POLISHUNDEN AREK

Bil som voltat efter vådlig färd på motorvägen. Två som ålat sig ur vraket och ännu en gång överbevisat systemet med att använda bilbälte och krockskydd. Polisradion meddelade team Arek/Husse att dessa två personer springandes lämnat platsen och att den ludnes tjänster var nödvändiga. Allt som vanligt kan man säga eftersom vi var typ på andra sidan jorden när jobbet gick ut. Stora Stadens räddande änglar är inne i en liten svacka just nu och är inte nära ens att få gripa och förnedra flyende typer. Så hoppet var väl inte så högt när vi stormade dit.... När teamets farkost anländet till brottsplatsen så brann nästan bromsskivorna och vårt nya hopp som arvtagare, Emo, låg upp och ned i bilen. Han har inte riktigt lärt sig hur man bäst fördelar sin lekamen under brådskande färd....

Teamet stormade ut och poliserna som väntade på platsen såg något förvånade ut när polisbilen stormade in. Det visade sig nämligen att ett litet missförstånd uppstått och det enda man ville var att Husse skulle söka lite gods i naturen.... Dom två som jag fått veta hade flytt, hade alltså inte joggat iväg utan placerats i varsin pling plong taxi för vidare färd till sjukhus. Tog ut Geten för att söka spår efter den väg som föraren vandrat iväg. Man misstänkte att han varit iväg för att gömma undan lite gods innan han återgick till sitt krockade fordon och där föll ihop av sina skador.

Geten var laddad! Drog iväg i spårlinan och redan efter typ 30 meters spårande så markerade Arek på något i mörkret. Gömt i ett stenröse anträffades då en större mängd narkotika. Geten drog vidare i sin spårvärld och nu öppnade sig en hel Supermarket med knarkgömmor. Arek fann knark gömt lite överallt och hans iver tilltog ju mer Husse berömde honom med sin pipiga röst.... Geten hade ju dubbel tur i detta ärende eftersom fordonet som krockat haft fullt med hundgodis i bilen. Då bilen voltat så flög ju hundgodiset ur bilen. Detta gjorde att geten kunde belöna sina knarkfynd genom att visa Husse var knarket var och därefter sticka i väg och hämta en Frolic. När vi lämnade platsen så hade en ansenlig mängd knark anträffats och poliserna på plats såg rätt nöjda ut även dom. Efter sedvanligt ryggdunkande och high-five lekar så tog jag den numera mätte och halvfete Arek tillbaka till bilen.

Annars har helgen varit rätt kass ur vår synvinkel. Vi har försökt hjälpa till så gott vi kunnat, men på grund av Husses oförmåga att leva sig in i polisrollen och då den som för hund, så har han väl inte direkt rosat marknaden PR mässigt. Bland annat så löpte en biltjuv amok och kamikazehoppade ut för ett stup. Allt för att slippa bli fångad av poliserna på plats. Han glömde att han lämnat ifrån sig sitt körkort innan, men man måste ändå berömma hans initiativförmåga. Husse observerade mannen då han kom rullandes ut för ett berg och vidare ned på en stor väg. Eftersom jag själv stod på en höjd och ej kunde få ned hunden för alla stup så bestämde sig Husse för att lösa ärendet själv.

Den stapplande mannen löpte vidare och då ca 150 meter ifrån den självgode Husse. Förstod att jag skulle stå som vinnare i denna löpduell och lattjade mig ned för staket och bergssluttningar för att påbörja jakten. Såg i snöslasket att mannen löpt in bakom några containrar och då gjorde Husse misstag nummer ett. Husse fick för sig att banditen skulle slakta lilla hundföraren varvid Husse skulle smyga sig fram med batongen i slagläge. Det visade sig att busen helt enkelt löpt vidare i sin sladdriga stil och då stod vi framme vid ett bostadsområde. Här var det bara slask i snön så det gick inte att se var den jäveln löpt för väg....

Fuck! Panik! Var f-n är Arek när man så väl behöver honom? Visst f-n Han sitter ju uppe i bilen och har sina misstankar om vad som hänt. Bergsklättring upp för att hämta den ludne och när vi väl kom tillbaka till den plats där jag sist sett banditen så vallfärdade de boende till och från sina jobb. Geten tog alla jävla spår som dom gått, men hittade inte busens spår förräns väldigt väldigt sent. Spåret ledde längs lite gator, men på grund av allt slask så såg fotspåren ut som om det var Yetimannen vi jagade.... Spårtapp! Förnedring! F-n va jag hatar mig själv.... Försökte förklara för dom andra poliserna hur hundens nos var uppbyggd, svårigheter i slasket m.m. Undvek att berätta att det var JAG som klantat mig. Kändes mycket lättare att lägga skulden på den ludne för han kunde ju inte svara....

