POLISHUNDEN AREK

Kan det bli bättre? Sportlov och för en gång skull har grabbarna tillgång till snö! Bad om ursäkt till tonårsasen över att jag var tvungen att jobba, men att dom hade alla förutsättningar för att bränna fett trots att deras mor och far var tvungna att bekämpa brott. Oron över att dom skulle skada sig unden någon vild snölek gnagde hela dagen och vis av erfarenhet (har ju trots allt varit ung och initiativrik) så kartlade jag akutmottagningarnas öppetider och geografiska läge...

Helt i onödan! Ungdomen nu för tiden verkar ju ha lite andra normer och ramar för vad ett sportlov skall utnyttjas till. När Alfahannen efter 10 timmars samhällstjänst anlände till sitt residens så anträffades framtidens stöttepelare liggandes i soffan. Av klädseln och frisyrernas utseende att döma så hade man inte haft dagens tema såsom personlig skötsel. Näe - här var det mer små bleka kroppar i kalsonger och med spretande ostylade hårfrillor....

Ett av idrottsfenomenen lät meddela att han har en stegmätare i sin mobil. Han orkade lyfta upp den tunga teknikprylen och släpade fram att dagens skörd i antal steg var: 118 stycken! Eftersom han för någon dag sedan fick över 1500 steg bara på att besöka den lokala ICA affären så gissar jag att dagens skörd var typ 2 besök till kylskåpet och 1 till toan.... Hoppas jag dör tvärt innan jag blir gammal. Vore väl öken att få behöva bli vårdad av dagens ungdom..... Behövde man ringa på nödklockan och en av dessa släpade sig in för att hjälpa en så kanske man hellre hoppats att det var liemannen....

Nåja! Kanske inte var allt för aktiv själv under gårdagen.... Räknade ihop att jag lagt tre träninsspår till Arek på hela dagen. Lägg till tre promenader i djupsnö samt ett lydnadspass så förstår ni att Husse inte heller varit direkt överaktiv. Resten av träningsdagen gick till hockey, fika samt socialt dravel....

Gör sällan misstag! Gjorde dock ett rejält sådant igår när jag lät mattis köra min bil. En kvinna verkar ju ha hundra saker i huvudet samtidigt, men en av dessa är ju inte bilkörning. Vi kliver ut ur affären (vem bär allt? Utom den tunga bilnyckeln förstås) Husse meddelar att bakom våran bil står troligen grannens stora firmabil. Mattis hoppar in i Husse fina bil, lägger i backen och gasar på.... Alla ni som förstått (inte mattis) att grannens firmabil stod bakom förstår ju nu vad som hände...

Tonårssonens stegmätare fick direkt ett par extra steg trots att han inga gått. Samtliga i familjen uppvisade en minitatyrmodell av hur en whiplasch-skada går till genom att det från håll ser ut som om att vi uppskattar och aktivt deltar i en hårdrockskonsert.... Den enda som håller sig förhållandevis kylig är hårbollen i bakluckan. Alla i bilen tittar på mattis - som nu är mycket blek - och förväntar sig en förklaring. När den väl kommer så är den ej verbal utan det är lilla underläppen som böjrar vibrera....

Trots den nära döden upplevelsen så går det ju inte att bli arg på rallyföraren. Med tunga steg går hon ur bilen för att kontrollera hur många timmar bilarna skall få vara hos bildoktorn. Hon kommer tillbaka och meddelar att bilarna ej har några skador....... vilket ju är fantastiskt bra, men jag vet i f-n om det är trovärdigt.... Föraren i den andra bilen vågade väl inte säga annat när han såg åskmolnet som steg ur och vandrade emot honom med mord i blicken. Har själv inte vågat kolla min egen bil eftersom jag är rädd att den är en halvmeter kortare än igår....

Den charmanta dagen slutade ännu bättre när teamet fick höra att arvtagerskan troligen gått igenom röntgen utan anmärkningar på rygg, höfter och armbågar. Ska turen äntligen ha vänt? Nu skall bara pappersbiten mala, men jag gissar att prinsessan flyttar hem till oss inom två veckor. Då kör hårdträningen igång....

Må gott!

Mr Whiplasch och hans hund K9 Spondylos

Ha! Ha! Ha! Fy vad elaka ni är! Så lät mattis omdöme om senaste inlägget i teamets blogg. Kan väl hålla med om att det blev lite pajkastning, men att Geten samlat på sig så mycket händelser i den puck som tituleras för hans hjärna, det förvånar mig... Har bestämt mig för att låta hans elakheter mot Husse bero i stället för att lägga mer ved på brasan som det så fint heter....

Geten är ju faktiskt lite charmant och gör en hel del tokiga saker. Husses jobb torde ju vara att minimera dessa tokigheter eftersom det faktiskt är jag som får redovisa och förklara allt skit han drar in mig i. Vi får väl hoppas att arvtagerskan, alias prinsessan, har lika mycket initiativ som Arek, men att hon kan sortera, analysera och framförallt låta Husse ta dom avgörande besluten....

I dag ska lilla hönan röntgas så då får vi väl det första beskedet om hur hennes polisiära framtid ser ut. Har en bra känsla och hoppas verkligen att det ska gå bra. Är allt okay på röntgenbilderna så är det ju faktiskt dags för prinsessan att flytta hem till familjen zoo. (Det om något borde ju bli en hämnd mot den elaka hanhunden som redan bor här)

Medans vi väntar så fortgår ju faktiskt vår jakt på ära och rikedom. Jobben har ju inte haglat in under den bistra period som föregår den sköna våren, men lite bra har vi gjort i alla fall. Teamet har väl uppåt en 10 - 12 gripna under året och mer än hälften är ju i samarbete mellan Husse och Schakal. Samarbete är faktiskt ordet eftersom Husse fått biträda hårbollen mer än en gång när han tappat sitt spår. Husse har då kunnat pussla ihop ett och annat snöspår och på så sätt nå fram till den som avvikit. Men det är väl lite därför vi jobbar ihop. Vi är så att säga bra på olika saker...

Under veckan här så har Arek spårat upp två klottrare, två slagskämpar samt närvarat som personligt skydd vid gripandet av en man med hammare. Hammarmannen visade stor dådkfraft då han bedömde sin förmåga efter följande mall:

Lag 1: Man i övre medelåldern med tillbehör (hammare) bestämde sig för att med våld avbryta lag 2´s fest. Tilläggas bör att lag 2 ej önskade avbryta sin fest.

Lag 2: 200 alkoholpåverkade festdeltagare varav 80 procent var män i 30 årsåldern med medlemskort på Fitness-gym.

Innan festplatsen övergått till att bli en slaktplats så kom farbror blå dit. Husses kollega upptäckte mannen med hammaren blixtsnabbt och så även Arek. Husse däremot inte mycket till utredare trots att de 200 männen var klädda i svarta kostymer medans mannen med hammare var klädd i en mycket röd dunjacka.... Arek bedrog Husse och bytte därför tillfälligt team till att samarbeta med Husses kollega i stället. Arek tog befälet och bet väl åt alla jävla håll och kanter. Schakalen bet mot mannen med hammaren, Husses kollega samt även Husse när denne lade sig i....

Lite rörigt blev det.....

Nu är vi inne i sportlovsveckan, men sen hoppas både Geten och jag att det skall bli lite vårväder. Det började ju rätt bra i veckan när det kom lite regn och blidväder. Snön packades ihop rejält och Husse fick lite hopp om att någon gång under året få träna lite skogsspår i shorts och t-shirt... Hann bara drömma en liten stund när jag njöt av att snön började rinna av taket... Verkar som jag lever med en viss sorts otur hela tiden för under snön låg ett tjockt packat lager med is. När även detta for ned över taket så krossades väl takpannorna som tändstickor under en skenande elefanthjord..... FAN!

Gäller att ändå se allt positivt! Det gäller dig oxå Arek - eller vad säger du om att hantera följande fakta:

I december år 10 så åker familjen zoo till Sunwing Resort o Spa, Bangtao Bay, Thailand. Du kan väl googla på den meningen och fundera på om hundar är välkomna... He! He! He! Hämnden är ljuv! Hoppas du nu lär dig att inte lägga ut massa skit om Husse på bloggen....

Må gott!

Husse

Näe nu jävlar Arek! Ser att du formulerat ned en text som beskriver en liten olyckshändelse i samband med snöskottning! Ser även i kommentarsfältet att du fått med dig läsarna på din sida och att du får Husse att framstå som smått klantig.... Tycker vi ska bringa ordning i detta med klantighet och utmanar dig därför på en duell i vem som klantat sig mest. Ok?

Ok Husse! Jag godtar duellen, men är rädd att du kommer att bli förnedrad... Vem börjar?

