POLISHUNDEN AREK

- Du har kört för fort och kommer nu att få en böteslapp utskriven som straff för ditt brott!
- Varför körde du mot rött ljus när du hade god tid att stanna?
- Stoppliktsskylten betyder att du ska stanna inte köra rakt ut som du just nu gjorde!
- Hur i 1000 an kunde du krocka på den här fina raksträckan?

Hur många gånger har Husse fostrat, mästrat och bötfällt banditer och vanliga människor för felbeteenden och klumpiga misstag. Polisen har ju rapporteringsplikt vilket betyder att vi ska skriva böter när vi stoppat något som brutit mot lagen. Husse saknar ju som tur är inte empati utan kan sätta sig in i andra människors situation. En tillsägelse kan ta lika bra som att få halva lönen dragen i böter. Att Husse till och från gjort små misstag kan ju även det väga in i bedömningen huruvida man ska få böter för ett litet misstag eller inte....

I dag satt vi på jobbet och snackade lite om det som varit. Mycket skratt och goda minnen, men f-n vad mycket klantiga saker man gjort också. Under min karriär så har det blivit några klassiker och ett axplock av dessa kommer här:

Under biljakt som varade under en längre stund så bestämde sig banditen för att köra in på lite gångvägar och upp för en backe in mot ett bostadsområde. Kollonnen av polisbilar bakom var rejäl och tyvärr låg Husse alldeles för långt bak för att vara nöjd. Planen smeds på ett ögonblick, tyvärr en av mina svagheter-initiativförmåga hög, och det som då såg ut att vara briljant blev inte riktigt bra. Husse bestämde sig för att gena upp för en gräsmatta, typ barnens pulkabacke. På så sätt skulle Husse smita förbi samtliga polisbilar och då hamna först i kön bakom banditen. På så sätt kunde Husse avgöra striden och då titulera sig hjälte. Planen tedde sig genial då jag med ett kast vek vänster ut på gräsmattan. Kollegan intill, typ numera min sambo, skrek som en stucken gris och då av dödsförakt. Full fart upp för gräsbacken och när vi näääääästaaaaan var uppe....... - så sket sig planen helt! Bilen stod nu och sladdade och positionen var ej att anses som bra. Medans banditen och alla polisbilar drog vidare i jakten så gled vi sakta, sakta bakåt och upp på en stor sten. Där satt vi fast....

Blivande sambon fick äran att försöka lyfta bort bilen medans Husse skulle hjälpa till med full gas. När vi insåg att planen ej var bra så hade sambons byxor spruckit och hon var som helt klädd i lera. Nu hade traktens lokala fyllon fattat sympati för den leriga poliskvinnan och som toppen på förnedringsglassen så kom dom ned och baxade lös oss...... Förnedringen var total när vi gled in för att byta kläder och tvätta bilen. Innan vi hann in så vände jakten och vi var ånyo med i actionen. Denna gång dock längre bak i ledet och absolut inte som dom hjältar jag tänkt vi skulle bli.....

Husse verkar ju ha fattat tycket för stenar! Under en annan jakt på biltjuvar så visade dessa otroligt stor nonchalans mot ordningsmakten. Man hade stulit en smal, liten bil och drog iväg för att förvilla bort den stolte Husse. När Husse såg sin chans till vinst så fuskade dom asen och körde igenom en smal passage med sin lilla skitbil. Husse förstod, trots tunnelseende, att Volvon aldrig skulle komma igenom där. Tittade hastigt till vänster och upptäcket att man kunde köra förbi på gräset. Drog vänster och kände hur det bumpade till. Tack vare fyrhjulsdriften så lyckades jag få upp biljäveln mitt på stenen och där stod vi och gungade.... Fuck!!! Traktens alla hundförare kom glidande för att håna den blivande kollegan... Vill så här i efterhand tacka den snälla bärgningsbilen för servicen med att plocka ned Husse från den stenbelagda prispallen. Tack!

Då har jag ändå inte berättat när busarna snodde min polisbil eller när kollegan nästan sköt i hjäl mig med sin stora pistol. Som sagt. Det händer en hel del i Husses värld och tyvärr är vädigt lite så kallade hjältedåd. Det verkar mer vara pajasvarning så se upp när vi kommer farande för nu ska jag ju även hålla ordning på en hund.....

Finns många roliga historier att berätta. Både om misstag, hjältedåd, vansinnesdåd m.m, men ska inte trätta er med det. Ha nu en riktigt gott slut....

Må gott!
Husse

Under sista tiden. Typ sista 6 åren så har jag tränat Arek så ofta att jag inte förstår hur han orkar. Benämningen på Husse blir ofta i vokabulären: ADHD, Duracellkanin, Träningsnarkoman etc. För Er som inte förstår orden så kan man sammanfatta det med att folk verkar tycka att jag har svårt att sitta still. Arek har ju motorer som få, men ibland verkar även han smått uppgiven och då speciellt när han haltar ned till personbilen efter ett svettigt nattpass. Har fått rådet att vila honom lite ibland, men det verkar som om varken Geten eller jag tilltalas riktigt av vad det kan innebära.

Den ludne tackar ju aldrig nej till ett träningspass, lite spel, lek eller för den delen jogg eller promenad. Han är ju ingen ungdom längre, men det verkar han ju inte förstå. Bestämde mig därför för att han nu skulle få ett par lugna dagar här under mellandagarna,  men se det godtogs ej av min gode vän. Schakalen nöjer sig icke med endast promenad utan formligen kräver att få använda nos och övriga sinnen. Nu hade det gått typ 1 dag av vila och det gick ej längre att stå emot. På dagens progam stod därför motion, saksök samt fotboll. Geten var i toppform under samtliga grenar och då speciellt under saksök och fotbollstimmen. Under fotbollen gled han runt på konstgräset som Bambi på hal is. Efter ett par tvåfotsdribblingar, nickar och ofrivilliga glidtacklingar så såg han i alla fall rätt nöjd ut. Att barnen som han fällt grät en tår - ja vad gjorde väl det en underbar dag som detta.....

Saksöket dominerade han helt. Valde ut små saker så att den tandlöse skulle få jobba extra med sin nos samt när han väl funnit sitt gods, få idka käkgymnastik för att få upp varorna och föra dom till Husse. Den ludne gjorde det med bravur och mottog sin fina belöningsboll efter fullbordat verk. Efter lite dragkamp drog vi hem och det är då showen tar en ny vändning.

Från att ha varit värsta polarna i skogen så blir Husse plötsligt en fiende. "Våga inte röra min boll!". Så fort jag närmar mig Mr Alzheimer så morrar han och spänner hela sin kropp som skydd för sin baby (bollen) I bland hör jag bara ett morrande även om jag inte ens är i närheten eller ens tittar mot honom. När jag vänder mig mot dom starriga ögonen så sitter han och morrar och blänger mot mig... Tror f-n han söker konfrontation!!!

Den lilla charmören är inte långsint utan så fort man går mot ytterdörren så offrar han bollen och kommer springandes med viftande svans. Då, plötsligt, är vi "Los Kompisar" igen. När han märker att Husse inte skulle gå ut, ja då vänder han mot bollen igen och kör igång sin morrningsdans.... Är han frisk?

I morgon jobbar kompis o jag igen. Nyårsaftons dag känns väl så där lagom inspirerande, men man vet aldrig..... Det är det som är tjusningen med att vara polis. Det kan hända någonting närsomhelst och att finna lösningen på just det problemet, ja det är förtrollande....

