POLISHUNDEN AREK

I bland, typ väldigt ofta, så skulle jag vilja ha förmågan att ha någon form av verbal kommunikation med mina hundar. Det skulle definitivt underlätta i jobbet, men framförallt så skulle det vara rätt kul att få en inblick i hur trångt det är mellan ögonen på dom fyrbenta. Vad är det som gör att dom uppskattar en träpinne, en blöt gammal handske eller njutningen över att få dissekrera en gammal ölburk? Just nu sitter arvtagerskan och tittar med tom blick mot dom upphängda ballongerna efter barnkalaset. Om hon bara slängt en blick hade jag väl inte undrat, men nu har hon stirrat ut dom i ett par minuter.... Hmmm! Får nog aldrig svar. I övrigt har veckoslutet varit rätt normalt för att vara hos familjen zoo. Några små saker som brutit ramarna för det normala har väl hänt och då bland annat:

Motionsträningen: Kimbah och jag har cyklat en del och till en början var hon väl inte helimponerad över Husses initativ, men det har ändrat sig rejält. Kimbah gillar att springa och är väl smått kär i cykelns framhjul och cykelljus. Hon har fått lära sig den hårda vägen och då hur ett snurrande däck känns mot undersidan av käken. Skam den som ger sig eftersom hon i lördags provsmakade framhjulet igen. Denna gång petade jag undan henne med vänsterbenet och då överraskade tigerungen Husse med att vända sin kärlek från däcket och i riktning mot benet. Över och underkäken satt fint i vaden varvid Husse skrek och vobblade till. Hönan nu framför däcket varvid trafikolyckan var oundviklig. Som tur var cyklade vi på gräset varvid dom fysiska skadorna var klart begränsade, men ack vilket stukat självförtroende hos föraren till cykeln... - Hundjävel!

På eftermiddagen njöt vi i stället av en biltur. Från håll ser då Husse hur en mötande bil tappar framdäcket. Bilen, som var mycket fin och exklusiv, fortsatte köra trots att föraren måste ha reagerat på att han blev omkörd av ett däck. Husse hjälpsam och blinkade med helljuset för att få föraren att minimera skadorna på sin fina bil. Mr blind och döv fortsatte köra i god fart trots att bilen lutade som ett sjunkande skepp samt att gnistorna från hjulupphängningen sprutade lika tydligt som ett övertänd hus i mörker.... Började skratta och kunde f-n inte sluta. Inget är väl som skadeglädjen va? Undrar om föraren skrattar lika gott när han får fakturan från verkstaden? He! He! He!

Kimbah och Arek njuter av en rasttur medans Husse är viktig i sin fina polisuniform. Pratar högjlutt i mobilen för att visa allmänheten att vi både kan gå och prata samtidigt som vi kan ha roligt. Husse har mobilen i höger hand och vänster arm hållandes i baksidan av poliskopplet. Mycket avkopplad fotpatrull när Kimbah ställer sig i vägen för vänster bens pendel. Husse dock akrobatisk och lyckas lyfta vänster ben över den lilla tiken. Tiken verkar ha bestämt sig för att röra sig och gör så varvid Husses balansgång tar en helt annan vändning. Stöttebenet som nu var på väg för att ta emot rörelsen landade ånyo på Kimbahs rygg och så låg man där igen... Husse föll i leran och mobilen vidare ned i vattenpölen.... Fuck! Ville skrika och jaga hundjäveln, men visste ju att Svenne Banan skulle ta snabbtåget direkt till polisstationen för att anmäla djurplågarpolisen. Bara att lägga band på ilskan, plocka upp förnedringen från marken och därefter skaka vätan ur mobilen. Men min tur så ligger väl hela skiten utlagt på You Tube nu....

Vi gör ju inte bara katastrof utan till och från lyckas vi ju även med huvudsysslan. I dag blev Geten med förare kallade till ett spårjobb. En kvinna med dödslängtan hade petat i sig lite för mycket tabletter och därefter skubbat i väg när polis och ambulans önskade rädda henne från den planerade resan.... Areks uppdrag blev att spåra upp och rädda den sjukvårdsbehövande kvinnan, men platsen var inte att leka med. Fullt med folk och rätt så tuff terräng att bemästra och till en början såg Arek dement ut där han stod i sin spårlina. Hans min uppvisade bara tomhet och ett tag vart jag osäker på om jag dragit med unghunden ut i stället för Arek. Efter ett tag vaknade Schakalen till liv och började att nosa sig framåt. Efter lite kämpande längs gräsmattor, gångvägar, berksknallar och bilvägar så meddelade en patrull att ett vittne sett kvinnan i en offentlig lokal... Det visade sig att vi var typ 100 meter från den lokalen så då visste jag ju att vi var på rätt väg. När jag så tittar upp så visar det sig att kvinnan stod mitt framför oss varvid vinsten var ett faktum...

Ett hyfsat spårjobb i en tuff miljö. Än kan gammelhunden....

Må nu gott!

Husse