EN HÄNDELSERIK DAG...
I väg på lite hunträning och promenad. Denna gång bestämde sig geten och den unge att göra upp ordentligt. Efter 5-6 karatesparkar från Husse så var parterna särade, men defenetivt beredda på en rond två. Bestämde mig för att tala om för den nye vem som var chef i patrullen. Övergick från karate till brottning och Kurre fick känna sig besegrad.
Familjen drog i väg på mysigt fika och då i ett ombonat wärdshus söder om den Stora Staden. I avvaktan på fikasällskapet så beundrade vi det fina fikabordet. Ett gällt skrik på hjälp avbröt vårt suktande efter socker. Då vi sprang för att kontrollera vad som hänt så observerade vi två kvinnor som verkade jucka på varandra.... Först fattade vi ingenting, men efter att den ena skrek efter ambulans och den andra saknade syre, så kunde även vi lägga i hop två och två. Den fikaglade damen hade satt en morotsbit i halsen och saknade nu syre. Paniken syntes i damernas ögon varvid vi bestämde oss för att hjälpa till.
Efter lite kraftfull Heimlich under bröstkorgen så spottades moroten upp och syret kom åter. Lite blek om nosen, men ändå tacksam, så kunde damen fortsätta mysa med sitt fika.... Tur att hon inte var ensam där för då kunde det nog gått illa....
Lite duktiga kände vi oss när vi vandrade därifrån. Detta bara ett kort tag för medans vi hyllade vår fina insats så observeras hur ännu en ur föreningen PRO överraskar oss alla. Damen backar ut i god fart, glömmer titta bakåt och far rakt in i vårt fikasällskaps dyra sportbil. Damen vinglar ut och basunerar ut att hon tappat koncentrtionen för ett ögonblick och detta blev då faktum.... Vårt fikasällskap fick smala ögon, men uppvisade ändå ett förundransvärt lugn. Bra gjort!!!
Vidare till nya ärenden och passar då på att ta en liten matbit för att stilla den värsta hungern. Efter typ 5 tuggan så händer det: Avbiten tand o jääääääävlaaaaaaar vad ont det gjorde. Tror jag var avsvimmad en microsekund innan kallasvetten porlade fram. Försökte ändå peta i mig resten av födan, men ville inget hellre än att krossa porslin och skrika könsord. Tur man är svensk och så förb---nat präktig. Fan va jag är tunn!
Som avslutning på denna eländesdag så drog jag och unghunden Kurre i väg på ett dressyrpass. Detta gjorde den lilla filuren galant varvid man ånyo skiner som en sol!
Må nu gott!
Husse
VÄLKOMMEN KURRE!
Det svängar snabbt i den här branschen kan man väl säga. Har ju nyligen lämnat i från mig den apatiske Bus och då glidit fram på en räkmacka med Arek. Kunnat göra precis som jag velat i form av träning, fika och allehanda andra initiativ. Även detta blir ju tråkigt i längden och då Arek är så sliten i kroppen att det är svårt att träna honom så har ju ADHD delen i kroppen blivit mer och mer aktiv....
Men som sagt! Det svänger ju snabbt inom vår värld. I går fick jag ett samtal om en hund som testats av polisen. Man fann honom väl lämplig och av sådan art att Husse skulle kunna trivas med honom. Efter att ha hört testdelarna så vattnades det i munnen varvid jag slog till..... Två timmar senare stod vi i den norra delen av den Stora Staden och plingande förväntansfullt på en villadörr. Plingade och plingade, men ingen öppnade!!!! Efter typ 5 minuter så upptäckte den utvecklingsstörde hundförararen (Husse) att ringklockan inte fungerade... Inte konstigt att ingen öppnade. Efter en försiktig knack och två steg bakåt så öppnades dörren. Ut flög en hund, förbi allt och alla och fram till polisbilen. Två sekunder senare utspelade det sig ett hundslagsmål mellan unghund och gammelget. Tur att gallret var emellan.....
Lastade in den unge och for i väg för att rasta och socialisera mig med honom. Han dock inte långt innan vi fick jobb. Unghundens nya karriär hade redan tagit fart och han gjorde ingen besviken. Satt upp i 200 km i timmen, skällde ondsint då luckan öppnades och blängde stint på bråkstakarna utanför. Stämningen lugnade ned sig markant och polisen hade vunnit igen....
Vidare till rastningen och en av oss blev rastad i alla fall. Unghunden drog runt med Husse över fälten i galopp!!! Här fanns det energi vill jag lova. Fram med en liten leksak och så var vi i gång.... Överraskningen med denna hund, i jämförelse med mina andra unghundar, var att den här hunden VILLE leka med MIG.... Alla andra hundar har ju tagit sin belöning och dragit 2 km i från den plats där jag stod.... KUL!!!
Kände att det var lika bra att han fick hälsa på Arek varvid vi hämtade även den positive killen. Två sekunder senare var det hundslagsmål. 1 minut senare hundslagsmål igen och som avslutning faktiskt ett hundslagsmål efter 5 minuter. Kul att ha två hundar.
Väl hemma så undrade familjen så klart vem den nye filuren var. Han fick vara kvar hemma medans jag åkte för att ställa in polisbilen. Efter en timme ringde familjen och lät meddela att unghunden inte var still en sekund. Han hämtade saker och skulle leka hela tiden. Bland annat hittade han en fotboll och en katt!!!! Mjiiiiiauuuuuu!!!! Shit va snabba katter kan vara i bland!
I dag kändes det som om vi verkligen skulle starta upp unghundens karriär. Började med att Mattis gick en 40 minuters promenad, därefter mat och en ny promenad i sällskap med gammelgeten. Nya försök till hundslagsmål, men lite bättre än under gårdagen. Därefter drog vi iväg på lite lek och detta ställde sig unghunden mycket positiv till. Har upptäckt att det enda han kan, 19 månader gammal, är kommando "sitt". I övrigt var det sparsamt med kunskaper. Dock gjorde han flera försök att blidka Husse så det ska nog gå bra......
Nu har vi precis varit ute på en mindre promenad där jag sökte kontakt med den unge via hundgodis. Resultat: Positivt!
