POLISHUNDEN AREK

En semesterdag kvar! På torsdag drar teamet åter in i verkligheten efter en sommaruppladdning. Arek har under sommaren fyllt 10 år jag har ju räknat ut honom flera gånger. Han återuppstår dock och verkar finna någon outgrundlig kraftkälla som gör att han är pigg som en Lärka. 30 gradig värme eller spöregn och svensk sommarkyla verkar inte göra någon skillnad på den här hårbollen. Så pigg, så arbetssugen och sånt DJÄVLA ADHD...

Ingen tvekan om att han fått nog av att vara ledig. Trots att jag tjuvstartat träningen innan hans fackligt förhandlade semester tagit slut så får han aldrig nog. Under förmiddag och eftermiddagen idag så har han fått genomföra ett antal spår och sökövningar. Trots skiftande resultat så har i alla fall motivationen varit på topp. När vi så kom hem så var ju Husse tvungen att visa grannarna att snickarbyxorna han bär på sig inte bara är för syns skull. Näe! Nu var det dags att ta tag i uteplatsens tak som hade lika många hål som en vattenkanna... Tips till er som funderar på att skotta altantaken fria från snö. - Tänk på att inte använda spaden som en yxa för att frilägga isen. Det som verkar bra just då visar sig vara sämre när det regnar.... Tips nr två från Husses vänliga låda är att om Ni ämnar falla av taket - se då till att falla en bit ifrån plasten för är det kallt så spricker den...

Nåja! Efter en eller ett par timmars snickrande (denna gång utan att ramla ned från taket faktiskt :) ) så var arbetet klart. Direkt börjar hårbollen gnälla o gny över att just han fått vila så länge... Gick en långpromenad, men inte ens det hjälpte så då var det bara att ånyo ge sig ut i näsarbets värld. Efter 3 lyckade grus och asfaltsspår så var väl tungan så där lång och trött att tolkningen var att han fått nog...

Då vart aset grinigt i stället. Så fort vi tittar på honom morrar han... Han behöver jobba!!!!!

Eftersom målet är att gripa, förnedra och kanske till och med brottas lite i jobbet så måste ju även Husse hålla sig i form. Kombinerar just nu konditionsdelen med att förbereda mig inför den snabbt analkande hockeysäsongen och då genom att åka inlines. Har en sjukt bra nyasfalterad sträcka där grunderna till årets målsuccé läggs i form av intervallkörning.... Sträckan är 1.5 km lång vilket ju gör att sträckan åks fram och tillbaka ett antal gånger och då i kamp mot klockan. Under en av färderna på sträckan så möter jag två cyklister som färdas i motsatt riktning. Den ena parten hälsar glatt och så gör även den sociale Husse. Part nummer två av cyklisterna visar dock en mer hånfull hållning vilket gör att Husse snabbt förändras. När jag passerar hinner jag snabbt "blänga" tillbaka på cyklisten och ser då att han vänder sig och sneglar efter mig när jag skrinnar förbi...

Ska f-n visa den där jäveln vilket redskap på hjul som går snabbast. Vänder efter cyklisten och är väl en 100 meter bakom när han upptäcker mig. Hånfullt flinar han och ökar takten. Vad han inte verkar förstå är att just rullskridskosprint är min favoritgren och han blir snabbt varse om att avståndet minskar....

Cyklisten vänder sig oroligt om flera gånger, ställer sig upp och försöker frenetiskt öka takten för att bli av med Inlinens Usain Bolt. Efter 500 meters sprintande är jag jämnsides och vänder upp för att hånfullt le när jag blåser förbi. Ser på cyklisten att han ger upp varvid ett välbefinnande infinner sig hos Husse. Inget går upp mot att vinna en duell!!! Vill ju inte ge upp när jag nu kommit förbi, men den där jävla spyan i halsgropen vill ju inte riktigt ge med sig. Tröttheten ger sig inte och mjölksyran är enorm när jag nått målet och kan svänga undan för att gömma mig i buskarna tills cyklisterna cyklat förbi...

Vänder tillbaka, möter mattis som kommer gåendes med Arek och kan inte bärga mig att berätta om min triumf. Mattis dock ingen känsla för det här med att vinna utan meddelar bara cyniskt att cyklisten jag krossat är född 02 och alltså 8 år gammal.

Va fan spelar det för roll? Jag vann ju! Mattis fick knuffa på Husse i ryggen ned till bilen och sedan köra hem vraket till bostaden för en sanering av all adrenalin och svett.... Trots mattis fnysanden så tror jag att jag lärde grabben en läxa som han har nytta av i framtiden. Kanske kommer han att tacka mig...

Må gott!

Husse