POLISHUNDEN AREK

Jakten på efterträdaren till Arek har startat igen. För varje ny hårboll som det gått åt pipan med så har jag sagt att det inte blir någon mer hund förräns gammelgeten stupat. Lika ofta har jag sökt ny hund igen och efter att ha sett ett par nya kollegor som fått ny hund så har suget ånyo smugit sig på...'

Mina betyg blir ju inte sällan höga i initiativförmåga och klart lägre i omdömesdelen. Denna gång har jag nog slagit alla rekord i alla fall. Har fått en hel del fina erbjudanden om nya hundar. Många har varit från kända kennlar och andra från mindre kända uppfödare. Eftersom jag haft höga krav och troligen en hel del otur så har det ju gått åt h-vete varenda gång. Kör därför en ordentlig chansning nu när jag satsar på en ny pärla....

Hjälten i dramat är 7 månader och skall enligt uppgift ha fin kamp, bra nos och en hel del motorer. Den är kollad av någon hundförare som uppgett att ägaren nu fått något att bita i. Det låter ju klart intressant eftersom hunden är lite av en bortbyting utan kända föräldar eller meriter.... Jag tror att det kommer att bli kanon!!! Kommer att hämta hunden om en vecka så det får bli Husses egna lilla julklapp.... Går även detta åt skogen så är det bara ett bevis på att mina fina affärsideér följer samma mönster som värdsfinanserna.... He! He! I bland måste man chansa lite.....

Gammelgeten då! Han lever i sin lilla bubbla precis som vanligt. I hans värld finns bara polisarbete samt tiggeri vid matbordet. På grund av Husses något slappa hundhållning så har ju Geten faktiskt fått lite vinning av att delta under matlagningen i köket.... Belöningen från Geten är inte att vi får klappa, mysa och kela med vår lilla tandlösa hjälte. Näe! Där är allt som vanligt! Morr och sedan en förflyttning ett par meter ifrån den som satt sig för att mysa med den loppkliande, fyrbente och tandlöse alfahannen.... Däremot är han ju så j-vla slapp i fisringen. Det bekommer honom inte det minsta om vi har gäster eller inte för "när man måste - så måste man!" Det går inte att beskriva doften och den enda som inte verkar känna något är den ludne själv....

Är man i den aktingsvärda åldern som Geten nu är så får man väl ha lite förståelse för att man slappnar av lite extra under ledig tid. På jobbet däremot är han sig lik. Vi har ett riktigt bra facit vad gäller gripna personer nu under sista tiden. Senast nu när vi jobbade så samarbetade vi grymt bra.

Geten fick sköta sina ålägganden vad gäller spårning. Det gav resultat i form av en uppspårad flyende brottsling. Husse fick sköta smygandet efter en biltjyv och denna gång kunde faktiskt Geten sköta sig och inte tjyvstarta i sin jakt på lite kött. Biltjyven fattade aldrig att vi var polis och polishund eftersom vi var så mörkt klädda och plötsligt stod precis intill honom på parkeringen. När han väl fattade så var ju liksom loppet kört.....

När jag stod där med den infångade tjuven så visade personalen i den andra polisbilen prov på mindre stor skicklighet. Från håll hör man hur bilen kommer sladdande i hög hastighet. Sladdar in på gatan med blåljusen på och då utan att se Husse, vargen och den infångade tjyven. Därefter i hög fart hela gatan upp, en vändning längst upp och sedan sakta ned för gatan igen. Fortfarande med blåljusen på..... Jag frågade den infångade tjuven om han var imponerad över deras aproach och om tjyven om möjligt trodde att dessa två poliser någonsin skulle komma att fånga en tjuv. Han skakade nekandes på huvudet och jag var beredd att hålla med. Hur f-n kan man köra med blåljus i mörket och in på den gata där tjuven som bäst håller på att göra hyss. Vad är oddset för att tjyven ser blåljuset innan poliserna ser tjuven? Troligt att tjyven då står kvar och inväntar att poliserna ska hitta honom.... I bland skäms jag!!!!

Under passet samarbetade sedan jag och Geten under ett ingripande mot 4 hotfulla personer. Man hade hotat upp ett antal männsikor, hotat att slå dom med en avslagen flaska för att sedan fly från platsen. Geten och jag fick stopp på nidingarna och efter att Geten visat sitt trasiga garnityr och jag skrikit lite med min pipiga stämma så var biffen avklarad. Kanonsamarbete skulle jag vilja säga....Det blir ju extra kul när vi jobbar i team så att säga. Arek spårar, Husse sköter taktiken, pedagogiken och avrapporteringen och Geten täcker mig när det går åt pipan....

När allt rullar på som det gjort sista tiden då känns livet lite som glass o ballonger. I love I´t!

Nu får vi ingen ledighet utan jobbar hela julen och nyåret. Förhoppningsvis då med många infångade banditer och kanske även, med lite tur och enligt föreskrifterna förståss ett litet hundbett. Det skulle i så fall kunna bli en bra julklapp till min vän Arek.

Må gott!

Husse