Må nu gott!

Husse

Juldag!!! Dagpass och då troligen kanske inte den dagen som är mest arbetsam för en hundförare under året. Ännu en pärs att ta sig ur den varma, sköna sängen för att sedan åla sig ut i det mörka huset. Med kisande ögon försöka smyga in mot toaletten och då helst utan att väcka resten av den skönsovande familjen. Fuck va jag hatar att gå upp tidigt.... När ljuset på toaletten slår rakt in i dom fårade ögonhålorna ja då känns det som om man fallit med ansiktet före rakt ned i taggtråd. Fuck va jag hatar morgonar.... När Husses tassar sedan nuddar det varma sköna uppvärmda golvet i badrummet - ja då börjar systemen i kroppen så smått att börja fungera.... När man sedan gjort sig fin, borstat sina pirattänder, klätt på sig och sedan tittar ut genom badrumsdörren - ja då är allt sig likt. Alla morgonpass är likadana. När Husse lappat ihop sin sköra kropp och öppnar badrumsdörren så står Arek alltid där och väntar. Alltid lika glad och förväntansfull över vad som skall ske just denna dag....

Pigga hopp, glada skall och full rusch ut i skogen för den härliga morgonpromenaden. Här vilar inga sorgsna miner trots att han i mänsklig ålder är att anses som väldigt mycket äldre än Husse. Medan Geten släpper väder, pinkar, nosar och njuter av tillvaron så går en annan spänd som en fjäder på grund av kylan. Känner hur energin fullkomligt blåser ur kroppen och ändå är det bara ett par grader minus....

I dag upptäckte vi värsta rovdjuret under vår morgonpromenad. Arek ryggade till, spetsade svansen och visade tydligt att något fanns i buskarna till vänster. Vid en första anblick såg det ut som en stubbe, men då jag gick närmare så visade det sig att stubben hade väldigt stor näbb. Tog ett par steg närmare för att se vem som satt ut en låtsasörn på vårat promenadstråk, men då jag kom närmare så visade det sig att "låtsasörn" inte var rätt ord.... Det visade sig vara en väldigt stor rovfågel. Kan inte avgöra vilken sort eller ras, men den var tillräckligt stor för att med lätthet kunna äta sig en fetare kanin... - Det kanske var det den gjorde också....

Under arbetspasset roade sig jag och min ludne vän med att spåra efter vanliga vandrare. Arek löste uppgifterna galant vilket innebar att det sedan var så kallad "harmoni" i vår bil. När Geten fullgör sina uppgifter så blir Husse en trevligare människa att umgås med. Råkade sedan parkera en bit upp på en vändplan och då i strid med gällande föreskrifter. Som gubben i lådan kom farbror rättrådig och lät meddela att om "han minsann gjort på detta sätt så hade det ju blivit böter". I juletid borde jag ju avväpnat skelettet med en vänlig kommentar, men kom snabbt på att jag tillhör en enhet där social kompetens ej är ett krav. Snäste av gubben med ett par väl valda ord.Kastade mig in i den fina polisbilen och lämnade med så kallade arga ögon. Ögonen riktade mot mr Rättrådig och hans initiativ att kritisera min fina parkering. Vad packet inte vet är att polisbilar får böter om dom står i en p-ficka, men står vi på en trottoar så går det bra.....

Fick dämpa min begynnande hjärnblöding med att söka efter en försvunnen självmordsbenägen man. Geten och jag finner stor njutning i just dessa jobb. Vi får lufsa runt i skogen, leka med pinnar och förströ oss med allt som naturen har att erbjuda. Springer vi sedan på den försvunne så ligger hjälteglorian vid bilen och bara väntar. Tyvärr gick väl söket sisodär eftersom gubben rörde sig mer än en brunstig björn gör under parningstiden.... Nåja! Motion fick vi i alla fall.

Nu jobbar vi i morgon igen och då är jag med säkerhet säker på att vi kommer att knipa en bandit.

Må gott!

Husse

Tindrande ögon, förväntansfulla leenden och smått spattiga rörelser. Då pratar jag inte om Husses förväntningar inför ett nattpass utan mer barnens längtan efter att få sprätta upp sina paket. Borta är tyvärr den tiden när småglinen kunde uppskatta en liten bit lego eller playdo-lera. Näe! Nu önskar man sig TV, Play-Stationkonsoller, Wii-spel, mobiler eller MP 4 spelare.... Tror ändå jag fått ihop några paket som skall passa utan att spräcka familjens budget eller riskera att få se besvikna barnasikten..... Skämt åsido! Finns inget bättre än att se grabbarnas förväntan och glädje när timmen för jultomtens ankomst äntligen slår in.

Husse hade redan fått en julklapp och då av sin planerare. Ett övertidspass på självaste julafton. Kan det bli bättre. Lilla sambon hinner städa, förbereda julmat, fostra barnen och göra av med lite överskottsenergi medans Husse skyddar allmänheten mot dom som valt den kriminella inriktningen. Ett arbetspass på julafton går annars inte direkt i hälsans tecken. Först upp i gryningen, vilket ju inte kan vara nyttigt för hjärta och själ, därefter vidare in i enhetens lokaler för uppstart med frukost. Väl där fanns ett antal godiskorgar, julmatstallrikar och hundgodisar. Allt förberett och ordnat från chefernas sida och till förmån för dom som tvingas jobba. Tack chefen! För att uppväga alla kalorier så har man även ställt upp en större fruktsskål. Den skålen minskade inte i samma takt som godisskålen kan jag säga....

Hundjobben denna dag brukar vara få. De jobb som dyker upp, och så även i dag, kan lätt relateras till för stort och för tidigt intag av julspriten. Ett flertal familjer fick under dagen besök av farbror blå med anledning av missbruk i kombination med våld. Så i stället för att fira jul i frid med familjen så fick dessa i stället gratis mat och logi bekostat av Staten. Stackars familjer....

Arek och Husse passade på att träna spår. Dagens tema var att spåra "vanliga människor". Sådana som bara var ute och promenerade blev våra offer. När vi tröttnade på dessa spår så gick vi till attack mot andra. Fann en man som kastade skräp i återvinningen. Stannade till och gick ur med barsk min. "KAN DU HJÄLPA MIG?".  Vem säger nej till en uniformerad polis och då framförallt om man har lite dåligt samvete för hur man sorterat sin återvinning? He! He! Gubben tvingades lägga ett spår till Arek och han vågade inte annat än att säga JA. Efter utförts spår tackade vi den skakige mannen och släppte honom fri att återgå till sin sortering. Han såg klart lättad ut när han fick återgå mot sin bil....

När vi väl anlände hem så fanns här fint besök både för Husse och Arek. Å Husses vägnar fanns människor att umgås med och Arek hade besök av två små hundar. Arek älskar den ena hunden! Det är en "Paris Hilton hund" som luktar sååååå gott.... Arek kan inte låta den fagra hunden vara utan fjäskar runt och tvättar denne så fint. Den andra hunden är en mer dominant liten skit. Hunden är lika liten som Areks pungkulor, men dominerar polishunden helt. Geten dansar undan och vågar knappt titta på den av djävulen utsända hunden. Till och med när robothunden biter sig fast i pälsen på Arek så vänder han bort huvudet och verkar ropa på hjälp...

