POLISHUNDEN AREK

Nu har vi haft vårt lilla rådjur i 6 dagar och jag måste säga att det går riktigt bra. Tiken är ju bara 10 månader men visar en härlig framåtanda och tuffhet. Att det är lite annorlunda att hantera denna vallhund kan jag ju bara instämma i så det gäller verkligen att inte slappna av...

Enligt kenneln så fanns här ett enormt jaktinstresse, stort intresse av att jaga och äta katter samt en besatthet att avliva små skällande hundar. Efter dom första dagarna så kan jag inte annat än instämma i deras beskrivning så Husses ledarskap har verkligen prövats. Har försökt använda mig av ett antal medhjälpare för att så att säga lösa situtationen, men alla har inte varit samarbetsvilliga...

1 Min egen katt. Har inte sett jamaren annat än när hon smyger in och äter. Övrig tid spenderas på okänd ort.

2 Grannens kanin. Denna kanin var tidigare våran, men efter dess köttätarfasoner lurade vi grannjävlarna till att passa mördarkaninen. Barnen där blev ju självklart sålda på lilla "Hugo" (allt enligt vår plan) varvid transfern till att bo där gick över förväntan. Jag tog med mig hyenan över dit och Pirayan Hugo körde sin attackdans i buren varvid hyenans jaktinstinkt drog igång. När vi lämnade arenan så hade lilla Amira ingen vidare jaktlust, men ej heller någon vidare ögonkontakt med Husse.

3 Nästa grannes katt. Belgian-Blue katten visade ingen fruktan över att det stirriga rådjuret dök upp en bit ifrån. Trodde Amiras ögon skulle ploppa ur när den goda katträtten befann sig en meter ifrån henne. Kontakten mellan mig och Amira nu obefintlig, men färbättrades kraftigt efter vårat samtal... Kattjäveln låg iskallt kvar medans Husse med stirrigt rådjur promenerade fram och tillbaka....

Allt började tidigare på morgonen. Husse hade lagt ett spår till den blivande polissjtärnan. Spåret gick bra och vi hade riktigt kul tillsammans med spårslutet. Husse lekte, kastade, kampade och allt var liksom nice. Böjde mig ned för att ta upp spårgrejorna och när jag tittar upp ser jag att min nye vän funnit något som var bra mycket roligare än Husse.
- En svart katt! Katten drog för sitt liv in i buskarna och min hyena efter. Först efter ett antal primalskrik kom hon åter för att leka. Husses ögon dock mycket svartare och vi hade en liten diskussion huruvida man behöver lyssna på Husse eller ej.....

I morgon får vi se om något har fastnat för då går vi åter på jakt efter flyende animaler...

I övrigt går det riktigt bra faktist. Lägger grunderna i spår och har gjort det på gräs. Testade i dag att föra över kunskaperna till skog och det såg riktigt trevligt ut. Lydnaden går även den kraftigt framåt och jag är mycket förtjust över min nyfunna vän...

Allt har varit kanon om det inte varit för att Husse under 3-4 dagar haft problem med sitt ena öra. Började med att jag typ vaknade och var döv på ena örat. Kände mig helt jävla groggy och gjorde allt i min makt för att åter få börja höra igen. Använde mig av beprövade framforskade metoder såsom:

Slå handflatan mot örat.
Peta in nageln och vifta runt som en visp.
Köra topsen genom systemen så att det till och med kittlade i magen.

Blev bara värre och värre varvid det smärtstillande medlet Voltaren var min enda säkra vän. Kände att den molande smärtan gjorde mig klart otrevlig vilket drabbade både min familj och mina arbetskunder... Klart jag hade en vaxpropp tänkte jag och offrade därför värdefull tid av mitt liv med att ligga vågrätt med Revaxör rinnande i örat. Trots två fina kurer så var jag fortfarande i stort sett döv.

Gjorde ont att tugga, skratta (sällsynt företeelse) och vansinnigt smärtsamt att beröra det jävla örat. Gick in på toaletten för att borsta tänderna och lägga mig tidigt för att deppa i min ensamhet. Tittade i spegeln och trodde att någon skämtat med mig.

Vänster öra: Lika litet och utstående som vanligt.
Höger öra: Va i helvete! Vem har satt på elefanten Dumbos öra på höger sida av mitt huvud.

Trodde jag såg fel och vandrade dörför ut för att få ett utlåtande av övriga i familjen zoo. Som dom skrattade....

Såg ut som Musse piggs öra blivit monterat på Husses huvud. Rött, svullet och asstort. Fuck! Såg ju för f-n inte klok ut.... Dagen efter var det kalas. Husses mor undrade om jag fått en propp. Hon skrämde upp mig med att jag kunde dö och minsta sonen spädde på med att det nog var en tumör...

Skitbra taktik! Hypokondrikern Husse kastade sig över telefonen och bokade tid hos akutdoktorn. Ett besök där gav för handen att Husse kommer att överleva, men att han drabbats av en fett stor inflammation. Han kunde inte förstå hur Husse stått ut med smärtan vilket ju fick Husse att ånyo känna sig lite manlig. Fick inget bokmärke när jag lämnade, men kände mig ändå rätt nöjd med att det inte var en tumör eller propp.... Sån jävla Pussy Husse är!

I morgon är en ny dag. Ska hämta ut lite medicin och förhoppningsvis få ned örat till normal storlek. Vill ju inte se ut som om jag varit världens olydigaste pojke som blivit tillrättavisad 150 gånger genom att bli dragen i örat....

Må gott!

Husse