POLISHUNDEN AREK

Tack alla skattebetalare! Thank´s to you för att jag får lön för att leka med hunden på arbetstid. Jag uppskattar det väldigt mycket. Detta i alla fall en dag i veckan, men det är inte så dåligt det heller. De övriga arbetsdagarna så utsätter vi ju oss för en viss fara så det känns som om vi till stor del gör skäl för era pengar. I dag, vid 13.00, tiden så gjorde jag en sak som jag vill be alla skattebetalare om ursäkt för.... Jag tog paus i mitt tränande, satte ned min beniga röv på bilens stötfångare, kisade upp mot solen och bara NJÖÖÖÖÖT! Solen och värmen som kastade sig mot det bleka ansiktet gjorde verkligen susen. Kraften bara sprutade in i kroppen och jag kände hur energicellerna blev sprängfyllda.... Måste erkänna att den fackligt framröstade pausen nog blev någon längre än vad som är föreskrivet.... Förlåt!!!

Nåja! All träning gör ju att vi blir grymma på att hantera hund. I alla fall tycker vi det själva.... Det blir ju dock inte alltid som man tänkt sig vilket dagens historia är bevis för. Efter att samtliga hundförare anlänt till träningscentret så måste ju hundarna få sin lilla kiss och rastrunda innan dagens träning kör i gång. Så även i dag. Då vi har så hiiiiimla bra lydnad på våra getter så blir det ju lätt att man hamnar i en liten värd av andra tankar. Tankar, funderingar och planeringar avlöser varandra medans hunden lyfter på benet vid varje snöhög.

I ögonvrån ser jag då hur en fyrbenting kommer löpandes över snöfälten och då i riktning mot mig och geten. Tittar långt efter dennes förare och ser då hur just han går i den nyss sagda drömvärlden. Händerna i fickorna, filosoferandes och kisandes upp mot morgonsolen. Va fan!!!! Ser han inte att hans get har dragit och nu är i full galopp mot oss???

Inte svårt att förstå vad den elake har för plan då han närmar sig i 50 km i timmen. Tittar än en gång efter den elakes husse, men han är fortfarande i drömmarnas värld. Arek och den anfallande hamnar två meter från varandra. Stillaståendes i avaktan på att någon ska ta första steget.

Den numera smått stissiga ägaren till Arek försöker skrämma i väg den anfallande. Resultat: Ingen respons!

Då går gånggongen och getterna drar ihop i en våldsam kamp. Sneglar bort mot den andre ägaren och denne står nu med händerna i fickorna ca 200 meter bort och tittar mot kampen i snön. Poletten har inte ramlat ned varvid jag förstår att det är jag, ensam, som skall avbryta två vargar från att förgöra varandra.....

Förändras till värsta mördarmaskinen. Kastar mig fram och i samma drag åker batongen upp. Slår ut den expanderbara delen och kastar mig vrålandes fram. Crasch! Boooom! Baang! Arek får en över ryggen och anfallaren två snabba i nacken. Kampen avslutas raskt och moloket vänder den anfallande geten och försvinner bortåt över fältet.... Arg som ett bi tittar jag mot den andra hundfören och nu. Nu har hissen åkt ända upp. Han har upptäckt att det var HANS hund som dragit över fältet. Det var HANS hund som anfallit lilla Arek!

När han strax efter kommer fram till oss i sin bil så känner jag stor vrede. Den övergår snabbt då hundföraren ber kraftfullt om ursäkt samt utbringar följande kommentar: Förlåt! Förlåt! Han har aldrig gjort så här förut. Jag stod på håll och undrade vem fan det var som hade så dålig pli på sin hund. När jag sedan börjar titta efter min hund så förstår jag ju att det är han som flytt fältet och startat ett hundslagsmål.....

Det går inte att bli arg då!

Som tur var så blev det inga skador på hundarna....

Kontentan får dock bli: Hur bra pli du än har på din hund så gäller det att se upp....

Minns själv hur jag gått ut med Arek hemma på gångvägen. Han gick fint vid sidan och ingen person fanns framför. Lät honom springa fritt, gäsapade och blundade samtidigt. Vaknade till liv två sekunder senare av ett kvinnoskrik samt hundskall. Vände mig om och fick se att Arek "ställt" upp en dam som gick bakom oss......

Må gott!

Husse