´en? Hmmmm!

Må gott!

Kimbah o Husse

Glöm nu inte att det är dags att byta däck. Innan den 15:e så skall det vara gjort och eftersom Husse inte vill vara annat än ett föredöme så var man ju ute i god tid. Typ i dag! Har lite dålig erfarenhet av att leka med domkraft och fälgkors. Brukar alltid låta proffsen sköta detta, men ibland slår ju snålheten till. Är ju polis och av naturen snål och kan man spara en krona så är ju det kanon. Tog för ett tag sen min son till att bli medhjälpare. Hissade upp den stora bussen på Biltemas 100 kronors domkraft och började därefter att försöka efterlikna ett depåstopp i Formel 1. När bussen hissats upp i raketfart så slets hjulet bort, hjälpredan rullade dit det enorma hjulet och den så vältränade Husse stånkade och stönade upp däcket på sin rätta plats. Så långt bra.....

Då föll bilen ned! Typ utan däck oxå vilket ju gör att den liksom stod på vital, dyr och skör del... Det enda positiva just då var att dom stumpar som sitter som Husses ben just är rätt så korta... Så i stället för att sitta i rullstol och begrunda vad som gick fel just den dan så kunde skiten hissas upp igen och monteras på rätt sätt. Ville inte veta hur mycket fel det var under själva däcket utan sålde bilen fort som f-n..... Erfarenhet kommer ju av misstag vilket ju har gjort att däckfirman har fått sköta skiten nu under några år. Nu kände jag mig ånyo beredd att sköta buisnissen själv och valde därför en solig dag, torr rak asfalt och dom vanliga attributen för däcksbyte...

Tog även hjälp av lilla frun eftersom hon är rätt så bra på att köra mig till sjukhuset när det gått åt helvete. Hon har ju fått agera chaufför ett antal gånger så rutinerna sitter ju där. Själva däcksbyten får man ju fixa själv eftersom den lilla prinsessan bara stånkar och stönar.

"Man blir smutsig"
"Jag får inte loss navkapslarna"
" Bultarna sitter så hårt"
"Däcken är så tunga"

Listan kan göras oändligt lång, men hennes primära uppgift var ju att ringa 112 så varför klaga....

Däcksbytet gick ju kanon och provfärden rätt så bra även den. Det var först efter ett tag som missljudet från framdäcket började bli lite väl påtagligt. Ratten vibrerade och det kändes som det klonkade lite väl mycket för att vara ett godkänt däcksbyte. Toppade upp Caddyn i hög hastighet och då försvann ljudet. Kändes lite knepigt när man svängde och när hastigheten ånyo blev låg så hördes det där jävla ljudet igen.... Lilla frun kom på den eminenta idén att ta loss däcket och kolla om något hamnat i kläm. Bra plan! När vi skulle lossa bultarna så framgick det rätt snabbt vad som var fel eftersom till och med lilla mattis kunde vrida bultarna med endast pekfingret och tummen... Oj då! Husse kanske hade glömt att alla fyra hjul skall dras åt..... Tur att inte däcket lossnade under färd.... Men som sagt! Av misstag kommer erfarenhet som man sedan drar nytta utav i framtiden.

High Five Husse!

Förutom att jobba så har vi även tränat hund så klart. Spårningen med Kimbah har lossnat rejält. Hon spårar riktigt bra nu och visar fin motivation. Vi fick även hjälp av en kille som är duktig på skyddsarbete. Han fick känna lite på Kimbah och tyckte att det så helt okay ut för den ålder hon befann sig i. Lydnadsmässigt går det ju kanon så allt är faktiskt riktigt riktigt kul. Vaknar tidigt och åker sedan och tränar fram till lunch. Därefter det ack så viktiga fikat.... Det är nice att vara hundförare när det är fint väder... För att inte fet-Arek ska bli avundsjuk så får ju även han göra allt som Kimbah får göra...

Har ju i stort sett ormfobi och fick en skön kommentar efter att ha nämnt det. Kommentatorn lät meddela att hon PLOCKADE upp huggisarna och flyttade dom en bit därifrån för att dom inte skulle ligga i vägen. Fråga ett: Hur f-n vågar man? Fråga två: Hur i helvete gör man? Den kvinnan har en dådkraft som Husse inte kommer i närheten utav. Har inga problem med att hantera påtända och beväpnade knarkare, men dyker det upp en huggis - ja då drar jag....

Nästa vecka åker vi på träningsläger. Jag och Kimbah åker på turné och ska bara träna och äta gott under en vecka. I like I´t a lot!

Må gott!

