POLISHUNDEN AREK

Tjena! Heter Phi Phi och är en fågel av fabrikat Skata. Bor söder om något som kallas Stora Staden och då i ett träd tillhörande en familj med två vuxna, två barn, en varg och en jamare. Min fågelfamilj återkommer varje år för att bygga bo just på denna tomt. Att vi varje år återkommer till samma ställe har inte att göra med att Jamaren undanber sig kontakt med fågelsläktet - utan mer för att vi har ett bra träd att bygga i men framför allt så djävla kul utsikt....

Är inte så mycket till skribent, men som åldersman i just vår skat-familj så måste jag få berätta om en vardagsnära händelse som bjöds från vår husbonde med familj....

Husse i huset, som så många gånger förr, kom på den eminenta idén att varje ungdom borde genomföra en resa i fiskets värld. Hela familjen verkade pigg på förslaget och efter inventering framgick det att typ all vesäntlig utrustning saknades. Den impulsive och hans familj kastade sig in i ett fordon och gav sig av för att införskaffa inköpslistans nedtecknade saker och när man återkom syntes följande attribut från barnens spretiga fingrar:

Kastspö: Inget vanligt utan av teleskopmodell. Ivrigt läsandes från baksidan av förpackningen kunde vi från håll höra vilket fiskedrag som var lämpligt att användas. Att Husse med familj suktade på dom riktigt stora fiskarna rådde det inget tvivel om....

Metspö: Även detta i hopfällbar modell och bärandes av den sprallige tonårspojken. Här verkade det inte finnas någon manual men det hördes tydligt hur Husse mässade om att han hade all nödvändig kunskap för att lura vattendjuret ur djupet...

Den späde fiskechefen skenade sedan in i förrådet och efter ett väldans liv bland bråten så kom han ångandes ut med en låda fisketillbehör. Under skratt och pigga hopp skedde ytterligare ett impulsivt inhopp i det akvarium han kallar för bil. Med rutorna nere kunde vi höra att Husse ville till en sjö och mattis till havet. Tänkte att det här får man ju inte missa så med ett vakande öga från skyn så hängde även jag med på utflykt....

Ingen tvekan om vem som var chef i bilen för färden gick mot havet. Efter en långpromenad i skog och mark så verkade familjen äntligen ha hittat fram till sin förutbestämda fiskeplats... Är så glad att jag hängde med för nu djävlar började väl showen... Som den gratisätare vi skator är så satte jag mig på en fin utsiktspinne för att studera det som nu komma skulle....

EPISOD ETT
Vädret. Det rådde orkanstyrka denna dag och hur fiskekungen Husse än vred och vände så var det hela tiden motvind. Fiskeplatsen han valt visade sig vara utmärkt om du var där för att titta hur en rullstensås såg ut under vatten för helvete vad stenar det var. Långgrunt och fint, men Husse såg inga bekymmer eftersom han köpt ett långt långt metspö....

 Det första som hände var att Husse öppnade teleskopspöet åt fel håll. Han svor över alla delar som rann ut och framförallt att delen längst ut saknade öggla för att fästa krok och lina i. Lill-Husse något klokare och kunde konstatera att spöet kommit ut åt fel håll. När man vänt allt rätt så visade det sig att man tappat bort gummiploppen som skulle hålla metspöet åt rätt håll. Trots saksök med den medföjande vargen så var pluppen som borttrollad. Teleskopdelen gjorde att spöet halkade åt alla jävla håll och kanter och nu började Husse se något ansträngd ut. Efter lite trolleri så hade fiskekungen fått på lina och flöte och skulle bara fästa på den goda metmasken.... Inte så bara visade det sig! Den medföljande vargen visade sig vara lite busig. Under all turbulens med metspöet så apporterade fyrbentingen in maskburken och drog iväg med glada skutt. Tog en djävla tid innan familjen kom på vad som hänt och då kunde vidga vyerna i sitt sök efter burken.... När så masken var på så var det ju bara att kasta ut allt i vattnet så att säga.....

EPISOD TVÅ
Kastspöet. När Husse nu var klar med metspöet så var det dags att ta hand om teleskopspöet. När han äntligen fått ut det så att man kunde se att det var ett kastspö så var alla ögglorna helt snedvridna. Efter lite hjärngympa så var allt löst så nu var det bara att fästa på metallbiten som skulle lura storfisken att nappa. Allt detta gick väl hyfsat och då var det ju storgrabbens tur att "kasta ut".

 Han var något osäker på hur man gjorde så han bad sin käre far om råd. Efter allt strul farbrorn haft så var han väl nu något kinkig. Snäste och spottade, men tog ändå tag i spöet för att visa sin käre son hur en sann fiskare gick till väga.... Husbonden langade väl ut draget så att det nästan landade i Medelhavet, därefter började han veva in, veva in, veva in.... Men inget hände! Fiskespöet pinglade, skrek och hade sig, men inget jävla drag som närmade sig land.... Innan Husse kommit på att varje fiskespö har en broms så var ju det draget historia långt ned på sjöbotten.... Efter att ha dragit sönder linan, gjort knutar i fiskespöets rulle, gapat och gormat så anlände husmor för att reda ut situationen.... När så allt var lagat så var det tonårssonens tur att kasta ut....

När Husse lämnade för att kolla till metaren så såg allt okay ut. Tonårssonen vevade frenetetiskt med glada mungipor så allt verkade lovande.... Från min gren i trädet ser jag hur husbonden efter någon minut återkommer längs med stigen för att kolla upp hur det går för storfiskaren med kastspö.... Där brister alla fördämningar och Husse skrattar ohämmad och glatt när han upptäcker tonårssonen halvägs ut i havet för att lossa det fiskedrag som nu fastnat.... Tonårssonen glider runt på dom hala stenarna och håller hela tiden på att falla i vattnet.

 Husbonden gör då inte det som man förväntar sig, det vill säga hjälper till, utan han tar upp stora stenar och kastar i vattnet runt om pojken.... Nu var det väl ingen större risk att dessa fiskekillar skulle fått napp, men av alla skrik och vattendunsar så blir min gissning att det inte fanns en fiskjävel kvar på platsen...

Efter två timmar verkar familjen ha fått nog. Hör från min pinnen hur man sammanfattar katastrofen man kallat för fiske. Han som metade fiskade ju bara sten. Han som kastade genomförde ju inte ens ett helt kast innan draget fastnade på botten. Mattis bara glad för att hon älskar havet och Husse sjukt nöjd över sin insats som ledare över utflykten... På vägen tillbaka mot bilen så kommer ytterligare en familj längs med stigen. Nu ser man hur Husse i familjen får ännu en av sina fina ideér som skapats i det huller om buller som kallas för han hjärna.

Husse får för sig att kolla om hunden han har med sig verligen kan alla sina arbetsuppgifter. Ropar "Revir" och skickar sin hund i riktning mot sällskapet där framme. Husse dock glömt att hunden hör dåligt och att det blåser i motvind... Hunden drar iväg i en jävla fart och verkar sikta in sig på tanten som nog närmade sig 90 år. Tanten helt ovetande om att hon snart är vargmat när hon haltar fram längs med stigen och då med blicken fäst på rötter och kottar....

Först när Husse busvisslat får han stopp på sin varg. Vet inte om det var ansträngningen av promenaden eller något annat som gjorde att husbonden hade svettpärlor i pannan...

Nu ska jag flyga tillbaka till mitt bo, men då fortsätta hålla koll på husbonden och hans familj för här kan det hända grejor...

Phi Phi