MIN LILLA KATTUNGE...
Zebs stora intressen i livet verkar vara att pussa Husse, jaga katten, bita flugor och småbita på sin boll. Han är mycket nyfiken och vill följa med på allt som livet har att erbjuda. Vi har tagit det lugnt i ett par veckor, men vissa försök har jag gjort att väcka hans intresse för lek, jakt och bytesdrift.
Den lilla kattungen luktar dock hellre på blommorna, myser i skuggan eller blir kliad på magen av grannens barn. Har ju tidigare blivit förtvivlad då hundarna har visat dessa mysiga egenskaper, men när man ser Zeb så kan man inte bli arg eller besviken. Han är ju som en liten kattunge....
Barnen har lekt och visar sedan upp de grymma såren som Zeb har skapat. Små rosaskinande strimmor i huden som enligt barnen kallas bett. Gör dom lite motstånd så lägger han sig på sidan, vänder magen i luften och ligger och gnager lite på fingarna....
När Husse vill bli stor och stark så förstör den lilla katten byggarleken genom att lägga sig under Husse och bitts i fingarna....
När vi leker på tomten så är Zebbe med. Han springer med sin boll, lägger sig i skuggan för att gnaga på sin boll. När man får tillgång till leksaken, bjuder in honom till lek, låter honom vinna så tar han sin boll och försvinner in i skuggan igen... Trots försök att byta leksak och börja om igen så vill kattungen mest leka med sig själv....
Zeb är ung! Zeb har inte varit med om så mycket! Zebs problem just nu är hans tunna bett och rätt klena kamp! Trots byteslekar så har det inte förbättrats för det verkar inte som kattungen gillar leken utan finner gräset och dofterna mer intressant. I dag slog kattungen alla rekord.... - Kattungen apporterade en vattenballong med sina vassa tänder. Inte en droppe vatten spilldes ut....
Min erfarenhet, tyvärr, är att det är svårt att väcka en björn som sover. Hittils har jag inte haft fel i mina teser och jag har ändå provat ett antal hundar nu... Må jag för 1000 an nu ha fel. Låt kattungen sätta sig på ett ilsket bi, förändras till ett litet monster och sedan utvecklas till en hungrig polishund...
Husse
ATT GOLFA MED PROFFSEN...
Min gissning varför just hundföraren fick följa med är rätt enkel: Någon måste ju komma sist!
Uppladdningen inför idrottandet var under en av årets stora festhelger. Här skrävlades det stort om vem som var den obestridde mästaren och ju senare timmen blev, desto grövre blev språket.... Deltagarnas namn är ju så klart hemligt, men vi kan kalla dom AIK, Djurgården, Mr Trädgård och Husse.
Djurgården höll under hela kvällen en låg profil, men jag höll nog honom lite som favorit då jag vet att han tävlat lite och är bra med klubborna. AIK och Trädgårdsmästaren höll låda om vem som skulle vinna samt om vilken förnedring som väntade den andre om det skulle bli förlust. Ju mer pappadrickan flödade desto säkrare blev Husse om att ingen av spelarna ens skulle dyka upp till utspel. Starttid från början var vid 10 tiden, men i slutändan av natten så hade detta ändrats till sen eftermiddag.
När det var dags för utspel ja då stod grabbarna faktiskt där. Numera lite mer ödmjuka inför uppgiften, men fortfarande med ett antal vassa gliringar. Vi började med ett antal utslag på övningsplatsen och då kändes det som om det var Husse som var hetast för dagen. Grymma slag som jag till och med kunde få dit jag ville.... Upp till första utspel och nu märkte man att spänningen steg. Nu var alla plötsligt kompisar och man önskade varandra lycka till. Dock är ju detta ett spel för galleriet då man inget annat önskar än att den andre ska slå rakt ut i skogen....
Mr Trädgård började slå. Utan uppvärmning drog han till bollen allt han kunde och vips så låg den ute vid vägen. He! He!. AIK däremot, rutinerad om än lite feg, tog sin barnklubba och la upp bollen mitt i banan. Bu! Vad fegt! Djurgårdaren hade nog inte värmt upp så bra heller för hans slag hamnade snett även det. Nu kände sig Husse trygg trots att han saknar golfkunskaper. Tog storklubban, dammade till för kung o fosterland, och ser bollen hoppa uppskattningsvis 30 meter. Faaaaaan!!!! Slog nästa slag så att gräsmattan höll på att hoppa ur position och innan jag var framme vid det jävla första hålet så hade jag väl 7 slag....
Så här höll samtliga hål på. AIK och Trädgårdsmästaren följdes åt med ett antal fina slag. AIK arn fegslog och gick på säkerhet medans Trädgårdsmästaren drog på för allt vad han var värd. Gick bra det med. Djurgårdaren varvade snedslag med kanonslag vilket gjorde att han och Husse gjorde upp om tredjeplatsen. Husses slag var i vissa fall kanon. Bra utslag med fin längd, men när bolljäveln landade så var det alltid något hinder i vägen. Tror jag var i alla sandbunkrar som fanns, bakom samtliga stenar på banan och även i ett av de få vattenhindren.
När bolljäveln inte hamnade i bunkern, ja då lade den sig precis vid bunkern så att Husse fick stå i sandlådan för att slå. Inte lätt kan jag säga. När den inte hamnade i skogen jag då lade den sig precis vid en trädrot i stället så att man fick agera gummiman för att få ut bollen på banan igen...
Efter ett tag var AIK arn och Trädgårdsmästaren ouppnåligt mål. Det upptäckte nog grabbarna för i vissa fall verkade dom glömma bort att Husses boll låg spelbar en bit bak i banan. Fan va förnedrande att få stryk av dom lismande asen. Den enda som kunde uppföra sig vuxet var nog Djurgårdaren. Tyvärr hade hans klubbor slutat vara förhäxade vilket gjorde att även han gled ifrån Husse i resultatlistan.
När vi närmade oss upplösningen så hade AIK arn segern inom räckhåll. Dock fick han gummiarm (precis som i fotbolls SM mot Elfsborg så vek grabbarna ned sig) och slog bort sig. Hånleendet från Mr Trädgårdsmästare lät inte vänta på sig. Segern gick till slut till honom, men AIK arn på en hedrande andraplats. Djurgårdaren slog bort sig på sista hålet,men vann ändå över golfmongot Husse. Shit!!!
Retfullt frågade Trädgårdsmästaren AIK arn om han skulle bjuda honom på en hink bollar för att öva med.... AIK arn är dock en hedersman och tog förlusten som en man. Detta genom att sladda ut från parkeringen med sin fina bil.....