Med skammen i ryggsäcken drog vi vidare till ett nytt polisområde för att om möjligt bättra på vårt rykte. Nu var det jakt på en pistolman och polisbilen framför mig skenar plötsligt genom en vägbom och över en stor jävla sten. Trodde föraren tappat kontrollen över kopplingen, men då ropar dom ut över radion att pistolmannen är framför dom och att han springer.... Jippie! Jag var ju precis bakom dom och klev därför ut med tanken att hämta ut den tandlöse. Då hör jag hur den flyende har rundat husknuten och nu kommer löpandes i god fart rakt mot mig o Arek.

Mannen verkar helt blind och jag gömmer mig bakom en liten buske i avvaktan på att han skall komma närmare. När man hör mannens andhämtning väldigt nära så kliver jag ut mitt framför honom. Med hela vapenarsenalen i händerna samt en galen uppsyn så gör mannen det ända rätta. Han skriker i panik, kastar sig bakåt i snöslasket  och påbörjar en gråtattack.....

Husse känner sig som en stor jägare när han påkallar övriga i polisstammen att triumfera vid hans liggande byte. När alla samlats så framkommer det rätt snabbt att vi fångat den som sprang, men att det helt klart är väldigt olikt pistolmannen. Den gråtande, numera blöte mannen, medger att anledningen till flykten från polisen var att han hade öl.... Så sammanfattningsvis kan man väl säga att hotbilden föll något samt att våldsanvändningen från Husse varit något överdriven. Sorry!!!

Min egensinniga kompis Arek har ju eget sätt att tillfredställa sina lekbehov. Han hämtade ju som sagt Frolic för att hylla sina knarkfynd, men det var inte allt. Under en rastrunda i ett bostadsområde så blir han plötsigt så där intensiv som han kan bli när han är lite busig. Geten drog i hög fart in på en fotbollsplan, vidare in mot avbytarbåset där han befann sig en liten stund. När han väl kom ut höll han en spritflaska i mungipan och jag berömde honom för hans fynd. Fann det dock konstigt att en halvfylld spritflaska anträffades på sportanläggningen så jag kände mig tvungen att kolla av avbytarbåset. Och mycket riktigt! Det visade sig att Geten anträffat en liggande fylla och då troligen bedömt honom oförmögen att hantera mer alkohol. Arek gjorde troligen sedan en bedömning enligt behovs och proportionalitetsprincipen och kom fram till att det var bättre att omhänderta spriten än den sovande mannen.....

När vi kollat att mannen kunde hantera sin egen kropp så återlämnades godset och patrull Arek/Husse lämnade platsen igen. Vilken pajas han är???? Han är ju för helvet lärd att skälla på anträffade gömda människor, men nu fann Mr Alzheimers troligen spritflaskan roligare än en smekning i mungipan från Husse.

Under helgen här så har Emo fått vara hemma och myst. Arek och Husse har jobbat, men tyvärr utan några vidare hjältedåd. På söndagen däremot så fick den unge följa med och jobba natt. Han fick miljöträna lite samt spåra i kolsvart mörker. Allt gick mycket bra.... Nu är vi nästan lediga i två veckor. Då blir det mycket fika och hundträning.

Må nu gott!

Husse

Mors! Mitt namn är Emo och jag är enligt Husse den så kallade arvtagaren till en tandlös, småilsken och haltande polishund. När jag skickade in mitt CV gällande att ta över skyddet av Stora Staden så nämndes bara kvalifikationerna för att axla Schakalens mantel i brottets huvudstad och då företrädesvis dess södra del....

Vad man glömde nämna, och som jag tycker är av vesäntlig vikt, var vilka kvalifikationer man som hund behöver för att stå ut med Areks husse. Vi har ju umgåtts nu under två veckor och jag har fått göra massa roliga saker. Livet här handlar om mys o pys, motion, träning i stora doser samt anpassningsträning på min nya enhet. Vad man ej nämnt är att enheten till viss del består av socialt missanpassade individer. Här verkar misstänksamhet, cynism, allergi mot avrapportering samt kort stubin vara inslag som präglar förarplatsen till bilarna. Ledargestalt, med inriktning på särskilt kort stubin, verkar vara min egen läromästare. Under både fritid och arbetstid så har min gode Alfahanne visat prov på inträdesproven ett flertal gånger. Ska jag jämföra honom med något från min egen värld så får det bli " en stor hund i en liten kropp". Typ en Jack Russel!

Särskilt tungt verkade Husse ha det på ett av helgpassen. Under vår mysiga promenad i vårsolen en stund innan jobbet så lekte vi som en vanlig familj. Hopp o lek, glass o ballonger, lek med pinnar och med vissa krav på lydnad från min och Gammelgetens sida. Solen sken och från håll observerades ett annat sällskap med ett antal små fyrbeningar på tur.... Husse litar inte riktigt på min förmåga att skilja på rätt eller fel så det blev till att bära koppel. Den tandlöse, äldre och haltande hjälten från Stora Staden fick dock springa fritt utan krav o disciplin. När sedan den andra familjens lilla schakal smet från sin Husse och springandes kom för att hälsa på, så visade Die Alte German Shepard hur tondöv han blivit....