Det gör jag! Duellen går ut på följande. Jag ställer en fråga och du får chansen att förklara klanteriet. Därefter får du chansen att ställa en fråga till Husse. Om du har mer än en förstås. Okay? Jag börjar.

Arek! När man ville ha hjälp att söka knark i den fina bilen så visade du tydligt att här fanns inget otillåtet varvid jag stolt meddelade spanarna att man troligen gjort ett misstag med sitt tillslag. Du viftade intygande med din svans och vi lämnade platsen. Varför ringde man en stund senare och meddelade att man hittat 18 kg knark i biljäveln?

Måste ha missförstått kommandot för vad jag skulle göra. Troligtvis på grund av otydlighet från din sida alternativt att du missade min markering vid fyndet. Min fråga blir då varför du under din sista föreläsning låg på sändning så att hela Stora Stadens poliser hörde hur du raljerade över hundenhetens kompetens? Inte en gång utan tre gånger.

Det var faktiskt inte jag som låg på sänding! Det var kollegan intill så jag känner mig orättvist utpekad på grund av att det var hon som sände och jag som pratade.... Jag fick skulden för allt och har fått en och annan elak kommentar på grund av detta. Vänder på steken och frågar dig varför du, ditkallad för att hitta vapen, stod rakt PÅ en kulspruta, trampandes som en ivrig ponny, utan att markera ditt fynd? Fick skämmas inför övriga poliser på grund av att du ej behaga markera ett jättevapen som låg under tassarna på dig.

Ha! Ha! Det var ju så uppenbart att godset redan var anträffat så varför skulle jag ödlsa kraft och energi på att markera något som redan var hittat. Godset låg ju för f-n i hallen precis innanför dörren. Näe! Förklara för mig i stället varför du slagit axeln ur led 3 gånger under hockey-bockeyn? För mig verkar det konstigt eftersom tacklingar ej ingår i mes-spelet du sägs dominera! Ryktet säger att du inte kan bromsa utan tar emot dig i sargen med raka armar. Är ryktet sant?

Helvete Arek! Jag kan bromsa. Det har att göra med att motståndarna ser mig som ett stort hot och använder mer våld än nöden kräver för att få stopp på lagets stjärna. Hade du inte varit full med loppor i pälsen så hade du kanske fått följa med lite oftare och kolla hur Husse dominerar matcherna.... Berätta istället för mig hur f-n du kan tappa ett spår där man till och med ser fotspåren i nysnön? Har ju hänt mer än en gång att Husse har fått reparera dina misstag....

Du har ju för f-n sagt att jag inte får använda ögonen under spårningen! Har ju tagit för givet att du försökt lura mig att tjuvkolla för att sedan få möjligheten att läxa upp mig med bitch-slaps. Den lätta går jag inte på. Berätta i stället hur du tänkte när du kröp ned i en kartong som låg på bilvägen och därefter blev påkörd av ett tvåtons metallfordon. Hur tänkte du då?

Ehh! Alltså! Det var en lek, men hon som jag lekte med lämnade kartongen innan jag hann uppfatta att det kom en bil. Troligen var det otillåten fordonstrafik på platsen och en förare som bröt mot lagar och paragrafer. Fick ju en skön tid på sjukhuset i alla fall... Du då! Hur i tusan kan man spåra förbi en flyende gärningsman på 30 cm avstånd utan att visa Husse att faran är närstående. Hade inte busjäveln varit så hygglig att han ropade "BU" när jag passerade så hade vi väl aldrig hittat honom. Hur tänkte du då?

Mmmm! Såg honom tidigt, men tänkte att det även är bra om du håller dig allert under spårningen. Fick inga vibbar av elakhet när jag drog förbi honom så jag tänkte det kunde vara bra för dig att få en liten A-ha upplevelse om att vi inte lever i en värld av glass o ballonger. Vi kan ju säkert hålla på här en stund, men jag har ju lite annat för mig oxå. Typ lukta på tikfläckar, lägga en kabel och njuta av en eftermiddagssiesta. Så här kommer lite samlade funderinger för dig att förklara medans jag tar tag i min dag.

Förklara detta:
Varför föll du från taket när du skottade snö?

Hur kom det sig att du blev påkörd av en bil trots att du satte upp din myndiga hand i ett stopptecken?

Varför klättrade du upp - och ramlade ned - för berget trots att du visste att det var is under snön?

Varför kastade du upp matkniven i luften för att jonglera när du borde vetat att eggen på kniven är vass?

Hur tänkte du när du skulle spåra utan lina efter dom flyende tjuvarna? Fick du tag i någon?
 
Varför slog den elaka mannen yxan i ditt biltak?

Hur kan du tro att du är snabbare än sågklingan på en motorsåg? Lärde du dig något den dan?

Hur många gånger har bärgningsbilen fått hjälpa din polisbil ned från stora stenar?

Varför bröt du nyckelbenet? Och revbenet? Och fästet till det andra nyckelbenet?

Hur kommer det sig att du är den enda i hela området som fått sågspån i ögat när du bygger en altan? Gick det bra på sjukhuset?

Förklara varför den elaka mannen gjorde allt för att skjuta dig? Eller ännu bättre. Förklara varför din kollega, tillika svåger, avlossade ett skott mot dig...

Hur många har blivit av med en polisbil? Är du en av dom?

Hur späd var du när du hade blodförgiftning efter att lilla jag provsmakat lite i din hand? Berätta på skala 1-10 hur mycket dom brydde sig om dig när du kom in på sjukhuset? He! He! He! Lagom tills du svarat på dom här frågorna så har jag dött av ålderdom. Om inte så har jag väl lika många exempel till på dina klantigheter.

Vi kan väl låta läsarna avgöra vem som är den största pajasen. Puss Husse!

Far åt helvete Arek!

Må gott!

Husse och Arek

Arvtagerskan: Schäfertik, 29 kg tung och under promenad mer lik en räv än en German Shepard. Husse mycket nöjd med storlek och vikt eftersom hönan torde vara lätt att hantera på grund av sin storlek samt mer human i sitt intag av föda än vad food-facet Arek är....

Husse även mycket nöjd med bitchens egenskaper även om detta ställer prov även på Husses förmåga till ledarskap och inlärning. Under fyra dagar skulle nu samarbetet testas fullt ut eftersom arvtagerskan fick möjlighet till inskolning hos familjen zoo. Arvtagerskans mattis skulle på kurs och Husse hade i ett svagt ögonblick, för länge sedan, lovat att utfordra samt förmedla framtidens budskap samt om möjligt även skapa ett band mellan förare och hund. Det bandet skulle innebära att Alfahannen var Husse och dennes trogne följeslagare skulle vara tiken.

Husse kom till mötet med groteska påsar under ögonen eftersom sömnen blivit eftersatt på grund av sent jobb. Arek hade natten innan ordnat skrivjobb åt Husse på grund av sin besatthet efter öl. Tack vare getens girighet på mjöd så satte insatsledaren i ärendet ihop två och två. Fick Areks "beslag" att ingå i ärendet vilket ju även fick till följd att Husse var tvungen att dokumentera Areks fynd på lämpligt sätt.

Troligt scenario: Arek på jobb, öppnar sina käftar för att inta banditkött. Under sin jakt på dessert känner öl-kungen att en flaska mjöd ligger dold under snön. Markerar detta genom att göra allt för att få sig en slurk. Eftersom en av banditerna ska ha försökt dängt en flaska i huvudet på sin motståndare så lägger insatsledaren ihop ett plus ett varvid Areks öl-fynd skall dokumenteras. När så Husse äntligen kommit ur alla fällor och buggar som var inlagda i datasystemet så hade klockan dragit iväg rejält.....

Inget att sura över utan bara att åla sig upp ur den varma sängen efter allt för lite sömn. Iväg för att möta den glada lilla arvtagerskan och hennes förväntningar på dagen. Iväg till dressyrplatsen för att påbörja den mödosamma klättringen mot att få ledarskap över någon som lider av kraftigt ADHD och då med stora inslag av bytesförsvar kompleterat med minimalt intresse att dela sina fynd med han som tror sig vara Husse.....

Hönan älskar Arek! Den späda tiken låter inte Arek vara en sekund. Här skall pussas, slickas, juckas (gör tikar så?) samt sno leksaker.

Även Arek har ristad in sina känslor i tallen bakom huset. Med sina slitna tänder har han skrivit följande budskap genom att skrapa bark. " AREK avskyr TIKEN". Det här har han ju visat tydligt på sitt eget fredliga sätt. Morr, små bettförsök samt att han hela tiden vänder sig bort från sin nyfunna "vän". Tikens hjärna är ju med stor sannorlikhet felmonterad så hon verkar ju helt missförstå hans utstrålning. Tiken, eller bitchen som Arek kallar henne, fortsätter bara pussas och vara allmänt närgången...