Innan jag fick äran att hämta detta energiknippe så var ju livet rätt behagligt. Vi fick till och med ihop innebandygäng inför nattpasset. Innebandyn på mitt jobb är väl inte så lik riktigt innebandy. Arenan är mer lik en mindre Gladiatorarena. Skulle man mot förmodan lyckas ta emot bollen och försöka dribbla så kan man kallt räkna med att bli misshandlad av motspelarna. Polisbandy är mycket brutal och härdande. Vi har ju besök av en polis som vill bli hundförare och även hon fick vara med. Hon lät meddela att hon saknade bollkänsla, men skulle ställa upp ändå. Det visade sig att hon saknade mer än bollkänsla! Kvinnan saknade även empati! Sällan har jag blivit så blåslagen som denna gång. Rapp över armen, rapp över benen, kroppstacklingar och verbala påhopp.... Alldeles öm i kroppen!!!!
Vad gäller jobbiten så är jag tveksam till om jag någonsin kommer att gripa igen. Är så långt ifrån flyt man kan komma just nu. Men som vi säger i branschen: Efter regn kommer sol!!!!
Avslutar dagens blogg med att hälsa min nya unghund välkommen! Välkommen Kurre!
Husse
NÄR PROFFSEN HANTERAR HUND...
Nåja! All träning gör ju att vi blir grymma på att hantera hund. I alla fall tycker vi det själva.... Det blir ju dock inte alltid som man tänkt sig vilket dagens historia är bevis för. Efter att samtliga hundförare anlänt till träningscentret så måste ju hundarna få sin lilla kiss och rastrunda innan dagens träning kör i gång. Så även i dag. Då vi har så hiiiiimla bra lydnad på våra getter så blir det ju lätt att man hamnar i en liten värd av andra tankar. Tankar, funderingar och planeringar avlöser varandra medans hunden lyfter på benet vid varje snöhög.
I ögonvrån ser jag då hur en fyrbenting kommer löpandes över snöfälten och då i riktning mot mig och geten. Tittar långt efter dennes förare och ser då hur just han går i den nyss sagda drömvärlden. Händerna i fickorna, filosoferandes och kisandes upp mot morgonsolen. Va fan!!!! Ser han inte att hans get har dragit och nu är i full galopp mot oss???
Inte svårt att förstå vad den elake har för plan då han närmar sig i 50 km i timmen. Tittar än en gång efter den elakes husse, men han är fortfarande i drömmarnas värld. Arek och den anfallande hamnar två meter från varandra. Stillaståendes i avaktan på att någon ska ta första steget.
Den numera smått stissiga ägaren till Arek försöker skrämma i väg den anfallande. Resultat: Ingen respons!
Då går gånggongen och getterna drar ihop i en våldsam kamp. Sneglar bort mot den andre ägaren och denne står nu med händerna i fickorna ca 200 meter bort och tittar mot kampen i snön. Poletten har inte ramlat ned varvid jag förstår att det är jag, ensam, som skall avbryta två vargar från att förgöra varandra.....
Förändras till värsta mördarmaskinen. Kastar mig fram och i samma drag åker batongen upp. Slår ut den expanderbara delen och kastar mig vrålandes fram. Crasch! Boooom! Baang! Arek får en över ryggen och anfallaren två snabba i nacken. Kampen avslutas raskt och moloket vänder den anfallande geten och försvinner bortåt över fältet.... Arg som ett bi tittar jag mot den andra hundfören och nu. Nu har hissen åkt ända upp. Han har upptäckt att det var HANS hund som dragit över fältet. Det var HANS hund som anfallit lilla Arek!
När han strax efter kommer fram till oss i sin bil så känner jag stor vrede. Den övergår snabbt då hundföraren ber kraftfullt om ursäkt samt utbringar följande kommentar: Förlåt! Förlåt! Han har aldrig gjort så här förut. Jag stod på håll och undrade vem fan det var som hade så dålig pli på sin hund. När jag sedan börjar titta efter min hund så förstår jag ju att det är han som flytt fältet och startat ett hundslagsmål.....
Det går inte att bli arg då!
Som tur var så blev det inga skador på hundarna....
Kontentan får dock bli: Hur bra pli du än har på din hund så gäller det att se upp....
Minns själv hur jag gått ut med Arek hemma på gångvägen. Han gick fint vid sidan och ingen person fanns framför. Lät honom springa fritt, gäsapade och blundade samtidigt. Vaknade till liv två sekunder senare av ett kvinnoskrik samt hundskall. Vände mig om och fick se att Arek "ställt" upp en dam som gick bakom oss......
Må gott!
Husse
SKITVÄDER.... ELLER?
Hade jag satt mig där som det ser ut nu så hade is-tea passat bättre. Troligen hade grannen även fått bända bort mig då jag frysit fast på altanstaketet mot solsidan. All hundträning har man i stort sett fått lägga åt sidan eftersom vädret skojat till det med oss. Lite promenader, jogging, saksök och lydnad är allt som geten fått sig till godo.....
Men snön är ju inte bara till ondo! Vet inte om ni minns att jag köpte en fyrhjuling för någon månad sedan. Den har visat sig från sin allra bästa sida då snön lagt sig på marken. Hur kul som helst att sladda runt med leksaken på närliggande gator och torg. Ungarna har även dom fått sitt lystmäte uppfyllt eftersom fyrhjulingen dragit runt dem på pulka i 40 km/h. Snön sprutade, ungarna skrek och Husse jublade. Hade i och för sig kunnat använda Arek till personsök efter att ungarna trillat av någonstans längs med körvägen.......
För att få lön måste jag ju även gå till jobbet och så även i dag. Började med ett inbrott där två gärningsmän sprungit i väg efter upptäckt. Vi var där 30 minuter efter händelsen vilket i sig innebär att vi är helt rökta och då chanslösa till att spåra i fatt banditerna. Detta då det var i Stora Staden. Stora Staden innebär att det rör sig många, många människor och detta i sin tur gör att det blir svårt för hundarna att intressera sig för det gamla spåret.
Geten gjorde dock sitt bästa efter förutsättningarna. Hittade en burksamlare, bajsade på en skolgård samt anträffade även en halv tennisboll. Hade dessa fynd och avlämningar fört utredningarna framåt så hade Husse varit stolt. Dock lät jag ej meddela vår framfart till insatschefen då jag antog att han ej ämnade anteckna ned Areks framfart ändå....
I övrigt var det tunnsått med jobb varvid vi gjorde saker som vi är ganska bra på: Fika!
I morgon är det dressyrdag och då ska vi förhoppningsvis vara lite mer alerta och kunskapstörstande. Men tills dess får ni nöja er med att titta på lite nyinlagda foton. Titta speciellt på fotot där valpen Bus sitter 50 meter ut på ett fält. Jag har strax innan försökt med alla medel att kalla in det lilla aset. Dock utan att lyckas. Jag tycker den bilden symboliserar min förmåga att dressera hundar....