Under julklappsutdelningen så fick den ludne faktiskt paket. Bland annat en tuggbit som han skulle få roa sig med en stund. Allt för att vi mänskliga skulle få lite lugn och ro i det kaos som nu rådde bland hundar, katter, ungar och vuxna. Gav Arek tuggbenet och han mottog det med glädje. Vände mig bort och gick 3 meter bort till vardagsrumsbordet. Vände mig om och så stod den ludne redan där!!!!! Trodde att han inte tyckt om sitt tuggben och gick tillbaka för att kolla om det låg kvar. Not!!!!

Arek, alias den glupske, verkade inte ha njutit speciellt av sin fina julklapp. Han hade svalt den som en orm som sväljer sin just infångade mus.... Tacksam kille han är min gode vän Hårbollen!!!!

Trots allt en riktigt trevlig dag och inte minst då kvällen. Nu ska Husse ta ett varmt bad och sedan krypa ned till sängs. I morgon är det nämligen dagpass igen och då ytterligare ett par chanser att busköra snutbilen, ofreda vanligt folk och kanske till och med fånga oss en tjuv.

Den som lever får se....

Må gott!

Husse

Jakten på efterträdaren till Arek har startat igen. För varje ny hårboll som det gått åt pipan med så har jag sagt att det inte blir någon mer hund förräns gammelgeten stupat. Lika ofta har jag sökt ny hund igen och efter att ha sett ett par nya kollegor som fått ny hund så har suget ånyo smugit sig på...'

Mina betyg blir ju inte sällan höga i initiativförmåga och klart lägre i omdömesdelen. Denna gång har jag nog slagit alla rekord i alla fall. Har fått en hel del fina erbjudanden om nya hundar. Många har varit från kända kennlar och andra från mindre kända uppfödare. Eftersom jag haft höga krav och troligen en hel del otur så har det ju gått åt h-vete varenda gång. Kör därför en ordentlig chansning nu när jag satsar på en ny pärla....

Hjälten i dramat är 7 månader och skall enligt uppgift ha fin kamp, bra nos och en hel del motorer. Den är kollad av någon hundförare som uppgett att ägaren nu fått något att bita i. Det låter ju klart intressant eftersom hunden är lite av en bortbyting utan kända föräldar eller meriter.... Jag tror att det kommer att bli kanon!!! Kommer att hämta hunden om en vecka så det får bli Husses egna lilla julklapp.... Går även detta åt skogen så är det bara ett bevis på att mina fina affärsideér följer samma mönster som värdsfinanserna.... He! He! I bland måste man chansa lite.....

Gammelgeten då! Han lever i sin lilla bubbla precis som vanligt. I hans värld finns bara polisarbete samt tiggeri vid matbordet. På grund av Husses något slappa hundhållning så har ju Geten faktiskt fått lite vinning av att delta under matlagningen i köket.... Belöningen från Geten är inte att vi får klappa, mysa och kela med vår lilla tandlösa hjälte. Näe! Där är allt som vanligt! Morr och sedan en förflyttning ett par meter ifrån den som satt sig för att mysa med den loppkliande, fyrbente och tandlöse alfahannen.... Däremot är han ju så j-vla slapp i fisringen. Det bekommer honom inte det minsta om vi har gäster eller inte för "när man måste - så måste man!" Det går inte att beskriva doften och den enda som inte verkar känna något är den ludne själv....

Är man i den aktingsvärda åldern som Geten nu är så får man väl ha lite förståelse för att man slappnar av lite extra under ledig tid. På jobbet däremot är han sig lik. Vi har ett riktigt bra facit vad gäller gripna personer nu under sista tiden. Senast nu när vi jobbade så samarbetade vi grymt bra.

Geten fick sköta sina ålägganden vad gäller spårning. Det gav resultat i form av en uppspårad flyende brottsling. Husse fick sköta smygandet efter en biltjyv och denna gång kunde faktiskt Geten sköta sig och inte tjyvstarta i sin jakt på lite kött. Biltjyven fattade aldrig att vi var polis och polishund eftersom vi var så mörkt klädda och plötsligt stod precis intill honom på parkeringen. När han väl fattade så var ju liksom loppet kört.....

När jag stod där med den infångade tjuven så visade personalen i den andra polisbilen prov på mindre stor skicklighet. Från håll hör man hur bilen kommer sladdande i hög hastighet. Sladdar in på gatan med blåljusen på och då utan att se Husse, vargen och den infångade tjyven. Därefter i hög fart hela gatan upp, en vändning längst upp och sedan sakta ned för gatan igen. Fortfarande med blåljusen på..... Jag frågade den infångade tjuven om han var imponerad över deras aproach och om tjyven om möjligt trodde att dessa två poliser någonsin skulle komma att fånga en tjuv. Han skakade nekandes på huvudet och jag var beredd att hålla med. Hur f-n kan man köra med blåljus i mörket och in på den gata där tjuven som bäst håller på att göra hyss. Vad är oddset för att tjyven ser blåljuset innan poliserna ser tjuven? Troligt att tjyven då står kvar och inväntar att poliserna ska hitta honom.... I bland skäms jag!!!!

Under passet samarbetade sedan jag och Geten under ett ingripande mot 4 hotfulla personer. Man hade hotat upp ett antal männsikor, hotat att slå dom med en avslagen flaska för att sedan fly från platsen. Geten och jag fick stopp på nidingarna och efter att Geten visat sitt trasiga garnityr och jag skrikit lite med min pipiga stämma så var biffen avklarad. Kanonsamarbete skulle jag vilja säga....Det blir ju extra kul när vi jobbar i team så att säga. Arek spårar, Husse sköter taktiken, pedagogiken och avrapporteringen och Geten täcker mig när det går åt pipan....

När allt rullar på som det gjort sista tiden då känns livet lite som glass o ballonger. I love I´t!

Nu får vi ingen ledighet utan jobbar hela julen och nyåret. Förhoppningsvis då med många infångade banditer och kanske även, med lite tur och enligt föreskrifterna förståss ett litet hundbett. Det skulle i så fall kunna bli en bra julklapp till min vän Arek.

Må gott!

Husse

I stället för att få umgås med Jul-nissen så här i helgtider så fick ju Husse träffa p-nissen i stället. Det nitiska aset gav mig en böteslapp, men även chansen att få den undanröjd. Alltså möjligheten att få den avskriven och då slippa betala den avskyvärda summa som felbeteenden betingar. Husse blev ju 5 år och vägrade få rättelse. Husse tyckte det kändes bättre att få blänga, säga småotrevliga ord och om möjligt få p-nissen att känna skam över sin ruttna julkänsla.... Förväntade mig empati bland vänner och familj, men fick bara skakande huvuden och besked om hur korkad man kan vara som vägrar låta p-nissen riva böteslappen....

Det som vid tillfället kändes så bra mottogs alltså ej så väl i bekantskapskretsen kan man väl sammanfatta det med. Eller som lillgrabben meddelade: " Där rök din julklapp". Arek verkade vara den ende som inte dömde mitt omogna beteende och det gjorde att jag ånyo hyllade ett av hundenhetens bejublade ordspråk:

"Det är svårare att hitta en bra hund än en bra kärring!"

Det innebär i korthet att lilla sambon nog ska passa sig för att ta allt för mycket ton. Jag och hårbollen kanske tar och slänger ut henne om hon kaxar upp sig för mycket. Det är ju ganska lätt att skriva så här, men det har även dykt upp ett annat ordspråk som tillrättavisar alla Husses försök att mopsa upp sig:

"Alla på Hundenheten skiljer sig! Utom Husse för han får inte för sin fru!"