Detta fick sin kulmen under dag fyra då Arek fick nog. Inte på ett våldsamt sätt utan mer på sitt eget sätt. Under långpromenaden så börjar Schakalen plötsligt segdra sig lite efter Husse. Säger åt vargen att skärpa sig och då fick det väl vara nog.... Geten vänder sig om och drar på en spurt tillbaka mot bilen. Avståndet till bilen var ca 1 km och risken för ett möte med en annan hundägare var ju som sagt rätt överhängande.

Drog i med ett "hit!". Arvtagerskan visade sig ha fått koll på lydnaden för hon kom som en raket och satte sig vid sidan som en stolt soldat. Han som jag tränat med under 7 år hade dock slagit dövörat till helt och fortsatte sitt maraton mot bilen. "Stanna!" Dessa ord skreks ut i luften av en arg Alfahanne men arvtagerskan var den enda som tog åt sig. Geten skenade mot bilen och nu fick Husse frispel....

Provade att ropa lugnt på Geten! Provade att skälla på Geten! Provade att skrika på Geten! Inte ett jävla kommando fungerade, men det gjorde däremot blodtillförseln till hjärnan. Blodådrorna i tinningarna höll på att sprängas när jakten inleddes. Husse sprang som en 400 meterslöpare på jakt efter medaljer. Geten för att nå samma medaljer fastän i veterantävlingen. Började närma mig i den djupa jävla snön när jag upptäckte att arvtagerskan tagit fasta på det första "stanna" kommandot. Hon satt som en trogen soldat kvar på den plats där hon blivit kvarlämnad. Helvete! HIIIIIIIIT!!!!

När samtliga i teamet (om vi nu kan kalla oss det) hade nått fram till bilen så var medaljfördelningen enligt följande:

Guld: Klar etta var Arek. Stod vid bakluckan och morrade mot den akterseglade Husse.
Brons: Ingen fick silver eftersom Arvtagerskan och Husse delade platsen. Husse springandes och Arvtagerskan hopandes och bitandes i Husses armar......

Varför kom jag tillbaka till hundenheten var en av de tankar som just då slog mig.... Bestämde mig för att inte straffa gamlingen utan lät honom bara hoppa in i bilen.... Hundjävel.....

Under resterande dagar så var sömnen klart eftersatt eftersom Husse brände massa energi på dagarna genom att träna hund, sov dåligt på nätterna eftersom följande scenario utspelade sig var 5 minut:

Klick, klick, klick! Klorna på tassarna klickandes över golvet i vardagsrummet, in i sovrummet och fram till Husses del av sängen. SLICK! SLICK! Två slick i ansiktet innan klickandet över golvet ånyo hördes.... Så höll det på under två nätter. Den tredje natten kunde Husse inte sova på grund av att klickandet INTE hördes... Oroade mig ju då i stället för vad hönan gjorde... Det visade sig att hon funnit sin plats och sov som en prinsessa i soffan.

När så arvtagerskan lämnades tillbaka den fjärde dagen så var det lite av en fest hos familjen zoo. Vi har upptäckt att det gäller att njuta nu sista tiden innan hon är hos oss för evigt. Måste dock säga att jag ser fram emot det eftersom hon fortsätter att visa att det finns stor potential i den lilla kroppen. Under dessa dagar har hon lärt sig grunderna i fot, svänga vänster och höger samt göra helomvändningar. Vi har tränat platsliggning, inkallning samt anskällningar på sittande och stånde figuranter. Hönan har fått träna grunder i skydd och har fått mycket beröm av instruktörerna med anledning av sina fina angrepp, anskällningar och fullbett.

Kul! Men nu ska vi sooooooovaaa!!!

Husses liv startade troligtvis av att mor och far hade en mysig stund. Om resultatet blev deras lycka är väl svårt att sia om eftersom jag kan ana att dom inte helt talar sanning om jag ställer frågan. Någon mening med Husses liv borde det väl vara. Ville först tro att det hade att göra med:

Framgångsrik idrottskarriär. Har vinnarkapacitet, men tyvärr på korpnivå så det var alltså inte det.

Viktig position i arbetslivet. Kan köra fort, brottas och knacka folk med batongen, men betygsmässigt ingen succé.

Makt och rikedom. Fattig som en kyrkråtta och äger mest bara mig själv. Alltså ingen vinst här heller.

Näe! I stället verkar Husses liv vara mer i nivå med hur en vanlig Svensson lever. Här finns familj, barn, villa, Volvo V70 och ett par djur. Om jag granskar dessa delar mer i detalj så är det väl smått konstigt att jag inte fejkat min bortkomst och sedan dragit vidare mot varmare breddgrader. I stället får Husse förmånen att leva med följande ingredienser i sin dokussåpa:

Mattis: Mycket bra för Husse. Håller ordning och får närstående och vänner att tro att Husse är vuxen trots mentalt låg ålder. Mattis så att säga chef i familjen och den som äger Husse. Mattis hävdar att Husse kommer från en annan del av Köping. Vet inte vad hon menar, men hon säger att det är ett program som går på TV just nu...

Barnen: Lite som Cato i Rosa Pantern. Står alltid gömda och anfaller Husse med våld så fort han passerar förbi. Inte en lugn stund vilket resulterar i ett antal blåmärken, trasiga möbler och mattis ilska. Positivit dock att Husse tvingas hålla sin fysiska status i skick för att så långt som möjligt slippa få spö....

Jamaren: Kommer springandes snabb som en Gepard när det vankas hundmat!!! Ofredar Husse genom att alltid störa honom i badet, slaktar sportbilagan samt stjäl hans mat. När man väl försöker skänka tigern lite värme och kärlek så sätter hon tassen i bröstet och försöker skjuta sig fri. När leklusten sedan smyger sig på, typ varje dag, så anfaller det lilla aset de späda styltor som husdoktorn kallar för Husses ben....

Hundjäveln: Husses arbetsredskap och stolthet. Troligen är jag ensam om att tycka om vårt team eftersom Geten alltid morrar och lämnar platsen när Husse skall mysa, klappa och skapa kontakt. Vi är endast tighta kompisar när det finns en möjlighet för fettot att lura till sig lite mat. När han sedan får gå på promenad så är det sång och dans, men så fort en arvtagare hänger med så ser han ut som han ska till sin egen hängning.... När Husse sedan skall sparka av lite snö mot väggen så står han där, mitt i vägen, med sina starriga ögon och undrar varför Alfahannen sparkar på honom.... Varför går han där det är som trängst när det på vänstersidan finns hur mycket plats som helst?

 När man sedan är sjysst och ska lyfta honom in i bilen så blir det ett jävla liv. Först gör fettot sig extra tung. Sen morrar han under hela inhoppet för att sedan vända sig om och skälla rakt i Husses högra öra. När tinnitusen lagt sig och man slår igen luckan så är det sista man ser ett varggrin från fästingarnas bästa kompis....

När man så ändå tror att han skall skydda sin flock så är inte det just prio ett. Näe! Då handlar det om att skydda mjukisdjuren från världens alla faror. Han tränger sig in genom ytterdörren, springer in i huset och hämtar upp gosedjuret samtidigt som han skäller till och morrar för att vakta sin "valp".

Detta är alltså det liv som vår skapare valt för "The chosen one"? Ja i så fall får jag tacka för jag ÄLSKAR VERKLIGEN DETTA LIV!

Må gott!

Husse

Snart är friden slut eftersom arvtagerskan ämnar flytta hit om ca en månad. Vi passar därför på att njuta lite av vår frihet innan helvetet brakar lös. Denna helg har även varit fritt från arbete, men i familjen zoo finns ju inget som heter vila utan självklart fanns det ändock inbokade aktiviteter. På helgens schema stod denna gång inomhusfotboll. Coachar man yngre pojkar så är ju även tiderna anpassade efter dessa individer. Typ längst ned på rangskalan spelar först på morgonen. Cupen ej belägen inom Stora Stadens gränser vilket ju även fick till följd att Husse med familj fick lämna den varma sängen väääääldiiiigt tidigt. Sån bonus då att det nästan var sommarvarmt ute (ironi) och att mätaren visade på - 18 grader.

Påbyltade som kokonger vandrade en hoppfull coach, en förväntansfull spelare samt lilla mattis i form av ordningsman och chaufför. Kvar i huset fanns en trött tonåring samt en mycket besviken hårboll. Väl på cupen så är ju förhoppningen alltid att komma hem med segerpokalen. Det gick väl sådär!!!

Eller vad sägs om 0-11 i målskillnad, 0 segrar och 0 pokaler.....

Får väl ta på mig det som coach. Det viktigaste är ju inte att vinna utan att delta. Det är och har alltid varit min paroll i livet....