Må gott!
Husse
SISTA BILDEN PÅ BUS...
BUS O JAG SAMARBETAR!!!
AREK BETAR GRÄS...
NYTTIGT PÅSKGODIS FRÅN PRAON
NYTTIG FRUKTSALLAD!
DÄR FICK MAN SLITA....
Ett sätt är ju att göra roliga träningar och samtidigt ha militärisk disciplin!
Då det ånyo var dags för träning så var lockelsen konstgräs och löftet om att få spela lite tvåmål i slutet av träningen. Ville man så får man även ta med den förbjudna lockelsen (brudarna) som publik. Detta kan ju göra att intensiteten på träningrna stiger eftersom varje brunstig liten tjur vill visa groupiserna vad man kan.....
Då lade sig vädergudarna i och skickade ned värsta snöovädret. Shit! Vad att göra! Jo! I stället för att ställa in träningen så ramlade en idé ned från fysgruppens del i hjärnan. Husse kan ju skotta fotbollsplanen ren från snö!!! Vilken bra idé tänkte jag. Drog upp till träningen 5 timmar innan start för att känna lite på snön. Tanken var att jag skulle skotta halva 7-mannaplanen nu och resten strax innan träningen. Lånade stora snöskyffeln, brottade in den i bilen och drog till arenan. Brottade ut skyffeln igen och släpade den mot den nu snöfyllda planen.
Då dök lilla sambons arbetskamrater upp i en polisbil. Förklarade att grabbarna betalt medlemsavgift och att dom därmed har rätten att spela boll. Poliserna såg frågande ut, men också lite ansträngda över den dåliga luft som nu briserade i närområdet. Jag hade nämligen inte sett polisbilen komma och då jag släpade ut den tunga skyffeln så gjorde ansträngningen att jag råkade släppa lite gas..... Aerosolen, och dess doft, kommer jo ofta lite i efterdyningarna. Detta i sin tur gjorde ju att ordningsmakten drabbades. Jag vill därför framföra en ursäkt till poliskvinnan X och dennes kollega Y.
Då jag äntligen fått ut skyffeln på arenan så kunde jag se att snötäcket var ca 5 cm tjockt vilket borde göra detta snabbjobbat. Poliserna X och Y stod kvar och kollade då jag körde igång. Tyckte troligen att jag var lite knäpp även om dom aldrig sade det. Tog sats med det första spadtaget och HELVETE vad tungt det var......
Det visade sig vara blötsnö och varje spadtag kändes som om jag lyfte upp hela Antarktis. Kände direkt att det här kommer att bli slitsamt och jag fick inte fel.... Kunde ju inte ge upp när jag brett och vitt lovat att grabbarna skulle få spela boll. Ville ju inte heller att dom bara skulle få röra sig i en liten kvadrat á 2 x 2 meter....
Efter 4 timmars non-stop skottning så hade ytan blivit så pass att man skulle kunna genomföra ett träningspass. Ytan var ca 45 x 40 meter och jag började känna mig smånöjd. Då överraskade Gud mig med en liten snöby. Liten och liten förresten! Det snöade så jävligt att jag var tvungen att börja om från börja igen. Under timmarna som gått så hade det även blivit lite kyligare. Detta i sin tur gjorde att den sista snön som kom frös fast i konstgräset. Detta i sin tur innebar att jag fick slita som värsta galärslaven för att få bort den snöskorpan.....
Efter sammanlagt 5 timmars skottning så var planen spelduglig igen. Grabbarna vandrade in på arenan och kunde genomföra ett träningspass. Kylan gjorde dock att alla brudar höll sig hemma. Sorry grabbar!
De ödmjuka grabbarna tvingades att tacka coach 2 för skottningen och då av coach 1. Grabbarna förstod nog inte att jag tappat 9 liter vätska ur denna redan späda lilla kropp. Allt för att dom skulle avhålla sig från alla synder som samhället i övrigt har att erbjuda....
Jag förstod ju att denna fysiska aktivitet skulle straffa sig och jag fick inte fel. Redan på kvällen började "influensakänslan" smyga sig på. Ont i lederna, vek som en åldrig pensionär och skör som en Kinavas. My god! Nu ångrar jag mitt ingrepp och försök att styra över årstiderna....
Ha en glad påsk!
Husse
EN DAG I STORA STADEN...
Då vi är vana att arbeta ensamma, till stor del är odugliga på lagtext och endast kan ge feed-back på två sätt så var nog ledningen smått nervösa när man släppte in oss för att kontrollera nykterheten på människor. Vårt belöningssystem är ju att ge bollen till den duktige medans vi belönar felbeteenden med ett koppelryck. Fanns alltså chans till rätt så sjyssta uppvisningar om någon glömt ett bälte eller har glömt att betala vägskatten.... Skämt åsido! Vi KAN uppföra oss om vi måste.....
Själv fick jag börja dagen med lite hockey, en god frukost och sedan dom klassiska bilköerna in mot Stora Staden. Väl där så blev man posterad på en bro där det ömsom vräkte ned snö och ömsom var värmebölja och strålande sol. I denna typ av verksamhet möter man väldigt många olika människor. Vi har den positive som i stort sett har körkortet ute innan han stannat bilen, blåser i alkometern innan den laddat klart, berättar en anektot från sitt liv innan han storstilat tackar för att polisen finns.
Vi har skämtaren som tar över frågeställningarna, ställer motfrågor och käckt blinkar med ena ögat ungefär som att vi känt varandra i 10 år.
Här finns också den nervöse. Den som troligen aldrig blivit stoppad av polisen innan varvid allt fullkomligt blir kaos. Exempel på detta är att man får motorstopp, stänger av tändingen och får panik då det ej går att få ned elhissarna. Frustrationen och rädslan att den bistre polisen inom tre sekunder troligen kommer att krossa rutan och slita ut den nervöse lyser igenom. Det brukar dock lösa sig då man själv får öppna deras bildörr..... Att sedan hitta körkortet som legat dolt i 15 år är inte heller så lätt när man skakar som värsta Parkinsonpatienten. Vi ska inte glömma momentet att med tomma lungor försöka lämna ett utandningsprov i polismannens alkometer. Trots avsaknad av luft gör hon ändå ett försök att blidka apparaten. Följden blir utpoppande ögon, yrsel och ett misslyckat test.... Finalen på denna typ av förare är att man kör från platsen innan man fått tillbaka sitt körkort...Lättad över att ha klarat alla test så far man i väg. Oftast bara 10-15 meter innan man kommer på sig själv.... Samma procedur igen med elhissar och motorstopp.... Roligaste "kunden" att se som polisman....
