VALPSJUKA!!!
Bla! Bla! Bla! Mattis malande ord rann av Husse som regnvatten från ett lutande tak. Orden in genom ena örat och sedan utan omväg ut genom det andra. Budskapet från Fru Messersmith var dock glasklart och gick ut på att hon slog vad om att vi skulle ha ny hund innan fredag. Jag meddelade henne diplomatiskt att jag ämnade vila upp mig lite efter tiden med albinon och ägna mig åt den gamla Tysken med fyra ben. Som alltid har Gammelgetens träning fått stå åt sidan när det dykt upp en tänkbar arvtagare så nu kände jag ånyo det dåliga samvetet efter att ha slarvat med hans träning..... Emo lämnades tillbaka på tisdagen, mattis ord ekade i skallen på onsdagen vid lunch.
Klockan 16.00 stod vi i bakluckan på bilen och lyfte upp en 13 veckors schäfervalp som skulle hem till oss. Valpen var så sjukt söt att det inte gick att göra annat än att pussa sönder den. Valpen svarade upp genom att vifta på svansen, gunga med kroppen samt försöka pussa tillbaka. Åhhhh! Så jäkla läcker valpen var. Uppvisade även fina egenskaper såsom nyfikenhet, bytesintresse, oräddhet samt hela tiden jobbandes med lilla nosen.... Hela familjen blev helt valpsjuk och det kändes som om vi ånyo var beredda att ta valp.... Den söta valpen nöjde sig dock inte med att bara pussas utan lyckades urinera ned hela Husses överkropp samt mattis fina tennisskor. Vi tyckte inte det gjorde så mycket eftersom valpen troligen kissade på sig av glädje....
3 timmar senare var läget helt annorlunda. Den söta valpen förändrades helt efter att ha instalerat sig i familjen zoo´s boning. Valpen anföll allt och alla och framförallt Stora Stadens okrönte hjälte. Bet den gamle i svansen, höften, halsen och nosen. Inte en gång utan hela djävla första promenaden. Den tålmodige Arek lät den lilla hållas, men det lilla ADHD bara öste på och blev värre och värre. Efter en promenad där vi trodde att vi vallat en skadeskjuten tiger så hoppades vi att den lilla tiken skulle somna sött på golvet.... I helvete heller! Dampvalpen for runt i 100 km i timmen. Runt, runt och runt. Sladdade hon inte vänstervarv så sladdade hon högervarv. Enda pauserna hon gjorde var när hon anföll Arek eller hejdlöst kastade sig mot övriga familjemedlemmar. Efter tre timmars passning så infann sig då ögonblicket vi längtat hejdlöst efter sista 2 timmarna och 47 minuterna. - Valpen skulle åter till sin ägare....
Samtliga i familjen strålade plötsligt som små solar och då i eufori över att snart bli av med den lilla vildhästen. När vi brottat ned valpen och förlagt den i sin riktiga ägares bil så infann sig ett lugn samt ett konstaterande: Aldrig mera valp!
Vet att valpen heter Kimba, men det rätta namnet hade nog varit "Kennel Kujos Bitch". Helvete vilket monster!
Torsdagen har varit desto trevligare eftersom jag och Gammelgeten njutit av lydnadsträning, saksök samt spårträning. Allt har gått så bra och det känns klart behagligt att bara vara förmyndare för en hund. Geten har även besökt farmor i dag och då varit en aktiv deltagare under kaffe och kakpausen.
På kvällen hade vi lovat att hjälpa vår bloggkompis Magnus och Alma med att lägga ett spår. Hunden Alma (självklart en Schäfer) tävlar i elitklass och är en mycket duktig hund. I dag skulle hon få spåra Areks Husse och då ett långspår på ca 1500 meter. Areks Husse tog sig an uppdraget med stort engagemang och förberedde ett rollspel. Husse skulle vara bandit från Öst som smitit efter att ha ertappats vid en stöld. Banditen från öst hade god hundkännedom och ämnade göra spåret lite fysiskare än normalt. Husse bjöd på lite vinklar, spetsar men framförallt lite härlig klättring i brant terräng. Det blir lite svårt att beskriva stigningen på berget, men jag kan säga att andhämtningen ändras radikalt redan när man kommit halvägs på klättringen. Slutklämmen på spåret skulle ändå vara lite rolig ur spårningssynpunkt och då genom att hunden skulle få bita smitaren.....
Vädret ingick dock inte i manuset utan låg som rekvisita utanför rollspelet. Gud fann det nödvändigt att ödsla regn så regn det blev. Redan när Husse gick ut spåret så var det blött. När sedan Husse väntade på Almas Husse så var rollspelet inte lika roligt längre. Höll på att frysa arslet av mig medans jag väntade. Och jag väntade! Och väntade! Till slut ringde den nu minst lika lite roade hundföraren. Han lät meddela att spårningen gått åt helvete och att han nu var rätt så vilse....
När så han äntligen dök upp så kan man väl lugnt säga att banditen vunnit spelet, men att Almas Husse fått en ordentlig dos motion... Som jag sa till Magnus: Mister man en så står tusen bovar och väntar....
I morgon börjar vi jobba igen. Då hoppas både jag och den gamle på att solen återvänt så att vi både kan träna och mysa i solen.
Må gott!
Husse
Haha:-) Ja, vad ska man säga? Kimbahs ägare hoppas att monstret inte skrämt bort husse och familjen för gott. Dock en ära för henne att ha fått spendera lite tid med stadens hjälte (Arek alltså..)
Men livet med valp som är så avslappnande, mysigt och trevligt. ;)
Jag har två stycken här hemma just nu och de håller mig sysselsatta i alla fall.
Sååå, då har den galoperande valpsjukan gått över för denna gång skrattar gott.
Tills nästa lilla bedårande, lovande valp (from hell?) dyker upp.
Lycka till med att hitta den RÄTTA arvtagaren till Arek. Som jag läste i ett tidigare kommentar, varför inte klona honom???
Hälsningar/Julia
Jisses vilken sötnos!!
Men vad hade familjen soo förväntat sig? Dom borde ju va rätt vana vid valpar och busiga unghundar vid det här laget.
Skönt för Arek att få ha husse för sig själv ett tag till.
Ska vi börja spela om hur länge det tar innan nästa kandidat är med på banan?
I ärlighetens namn så tror jag inte att någon duger efter Arek,
så den dagen han inte orkar jaga buset får nog Husse bli polis utan hund, men hoppas att den dagen dröjer.