Väl hemma så var det bara att stressa vidare till nästa evenemang. Denna gång var det Husse som skulle dominera ishallen och då som spelare. Sista gångerna har varit lite deprimerande ur Husses synvinkel. Förkyld, trasiga ljumskar, trasig axel samt konsekvensen av detta: Dålig kondition! Sista matchen var tonåringens kommentar lite väl hård och oerhört kränkande att höra. "Pappa! Intill nr 12 i ditt lag så ser du oerhört gammal ut"

Grabben kunden lika gärna ha knuffat farsgubben utför ett stup, slagit en yxa i pannbenet eller kört över honom med en snöskoter. Jävla skitunge! Måste dom vara så ärliga. Hade därför bestämt mig för att verkligen köra hårt denna match. Bjöd inte in skitungarna utan tog istället med den killen som verkligen uppskattar sin Husse huruvida han gör succé eller en plattmatch. Killen som fick följa med denna gång är 10 år och heter Arek. Han fick vara med mattis uppe på läktaren hela matchen. Husse kunde höra hans stöd under spelets gång och då när han firade Husses teknik med glada skall. Enligt mattis försökte han även "hämta in" delar av publiken när dom applåderade motståndarlagets mål. He! He! He!

När Arek och Husse sedan återförenades genomfördes den obligatoriska "high-five" rörelsen. Husse målkung igen och Arek den som dominerat läktaren. Teamet mycket nöjda när vi ånyo vandrade ut i den iskalla kvällsluften. Nu vilar vi lite för att sedan köra igång igen med ett par arbetspass....

Må gott!

Husse

Ful misshandel, flera till sjukhus med pling-plong taxi och de fem gärningsmännen hade lämnat och självklart då i okänd riktning. Tog med mig Schakalen och åkte mot slaktplatsen trots att det nu var ett tag sedan man skuttat från ringside utan att lämna namn och telefonnummer inför kommande rättsprocess.

Signalementet gick ut över radion och till och med den tröga privatchauffören till Arek förstod att de personer vi just mötte oxå var de som polisen önskade få tag i. Areks chaufför vände efter boxarna, tutade och påkallade uppmärksamhet. Det gick väl sådär.... Ingen stannade varvid Husse fick lämna moderskeppet och med späd stämma nu istället anropa anhanget att stanna. Samma respons som innan och då fanns ju endast en utväg kvar. Tog ut den myndighetsanställde köttätaren från bakluckan och lät i stället denne anropa via skallgivning.

Effekten nu mycket bättre! Två skuttade iväg, men tre utav dem verkade något mer brydda över huruvida vargen skulle sändas efter dem varvid de stannade till. Dessa tre var dock ej positivt inställda till Husse närvaro utan titulerade istället hundföraren med följande komplimanger:

Jag ska banka skiten ur din hund!
Jag hatar dig och skall göra allt för att skada dig!

Man nöjde sig inte med att verbalt uttala sitt missnöje utan blev istället mer konkreta. En del av anhanget ville pröva om hunden var utsmyckning eller om den färgade i K9 Cops på Animal planet. Arek gjorde ingen besviken utan jagade kött åt alla håll och kanter. Motståndarna var plötsligt inte lika aktiva utan nöjde sig med att smäda den vackra hundföraren med diverse egenkomponerade utryck....

Hjälpen dröjde lite varvid anhanget ånyo tog sig ton. Bara för att Arek lekte lite med snön och tittade bort så testade en av hjältarna gränserna igen... Ett par snabba steg mot hundföraren avbröts abrupt av att Geten lade snön som en snus i gommen samtidigt som han kom flygande förbi sin Husse i sträckt koppel. Motståndaren, numera med ett ansikte format av skräck, hann precis vika undan huvudet när käftarna slog igen. Helvete vad het hårbollen var....

Efter en halvtimme av verbal judo samt diverse utfall från min hårige vän så var samtliga förpassade till finkan. Kan säga att jag var mycket glad att min krokodil var med mig denna gång. Om inte så hade nog dessa filurer velat kolla hur lång man kan göra "kast med liten polis".

Kvinnan i sällskapet, den som varit sjukt otrevlig under hela tiden, avslutade samtalet med att fråga om hon fick pussa hunden? Detta samtidigt som hon leddes iväg mot fängelset. Undrar vilket typ av stimulantia hon fått i sig under kvällen! Hade varit roligt att se henne pussa Arek. Inte helt säker på att Arek förstått att pussas istället för att bitas. Tror bitbeteenden är mer befäst än pussandet faktiskt. He! He! He!

Arek avslutade med att vägra hoppa in i bilen efter händelsen. Fick lyfta in honom och då tog han spjärn med frambenen mot buren och vägrade hoppa in. Varför gör han så?????

Må gott!

Husse

Efter en föga ansträngande vecka som hundförare i Stora Staden så har tankarna börjat skena iväg huruvida kriminaliteten upphört helt eller om jag fått en polisradio från Toy´s are Us. I vilket fall som helst så har den smårunda hårbollen inte behövt ta ut sig allt för mycket under sin första jobbvecka, men det kanske är bra med en lugn start.... Husse är väl den som dominerat mest och då inte på grund av lyckade uppdrag utan snarare mer för sitt spridande av PR över enheten.

Bland annat genom att försöka rapportera en dreglande Boxer för ohörsamhet mot ordningsmakt, blivit anmäld för otrevligt uppträdande (otroligt vad snabbt det gick att komma in i gamla gängor) samt troligen förlängt rehabiliteringen av ett benbrott med ett halvår. Lilla sambon upptäckte nämligen en gammal kärring som fallit till marken och då oförmögen att resa sig upp. Lilla frun lät väl meddela att en polis alltid är i tjänst och enligt förordningar och föreskrifter från forntiden så skall en polis tydligen uppträda på ett förtroendeingivande sätt. Efter ett ha fått visdomsorden nedstoppade i halsen så var det bara att lägga i backen på bilen och återvända för ännu ett socialt och empatiskt test med allmänheten....

Damen hade tydligen gapat åt en hundägare med lös best att skyndsamt koppla upp sitt monster. Under sitt verbala utbrott så flaxade hon väl lite väl mycket med armar och ben vilket gjorde att hon missade att hon nu stod i färd med att friåka i barnens pulkabacke. Efter en färd värd att visas i Americas funniest homevideos så uppfattade hon det som att ena foten inte var förbar....

Försökte verka sjysst och vänlig och la upp lilla foten i högläge. Tog av lilla skon för att slippa en uppsvullen fot. Tanten nu mycket nöjd och meddelade att allt kändes mycket mycket bättre. Tantens lilla tanke var nu att stå upp, men Husse fortsatte träna empati och meddelade henne att han först skulle känna av så att inget var brutet. Husse kände och kände, men tanten kände ingen smärta. Va bra tänkte jag och avslutade med att vrida lite käckt på kärringens fotled... Det kraschande ljudet som då hördes från fotleden lät väl inte helt bra och av kärringens skrik att döma så har hon nog ett halvårs rehabtid framför sig. När ambulansen drog iväg med Fru benbrott så duckade jag bakom snödrivorna. Ville ju inte att hon skulle ha både smärtbilder och bildminne av den kille hon troligen senare skulle anmäla för misshandel.... Puh! Gjorde mitt bästa, men Husse gör nog bäst i att inte umgås med vanliga människor....

Hade därför tänkt vila upp mig under helgen för att ånyo vara beredd att ta tag i kommande veckas bryderier. Köpte god kvällsmat, lite onyttigt för kvällsteven och tände upp en varm brasa. Vad gör hjärnan då? Avbryter mysafton och åker i stället och lånar arvtagerskan...

Vidare till dressyrplatsen för ett litet lekpass med köttätaren. Positiva tankar inför passet:

Vi skapar kontakt.
Vi påbörjar lydnaden.
Vi leker lite byteslekar.
Vi spårar lite på hårt underlag.

Kontaktbiten: Hönan visar sig vara mer intresserad av Arek, promenaden samt den ihopknutna bajspåse hon hittar under promenaden. Husse dock listig och har tagit med sig korv för att träna inkallning och kontaktövningar. Hönan älskar korv, men det visar sig att bajspåsen är mer intressant vilket gör att jag istället tränar närkontakt med den fyrbentingen som minst behöver äta mer korv. Typ Arek!

Lydnaden: I dressyrhallen är hönan min vän så länge jag har korv i handen. Stolt som en liten soldat utför hon allt Husse vill, men allt slutar ändå inte helt bra. För henne bra, men för Husses nagelband mindre bra. Varje gång hon fick sin belöning så nöjde hon sig inte med korv utan bjöd även på sina sylvassa tänder när hon slickade av allt överbliven korv från fingrarna.

