POLISHUNDEN AREK

Har förstått av kommentarerna att ni uppfattat Husse med familj och animaliska medboenden såsom saknade i bloggvärlden. Ber om ursäkt för uppehållet, men när det drar sig mot vår och sommar så blir liksom schemat något mer späckat och innehållsrikt.

Eftersom Husse med familj lever i en värld av idrott så upptar det en väldigt stor del av vår tid. Eller vad sägs om träningar 4 dagar i veckan samt matcher två dagar i veckan? Däremellan måste ju Husse föda sin familj genom att jobba och tjäna pengar. För att kunna göra det så måste han ju även ha en fyrbent medhjälpare för att säkra familjens inkomst, berömmelse och fortlevnad.... För att få just inkomstbiten att fungera så läggs rätt stor del av övrig tid alltså till att träna hund...

En av Husses söner har ju nått en aktningsvärd ålder av 15 år oxå. Det gör ju att pubertetsynglet vill visa att han har bondegener i blodet och då självklart åka moped. För er som har kids i samma ålder så vet ni ju om att det är lika komplicerat och dyrt att ta moppekort som det är att lära sig köra bil. Helvete vad dyrt det är....

För att spara in lite kontanter så har ju Husse offrat lite av sin dyrbara tid till att hjälpa tonårsaset att behärska sin gängliga kropp under mopedfärd. Det gick bra tills vi lät mattis prova den tvåhjuliga leksaken. Den skenande kvinnan demolerade kåporna genom att försöka vinna tvekampen mot den sten som legat där sedan urtiden... Självklart vann nu stenen, men mattis klarade sig undan skäll genom att darra lite på underläppen och tvinga fram en tår.... Går ju inte att skälla då!!!!

Om nu någon har intresse så kan jag ju säga att livet rullar på som vanligt i övrigt. Vi vinner lite matcher mot buset och då genom att Arek spårar upp och utdelar straff på plats. Under ett av dessa spår skenade vildhästen Arek genom mörka skogen i jakt på en flyende yngling. Här märktes det f-n inte att han är gammal och håglös för helvete vad han sprintade mellan tallar och granar. Slutade inte bättre än att ankaret i linan (Husse) penetrerade ögat med en pinne. Försökte bromsa upp Arek eftersom pinnen satt kvar i ögat och stack rakt ut och på så sätt störde synfältet... Den lomhörde hårbollen sket väl fullständigt i att Husse skrek ut sin smärta för han drog vidare i jakt på kött. Några 100 meter längre fram ekade plötsligt skallet och jag förstod att jakten var slut. Medans Arek lekte med sitt nyfunna byte så kunde Husse passa på att bända loss stocken som stack ut från ögat.... Genom det friska ögat kunde Husse se att pinnen satt så att den såg ut som Pinockios näsa när han ljuger.... Blev nästan skelögd när jag skulle försöka se början och slutet på pinnen...

Förstod att vård var en lämplig åtgärd och eftersom jag bor i en storstad så såg jag inga problem med att finna nödvändig ögondoktor för kontroll huruvida det skulle bli emaljöga i framtiden eller om Husses blåga ögon skulle få leva vidare.... Fel av mig! Under tre dagar och nätter försökte Husse finna vård, men upptäckte att enda sättet att få hjälp snabbt var typ om du kom med ögat i en medhavd kasse.... Nåja! Efter 3 dagar kunde jag se på ögat igen och efter en vecka var ögat som nytt igen....

Arvtagerskan då? Ja helvete! Hon ger mig gråa hår, håglösa ögon, tom blick varvat med lyckorus. Ena dagen är hon helt okay för att sedan bryta ned Husse totalt med sina egenheter. Tack vare Husses något impulsiva sätt så har ägaren till Kimbah satt ned foten och kräver nu hunden tillbaka... Kan förstå henne till fullo eftersom Husse uppträtt som om han har två personligheter. Sorry Carmensita! Husse har ADHD och då blir det ofta så här.... Tack ändå för att jag fått låna lilla prinsessan....

Problemet som har varit är att Kimbah behöver mycket mer tid för att om möjligt bli polishund. Detta är väl inget problem i sig, men nu har Areks kropp berättat att hans tid snart är över. Hårbollen går på dubbla doser smärtlindring och är ändå inte riktigt pigg. Hans ena höft har hakat upp sig ett par gånger vilket gjort att den fastnat och han därför ej har kunnat röra sig... Inte bra!

Kimbah går tillbaks till sin ägarinna inom ett par veckor och då startar jakten på en ny hund. Denna gång måste den vara testat och klar för annars räcker inte tiden till. Min önskan är att få en hund med mycket stort spårintresse, stora motorer och en stor arbetskapacitet. Får väl kanske nöja mig med att få vara kvar på jobbet. Gissar att mina chefer och arbetskamrater börjar att tvivla på Husses dressyrkunskaper....

Den som lever får se!

Må gott!

Husse