POLISHUNDEN AREK

Ca 75 år gammal i människoår! Så gammal var Arek när han nu vandrade i riktning mot djursjukhuset, lyckligt ovetandes om att det ånyo var dags för chassikontroll. Mr Amnesia hade helt glömt vilken typ av inrättning han nu stolt gjorde entré i och det tolkar jag genom att se hans glada svansföring och föriga stil när han dånade in genom ingångsdörren. Upp på vågen och tack vare att fett väger mindre än muskler så visade det sig att Arek lyckats hålla sin vikt trots att han odlat ett mycket stort matintresse efter sin pension....

Väl i dom sterila lokalerna så smög sig nog minnena över honom och han återgick till att bli den "positiva" killen och då mer som jag kom ihåg honom. Här fanns fiender i form av andra besökanden och trots att Husse bet schakalen i läppet så fortsatte han småmuttra och fräsa åt allt och alla. När vi blev inbjudna att följa med veterinärassistenten så uteblev av någon anledning det första bettförsöket, men under färden i korridoren fram mot undersökningsrummet så hann min gode hårboll med ett par utfall mot förbipasserande undersökningspersonal....

Som vanligt får man ju sitta en stund och vänta och det lugnar ju inte precis ned den fyrbente. Varje steg utanför rummet mottages med ett par skall, morr och färdigställning till anfall. Denna gång hade man valt ut en av de mer rutinerade veterinärerna, men det spelade föga roll. Så fort hon tog i dörrhandtaget så övertog Arek chefsskapet i lokalerna. Veterinären lyckades åla sig in i rummet likt spökplumpen längs med väggen... När jag lyfte Arek upp mot undersökningsbordet så var det som att lyfta en stelopererad tiger. Med uppdragna läppar och blottade tandstumpar välkomnade Arek den nu parkinsonsskakandes veterinärens händer.... När allt var klart sammanfattades Arek på detta sätt:

Hjärta o lungor: Gick ej att lyssna på. Morr och kraftigt motstånd förstörde all möjlighet till att lyssna i stetoskop.

Svalg o mun: Omöjligt att komma nära. Hon såg dock att tandstatusen hade mycket att önska.

Rygg: Gick faktiskt att känna på eftersom vi var tre personer som höll fast min gode vän.

Ben, knän och övriga leder: Arek mycket bångstyrig, men veterinären tyckte ändå att han var mjuk i lederna. Detta trots att det såg ut som hon försökte böja en frusen köttbit när Arek motsrävigt lät sig hanteras.

Avslutningsvis ville veterinären se Arek trava lite i korridorerna. När vi öppnade dörren till rummet och Arek under morr och stor förighet drog Husse ut ur rummet så visade det sig att vi haft publik. Arek hade tilldragit sig så stor uppmärksamhet att övrig personal ( från säkert avstånd ) tittade på huruvida den undersökande veterinären blivit uppäten eller ej....

Arek nu mycket glad över att vara fri vilket tolkades av veterinären såsom att hårbollen var mycket lätt i steget samt rörde sig obehindrat och graciöst....

När vi lämnade inrättningen så var det som att man hörde en lättnadens suck från personalen. F-n va jobbig han är.....

Må så gott!

Husse