Skämt åsido! Kände mig grymt laddad för en kamp med banditerna efter att ha fått min present av parkeringsvakten. Drog därför väldigt taggad till jobbet för att jobba natt. Tog ut arbetsväskan som innehåller spårlina och diverse tillbehör för att underlätta kampen mot packet. Satte ned väskan på golvet, tog ut Arek från bilen och när jag såg hans beteende så förstod jag att det skulle bli en bra natt....

Arek ställde sig ovanför väskan och inledde sin parningslek. Hårbollen stod och torrjuckade mot väskan och det innebär att han är bytesfokuserad och väl förberedd för nattens uppdrag. Geten vägrade först sluta med sitt sexuella beteende och när jag väl fick loss väskan från hans vibrerande underliv så följde han upp med en stående attack. Problemet nu var att min arm kom emellan den ludne och väskan.... Blev en jävla kamp, men till slut var vi på väg upp i garaget igen....

Under nattpasset räknade jag in att vi grep 5 banditer av olika kaliber. Man ska veta att det inte alltid är helt lätt att lyckas med hundjobben. Ofta har ju tjuven en flyktplan och vi har en körsträcka för att ta oss till platsen. Det blir ofta ett spår fram till en plats där man haft någon form av flyktfordon. Alla banditer lyckas dock inte och det är då vi vinner matcherna..... Under natten var Jönssonligan på besök i Stora Staden och då kan ju allt hända.

Jönssonligans plan:
Inbrott i företag och då i jakt på datorer. Flykt till fots och fram till en snabb getawaycar. Om farbror blå dök upp så skulle han/hon inte ha en chans att hänga på i en biljakt och då på grund av flyktfordonets snabba karaktär. Inledningen till brottet fungerade bra. Planen var briljant och det dyra godset stuvades in i flyktbilen. Snabbt iväg från platsen och då med tejpade registreringsskyltar för att förvilla eventuella vittnen. När Husse nästan var framme så meddelade vittnet att bilen rivstartat och nu dragit iväg i okänd riktning och då med flera tjuvar i bilen....

Jönssonligans planeringsmiss:
Åtgärder före körning. Kontrollera vätskenivåer och övriga funktioner. Jönssonligan hade glömt fylla på olja i bilen varvid det snabba flyktfordonet hackade sig fram i någon form av start och stopp.

När fordonet dök upp framför Husse så tilldrog det sig ganska så mycket uppmärksamhet. En likadan bil som tjuvarna skulle haft som nu stånkade och hackade sig fram. När Husse stannade fordonet så var Jönssonligan till och med så duktiga att man satte på varningsblinkers när man stannade till framför hundbilen. Tog för givet att dörrarna skulle öppnas och att ett antal tjyvar skulle pröva sin löpförmåga i förhållande till Husse o Arek. Döm om min förvåning när samtliga satt kvar och snällt lät sig gripas. I bilen låg brytverktyg och fullt med stöldgods. Tack Jönssonligan! Tack för att ni finns!

Under natten sedan så hade vi ytterligare ett par fina spårjobb och ett par gripna gråtjuvar... I love my job!

Må gott!

Husse

Helgen har varit fri från hjältedåd på betald arbetstid, men i stället innehållit hjältedåd på annat sätt. Helgen har gått i idrottens tecken och självklart då med många mål från Husses klubba. Till en början var Husse placerad på sidan av planen och då som coach i den ädla sporten fotboll. Eftersom Husses adepter hade svårt att förstå de direktiv som skulle leda fram till vinst och då följdaktligen en vacker pokal, så slutade även denna cup i moll....

Efter intag av mat så var Husse att anses som nöjd igen. Detta eftersom i alla fall träningspåren som var utlagda till Arek i pauserna gick bra. Som avslutning på helgen så intog Husse skridskoarenan för att om möjligt visa god inställning, bra klubbteknik, ett antal vackra mål samt även ett par passningar till dom andra för att trygga lagmoralen. Kvällen blev alldeles underbar ur denna synvinkel. Husses kropp lämnade en sjö av svett efter sig vilket torde innebära att målet om det hårda jobbet var infriat. Då återstod målskyttet och dom målgivande passningarna för att säkra Husses självkänsla. När slutsignalen löd så hade Husses lag vunnit rejält och Husse själv hade petat in 5 mål och gjort likamånga målpass.

Nu var man uppvärmd och väl förberedd på vad veckan skulle kunna bjuda på. Det som var planerat skulle ske direkt på måndagsförmiddagen och då även detta med tema is. Lillgrabbens klass hade skridskoåkning på schemat och Husse var inbjuden att delta. Då i form av vuxenmedverkan och inte stjärna i tvåmålsspelet... Jag lovade att vara vuxen, men visste självklart att detta skulle brytas så fort jag fick på mig skridskorna och kontroll över pucken. Inte f-n ska några 11 åringar tro att dom kan dribbla av Hundenhetens stora stjärna....

Lillgrabben hade samma attityd! Han lät meddela att han skulle dominera trots att han bara åkt skridskor en gång i år.... Lill Husse drog på sig lämpliga skydd och så for han väl ut på isen. Och som han åkte.... Lill Husse visade sig vara rätt talangfull och  minst lika divig som sin far... Äpplet faller inte långt från trädet sägs det!!!!

När Husse fått ett antal småglin att börja grina för att dom inte kunde ta pucken så fick man väl skärpa sig lite. Låtsades tappa pucken och lät dom pippliga små glinen låna den ett par sekunder. Kickade sedan undan deras skridskor så att dom fick träna lite balett i stället för att hantera Husses puck.....

Efter att fröken visat ut Husse så bytte jag och Lill Husse om. Eftersom han var så blöt så skulle vi åka hem och byta om innan han åter skulle förpassas till institutionen som kallas skola. När vi glada i hågen gled ut från arenan och fram mot den fina vita Volvon så höjdes dock blodtrycket kraftigt... På Husses vindruta satt den rektangulära vita inplastade lappen och flinade mig rakt upp i ansiktet. What the fuck! - En böteslapp!!! Hade ju satt p-brickan och vi hade ju inte ens varit borta en timme.... Kände hur jag kokade upp och när vi kom närmare så satt fienden kvar i sin bil strax intill.

Lill Husse bad Husse skärpa sig och inte gå bärsärk. Lovade honom att snäppa upp mig, men gav ändå p-nissen ett tummen upp när jag passerade förbi. Blängde ilskt och var väl mest arg på mig själv att jag kommit försent. Upptäckte då på böteslappen att jag ej kommit försent utan gjort mig skyldig till följande allvarliga brott:

P-brickan var ej inställd på hel/halvtimme utan mitt emellan dessa markeringar........

Då gick säkringarna! Lill Husse flydde in i bilen och Husse löpte argsint mot p-nissen. P-nissen förklarade att man måste ställa in pilen på p-brickan på hel eller halvtimme. Har man inte gjort det så har man gjort fel och då får man böter.... Bet mig i tungan för att inte hota upp det lilla aset. Kände hur jag fick superkrafter och impulser att välta hans bepansrade bil. Ångrade mig ännu en gång då jag kom på att jag värderar mitt jobb högre än att kasta saker....

Fick ändå ur mig att han inte var snäll så här i jultider och att han nog kunde anses va en jävla idiot.....

