POLISHUNDEN AREK

Jakten på arvtagare går vidare, men prinsessan är fortfarande kvar en vecka till på grund av att ägarinnan har lite saker att lösa. Har ju tränat Kimbah en hel del och hon har då varit lugn, trött och mycket behaglig att hantera på kvällar och nätter. Nu under helgen här så har Husse slarvat lite med Kimbahs underhåll vilket gjort att energin har sprutat ur öronen på den lilla hönan. Kimbah har gett busigheten ett namn genom att anfalla allt och alla under promenaderna. Prinsessan ömsom anfaller Arek, barnen och mattis genom att springa som en idiot, tvärvända för att äta lite gräs innan hon ånyo attackerar och genomför små bett i armar och ben. När hon får skäll tokspringer hon iväg igen för att en sekund senare stå och jucka på Arek eller barnen.... Idag fullkomligen sprutade samma endorfiner ur den späda Schäfern varvid Husse var tvungen att aktivera det lilla aset för att om möjligt få lite lugn och ro under eftermiddagen.

Mattis fick bli bytet som försvann ut i skogen. Hon fick 10 minuters försprång innan juckartiken selades på i spårlinan. Upptaget var lite så där engagerat, men hon tuffade iväg upp längs med skogsstigarna. Stannade och luktade lite på några tuvor och buskar innan hon ånyo drog vidare med sträckt lina. Efter hand så märkte väl även nykomlingen att vi kom närmare det vi spårade och då blev det väl åka utav.... Kände direkt att om jag tappade linan så skulle inte Kimbah stanna och kontrollera var ankaret tagit vägen utan hon drog väl på så in åt helvete.... Flög över stock och sten och plötsligt var vi framme. Lek och stoj i skogen och Kimbah var så glad....

Under natten som varit så gled även Arek ut i verkligheten för att skipa rättvisa och trygghet. En lördagskväll i ghettot borde väl innebära ett antal jobb, men när klockan slagit 24 och radion fortfarande var knäpptyst så infann sig ett visst missnöje i polisbilen. Plötsligt bröts dock tystnaden av en frejdig biljakt och när Husse anlände till stopplatsen så saknades föraren varvid uppdraget gick över till K9 ´s stolthet "Arek".

Arek var het som en brinnande kamin. Den gamle slet ut Husse i mörka skogen och då kändes det inte som om jag var den unge i patrullen för f-n vad jag fegade och bromsade för att slippa få ännu en kvist i ögat. Höll ändå på att slå ihjäl mig där jag drogs runt och finalen i skogen blev väl när Arek körde ett fritt-fall ned för ett berg. Håller man spårlinan hårt i handen så är det ju inte så att man hinner släppa när marken försvinner utan det var bara att åka med... Vi överlevde med ett antal blåmärken och jakten gick ut över gator och torg. Arek spårade grymt bra, men tyvärr förlorade vi matchen efter en längre jakt. Spåret blev för svårt att reda ut, men jag var ändå grymt nöjd över hundens insats. När adrenalinen började lägga sig så gjorde sig ju denna resas skador att göra sig påmind.... I sjukhusjournalen skriver vi nu in ett bättre blåmärke på smalbenet samt två stickor i varsin tumme. Låter ju larvigt med en sticka i tummen, men helvete vad ont det gör. Kan knappt hålla i ratten... Känner mig gammal, men kunde lugna mig med att det troligen skulle bli mer eftersom det var några timmar kvar av natten.

Mycket riktigt! Stort bråk i ett centrum. Man önskade hund dit för att skingra pöbeln och uppdraget gick till den halte hunden och hans vän hypokondrikern. Arek älskar dessa uppdrag och han gjorde väl ingen besviken. Utfall hit och dit för att om möjligt få sig en smakbit. Efter ett antal utfall så hade bråket lugnat sig och Arek kunde ta tag i andra viktiga saker. Typ öl! Kom på honom med att tömma en halvdrucken burk med starköl innan han observerade den fina fontänen mitt i centrum. Nu visade han tydligt hur bra, eller obra, han ser eftersom fontänen var värsta fienden.... Höll på att skratta i hjäl mig när tysken försökte reda ut hur pass farlig den där fontänen var....

En av bråkstakarna hade inte lärt sig läxan utan anlände åter till platsen så där lagom dryg. Areks uppdrag blev att förmå mannen att ånyo lämna arenan och uppdraget togs på stort allvar. Ville inte låta Arek bita mannen, men eftersom han ändå vägrade gå så var jag ju tvungen att hjälpa honom med det och då lite fysiskt... Med en hund som bet runt som om han fått rabies i vänstra handen och den högra handen knuffandes på mannen så haltade vi i riktning ut från centrum.... Då bestämde sig Arek för att göra ett sista försök att få tidig frukost. Problemet var bara att han ser ju så djävla dåligt så det bar sig ju inte bättre än att krokodilen bet Husse i handen....

Förlamningen har inte släppt än.... Men det brukar ju sägas att det som inte dödar -det härdar så jag får väl se positivt på nattens händelse ändå....

Må gott!

Husse