Den gamle bröstade upp sig och for med avgrundsmorr mot den lilla hunden. Husse ropade stopp o belägg, men det sket den gamle fullkomligt i. Den gamle haltade fram till den lille och tvättade den så fint.... Min nya Husse fick frispel och krävde ett avbrott från den ludne. Gammelgeten sket fullkomligt i Husse och då började dom små säkringarna gå.... Husses blodådror började poppa ut från tinningarna medans han med aktiva steg vandrade fram mot den döve. Under tukt och förmaning lät min nya Husse meddela vilket felbeteende som nu skett. Den jag skall överta hjälterollen från var nu inte längre kär utan låg som en sportbil när Husse läste hela bibeln för honom....

Då hade den andre hundägaren nått fram, lyft upp sin lilla baby och så sakta börjat gå därifrån. Innan han vände bort så lät han Husse veta att Husse inte skulle vara så hård mot sin hund. FEL!!!! Nu gick dom mellanstora propparna i skåpet som kallas hjärna. Husse talade om att inget skulle ha hänt om farbrorn håll koll på sin jävla råtta till hund.... Den andre hundägaren, som var typ 190 cm lång, tvärvände mot den tvärhöge hjälten från Stora Staden. Han bröstad upp sig och talade om för Husse att det inte var läge att kaxa om man inte kunde ta för sig..... Då brakade helvetet lös!!!  Huvusäkringen på Husse gick, han beordade ned oss åskådare i liggande ställning. Därefter vände han upp mot den anstormande mannen som för att möta upp i en kamp.

Troligen såg 190 cm mannen att Husses ögon trillat ur och att kepsen lyft från huvudet på grund av att blodådrorna trängde ut. Mannen tvärstannade i sin attack, började skaka som ett asklöv och fick darrande röst. Mannen såg ut som han trampat i en rävsax, suttit och våndats en stund för att nu se jägaren dyka upp med sitt gevär. Husse meddelade strängt att det bästa mannen nu kunde göra var att vända och försvinna. Jätten med den lilla hunden väntade inte på mening nummer två utan försvann i god fart åt andra hållet..... Shit va arg Husse kan se ut.... Vet i f-n om det är Gammelgeten busarna blir rädda för eller psykfallet som håller i hans koppel.....

Strax efter så var allt som vanligt. Husse lekte o stojade, kastade pinnar och tjattrade. Snacka om psykfall! När jag sedan fick hänga med till jobbet så visade Husse ånyo prov på sin verbala smidighet. Känns som om det är större chans att jag får jobb som polishund hos någon annan än att Husse får behålla sitt jobb. Tror f-n jag få ta ett snack med Mr aggressiv!

Redan efter två veckor så kan jag säga att det finns en hel del att berätta om min nya Alfahanne. Men jag tror jag behåller det själv....

Vi hör´s!

Emo

Då har han slagit till igen! Hallo folk! Arek här igen. Känner att jag måste få skriva av mig lite av det senaste som hänt i familjen zoo ´s sjuka värld. Huvudpersonen i historien blir lite som vanligt, det vill säga min så kallade ledarperson, Husse. Vi kan väl börja med att beskriva lite om hur han beter sig på morgonen när det är dagpass. För det första så vaknar han till av att klockan på bordet intill sängen piper ilsket. Då vrider jag runt mitt gråa skägg i riktning mot det som alltid utspelas. Husse hör signalen, rycker till som om det är brandlarmet, söker klockan men hittar alltid allt det andra som finns på bordet innan han får kontroll på klockan....

Efter några handhavanden i blindo så får han tyst på larmet och faller suckandes tillbaka ned mot kudden. Efter en microsekund sover han igen och tappar då alltid klockan på golvet. Av ljudet vaknar han ånyo till liv och tvingar sig själv att resa sig upp. Den dagen han krampar i greppet eller att klockan faller på mattan, så kommer han garanterat att försova sig. Denna dag så skulle Husse även agera Yttre befäl med allt vad det innebär i pappers och datahantering. I hans panikbeteende ingår då att byta av nattgänget i god tid, fixa papper o data för att sedan faxa detta vidare. Husse har ju även ett tvångsbeteende som består i att han vill se till att polisbilen är packad och klar innan pappershanteringen tar vid. Han vill även placera sina fyrbentingar i bilen och förse dessa med mat innan han riktigt kan slappna av. Eftersom han är grymt morgontrött så räcker ju tiden inte riktigt till för alla beteenden. Husse gör dock sitt bästa och försöker göra flera saker samtidigt. Ett exempel är att han skall bära sin jobbväska, ta två hundar, få med sina morgonmackor samt bära med sig två portioner hundmat. Samma sak varje gång. I sin stress så tappar han alltid en av hundportionerna under sin balansakt. Så även i dag. Detta innebär ju ytterligare fördröjning och stress i hans simpla värld av perfektion.... Att då två hundar sliter i kopplet för att komma åt det utspridda godiset gör ju inte saken lättare....