P-nissen talade om att om jag kom tillbaka så skulle han riva boten och så skulle allt vara glömt. Husses blodtryck var dock inte i balans och Husse blev 5 år. Husse vägrade få boten avskriven på grund av att han ej önskade fjäska för fienden. Husse talade ånyo om för p-nissen att denne var en idiot. Därefter kastade Husse in sin bot i bilen och for i bredsladd därifrån. (Riktigt snygg sladd om jag får säga det själv).

Positivt: Husse fick motion och utlopp för sin ilska. (hockey i kombination med möte med p-nisse)
Negativt: Husse 5 år kunde inte svälja sin stolthet och få boten avskriven. I stället blev Husse flera hundralappar fattigare.

Life sucks!!!!

Men i natt jobbar vi igen. Då kommer allt vända sig till det positiva. Då ska vi ånyo axla hjälterollen och förhoppningsvis då på södra sidan om den Stora Staden.

Må gott!

Husse

Snabb, explosiv, energisk, teknisk, uthållig, passningsäker, målskytt och ödmjuk. Tror dom orden sammanfattar Husse rätt bra vad gäller hans skicklighet inom idrott. Lägg därtill till en liten skopa av tävlingsinstinkt, egoism och divalater så tror jag att vi bakat ihop Husse till den perfekta idrottsmaskinen... - Tycker jag alltså......

Hela receptet skulle nu tillredas och med perfektum utöva den ädla sporten bowling. Hela turlaget från jobbet samt ett par särskilt utvalda var inbjudna att delta och dela platserna 2 till 7. Vem som skulle bli nr ett fanns ju ingen tvekan om eftersom jag är turlagets lilla bolltrollare... Att Husse inte kunde reglerna och ej hade Arek med för att lagföra eventuella försök till fusk skulle spela mindre roll. Hur svårt kan det vara att välja ut ett färglatt klot, stoppa in pianofingrarna och smeka iväg det ovala föremålet mot dom uppställda figurerna. Strike var det enda ord Husse lagt på minnet eftersom jag antog att varje kast skulle sluta med ett sådant vrål....

Ganska snabbt visade det sig att dom där jävla bollarna man skulle kasta iväg vägde bly. När man väl hittat ett lagom klot så var hålen för fingrarna alldeles för små så att om man kastat så hade man garanterat följt med hela banan eller blivit av med ett antal vitala fingrar. När Husse äntligen hittade ett klot med rätt tyngd, lagom stora hål - ja då var det förbannade klotet rosafärgat...

Lagom tills man sprattlade i väg i den förberredande dansen inför kastet så haglade glåporden från placeringarna 2-7: "Var försiktig med tjejklotet". Självklart innebar psykningarna och den inte alltför macholiknande kaststilen en riktig störning.... Bolljäveln studsade och for mest som den ville och några jubelord om strike hördes f-n inte under hela speltiden.... Efter en timmes spel så kunde man krasst konstatera att denna fjollsport inte var skapt för den explosiva sportkille som jag ansåg mig vara....

Inte nog med förnedringen. Man var ju tvungen att betala för skiten också.... Ska skriva till Riksidrottsförbundet och ifrågasätta statusen och klassningen för om detta verkligen är en idrott. När vi lämnade arenan för vidare fotpatrull mot den inbokade julfesten, så försökte jag smyga upp intill dom spelare som vunnit över mig. Tanken var att jag vid lämpligt tillfälle skulle knuffa ut dom i trafiken för att om möjligt undvika framtida missöden inom samma gren. Upptäckte rätt snabbt att jag skulle vara tvungen att knuffa majoriteten av deltagarna framför bilarna och gav då upp med förhoppningen att förnedringen snart skulle vara ett minne blott....

Passa på att läs lite av dom kommentarer som kommit in till bloggen. Några utav dom är riktigt snälla, riktigt roliga och några till och med grymt roliga. Kolla även in dom som hänvisat vidare till sina egna bloggar. Riktigt roliga, fina och bra bloggar måste jag säga.... Kolla speciellt in den från Stora Stadens Åklagarkammare. Han/hon hade lämnat en kommentar och den är precis skriven som en dom i ett ärende. Först satt jag i halsen av skräck innan jag förstod att jag denna gång ej var skyldig till brott utan klarat mig undan med Åtalsunderlåtelse. Grymt roligt!!!

Trevlig helg!

Husse

Husse går mycket sällan på besök inom hälsovården. Något nödvändigt besök hos tandläkaren samt vid akutbesök efter misstanke om brutet ben är väl ungefär dom gånger som Husse gör entré i vitrockarnas värld. Hade ju lite ont i halsen häromveckan och för att ta ett halsprov så måste man ju göra entré i den sterila världen. Efter att ha fått en hockeyklubba nedkörd i halsen, ett par dragningar med klubban för att få bacillerna att fastna så var man åter ute i friska luften igen. Självklart hade Husse ingen av vetenskapen känd smitta, men nu hade jag i alla fall kollat....

Döm om min förvåning när det efter några dagar dök upp ett brev i den fina postlådan. Smittskyddsinstitutet krävde Husses närvaro för ännu ett prov. Anledingen var att en bacillsmittad person varit i precis samma rum som jag och självklart även samma dag som jag. Alltså blir man kallad för att ta ett nytt prov för att då vara helt säkra på att smittan ej dragit vidare in i Husses späda kropp.... Jippie! Gled ånyo in i lokalerna och fick värsta VIP kön. Direkt in till en sköterska som höll ett säkerhetsavstånd av ca 5 meter hela tiden. Frågade henne om oddset för att bli smittad på detta sätt och hon svarade att det var obefintligt, men att man ändå måste följa upp det med ett halsprov.....

Hon beskrev det som i stort sett ofarligt och med microskopisk chans att bli smittad. Varför höll hon då ett avstånd av 5 meter från Husse hela tiden???? Ganska imponerande hur hon kunde stå så jävla långt bort, men ändå nå ändra fram med sina armar för att ta ett halsprov. Gissar att kärringen var anställd av någon cirkus alt att hon hade teleskoparmar.... Efter att hon, självklart från långt håll, tagit adjö så var Husse fri för denna gång. Nu återstår att se om jag smittats av någon livsfarlig bacill under mitt besök hos sjukvården. Snacka om bisarrt!!!!

Med min vanliga tur så har jag väl fått någon åkomma som gör att mina arbetskamrater inte kommer att se skillnad på mig eller Arek. Husse får plötsliga morratacker, luden rygg, starriga ögon samt extremt knepig stil på toaletten. Den som lever får se....

Vi har jobbat lite också. Under kvällspasset i går så var man som vanligt deporterad till den där jävla norra sidan. Får hulkningar så fort jag hör att jag fått det området.... Nåväl! I går var det mycket jobb och temat var inbrott i villor. Tjyvjävlarna jobbade hårt i går och när dom gör det så måste även vi göra det. Oftast är det svårt att jobba med hund på eftermiddagar och tidiga kvällar. Detta eftersom det är svårt att spåra då det rör sig så mycket folk ute. Geten var dock grymt laddad i går. Arek drog iväg med Husse i släptåg och då i jakten på en tjuv som sprungit. Spåret var kanske 20 minuter gammalt och började på en tomt och gick vidare mot skogen.

Efter att ha krockat med ett högt staket, ramlat ned för ett berg och snubblat över en rullstensås från istiden så var vi äntligen nere på en äng. Blodet rann från ansikte och höger hand, knäna värkte och Husse kände sig som om han precis åkt puckelpist. Geten däremot ångade på i högt tempo. Vidare över ängen, ut på en gångväg, ut i skogen, ut på villavägar, ned på motionsspår och därefter över en bro och vidare längs en större bilväg. Här började problemen! Inte vad gäller spårandet för Geten ångade på i högt tempo. Däremot så fick ju Husse springa mitt i vägen och täcka Areks spårande för att han inte skulle bli påkörd. Bilarna samlades i en lång kö bakom Husses flaskformade axlar, men som tur var tutade ingen i alla fall.