Jag förstår om jag aldrig blir inbjuden till golfen mer. Men om! Ja då jävlar ska jag visa dom.....
Må gott!
Husse
VÄRDELÖST VETANDE....
Arbetspassen har varit lugna sista tiden,men det är ändå kul att gå dit. Har passat på att miljöträna min nya pärla, Zeb, samt öka på bytesdriften hos både honom och gammelgeten. Geten älskar dessa lekar och jag tycker mig märka att även Zeb är mottaglig för mina träningsknep.... Den norrländska oljan i kroppen på lillgeten har börjats bytas ut mot en mer tävlingsbaserad, tunnare och snabbflytande olja. Från början var ju lillgeten manisk att hoppa in i bilen, men se det har ändrats nu... Nu ska den lille inte vara i bilen utan VI SKA VARA UTE OCH HITTA PÅ BUS...
Vi har spårat lite vid sidan om byteslekarna och det går bra tycker jag. Han är ju ungdomligt nyfiken och använder sin nos hela tiden. Tappar spåret vid något tillfälle för att han ser något spännande, men är snart tillbaka på rätt spår igen. Jag uppfattar min lilla arvtagare som mycket omogen och ungdomlig. Därför har jag gott hopp om att han ska växa på sig rejält vad det lider. Skojade lite med Zebbe i går. Han och Arek låg i bilen och sov efter kvällspasset. Gick ned i garaget och hundarna vaknade till. Ställde mig bakom en vägg och bara kikade fram runt hörnet.... Djävlar vad arg den lille blev!!! Dovt skall och attack mot buren. He! He! Det finns lite pulver i den lille....
I hans värld av upptäckter så har han nu även fått möjlighet att prova en av storstadens små egenheter: Den nedpissade hissen! Vet inte om Zeb åkt hiss förut, men nu var det dags. In i fyllornas urinoar för att åka ett par steg uppåt i huset. Han såg lite konfunderad ut den lille Zeb. Dålig lukt och en hackande hiss som färdades sakta uppåt..... Zeb har även stiftat bekantskap med rulltrappan. Den hundtuggande metalltrappan verkade inte locka Zeb att hoppa på, men av nyfikenhet så var han ändå ända fram för att se vad detta var....
Gammelgeten då! Han börjar bli gammal och lufsar sakta med. Dock med en skillnad! JOBBET! När han är på jobbet så blir Arek som ett barn. Han älskar att jobba, visar ingen trötthet och är grymt laddad inför varje moment. Tyvärr har vi inte haft några bra jobb sista passen. Ett spårjobb vi skulle till var ju dock lite roligt. Inte roligt ur spårsynpunkt utan mer roligt för att människor uppfattar saker lite olika. Polispatrullen ville ha biträde av gammelgeten. Detta då man fångat en man som skulle till fängelset. Mannen var listigare än poliserna, men framförallt snabbare. Vips! så var han borta...... Eftersom mannen sprungit ut i skogen så fanns ju goda möjligheter för polishunden att hitta honom varvid man kallade på oss. Vi var en bit ifrån, men eftersom han sprungit ut i naturen så kände vi ändå förhoppning. När vi kom fram så stod poliskonstaplarna "fångstspillan" där och meddelade riktningen mannen försvunnit i.
Jag var lite fundersam eftersom vi var i en centrummiljö. Var finns det skog här tänkte jag, men blev snabbt varse. Poliserna Piff o Puff smattrade och pekade samtstämmigt in mot en mindre gräsplätt med ett bord. Bakom bordet stod ett höghus och en byggarbetsplats.... Detta var alltså skogen? Geten gjorde ett försök, men efter ett par hundra meter så var vi rökta.... Träffade strax därefter Piff o Puff igen. Nu satt dom i en bil och tyckte gammelgeten såg så söt ut. Han kan väl inte vara farlig frågade dom. Geten plirade med ögonen, luktade på gräset och såg allmänt ointresserad ut. Jag sade till Piff o Puff att han ÄR farlig och frågade om dom ville se. Dom såg klart förundrade ut när Geten på mitt kommando ändrade sig till att bli en vild varg. Arek kastade sig mot bilen och försökte bita föraren genom det öppna fönstret. Föraren, Piff, skrek och passageraren, Puff, försökte kasta sig ut genom bakdörren. Skrattandes tog jag hand om Arek och så gick vi vidare i natten....
Tror dom nu förstår att bara för att man är söt behöver man inte vara ofarlig... He! He! He! Arek är en sån showman!
På tal om det värdelösa vetandet som överskriften handlar om. När jag var liten grabb så hade vi ett paket med sköljmedel på golvet inne på toaletten. Under sega stunder på huset så satt jag och läste några siffror på plastförpackningens sida. Dessa siffror sitter sedan djupt rotade i minnet och då som en påminnelse om det värdelösa vetandet. Här kommer sifforna:
5701017156104. Ni kan fråga mig när som helst. Jag kan dom utantill....
Må gott!
Husse
KANONVÄDER....
Zeb, Husse och stelbente Arek begav sig iväg mot jobbet. Vädergudarna hade sagt att det var 70 procents chans till regn, men jag tyckte nog himlen visade på ett betydligt bättre utgångsläge. Det är ju som sagt mycket mer roligt att jobba då det är fint väder. Fler i behov av hjälp samt större möjligheter att tjyyyyyyveeeen är ute på jobb....
Unghunden Zebs uppgift är ju rätt så simpel. Han ska miljötränas, lekas igång lite samt även få köra lite spontanspår. Zeb är helt okay i miljön och han visar ett mycket fint spårbeteende. Dock är han bångstyrig som en vildhäst vad gäller samarbetet med husse. Måste vara något norrländskt.... Ensam är stark typ!!!
Zeb måste förstå att han MÅSTE samarbeta med Husse om detta ska sluta lyckligt. Skämt åsido så är han faktiskt inte direkt inbjudande till byteslekar, kamp eller lydnadsträning. Hoppas det kommer en bit fram för annars kommer han inte att räcka till. Han är dock bara en liten unghund så jag får väl inte ha allt för bråttom.....
Vill verkligen tro att allt ska lösa sig då jag gillar denna hund rejält..... Den som lever får se....
Tillbaka till nattpasset. Efter en kopp kaffe så kände jag grym arbetslust. Sprang ut till hissen och toktryckte på knapparna för att komma snabbare ned till polisgaraget. Väl där så blev jag som vanligt utskälld av Arek då jag stängde bakluckan. Garageporten öppnade sig i snigelfart, men nu var vi äntligen ute - redo att rädda världen. Men nu hade det visst blivit väderomslag!!!