Sen har vi den arrogante. Mannen som alltid har bråttom, fnyser åt alla moment, svarar inte på tilltal, blåser aggressivt i alkometern för att sedan sladdandes köra från platsen.... Kan även bjuda på en kommentar om " leta efter Palmes mördare i stället" alternativt "det är jag som har betalt dina kläder". Eftersom dom till viss del har rätt så brukar jag tacka för kläderna då jag är nöjd med dom. Det är ju faktiskt skattepengarna som finansierat mina fina kläder......
Det finns en uppsjö av olika beteenden och ni skulle bli mörkrädda om ni fick höra allt som sades till oss under våra ingripandet. Orkar inte deppa ned er med detta förakt utan nöjer mig med att säga att 99 procent av alla vi träffar är kanonfolk. Den sista procenten har det nog värst själv..... Kan även meddela att på över 300 alkoholutandningsprov så var det ingen som var rattfull och endast två som blev rapporterade för trafikbrott. Alltså kan vi sammanfatta det med att "ni vanliga människor därute - sköter er perfekt"
Fortsätt med det!
Husse
GODIS É GOTT!!!
Platsen för händelsen är minst sagt trafikerad vilket innebar en hel del publik och då med varierande nykterhet. Här fanns även ett uppdåd av fina fotografer som tänkte föreviga "årets polisbild". Dom blev nog inte besvikna även om bilderna kanske inte kommer att föra utredningen framåt.....
När vi gjorde entré på arenan så var geten laddad till tänderna. Han verkade oberörd över publiktrycket och bara inställd på att göra ett gott jobb. Eftersom jag kan styra honom genom ord och tecken så såg nog söket grymt imponerande ut. Höger! Vänster! Orden smektes ur munnen och geten reagerade inom en sekund. Ut vänster - nosa av/analysera. Ut höger - samma procedur. Med viss stolthet styrde jag vargen genom området, men fynden blev inte riktigt vad man hoppades på. Eller vad sägs om följande fynd:
Styrning längs husväggen, geten viker ut i vägbanan och blir grymt intensiv. Precis utanför hamburgerrestaurangen med alla dess besökare som klistrade vid fönstret. Vad har han funnit? Går närmare och tänder ficklampan. Geten har nu analyserat fyndet färdigt och reagerar enligt sitt genetiska mönster. Mums! Mums! Tre pommes frittes ner i magen....
Vidare närmare den trolig brottsplatsen, intensiv igen varvid Husses hopp ökar igen.... Analys klar och nu äts det kebabkött i stället..... Geten tycker uppdraget är tilltalande och har inget emot att jag styr över honom på andra sidan gatan. Den plats där det endast finns butiker och då alltså ingen mat. Skickar Arek åt vänster, han skickar i väg ett kampskall och far i väg i hög fart i riktning mot fasaden.
Det är nu han bjuder på La Grande Finale! Den halvblinde gamle fyrbentingen har uppenbarligen ej sett nytvättade fönster och då speciellt inte om hela entrén består av dem. Två sekunder hinner geten le förnöjt innan det tar tvärstopp med nosen mot fönstret. När han sedan vingligt vänder åter mot trygga husse så jublas det förnöjt bland den salongsberusade publiken. Vi lämnar arenan och tackar förnöjt för applåderna. Samtidigt hoppas vi på att här inte fanns några bevisföremål utan endast andra mål....
Han é för go min gamla hund!
Husse
TYST O TOMT...
Nu har det skett! Åtminsdonde om allt fungerar bra i den nya familjen. Bus ska nu få tillbringa fritiden tillsammans med en annan polisfamilj. Skiftet skedde i dag och det kändes faktiskt jättebra då familjen visade sig vara helt normal fastän dom hörde hemma norr om den Stora Staden. Man har haft hund tidigare och samtliga verkade vara genuint sugna på att få ta hand om valpen Bus... Hoppas det fungerar nu så att samtliga inblandade får det riktigt bra.... Rapporter gäller komma vad det lider...
Men som sagt! Harmoni var det inte i vår bil kan man säga. Stämningen i kraftig moll. Ungarna helt empatilösa, Husse gjorde försök att spela oberörd och mattis grinade för oss alla. Sista minnet blir Bus tomma blick och hängande öron när dörren till bilen stängdes igen. Fastän man vet att valpjäveln här grymt otrogen och redan nu har det kanonkul så känner man sig som en riktig loooooooser....
Gammelgeten däremot levde upp på resan hem. Satt i bilen och gosade med hela familjen. Hämtade direkt en pinne under promenaden och njöt förnöjt när ingen lite fyrbenting bet honom i nacken och hela tiden försöker sno det han bär....
Vi har ju även jobbat lite under helgen. Gammelgeten var grymt laddad och gjorde ett par fina jobb. Bland annat så bjöd han mig på långspår i tätort då han spårade efter en misstänkt rattfyllerist. Han jobbade på intensivt och spårade upp halva ortens invånare. Dock ej den rätta..... När han äntligen lugnat ned sig så var jag så dj---vla svettig att det rann längs med hela kroppen. Under resan tillbaka till bilen så passade han på att skrämma livet ur ett par ungdomar. En av grabbarna hade smygit ned i ett prång för att pinka ut lite alkohol. Plötsligt står något hårigt intill honom samtidigt som en barsk röst ifrågasätter vad han pysslar med.... Grabben svarade bara att han skulle kissa. Hela berättelsen under det att tårarna sprutade ut ur ögonen... Lite dåligt samvete måste han ha haft va????
När vi nästan var tillbaka vid bilen så observerade vi ett par män som uppträdde mystiskt på en parkering. Då det kom in en bil så sprang man hukandes iväg... Hmmmm! Mystiskt. Geten och jag lade upp en plan för att smyga oss på nidingarna och denna lyckades till fullo. Då grabbarna passerade förbi på en mörk gångväg så hade jag och geten gömt oss i en hålighet bakom en sten. Geten tilltalade grabbarna genom att kasta sig ut i kopplets längd och skälla an.... Effekten lät inte vänta på sig. Grabbarna skrek (ej pubertetsskrik) och uppvisade ett beteende som om Liemannen precis kommit för att hämta upp dom....