Under dagen i dag så hade Husse ytterligare ett uppdrag. Uppdraget består i en täthetskontroll av skyddsmasken. Förra gången Husse gjorde testet så var inte skyddsmasken tät. Då tårgasen började sippra in i masken så visade Husse tydligt vilken analyserande person han är.... NOT! I panik for han runt och försökte få av sig masken trots all tårgas runt omkring. Kul att se, men enligt Husse ej kul att uppleva.

Därför var Husse lite stirrig då det ånyo var dags. Från håll såg jag hur han maniskt kollade om masken var tät. När allt var klart så vandrade han och sitt sällskap mot tårgasanläggningen. Husse gjorde ett sista test och då släppte masken plötsligt in lite luft. Som en luftprutt lät det och Husse blev helstirrig. Eftersom han är konfliktundvikande så ville han ej stöta sig med instruktören utan försökte i stället  panikartat täta masken själv... Vet inte hur det gick, men Husse verkade i alla fall nöjd när han kom tillbaka....

På eftermiddagen var det dags för Husse o mattis att hämta den nya bilen. Husse hoppades att den gamla buren skulle passa och när han kom hem och provade lite lätt så verkade det faktiskt som att det skulle gå. Nu visade Husse ånyo prov på en liten dos omdöme och en större dos initiativ. Buren var lite för stor, men det fixade min Alfahanne genom att med fart känga till buren för att på så sätt klämma in den. Halva buren stack ut och helvete vad den satt fast.... Husse o mattis slet, sparkade, knuffade o lyfte för att få ut buren igen. Det gick inte. Buren satt fast som en sten.

Höll på att garva mig harmynt när jag såg hur den späde analyserade situationen. Det blev tillt i huvudet på Husse och han visade ånyo varför hans firma skulle heta "Tummen mitt i handen." Husse kopplade fast hundburen i en lina. Fäste linan i den stora bussen och körde sedan full fart framåt. Det small bara till och buren for väl ut och ned på backen. Husse såg nöjd ut tills han granskade den enormt ramsnea och sönderslitna buren som låg som en vedhög på marken.... Nu vågade jag inte stanna ute eftersom jag vet att "säkringarna" nog var på väg att gå.... Vandrade in samtidigt som jag såg hur Husse kastade upp det som var kvar av buren på släpkärran....

Hur f-n tänkte han egentligen?

Han är som han är. Innerst inne menar han väl, men det blir bara så fel.... Höll även på att skratta ihjäl mig när mattis var ute och gick med mig och nya hunden. Plötsligt dyker det upp ett par yngre barn som storögt tittar mot Emo. Man ropar febrilt på sin pappa och skriker högljutt att där går en räv.... Nog för att han är ful den nye, men att få honom till att bli en räv. He! He! He!

Må nu gott!

Arek

Nu kommer våren! Ja så känns det i dag i alla fall då solen lyser och vårkänslorna spirar. Inget är som en solig vårdag, hundlek, träning och fika. Njammi!!! Annat var det som typ i går. Då regnade det hela förmiddagen och både hundar och Husse var klart blöta. Gårdagens schema var i temat miljöträning samt lite lätt lydnad för den gode Emo. Planen var även att motionera honom lite och om möjligt hinna med ett kort spår. Morgonpromenaden gjorde att samtliga deltagare i teamet var genomblöta då vi anlände till dressyrplatsen. Väl där dök vi in i dressyrhallen för ett lydnadspass som var lite av skiftande karaktär. Slutklämmen blev ändå rätt bra så jag hoppas att vi är på rätt väg.

Efter att även gammelgeten fått leka lite i hallen så såg samtliga tre deltagare ut som om vi badat i aska. Kläderna var blöta och smutsiga och då ska vi inte nämna vilka färger hundarna hade. Nu var det Emos tur att få träna lite i miljöer. Dagens program var att vandra i en spiraltrappa av galler. Emos färd uppför var väl inte allt för imponerande utan den nye hade en mycket nedtonad och sportbilsliknande stil på vägen uppför.....

När vi lekt en stund på plan två så var det ju dags för nedfärd. Av erfarenhet vet jag att nedfärden brukar vara än mer problematisk om man haft lite stök uppför. Så även nu. Min lilla baby stannade vid kanten i en så kallad stoppsladd. Väl där så gnyddes det och suckades, men beslutet stod till en början mycket fast. Jag skall inte gå ned! Husse gjorde lite kycklingljud för att hetsa den unge om att han just nu var lite feg. Pak! Pak! Paaahhh! Samtidigt fick han se Husses späda armar härma hur en liten kyckling springer runt och flaxar med sina vingar.... Den gode Emo lät sig inte luras utan fortsatte gny. Samtidigt gjorde han sina försök att ta sig ned, men ack vad svårt det var. Husse väntade ut den unge och till slut började arvtagaren att stappla nedåt. Fortfarande under kraftiga verbala gnyenden...

