POLISHUNDEN AREK

Meningen är väl att hundekipaget, alltså hund och förare, skall samarbeta för att lösa arbetsuppgiften. Så har jag trott att det ska vara, men nu börjar jag bli lite fundersam om det inte är så att vi kör egna race jag och Geten. Sista arbetspassen så har vi tillfångatagit en hel del rövare, men inte i samarbete utan en och en.

Geten fick till en början chansen att spåra upp en mordbrännare, men tog i stället ut mig på en vacker promenad längs med havet. Då rövaren dök upp så visade det sig att han inte varit i närheten av vattnet utan rört sig på annan ort. När han sedan la benen på ryggen så var det husse som fick springa efter, brottas och bli verbalt förnedrad. Geten själv blev kvar i bilen. När sedan allt var klart så fick min vän i stället hjälpa till att leta upp förlorat polisgods....

Under nattpasset så gjorde han sitt jobb och spårade upp en personrånare vilket ju är mycket bra. Geten bjöd upp till flyktspår med Husse hängande i linan. Geten skötte allt själv medans jag agerade ankare. Geten gjorde sedan sitt bästa för att tatuera in sina kännetecken i den gripnes arm, men Husse lyckades veva in spårlinan i tid och slapp på så sätt skriva ett förlåtbrev... Att det sedan visade sig vara en förvirrad målsägande och en helt oskyldig gripen, ja det är ju smällar man få ta... Arek fick ju spåra i alla fall.... Man kan ju fråga sig varför den gripne sprang då han såg polisen?? Någon form av dåligt samvete fanns nog där...

Bara att borsta av den nu uppbojade oskyldige mannen och tacka Gudarna för att inte Geten lyckades med sitt upptåg att rista in sina tandmärken i sin fångst...

När vi sedan åkte på knarksök ja då glömde Geten att han snart är 60 år. Alsheimersschakalen tyckte det var mycket roligare att titta vad spanarna höll på med i stället för att sköta sitt knarksök. Trots uppsträckningar och förmaningstal så lämnade vi platsen mycket, mycket osams.... Nicke Nyfiken, alias Gammelgeten, fann så klart inget knark, men hittade i alla fall troligen knarkgömman. Är lite jobbigt dock då han är så DJÄVLA nyfiken och ABSOLUT måste fram och se vad alla andra gör....

Vidare till inbrottslarm där rövaren krossat en ruta och tagit sig in i fastigheten. Poliserna säkrade upp fastigheten så vårat uppdrag var rätt enkelt: Sök upp rövaren där inne och för honom till fängelset! Ett uppdrag som passar geten bra då han älskar den uppmärksamhet det innebär. De poliser som stod i vägen då besten kommer galopperande, ja dom flyttar sig i beundransvärd fart för att göra fri väg.... När dom sedan ser det fantastiska samarbetet mellan hund och förare så ser det mer ut som om dom vill gömma sig i bilen för att slippa bli bitna... Detta då jag, av ren och skär snällhet, ska bära Arek förbi det krossade glaset. Då min samarbetande kompis, inte vill bli buren förbi glaset, och därför gör kraftigt motstånd samt morrar hotfullt. Samarbete? Hmmm!

När Geten sedan blir nedsläppt så är han ju trots allt härlig att se. Hur han följer vittringen upp i fastigheten och hur man i mörkret hör hur han jobbar med nosen för att lokalisera sin köttbit. På våning tre hör jag bara ett dovt  morr och sedan ett djupt skall. Fienden anträffad!!!

Geten gör ånyo ett försök att väcka sitt byte, få lite rörelse och på så sätt om möljigt få smaka en köttbit. Om rövaren rör sig så blir ju som sagt bytet lovligt att provsmaka. Hann åla in geten innan han fick sitt godis. Ännu en bandit till fängelset. Tyckte dock geten blängde lite på mig och då troligen för att han inte fick smaka.... När han sedan lämnar och kommer ut på gården - ja! - Då visar han verkligen varför han är bäst... Vindar plötsligt inåt ett buskparti och far i väg i galopp. Bara att hänga på.... Geten drar ut rövarens medhavda, gömda utrustning. Bra Arek! Det är nu samarbetet brister lite igen....

Husses idé om godshantering: Skallmarkering alt. passiv markering. Visa husse godset och få en klapp på ryggen.
Areks idé om godshanteringen: Slakta, bita, dra och förstöra på så kort tid som möljligt..... Samarbete?

Alltid en kamp med schakalen, men ändå roligt. Vidare till ett inbrott i lägenhet. Då vi äntligen kommer dit så har rövarna lämnat platsen. Man tror i bil, men är inte riktigt säkra. Geten tar upp ett spår, hittar en gömd skruvmejsel och husse blir glad. När geten sen vägrar spåra vidare, ja då blir blodådrorna på husses lilla huvud mycket större... Håll humöret!!!!

Som tur var så har den ena rövaren gjort sig illa och blöder. Man kan se små bloddroppar här och där. Man förresten? Tydligen bara jag! Geten ser ingenting, känner inget spår utan hänger bara på i kopplet medans det nu är HUSSE SOM SPÅRAR.... Efter en bits manuellt spårande så anträffas den ena rövaren gömd i ett par buskar. Till fängelset, men f-n inte tack vara schakalen...

Som sagt! - Samarbete eller eget arbete - det är frågan?

Unghunden Zeb då! Zebulon har fått vara med under hela arbetsperioden. Han har fått skälla på folk, åka fort, miljötränat, spårat lite själv samt umgåtts lite med folk. Bland annat var han inne i Stora Staden. Det var grymt mycket folk, stökigt m.m. Trodde han skulle tycka det var en tuff miljö att vara i, men han var aktiv en stund, sen la ha sig till ro och tittade lite på det beruskade folket som rörde sig på platsen. Iskallt!!!

Tog även ut honom på den plats där jag spårade upp personrånaren. Ett tätbebyggt område där huvudelen av spåret var asfalt. Tänkte att han kanske ville undersöka lite om han kände vår doft. Och som han undersökte! Zeb spårade som om han aldrig gjort annat. Nosen i marken och så full fart in på innergårdarna. Zeb spårade hela spåret fram tilll den plats där gärningsmannen greps. Nice work Zebulon! Husse glad!!

Är mycket, mycket nöjd med Zebbe. Han är en härlig hund och jag känner stort förtroende för hans fortsatta karriär. Självklart är det lång väg att gå, men jag gillar honom skarpt.... Han är otroligt nyfiken och pigg på att pröva saker. Allt som Arek gör får Zeb göra när uppdraget är klart. Bland annat klättra på banditbilar, röra sig i bilen och dess motorutrymme. Inga miljöproblem här inte...

I dag ska vi köra lite lätt lydnad jag o Zeb. Måste ju få lite ordning på den bångstyrige hårbollen från norr....

Må gott!

Husse