POLISHUNDEN AREK

Är ju inte ensam i världen utan har ju även en familj som vårdar och tar hand om mig. Är ju ej att anses som vuxen varvid man förärat mig mig en liten fru.... Frun har ju behov och barn är lättledda. Därför har ju jag två barn!!! Barnen går ju i skolan av naturliga skäl. Där får man influenser, information, social kompetens m.m vilket ju är väldigt bra. I går kom minsta barnet hem och lät meddela att man läste religionskunskap. Kul! Jag själv "sög" i det ämnet och lyckades med nöd och näppe få godkänt. Min lilla son däremot verkar riktigt intresserad varvid även jag vaknade till liv.

Han lät meddela att Hinduismen nu var avklarad. Man ämnade nu gå på nästa ämne och det skulle vara Judendomen. Den lille sonen frågade om han var Jude! Jag lät meddela att vi är Kristna och döpta i Svenska Kyrkan. Ville ej veckla in mig i diskussionen då jag som sagt var lite klen i just det ämnet. Den lilla sonen lät sig ej nedslås utan lät meddela att han från och med nu är Jude. Okay då! Då kör vi på det tänkte jag.... Efter Judendomen kommer Buddismen, Islam och sist Kristendomen. Vi får se i slutet av februari vilken religion vi tillhör då... Alltid spännande med förnyelse. Får dock känslan av att den lille lever sig in i lektionerna vilket ju är bra.

Har nu även fått hem min fyrhjuling. Fick skjuts för att hämta den, fyllde i alla formulär hos den tatuerade försäljaren. Vi skildes som vänner då han lät meddela att 4-hjulingen var nyservad och i toppskick. Hackade i väg 1000 meter innan en röd lampa började blinka. Därefter lysa med ett fast intensivt sken.... Röd lampa = varning! Det har jag lärt mig i körskolan och det har hängt med. Omedelbart stopp och samtal till den tatuerade försäljaren. Transport tillbaka och lämna in 4-hjulingen och därefter åka BIL tillbaka..... Tre timmar senare var felet fixat och hojen åter min.... Hade klätt upp mig i riktiga MC kläder. Förberett mig på fartvind och snabba farter. Började köra hemåt och herregud vad jag misstagit mig.

4-hjulingen studsade runt och ville inte annat än att kasta av mig i diket. Fick nästan panik! Satt hukad som ringaren från Notre Dame och hastighetsmätaren visade endast 50 km i timmen. Det var inte alls som jag tänkt mig. Satt verkligen alla däck på... Besviken anlände jag hem, men vågade inget säga till lilla sambon. Då kom barnen ut och var eld och lågor. Lastade på barnbridragens inkomstkällor och gav oss av ut på mindre vägar.... Barnen tjöt av lycka och nu visade vidundret vad njuting verkligen var.... Det var så här odjuret skulle tämjas! På mindre vägar med grus och lera. I Love I´t!!

Ett problem dök dock upp ganska snabbt! Lilla sambon! Det visade sig att hon blev besatt av att köra. Och som sagt! På jobbet är man chef, men hemma är man det inte... - Bara att ställa sig i kö och vänta på sin tur.....

Man har ju dock annat att göra om det krisar. Tog med grabbarna och lattjade lite fotboll. Lämnade över hundansvaret till lilla sambon. Då vi kom hem väntade oss en överraskning. Lilla Bus hade ätit upp en disktrasa. Shit! Så klart är dom ju genetiska genier och genomför sina hyss när veterinären är stängd. Ringde akut och man lät meddela att beteendet ej var att anses som bra, men att stark senap kunde få lillgeten att kräkas upp. Hade jag stark senap hemma? Svar nej! Var närliggande affärer öppna? Svar nej! Efter ett antal mil i bilen så stod jag framför den uppnosiga valpen med sked och stark senap.

Planen: Öppna gapet och tvinga i senapen. Målet: Framkalla kräkning - återvinna föremålet! Resultat: Bus tyckte om senap. Bus tyckte mycket om stark senap varför effekten lät sig utebli. Fan! Transport till det fina akutsjukhuset mitt i natten. Placerad i väntrummet - helt ensam. Nästan! Där fanns nämlingen en uppstoppad hund! Den hunden ställde till bekymmer för den lilla valpen. Bus blev galen när han såg att det var en uppstoppad hund före i kön. Trots morr, skäll och halvatacker så stod den andra "hunden" kvar. Bus nu mycket arg, men blev avbruten av sköterskan.

Lite mat, en spruta i nacken och Bus började vackla.....

Sköterskan lät meddela att under de närmast 30 minutrarna så var jag chef över spyorna. Till mitt förfogande hade jag en plastsäck. Skrattandes lämnade hon rummet och lät meddela att alla spyor som kom utanför fick jag städa upp....

Efter 20 minuters vilt dansande för att hålla Bus på plasten, så fanns det typ 20 cm kvar att spy på... Bus tittade mig i ögonen och jag tolkade det som om han var klar med att kräkas. Klappade honom ömt på huvuden. Den lilla skiten överraskade mig totalt. Jag bjöd på ett varmt ögonkast och han bjöd på sin sista kraftansträning. Drog iväg Husse och klämde den sista spyan utanför plasten... Jipppiiiee!

Nåja! Trasan kom ut och vi fick åka hem. Tack för äventyret Bus!