Byteslekar: Lilla frun höll i och hönan fick göra angrepp i lektrasan. Mycket bra resultat.

Spår: Ett kort spår, ca 70 meter på packad snö. Spontanspår i Flexikoppel där lilla tiken spårade som besatt och även fann den fina bollen som låg som slut. Allt som allt en riktigt trevlig kväll.....

Ni som undrar mer över hönan får vänta lite till. Allt är inte helt klart ännu, men väl där så ska ni få all fakta om Dinosaurien... Kan väl avslöja att det så klart det är en Schäfer.

Må gott!

Husse

Arvtagerskan!!!! Här kommer jag få ett helvete kan jag säga.... Här räcker bokstavskombinationerna inte till på långa vägar och trots att hon ännu inte formellt blivit polishund så har den lilla vildhästen fått vara med och känna på miljöerna lite. Har ju haft ett antal prövohundar och samtliga har ju varit mellan valp och 3 år kan man väl sammanfatta det med. Många utav hundarna vi haft på besök har haft motorer, vilja och en hel del syrebrist i hjärnan, men även om jag lägger ihop alla bokstavskombinationer på dessa hundar så kommer dom inte i närheten av vad denna tiken har i sig....

Min kära lilla flicka är snart 11 månader, men uppför sig som en tonårstjej som gör revolution mot hela världen. Och då inte bara en revolution utan då samtidigt verkar ha hallucinationer som tar sig olika uttryck. Jag har ju haft förmånen att få följa denna lilla höna enda sedan hon var valp och har hela tiden tjatat på ägarinnan att detta nog är en hund som skulle passa för banditjakt. Tiken har hela tiden varit mycket framåt, orädd och haft en riktigt bra kamp. Det utåtagerande lilla aset har ju inte direkt ändrat karaktär under den tid som gått utan snarare byggt på sig mer mod, kaxighet och till viss del även en portion dryghet och översittarbeteende....

Har testat henne i rätt tuffa miljöer och hon kampar och bjuder till överallt. Hönan är observant, allt för nyfiken och i stort behov av att hela tiden vara längst fram i kopplet. Fröken ADHD använder hela tiden sin lilla nos och letar saker att bära och leka med. Samarbetet med sin nya husse kan sammanfattas med att följande mening:

"Husse är inte chef!"

I går fick kommandorskan följa med ut i verkligheten. I buren intill den stolta, men lite småfeta, hjälten Arek så satt hon och dominerade stort. Så fort någon kom nära buren så visade hon med all önskvärd tydlighet att om fingrar skulle stoppas in mellan gallret så skulle dessa troligen ligga i ICA´s köttfärs i morgon. Det späda lilla aset fick en och annan oförberedd att fly för sitt liv när hon drog igång. Undrar om hon växte något utav detta?

Att ha "liten" i kopplet är som att baxa runt på en vildhäst från prärien och det ser allt annat än proffsigt ut när vi är ute på promenad. Minischakalen har sjukt bra kamp, men typ obefintliga släppanden. Hon låser käkarna, sätter sig ned och blänger sedan på den späde hundföraren med sina söta små ögon. Men släpper det gör hon f-n inte. Det spelar ingen roll om hon så har en bajskorv i munnen och Husse står med en rolig lekboll i handen. Något byte är inte aktuellt och det visar hon tydligt.....

Har lånat henne ett par dagar nu och fårorna i Husses ansikte och blivit både längre och djupare. Har redan nu förstått att jag kommer att få lägga många många timmar i dressyrhallen för att vi två skall bli ett team. Hönan själv tycker nog mest att hon klarar allt själv så lite stram i mungipan kommer nog Husse att bli...

Men som sagt! This Is the one.... Lilla Kimbah har allt och lite till så det vore väl f-n om inte röntgen och L-test skulle gå vägen....

Må gott!

Husse

Morgonpromenad och i hundvärlden glass o ballonger eftersom tarm och blåsa skall tömmas efter en lång natts väntan. Glada skall, hopp och lek, tokrusa för att sedan vända åter och möta Husse och då med stela känguruskutt. Full fart ut i snöhögen, tokanfalla pudersnön för att sedan ödlsa energi på att slita en pinne i bitar..... Hundlivet kan tyckas så enkelt, men sett till glimten i ögat och den glada stämningen så måste det finnas något i det ändå....

Erfarenhet eller åldersdemens! Skillnaden kan tyckas stor, men i Getens värld är den tunn som en 20 lapp. Beviset kommer när Arek lastats i bilen efter den festliga promenaden. Fem minuter bilfärd innan hjältens baklucka ånyo öppnas. I stället för den förhoppning om att ånyo få komma ut så stjälps hela bilden när hårbollen i stället möts av arvtagerskans pigga ögon.... Areks kroppshållning förändras till att bli ett trasigt korthus. När vi anländer till dressyrplatsen så släpps youngstern ut och det riktigt lyser om det tomma innehållslösa rum som kallas hjärna....

Tittar på Arek. Frågar honom om han trots arvtagerskans närvaro är villig att delta i den morgonpromenad som nu skall äga rum. Hårbollen hasar sig ut och börjar sakta sakta att lämna modersskeppet och då i promenadriktningen. Arvtagerskan far fram som en skenande vildhäst medans motsatsen till ordet "pigg" går fem meter bakom och ser allmänt självmordsbenägen ut....

Efter vad som ser ut som 100 meters promenad mot sin egen begravning så märker man att han bestämt sig. Geten gör helt om och börjar med lätta steg att åter ta sig mot startpositionen. Husse meddelar Arek att det är helt okay att skita i teambuildningen, men att han åtmindstonde får vänta in oss och då gå vid sidan av sin Alfahanne. Detta eftersom det är typ 25 andra hundekipage i närområdet....

Det faktum att den späde föraren tilltalar honom ignoreras helt. När tonfallet från Husse går från vänligt till bestämt och sedan i riktning mot desperat så skiter han även fullkomligast i det. Pensionären travar sakta vidare mot sin bil. Nu blir stämningen lite spänd eftersom Husse nu spurtar för att få kontroll över hårbollen. Hårbollen dock mycket envis varvid han utökar steglängden för att hinna till bilen innan himlen kommer att ramla över honom i form av Husses ilska.

Den 80 åriga Tysken visar sig vara snabbare än den medelålders Homosapien varvid geten hinner in i sina trygga boning. Där vänder han sig om, blottar tänderna och visar med all önskvärd tydlighet att diskussionen är över.... Fan vad förbannad jag var på min fyrbente vän. Slog igen hundgrinden i bra fart och så även bakluckan på bilen. Det sista hårbollen hörde, om han nu hör, var ett par svordomar som tonade iväg.....

När promenaden sedan var över och det ånyo var Areks tur att få gå in i dressyrhallen så hade Alzheimershunden helt glömt vår konflikt. Nu var det ånyo skall, glädje och kraftig olydnad under promenaden in mot dagens träning...

Herregud!

Husse 

Ahhhh! Underbart att ånyo vara tillbaka på Hundenheten igen. Känns egentligen inte som jag varit borta utan mer typ varit sjuk och nu är tillbaka...  Tolkar bemötandet från arbetskamraterna såsom att vi verkligen är varmt välkomna tillbaka vilket ju känns riktigt bra. Chefen var till och med så vänlig att Husse fick åka på södra sidan om Stora Staden under samtliga arbetspass. Nice!!!

Någon jobbsuccé blev det väl inte, men Arek visade i alla fall att han är laddad, motiverad och sugen på att jobba. Det som kändes mest skönt av allt är att Husse nu slipper det sociala dravlet utan kan vara fortsatt smått otrevlig och dryg. Teamet gav exempel på detta när vi under en skön rastrunda mötte en medelålders man på promenad. För att låta mannen slippa möta Arek så gick jag ut vänster på gångvägen och tog in vargen till sidan. Mannen fortsatte dock gå rakt mot oss utan en tendens att flytta sig åt sidan. När han med bestämda steg gick rakt mot oss så var ju inte Geten sen att ta tillfället i akt. Såg hur svansen åkte upp, huvudet höjdes upp och den halta kroppen intog ett ståtligt läge. Har sett det förut och då precis innan min fyrbente vän påbörjat ett utfall för att bita sig fast i människokött.

Husse tilltalade den målmedvetne mannen genom att försynt undra varför han inte kunde svänga ut lite i stället för att gå rakt mot vargen och dennes förare. Mannen snäste av mig och lät meddela det väl för helvete var högertrafik i Sverige.... Nu fick hårdisken jobba på hundföraren kan jag lova. Visste för det första inte att det fanns högertrafik på gångvägar när två gående möttes. Jobbade även hårt för att inte låta Arek tatuera in våra initialer samt hålla tillbaka de spasmiska armrörelserna som drog högerhanden mot pepparsprayen. Allt sammanvägt blev ju så klart för mycket varvid även Husses säkringar sköt ut sig.... Efter ett verbalt angrepp på sandlådenivå så kändes det lite bättre. Tröstade mig med att min nyfunne ovän troligen mådde sämre psykiskt än team Arek/Husse varvid vi istället roade oss med att jaga ankorna på isen....