Herregud vad det regnade! Det fullkomligt öste ned. Kan säga att under hela natten så avtog inte regnet. Näe! Det tilltog. Så även åskan och blixtrandet. Trots det så dök det upp lite jobb, men det gick inte direkt fort att åka dit. Vindrutetorkarna på snabbaste hastighet, men man såg inte vägen ändå. Så fort hastigheten översteg 140 km så kom vattenplaningen som ett brev på posten. Vet inte hur många gånger bilen släppte och var på väg ut i terrängen.... Noll kontroll bakom ratten och det enda man får fram är: Ohhhh! Ahhh! Shiiit! Puh! - Det gick bra!!!
För alla gick det inte bra kan jag säga. Zeb, Husse och Arek åkte rakt in i en trafikolycka. Såg mer ut som en krigzon. En lastbil liggandes på sned över motorvägen. På ovansidan satt en man i skräddarställning och då med blodet rinnande från huvudet. Av förklarliga skäl såg han lite vinglig ut. Rakt över vägen låg en bautastolpe hindrande. Inte svårt att veta vad som skulle hända när nästa bil kom åkandes.... Lyckades hinna ut och bromsa ned och stanna upp trafiken. I ögonvrån såg jag då bil nr 2 som låg djupt nere i ett dike. Intill bilen satt en askgrå dam med blodet rinnande från armar och ben. Det var hon som fått vattenplaning....
Till slut tror jag allt slutade rätt bra, men vissa skador kan jag väl meddela att det blev.
Efter ett gigantiskt utomhussök i hällregn så var varken jag eller Arek riktigt laddade för nya uppdrag. Förkylningen kom smygandes, men det fanns inte tid att byta kläder. Detta då man önskade biträde av narkotikahunden Arek vid sök av en lägenhet. Som vanligt blev jag och geten osams under uppdraget. Detta då geten envisas med att bita sönder saker i stället för att söka narkotika. Först försökte jag vara pedagogisk, men till slut brast det. Då vek geten ner sig. Gick upp i sovrumssängen och lade sig demonstrativt.... Skärp dig! Sök!
Efter ett tag hoppade barnet ned på golvet och drog vidare in i nästa rum. Där vaknade schakalen till liv. Hittade en påse under sängen och vände upp mot Husse med ett dovt skall. Voff!!! Både geten och Husse såg lika förvånade ut över händelsen. Då Husse tittade i påsen så var det ju bara att skina upp i ett leende. Åla fram belöningen och pussa geten på nosen.
För hela dj-vla påsen var ju full med knark!!!!
Förpackat och klart och drygt ett halvt kilo! Jippie! Till fängelset med banditen. - Länge!!!!!
Trots skitvädret så hann jag även med att lägga ett par övningsspår till lille Zeb. Han fick även möjlighet till lite miljöträning i ett stort polisgarage. Kampade lite bland gallerburar, släp, kanoter och däck. Det gick rätt bra så Husse var nöjd även med detta.
I natt ska vi jobba igen. Zeb, Husse och Arek skall ånyo ge sig ut i natten. Som det ser ut nu så är vädrets makter på bättre humör. Hurra!
Må gott!
Husse
LIVET SOM TONÅRING...
Ett axplock ur vardagen:
Rösten! Plötsligt bär den inte utan bryts av i varannat ljust och varannat mörkt tonläge. Lägg därtill till tonåringens ordval så märker man att man är så kallat "off". Allt suger, är fett coolt, alt fett dåligt, pinsamt etc. Kroppshållningen går inte av för hackor den heller. Under aktivitet, typ idrott, finns inga omöjliga hinder. Man kan springa, kasta sig samt offra klädesplagg för att göra en snygg grej. Och då ska man veta att det inte är helt lätt att göra en svår grej då brallorna ska sitta nedanför skinkorna för att Björn Borg loggan ska synas...
Förändringen blir sedan total då man kommer hem till vardagslivet. Kroppen blir i stort sett omöjlig att hålla upp. Kläderna måste kastas på golvet och hjälpa till med vardagssysslor blir lika jobbigt som att bestiga en bergstopp. Tonåringen har ingen känsla för när man börjar bli hungrig utan blir, precis som ett spädbarn, akut hungrigt och kraftlöst. Får man inte mat pronto så blir humörsvängningen total.... Tunga steg i trappan och en dörr som slås igen.... När man sedan intar maten så finns ingen gräns för hur mycket man kan få i sig....
Fick med mig tonåringen på fika. Kul tänkte jag! Kan vi ju sitta och snacka lite samtidigt som vi fikar i solen på den vackra uteplatsen. Fel!!! Tonåringens huvud var så tungt så tungt. Gick inte att hålla uppe utan var tvunget att ligga dikt an på bordet. Bullen intogs med huvudet på sned, liggandes mot bordet. Samtalet gick väl så där då tonåringen verkade sakna tillräckligt med luft för att göra mer än enstaviga uttalanden....
Ont! Överallt har dom ont! Kropparna är som gamla pensionärers. Ont i foten! Ont i knät! Smärtan totalt bortblåst under idrott, men ack så påtaglig under ledighet. Haltandes som ett skadeskjutet rådjur vankas det runt....
Att tröttheten ligger djupt råder ingen tvekan om. Exempel på detta är när jag jobbat natt. Kom hem, vandrade upp för trappan för att titta till grabbarna. En saknades! Lätt panik innan jag upptäckte honom liggandes på golvet, rakt på det kalla parkettgolvet. F-n är ha sjuk eller skadad tänkte jag! Ropade till för att kolla läget varvid han öppnade de halvt förlamade ögonen och grymtade ett hallå. Därefter fortsatte han sova..... Någon dag senare så anträffades han i böneställning på sin säng. Huvud och axlar på sängen, överkropp vid sidan av sängen och resterande kropp på golvet. Hur fan kan dom sova så?
Tro nu inte att han på något sätt är en obstinat o trött tonåring. Näe! Han är en grymt härlig kille med glimten i ögat och ett härligt go. Han är bara på väg in i tonåren... - Minns det själv som i går nu när man får återuppleva det från håll....
Må gott!
Husse
SAMARBETETE ELLER ELLER EGET ARBETE?
Geten fick till en början chansen att spåra upp en mordbrännare, men tog i stället ut mig på en vacker promenad längs med havet. Då rövaren dök upp så visade det sig att han inte varit i närheten av vattnet utan rört sig på annan ort. När han sedan la benen på ryggen så var det husse som fick springa efter, brottas och bli verbalt förnedrad. Geten själv blev kvar i bilen. När sedan allt var klart så fick min vän i stället hjälpa till att leta upp förlorat polisgods....
