POLISHUNDEN AREK

När dom flesta människor precis gått på semester så börjar Husses att lida mot sitt slut. Var klart tveksam till en början huruvida jag valt höst/vinterperioden som huvudsemester, men nu har ju vindarna vänt. Nu är vädret så representativt som Husse önskade när han lade in sin semesterperiod och det verkar som om prognosen för att lyckas få hudcancer har ökat rejält....

Husse har nu gått in i sin sista riktiga semestervecka. Efter denna väntar i teorin ytterligare en vecka, men den är vigd åt fotbollscup. Har tidigare nämnt det och är fortfarande av samma åsikt: Att leva en vecka med tonårsgrabbar och då sovandes i en skolsal är vidrigt. Vila finns inte i deras vokabulär vilket innebär att Husse kommer att vara totalt nedbruten i stället för på topp när jobbperioden drar igång den 13 juli. Att jag gör denna uppoffring handlar ju bara om ytterligare hjältedåd, men då enligt mallen för problemorienterat arbete. Det vill säga att försöka få tonårsasen att hålla sig ifrån busigheterna på gatan och i stället bli idrottsidioter.... Att jag då utsätts för modern tonårsslang, svettlukt, pruttanfall, deras så kallade moderna musik samt möjligheten att se dem halta fram med stela höfter på grund av "häng-modet" på byxorna är väl skit jag får ta för att nå målet......

I övrigt så har ledigheten varit kanon! Som jag tidigare redogjort för så har jag ju vunnit i allt jag ställt upp i. Det har gjort att jag varit i harmoni vilket ju är viktigt att vara om du skall hinna vila upp dig... Veckan på ön som ligger sydöst om vår fina stad har även den varit kanon. Superfin stuga, kanontomt för Geten att lira fotboll på samt 22 graders värme och härlig sol. Veckan har ju även innehållit egen träning, träning med Arek samt ett par fina Go-kart tävlingar. Den egna träningen har flytit på i form av rollerbladesåkning på långa fina asfaltsrakor. Utfärden i medvind var klart njutbar, men när man vände håll så var färden inte lika harmonisk. Motvind och trötthet innebär ju att lite av ballhetsfaktorn försvinner eftersom åkningen inte blir vacker utan mer av kampkaraktär....

Hela familjen zoo har även kört lite löpträning i vacker miljö. Geten har även han fått vara med och då kommer vi osökt in på hans nya inställning till liv och leverne. Geten visar inget intresse för sin egna fysiska hälsa såvida det inte gäller att spela fotboll på tomten. Varken spårning, löpning eller långa promenader har tilltalat schakalen. Han har haltat, haft sorgsna ögon flåsat som om han var på väg att dö av ansträngningen. Tills vi kommit till fotbollsplanen! Då har den halt döde tysken blivit pånyttfödd och kört både fysisk och teknisk fotboll..... Den jäveln verkar tro att han redan gått i pension!!!

Har ju fått lite sug att börja jobba och fånga tjuvar igen. Detta efter att familjen zoo kört go-kart. Ingen hade kört tidigare,  men när första körningen var klar så var samtliga lyriska. Husse jämför körningen med att ha biljakt på jobbet. Bilen studsar, kränger och det känns som om man är på väg att köra av när bilen provoceras i jakten på att komma ifatt....

När man sedan är ifatt så skiljer sig ju jobbet lite från leken. I jobbet prejar vi av, springer ifatt banditen och griper denne hårt men ändå kärleksfullt. He! He! He! När man sedan avrapporterat allt (om man som hundförare inte stått med sorgsna ögon för att slippa skriva) så åker man bara därifrån och så är allt glömt. Efter Go-karten däremot så är ju jakten detsamma. När man sedan stressat 14 åringen att snurra av banan och sedan varvat 12 åringen för andra gången så är ju euforin detsamma, men fördelarna desto större. Du behöver inte skriva något och du kan fortsätta håna förlorarna under resten av dagen.....

Vi blev besatta och bestämde oss för att råna en pensionär för att ha råd att åka mer. Grabbarna informerade dock Husse om vilket yrke han valt så vi vägde för och nackdelarna. Vi kom i samråd fram till att i stället åka till bankomaten och rånda mattis på hennes pengar.....

När vi sedan kommit hem till den vackra delen av Stora Staden igen så tog jag och Geten en promend. En psykodelisk ekorre verkade då ha fått totalt solsting. Han/hon hoppade som besatt i rikting mot Arek och sett till det tempo den lilla ekorren hade så skulle den vara ett lätt byte för den tyska schäfern. Arek bara tittade ned mot ekorren, suckade och fortsatte sedan lukta på blommorna.... What the fuck! Vad hände med jaktinstinkten? Under resten av promenaden såg Arek mest ut som om han letade en plats för att lägga sig ned för en sista vila. Blev orolig för Getens hälsa, men så fort vi vände mot bilen så drog han iväg som en unghund. Geten trodde nu att vi skulle bada vilket gjorde att han kunde trava, skritta och även galoppera....

Bestämde mig ånyo för att jag måste ha en ny hund mycket snart. Geten verkar ju helt ha gjort patron ur såvida det inte handlar om fotboll eller annan lek. Tycker även han blir halt utan anledning så planen blev att ta upp även detta med veterinären under det kommande återbesöket.

ÅTERBESÖKET HOS VETERINÄREN:
Alltid lika spännande. Arek nu på bra humör till en början. Glad och entusiastisk tog han kommandot i besöksrummet. Lade sig sedan att vila i väntan på att just han skulle få komma in. Berättade för en kattägare intill att showen börjar i samma stund som dom ropar upp hans namn. Så fort personalen kommer ut, ropar upp hans namn så kastar han sig upp och går som i anfall mot "utroparen". Samtidigt skäller han ett dovt skall. Och mycket riktigt. När den mörka unga flickan ropade upp Areks namn så genomförde han sin procedur. Arek fick önskvärt resultat eftersom flickan hoppade till och blev livrädd för tysken.

Hon ville inte hälsa på Husse, hon ville inte gå framför Husse utan ropade ut vägbeskrivningen till rätt rum. När sedan veterinären var klar med Stora Stadens hjälte så var det ånyo den unga flickans tur att träda i tjänst. Arek skulle få vaccin och när sköterskan skulle bistå med detta så närmade hon sig Arek med kraftiga symptom på Parkinsons sjukdom. Allt gick till slut bra och Geten var på väg ut. Då utbröt kalabalik i väntrummet. Geten skötte sig galant, men i rummet stod en kvinna för att anmäla sin ankomst. I ett snöre hade hon en vit hund som såg ut som att den blivit biten av Godzilla. När hon såg Arek så blev det nog lite "De ja vu". Efter hennes paniklöpningar för att komma undan Arek så var vi äntligen ute i friheten.... Ja jisses!!!!

Arek har nu fått lite fin medicin av veterinären. Medicinen kall smörja hans leder och vara inflammationshämmande. Hon tyckte det var lämpligt för Arek att få bli lite unghund under sin sista tid som snuthund och jag kunde inte annat än hålla med. Nu får vi se om smörjmedlet fungerar och om Arek blir lite alertare.....

Må så gott!

Husse