Hade man tutat, så hade troligen Husse stannat, lagt ned Arek, vänt sig om om skjutit vederbörande. Anledningen till detta var att Husse i förebyggande syfte, inför en misstänkt kylig kväll, tagit på sig långkalsonger, underställströja och en liten fin collegetröja över det. När sedan den ordinarie utrustningen kommit på så kan man väl säga att det vara lite varmt....

Kände mig som i filmen "Falling down". Svettades så in i helvete samtidig som jag stapplade fram och bromsade upp all  trafik som kom bakifrån. Då har jag ändå inte nämnt samma mängd bilar som kom från andra hållet samt alla jävla joggare som var ute... Vi kom närmare och närmare ett större centrum, men Geten ångade på. Långt fram i mörkret syntes en mörklädd man som gick. Kan det vara så bra att det var tjyven som vi nu började komma i fatt???

Arek trodde det i alla fall. Själv var jag lite tveksam eftersom det var så förbannat mycket folk ute i rörelse. Vi ångade på och när jag var ca 30 meter från mannen så skrek jag att han skulle stanna. "Stanna! Pust! Pust! Stanna då för f-n! Pust, stånk o stön!
Mannen vek ned på en mörk stig och vägrade stanna trots att nu Arek börjat skälla. Var just nu så svettig, andfådd och trött att jag ämnade skicka den tandlöse på ett fasttagande. Eftersom jag ändå inte var säker på att det var rätt person så tog jag beslutet att försöka behålla jobbet en stund till och i stället springa ifatt mannen själv. La ned Arek, gapade och skrek att han skulle stanna, men utan resultat. När jag äntligen stapplat förbi honom och bromsat upp den döve så visade det sig att om jag skickat Arek på bett, så hade jag nog fått jobba i cykelkällaren i framtiden.

Det var en ung grabb med sina förbannade hörlurar runt öronen. Han hade inte hört ett ljud. Och precis som alla jävla dryga tonåringar så ifrågasatte han varför just HAN blivit stoppad i sin virtuella värld. Tänkte först sänka honom med en höger och därefter knuffa ned han i vattnet, men såg från håll att det stod tre pensionärer en bit bort som tittade mot oss.... Nu var vi rökta vad gäller spårningen så det var bara att försöka hitta tillbaka till bilen igen.

Trots allt ett riktigt bra spår och riktigt långt också. Sammanfattningsvis kan vi säga att Arek gjorde ett multo grande jobb medans Husse klätt sig för en helt annan aktivitet. Under kvällen sedan hade vi ytterligare ett par riktigt bra spårjobb i svår miljö, men tyvärr ingen gripen.

Men det kommer.....

Må gott!

Husse

Alla som känner Husse vet att han är en mycket impulsiv och känslosam människa. Instruktörer och bedömare brukar ge betyget 10, alltså högsta betyg, för initiativ. Därefter brukar man följa upp med betyget för omdöme och detta brukar tyvärr sluta på 0.... Detta har gjort att Husse hamnat i diverse trubbel, haft ett antal brutna ben i kroppen samt tagit allt för förhastade beslut i svåra frågor... I kategorin händelser så är ju den ludne den som brukar rädda mig med sin aggressivitet och vad gäller de brutna benen i kroppen så läker ju dessa efter ett tag. Vid ett besök på akuten på grund av att vänster axel nu satt på höger sida, så ämnade man ge Husse droger. Man varnade för att Husse kunde bli fräck i munnen av den ansenliga mängden droger, men man varnade också för en viss risk för biverkning....

Den cocktailshakade Husse tog ej notis om varningarna utan blev så där lagom käck när han rullades in mot röntgen. Den luttrade sjuksköterskan fick veta hur LÄÄÄÄÄCKER hon var, men rörde inte en min trots att Husse var vardagsfräsch i pungskydd och svettiga kläder.... Luttrad som hon var så skickade hon över en spypåse till Husse i stället. Husse försökte ragga vidare, men avbröts abrubt av att något lämnade magsäcken i 200 km och vandrade uppåt längs med strupen. Försöket att avbryta formel ett loppet med maginnehåll slutade endast med en hulkning. Därefter en kaskad av godsaker som nu rann ned för mungipan och vidare ned längs med kläderna.... Till och med den tårögde Husse förstod nu att lägga av med att försöka få ragg på akutens egen höna. Fick i stället känna förudmjukelsens härliga känsla under ett antal minuter..... Shit va läcker man é.....

Vad gäller de förhastade besluten så har jag väl slutat med fotbollen ett antal gånger, blivit avsatt som tränare på grund av osportsligt uppträdande, men strax därfter har Husses egen styrelse ( mig själv, mig själv och mig själv) återinsatt den allsmäktige i verksamheten igen... Vad gäller bloggandet så följer det ju samma mönster tyvärr.... Ett förhastat beslut om att nu jävlar får det vara nog.... Därefter ett par snälla ord och så sitter Husse klistrad framför tangenterna igen.... Fuck va ja är patetisk....

Känns dock härligt att va tillbaka efter min långa frånvaro från bloggvärlden. Vill tacka än en gång för alla härliga kommentarer. Visste inte det var så många som följde skiten, men det känns riktigt bra att veta att Ni faktisk är intresserade av hur det går för Geten.

Han, den ludne, är ju riktigt het just nu. Som en vildhäst far han runt och då pigg som en lärka. I går och i dag har vi spårat hårda spår i tätort. Husse är ju smått psykotisk så fort det går lite dåligt. Förra veckan spårade han ju skitdåligt - typ ett spår - och då föll hela världen ihop. Tänkte att allt nu var slut! Arek kan inte spåra längre..... I går och i dag så har han i istället spårat gudomligt i grymt svåra och störningstäta områden. Plötsligt så är han Kung igen.... Hur knepig är en hundförare? Man kan ha 100 lyckade spår, men så fort det blir en miss så faller världen ihop.... I dag jobbar vi kväll igen och nu djävlar ska någon få träffa Arek efter ett lyckat spår eller sök. Känner mig grymt laddad och hoppas på att hårbollen känner likadant....

Som uppladdning kollade vi in hunddressören "Cesar" på TV i går. Han höll på med lite "schhsss-ljud" och petade hundstackarna lite i sidan när dom var olydiga. Arek fick bli den lilla provrörsråttan för att kolla hunddressörens kunskaper. Så fort Arek gjorde minsta felbeteende på promenaden idag så fick han ett halvt karatefinger i sidan. Detta samtidigt som jag utstötte "schssss-ljudet". Geten verkade smått konfunderad över beteendet, men han höll sin position och rang i alla fall...

He! He! Geten ska aldrig veta vad som händer. Husse é grym... He! He!

Nu ska Husse lägga sig i ett varmt bad, läsa tidningen och köra mental träning där team Arek och Husse ingår i det vinnande laget. Därefter drar vi till jobbet och omsätter drömmandet till verklighet.

Må nu gott och än en gång!
- Tack för allt stöd i skrivandet!