Husse

Helvete! Strålande sol, varmt o mysigt samt jakten på den perfekta solbrännan. Låter väl kanon, men fick idag erfara riskerna med vår och sommar. Då pratar jag inte om riskerna för hudcancer, getingstick eller obehaget av att snudda ett häststängsel med el i. Näe! Pratar om fiendens fiende nummer ett, huggormen. Dom kallblodiga jävlarna sägs ju ha börjat vakna till liv och idag blev jag väl varse om rovdjurets hunger efter att få sätta två vassa gaddar i hundenhetens spädaste vader....

Lovade kamratligt att lägga ett skogsspår och valde ju självklart då den terräng som var snöfri och soligt inbjudande. Målet var att gå 500 meter och där gömma ett antal apporter och slutleksak. Gick ut ett par meter med solen i ögonen och kom att tänka på att jag ju faktiskt har ett ganska behagligt jobb. Kopplade inte direkt samman det prasslande ljudet nedanför mig med akut fara, men nyfiken som man är så tittade jag ju i alla fall nedåt.... AHHHH! Prasslet visade sig vara en svart jävla huggorm och av storleken att döma så hade den ju viss skicklighet i att skaffa föda. Det sägs ju att ormarna är skygga och vill fly, men den här jävla kungskobran gick ju till anfall. I vansinnestakt anföll den sitt chockade byte, men som tur var så var avståndet oss emellan drygt en meter....

Människan har ju två lägen när dom utsätts för LIVSFARA. Ett: Att stanna och slåss för sitt liv. Två: Fly för livet. Sprider alltid ut att Stora Stadens hjälte stannar för att slåss, men helvete vad fel jag hade. Med höga knälyft försvann tuffingen (Husse) ut mot säkerheten. Stannade på säkert avstånd och tackade Gud för att jag lyckats fly. Bestämde mig för att lägga spåret på andra sidan skogen och då på grund av att den delen var snöbelagd och ormfri.... Från säkert håll tog jag ändock hämnd genom att krama en stor snöboll och kraftfullt dra den mot sista kända ormpositionen.... Ormjävel!

Inte nog med detta! När jag lagt klart spåret och kom gåendes ut mot ängen och då i riktning mot dressyrplanen så väntade nästa roliga överraskning. Övriga i arbetslaget bjöd på en liten kul grej genom att skicka turlagets elakaste hund i riktning mot den lilla hundföraren. Avstånd ca 200 meter och jag trodde först att dom tränade återkallanden. När jag ser hur gruppen står bakåtlutade med händerna i brösthöjd så förstår jag att dom skickat hunden för att slakta.... Hunden dom skickat hatar Husse! Såg efter ett tag att han hade munkorg vilket ju kändes lite bättre eftersom jag förstod att jag bara skulle få ett par krossade revben och pungbrock i stället för att dö på fältet.

Hjärtat slog så fort att det inte gick att avgöra om det var 0 slag eller 250 slag i minuten. Bestämde mig för att spela coool eftersom jag ville att enheten skulle minnas mig som lite småtuff och inte en som grät stora tårar och ropade efter mamma. När 45 kg hund kom rusande i 50 km i timmen och då med morr från magen så beordrade Stora Stadens hjälte den aggressive hunden med ett SIIIIITTTTT! Hunden taktade in, men fortfarande med morr som lät som från en avgrund. Såg dock att hundjäveln blev lite konfunderad varvid jag även klämde i med ett "fot-kommando". Vargen blev nu helt jävla ställd och visade i stället riktigt goda kunskaper i linförhet. Hoppade in vid sidan varvid jag kunde lämna av hunden hos den rättmätige ägaren utan att ha blivit slaktad... Roliga grabbar va?

Kimbah då? Vi har tränat hela veckan och jag tycker det går mycket bra. Instruktörerna dock inte helt övertygade än utan tycker Kimbah är lite tunn i kamp m.m. Husse dock mycket nöjd och jag tror verkligen hon kommer växa på sig och axla Areks skyddsmantel. Även spåret går mycket bra så jag är grymt nöjd just nu... Mer rapporter följer.... Om ett par veckor drar vi på träningsläger i Östhammar. Då åker bara jag och prinsessan och det ska bli riiiiktiiigt kul....

Må gott!

