POLISHUNDEN AREK

God morgon kära kropp! Vaknar med ett smile på läpparna eftersom det är lite av min favorit dag Denna dag är nämligen hockeydag och då ett morgonpass mellan 07.00-08.00. Reser mig ur sängen, sträcker ut och inser att det inte är sängen som knakar utan mina knän.... Några spamsiska hopp senare så är kroppen igång och Husse ålar ned för trappan och klär sig i den svettiga stassen som kallas hockeyställ. Även Arek verkar glad över att vi är uppe tidigt och i stället för att överlämna morgonrasten till lilla mattis, så är Husse så snäll att han vandrar ut för att ta hand om sin egen hund.... Arek meddelar grannarna via skall att livet just nu är glass o ballonger, och att alla därute, vakna som sovandes, bör underrättas om att den gamle är glad...

Efter en timmes kamp på skridskorna så är öron och näsa något småfrusna. Järnet hem igen för att åla sig ned i ett varmt bad och på så sätt tina upp en kiropraktors drömkropp. Efter en 15-20 minuters återhämtning så är det dags att kasta sig in Statens kläder och dra i väg för att träda i tjänst. Förmånen som Husse bjudits på i dag är att, på skattebetalarnas bekostnad, få möjligheten att proffessionelt idrotta, bada och sedan träna hund. Än en gång! Tack alla ni som sköter era inbetalningar till Statens konton. Ni finansierar min hälsa och välmående och det får ni tillbaka påfallande ofta i en så kallad rapporteftergift ute på gatan. För ju bättre Husse mår i kropp o själ - desto mer förlåtande blir han när ni gjort ett ringa fel i trafiken.....

Dagen var en så kallade träningsdag där Husse ej skulle behöva fånga tjuvar utan endast träna sin gamla hund. Det visade sig emellertid att Husse i stort sett var ensam hundförare i tjänst i hela Stora Stadens län. Trots detta hann Husse till en början leka lite med Arek och då i form av vapensök, vindmarkering och ett par spår. Allt gick kanon tills polisradion meddelade att Husses lek för skattebetalarnas pengar var över. Nu skulle momsen in och detta genom att team Arek/Husse skulle spåra upp ett par misstänkta biltjuvar. Innan vi hann dit så meddelade dock poliserna på plats att detta var ett ärende av enkel karaktär och någon besserwisser från Hundenheten ej var önskvärd på platsen.... Tack för det! Teamet styrde åter mot hundarnas lekplats, men innan vi hann dit så krockade en bil i ett sjukhusgarage. Föraren hade dammat in sin stiliga bil rakt in i en stolpe. Därefter klivit ur, uppträtt förvirrat, sparkat på sin bil för att därefter försöka köra från platsen. Problemet med detta var att mannen dragit i sin handbroms i maxläge och att bilen därför skrek av nåd när föraren misshandlade gas o koppling i kombination med leken med handbromsen. Föraren lämnade sin bil och försvann i okänd rikting.... Problemet var att det nu började bildas en ansenlig kö av bilar bakom den förvirrade bildrullen....

När teamet från hundenheten kom dit så fanns ju självklart ett vittne. Problemet var att hundekipaget var tvungna att skriva på händelsen och att grunden för detta är att ha ett block o en penna. Efter att även hundföraren uppträtt förvirrat en stund så kunde dock anmälningsupptagningen påbörjas.

Blocket i vänster hand, pennan i höger och sedan ett antal förvirrade frågor till vittnet för att klarlägga händelseförloppet. Vad händer då? Jo! Plötsligt hörs en kraftig smäll! BAM! Innan Husse riktigt har fattat vad som hänt så blir vänsterarmen helt jävla förlamad. Blocket faller till marken och vittnet tar sin hand över sin mun och skriker på hjälp. Strax efter blir även den drabbade varse om vad som hänt eftersom CP knölen i armbågen meddelar att Husse numera är att anses som halvt förlamad.....

What the fuck! En bilförare, typ 95 år, hade kört bil i sin egen lilla värld. Ej upptäckt att det stod en liten polis mitt i gatan utan i stället mosat hundföraren med sin fina bil. När informationen från CP knölen nått hjärnan så blev reaktionen dock snabb. Reptilhjärnan grep in och Husse löpte, halvt förlamad, efter den skabbiga Volvon. Efter ett par fina högerkrokar i bakluckan så stannade våldsmannen. Nu sa Husses hjärna att det var läge att slita ut föraren, lägga ned honom på marken och sätta på handbojorna så dj-vla hårt att det inte ens skulle gå att öppna dom med nyckel.

När dörren öppnades och jag såg att mannen var närmare 100 år så försvann all ilska. Mannen undanbad sig all kontakt med en arg hundförare, men bad efter ett tag om ursäkt för att han mosat en av Staten utsedd hjälte. Ursäkten godtogs och muttrandes kunde jag fortsätta med min viktiga anmälningsupptagning. Tänkte att det nog inte var så farligt, men si det är inte heller helt bra.... Nu efter ett par dagar så säger vänster arm att den vill vila....

Vad hände då med galningen som krockat, lämnat sin bil, sparkat, spottat och fräst då? Jo! Han hittade vi på avdelningen där man föder barn. Det visade sig att han nu var på väg att bli far och att all stress o press gjort att han kört rakt in i stolpen..... I all förvirring, förväntan och oro så hade allt det andra kommit utav bara farten....

Team Arek/Husse drog tillbaka till dressyrplatsen. Där blev det en långpromenad och en god fika. Vi sammanfattade dagen med att vi har det gryyyyyyymmmmmt bra.....

Må gott!

Husse