Under nattpasset så gjorde han sitt jobb och spårade upp en personrånare vilket ju är mycket bra. Geten bjöd upp till flyktspår med Husse hängande i linan. Geten skötte allt själv medans jag agerade ankare. Geten gjorde sedan sitt bästa för att tatuera in sina kännetecken i den gripnes arm, men Husse lyckades veva in spårlinan i tid och slapp på så sätt skriva ett förlåtbrev... Att det sedan visade sig vara en förvirrad målsägande och en helt oskyldig gripen, ja det är ju smällar man få ta... Arek fick ju spåra i alla fall.... Man kan ju fråga sig varför den gripne sprang då han såg polisen?? Någon form av dåligt samvete fanns nog där...
Bara att borsta av den nu uppbojade oskyldige mannen och tacka Gudarna för att inte Geten lyckades med sitt upptåg att rista in sina tandmärken i sin fångst...
När vi sedan åkte på knarksök ja då glömde Geten att han snart är 60 år. Alsheimersschakalen tyckte det var mycket roligare att titta vad spanarna höll på med i stället för att sköta sitt knarksök. Trots uppsträckningar och förmaningstal så lämnade vi platsen mycket, mycket osams.... Nicke Nyfiken, alias Gammelgeten, fann så klart inget knark, men hittade i alla fall troligen knarkgömman. Är lite jobbigt dock då han är så DJÄVLA nyfiken och ABSOLUT måste fram och se vad alla andra gör....
Vidare till inbrottslarm där rövaren krossat en ruta och tagit sig in i fastigheten. Poliserna säkrade upp fastigheten så vårat uppdrag var rätt enkelt: Sök upp rövaren där inne och för honom till fängelset! Ett uppdrag som passar geten bra då han älskar den uppmärksamhet det innebär. De poliser som stod i vägen då besten kommer galopperande, ja dom flyttar sig i beundransvärd fart för att göra fri väg.... När dom sedan ser det fantastiska samarbetet mellan hund och förare så ser det mer ut som om dom vill gömma sig i bilen för att slippa bli bitna... Detta då jag, av ren och skär snällhet, ska bära Arek förbi det krossade glaset. Då min samarbetande kompis, inte vill bli buren förbi glaset, och därför gör kraftigt motstånd samt morrar hotfullt. Samarbete? Hmmm!
När Geten sedan blir nedsläppt så är han ju trots allt härlig att se. Hur han följer vittringen upp i fastigheten och hur man i mörkret hör hur han jobbar med nosen för att lokalisera sin köttbit. På våning tre hör jag bara ett dovt morr och sedan ett djupt skall. Fienden anträffad!!!
Geten gör ånyo ett försök att väcka sitt byte, få lite rörelse och på så sätt om möljigt få smaka en köttbit. Om rövaren rör sig så blir ju som sagt bytet lovligt att provsmaka. Hann åla in geten innan han fick sitt godis. Ännu en bandit till fängelset. Tyckte dock geten blängde lite på mig och då troligen för att han inte fick smaka.... När han sedan lämnar och kommer ut på gården - ja! - Då visar han verkligen varför han är bäst... Vindar plötsligt inåt ett buskparti och far i väg i galopp. Bara att hänga på.... Geten drar ut rövarens medhavda, gömda utrustning. Bra Arek! Det är nu samarbetet brister lite igen....
Husses idé om godshantering: Skallmarkering alt. passiv markering. Visa husse godset och få en klapp på ryggen.
Areks idé om godshanteringen: Slakta, bita, dra och förstöra på så kort tid som möljligt..... Samarbete?
Alltid en kamp med schakalen, men ändå roligt. Vidare till ett inbrott i lägenhet. Då vi äntligen kommer dit så har rövarna lämnat platsen. Man tror i bil, men är inte riktigt säkra. Geten tar upp ett spår, hittar en gömd skruvmejsel och husse blir glad. När geten sen vägrar spåra vidare, ja då blir blodådrorna på husses lilla huvud mycket större... Håll humöret!!!!
Som tur var så har den ena rövaren gjort sig illa och blöder. Man kan se små bloddroppar här och där. Man förresten? Tydligen bara jag! Geten ser ingenting, känner inget spår utan hänger bara på i kopplet medans det nu är HUSSE SOM SPÅRAR.... Efter en bits manuellt spårande så anträffas den ena rövaren gömd i ett par buskar. Till fängelset, men f-n inte tack vara schakalen...
Som sagt! - Samarbete eller eget arbete - det är frågan?
Unghunden Zeb då! Zebulon har fått vara med under hela arbetsperioden. Han har fått skälla på folk, åka fort, miljötränat, spårat lite själv samt umgåtts lite med folk. Bland annat var han inne i Stora Staden. Det var grymt mycket folk, stökigt m.m. Trodde han skulle tycka det var en tuff miljö att vara i, men han var aktiv en stund, sen la ha sig till ro och tittade lite på det beruskade folket som rörde sig på platsen. Iskallt!!!
Tog även ut honom på den plats där jag spårade upp personrånaren. Ett tätbebyggt område där huvudelen av spåret var asfalt. Tänkte att han kanske ville undersöka lite om han kände vår doft. Och som han undersökte! Zeb spårade som om han aldrig gjort annat. Nosen i marken och så full fart in på innergårdarna. Zeb spårade hela spåret fram tilll den plats där gärningsmannen greps. Nice work Zebulon! Husse glad!!
Är mycket, mycket nöjd med Zebbe. Han är en härlig hund och jag känner stort förtroende för hans fortsatta karriär. Självklart är det lång väg att gå, men jag gillar honom skarpt.... Han är otroligt nyfiken och pigg på att pröva saker. Allt som Arek gör får Zeb göra när uppdraget är klart. Bland annat klättra på banditbilar, röra sig i bilen och dess motorutrymme. Inga miljöproblem här inte...
I dag ska vi köra lite lätt lydnad jag o Zeb. Måste ju få lite ordning på den bångstyrige hårbollen från norr....
Må gott!
Husse
ZEBS FÖRSTA DAGAR PÅ JOBBET...
Allt har dock gått kanon. Klart över förväntan. Gammelgeten och unggeten går kanonbra ihop. Gammelgeten låter till och med den unge sova intill honom på golvet. Lillgeten är även lugn och harmonisk hemma och sover kanonbra hela nätterna. Enda gången det blir ordentlig aktivitet på honom är när kattjäveln är inne. Och det är den just nu kan jag säga. Lillgeten har fullt upp med att försöka komma åt mjauen. Mjauen väser och fräser, men det verkar inte bekomma Zeb så där värst mycket....