Husse

Morgonstund har guld i mun får ändras till att "Morgonstund har Kimbah i mun". Helsike vilket pusskalas det är innan Husse kan ta sig förbi det ludna hindret för att släppa sina morgondroppar i lugn och ro. Denna dag var arbetsdag så pusskalaset tog sin start redan vid 05.30 tiden. Först ett anfall från prinsessan där man sedan får ta en extra dust med tandborsten för att få bort bakteriefloran hon tillfört under sitt kärleksfulla anfall. Därefter ta sig förbi svansen som viftar som en värsta pendeln för att åter anfallas av Die Alte Arek. Areks hälsning är något annorlunda. Arek blir dårglad, pussar sin Husse för att sedan vända röven till. När man sedan klappar honom på den ditbjudna kroppsdelen så vänds kärleksförklaringen till morr....

När Höna Pöna sedan kommer på att Arek försöker ta "hennes" Husse så påbörjas leken som kallas för avundsjuka vilket alltid innebär att resten av familjen vaknar under den duellen. Väl ute så går ju rastvändan väldans fort eftersom Arek är morgontrött och Kimbah tömmer sin reservoar på första bästa ställe....

Väl på jobbet så var planen att miljöträna lite unghund samt köra lite grunder i spår. Spårträningen i dag var tänkt som så att Husse skulle göra ett näringsspår efter en speciell modell han fått tips om. För att inte spårgurun Arek skulle bli ledsen och känna sig orättvist behandlad så fick även han ett påskäggsspår. Kimbah var först ut och hon fann uppdraget intressant. Spårade framåt i sådant tempo att hon fann en och annan godisbit och resten på vägen tillbaka... Här visade sig lydnaden vara sisodär eftersom man kan säga såhär: "Kimbah sket i vad Husse sa. Kimbah spårade åt alla jävla håll och kanter och käkade godis som om hon var en människa med sockerabstinens.... Spåret framåt var dock helt okay så man får väl vara glad ändå....

Areks tur. Arek brukar skena i spåret eftersom han förväntar sig en leksak alt. en köttbit i slutet. När han nu kastade sig ut i linan och då kände godiset samtidigt som han passerat förbi så visade han riktigt fina akrobatkonster. Som en busig silkesapa vända han i linan och smaskade i sig godiset i starten. Drog sedan iväg i vansinnesfart igen för att därefter tvärstanna när det vankades njam-njam igen.... Kan sammanfatta Areks spår såhär:

Arek mycket intensiv och verkade uppskatta överrraskningarna i spåret rejält. Spåret mycket väl utfört och Husse nöjd med den delen. Mindre bra var alla start och stopp och då vad gäller Husses hälsa. Skelettskadorna efter godisracet måste vara en mardröm för vilken kiropratkor som helst....

Arek älskar ju inte direkt Kimbah, men efter hennes löp så har ju allt gått bättre. Arek hänger alltid med ut på promenad, vänder inte och springer hem och är väl inte själaglad men ej heller helt deprimerad. Men i går föll han tillbaka i gammalt spår igen. Uppdraget för polisen denna dag var att finna vapendelar efter en skjutning. Geten är ju lite mästare på det varvid jag tänkte att han kunde jobba fastän prinsessan hängde med. Tog ut hönan och öppnade för Arek. Arek vägrade komma ut! Kom Arek! Lirkade, ropade, hotade men inget hjälpte.

Barnen som samlats för att se Stora Stadens hjälte arbeta fick i stället se hur Husse tog tag i Areks halslänk. Förskökte med ett lätt tag fösa ut honom, men fick strax arbeta hårdare. Hundjäveln stretade emot som om det var avlivningssprutan han var på väg emot. Fick ta spjärn med foten mot kofångaren innan Mr Envis förtstod att han var tvungen att komma ut. Förstår honom till viss del eftersom så fort han kom ut så besteg prinsessan honom för att rida en tur ut i solnedgången.... Den dominansen gjorde att Arek såg uppgiven ut medans den lilla rodeon ägde arenan.....

Barnen som tittat på skrek av upprymdhet medans hundarnas Husse försökte lura i skitungarna att dom ludna asen bara lekte.... Ännu ett proffisgt uppträdande av den späda mannen och dennes bestar... Jobbmässigt då? Jo Arek löste uppdraget och fann faktiskt det gods man sökte. Puhh! Alltid något positivt!

I natt ska vi jaga bus. Bara Arek och jag faktiskt. Hönan ska få vara hemma hos övriga i familjen zoo. Hon vet inget än, men Arek vet. Jag berättade det igår, men bad honom att inte skvallra. Det jag har sett av Areks glädje över unghunden gör att jag är rätt säker på att han håller hemligheten för sig själv...

Må gott!

