POLISHUNDEN AREK

Arvtagerskan!!!! Här kommer jag få ett helvete kan jag säga.... Här räcker bokstavskombinationerna inte till på långa vägar och trots att hon ännu inte formellt blivit polishund så har den lilla vildhästen fått vara med och känna på miljöerna lite. Har ju haft ett antal prövohundar och samtliga har ju varit mellan valp och 3 år kan man väl sammanfatta det med. Många utav hundarna vi haft på besök har haft motorer, vilja och en hel del syrebrist i hjärnan, men även om jag lägger ihop alla bokstavskombinationer på dessa hundar så kommer dom inte i närheten av vad denna tiken har i sig....

Min kära lilla flicka är snart 11 månader, men uppför sig som en tonårstjej som gör revolution mot hela världen. Och då inte bara en revolution utan då samtidigt verkar ha hallucinationer som tar sig olika uttryck. Jag har ju haft förmånen att få följa denna lilla höna enda sedan hon var valp och har hela tiden tjatat på ägarinnan att detta nog är en hund som skulle passa för banditjakt. Tiken har hela tiden varit mycket framåt, orädd och haft en riktigt bra kamp. Det utåtagerande lilla aset har ju inte direkt ändrat karaktär under den tid som gått utan snarare byggt på sig mer mod, kaxighet och till viss del även en portion dryghet och översittarbeteende....

Har testat henne i rätt tuffa miljöer och hon kampar och bjuder till överallt. Hönan är observant, allt för nyfiken och i stort behov av att hela tiden vara längst fram i kopplet. Fröken ADHD använder hela tiden sin lilla nos och letar saker att bära och leka med. Samarbetet med sin nya husse kan sammanfattas med att följande mening:

"Husse är inte chef!"

I går fick kommandorskan följa med ut i verkligheten. I buren intill den stolta, men lite småfeta, hjälten Arek så satt hon och dominerade stort. Så fort någon kom nära buren så visade hon med all önskvärd tydlighet att om fingrar skulle stoppas in mellan gallret så skulle dessa troligen ligga i ICA´s köttfärs i morgon. Det späda lilla aset fick en och annan oförberedd att fly för sitt liv när hon drog igång. Undrar om hon växte något utav detta?

Att ha "liten" i kopplet är som att baxa runt på en vildhäst från prärien och det ser allt annat än proffsigt ut när vi är ute på promenad. Minischakalen har sjukt bra kamp, men typ obefintliga släppanden. Hon låser käkarna, sätter sig ned och blänger sedan på den späde hundföraren med sina söta små ögon. Men släpper det gör hon f-n inte. Det spelar ingen roll om hon så har en bajskorv i munnen och Husse står med en rolig lekboll i handen. Något byte är inte aktuellt och det visar hon tydligt.....

Har lånat henne ett par dagar nu och fårorna i Husses ansikte och blivit både längre och djupare. Har redan nu förstått att jag kommer att få lägga många många timmar i dressyrhallen för att vi två skall bli ett team. Hönan själv tycker nog mest att hon klarar allt själv så lite stram i mungipan kommer nog Husse att bli...

Men som sagt! This Is the one.... Lilla Kimbah har allt och lite till så det vore väl f-n om inte röntgen och L-test skulle gå vägen....

Må gott!

Husse