Hur gick det på jobbet då?
Jo! Zeb fick börja med att sitta i bilen medans Husse gjorde sitt årliga skjutprov. Kan meddela att provet gick mycket bra trots att Husse inte direkt brukar övertyga i just denna gren. Snabbskytte och höjd beredskap går alldeles utmärkt då man står väldigt nära tavlan. Långskyttet däremot är ju mer ett lotteri. 25 meter bort blir tavlan ohyggligt liten kan jag meddela. Har man då också spaggetiarmar och ska hålla en jättepuffra - ja då kan det bli stökigt.
Därefter drog jag, Zeb och Arek ut och rastade. Provade lägga ett spontanspår till Zeb och det gick grymt bra. Han har nosarbetet naturligt måste jag säga. Vi lekte, rastade och lärde känna varandra under dagen. En egenhet lillvargen har är ju dock lite knepig. Han älskar sin hundbur. Så fort han får chansen drar han dit. Ser lite konstigt ut när han från ingenstans kommer på att han äger en hundbur. Full sprutt i benen ned och in i buren..... Har blivit lite bättre sista dagarna, men är nog fortfarande att anses som ett litet maniskt beteende....
Även dag nummer två, gårdagen, var dressyrdag. Då la vi lite spår, provade lite lydnad och besökte olika miljöer. Zeb fick denna dag träffa djuret som kallas Lamm. Mycket spännande.... Då ullstycket även utstötte bräkanden - ja då blev kroppshållningen på Zeb lite mer ståtlig. Han uppförde sig dock väl och nöjde sig med att titta från håll. Zeb fick även besöka en större pendeltågsstation. Han fick träffa stressade resenärer, gå i trappor, titta ut genom fönster och från mycket nära håll se på när tåget drog iväg. Inga problem där....
Zeb fick även leka lite byteslekar och bjöd upp riktigt bra. Som avslutning på dagen så fick Zeb även följa med på sitt första skarpa uppdrag. En mordbrännare med självmordstankar hade dragit iväg varvid Areks uppdrag skulle bli att hitta denne igen. Zeb fick åka utryckning vilket ju innebär en viss form av rallykörning. Jag tror lillgeten upptäckte att om man står upp i buren så gör man inte det särskilt länge......
Väl där så visade Zeb stor avundsjuka när det var Arek som skulle få agera. Yl o gnäll då vi försvann mot den plats där man sist sett mannen. Tanken var att vi skulle spåra därifrån. En timme gammalt på asfalt o grus kan ju vara svårt i vanliga fall. Nu blev det ännu svårare då räddningstjänsten hade sin brytpunkt där. Zeb fick se helikopter, brandbilar, ambulans och polisbilar från sin plats i buren. Detta plus ett oräkneligt antal nyfikna boende som tagit sina hundar och gått ut....
Zeb och Arek turades om att leta i skogen efter mannen, men det enda vi hittade var duvor och katter. Efter tre timmars gående i skogen så luktade Husse inte parfym. Gammelgeten såg dock helt oberörd ut trots att terrängen inte var bra..... Zeb såg lite mer ansträngd ut efter allt nytt....
Plötsligt kom information om att mannen synts på en väg en bit därifrån. Vi for dit och såg mannen vandra längs vägen. Kan säga att han inte såg helt frisk ut om man kollade hur ögonen såg ut. En två meters lång man med psykotisk blick. Då han såg den första polisbilen så vände han sig om. Bara för att då se Husses fina polisbil. Detta blev för mycket för vår tänkta fånge varvid han tog av i galopp ut i skogen.
Kunde ha skickat gammelgeten för att sätta stopp för idrottandet, men bedömde det som fel att få en bitning på en sjuk människa. Tog upp jakten själv och märkte ganska snabbt att jag kommer att vinna detta. Terrängen var som en hinderbana och jag sprang lugnt bakom mannen och väntade på att han skulle snubbla. Han visade sig vara värsta vildhästen och parerade hindren galant. Dock hade han slarvat med konditionsträningen och stannade ganska snabbt. Vände sig om - såg Husse - och blev inte glad.....
Tvåmetersmannen tog sin stora hand och måttade ett slag mot den lilla hundföraren. Efter lite karate så hade hundenheten vunnit även denna match och tillsammans med de andra poliserna så bogserades mannen tillbaka. Det passar sig inte att skriva alla ord han kallade den lilla hundföraren, men jag kan säga att jag lärt mig en hel del nya könsord.....
Då vi stod och hyllade oss själva så upptäckte den ena poliskvinnan att hon någonstans under språngmarchen och tumultet tappat sin batong.... - Vilken tur! Det innebär ju att även gammelgeten skulle få vara med på detta uppdrag. Ut med geten och som han var beredd att hjälpa till. Ut i skogen, spårandes längs hela flyktvägen och ned till gripandeplatsen. Här markerade geten galant att något fanns under en stubbes rotssystem. Geten drog fram den förymde batongen och lämnade under protest tillbaka den. Om än med mer dräggel....
Ett bra avslut på ett långt jobb!
I dag ska Zeb få vara med om sitt första nattpass. Ska bli intressant att se om han orkar hålla sig vaken hela natten. Ännu mer intressant om han låter mig sova ut i morgon bitti....
Må gott!
Husse
ÄNNU ETT SKARPT KORT PÅ ZEB...
ZEB HAR FÖRSTÅTT VEM SOM ÄR HUSSE...
DEN ANIMERADE ZEB
NORRA SIDANS BITCH...
Vi har varit på utflykt i dag. Resans mål var tyvärr uppe på norra sidan om Stora Staden. Har blivit lite väl ofta jag hamnat där nu sista veckan och det är inte riktigt bra.... Anledningen till utflykten var att vi skulle hämta hem vår utlånade hundbur. Min gamla valp, Bus, som nu bor hos en familj på norra sidan, är den som förvaltat buren åt oss. Bus visade ju inte riktigt de egenskaper jag önskade så han fick ju bo hos en familj för att om möjligt mogna på sig lite....
Eftersom jag haft så många hundar så hade jag svårt att komma ihåg ens vilken färg Bus hade. Han var 8 månader då han fick byta bostad och i bilen upp mot mörkret så funderade vi på om han skulle minnas oss överhuvudtaget. Då vi kom fram så visade det sig att Bus bodde kungligt. Fint hus och framförallt en grymt bra tomt. Vi svängde in på uppfarten och där låg en ljus schäfer och väntade på gräset. Sambon meddelade att det var Bus, men jag ställde mig ju tveksam då jag mindes honom som grå..... Då vi gick ur bilen så kom hunden och mötte oss. Det visade sig faktiskt vara Bus om än mycket, mycket större än jag mindes honom. Han hälsade avmätt på sambon och barnen. Därefter vek han ut mot Husse och då mina vänner... Han blev så glad!!! Bus ylade, klättrade och åmade sig som om han mött sin käraste. Riktigt kul att se honom så glad. Han mindes verkligen mig trots att jag nog inte var världens bästa Husse....