När han nästan var nere så hände det som inte fick hända! Den gode Emo fastnade med klon i gallret och ylade nu som en stucken gris. När han kom loss så for han ned för sista biten och oj vad synd det var om honom. Efter att han funnit tröst bland vittnen så var han ånyo sig lik. Tänkte att han aldrig mer kommer gå upp där, men var ändå tvungen att köra ett varv till. Och se där! Nu gick han både upp och ned utan problem. STARKT GJORT! Som en fin avslutning hämtade vi en brandslang, gick tillbaka till gallertrappen och kampade lite. Efter en stund stod den unge mitt i trappan och kampade med Husses brandslang.....

Som avslutning på denna spännande dag så fick Emo hänga med ut o cykla. Nu för andra gången i sin karriär och nu även med klart bättre resultat än förra gången. Inga incidenter under den korta cykelturen utan endast en liten skritt i skön miljö.... När vi anlände hem så var Emo väldigt låg. Inte alls i form och jag började fundera på vad som var fel. Hade han gjort sig så illa i klon att det var därför? Hade han träningsvärk efter påfrestningen i trappan och från cykelturen? Vet inte riktigt svaret än, men när vi vaknade till denna härliga soldag så var Emo åter i toppform.

Husse bestämde sig för att ta en vilodag med nykomlingen. Under dagen i dag så har vi bara gått promenader i den härliga solen samt gjort två korta spår. Nu när vi kom hem så fanns det ju lite annat att göra tyvärr. Vi har nämligen fått stopp i avloppet och det var ingen rolig historia. Om Husse haft egen hantverksfirma så hade reklamskyltarna på tjänstebilen visat följande:
"Tummen mitt i handen - hyfsade snickerier till mycket humana priser". Då förstår ni att jobbet med avloppsrören blev utdraget va? Helvete vad jag vände och vred på dom där jävla plasrören innan allt var rensat och tätt. Men nog f-n var det stopp ändå. Lilla familjen bestämde sig för att inköpa diverse rörmokardetaljer för att rensa skiten. Sagt o gjort. Husse tog tag i avloppsrensaren och körde den upp och ned enligt vakummodellen. Mattis stod strax bakom (kontrollantfunktion) och tittade på.
Då, plötsligt och från ingenstans, så tappar Hantverkarhusse greppet om avloppsrensaren. Trycket gör att det som rensats upp, typ hår, gegg, matrester och annat skit, lämnar vasken flygandes. En snabb titt snett bakåt från Husse och man kunde se resultatet av misstaget direkt.....

Mattis pustar och frustar när det flygande avloppet landar i hennes ansikte och bröst..... För er som inte rensat avlopp på ett tag så kan jag briefa er om att det inte luktar gott när det dyker upp.... Mattis blev liiiiiteeee upprörd och meddelade Husse att han var en klant. (omskrivet i snällare ord blev det så).

Ja! Ja! Efter detta funkade avloppet perfekt.....

I morgon är det jobbdag igen. Det är en hektisk dag då Husse dels ska hinna träna två hundar, utsättas för tårgasattack, hämta sin nya bil samt utsätta sig för spinning igen.

Må nu gott!

Husse

Den unga hunden Emo har kanske börjat förstå vilket härligt liv det kan vara att va polishund i Stora Staden. Under helgen här så har vi jobbat dagpass och det innebär ju att vi hinner träna en hel del. Babyn Emo har dock visat sig vara lite morgontrött och när Husse går upp vid 05.30 så är det en hel del gäspningar och sega steg under morgonrundan. Väl på jobbet så har den unge dock vaknat till liv och efter en god torrfoderfrukost så har han visat sig redo för strid....

Dom flesta dagar är ju sig ganska lika för Emo, men vi kan väl beskriva denna dag så får ni en liten känsla för vad han får vara med om....

07.00 Frukost.
08.00 Första lek/lydnadspasset i polisgaraget. Inlärningsmomenten just nu är: Ingång till fot, hit, ligg, sitt och anskällning.
08.20 För att inte Gammelgeten ska få sorgsna ögon så får han träna på vapen/narkotikasök. (Stor arbetsglädje)
09.00 Lydnadspass nummer två och därefter miljöträning i form av mörkerträning, trappträning och åka hiss av olika mått.
09.45 Promenad med målet att nosa upp en kanin för att kolla jaktlusten. Ingen kanin anträffad.....
10.30- Springa fritt o leka på Polishögskolan, motion via cykling o spårträning. I pauserna samma aktiviteter för den gamle.

