BRA DRAG I LINAN....
Dags för dressyrdag och då ännu en dag i harmonins tecken. Tycker det är grymt kul att träna hund, men så dj--vla tungt att gå upp på morgonen. Ser mig själv lika trött som Kalle Anka i den tecknade världen. Brukar alltid vakna av väckarklockorna och då i ett dimmigt töcken ta mig upp och påbörja denna härliga dag... Blir alltid lika förvånad då jag åker till jobbet och upptäcker att det till och med är bilköer.... När går folk upp egentligen????
I dag vaknade jag hör och häpna innan klockan ringde! 05.00 slog man upp sina tindrande ögon, pigg som en mört och hör till och med hur fåglarna kvittrar. Kliver upp och ser då att klockan är grymt tidigt, men det är lika bra att köra igång ändå. Tittar ut för att se dom underbara fåglarna, men upptäcker då att det till och med är svårt att titta ut på grund av det täta regnet.... Den stackars fågeln man hörde satt nog och sov på en gren. Vaknade troligen sedan till av att han fick en iskall droppe regn i nacken. Det var alltså troligen inget vackert kvitter utan ett skri i panik... Varför regnar det alltid på mina dressyrdagar?
I väg till jobbet och vidare ned mot vår fina dressyrplats. I dag stod spår, saksök, personsök och skydd på schemat. Planen blev att vi skulle lägga spår till varandra och medans dom vilade så skulle vi köra personsök. Polishunden Kurres husse skulle lägga spår åt Gammelgeten och jag skulle lägga spår till en blivande hundförare. Eftersom inget skall vara lätt så fick hon ett rätt svårt spår på fält, därefter rakt ut i klorofyllen och då i alla uppförsbackar jag kunde hitta. Som avslutning så vände spåret sedan nedåt i det absolut brantaste partiet. He! He! He!
Personsöket gick galant för samtliga parter och då var det dags för spåren. Två timmar gamla spår på gräset. Regn hela tiden varvid det kunde bli lite marigt. Frågade Kurres husse var Areks spår var och fick då ett frågande utryck till svar. Det visade sig att Kurres husse glömt att HAN skulle lägga ett spår..... Alltså fick alla hundförare varsit spår UTOM vi.... Harmoni? Nej! Det går dock inte att bli arg på Kurres husse. Han är allt för genomsnäll för det....
Vi fick åka i väg och göra saksök i stället. Även detta gick kanonbra så då firade vi detta med lunch. Under lunchen så observerades en älg som kom spatserandes genom skogen och ut på fältet alldeles utanför våra lokaler. Dom är grymt mäktiga att se..
Efter lunchen så var det dags för spår i tätort. Alltså spår på grus och asfalt. Även detta i hällregn. Dock gick spårandet grymt bra så man var i riktigt god harmoni trots att blötan sträckte sig ända förbi långkalsongerna och in på skinnet.... Även valpen Bus fick vara med och kör hårda spår. Han fick följa med ut och gå i koppel på de ställen där vi spårat. Det lilla aset visade sig spåra bättre på asfalt än i skogen. Jag blir inte klok på den där lilla....
Nu var det dags att få lite feedback på hur den blivande hundförardamen löst sitt spår. Kvittrande och stolt visade hon upp samtliga apporter som legat i spåret. Dock kunde hon inte uppvisa slutföremålet! Hon uppgav att spåret gått bra, och att hot retat sig på att det j-vla spåret gick rakt upp för ett berg, vidare in i skogen och sedan på alla vidriga skogsställen man kunde tänka sig. Spåret blev också väl långt tyckte hon varvid hon avbröt då hon kom ut ur skogen strax innan vår dressyrplats........
Inte svårt att lista ut vad hundförarkvinnan råkat ut för. Efter typ sista apporten så har hon klivit rakt in i älgspåret. Hon tyckte det blev bra drag i linan efter ett tag..... Det roliga var att hon kom ut precis där man sett älgen komma ut från skogen.... Tur att det blev en äng där och att inte stora skogen fortsatte. Då hade vi fått kalla in helikopter och hemvärnet...
