TA INTE MIN BOLL!!!!
Under sista tiden. Typ sista 6 åren så har jag tränat Arek så ofta att jag inte förstår hur han orkar. Benämningen på Husse blir ofta i vokabulären: ADHD, Duracellkanin, Träningsnarkoman etc. För Er som inte förstår orden så kan man sammanfatta det med att folk verkar tycka att jag har svårt att sitta still. Arek har ju motorer som få, men ibland verkar även han smått uppgiven och då speciellt när han haltar ned till personbilen efter ett svettigt nattpass. Har fått rådet att vila honom lite ibland, men det verkar som om varken Geten eller jag tilltalas riktigt av vad det kan innebära.
Den ludne tackar ju aldrig nej till ett träningspass, lite spel, lek eller för den delen jogg eller promenad. Han är ju ingen ungdom längre, men det verkar han ju inte förstå. Bestämde mig därför för att han nu skulle få ett par lugna dagar här under mellandagarna, men se det godtogs ej av min gode vän. Schakalen nöjer sig icke med endast promenad utan formligen kräver att få använda nos och övriga sinnen. Nu hade det gått typ 1 dag av vila och det gick ej längre att stå emot. På dagens progam stod därför motion, saksök samt fotboll. Geten var i toppform under samtliga grenar och då speciellt under saksök och fotbollstimmen. Under fotbollen gled han runt på konstgräset som Bambi på hal is. Efter ett par tvåfotsdribblingar, nickar och ofrivilliga glidtacklingar så såg han i alla fall rätt nöjd ut. Att barnen som han fällt grät en tår - ja vad gjorde väl det en underbar dag som detta.....
Saksöket dominerade han helt. Valde ut små saker så att den tandlöse skulle få jobba extra med sin nos samt när han väl funnit sitt gods, få idka käkgymnastik för att få upp varorna och föra dom till Husse. Den ludne gjorde det med bravur och mottog sin fina belöningsboll efter fullbordat verk. Efter lite dragkamp drog vi hem och det är då showen tar en ny vändning.
Från att ha varit värsta polarna i skogen så blir Husse plötsligt en fiende. "Våga inte röra min boll!". Så fort jag närmar mig Mr Alzheimer så morrar han och spänner hela sin kropp som skydd för sin baby (bollen) I bland hör jag bara ett morrande även om jag inte ens är i närheten eller ens tittar mot honom. När jag vänder mig mot dom starriga ögonen så sitter han och morrar och blänger mot mig... Tror f-n han söker konfrontation!!!
Den lilla charmören är inte långsint utan så fort man går mot ytterdörren så offrar han bollen och kommer springandes med viftande svans. Då, plötsligt, är vi "Los Kompisar" igen. När han märker att Husse inte skulle gå ut, ja då vänder han mot bollen igen och kör igång sin morrningsdans.... Är han frisk?
I morgon jobbar kompis o jag igen. Nyårsaftons dag känns väl så där lagom inspirerande, men man vet aldrig..... Det är det som är tjusningen med att vara polis. Det kan hända någonting närsomhelst och att finna lösningen på just det problemet, ja det är förtrollande....
Må nu gott!
Husse