Som ni förstår så har samhället inte haft något  större behov av oss i dag. Det har gjort att vi haft en bra dag för att lära känna varandra. Springa o leka har den unge visat sig behärska väl. Han är dock mycket lyhörd och vänder på en femkrona så fort man ropar till. Att cykla med passgångaren visade sig vara något mer krävande. Min nye vän har troligen inte varit med på cykeltur förut. Om han varit det så la han ut små fällor under cykelturen som innebar att Husse var tvungen att vara riktigt på alerten. Eller vad sägs om:

Spontanspurt! Innebar god fart samt lång vänsterarm.
90 graders högersväng framför framhjulet! Innebar panikbeteende hos föraren samt två fallolyckor.
Akut uppletande av tikfläck! Samtliga försök åt vänster vilket innebar att det från håll nog såg ut som Husse cyklade på fyllan.

Efter någon kilometer så verkade den unge ha förstått mina frustande kommandon varvid cykelturen blev njutsam i solen. Eftersom solen värmt upp små ytor av gräs o skog så kunde jag bara inte låta bli att pröva Emo i spår. Första spåret var rakt och bara ca 40 meter. Jag tog honom i flexikopplet och korsade spåret flera gånger. Den unge verkade tycka Husses beteende vara knepigt så han började röja skog i stället. Efter ett tag var det som om han kände något och bitvis spårade han väldigt fint och lugnt. När han väl hittade sin boll så verkade han uppskatta leken rejält....

En stund senare hade jag lagt ett gräs o skogsspår som var ca 50 meter långt. (Sen kom snön) Nu var det jävlar ingen tvekan kan jag säga. Emo visade mycket trevliga spåregenskaper och firade sitt beteende med att ännu en gång hitta den roliga bollen. Nice!!!!

Vid ett tillfälle har vi dock varit tvungna att bidra med våra kunskaper och då tjänstemässigt. En farlig bandit hade smitit från några poliser. Man önskade biträde av den gamle och ludne Arek varvid vi kämpade oss dit i rusningstrafiken. Geten spårade i väg, men när vi kom ut på lite vägar i bostadsområdet så gick det grymt trööööögt.... Efter ett tag fick vi ge upp, men fortsatte jakten i bil. Husse fick gissa sig fram vilken väg banditen kunde ha sprungit och då efter hur Arek spårat. Efter flertalet gator var vi nere vid vattnet och gissningen (alt. önskningen) var att banditen skulle gömma sig där. Getens uppdrag blev att under promenad längs med iskanten om möjligt vinda in den eftersökte. Resultatet blev endast att Husse var genomblöt på fötterna och att Arek var välrastad. Nu gick uppdraget till Emo. Emo fick gå i den andra riktningen på sjön och jag hoppades vid Gud att vi INTE skulle hitta banditen då Emo inte riktigt förstått uppdragets art. Emo roade sig dock rikligt med att attackera båtbojar som var fastfrusna i sjön.

När även Emo var rastad o klar så gav vi oss av hemåt för att gå på kalas. Det visade sig senare att banditen suttit i det hus precis intill där jag parkerat min polisbil. Så nära, men ändå så långt bort.... Infångad blev han till slut, men tyvärr inte av oss.

I morgon är det ny arbetsdag, men då gör vi kväll. Det är helt perfekt för då hinner vi träna lite på förmiddagen och sedan hinner Husse fika med lite kompisar. Därefter vidare till jobbet där vi kan träna ÄNNU mer. Måste säga att jag är grymt nöjd med Emo och jag hoppas verkligen att det ska gå vägen.

Until then! Be well!

Husse

Hur f-n står ni ut? Tandlös hårboll, 9 år gammal med extremt dålig andedräkt och tandstatus söker nytt hem för lugn och ro. Så här på ålderns höst så känns det inte mer än rätt att få luta sig tillbaka lite, betrakta pärmen med skrivelserna över alla gripna och räddade, och njuta över vårsolen som sakta smyger upp. Att med min Spondylos och höfledshälta få halta ut över altanen och ned på det gröna gräset. Fästa upp fotbollen i lösgommen och därefter puffa lite med nos och boll på marken. Att få utstöta ett litet njutningsmorr när bollen "kaxar" upp sig och försöker smita ned mot buskarna....

Men ta mig f-n att man får uppleva det! Näe! Dels så är det den förbannade jakten för att Husse vill att jag ska bli årets polishund. Att åka på varenda jävla jobb som ropas ut i Stora Staden för att Husse vill att jag skall spåra upp och bidra till fin statistik inför omröstningen. Det är ett antal jobb som ropas ut per pass i Stora Staden och varenda gång ska han toppa upp polisbilen för att snabbt komma fram och idka hjältedåd.... Att jag, 60 åringen, ligger upp och ned i varje höger o vänsterkurva verkar han glömma varje gång han ska på jakt....