Inga hjältedåd att rapportera, men mest för att det var dåligt med hundjobb. Vet inte om Arek även jobbar extra som renhållningsarbetare. I vilket fall som helst så samlade han väl totalt ihop 5-6 ölburkar. En av dessa var ämnade att bli ett beslag, men när poliskvinnan upptäcke att Arek även "återvunnit" ölburken så tappade hon lite av sitt engagemang....

Som grädden på toppen av en semla så hade ju Husse precis läkt ihop en ljumsskada och skulle nu få visa sina "scills" i hockeyn igen. Drog iväg från jobbet för att dominera isytan, producera poäng och ånyo känna segerns sötma. Stressade som f-n ut på isen och slarvade något med uppvärmningen. Typ gjorde ingen uppvärmning alls utan drog iväg i en sprattlande jakt och då med utsträckta ljumskar.... AHHHHH! Sträckte ljumskjäveln i första bytet och gled väl sedan runt på isen under resten av tiden som en isjakt utan vind i seglet.... Resultatet blev oavgjort, men det var ju inte tack vare mig....

Haltade in i bilen och drog till Hundenhetens lokaler för att slicka såren. Kunde knappt ta mig ur bilen på grund av smärtan. Ringde chefen och meddelade att jag gjorde patron ur för kvällen på grund av att rörelseschemat hos Husse var att jämställas med en 150 årings. Satt och tyckte synd om mig själv när nästa turlag kom in och krävde Husses närvaro på innebandyplanen.

Meddelade att jag var kaputt, trasig, ur funktion och ej kunde spela. Förväntade mig sympatier, ömkan och kanske även att någon utav dem skulle förbarma sig och gå iväg och köpa en läsk till den skadade. Icke!!!! Husse blev istället hånad, retad och även kallad för vek. Man gjore kycklingläten och flaxade med låtsasvingar och då fick det vara nog....

Husse haltade in på Gladiatorarenan för att om möjligt upprätta något av den stolthet och heder som nöden krävde. Helvete vad spö jag fick! Aporna i den andra turlaget visade ingen hänsyn utan tacklades, slogs och till och med nöp i den skadade ljumsken. Efter en timmes slakt i bandyhallen så ångrade jag mig mer än nånsin att jag lät mig provoceras till att spela.....

Rehaben har redan börjat och hela dagen idag har gått åt till att sörpla tea och tycka synd om sig själv....

Må gott!

Husse

Då hälsar vi oss själva välkomna tillbaka till den fantastiska K9 enheten igen! Frånfället var ju inte allt för länge, men på grund av en så kallad idrottskada så blev det väl i alla fall ett par-tre månader. Husses försök att bli en helt vanlig polis gick väl sisodär. Hade det varit en vanlig skola och Husse skulle få betyg så kan man väl sammanfatta det med att Husse troligen fått kvarsittning och extraundervisning under sommarlovet.

Sista passen förpassades Husse till inomhustjänst och då för att sitta i vakten. Arbetet här innebär att öppna grindar, kolla larm, svara i telefon och ta emot besök. Husses arbetsplats var en dröm för en tekniknörd eftersom här fanns uppskattningsvis 20 videokameror att leka med, ett par övervakningsdatorer, en IT data, polisdata och sist men inte minst en telefon. För alla som känner Husse "live" så beskriver man det väl mer som att här finns en tumme mitt i handen i kombination med ett inte allt för högt IQ värde. Allt djävla tekniktjafs ställde ju till det och inte blev det lättare av att allt skulle skötas med typ 5 olika styrenheter......

Mitt i allt pipande/larmande så kontaktades ju även Husse av den så kallade "allmänheten". Tunga case som Husse fick hantera var:

Felmärkt kött i butik. Husses 20 år i utomhustjänst i kombination med att telefonhanteringen inte var helt idealisk gjorde att Husse råkade trycka bort den stackaren. Fel knapp i rätt läge säger jag själv, men den missnöjd köttköparen fick väl ånyo ringa om. Och alla som vet svarstiderna hos polisen förstår väl att han fortfarande sitter i telefonkön. Press one for english! Press two.... m.m m.m.

Katt som inte vill gå ut i kylan. Klart som f-n att kattjäveln inte vill gå ut när det är 22 grader kallt. I huset hade han ju fått mat, vatten och värme. Hade jag varit mjauaren hade jag inte heller gått ut förräns urinblåsan i stort sett höll på att explodera. Gav anmälaren ett falskt medlidande och hänvisade till djursjukhuset för expertråd...

Tant Nyfiken! Ville veta om hon blivit anmäld för brott. Kollade hennes register och upptäckte att hon gjort lika mycket anmälningar själv som en mellanstor stad gör under ett år. Låtsades att det var störningar i universum genom att göra krashande ljud i telefonen.... Tror jag nötte ut henne för hon lade på.....

Fru djurvän. Babblade om att hennes hundar blivit påhoppade av andra hundar. Allt var redan anmält så varför störde hon mig när det var skidskytte på TV´n? Var ändå otroligt uthållig, lyssnade och hmmmade lite då och då. Efter ett jävla hummande upptäckte jag att luren var tom... Ännu en vinst till vakten! High-five!

Sen kom vändpunkten! Mattis, barnen och hennes bror anlände till Husses arbetsplats. Såg dom i kameran och förberedde värsta överfallet på sönerna. Anfallet lyckades, barnen skrek, men Husse hade glömt på vilken arbetsplats han var. Poliserna i matrummet trodde Husse blivit överfallen varvid dom kastade sin mat och sprang för att rädda stationsvakten... Dom såg inte helt nöjda ut när dom förstod att det var familjen zoo som återförenats.... Familjen hade med sig semla till Alfahannen i familjen så nu var dagen räddad....

När vi lämnade arenan så var Husse karriär helt slut som vanlig polis. Nu inträdde han sig rollen som hundförare och startade detta med att åka för att rasta hårbollen. Under färden observerades en mycket, mycket gammal man som halvsprang hukandes i kylan. Sa till mig själv att gubben verkligen såg ut att frysa.... Fortsatte ändå hem och tog ut geten för en uppfriskande promenad i 18 graders kyla.

Hårbollen hur het som helst. Hittade en ölburk och så var leken igång. Vår vandring gick längs med stigar, gångvägar, vanliga vägar och sedan ut i skogen. En dåligt upptrampad stig en bit ut i djungeln var vår lekplats för tillfället. Då ser man från långt håll hur den mycket gamla farbrorn kommer haltandes mitt i skogen. Han går mer och mer framåtlutat och faller plötsligt rakt ned i snön....

Där blir gubben liggandes utan en tendens till att röra sig. Jag och Arek var då ca 150 meter från gubben och till och med en smått trög Husse förstod allvaret i situtationen. Teamet sprang mot gubben och under hela ruschen fram så tolkade jag gubbens rörelsemönster som om att han dragit vidare till en annan värld.... La ned Arek en bit ifrån och fortsatte fram. Gubben levde, men skakade av kylan som om han körde breakdance med inslag av robotrörelser.....

Ringde mattis och hon kom som en räddande ängel med en varmkörd bil. Vi lyckades åla upp gubben på benen och halvt släpade honom mot bilen. Det var då jag upptäckte att samarbetet med hårbollen var något luggslitet. Geten hade tagit rollen som "busapa". Hämtat sin ölburk och lekte väl fullt ut med den. Sen ändrade min fyrbente vän karaktär då han upptäckte att gubben ignorerade honom. Geten bärjade köra fulspel genom att göra överfall på farbrorn.... Inte genom att bitas, men genom att göra små stötar med ölburken mot gubbens arm och bröst. Den av kölden Parkinsonsskakandes farbrorn tolkade Getens utfall som lekfullhet vilket ju var bra....

Efter samarbete mellan Husse och mattis så baxades mannen in i bilen och kunde köras till sina släktingar. Under hela resan satt Arek och morrade i bakluckan... Tror faktiskt han vill börja jobba igen! Släktingarna mycket glada över att familjen zoo hittat farbrorn. Meningen var att han skulle åka buss, men gubben hade tagit ett eget initiativ och istället tagit apostlahästarna....

Kan säga så här! Om du är 90 år gammal, ramlar ihop i 18 graders kyla mitt ute i skogen, oförmögen att ta dig upp så är väl inte överlevnadschanserna så där skyhöga va? Gubben får skänka en tanke till Arek för att den fyrbente valde just denna rastrunda denna dag.... Sen att hårbollen var smått lekfull är väl något man kan ta när allt ändå gick så bra....