Husse

Vaknar av att något hårigt försöker ligga sked med Husse! När paniken hade lagt sig över att mattis kanske överraskat Husse med en liten Fågelspindel över ansiktet så vågade jag öppna ögonen. Precis när jacken öppnas så slickas porerna rena av arvtagerskan. Myser först, men kommer sedan på vem det är som löper och på vilket sett just denne håller sig ren. Efter lite brottning så har arvtagerskan gett upp sitt försök att sova i samma säng som flockledaren varvid denne observerar lite av det tok som hänt under morgonen...

Har ju jobbat ett par nätter och sovit uselt inför dessa. Sömnen efter det första passet var ju inte heller i världsklass eftersom prinsessan fortfarande gick på sitt adrenalinrus och höll Husse vaken i nästan 48 timmar. Upptäcker att jag somnat med kläderna på, lampan tänd och tre kuddar under huvudet. Har troligen tänkt läsa lite innan jag somnat, men då träffat John Blund tidigare än planerat.... Nu hade jag ju i alla fall fått sova i fyra timmar innan Höna Pöna ville ta tag i dagen....

Med anledning av att jag sovit som om jag fortfarande satt kvar i förarsätet på polisbilen så kändes väl nacke och rygg inte helt utvilade. Efter att ha torkat drägglet runt munnen, tränat lite Tai Chi och sedan även fått lite frukost så började det ändock kännas rätt bra. Såg tillbaka på hur de två nattpassen hade varit och kom på att Kimbah redan fått se lite av hur dårarnas stad fungerar under nattetid....

Kimbah har ju fått spåra en del hårda spår och för att vara rookie på detta så är ju resultatet enastående. Så fort man tar ut henne så åker nosen i backen och ser hon spårlinan så vibrerar nosen som på en näbbmus. Vackert! När jag ställde in polisbilen i garaget och lämnade väskorna i privatbilen så gick jag ungefär 10 meter på ett betonggolv. Den korta resan innefattade två 90 gradersvinklar. När jag skulle ta ut Höna Pöna så dammsög hon hela spåret och tog vinklarna med sladd.... Nice!!!

Kimbah har även upptäckt sin egen spegelbild. När den röda lampan var tänd i bakluckan så syntes ju Kimbahs spegelbild i bakluckans fönster. Kimbah tyckte inte om besökeren mitt emot utan tog till en hel del knep för att få motståndaren att försvinna. Efter morr och skall så släckte jag lampan och lugnet rådde åter i teamets bil.

Kimbah har fått åka fort för att hjälpa och ställa tillrätta. Hon har fått förmånen att åka i 200 km/h och sedan känna njutninen i en tvärbroms. När hon åter hittat balansen så kunde även hon titta ut på spektaklet som orsakat inbromsningen. Mitt framför bilen stod två rådjur. I stället för att flytta sig för den sladdande bilen så stod dom som förstenade kvar. Här Husses motorhuv var typ 1 meter från dom ointelligenta djuren så tänkte man ju i sinnet att det nog nu var dags att flytta sig. Icke! Rådjuret längst fram stod helt still medans rådjur nummer två, som stod precis bakom, klängde sig upp för att göra valpar.... Men va i hel--te! Först när polisbilens alla ljudanordningar ljöd så avbröt Porny Rådjuret sin akt och drog vidare. Man riktigt såg i ögonen på besten att det inte var kontakt på grund av alla svallningar.....

Kimbah har även fått njutningen att observera tjuvfångarstil på nära håll. Först två banditer som dragit efter ett inbrott. Husse stod galant placerad ovanför en bro och kunde på några meters håll observera hur de flyende fiskarna närmade sig Alfahannens nät... Efter lite hot om hundbett och annan smärta så gav banditerna upp och lät sig domineras av den lilla hundföraren.....

Kimbah har även sett hur Husses aphjärna agerar vid jakt. Prinsessan har förhoppningsvis fått en insikt om att det är lite upp till henne att sköta säkerhetstänkandet eftersom Husse ibland slarvar lite med detta. Denna gång genom att från ca 20 meters håll observera en flyende tjuv. Problemet var att tjuven var bakom ett typ 3 meter högt staket och inte hade det minsta lust att träffa på lagens väktare. Eftersom Fet-Arek inte skulle ha en chans att komma över så fick hårbollen vaktas av en polis som var kvar på plats. Kimbah fick istället se hur Husse ålade sig upp ståendes på det höga staket. Därefter genom fönstret se hur den späda hundföraren handlöst kastar sig ut som ett spjut mot tjuvsidan... Vad händer med ett spjut när det landar i marken? Helt rätt! Husse satt fast med snö upp till midjan. Hade tjuven varit lite förslagen hade han kunnat plocka av Husses utrustning medans denne satt fastkilad i snön - oförmögen att röra sig...