Som man och dessutom hundförare så förväntas man ju vara dominant, macho, allt i allo samt hörförare i svåra tider.Allt detta är naturligt och fungerar instinktivt och utan att mannen behöver fundera. För att vara lockande för det motsatta könet, alt. samma kön, så förnedrar han sig även i gymet fastän det är grymt tråkigt och troligen mer slitsamt än mödan värd....

När jag nu förnekas friheten att bestämma över mig själv,kan glömma sexuellt umgänge från min sambo samt får höra små kycklingljud från dom uppstudsiga barnen ja då måste jag börja fundera..... Den enkla anledningen till att jag önskade sluta blogga var att jag:

1 Mobbas på jobbet.
2 Ej tycker mig ha ådran att föra denna enhets talan.
3 Tycker mig ha fastnat i samma skrivtema.
4 Är på utbildning 90 procent av arbetstiden i stället för ATT FÅNGA TJYVAR!!!!

När jag sedan loggar in för att se om någon lämnat en avskedskommentar så håller datorn på att explodera av alla inlagda kommentarer. Skrattar till lite förvånat och börjar småläsa inläggen som skrivits.... Kände hur jag fick fukt i ögat och börjar tänka på att jag nog blivit gammal och sentimental. Upptäcker dock att förklaringen till tårarna är Tigerbalsamen som jag smörjt in dom slitna ljumskarna med och nu smetat av i tårkanalen... Shit vilken tur att jag inte blivit blödig, men framförallt att jag fått en ursäkt att förklara mig med inför barnen när jag nu sitter och småhulkar framför tangentbordet...

Shit vilka fina inlägg ni skrivit! Trodde för det första inte ens att så många läste om mitt och Areks bisarra liv.... Trodde ej heller att så många skulle bry sig om vi berättade om vår kamp i samhällets tjänst. Det här kanske kommer lite plötsligt, men... jag älskar Er!!! Skoja bara!!! Hi! Hi!.

Enligt min psykoligiska utvärdering på en av dom förbannade kurserna så är jag undvikande i min konfliktstil. Stämmer rätt bra faktiskt. Har troligen att göra med min dominerande sambo och dom psykotiska barnen, men det är faktiskt precis så jag är.... Eftersom mina chefer, osynliga vänner samt troligen även min sambo troligen ej bryr sig ett smack om jag virkar eller bloggar på min fritid, så känns det som att Ni är dom enda som är intresserade av våra dagliga äventyr.

Husse, i samråd med Arek, har därför beslutat sig för att kappvända ytterligare en gång. Husse och Arek fortsätter att berätta om vårt tragikomiska liv och då i form av bloggande. Jag kan inte lova att det blir underhållande eller gripande, men Ni ska få en dos av oss ändå....

Som avslutning vill jag tacka för dom fina inläggen, men nu glömmer vi dom och kör vidare i berättelsen om vårt liv....

Målet för år 2009 blir att Geten ska få bli Årets polishund. Delmålet att Husse får följa med på prisutdelningen...

Må gott!

Husse

För något år sedan så hämtade jag mitt livs första valp. Uppfödarens önskan var att jag skulle skriva blogg om hur den blivande hjältens uppväxt och utveckling fortlöpte. Efter att han förklarat vad en blogg var, hjälpt mig med hur man startar upp så har det sedan rullat på. Det var nog inget fel på valpen utan snarare på Husses kapacitet. Åt hel-vete gick det i alla fall och efter det så har det i stort sett rullat på så rent generellt....

Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag misslyckats med 6 hundar efter det, men tack vare att Arek var född polishund redan när han kom, så har ju han räddat min ära lite. Instruktörerna hos oss brukar säga att "med en riktig förare på den hunden - så hade detta kunnat bli någonting riktigt bra!"

Arek har varit och är grym som familjehund och snuthund. Finns inte många av hans kaliber så det är bara att tacka och ta emot. Eftersom det gick åt fanders med första valpen så var jag ju tvungen att revidera bloggandet lite och då till att handla om Geten och hans familj.

Målet blev att, på ett skämtsamt sätt, berätta lite om hur det är att vara hundförare inom polisen. Alla roliga händelser på och utanför arbetet samt med vissa inslag av familjeliv och fritid. Inget av det som är skrivet är påhittat utan alla tokigheter och fadäser, hjältedåd och mindre bra dåd har faktiskt inträffat. Tack vare showmannen Arek så tycker jag faktiskt själv att det ibland blivit rätt så roliga inlägg. Redan där borde varningsklockan ringa! När man själv tycker man är rolig så finns ju risken att euforin stiger en åt huvudet. Lite så har det blivit med Husses idrottande. Husse är helt övertygad om sin allsmäktighet inom idrott och
sist jag tittade in på inkomstkonton för idrottsliga prestationer, så visade inte detta på någon större framgång....

Nu lägger vi ned denna blogg och koncentrerar oss helhjärtat på träning och hjältedåd i samhällets tjänst. Bloggandet överlämnar vi till andra kallade, men vi tackar alla ödmukast för den uppmärksamhet och uppskattning vi fått under denna tid. Håll nu utkik på tomten för man vet aldrig när den ludne och hans spenslige förare spårar förbi i jakten på ära och berömmelse. Men tills dess...

Må gott!

Husse

Slog upp ögonen! Drog upp mungiporna i ett smile och kände värmen stiga i kroppen! I dag är det nattpass och dom fula fiskarna ska håvas in och fördelas ut till Sveriges alla hårdbevakade anstalter. Drog upp persiennen och upptäckte att det spöregnade.... I dag också!!!!! Inget regn ska få hindra den ludnes kamp mot brottsligheten så Husse kastade sig upp ur sängen, borstade alla pirattänder och drog ut i verkligheten. Fömiddagen skulle användas till att förbereda den ludne på nattens uppdrag och då genom lite roliga spår och byteslekar.

Började dock dagen med lite hockey för att få ut lite av all det adrenalin som samlats inom mig efter att jag drömt om alla hjältedåd. Efter hockeyn så var det klart mycket mindre hjälte som stapplade in för en fika på polisstationen långt söder om Stora Staden. Ljumskarna skrek av smärta, handlederna lika stela som om jag blivit gipsad och tandhalsarna ilade efter all skridskoåkning i den kalla lokalen.... Haltade in och hällde upp lite gott te. Hade precis slagit mig ned när byggnadens lokale vaktmästare grinade glatt samtdigt som han frågade om Husses rostiga Volvo läckte kylarvätska......

Va f-n säger du? Jag har ju bytt topplockspackning, kylare och värmepaket. Finns det något mer man kan byta på en sådan gammal bil? Gick ut i garaget och blev varse om att det ånyo var dags att träffa min bilmeck. F-n va less jag är på min bil. Det verkar som om just min bil följer cyklerna i finansbranschen och just nu är det tydligen raaaaakt utför.....

Träffade den som alltid lika glade kundmottagaren på verkstaden och fick VIP biljett in i verkstaden. Han är alltid lika trevlig, men jag tycker att han går i mer och mer exklusiva kläder nu än tidigare. Kan det va så att mina besök avsevärt förbättrat hans ekonomi och det även är därför han numera uppvisar sån glädje när jag stiger in genom dörren....

Tog min andra bil och drog ut för att höja upp den ludne till allsmäktiga höjder. Han gör ju i alla fall ingen besviken utan stod för glitter och glamour. Nu såg jag verkligen fram mot nattpasset.....

Kl 21.00 Hundenhetens lokaler: Husse stiger in i gymet, spenslig, räddhågsen och med armar som smala ormar.
Kl 21.40 Husse stiger ut ur samma lokaler, men nu med armar, mage och bröst som en kroppsbyggare. Nu ska hjältedåden staplas på hög hinner jag tänka när jag tar hissen upp för att tillfördelas arbetsområde och bil.

