POLISHUNDEN AREK

Dags för nattpass och batterierna för tjuvjakt fulltankade. Nu jäklar skulle det gripas. Vi var grymt gott om folk som skulle jobba vilket skulle innebära att busarna skulle få det jobbigt. Såg fram emot att få åka på den södra sidan om den stora staden och varvade därför upp gammelgeten i byteslek och ett längre asfaltsspår. Geten verkade vara i god form och jag drog vidare till jobbet.

- Du ska åka på den norra sidan!

Neeeeeeej!!! Chefens flin och hans hårda ord gjorde att luften gick ur lite. Snart var den dock tillbaka och jag tänkte att nog f-n kan man lyckas även i norra helvetet. Fröken bilkörning, hon som krockade i går, bjöd på förlåttårta som uppvärmning inför nattpasset så stämningen var på topp. Gled ut i natten på jakt och meddelade övriga turkamrater att tävlingen nu var igång....

Jobb direkt. Inbrott där tjuvarna varit hotfulla och viftat med kniv mot vakterna. Full fart dit, men den dj---vla GPS en lurade mig ut på värsta omvägen. Kom dit som typ 8:e bil och alla var ihopbuntade och klara för transport. En var eventuellt på flykt så Areks kompis, Kurre, var ute för att spåra upp denne någon.

Vårat uppdrag blev att försöka bromsa upp banditen medans Kurre gjorde sitt jobb. Efter typ 2 timmar så var det bara vi kvar. Kurre, hans husse och en blivande hundförare var ute i skogen och spårade. Efter dryga 3 timmar så hävdade polishunden Kurre att han fortfarande spårade banditen, men vi andra blev mer och mer tveksamma. Detta då det dök upp klövar och viltstigar samt att spåret bara gick runt och runt.... Kurre kom aldrig ifatt, men under tiden så måste jag säga att jag blivit lite dåsig i den varma bilen....

Då jag skulle hämta upp Kurre och dennes hundförare så var dom oförskämt fräscha trots det långa spåret. Kurre lekte med pinnar och husse var sugen på att fortsätta spåra... Hon som ville bli hundförare, som hängt med i spåret, såg inte lika sugen ut. Då hon klättrade över det sista staketet ned mot polisbilen så liknade hon mer ett litet blött och fruset barn. Detta barn hade man även försett med en tung overall som verkade göra att hon rörde sig mycket orörligt.... Höll på att garva i hjäl mig. Måste dock säga att hon kämpat på grymt bra och utan att klaga. Taskig terräng, dåligt väder och kolsvart mörker....

Sen var det som om vi var de enda människorna kvar på jorden. Inga bilar, inga människor och framförallt inga brott.... Ögonen blev tyngre och tyngre och gammelgeten snarkade gott i bakluckan. För att inte behöva lyfta ögonlocken med tändstickor så tog vi en liten paus på ett undanskymt ställe. Tog typ två sekunder så snarkade två individer i bilen... Efter typ 15 sekunder (typiskt) så larmde man ut ett pågående inbrott i bil....

Kroppen reagerade, men hjärnan var inte riktigt med när vi började köra längre norrut. Efter någon minut så var vi dock med i matchen igen. Nu jäklar tänkte jag! Nu äntligen ska vi få spåra.... Under resan dit så framkom det att anmälaren gått ut och skrämt iväg busarna. En hade lubbat rakt ut i skogen vilket gav oss ett bra utgångsläge. Väl på plats så tog jag ut en sömndrucken Schäferhane. Selade på honom spårgrejorna och gick för att få lite mer uppgifter.

Geten valde då att ta en paus i jobbet och då hoppa tillbaka in i buren. Jag ropade på honom, men han vägrade komma ut. Jag tog tag i halsbandet och fick ett morr tillbaka. Fyrbentingen hade nu satt sig kraftigt till motvärn och vägrade att komma ut för att jobba.... Slutade med att jag fick dra ut honom ur buren medans han gjorde allt för att slippa... Såg nog riktigt proffsigt ut inför de andra....

Väl ute så var geten tillbaka i god form. Sökte spår, men verkade ha svårt att hitta något på den plats som angivits...

Gick tillbaka för att fråga vittnet och det var då man fick lite mer klarhet i vad som hänt. Eller typ inte hänt!!!

Vittnet pekade mot en sten och frågade varför jag inte grep tjuvarna. Snopet tittade jag mot stenen, men jag såg ingen där. Vittnet envisades med att tjuvarna stod vid stenen. Han till och med beskrev deras klädsel..... Fan! Har jag eller han blivit tokig! Det fanns inget annat än en sten där han pekade....

Efter 30 sekunders ytterligare samtal med vittnet så framkom det tydligt att allt han såg fanns bara i hans fantasi... Han upplevde saker som ingen annan kunde se... Inte lätt att spåra då!

Vet dock fortfarande inte varför gammelgeten plötsligt vägrade komma ut ur bilen... I bland blir man inte riktigt klok på den här verksamheten....

Må gott!

Husse