Som tur var fortsatte tjuvens flyktbeteende varvid Husse i lugn och ro kunde ta sig fri... Eftersom Husses matchvikt påminner om en fjällämmels och tjuvens kroppskonstitution var klart tyngre så vann ju så klart han som kunde springa på skaren.... Tror inte Kimbah var helt impad över ingripandet, men va f-n! - Det vart ju gripet...

Nu är vi lediga några dagar och eftersom Kimbah löper och precis kommit hit så ska vi bara ta det lugnt och mysa....

Må nu gott!

Husse

Vi visste att denna dag förr eller senare skulle dyka upp och under sista veckan har vi vetat att det skulle ske just idag... Arvtagerskans ankomst! Onsdagen var dagen då familjen zoo skulle få ytterligare en medlem och då en med kraftig ADHD. Dagarna innan var planerade i detalj för att Arvtagerskans nya flock skulle vara så utvilade inför mötet som det bara gick. Den planeringen sprack ju rejält så klart varvid det bleka liket Husse mötte upp Arvtagerskan då hon anlände till sitt nya residens... Sovit dåligt som f-n sista dagarna och skulle nu jobba natt. Hann inte sova inför passet och kände mig redan sjukt sliten och då INNAN nattpasset ens börjat.

Nattpatrullen som skulle skydda och ställa tillrätta i Stora Staden var lite som som hämtat ur en tecknad film. Teamet anfört av Husse som kände sig sååå gammal på grund av trötthet och med en kropp som var lika tung att bära som om den även burit en ryggsäck full med tegelstenar. En blick snett ned till vänster visade ytterligare en i patrullen som verkade bära ett helt trailersläp med stenar på sin redan sargade rygg. Hårbollen Arek såg måttligt road ut över den nyes ankomst och man fick mer känslan av att han var på väg till sin egen hängning än till ett actionladdat nattpass....

En i det nya gänget bröt dock mönstret helt.... Arvtagerskan lika glad och positiv som vanligt. Här fanns inga bekymmer utan endast möjligheter. Som en bonus hade den lilla hönan precis börjat löpa så hon såg ju måttligt tuff ut när hon skuttade runt i sin lilla tangatrosa.... Ska inte trötta er med att berätta vilket helvete det var att få på fröken energi den lilla byxan....

Under natten bjöd Arek verkligen till och välkomnade sin nya vän. Not! Geten vägrade gå ur sin bur när vi skulle gå promenad. Satte sig till kraftigt motvärn och det slutade med att jag fick dra ut loppälsen ur gallerburen för att få med honom på en motionsrunda. Under natten var det väldigt lugnt och Husse passade därför på att miljöträna unga fröken arvtagare. Häna Pöna bangar inte för något utan hänger med på allt. Provade även att lägga ett par spår på asfalt, fruset grus och is. Blev tårögd över resultatet eftersom det var som att vara ute med en dammsugare....

Arvtagerskan har aldrig spårat sådana spår, men hon körde på som hon aldrig gjort annat. Första spåret var 150 meter långt, rakt men med en rätt kraftig vänstersväng mot slutet. Inga problem kan jag säga. Nästa spår var ca 200 meter och då på is, asfalt och packad snö. Här fanns flera 90 graderssvängar samt spår över öppna ytor. Här fanns även en svår passage från packad snö över på asfalt. Hönan klarade det galant och Husse juuuuuublaaaar fortfarande....

Husse jublade dock mindre efter nattpasset. Höna Pöna visade sig behöva en microsömn medans Husse hade tänkt sig typ en 6-7 timmars samtal med Törnrosa. Höna Pöna väckte Husse första gången efter 30 minuter och sedan fortsatte leken enligt följande:

08.30 Puss på mun.
09.00 Besök i sängen - ej mysigt på grund av hennes fula kalsonger...
10.00 Jakt på katten. Sladd över parketten i vardagsrummet och vidare runt i huset. Jamaren vann...
10.15--12.20 Försök till våldtäkt på Husse, puss på mun, flera försök att ta sig under täcket samt gnyanden beroende på tristess....

Hinner inte sova inför dagens nattpass heller eftersom det är massa fotboll inplanerat. Gissar därför att Husses jack till ögon kommer uppvisa samma symptom som efter en bättre midsommarfest...

För er nu som undrar över vem hönan är så kan jag meddela att hon heter Kimbah och kommer från en kennel i Tyresö som heter Entrés. Har ju haft en massa prövohundar, men denna 12 månaders varghona krossar dom alla.... Hoppas nu allt går vägen...

La in lite foton att titta på oxå så passa på och njut....

Må gott!

Husse