POLISHUNDEN AREK

Prövotiden för denna upplaga av arvtagare till Arek närmade sig sin ände. Familjen och även Husse har varit mycket nöjd med albinon och han har blivit lite av en favorit bland alla hundar som varit här på besök. Det har fungerat bra socialt, Jamaren har godkänt den nye och Arek har även han, trots milda protester i början, accepterat passgångaren och dennes närvaro. Som en extra bonus har den nye även delat samma hobby som övriga familjen, typ att lira fotboll så allt har ju varit kanon. Så när som på en grej! Spåret!

Spårningen är ju det som strulat under prövotiden och trots alla möjliga taktiker så har Husse ej fått det att fungera. Albinons sista chans var nu i måndags och då gällde det för honom att övertyga Husse samt huvudinstruktören. För att verkligen elda på Emo så var hela familjen ute dagen innan "provdagen" för att bygga upp självförtroendet rejält. Familjen drog till skogs och planen denna gång var följande:

1. Dom mänskliga arvtagarna till Husse skulle gå ett skogsspår på ca 300 meter. Där skulle man gömma sig väl i en grandunge och när albinon anlände (om han gjorde det ) så var det glass och ballonger som väntade. Planen gick ut på att Emo skulle få spåra ungtupparna och då finna glädje i att finna dem. Belöningsbiten bestod i att småglinen även hade med sig en fin boll att leka med. Trots barnens arga ögon och protester över att behöva vandra ut i huggormstät terräng så genomförde dom uppdraget efter att Husse lovat högre månadspeng. Efter 10 minuter så var det arvtagarens tur att dominera i genren som kallas spår. Emo var laddad och gjorde ett hyfsat spår fram mot belöningen. Efter lek och pardans med dom anträffade barnen så var förhoppningen att spårmotivationen skulle vara extra stor.

2. Jaktspår. För att verkligen ladda på den späde så togs bitarmen fram. Husse förevisade Emo den fina bitarmen och effekten lät inte vänta på sig. Emo höll på att gräva sig ur hundburen när Husse vandrade ut i skogen. Planen var lika enkel som genial. Husse skulle gå ca 300 meter och därefter leka kurragömma med Emo. När Emo funnit sitt byte så var det bett och kamp som gällde som belöning. Husses hjälpreda, och den som skulle spåra med Emo, var mattis. Husse hörde från håll när mattis tog ut albinon från bilen eftersom det var både hårda ord och kampskall. Lite förvånad blev nog Husse när Emo kom skuttandes alldeles själv i skogen och fram till sitt byte. Var va mattis? När Husse och Emo lekt och haft skoj så kom mattis stånkandes i samma spår som Emo gått. Mattis röd i ansiktet och något upprörd kunde man se.... Det visade sig att Emo varit mycket motiverad att spåra upp Husse och därför slitit ut mattis fingeravtrycksmönster under spårningen.....

Plan två i uppdrag två var sedan att Husse ånyo skulle gå iväg och att Emo efter 5 minuter skulle få spåra ifatt Husse igen. När Husse lämnade mattis så hörde jag först ett antal skall. Därefter ett antal svordomar, skrik av smärta och därefter totalt tystnad. I efterhand har jag fått höra att Emo gjort brännsår i mattis händer och då haft spårlinan som brottsverktyg. Därefter dragit omkull henne så att hon föll i diket och vrickade foten rejält. Vad gäller tystnaden så har jag inte fått något svar på vad som hände och det kan väl bero på att här ingår något rekvisit i brottskoden djurplågeri.....

Efter fem minuter så observerades dock hur Emo (alias kängurun) kom hoppandes i full fart genom skogen. Emo dånade in i Husses skyddsarm och då i ett fullbett. Även denna gång saknades mattis så henne fick vi fiska upp längre bort på en väg. Vad hon sade när vi hittade henne brukar skrivas så här i serietidningar: *pip*dj**la*hundj***el!!!!

Allt som allt så lyckades ju i alla fall hunddelen bra och Husse var nöjd och smått förväntansfull till morgondagens spår med instruktören.

När vi väl träffade spårläggaren/beslutsfattaren i hundfrågan/intruktören så lät han meddela att han lagt ut ett spår i skogen som var ca 35 minuter gammalt. Spåret hade ett par vinklar och apporter. Jag ska inte skriva i detalj hur dåligt det gick, men vi var inte imponerade kan jag lugnt säga. Emo verkade leva i en annan värld en just den världen vi önskade att han skulle vara i. Så tyvärr beslutades det att Emo skulle åter till sin gamla ägare. I dag var det sorg i familjen zoo eftersom Emo lämnades åter. Vår förhoppning är att han skall mogna och att om möljligt poletten skall trilla ned. Emo ska få hjälp av en duktig kille från Örebro så förhoppningsvis kanske dom lyckas. Eftersom Arek är så pass risig i kroppen så hade vi tyvärr ej möjlighet att vänta längre på att Emo skulle mogna och eventuellt utvecklas mer i spåret.

Så trots att det är tråkigt att lämna ifrån sig en sådan härlig hund så måste ju Husse ändå tänka på att det är tjuvar och banditer vi skall spåra. Vi tackar ändå ägaren för att vi fått möjligheten att njuta lite av Emos sällskap. Det är tomt här just nu kan jag säga.....

Må gott!

Husse