Efter lite samtal så kom vi fram till att grabbarna nog var rätt oskyldiga varvid dom fick gå vidare.... Jag och geten gjorde dock "high-five" för att fira den fina effekten av vår kurragömma lek.
Därefter vidare mot nästa ort. Där hade en anmälare skrämt iväg tre killar som krossat en busskur. Vi kom dit en kvart efter händelsen och min gissningar var då att grabbarna redan flytt ett par mil. Tog ändå ut geten, men lät honom frispåra. Geten tuffade på i maklig takt, men blev strax mer och mer intensiv. Nu var tempot högt varvid jag fick koppla på honom spårlinan för att kunna hänga med.... Till höger upp på en väg så gick tre grabbar som mycket väl kunde stämma in. Problemet var dock att Arek spårade i en helt annan riktning. F-n! Vad att göra? Stoppa dem eller fortsätta spåra? Valde att spåra vidare....
Geten ångade på ett par gator fram innan han vek in bakom en tomt. Därefter runt huset och tillbaka samma väg vi kommit. Vidare upp på den väg där jag sett grabbarna en stund innan. Typiskt! Klart som f-n att det var dom som krossat rutorna och nu lubbat iväg som värsta 100 meterslöparna. Inte troligt att dom stannat då dom såg att det kom en hund en bit bakom heller. Förbannade mitt misstag, men fortsatte spåra.... Spåret vek vidare in på nästa gata, in på ett dagis och där var dom..... Jippie!
Arek anropade via skall att det var dags att ge upp. Man såg på grabbarna att man värderade fortsatt flykt, inklusive bett, eller att ge upp. Man gav upp! Då man stod snygg uppradade så kom en välbekant doft smygande.... Människobajs!!! En av de tidigare så kaxiga pojkarna hade nu lämnat av gods i sin egen byxa. Detta som ett resultat av sin hund/polisrädsla.
En del får sitt straff direkt! Härligt!
Ett kanonbra spår av geten. Tack så mycket.
Nu går vi på ledighet. Under denna ledighet så ska jag och Arek träna lydnad och spår.Detta utan att bli störda av Bus... (Snyft!)
Må gott!
Husse
BRA DRAG I LINAN....
I dag vaknade jag hör och häpna innan klockan ringde! 05.00 slog man upp sina tindrande ögon, pigg som en mört och hör till och med hur fåglarna kvittrar. Kliver upp och ser då att klockan är grymt tidigt, men det är lika bra att köra igång ändå. Tittar ut för att se dom underbara fåglarna, men upptäcker då att det till och med är svårt att titta ut på grund av det täta regnet.... Den stackars fågeln man hörde satt nog och sov på en gren. Vaknade troligen sedan till av att han fick en iskall droppe regn i nacken. Det var alltså troligen inget vackert kvitter utan ett skri i panik... Varför regnar det alltid på mina dressyrdagar?
I väg till jobbet och vidare ned mot vår fina dressyrplats. I dag stod spår, saksök, personsök och skydd på schemat. Planen blev att vi skulle lägga spår till varandra och medans dom vilade så skulle vi köra personsök. Polishunden Kurres husse skulle lägga spår åt Gammelgeten och jag skulle lägga spår till en blivande hundförare. Eftersom inget skall vara lätt så fick hon ett rätt svårt spår på fält, därefter rakt ut i klorofyllen och då i alla uppförsbackar jag kunde hitta. Som avslutning så vände spåret sedan nedåt i det absolut brantaste partiet. He! He! He!
Personsöket gick galant för samtliga parter och då var det dags för spåren. Två timmar gamla spår på gräset. Regn hela tiden varvid det kunde bli lite marigt. Frågade Kurres husse var Areks spår var och fick då ett frågande utryck till svar. Det visade sig att Kurres husse glömt att HAN skulle lägga ett spår..... Alltså fick alla hundförare varsit spår UTOM vi.... Harmoni? Nej! Det går dock inte att bli arg på Kurres husse. Han är allt för genomsnäll för det....
Vi fick åka i väg och göra saksök i stället. Även detta gick kanonbra så då firade vi detta med lunch. Under lunchen så observerades en älg som kom spatserandes genom skogen och ut på fältet alldeles utanför våra lokaler. Dom är grymt mäktiga att se..
Efter lunchen så var det dags för spår i tätort. Alltså spår på grus och asfalt. Även detta i hällregn. Dock gick spårandet grymt bra så man var i riktigt god harmoni trots att blötan sträckte sig ända förbi långkalsongerna och in på skinnet.... Även valpen Bus fick vara med och kör hårda spår. Han fick följa med ut och gå i koppel på de ställen där vi spårat. Det lilla aset visade sig spåra bättre på asfalt än i skogen. Jag blir inte klok på den där lilla....
Nu var det dags att få lite feedback på hur den blivande hundförardamen löst sitt spår. Kvittrande och stolt visade hon upp samtliga apporter som legat i spåret. Dock kunde hon inte uppvisa slutföremålet! Hon uppgav att spåret gått bra, och att hot retat sig på att det j-vla spåret gick rakt upp för ett berg, vidare in i skogen och sedan på alla vidriga skogsställen man kunde tänka sig. Spåret blev också väl långt tyckte hon varvid hon avbröt då hon kom ut ur skogen strax innan vår dressyrplats........
Inte svårt att lista ut vad hundförarkvinnan råkat ut för. Efter typ sista apporten så har hon klivit rakt in i älgspåret. Hon tyckte det blev bra drag i linan efter ett tag..... Det roliga var att hon kom ut precis där man sett älgen komma ut från skogen.... Tur att det blev en äng där och att inte stora skogen fortsatte. Då hade vi fått kalla in helikopter och hemvärnet...
Må nu gott!
Husse
HÄR HÄNDER DET SAKER...
Denna vecka har gått i två olika tecken. Tecken nummer ett har varit att väcka den apatiske valpen till liv. Nya trix och fix inför varje vecka. Denna vecka har temat varit byteshöjande lekar, spår samt försök till lydnad. Den apatiske valpen har bara sett söt ut och har inte förstått vad Husse vill att han ska göra...