Bus visade mig tomten, sina leksaker och allt han samlat på sig. Strax efter så kom jag att minnas vissa saker som jag förträngt med Bus.... Bus hade ju en otrolig tendens att försöka göra valpar med Husse då jag var den som utfordrade honom. Han var även en jävel till att sno mina nycklar och dra iväg med dem... Allt detta var glömt tills jag nu stod med en juckande hund över ryggen. Då kom allt tillbaka.... En tillrättavisning, lite lek och sen nytt parningsförsök. Bus verkade tycka att jag var hans lilla "bitch".
Bus alternerade med att sno mina nycklar till att försöka para sig med mig. Uppskattar det till ca 10 försök på 15 minuter.....
Familjen som Bus nu var hos meddelade att han inte visat något sådant innan!!!!! Typiskt! Det kan ju förklara varför det inte gick så bra mellan mig och Bus. Det var ju inte jag som ägde honom utan det var ju tvärtom.... Härligt dock att se hur bra Bus nu har det. Familjen gillar verkligen porrstjärnan och det känns riktigt bra i hjärtat. Nu fick jag dock glöd till att åka hem och leka med min egen nya hund....
Har även lagat kameran, tagit några foton på Zeb, och ämnar försöka lägga ut dem under kvällen.
Må gott!
Husse
VILKEN RESA...
Torsdag morgon, 05.30, klockan skriker ut sitt budskap. Den här gången är det inte jobb som väntar utan nu, äntligen, ska Husse upp och hämta sin nya hund. Tonårssonen är den som ska göra sällskap och alla ni som känner till hur en tonåring uppför sig och ser ut denna tid på morgonen kan förstå synen... Troligen världsrekord i gäspningar innan han fått på sig kläderna, borstat tänderna och monterat in sig i bilen...
Kl 06.30 lämnar vi Stora Staden och beger oss kraftigt norrut. Resans längd var 97 mil och så där i början av resan kändes det inte allt för långt.... Första stoppet blev redan 2 mil efter start. Detta för att fylla på bensin och magarna i form av frukost. Nästa stopp blev på ett trevligt matställe mitt ute i djungeln. Trots läget så var där fullt med folk och det vi reagerade på var att alla verkade försöka sitta så långt i från varandra man bara kunde. - Typiskt svenskt!
Vidare norrut och då med lite kaffe och godisstopp här och där. Orter som passerades var bland annat: Gävle, Söderhamn, Glada Huddik, Sundsvall, Ö-vik, Umeå, Skellefteå, Piteå och till slut orten Luleå. Här var det planerat att Husse och sonen skulle sova på hotell. Så fick det bli! Kanonrum, bra TV (EM-fotboll) och en liten tur ut i vackra staden. Svårt att tro att det finns så vackra ställen på norra sidan av den stora staden. En god, men onyttig, Kebab blev den faschionabla middagen. Därefter tillbaka mot hotellet. Innan han vi även med att besöka en större sportaffär. Här märkte man att utbudet var lite ovanligare än hemma då halva butiken var inredd för jakt och fiske.....
Upp i ottan och vidare till den efterlängtade frukosten på hotellet. Hade sett fram emot gott bröd, juice, frukt och framförallt en god kopp kaffe. Allt var perfekt förutom att den jävla kaffeapparaten packat ihop och gått sönder. Till slut lyckades personalen brygga eget kaffe som ställdes ut. Då vart det fart på direktörerna i matrummet. Precis som innan så hade alla lyckats sprida ut sig så långt ifrån varandra som det bara gick. Ensamma med Dagens industri/Dagens Nyheter så satt man och vaktade på att kaffet skulle komma ut. När väl kaffet dök upp så var det som om det var livets sista måltid som nu serverades. Alla kastade sig upp som på en given signal och stormade fram för att få en kopp. Husse lyckades bli nummer tre. Detta efter två riktigt vassa gubbar som armbågade sig fram....
Efter frukost så bar det av mot kenneln där vi skulle hämta vår nya get. När vi svängde ut från Luleå så kändes det klart konstigt att åka ännu mer norrut. Kändes pirrigt i magen då vi färdades på den långa, långa raksträckan som verkade sträcka sig till världens ände.... Kändes som att det när som helst kunde stupa rakt ned till landet Kina, men så blev inte fallet. Vi var klart förvånade att det fanns fler bilar som körde här och så även ett antal lastbilar....
Självklart lurade GPS en oss rakt ut på en grusväg. Efter att vi ringt på hjälp så kom ängeln och tog oss till rätt adress. Här var en vacker liten by mitt ute i skogen. Här fanns framförallt tre stycken snöskotrar som lockade Husse rejält.... Nu fick vi träffa vår nye vän och han gjorde oss inte besviken. Kom stormandes ut som en vildhund. Liten och otroligt snygg att se på. Såg ut som en liten varg.... Helt bångstyrig och olydig, men ack så vacker....
Efter lite fika och prat så var det dags att styra hemåt mot den trygga södra sidan om stora staden. Tänkte att lilla hunden nog blir svår att få in i bilen, men innan vi han reagera så satt han redan i buren till bilen. Det visade sig att vår nye vän, Zeb, älskade att åka bil....
Men helvete vad långt det var hem.... Vi var trötta redan när vi passerat Luleå och då var det ändå 93 mil hem. Under fikat med ägaren fick vi även reda på att det varit kraftig skottlossning i Luleå under natten vi varit där. Var tydligen något pizzakrig där man ej var riktigt överrens. Och vi som åt vår middag där!!!!
Resan gick otroligt sakta. Vi stannade ofta och rastade vår olydige, rastlöse lille vän. Han var inte sen ut, men ej heller svår att få in i bilen..... Strax innan Glada Huddik så råkade vi in i en trafikolycka. Glada Huddik hade ändrats till att bli sorgset då det visade sig vara en dödsolycka. Vi satt länge, länge i de stillastående köerna innan tonårssonen kom på den eminenta idén att åka en genväg genom skogen.... Sagt och gjort. Efter rejäl terrängkörning kom vi upp på en ås. Väl där såg man att trafiken börjat rulla igen. Vi var då kraftigt fel ute, men efter en längre tur i skogsmiljö så var även vi ute på E4 igen....
