POLISHUNDEN AREK

Husse går mycket sällan på besök inom hälsovården. Något nödvändigt besök hos tandläkaren samt vid akutbesök efter misstanke om brutet ben är väl ungefär dom gånger som Husse gör entré i vitrockarnas värld. Hade ju lite ont i halsen häromveckan och för att ta ett halsprov så måste man ju göra entré i den sterila världen. Efter att ha fått en hockeyklubba nedkörd i halsen, ett par dragningar med klubban för att få bacillerna att fastna så var man åter ute i friska luften igen. Självklart hade Husse ingen av vetenskapen känd smitta, men nu hade jag i alla fall kollat....

Döm om min förvåning när det efter några dagar dök upp ett brev i den fina postlådan. Smittskyddsinstitutet krävde Husses närvaro för ännu ett prov. Anledingen var att en bacillsmittad person varit i precis samma rum som jag och självklart även samma dag som jag. Alltså blir man kallad för att ta ett nytt prov för att då vara helt säkra på att smittan ej dragit vidare in i Husses späda kropp.... Jippie! Gled ånyo in i lokalerna och fick värsta VIP kön. Direkt in till en sköterska som höll ett säkerhetsavstånd av ca 5 meter hela tiden. Frågade henne om oddset för att bli smittad på detta sätt och hon svarade att det var obefintligt, men att man ändå måste följa upp det med ett halsprov.....

Hon beskrev det som i stort sett ofarligt och med microskopisk chans att bli smittad. Varför höll hon då ett avstånd av 5 meter från Husse hela tiden???? Ganska imponerande hur hon kunde stå så jävla långt bort, men ändå nå ändra fram med sina armar för att ta ett halsprov. Gissar att kärringen var anställd av någon cirkus alt att hon hade teleskoparmar.... Efter att hon, självklart från långt håll, tagit adjö så var Husse fri för denna gång. Nu återstår att se om jag smittats av någon livsfarlig bacill under mitt besök hos sjukvården. Snacka om bisarrt!!!!

Med min vanliga tur så har jag väl fått någon åkomma som gör att mina arbetskamrater inte kommer att se skillnad på mig eller Arek. Husse får plötsliga morratacker, luden rygg, starriga ögon samt extremt knepig stil på toaletten. Den som lever får se....

Vi har jobbat lite också. Under kvällspasset i går så var man som vanligt deporterad till den där jävla norra sidan. Får hulkningar så fort jag hör att jag fått det området.... Nåväl! I går var det mycket jobb och temat var inbrott i villor. Tjyvjävlarna jobbade hårt i går och när dom gör det så måste även vi göra det. Oftast är det svårt att jobba med hund på eftermiddagar och tidiga kvällar. Detta eftersom det är svårt att spåra då det rör sig så mycket folk ute. Geten var dock grymt laddad i går. Arek drog iväg med Husse i släptåg och då i jakten på en tjuv som sprungit. Spåret var kanske 20 minuter gammalt och började på en tomt och gick vidare mot skogen.

Efter att ha krockat med ett högt staket, ramlat ned för ett berg och snubblat över en rullstensås från istiden så var vi äntligen nere på en äng. Blodet rann från ansikte och höger hand, knäna värkte och Husse kände sig som om han precis åkt puckelpist. Geten däremot ångade på i högt tempo. Vidare över ängen, ut på en gångväg, ut i skogen, ut på villavägar, ned på motionsspår och därefter över en bro och vidare längs en större bilväg. Här började problemen! Inte vad gäller spårandet för Geten ångade på i högt tempo. Däremot så fick ju Husse springa mitt i vägen och täcka Areks spårande för att han inte skulle bli påkörd. Bilarna samlades i en lång kö bakom Husses flaskformade axlar, men som tur var tutade ingen i alla fall.

Hade man tutat, så hade troligen Husse stannat, lagt ned Arek, vänt sig om om skjutit vederbörande. Anledningen till detta var att Husse i förebyggande syfte, inför en misstänkt kylig kväll, tagit på sig långkalsonger, underställströja och en liten fin collegetröja över det. När sedan den ordinarie utrustningen kommit på så kan man väl säga att det vara lite varmt....

Kände mig som i filmen "Falling down". Svettades så in i helvete samtidig som jag stapplade fram och bromsade upp all  trafik som kom bakifrån. Då har jag ändå inte nämnt samma mängd bilar som kom från andra hållet samt alla jävla joggare som var ute... Vi kom närmare och närmare ett större centrum, men Geten ångade på. Långt fram i mörkret syntes en mörklädd man som gick. Kan det vara så bra att det var tjyven som vi nu började komma i fatt???

Arek trodde det i alla fall. Själv var jag lite tveksam eftersom det var så förbannat mycket folk ute i rörelse. Vi ångade på och när jag var ca 30 meter från mannen så skrek jag att han skulle stanna. "Stanna! Pust! Pust! Stanna då för f-n! Pust, stånk o stön!
Mannen vek ned på en mörk stig och vägrade stanna trots att nu Arek börjat skälla. Var just nu så svettig, andfådd och trött att jag ämnade skicka den tandlöse på ett fasttagande. Eftersom jag ändå inte var säker på att det var rätt person så tog jag beslutet att försöka behålla jobbet en stund till och i stället springa ifatt mannen själv. La ned Arek, gapade och skrek att han skulle stanna, men utan resultat. När jag äntligen stapplat förbi honom och bromsat upp den döve så visade det sig att om jag skickat Arek på bett, så hade jag nog fått jobba i cykelkällaren i framtiden.

Det var en ung grabb med sina förbannade hörlurar runt öronen. Han hade inte hört ett ljud. Och precis som alla jävla dryga tonåringar så ifrågasatte han varför just HAN blivit stoppad i sin virtuella värld. Tänkte först sänka honom med en höger och därefter knuffa ned han i vattnet, men såg från håll att det stod tre pensionärer en bit bort som tittade mot oss.... Nu var vi rökta vad gäller spårningen så det var bara att försöka hitta tillbaka till bilen igen.

Trots allt ett riktigt bra spår och riktigt långt också. Sammanfattningsvis kan vi säga att Arek gjorde ett multo grande jobb medans Husse klätt sig för en helt annan aktivitet. Under kvällen sedan hade vi ytterligare ett par riktigt bra spårjobb i svår miljö, men tyvärr ingen gripen.

Men det kommer.....

Må gott!

Husse