Tecken nummer två har varit lite mer oroande. Typ att Husse har försökt väcka mig till liv. Bengeten har lurat folk hit och dit och då till att lägga skogs och ängsspår till lilla mig.... Hans oro består i att jag är lite fladdrig i skogen och då missar en och annan apport. Typ alla! Husse har tvingat spårläggarna, ofta unga, nya hundförare, som ej vågar säga nej till att lägga dessa spår. Gett dom en snabbgenomgång i GPS en och därefter skickat ut dom i vilda skogen. Därefter har han KOLLAT att jag går i rätt spår och inte lurar honom.... Var tvungen att visa var dom dj-vla apporterna var för att få slut på allt långspårande.... Nåja! Det är ju rätt kul att bli aktiverad så jag ska väl inte klaga....
I dag har ju Husse gett upp valpen igen. Typ för 3:e gången den här veckan. Han har kommit fram till att charmören är söt, men i stort sett oduglig. Han gafflar på tufft hundförarmanér att valpjäveln ska bort och det fortast möjligt. Men så fort någon yppar att man är intresserad av valpen så vänder han kappan och går i motvind. Uppger att han inte är helt säker på att han ska göra sig av med minigeten.... Ambivalent va namnet!!!!
Har även hört att han är på väg att hämta hem en annan hund. Denna hund är enligt papperen full av de motorer som bengeten söker. Han ska dock vara snäll, men lite svårhanterlig. Hörde hur Husse fick ett samtal i dag. Det visade sig då att han fått ny information om den kommande arvtagaren. Det visar sig att hunden är spatt galen och inte alls så hanterbar som man ville göra själ för. Det har visat sig att då den förra hundföraren skulle göra sitt prov så var det enhetens höjdpunkt och man gjorde allt för att få se showen..... Låter lockande va Husse???
Bengeten tror ju innerst inne att han är bra på att dressera hundar. Det gör ju att han med all säkerhet kommer att hämta hem den galna hunden och då med målbilden att han ska bli lika bra som mig!!! Pytt!!!
Jag lovar att jag ska skriva om hur den historien går. Troligen kommer han ej att kunna skriva själv då han kommer att var slaktad och placerad i den nya hundens bädd. Då som gosedjur....
Ha det nu bra!
Arek
VAD F-N HÅLLER JAG PÅ MED???
Överskriften är rätt talande för hur jag till och från funderar.... Ena dagen upp som en sol o nästa dag platt ned som en pannkaka. Eller för att förtydliga det ännu mer: Rakt ned i helvetet!!! En bra dag kan ju se ut ungefär såhär:
Vaknar till en solig mogon, fåglarna kvittrar. Lilla sambon har rastat hundarna och dukat upp en god frukost. Därefter en skön promenad i solen, lätt träning, fika och ånyo en god promenad i härlig natur. Lite skönhetssömn och därefter ut för att dra igång gammelgeten inför nattpasset. Vidare ut i natten och då med Statens vackra bilar. Mycket jobb, goda gärningar och då gärna i någon form av hjältedåd. Ett par lyckade spår med en bandit i slutet och därefter hem för att somna med ett smile på läpparna.....
Men ta mig f-n! Det var länge sedan dagarna blev sådär lyckosamma! Brukar börja med att regnet slår mot fönstret, sambon gapar att det f-n är sista gången hon ropar för att väcka en. Frukosten äter man i in ensamhet och rätt troligt är då att pålägget till mackorna är slut alternativt att man står och äter i sin iver att komma ut i regnet.... Vidare ut för att träna hund. Dyngblöt vidare till dagens höjdpunkt. Fika!!! Torrt och fint och med lite tur en hel del socker i bakelsen....
I bland så stämmer ju dock vissa av ingredienserna in lite granna. Typ: Fint väder i kombination med hundträning.
Att fånga banditer däremot verkar ju helt ha gått i baklås. Så även träning av hund. Det har nog framkommit att jag är en av Europas sämsta valptränare. Har nu på kort tid misslyckats med två hundar av bra kaliber. Kan ju inte vara någon slump!!! Vet i f-n vad jag gör för fel! Om ni hör att jag börjar snacka om att skaffa valp igen - se då till att meddela mig, behöver ej vara varsamt, att jag nog bör lägga ned dessa planer.... Det bästa vore nog om hunddj---eln kom färdigpackad och fullärd hem med DHL lastbil. Bara att ta bort emballaget och börja fånga bus..... Då kan jag möjligtvis lyckas!
Sista nattpasset så var jag fulladdad. Arek var i god form, vädret var inbjudande till hög brottslighet så jag kände tillförsikt då jag anlände till jobbet. Chefen, nu den snälle, hade gett mig södra sidan av Stora Staden så nu fanns inget att klaga på.... Dröjde inte länge förräns första jobbet kom: Demonstration i Stora Staden - polishunden Arek skall närvara!
Vem demonstrerar en lördagsnatt???? Efter två och en halv timmes lyssnande på kvinnoskrik och trumspelande så var jag äntligen FRIIIIII! Fri att dra söderut och jaga banditer och hjälpa vanligt folk. Under timmarna i Stora Staden så hade jag hört att det var många härliga hundjobb som ropades ut. Nu var det förhoppningsvis min tur....
Jo tjena!!!
Inte ett hundjobb på hela natten!!! Är det möjligt? Stora Staden en fin lördagsnatt utan behov av gammelgeten. Det är inte möjligt!!!
Skippade kvällspasset och drog på fotbollscup långt utanför stortadens stress. Lillgrabben skulle spela och gjorde det framgångsrikt. Blev kvar rätt många timmar och roade mig i pauserna med att lägga spår till Gammelgeten och den oduglige Bus. Det visade sig att Bus var i rätt god form. Fick hopp om att han kanske inte var så oduglig och kände mig därför jättepeppad att träna honom redan dagen efter. Morgondagens uppdrag skulle bli att spåra med Bus och se om allt nu plötsligt hamnat på plats.
Spår nummer 1: Grässpår, kort liggtid, ca 100 meter långt. Resultat: Bus hittade godiset i början, därefter skakade han sin kropp och tittade på mig. Uppehåll i ca 10 sekunder innan han i sakta mak lufsade iväg. Efter typ 3 spårtapp så hittade han sin boll och verkade faktiskt bli lite glad..... Analys: Hoppet lever!
Spår nummer 2: Skogsspår utan godis. Ca 200 meter långt med riktningsförändringar, men ej något svårt. Bus spårade iväg ca 5 meter, vände sig om, ruskade sin kropp och tittade på mig. Drog därefter i väg i sengångartempo, men ökade tempot till att ösa på i samma fart som en snigel.... Efter tre spårtapp så hittade han sin boll. Var nu inte lika glad, men tog upp den. Släppte den och drog i väg för att upptäcka världen i stället. Analys: Bra bitvis - ge inte upp hoppet!
