POLISHUNDEN AREK

Mors! Mitt namn är Emo och jag är enligt Husse den så kallade arvtagaren till en tandlös, småilsken och haltande polishund. När jag skickade in mitt CV gällande att ta över skyddet av Stora Staden så nämndes bara kvalifikationerna för att axla Schakalens mantel i brottets huvudstad och då företrädesvis dess södra del....

Vad man glömde nämna, och som jag tycker är av vesäntlig vikt, var vilka kvalifikationer man som hund behöver för att stå ut med Areks husse. Vi har ju umgåtts nu under två veckor och jag har fått göra massa roliga saker. Livet här handlar om mys o pys, motion, träning i stora doser samt anpassningsträning på min nya enhet. Vad man ej nämnt är att enheten till viss del består av socialt missanpassade individer. Här verkar misstänksamhet, cynism, allergi mot avrapportering samt kort stubin vara inslag som präglar förarplatsen till bilarna. Ledargestalt, med inriktning på särskilt kort stubin, verkar vara min egen läromästare. Under både fritid och arbetstid så har min gode Alfahanne visat prov på inträdesproven ett flertal gånger. Ska jag jämföra honom med något från min egen värld så får det bli " en stor hund i en liten kropp". Typ en Jack Russel!

Särskilt tungt verkade Husse ha det på ett av helgpassen. Under vår mysiga promenad i vårsolen en stund innan jobbet så lekte vi som en vanlig familj. Hopp o lek, glass o ballonger, lek med pinnar och med vissa krav på lydnad från min och Gammelgetens sida. Solen sken och från håll observerades ett annat sällskap med ett antal små fyrbeningar på tur.... Husse litar inte riktigt på min förmåga att skilja på rätt eller fel så det blev till att bära koppel. Den tandlöse, äldre och haltande hjälten från Stora Staden fick dock springa fritt utan krav o disciplin. När sedan den andra familjens lilla schakal smet från sin Husse och springandes kom för att hälsa på, så visade Die Alte German Shepard hur tondöv han blivit....

Den gamle bröstade upp sig och for med avgrundsmorr mot den lilla hunden. Husse ropade stopp o belägg, men det sket den gamle fullkomligt i. Den gamle haltade fram till den lille och tvättade den så fint.... Min nya Husse fick frispel och krävde ett avbrott från den ludne. Gammelgeten sket fullkomligt i Husse och då började dom små säkringarna gå.... Husses blodådror började poppa ut från tinningarna medans han med aktiva steg vandrade fram mot den döve. Under tukt och förmaning lät min nya Husse meddela vilket felbeteende som nu skett. Den jag skall överta hjälterollen från var nu inte längre kär utan låg som en sportbil när Husse läste hela bibeln för honom....

Då hade den andre hundägaren nått fram, lyft upp sin lilla baby och så sakta börjat gå därifrån. Innan han vände bort så lät han Husse veta att Husse inte skulle vara så hård mot sin hund. FEL!!!! Nu gick dom mellanstora propparna i skåpet som kallas hjärna. Husse talade om att inget skulle ha hänt om farbrorn håll koll på sin jävla råtta till hund.... Den andre hundägaren, som var typ 190 cm lång, tvärvände mot den tvärhöge hjälten från Stora Staden. Han bröstad upp sig och talade om för Husse att det inte var läge att kaxa om man inte kunde ta för sig..... Då brakade helvetet lös!!!  Huvusäkringen på Husse gick, han beordade ned oss åskådare i liggande ställning. Därefter vände han upp mot den anstormande mannen som för att möta upp i en kamp.

Troligen såg 190 cm mannen att Husses ögon trillat ur och att kepsen lyft från huvudet på grund av att blodådrorna trängde ut. Mannen tvärstannade i sin attack, började skaka som ett asklöv och fick darrande röst. Mannen såg ut som han trampat i en rävsax, suttit och våndats en stund för att nu se jägaren dyka upp med sitt gevär. Husse meddelade strängt att det bästa mannen nu kunde göra var att vända och försvinna. Jätten med den lilla hunden väntade inte på mening nummer två utan försvann i god fart åt andra hållet..... Shit va arg Husse kan se ut.... Vet i f-n om det är Gammelgeten busarna blir rädda för eller psykfallet som håller i hans koppel.....

Strax efter så var allt som vanligt. Husse lekte o stojade, kastade pinnar och tjattrade. Snacka om psykfall! När jag sedan fick hänga med till jobbet så visade Husse ånyo prov på sin verbala smidighet. Känns som om det är större chans att jag får jobb som polishund hos någon annan än att Husse får behålla sitt jobb. Tror f-n jag få ta ett snack med Mr aggressiv!

Redan efter två veckor så kan jag säga att det finns en hel del att berätta om min nya Alfahanne. Men jag tror jag behåller det själv....

Vi hör´s!

Emo