Må gott!

Husse

Då är Husse inne i sin sista vecka som vanlig polis. Besöket som riktig polis blev ju inte långvarigt, men detta hade ju sin grund i att Husse troligen är född till att rädda mänskligheten och då endast i sällskap med en fyrbenting. Husse nu mycket nöjd och jakten på en arvtagare till Arek har börjat.... Har fått flera erbjudanden om hund och stämde även träff med en tänkbar kandidat. Träffen föll väl ut och Husse bestämde sig för att prova unghunden. Alla bitar föll dock inte på plats av olika anledningar. Detta då en hund redan visade sig vara förutbestämd såsom den som skall skydda Husse i mörkret.....

Planen som följer blir att Husse skall försöka köra vidare ett år med Arek för att sedan slussa in nykomlingen i flocken. Den unghund som Husse ska försöka ta befälet över är som hämtat från helvetet. Har motorer som en rallybil och ett lynne som troligen kommer att göra så att Husse får fler fåror i ansiktet än de åldersstreck som redan sitter där....

Unghunden som Husse skall ta befälet äver är inte ens ett år, men redan bångstyrig som en tjur i Pamplona och då under tjurrusningen.... Vi träffades lite igår och den kamp som det lilla aset bjöd på har gjort att Husse fått teleskoparmar och sönderbitna nagelband. Nice!!! När Husse ombad den lilla att släppa taget så fällde bitchen, ja det är en tik, öronen bakåt, morrade och drog ännu mer för att vinna sitt byte...

Vet även att hundjäveln spårar bra redan nu vilket ju inte gör saken sämre...

Arek då? Ja mycket hänger ju på hans hälsa förstås! Får väl höja dosen av smärtstillande så att vi klarar oss igenom proven. Därefter ingen träning utan endast jakt på banditer. Tror han blir glad av att köra igång igen. Just nu är han bara allmänt odräglig. Hårbollen låter mig inte sova utan kommer hela tiden och buffar mig i ansiktet, vänder täcket ut och in och gör så tills jag stiger upp.... På sin fritid har han just nu bara ett intresse, men han är ju å andra sidan lika besatt som golfspelarna brukar bli. Areks nya hobby är att jucka på äldste sonen. Så fort läge bjuds smyger Schakalen bakom ryggen på grabben. Lägger sina framtassar i läge och kör dobbarna (fotbollsterm för klor) i ryggen på grabben. Sista försöket var riktigt avancerat och snyggt faktiskt. Som en stalker smöööög han upp i soffan. Grabben låg ovetandes och pysslade med datan då han plötsligt blir varse om att PRO´s Alfahanne ämnade bestiga det ungdomliga köttet....

Arek har ju en stor bytesdominans, men till grabbens stora glädje så skall vi nu ta ut det i tjänten i stället för i hemmiljö......

Tack än en gång för alla kommentarer, förslag på hundar samt även erbjudanden om hundar. Det fanns även en fråga om hur f-n vi lyckas spela fotboll ihop med Arek. Så här går det till:

Spelarna gör entré på planen och så även Arek. Arek har egen boll som han hela tiden har i sitt gap. När spelet drar igång så rör inte Arek våran boll annat än när han bryter ett uppspel, avbryter en dribbling eller står i vägen för en passning. Han är mycket svår att passera och har visat ett stort mod i närkampsspelet. Arek har inga fördomar utan alla får vara med. Den fyrbente gör ingen skillnad på folk och fä, barn eller vuxna utan alla verkar vara välkomna att delta....

Må nu gott!

Husse

Sista passet som vanlig polis är nu avslutat och Husse gjorde nog inte något större avtryck i historieböckerna i dag heller. Nästa vecka är det dags att flytta över sakerna till Hundenhetens lokaler och då påbörja jakten på en fyrbenting värdig detta nyutaxaminerade laglexikon som tituleras för Husse. Har redan fått ett erbjudande och det är inte en klassisk polishund. Ska titta på den i veckan och fungerar allt som det ska så ska ni få se på f-n!!! Jag berättar inget mer nu, men hoppas kunna återkomma med mer info vad det lider.

Innan dess så ska familjen zoo få avnjuta nyåret i goda vänners lag. Förhoppningsvis är alla kroppsdelar kvar även under morgondagen, men det vet man ju aldrig när det ska fyras av raketer. Gjorde världens klipp i veckan då grabbarna skulle få välja raketer efter egen smak. Var lite orolig över om kreditkortet skulle börja ryka på grund av övertrassering när en 12 och 14 åring skulle få välja fyrverkerier värdiga att spridas över södra sidan av Stora Staden. Döm om min förvåning när kassakvittot spottade ut att Husse endast var skyldig 88 kr.....

Såg "bomberna" grabbarna valt ut och kom fram till att risken för att dom skulle skada sig själva under avfyrningen skulle vara minimal. 100 raketer av den typ som flyger/vinglar 10 meter för att därefter säga "pop". Ingen större risk för hörselskador kan jag tillägga. Den yngre hade valt någon form av "partypoppers" och det mest skrämmande med dom var nog endast dom vågade färgerna.... Trots Husses kontrollfrågor huruvida vi skulle ha mer bomber o granater så blev svaret nekandes. Dom kunde dock tänka sig att köpa en ask tomtebloss....

Antingen är grabbarna väldigt försiktiga eller så finns det ändå någon form av förlossningsskada....

Nog om detta! Ha nu en riktigt god fortsättning och var rädd om er därute i natten...

Må gott!

Husse

Klockan är 05.40. En person står utanför carporten och då påpälsad som om orten hade varit Mount Everest topp. Den personen ångrar i samma ögonblick att han tagit en morgondusch eftersom både dom allt för ofräscha näshåren och den ovårdade skäggstubben precis frusit till is. Den personen är även medveten om att morgonpromenaden måste fullföljas eftersom den som skall vallas måste göra både nummer ett och två innan det är dags att åka till jobbet... Den med frusna kroppshår börjar att stappla in mot skogen och då i sällskap med han som måste göra sina behov i buskaget. 13 grader kallt ute och rått så in åt helvete. Den som är fyrbent visar entusiasm i 15 meter för att sedan vända åter mot sitt boningshus. Han stoppas effektivt upp och tvingas ut på en rastrunda trots flera försök att vända åter. Anledningen till detta är att Husse måste bege sig till jobbet och där arbeta som en helt vanlig polis och då utan hund....

Arek såg inte helt obekväm och ledsen ut när han fick hoppa tillbaka in i värmen. Husses ambition att rädda världen sjönk ytterligare lite granna när det denna gång inte räckte med att skrapa rutorna på bilens utsida utan även fick nöjet att stifta bekantskap med isytan på insidan.... När Husse väl nått stationen så var energinivån låg, men byggdes sakta upp med lite frukost och varm choklad....

Denna gång skulle Husse få nöjet att åka polisbil ett dagpass. Arbetetet dagtid brukar inte bjuda på några större prövningar så dom stora målen fick bli att ta en morgonfika på ett mysigt café samt inmundiga en god lunch i goda vänners lag. Planerna satts ju självklart på sniskan eftersom det alltid finns någon jävel som ska hitta på djävulskap precis under den tidsrymd där fika och matpaus enligt arbetsmiljölagen var inlagd. Dom tunga case som satte allt på sned var följande tankebryderier:

1 Man med slägga slog sig in i fastighet för att som vi trodde ta någon av daga. Med facit i hand visade det sig vara en morgonberusad man som vevat lite för vådligt med en sopkvast.

2 Bilister som krockat. Ena parten ville ej göra rätt för sig utan tog apostlahästarna och drog iväg i en Ben Jonsson löpning. När alla var klara stod den gamle hundföraren Husse där med noll gripna, men en jävla hög med papper att reda ut....

3 Trafikolycka. Hästsläp voltat och nu låg hästen och sparkade som en galningi släpet. Sanningen var den att hästen blivit lack på att åka släp. Kickat sig ut och nu stod och mumsade snö. Husses uppdrag blev att köra bil o släp medans polisbilen fick eskortera den energifulla ponnyn under promenaden tillbaka till stallet.

4 Man ofredar kvinna. Mannen kvar och hävdade att nyåret skulle firas tillsammans. Kvinnan, som var hämtat som från en skräckfilm, önskade ej manligt sällskap. Visade i stället Husse att hon var naken under blusen varvid Husse fick kämpa med dom kväljningar som nu akut uppstått. Husse flydde lägenheten och räddade även den ofredande mannen från risken att få se samma sak. Samtliga manliga parter lämnade fastigheten i något som kan liknas vid flyktbeteende.