Husse! Du får norra helvetet idag! Grattis! Chefens ord träffade mig som en bulldozer i magen. Ville motsätta mig indelningen genom att skrika och slå mot väggarna, men kom på att jag är att anses som medelålders, i befälsställning och därför förväntas uppträda på ett visst sätt. Svalde förtreten och tackade så mycket för att just jag fått äran att arbeta där.... Som en djävla bonus så verkade det omöjligt att få regnet att sluta fall ned också så nu var jag liiiiiiteeee i oharmoni. Det skulle bli värre!

Nattpass 22.00--07.00. Antal hundjobb för Husse på norra helvetet: 1 st.

Bil krockat. Tre otroligt berusade män försökte förklara hur detta skett och i vilken riktning föraren sprungit. När den utvalde skulle visa i vilken riktning föraren sprungit så fick han sån framåtvikt på grund av fylleri, att han föll handlöst ned i diket. Han föll dock i den riktning föraren sprungit så det löste sig ju.... Platsen var kanon för ett spårsök. Det var nämligen skog.....

Det tråkiga i kråksången var att den hjälpsamme mannen ljög så att han nästan trodde sig själv. Det gick inget spår in i skogen och det är ju inte så konstigt. Detta eftersom föraren var den som nu stod och fantasipekade ut riktningen för den ludne och hans Husse. Alltså! 1 hundjobb där det inte ens gick ett spår från platsen. Jippie!!!

När Husse körde ned i garaget så behövdes det tändstickor för att hålla upp dom fåriga ögonen. Nu var jag, som ungdomarna säger, fett trött.... Husse även besviken över att hans hjältedåd inte behövdes denna gång, men som sagt. Det kommer fler chanser....

Fick nu precis höra att det kan finnas mer fel på min fina bil. Denna gång var det vattenpumpen, värmepaketet och eventuellt något fäste till en ventil.... Vågade inte fråga om priset, men blev nästan glad när dom ville behålla bilen ett dygn till...

Må gott!

Husse

Äventyret började med att Husse ställde sin rosthög till bil och tog tåget in till Stora Staden. Anledningen till detta var ännu en utbildning i Statens regi och denna gång utan hund. Den ludne var lämnad hemma och då med tillsyn av den lediga sonen medans Husse för första gången på bra många år skulle färdas kommunalt. Allt bara flöt på eftersom jag i stort sett klev ned på perrongen och in i tåget. Inga väntetider eller förseningar. Förstår inte vad folk som åker tåg klagar på.....

Väl på tåget så bestämde jag mig för att iaktaga männsikorna runt omkring mig och om möjligt inleda någon form av diskussion med någon. Ganska snart märkte jag att tåg åker man för sig själv. Du stirrar inte på något, sitter helst inte nära någon och gud nåde dig om du tilltalar en medresenär. Alla läste något eller stirrade tomt framför sig och fick Husse ögonkontakt med någon så ryckte dom i stort sett till av skräck alternativt stirrade med onda ögat tillbaka.... Föll in i mängden och satte mig att läsa en egen tidning.... Väl inne i Stora Staden så visade det sig att man blev livegen. Även om jag hade en egen utgång att sikta på så var det bara att följa med i strömmen av människor. Det var som att man befann sig i ett hägn av lamm som skulle trimmas på sin ull. Försökte Husse tvinga sig ut åt något håll så blev det som ett flipperspel och så var man tillbaka i sin fålla.... Till slut kom jag ut på en sidogata och då löste ju sig det till det bästa.....

Efter fullbordad kurs, det vill säga god mat, gott fika och även lite nödvändig information, så var man ånyo tillbaka i världen av kommunikationer. Nu var det hemresa och en helt annan stämning på tåget. Nu hade folket lämnat jobbets tyngd bakom sig och var nu öppna på ett helt annat sätt. Nu fanns åtmindstonde möjlighet till ögonkontakt och till och med ett och annat vänligt leende. High-five people!!!

I dag var man ånyo tillbaka i verksamheten och då med en härlig dressyrdag. Av någon outgrundlig anledning så kan det vara uppehåll i vädret under veckans alla dagar. Men så fort det vankas dressyr för Husse så öser regnet ned. Så även idag. Redan efter första rastrundan så var den ludne (nu med blöta lockar) och dennes Husse dyngsura av allt regn.... I dag hade vi med oss en prao. Det vill säga en polis som vill bli hundförare och som nu skulle hänga med Husse för att se hur det var. Först skulle jag visa honom vilken typ av lydnad som krävs av en rutinerad hund och mitt hjälpmedel för denna information var Arek. Arek verkade dock inte ha läst samma informationsblad som det jag läst för han var Tamej f-n helt vidrig att hantera. Olydig så in i bomben..... Fick visa praon hur man läxar upp sin käraste och bett i Areks läpp blev ett återkommande tema i just detta kapitel om lydnad.

När Arek satt ned och jag lämnade, så lättade Geten på sin schimpansrumpa och smög närmare. När jag vände mig om så satt han helt fint, men nu ca 5 meter närmare. Så fort jag vände mig om så var han igång igen, men vid varje tillfälle jag kastade mig om för att tillrättavisa honom, så satt han redan så fint. Ditt falska, ludna as.....

Under platsliggningen, som Arek är bra på, så låg han till en början så fint. När jag stod och pratade med praon så satt min gode fyrbente vän plötsligt upp och tittade på dom andra hundarna. Men va f-n är det med honom idag? Kan han vara så olydig bara för att han fick vila en hel dag medans jag var på kurs??????

Praon fick ta över lydnadspasset. Min tanke var att jag skulle tillrättavisa den blivande hundföraren, men min falska vän, alias Arek, gick som om han höll på att vinna SM i linförhet. Tyckte nästan jag såg ett flin hos den tandlöse när han från håll var otrogen med den praoande polisen....

Praoeleven skulle ju inte tro att han va något utan nu djävlar fick det vara nog. Nu var det dags för spår.... Djävulen i Husse vaknade och planen blev följande:

Praoeleven skulle få spåra med Arek. Spåret skulle vara i terräng och ca 2 km långt. Bonusen i det hela var att han skulle spåra upp Husse och att spåret skulle vara av flyktkaraktär. He! He! He! Det innebär mycket god fart i terrängen..... Började gå ut spåret och hade 15 minuters försprång. Gick i alla backar och berg jag kunde hitta, Avvaktade på några ställen så att spåret skulle bli riktigt färskt. Allt för att den blivande hundföraren skulle få njuta av en flykt i naturen.....

När han äntligen kom ifatt mig så var det en spillra utav det han varit förut. Han var genomblöt av regnet och dyngsur innifrån och ut av svetten. Han kippade efter andan och ställde sig dubbelvikt som för att spy. Arek var eld och lågor över att ha fått avsluta spåret med ett bett i skyddsarmen. När praon hämtat andan så hade han i alla fall ett stort smile över läpparna och lät meddela att detta var det roligaste han gjort. Den inställningen kommer man långt med så det finns hopp för grabben....

Resten av dagen pysslade vi med asfaltsspår. Man kan sammanfatta det med att det var ömsin vin - ömsom vatten. I bland var jag färdig att avliva Arek för att i nästa stund höja honom till skyarna. Alltså! Precis som vanligt....

Må gott!

Husse