Och när vi sedan har fridagar så inte f-n vilar vi.... - Näe! Direkt mot dressyrplatsen för sedvanlig lydnad, sök och spårträning. Och om inte detta vore nog så tar han hit fyrbenta kreti o pleti med målet att dessa ska ta över mig när jag ÄNTLIGEN får gå i pension. Bengeten har ju så förbannat stora krav på rekryterna att det knappt finns en jävel som har en chans att lyckas.... Samma ska varje gång oxå: Hämta, testa, ser bra ut, ser mindre bra ut, katastrofdåligt och så får dom stackarna lämnas tillbaka....

Nu har amfetamin Husse införskaffat ytterligare en hund för samma testprocedur. Just nu är vi i skedet att allt ser mycket bra ut.... He! He! Kan hela proceduren och om någon vecka så har han hittat något "fel" på den nye och sedan går det bara utför... Men det vore jävligt skönt om han kunde lyckas någon gång med sina "trädgårdsfingrar gällande dressyr". Nån gång borde jag väl kunna få luta mig tillbaka lite och bara njuta av tillvaron....

Att ni sen orkar bemöda er med att läsa om hans bravader. Själv skulle jag känna en viss oro över hur skattepengarna förvaltas om alla är som Husse. Mr Tummen mitt i handen! Så kallas han bland mina kompisar när vi springer runt och hånar upp våra ägare i rastgården......

Ja! Ja! Vi får se vad som sker...

Arek

Efter annonsering om att arvtagare till berömd polishund sökes så kom bland annat följande svar in.

Häj! Ja heter Emo o kommer från Ööörebrooo. Ja é 15 månader gammal och är enligt mattis ett "pain in the as". Mattis tyckte att jobbet som arvtagare skulle passa mig bra så här kommer mitt CV. Jag tycker själv att jag har dom motorer som krävs och så även entusiasmen och glädjen att tillfredsställa den så kallade svanspiloten som ska bli min chef. Förutom mitt eget ego, bångstyrighet och vildhästbeteende så är jag även mycket mycket bra på att röja skog.... Vet inte riktigt vad i övrigt som krävs,men jag är beredd att underkasta mig hårt jobb, svett, diverse tårar och i slutändan ära och berömmelse. Finner ni undertecknad intressant så finns jag att hämta i gnällbältet....OBS! Kommer bara att jobba på södra sidan om Stora Staden.

Emo

Som ordförande i nämnden som utser arvtagare så fanns följande alternativ.
1 Skita i det självgoda puckot och söka vidare bland övriga ansökningar.
2 Se sanningen i vitögat och då anta det enda svaret på jobbannonsen som kommit in.

För att inte ruttna i tristess så antogs ansökan från Emo, men då med stor tveksamhet eftersom övriga praohundar skickats tillbaka av en eller annan anledning. Han var ju just nu det enda alternativet så vi välkomnade vildhästen till Stora Staden och då för prövotid och mycket hårda test o krav.

FÖRSTA INTRYCKET FRÅN HUSSE
Klassiskt schäferfärgad och då alltså att anses som ful. (Arek är ju mörk)
Som en otämjd vildhäst som plötsligt stallats upp i ett rum fullt av porslin.
Anammat talesättet att "hissen inte gått ända upp"
Mycket intresserad av skogsröjning och olydnad.
En passgångare i världsklass. Fattar inte hur han kan vara så snabb med det instabila löpsteget.

FÖRSTA INTRYCKET FRÅN EMO
Annonsen vilseledde då kravprofilen verkade kräva en riktig hundförare och inte ett surrigat. (Nya Husse ful som f-n!)
Arvtagaren bemöttes inte av vederbörlig respekt från hårbollen som skulle bytas ut.
Här fanns en jamare som inte fick jagas. (Varför ville då Husse ha mycket bytesintresse?)

Som sagt! Sammanfattningsvis kan man säga att den unge framstod som både korkad och ful. Den unge var inte helt imponerad av sin nya ägare heller, men av vederbörlig respekt, alternativt rädsla för att bli utan mat, så undvek den nye att beröra ämnet i övrigt.

SÅ SER DET UT NU
Husse mycket tillfredsställd. Husse nöjd med mongots fina arbets och kamplust. Under de tre dagar som vi umgåtts så har ett förhållande som ser hoppfullt ut uppstått. Detta i form av följsamhet och kontakt även under de stunder som den unge får springa fritt.

Emo verkar även han nöjd. Glad över att ha fått lära sig sitt, ligg, hit, loss och nej. Den gode Emo har även fått lära sig grunderna för "ingång till fot", men hans hjärnblödning och vildhästbeteende gör att han till och från missförstår övningen. Emos små feltolkningar har gjort att Husses vänsterhand är mycket öm och företer tecken på förlamning. Emo har dock lagt in ett litet veto mot att han måste springa så förbannat mycket.