Ja! Detta var Husses fantastiska dag på jobbet och i morgon är det dags igen... Jippie!

Har nu fått besked om att jag får komma tillbaka till Hundenheten den 11 januari..... Jag tror att min fysiska aproach passar sig bättre där en den verbala judo Husse tvingas använda dagligen nu. Har haft pepparsprayen uppe 4-5 gånger under dessa vanliga pass, men inte en jävel verkar vilja ha en dusch. Hmmmm!

Må nu gott!

Husse

Står inte ut längre.... Alla samtal från gamla medarbetare, chefer, media, vänner och groupies har gjort sitt. Husse hade visioner om att erövra ett polisområde, arbeta utan hund och i stället skapa kontakter med samarbetspartners och youngsters med det stora målet att minska brottsligheten och nyrekryteringen till den kriminella världen. På grund av all övertalning från gamla medarbetare och.... Ähh! Vad f-n! lika bra att säga sanningen!!!! Inte en jävel har hört av sig och bett om Husses återkomst till K9.

Arek hade rätt redan från första början. Husse helt oduglig som vanlig snut vilket han blev varse om direkt han kom i kontakt med vanligt polisarbete. Alla år bland fyrbenta och håriga vänner har brutit ned den sociala förmågan till noll vilket ju direkt ställde till problem i nyanställningen. Det visade sig att Husse hade stora problem att anpassa sig till att han nu inte var ensam i bilen. Det visade sig även att ett ännu större problem var konsekvenserna av att lägga en rökare i bilen när man nu inte var ensam om att få njuta av den fruktansvärda odören som en fjärt kan erbjuda.....

Husse bönade och bad om att få komma åter till den verksamhet han föddes till att utföra. Efter att ha hängt och släpat i chefens byxben så kom då beskedet han längtat efter att få höra. "Släpp benet och torka tårarna pojk! Du är välkommen tillbaka!" Husse nu mycket glad, men ändock med ett par små, små problem att lösa.

1 Mattis: Hur skulle hon ställa sig till att Husses långa karriär som vanlig polis nu var till ända?
2 Hur skulle dom nya poliserna klara sig utan Husses närvaro som vanlig polis?
3 Hur skulle ungarna motta nyheten om att Husse vill leka med vargar i stället för människor?

Frågetecken nr 1 löste sig utan problem. Mattis mycket förstående vilket fick Husse att misstänka att mattis druckit lite för mycket ur tetrapacken med vin. Frågetecken nr 2 ännu mindre problem eftersom Husses nya medarbetare knappt visste vad Husse hette trots att vi arbetat tätt ihop under tre hela dagar. Frågetecken nummer tre var det som löste alla knutar. Husses minsta son grät av lycka eftersom Husses beslut om att återinträda som hundförare skulle göra att han slapp få spö i skolan för att Husse var ett pain in the ass mot dom kriminella individerna där.

Allt alltså glass o ballonger. Arek även han mycket glad eftersom Husse direkt drog igång grundträningen för den halte tysken. Målet med övningarna är att Arek ska klara polisens första krav så att vi alla fall kan jobba i två månader. Under den tiden får vi leta efter en lämplig arvtagare....

Denna lilla histioria visar väl ånyo lite av Husses starka och svaga sidor. Typ initiativförmågan och omdömesbiten!!! Vi har inte fått något datum när vi ska börja på hundenheten igen, men förhoppningsvis blir det kring den 10 januari. Jippie!

Under den period Husse nu jobbat som vanlig polis så har han fullgjort hela tre pass ute i verkligheten. Husse har lärt sig väldigt mycket om nya avrapporteringsrutiner vilket har gjort att han somnat mycket skönt på kvällarna. På tre pass har det blivit 10 gripna fångar. 8 av dessa efter att ha lekt indianleken och då smygit sig på banditerna medans dom i god ro trott att man varit på den säkra sidan... Då, som från ingenstans, har farbror blå dykt upp ur en snödriva eller ramlat ned från en grantopp.... Kul att gripa, men inte lika kul att förklara sig med ord som skall få en åklagare eller domstol att riktigt förstå vad som hände där ute i verkligheten....

Ha nu en riktigt god fortsätttning och ett gott nytt år!

Husse o Arek

Då var Husses första pass utan hund avklarat. Den fyrbente hemma med mattis o barn när Husse stängde dörren för att åter träda in i hjälterollen. Dom sorgsna ögonen från schakalen var dock det som etsat sig fast på näthinnan under resan mot nya jobbet. Det var dagen då Husse inte skulle behöva be Arek hålla käften utan i stället föra en sansad och seriös diskussion med en mänsklig kollega. Låtsas vara intresserad av dennes liv istället för att vara egoistisk och bara tänka på sig själv...

Benhölstret borttaget för att då ha ersatts med ett midjehölster. Inget hundkoppel utan bara ett tomrum på den plats där fegsnöret suttit. Hölstret gjorde att jag kände mig som en gammal tjock farbror som dragit upp sina byxor för långt. Kändes som om jag var tvungen att smörja in axlar och armar med liniment bara för att bli så pass mjuk att armen ens skulle kunna nå till den positionen där bössan satt... Fuck! I stället för att träna snabbdrag och snurra puffran runt pekfingret så var det i stället till att om möjligt hinna få upp vapnet innan passet var slut.... Boooooriiiiiing!

Kollegan som tur var både trevlig och duktig i sin yrkesroll vilket fick Husse på något bättre humör. Första jobbet i snöstormen blev till att försöka gripa ett antal klottrare. Packet stod och förstörde en större vägg med sin målarkonst, men hade ingen aning om att dom var observerade. Farbror blå kom till platsen och det blev indiantaktik med målet att smyga sig på, överraska, springa lite och sedan vinna.... Platsen full av sprängsten så varje steg i snön var som rysk roulett. Kommer jag att bryta lårbenet nästa steg eller hur blir det?????

Spänningen steg när vi kom smygande genom skogen och då observerade tre män i sitt utövande. Platsen dock öppen fram till där dom stod vilket försvårade taktiken. Funderade på att bygga en pilbåge, men kollegan meddelade att något sådant ej stod i lagtextens kommentarer vilket skulle utmynna i Husses förflyttning från gatan och in i ett förråd....

Föll tillbaka i den gamla yrkesrollen och tog rollen som galning med polishund. Stormade ut, anropade att packet skulle stanna eller dö inför vargens angrepp. Två av grabbarna trodde på skådespeleriet. Kastade sig handlöst ned i snön och bad för sina liv. Trots att det endast kom en späd uniformprydd polisman med härjat och fårat ansikte så kunde dom inte omsätta fakta.... Tror inte dom fattat än att Husse saknade hund. He! He! He! Den tredje lade på en Ben Jonsson löpning rakt ut i djungeln och i det ögonblicket började Husse fundera på var den mänskliga kollegan tagit vägen....

Blev strax varse när han kom pulsandes i snön, armarna rakt ut och med ett smått begränsat flin i sitt ansikte. Hans löpning hade slutat i en vattentäkt och i stället för att gripa bus fick han göra provet för simborgarmärket. Kollegan såg smått frusen ut när fick äran att vakta dom gripna medans Husse körde tracking efter bandit nummer tre....

Efter en stunds spårande så anträffades bandit nummer tre lika uppgiven som Husses kollega. Detta då även banditen flytt ut i ett kärr. Kamplusten hade svalnat betänkligt och han var till och med beredd att erkänna sina synder....

Det var lite då problemen började! Hade Husse varit hundförare så hade han lämnat packet åt övriga poliser. Snabbt lämnat platsen innan skrivjobb kom på tal. Nu plötsligt var det Husse som skulle redovisa allt som hänt och då på något sätt utelämna det brottsliga han själv gjort och då i stället få med det som enligt lag skall täckas in.... Efter ett antal timmar framför datorerna så hade kollegan guidat Husse genom pappershelvetet och vi kunde ånyo dra oss ut... Tror inte kollegan var helt imponerad av Husses kunskaper, men han höll i alla fall gott humör...

Kvällen fortsatte och vi träffade idiot efter idiot. Den ena galningen efter den andre avlöste varandra. Skillnaden nu var att Husse inte fick använda sin pepparspray hur som helst utan nu var tvungen att redovisa VARFÖR?  Hmmm! När kvällen var slut så var gripandestatistiken uppe i 5 vilket väl får anses vara godkänt. Dock utan den riktiga euforin eftersom sällskapet inte var fyrbent, osocialt och ludet.....

Tycker nästan lite synd om kollegan som fick lida med Husse under 10 timmar. Han var grymt duktig och fick Husse att framstå lite som en dyslektisk analfabet..... But what the fuck! That´s who I am!!!

Må gott!

Husse