Må nu gott!
Husse
I dag vaknade jag hör och häpna innan klockan ringde! 05.00 slog man upp sina tindrande ögon, pigg som en mört och hör till och med hur fåglarna kvittrar. Kliver upp och ser då att klockan är grymt tidigt, men det är lika bra att köra igång ändå. Tittar ut för att se dom underbara fåglarna, men upptäcker då att det till och med är svårt att titta ut på grund av det täta regnet.... Den stackars fågeln man hörde satt nog och sov på en gren. Vaknade troligen sedan till av att han fick en iskall droppe regn i nacken. Det var alltså troligen inget vackert kvitter utan ett skri i panik... Varför regnar det alltid på mina dressyrdagar?
I väg till jobbet och vidare ned mot vår fina dressyrplats. I dag stod spår, saksök, personsök och skydd på schemat. Planen blev att vi skulle lägga spår till varandra och medans dom vilade så skulle vi köra personsök. Polishunden Kurres husse skulle lägga spår åt Gammelgeten och jag skulle lägga spår till en blivande hundförare. Eftersom inget skall vara lätt så fick hon ett rätt svårt spår på fält, därefter rakt ut i klorofyllen och då i alla uppförsbackar jag kunde hitta. Som avslutning så vände spåret sedan nedåt i det absolut brantaste partiet. He! He! He!
Personsöket gick galant för samtliga parter och då var det dags för spåren. Två timmar gamla spår på gräset. Regn hela tiden varvid det kunde bli lite marigt. Frågade Kurres husse var Areks spår var och fick då ett frågande utryck till svar. Det visade sig att Kurres husse glömt att HAN skulle lägga ett spår..... Alltså fick alla hundförare varsit spår UTOM vi.... Harmoni? Nej! Det går dock inte att bli arg på Kurres husse. Han är allt för genomsnäll för det....
Vi fick åka i väg och göra saksök i stället. Även detta gick kanonbra så då firade vi detta med lunch. Under lunchen så observerades en älg som kom spatserandes genom skogen och ut på fältet alldeles utanför våra lokaler. Dom är grymt mäktiga att se..
Efter lunchen så var det dags för spår i tätort. Alltså spår på grus och asfalt. Även detta i hällregn. Dock gick spårandet grymt bra så man var i riktigt god harmoni trots att blötan sträckte sig ända förbi långkalsongerna och in på skinnet.... Även valpen Bus fick vara med och kör hårda spår. Han fick följa med ut och gå i koppel på de ställen där vi spårat. Det lilla aset visade sig spåra bättre på asfalt än i skogen. Jag blir inte klok på den där lilla....
Nu var det dags att få lite feedback på hur den blivande hundförardamen löst sitt spår. Kvittrande och stolt visade hon upp samtliga apporter som legat i spåret. Dock kunde hon inte uppvisa slutföremålet! Hon uppgav att spåret gått bra, och att hot retat sig på att det j-vla spåret gick rakt upp för ett berg, vidare in i skogen och sedan på alla vidriga skogsställen man kunde tänka sig. Spåret blev också väl långt tyckte hon varvid hon avbröt då hon kom ut ur skogen strax innan vår dressyrplats........
Inte svårt att lista ut vad hundförarkvinnan råkat ut för. Efter typ sista apporten så har hon klivit rakt in i älgspåret. Hon tyckte det blev bra drag i linan efter ett tag..... Det roliga var att hon kom ut precis där man sett älgen komma ut från skogen.... Tur att det blev en äng där och att inte stora skogen fortsatte. Då hade vi fått kalla in helikopter och hemvärnet...
Må nu gott!
Husse
Kommentarer
Postat av: Veronica, Exzena och Gaija.
Kul att det gick så bra och vad soännande att träffa på älg. det gjorde jag i mörkret i stora skogen i går. Dom sprang så fint i djupsnön.
Ang. bus. Kan det vara så enkelt att Bus tycker du gör för lätta spår? Längre liggetid och på varierande mark? *funderar* Han är en liten svår nöt att knäcka den där lilla. ;O) Sånt gillar jag. :O)
Trackback