Spår nummer 3: Fältspår. Utan godis och ca 150 meter långt med riktningsförändringar. Bus drog i väg i maklig fart. Efter ca 7 meter stannar han, ruskar sin kropp (känner igen momentet nu), men bjuder nu på en överraskning. Tittar upp mot fåglarna i ca 20 sekunder, vänder åter mot spårandet, men upptäcker att det finns ett bildäck på ängen. Går dit och ställer sig att lukta.... Efter ca 30 sekunders luktande ger hundföraren upp. Tar av spårlinan! Bus lika glad för det! Analys: Ger upp!
Går dock inte att bli arg på lillgeten. Han är så söt! Analyserar hela situationen och ger mig själv skulden för hela hans uppväxt. Mailar uppfödaren och får till svar att jag troligen ÄR Europas oskickligaste dressör. Lite finare inlindat bara.... Fan vad jag suger!!!
Drar ut på kvällen och då med lilla sambon i släptåg. Kör lite byteslekar med Bus. Nu gör vi ett ryck för att dra upp den lilla bestens kamp. Ska köra vidare med detta och på så sätt förhoppningsvis väcka den slumrande hunden Cujo...
Nämnde jag förresten att det regnade när jag vaknade idag? Igen! Nämnde jag även att jag tappade finkopplet under långpromenaden? Långpromenade delades in i två delar. Varje del skildes åt av en bred å. Ån hoppade vi över under rundan och det var först när jag var tillbaka vid bilen som jag upptäckte att kopplet var borta. Gick första rundan fram till ån. Inget koppel och jag var inge sugen på att hoppa över... Det fanns stooooor risk att Husse skulle plumsa varvid jag vände åter för att gå runt hela området.
Efter att även ha gått runda nummer två utan att hitta kopplet så var det bara ca 20 meter gräs fram till den stora ån. Precis vid kanten låg kopplet. Hade jag bara bemödat mig med att hoppa över så hade jag sluppit att gå extrarundan på typ två km.... Nåja kopplet är ju åter....
Lagen om alltings djävlighet kallas det!
I morgon är dock allt det glömt och vi ser fram emot en ny träningsdag.
Må så gott!
Husse
SNABBA BUD...
Dagen efter testet så dyker en av instruktörerna på mig på dressyrplatsen. Det finns en hund med grymma motorer, men med diverse samarbetssvårigheter. Hunden har en grym potential och denne någon skall nu till mig på prov. Så fort Bus hittat ny familj så skall det nya monstret hämtas upp. Känner mig grymt laddad att ta tag i denna best....
Kan dock meddela att denna entusiasm ej fanns hos lilla sambon och barnen.....
Eftersom Bus motsatt sig egen dressyr samt även motsatt sig att gammelgeten skall få dressyr så har vi ju hamnat i ett sorts stiltje. Så fort jag tar ut Arek utan att Bus får följa med så fullkomligt slaktar han allt i bilen. När han väl får följa med ut så fullkomligt förstör han all form av träning med Arek. Han sliter i kopplet, gapar, skriker och är allmänt jobbig då han inte får förstöra för geten. Geten uppskattar inte Bus sällskap heller. Geten får aldrig ha någon egen sak för då ska Bus ha den... Bus knuffas, biter och anfaller Arek hela tiden vilket gör att stämningen inte direkt är på topp under promenaderna....
Nåja!
I dag har vi lånat ut Bus till en polisdam! Bus har fått vara själv med henne och det har gått grymt bra. Hon uppfattade honom som social och lättstyrd. Kul! Tack vare detta så har jag och Arek haft en "vuxendag". Det har varit kanon. Geten har fått spåra, apportera samt vara med på ett välbehövligt lydnadspass. Han har fått bära bollar, pinnar och sist, men inte minst: Han har fått jaga sorkar i fred!
Geten levde verkligen upp och spårade grymt bra.
Vi gick alltså hem med ett leende på läpparna efter ett gott dagsverke. I morgon är det nattpass igen och förhoppningsvis mycket jobb....
Om nu någon utav er känner till någon som söker en familjehund så kan ni tipsa om lille Bus. Han är nu 8 månader, mycket social och snäll i flocken. Dock lite vaktig och som jag uppfattar det en rätt tuff krabat.
Må gott!
Husse
ALLT ÄR INTE ALLTID SOM DET SER UT...
Dags för nattpass och batterierna för tjuvjakt fulltankade. Nu jäklar skulle det gripas. Vi var grymt gott om folk som skulle jobba vilket skulle innebära att busarna skulle få det jobbigt. Såg fram emot att få åka på den södra sidan om den stora staden och varvade därför upp gammelgeten i byteslek och ett längre asfaltsspår. Geten verkade vara i god form och jag drog vidare till jobbet.
- Du ska åka på den norra sidan!
Neeeeeeej!!! Chefens flin och hans hårda ord gjorde att luften gick ur lite. Snart var den dock tillbaka och jag tänkte att nog f-n kan man lyckas även i norra helvetet. Fröken bilkörning, hon som krockade i går, bjöd på förlåttårta som uppvärmning inför nattpasset så stämningen var på topp. Gled ut i natten på jakt och meddelade övriga turkamrater att tävlingen nu var igång....
Jobb direkt. Inbrott där tjuvarna varit hotfulla och viftat med kniv mot vakterna. Full fart dit, men den dj---vla GPS en lurade mig ut på värsta omvägen. Kom dit som typ 8:e bil och alla var ihopbuntade och klara för transport. En var eventuellt på flykt så Areks kompis, Kurre, var ute för att spåra upp denne någon.
Vårat uppdrag blev att försöka bromsa upp banditen medans Kurre gjorde sitt jobb. Efter typ 2 timmar så var det bara vi kvar. Kurre, hans husse och en blivande hundförare var ute i skogen och spårade. Efter dryga 3 timmar så hävdade polishunden Kurre att han fortfarande spårade banditen, men vi andra blev mer och mer tveksamma. Detta då det dök upp klövar och viltstigar samt att spåret bara gick runt och runt.... Kurre kom aldrig ifatt, men under tiden så måste jag säga att jag blivit lite dåsig i den varma bilen....
