PÅ PRAO MED GETEN...
Äventyret började med att Husse ställde sin rosthög till bil och tog tåget in till Stora Staden. Anledningen till detta var ännu en utbildning i Statens regi och denna gång utan hund. Den ludne var lämnad hemma och då med tillsyn av den lediga sonen medans Husse för första gången på bra många år skulle färdas kommunalt. Allt bara flöt på eftersom jag i stort sett klev ned på perrongen och in i tåget. Inga väntetider eller förseningar. Förstår inte vad folk som åker tåg klagar på.....
Väl på tåget så bestämde jag mig för att iaktaga männsikorna runt omkring mig och om möjligt inleda någon form av diskussion med någon. Ganska snart märkte jag att tåg åker man för sig själv. Du stirrar inte på något, sitter helst inte nära någon och gud nåde dig om du tilltalar en medresenär. Alla läste något eller stirrade tomt framför sig och fick Husse ögonkontakt med någon så ryckte dom i stort sett till av skräck alternativt stirrade med onda ögat tillbaka.... Föll in i mängden och satte mig att läsa en egen tidning.... Väl inne i Stora Staden så visade det sig att man blev livegen. Även om jag hade en egen utgång att sikta på så var det bara att följa med i strömmen av människor. Det var som att man befann sig i ett hägn av lamm som skulle trimmas på sin ull. Försökte Husse tvinga sig ut åt något håll så blev det som ett flipperspel och så var man tillbaka i sin fålla.... Till slut kom jag ut på en sidogata och då löste ju sig det till det bästa.....
Efter fullbordad kurs, det vill säga god mat, gott fika och även lite nödvändig information, så var man ånyo tillbaka i världen av kommunikationer. Nu var det hemresa och en helt annan stämning på tåget. Nu hade folket lämnat jobbets tyngd bakom sig och var nu öppna på ett helt annat sätt. Nu fanns åtmindstonde möjlighet till ögonkontakt och till och med ett och annat vänligt leende. High-five people!!!
I dag var man ånyo tillbaka i verksamheten och då med en härlig dressyrdag. Av någon outgrundlig anledning så kan det vara uppehåll i vädret under veckans alla dagar. Men så fort det vankas dressyr för Husse så öser regnet ned. Så även idag. Redan efter första rastrundan så var den ludne (nu med blöta lockar) och dennes Husse dyngsura av allt regn.... I dag hade vi med oss en prao. Det vill säga en polis som vill bli hundförare och som nu skulle hänga med Husse för att se hur det var. Först skulle jag visa honom vilken typ av lydnad som krävs av en rutinerad hund och mitt hjälpmedel för denna information var Arek. Arek verkade dock inte ha läst samma informationsblad som det jag läst för han var Tamej f-n helt vidrig att hantera. Olydig så in i bomben..... Fick visa praon hur man läxar upp sin käraste och bett i Areks läpp blev ett återkommande tema i just detta kapitel om lydnad.
När Arek satt ned och jag lämnade, så lättade Geten på sin schimpansrumpa och smög närmare. När jag vände mig om så satt han helt fint, men nu ca 5 meter närmare. Så fort jag vände mig om så var han igång igen, men vid varje tillfälle jag kastade mig om för att tillrättavisa honom, så satt han redan så fint. Ditt falska, ludna as.....
Under platsliggningen, som Arek är bra på, så låg han till en början så fint. När jag stod och pratade med praon så satt min gode fyrbente vän plötsligt upp och tittade på dom andra hundarna. Men va f-n är det med honom idag? Kan han vara så olydig bara för att han fick vila en hel dag medans jag var på kurs??????
Praon fick ta över lydnadspasset. Min tanke var att jag skulle tillrättavisa den blivande hundföraren, men min falska vän, alias Arek, gick som om han höll på att vinna SM i linförhet. Tyckte nästan jag såg ett flin hos den tandlöse när han från håll var otrogen med den praoande polisen....
Praoeleven skulle ju inte tro att han va något utan nu djävlar fick det vara nog. Nu var det dags för spår.... Djävulen i Husse vaknade och planen blev följande:
Praoeleven skulle få spåra med Arek. Spåret skulle vara i terräng och ca 2 km långt. Bonusen i det hela var att han skulle spåra upp Husse och att spåret skulle vara av flyktkaraktär. He! He! He! Det innebär mycket god fart i terrängen..... Började gå ut spåret och hade 15 minuters försprång. Gick i alla backar och berg jag kunde hitta, Avvaktade på några ställen så att spåret skulle bli riktigt färskt. Allt för att den blivande hundföraren skulle få njuta av en flykt i naturen.....
När han äntligen kom ifatt mig så var det en spillra utav det han varit förut. Han var genomblöt av regnet och dyngsur innifrån och ut av svetten. Han kippade efter andan och ställde sig dubbelvikt som för att spy. Arek var eld och lågor över att ha fått avsluta spåret med ett bett i skyddsarmen. När praon hämtat andan så hade han i alla fall ett stort smile över läpparna och lät meddela att detta var det roligaste han gjort. Den inställningen kommer man långt med så det finns hopp för grabben....
Resten av dagen pysslade vi med asfaltsspår. Man kan sammanfatta det med att det var ömsin vin - ömsom vatten. I bland var jag färdig att avliva Arek för att i nästa stund höja honom till skyarna. Alltså! Precis som vanligt....
Må gott!
Husse