Zeb fick miljöträna lite på vägen hem. Bland annat fick han lukta på en pansarvagn!!! Hälsa på backhopparbacken i Ö-vik och undersöka diverse lastbilssläp på fiken. Zeb visade sig vara mycket nyfiken. Största fienden under resan var en stillaliggande madrass med stålfjädrar... - den var enligt Zeb inte något man lekte med... Stor ragg m.m
När vi äntligen anlände till Stora Staden så var klockan 21.00. När vi äntligen var hemma efter alla procedurer i polisgaraget så hade klockan blivit 22.00 och då var ändå inte det värsta över... Nu skulle Zebbe få träffa övriga familjen och då framförallt Gammelgeten. Gammelgeten är ju en rätt dyster kille då jag är borta. Han äter inte, suckar djupt och är allmänt grinig. När han väl får träffa mig så är han oftast kraftigt upprörd och smått aggressiv under hälsningsfraserna. Planen blev då denna:
Tonårssonen höll Zeb i långkoppel en bit bort i motionsspåret.
Husse stod på motionsspåret då familjen kom dit.
Så här blev det:
Husse mottog Areks ilska då denne släpptes ut.
Zeb mycket upprörd över att någon nu hälsade på hans nya husse.
Arek nu mycket arg då han upptäckte att här fanns en hund till.
Promenaden tog sin början med att geten tog en tremeterspinne och skövlade övrig familj. Efter några hundra meters promenad var alla vänner och promenaden gick mycket bra. Underbart skönt att de två hundarna verkar komma överrens. Just nu ligger dom och sover ca 30 cm ifrån varandra och då nedanför mig....
Har tagit lite bilder på den nya medlemmen, men det gick inte så bra. Zeb hoppade upp mot kameran och Husse tappade kameran till marken. Kameran nu mycket trasig. F-n! Precis som förra gången....
Nu ska den lille få socialisera sig lite med oss och sedan kör vi igång. Har dock tjuvstartat lite och vissa delar ser mycket bra ut medans andra delar måste höjas upp för att det skall fungera i framtiden.
Återkommer med rapport om detta!
Må gott!
Husse
SOMMARLOV...
Geten då? Jo han och jag går på narkotikakurs just nu. En fortbildning där vi ska se att han fortfarande äger förmågan att hitta narkotiska preparat och vapen. Första dagen var källarsök och då i jakten på amfetamin. Inga problem! Geten är kung och sköter verksamheten själv. I dag var det sök på företagsområde och då efter preparatet Heroin. Om geten var laddad i går så var det bara förnamnet för hur han betedde sig i dag. Olydig så in i h-vete! For in i kontorslandskapen ylandes som en kalv på sitt första grönbete. Ingen idé att ha honom kopplad för det påminner mer om en skenande buffeljord än ordning och reda.
Och som han letade! Nosen fullständigt vibrerade på Arek. Han letar som om han vore en blind mus på jakt efter färsk ost. Han visade klart och tydligt var gömmorna låg och markerade sedan tydligt med sitt skall. Därefter kastar han sig som ett hungrigt lejon mot Husse för att få sin belöning för gott arbete. Detta resulterar inte så lite ofta i att även Husse blir biten... Hundjävel!!!
Han tycker det är så roligt! Eftersom han är trasig i rygg och höfter så vill jag inte att han ska hoppa och klättra så mycket. Han brukar inte vara så pigg på det själv heller annat än om vi jagar någon i ett flyktspår. Men nu! Ja nu hoppade han upp på arbetsbänkar, upp i höglager och till och med in mellan två Europapallar. Knappt så att en liten Jack Russel hade fått plats, men nu låg där en stor j-vla Schäfer... Innan jag lyckats montera ut fyrbentingen så hade han lyckats markera gömman från sin liggande position. Han e grym!!!
Allt har ju inte bara flytit på heller. Något måste ju alltid gå sönder. Tack vare Geten så har jag väl sorterat upp ungefär 5000 broschyrer som han drog ned på golvet. (Unicefbroschyrer á ca 10 sidor/st) Tog rätt så lång tid.... Vad gäller övrigt strul så var jag och lillgrabben ute och åkte fyrhjuling i går. Han tycker det är roligt att styra lite så det fick han göra. Husse skulle dock imponera lite och tog över styret. Gasade på med sladd som följd och sedan ett herrans ljud från motorn.... Kedjan hoppat av!!!!
Ingen mobil och ungefär 2 km från närmaste tätort. Ok! Följande plan smiddes ihop: Pojke styr fordonet och Husse knuffar på. Det var planen och så fick det bli. Herregud vad tungt det var! 25 grader varmt, strålande sol och en tung 4-hjuling inkl. son att knuffa på. För att inte förklara hur mina händer såg ut efter att ha försökt mecka med oljig kedja. När vi efter ca 1 km kommit fram till lite asfalt och en övermäktig backe så gjorde vi halt. Svetten rann när jag ånyo gjorde ett försök att häkta på kedjan. Trot eller ej, men nu gick den på..... Jippie!
Lilla sonen fick hjälpa mig på med hjälmen då jag var så oljig. Gjorde det på sådant sätt att örat blev helt vridet. Hakskyddets metallband låg dikt an mot ögat. Och då inne i hjälmen alltså. Skrek förtvivlat på hjälp varvid den lilla psykopaten löste problemet genom att dra hakskyddet nedåt. Skrek som en mes då metallstycket rev upp sår från ögat och ned till hakan.....
Hela vägen hem fick sedan den lille sonen köra. Detta då Husse var grymt svettig, grymt oljig samt numera grymt skadad...
Tog en tur under dagen idag för att prova systemet igen. Ännu en gång hoppade kedjan av.... Denna gång kunde jag dock fixa felet snabbt, men ändå med oljiga händer som en följd av äventyret.
I morgon är det sista dagen på knarkutbildningen. Därefter drar jag till norrland och hämtar min unghund Zeb. Jippie!
Må gott!
HuSsE
EN LÅÅÅÅÅNG DAG!!!!
Vansinnigt ljud! - Reagerar som en reptil på jakt efter föda och upptäcker då att det endast är väckarklockan som skrikit ut att det är dags att gå upp. Klockan är 05.30 och enligt mitt tycke en helt okristlig tid att köra igång på. Får känslan av att jag åldras ett antal år varje gång jag går upp så tidigt. Ska inte börja passet förräns 08.00, men eftersom det i Stora Staden alltid är bilköer så måste jag gå upp denna tid för att hinna innan bilköerna slår till....