Då jag skulle hämta upp Kurre och dennes hundförare så var dom oförskämt fräscha trots det långa spåret. Kurre lekte med pinnar och husse var sugen på att fortsätta spåra... Hon som ville bli hundförare, som hängt med i spåret, såg inte lika sugen ut. Då hon klättrade över det sista staketet ned mot polisbilen så liknade hon mer ett litet blött och fruset barn. Detta barn hade man även försett med en tung overall som verkade göra att hon rörde sig mycket orörligt.... Höll på att garva i hjäl mig. Måste dock säga att hon kämpat på grymt bra och utan att klaga. Taskig terräng, dåligt väder och kolsvart mörker....
Sen var det som om vi var de enda människorna kvar på jorden. Inga bilar, inga människor och framförallt inga brott.... Ögonen blev tyngre och tyngre och gammelgeten snarkade gott i bakluckan. För att inte behöva lyfta ögonlocken med tändstickor så tog vi en liten paus på ett undanskymt ställe. Tog typ två sekunder så snarkade två individer i bilen... Efter typ 15 sekunder (typiskt) så larmde man ut ett pågående inbrott i bil....
Kroppen reagerade, men hjärnan var inte riktigt med när vi började köra längre norrut. Efter någon minut så var vi dock med i matchen igen. Nu jäklar tänkte jag! Nu äntligen ska vi få spåra.... Under resan dit så framkom det att anmälaren gått ut och skrämt iväg busarna. En hade lubbat rakt ut i skogen vilket gav oss ett bra utgångsläge. Väl på plats så tog jag ut en sömndrucken Schäferhane. Selade på honom spårgrejorna och gick för att få lite mer uppgifter.
Geten valde då att ta en paus i jobbet och då hoppa tillbaka in i buren. Jag ropade på honom, men han vägrade komma ut. Jag tog tag i halsbandet och fick ett morr tillbaka. Fyrbentingen hade nu satt sig kraftigt till motvärn och vägrade att komma ut för att jobba.... Slutade med att jag fick dra ut honom ur buren medans han gjorde allt för att slippa... Såg nog riktigt proffsigt ut inför de andra....
Väl ute så var geten tillbaka i god form. Sökte spår, men verkade ha svårt att hitta något på den plats som angivits...
Gick tillbaka för att fråga vittnet och det var då man fick lite mer klarhet i vad som hänt. Eller typ inte hänt!!!
Vittnet pekade mot en sten och frågade varför jag inte grep tjuvarna. Snopet tittade jag mot stenen, men jag såg ingen där. Vittnet envisades med att tjuvarna stod vid stenen. Han till och med beskrev deras klädsel..... Fan! Har jag eller han blivit tokig! Det fanns inget annat än en sten där han pekade....
Efter 30 sekunders ytterligare samtal med vittnet så framkom det tydligt att allt han såg fanns bara i hans fantasi... Han upplevde saker som ingen annan kunde se... Inte lätt att spåra då!
Vet dock fortfarande inte varför gammelgeten plötsligt vägrade komma ut ur bilen... I bland blir man inte riktigt klok på den här verksamheten....
Må gott!
Husse
VÄDERFÖRÄNDRING...
I väg till jobbet och fick där reda på att hundträningen kan man nog glömma. Stora Staden hade en hel del evenemang som krävde polisiära resurser. Och så även av hundarna.... Vi han dock ut på förmiddagen och det blev en hel del spår i regnig miljö. Arek skötte sig väl och så även de andra hundarna. In och torka kläderna och sedan in mot Stora Staden. På programmet stod demonstration, motdemonstration, idrottshuliganism samt vanliga stökpellar.... Det blev kompisarna Kurre och Arek som fick dra in till staden för att trygga säkerheten och det mina vänner är inget dåligt val... Arek älskar ordningshållning och Kurre är ond rakt igenom.....
Ingripanden mot folk med gatsten, brandbomber m.m avlöste varandra. Lägg därtill till vanligt socialt prat med vanliga flanörer. Ställde upp på lite foton, lät folk klappa Bus samt försökte även kränga iväg Bus till en barnfamilj. Dom var lite tveksamma varvid jag fick behålla honom....
Därefter 2 mm från att köra över en 80 årig gubbe vid ett övergångsställe. Han hade all rätt att gå, men varken jag eller hundarna såg honom då vi påbörjade vår vådliga färd i bil. Gubben, troligen gammal cirkusgymnast, lyckades vika kroppen som en mackaron samtidigt som han formade knytnäven i ett våldsslag mot motorhuven. Efter sydlänskt gestikulerande så tror jag att vi skildes som vänner.....
Därefter stoppa ett antal aggressiva demonstranter. Det var nu Kurre och Arek vaknade till liv. Polishunden, Kurre, ser alla människor som fiender i denna miljö. Tar alla tillfällen att sätta huggtänderna i folk, och tro mig....- Mitt i Stora Staden så finns det gott om tillfällen att smaka kött en lördag eftermiddag. Det fick en pensionärstant i långrock erfara. Hon tacklade sig igenom avspärrningarna och var plötsigt inom "mellanmålsavstånd" för Kurre. Den stackars ägaren till Kurre såg händelsen först när Kurre smakade på tantens arm.... Som tur var så fick Kurre bara tag i jack-tyget så det löste sig rätt bra....
Arek gjorde även han sina försök. Bland annat så var det en polis som tyckte Arek blivit lite tjock sista tiden.... Arek vände sig om, tittade ett par tre sekunder på polisen, och gjorde sedan ett anfall i ansiktshöjd. Tydligen tålde inte geten den "komplimangen" utan skulle visa att han blivit mer explosiv. Alltså inte fet!!! Efter att man fått teleskoparm så halades geten in i position igen.... Då dök en man upp med sin 10 åriga son. Smög upp bakom oss och då vi vände oss om så frågade han om man fick klappa hunden.... Arek kastade sig mot mannens axel, men bromsades upp ånyo ca 20 cm från mannens överdel. Tänderna klappade igen i ett dån och jag frågade om han fortfarande ville hälsa på hunden...
Fånen trodde jag menade allvar varvid han var på väg fram igen....
Efter typ 20 olika anfall så var demonstrationen över och vi fick lämna....
Under hela dagen så har valpen Bus varit odräglig. Han ska göra alla saker, men när det är hans tur så kan man ju inte direkt säga att han dominerar grenarna han ställer upp i.... Han har ändå fått spåra lite idag, träffat lite folk samt skällt ut Statens rytteri... Hästbajs gillar han, men inte dom som avlämnar hästbajs....
Nu har vi fått gå hem för att vila upp oss inför nattpasset i morgon. Hoppas det blir mycket att göra....
Må gott!
Husse