Måste säga att det känns MYCKET BRA med passgångaren Emo. Det känns verkligen som om att det skulle kunna bli något av honom, men att det kommer att innebära mycket jobb. Eftersom han är socialt kampvillig och otroligt arbetssugen så verkar han ju inte lida av att träna heller....

Ska lägga in ett par bilder på vildhästen. Måste bara justera kameran så att den klarar av att fota hans Albinofärger....

Må gott!

Husse

Semesterresa till fjällen där det stora målet var att vila upp sig inför nykomlingens ankomst, åka snowboard samt sätta The Legend på plats i de tävlingsmoment som dök upp. Vad gäller att vila upp sig så gick väl det okay eftersom jag var sjuk nästan hela veckan. Alltså brände ju Husse inte alltför många watt vad gäller aktivitet och engagemang. Samma sak vad gäller snowboardbiten. Jag kan ju skylla på sjukdom med faktum var nog att rätt vokabular på min åkstil skrivs bäst i ungdomsslang. "Jag sög verkligen". Det fanns dock ett par positiva moment och det var att jag vann i tävlingsmomenten mot The Legend samt att han blev sjuk i slutet av veckan även han.....

Väl hemma så var det tänkt att jag skulle hämta Areks arvtagare. Aktivister och tennishatare satte dock det ur spel genom att hota upp halva Malmö om DC matchen mot Israel skulle spelas. För att tygla packet så tog man ned det bästa man hade, det vill säga "Team Arek". Nu var vi inte ensamma, men i alla fall som en del i spelet.... Resan ned gick bra och hotellet vi skulle bo på såg riktigt trevligt ut. Alla kvitterade ut sina rumsnycklar och vandrade glatt för att packa upp. Det visade sig att Team Areks residens saknade dusch o toalett. Ytan på rummet var som ett badkar vilket ju gjorde att jag och Geten kom att leva väldigt tätt tillsammans. Det ställer ju till problem då Geten morrar om Husse tittar, klappar eller rör sig i den håriges närhet. Då vi levde så tätt så kan ni kanske gissa om det var harmoni alt dissharmoni som rådde i det lilla rummet.

Jobbmässigt även där en katastrof. Visste inte insatsledaren vilken enorm resurs som satt i hundbilen? Troligen inte eftersom han placerade vår grupp på den sida där pensionärernas bostäder låg. Där aktivistpacket höll hov och slog sönder polisbilar var väl så långt ifrån den plats där vi fått uppgift att vakta som man kunde komma.... Fuck!!! Inte blev det bättre av att Husse utrustningsmässigt såg ut som om han var på väg till Månen och förväntade sig en krasch. Att därefter, i denna mundering, sitta still i en buss passar inte Husse så bra.... Då aktivisterna visade sig ha snackat mer än vad man kunde utföra så blev denna insats förhållandevis lugn. För oss blev det som att sitta på en brygga, meta utan bete och ändå spänt förvänta sig napp....

När teamet äntligen fick lämna Malmö - ja då fanns ingen återvändå. Lilla mattis hade redan hämtat hem Areks arvtagare och beskrev honom så här:

"Hunden är galen! - Att vara ute med honom är som att försöka tygla en vildhäst"

Förstod då att det fanns lite att ta tag i när jag kom hem och man kan väl säga att jag inte fick fel....

Första mötet med Geten och den nye gick mycket bra. Geten sket helt i den ljusa nykomlingen. Som att arvtagaren inte fanns överhuvudtaget. Den unge brydde sig måttligt om Arek oxå utan hoppade runt och bet i kopplet som en känguru med kliande tänder. Så fort han släppte kopplet kastade han sig ut på sidan av vägen för att där slita upp ett träd. Så där höll hela promenaden på....

Väl hemma så tyckte sig unghunden vara lite av kung. Den nye lade sitt huvud över Areks rygg som för att tydligt visa sin dominans. Fel!!!! Geten drog upp och visade sina krokodiltänder samtidigt som han utstötte ett avgrundsmorr som från ett hungrigt lejon. Den unge hade nog inte förstått signalspelet mellan Alfahannen och sig själv utan fortsatte vara lite småkaxig. Det sista vi såg innan unghunden ylande galopperade ut ur rummet var ett antal hårtofsar efter Areks bett. Efter det har det varit lugnt....

Under dagen idag har vi tränat på kommando "Nej" och "loss". Det är två bra ord att kunna eftersom han helst verkar vilja jobba som skogsröjare..... Nu ska vi sova lite och sedan ska den nye få jobba natt för första gången. Målet med natten är att miljöträna honom lite samt leka in lite lydnad.....

För övrigt så får jag tacka för alla kommentarer om att Getens blogg är saknad. Mitt mål, att tiga ihjäl bloggen, gick alltså inte det heller. Tänkte försöka smyga mig ur skrivandet, men får väl köra på en stund till....

Until then! Be well!

Husse