Först efter ett antal meter på Getens morgonpromenad kommer jag på att det är väldigt tyst från stora vägen. Inga bilar? Konstigt! Fortsätter gå, men tystheten består. Det är då det slår mig att det är röd dag, alltså Sveriges Nationaldag, och därmed ledig dag för bilisterna..... F-n! Har gått upp 1.5 timme för tidigt och då helt i onödan..... Nåja! - Jag kom i alla fall till jobbet i god tid...
Tog ytterligare en härlig morgonpromenad vid vattnet nedanför jobbets residens. Underbart och tyst. Passerar under ett träd och hör då plötsligt hur något flaxar. Då jag tittar upp observeras med all önskvärd tydlighet hur en fågel tappar ett ägg från ca 15 meters höjd. Det var troligen inte fågelns avsikt, men den träffar nästan klockrent på Arek. Ägget kläcks och Geten var inte sen att provsmaka... - Vilket drama så där på tidiga morgonen....
Nu var jag ju på jobbet av en anledning. Dagen till ära var det ju nationaldagsfirande. I dom flesta länder firar man ju detta med glitter och glamour, men i Stora Staden verkar allt gå ut på att slåss. Uppdraget i dag var att hålla isär två motståndarfalanger som glatt skulle vilja ha ihjäl varandra. Detta var ju en mycket vacker dag och temperaturen drog rätt så snabbt upp till ca 30 grader. Som en bonus så får vi inom Staten bära skyddskläder. Dessa kläder är vidriga, varma och man blir rätt så orörlig i dom... Bland annat bärs: Kängor, benskydd, hockeybyxa, susp, skyddsväst, skyddsmundering för mage o axlar samt en hjälm som är lika stor som ett badkar...
Sammanfattningsvis kan jag säga att det blir varmt så in i hel---te!
Uppdraget i stort uppskattas dock av min fyrbente vän. Han älskar sådana här tillställningar och gör allt för att få ta sig en smakbit. Min gode vän har inga som helst brydderier om vilken falang han ger sig på utan är väldigt objektiv under sin jakt. Ett exempel var när det blev en större folksamling av den ena falangen intill våra bilar. Folket var lugna, men gick ju till och från rätt nära Schakalen. Om ingen annan drar igång showen så gör han det. Ett par skall och ett par bettförsök hann geten med innan han fick återvända in i sin bur igen.
Hatet spirade dock och man ämnade kasta flaskor och sten. Då man inte når fram till motståndaren - vad gör man då? Jo då vänder man sitt agg mot farbror blå. I dag fick vi utstå följande:
Gap och skrik inklusive hotfulla ord och gester.
Sten och flaskkastning.
Försök att träffa hund och förare med knallskott.
Alltså en rätt rörig tillställning. Men som sagt! - Hundarna har inget emot dessa evenemang.
Den andra falangen hade ett bättre stormöte. Inte heller där kunde man sköta sig utan uttalade brottsliga meningar, uppmanade till upplopp samt slog farbror blå med diverse tillhyggen. Självklart förlorade dessa nidingar och fick i stället följa med till finkan. Det går faktiskt inte riktigt att beskriva hur det är på sådana här "evenemang". Det blir som en stridszon där alla försöker komma åt alla. Då man inte kommer åt varandra så vänds frustrationen mot polisen. Det är alltså en mycket stor risk att både demonstranter, poliser och vanligt folk kommer till skada.
Jag som trodde att denna dag var till för att fira på. Ack så fel man kan ha!
Må så gott nu!
Husse
BADA ÄR LIVET....
Har ju nu varit ledig från jobbet ett antal dagar. Vädret har ju varit fantastiskt, men alldeles för varmt för att träna hund i. Min gode vän, Arek, anser ju inte att värme är något hinder, men av hänsyn till getens ålder och krämpor så har jag ändå låtit honom vila. Han har fått spela lite fotboll på tomten, gå lite promenader och däremellan varvat detta med att tigga fika och slappa i skuggan....
Arek är grymt bra på att tigga. Väntar man allt för länge med att tillbe matguden så dregglar han ned hela jävla golvet. Gäller att förse den tandlöse med varorna i rasande fart. Om inte så är det bara att svabba golvet efteråt. Getens favorit är ju frukt o grönt. Gärna äpple, morot, apelsin, paprika m.m. Kan han även tigga till sig en bullbit, ja då är ju livet verkligen på topp. Måste medge att jag gett med mig lite ju äldre fyrbentingen blivit. Tycker han med ålderns rätt kan få njuta lite av kolesterolets härliga ursprung...
Är det något som gör vår vän lite alldeles extra pigg o glad så är det när möjligheten till bad ges. Då vi närmar oss den vanliga badplatsen så är det som om all lydnad rinner av geten. Han blir hal som en ål, trycker sig kraftigt mot höger och då i avvaktan på Husses kommando. Kommandot är "Varsegod". Det betyder att Geten drar i väg i kampskall, hoppar och planar ut över vattnet för att sedan inleda sina simförsök....
Denna vecka, som ju har varit otroligt varm, har gjort att fyrbentingen gjort fina framsteg i sina simkonster. Nu är det inte ens nära att han ska drunkna.... I stället har han till och med lärt sig att flyta med nedströms för att sedan plaska sig tillbaka uppströms.... Inte en gång! Inte två gånger! Utan han kastar sig ut i vattnet ungefär 10 000 gånger..... Alltid under samma procedur. Upp till Husses vänstra sida, ögonkontakt, kommandot och därefter spurt ut mot vattnet. Väl där så blir det magplask och kampskall.... Man märker verkligen att han tycker det är sååååå rooooliiiiigt!!! Trots sin ålder blir han som en valp....
Som avslutning så har han ju sin egen procedur. Sök upp badkrukan (husse) och därefter skaka så mycket vatten ur pälsen så att det även ser ut som om jag tränat ryggsim... Hundjävel!!!
Att sedan få i väg honom från badplatsen innebär ett antal dubbelkommandon.....
Eftersom vi badat så ofta sista veckorna så tror Geten att varje promenad numera innebär bad. Han far i väg i god fart, km efter km, och då i förhoppning att han snart ska få plana ut i vattnet... Han är för go!!!!
I morgon börjar vi jobba igen. Nu kör vi hela helgen, men bara dagpass. Suck!!!! Med lite tur så ska jag under helgen få hämta min nya hund. Han heter Zeb, är 14 månader och bor just nu långt upp i Norrland. Ska bli grymt kul att få träna upp en ny hund.... Undrar om Geten tycker det ska bli lika kul?
Må nu gott!
Husse