POLISHUNDEN AREK

I bland så lämnar hundföraren skogen och får bli en vanlig polisman! I dag var en sådan dag då vi fick byta den trygga ensamheten, ta oss in till Stora Staden och där träffa människor som är att anses som vanligt folk. En nationell rattfylleridag gjorde att även de smutsigaste, opolerade indiviualisterna kallades in. Alltså vi!

Då vi är vana att arbeta ensamma, till stor del är odugliga på lagtext och endast kan ge feed-back på två sätt så var nog ledningen smått nervösa när man släppte in oss för att kontrollera nykterheten på människor. Vårt belöningssystem är ju att ge bollen till den duktige medans vi belönar felbeteenden med ett koppelryck. Fanns alltså chans till rätt så sjyssta uppvisningar om någon glömt ett bälte eller har glömt att betala vägskatten.... Skämt åsido! Vi KAN uppföra oss om vi måste.....

Själv fick jag börja dagen med lite hockey, en god frukost och sedan dom klassiska bilköerna in mot Stora Staden. Väl där så blev man posterad på en bro där det ömsom vräkte ned snö och ömsom var värmebölja och strålande sol. I denna typ av verksamhet möter man väldigt många olika människor. Vi har den positive som i stort sett har körkortet ute innan han stannat bilen, blåser i alkometern innan den laddat klart, berättar en anektot från sitt liv innan han storstilat tackar för att polisen finns.

Vi har skämtaren som tar över frågeställningarna, ställer motfrågor och käckt blinkar med ena ögat ungefär som att vi känt varandra i 10 år.

Här finns också den nervöse. Den som troligen aldrig blivit stoppad av polisen innan varvid allt fullkomligt blir kaos. Exempel på detta är att man får motorstopp, stänger av tändingen och får panik då det ej går att få ned elhissarna. Frustrationen och rädslan att den bistre polisen inom tre sekunder troligen kommer att krossa rutan och slita ut den nervöse lyser igenom. Det brukar dock lösa sig då man själv får öppna deras bildörr..... Att sedan hitta körkortet som legat dolt i 15 år är inte heller så lätt när man skakar som värsta Parkinsonpatienten. Vi ska inte glömma momentet att med tomma lungor försöka lämna ett utandningsprov i polismannens alkometer. Trots avsaknad av luft gör hon ändå ett försök att blidka apparaten. Följden blir utpoppande ögon, yrsel och ett misslyckat test.... Finalen på denna typ av förare är att man kör från platsen innan man fått tillbaka sitt körkort...Lättad över att ha klarat alla test så far man i väg. Oftast bara 10-15 meter innan man kommer på sig själv.... Samma procedur igen med elhissar och motorstopp.... Roligaste "kunden" att se som polisman....

Sen har vi den arrogante. Mannen som alltid har bråttom, fnyser åt alla moment, svarar inte på tilltal, blåser aggressivt i alkometern för att sedan sladdandes köra från platsen.... Kan även bjuda på en kommentar om " leta efter Palmes mördare i stället" alternativt "det är jag som har betalt dina kläder".  Eftersom dom till viss del har rätt så brukar jag tacka för kläderna då jag är nöjd med dom. Det är ju faktiskt skattepengarna som finansierat mina fina kläder......

Det finns en uppsjö av olika beteenden och ni skulle bli mörkrädda om ni fick höra allt som sades till oss under våra ingripandet. Orkar inte deppa ned er med detta förakt utan nöjer mig med att säga att 99 procent av alla vi träffar är kanonfolk. Den sista procenten har det nog värst själv..... Kan även meddela att på över 300 alkoholutandningsprov så var det ingen som var rattfull och endast två som blev rapporterade för trafikbrott. Alltså kan vi sammanfatta det med att "ni vanliga människor därute - sköter er perfekt"

Fortsätt med det!

Husse