I dag har vi därför tagit det lugnt. Tog dock upp Bus för att lasta in honom i bilen. Han lät sig bäras som den lilla julgris han är. När jag nästan fått in honom i bilen byter han skepnad och blir en bitande alligator. Trodde fan flygit i honom! Började morra djupt innifrån samtidigt som han gjorde kraftiga försök att slakta något till vänster om min kind. Tappade in lillgeten i bilen och tittade bakåt. Då stod stora sonen där. Iklädd MC hjälm och beredd att åka lite fyrhjuling. Bus uppskattar inte MC killar verkar det som. Verkar lovande! Han får jobba mot den organiserade MC brottsligheten då han träder i tjänst.

Nu orkar jag inga mer äventyr på ett tag. Skulle vara skönt att bara få flyta fram lite. Troligen har dock morgondagen något i beredskap....

Må gott!

Husse

Hej vänner! Gammalgeten här för en gång skull. Husse har ju ockuperat tangenterna sedan han fått beröm för sitt skrivande, men nu morrade jag bort honom för att få skriva ett par rader själv... Det blir ju lätt lite "förstorat" när han ska beskriva sina egna insatser, så här kommer en mer nyanserad version av de sista dagarna.

Sista dagarna så har vi fyrbentingar drabbats av vad vi kallar "jalla-mage". Omskrivet kan man även kalla det "trasig kista" alternativt "aktiv lackering av naturen". Shit! (passande ord) vad jobbigt det har varit på nätterna när knipet slagit in och man måste ut i raktetfart. Att då få övriga flocken att släppa ut en ur sovhagen är ju inte helt lätt. Här handlar det ju också om att hinna ut i tid...  Min mage rättade till sig rätt fort efter lite fisk och ris, men Bus har fått något återfall så nu ligger han rätt ustlagen här nedanför.... Ännu en ris och fiskkur samt nattliga promenader....

Tack vare detta så blev dressyrdagen usel ur min synvinkel. Lyckades genomföra ett personsök i skogen. Efter ett par ruscher i naturen så förstörde jag dock linjen som husse och övrig personal skulle vandra på. Lite ärtsoppa längs med stigen så var det ingen som var sugen att köra mer.... He! He! Huvudsaken jag fick göra mitt sök!

Resten av dagen blev bara promenader. Ingen ansträngning alls! Jag behöver verkligen aktivera mig. Jag vet det själv! Jag får ADHD och Husse blir tokig på mig. Säger att en sån gammal Get som jag behöver vila också. Då brukar jag gå 30 cm bakom honom. Går så tills han får frispel och hittar på saker med mig. Han orkar inte med att jag vandrar huset runt och då strax bakom honom. Så fort han rör sig så är jag där. Man kan säga att jag nöööööteeeer ut honom. Trägen vinner! Tack vare min envishet så fick jag i alla fall träna några spårupptag.

Inför nattpasset så var bengeten (Husse) laddad till tänderna. Han hävdar, med en dåres envishet, att helgpassen är de roligaste. Då händer det mest och han får möjlighet att använda mina sinnen mer än övriga veckodagar. Inför nattpassen så brukar vi träna lite. Sedan ska Husse sova, men vid 20.00 tiden så är vi igång igen. Då drar han ut mig i natten. Gör ett par förberedande övningar för att "ladda" upp mig inför nattens övningar. Ofta kör vi lite spårupptag, byteslekar och så avslutar vi med ett roligt spår. I slutet på spåret finns alltid något att bita i...... I like It a lot!!!

Nattens uppdrag var dock lätträknade. Husse försökte verkligen, men det blev inga hundjobb. Bland annat drog han med mig till ett knivbråk. De inblandade han ej smita från platsen, men hade satt fast en kniv i gräsmattan då polisen kom. Husse tog ut mig för att söka mer gods. Hur fan skulle jag då veta att man redan hittat kniven i gräsmattan. Jag trodde de fyra poliserna som stod vid platsen letade lika ivrigt som jag. Husse snäste och meddelade mig att den där kniven är ju för 1000 an redan anträffad. Ge dig ut och leta efter annat....

Ok då! Förlåt min iver! Här fanns gott om vittring, men jag hittade inget spännande. För att inte komma tomhänt tillbaka så bar jag med mig en gammal penna. Innan jag överlämnade den till Husse så knäckte jag den på mitten. Husse blängde,  men jag drog vidare på min promenad i olydnad....

De stoppade personerna var pruttfulla. Kunde knappt gå. Dom var nog rätt övertygade om att få sova lite på polisens hotell. När dom fick beskedet att man var "fria" så började karnevalsstämningen i gruppen. De fyra löpte från platsen som om man var med i ett friidrottslag. Lite oroligt vände man sig om då jag skickade i väg ett par skall efter dom... Ha! Ha!

När nattpasset var slut så var även Husse det tror jag. Hans ögonlock såg drogade ut och det var inte uppåttjack vi pratar om då. Såg hur han masade sig ut ur bilen, drog fram nycklarna för att öppna garageporten till polisstationen. Då ringer hans telefon.... Husse ser ut som om det är från dolda kameran. Man önskar hund och hundförare till ett jobb på andra sidan distriktet.... Långt att åka, inga andra hundförare ute. Husse hoppar in i bilen och styr söderut. Berättar för mig att det varit inbrott och att två personer precis sprungit från en bil. Kan väl nämna att det var grymt halt ute vid denna tidpunkt.

Har lärt mig en hemlighet vid Hussses bilkörning. När jag hör ordet Ohhhh!!! så har vi varit nära en incident. Ofta hör man Ohhhh! och sedan början han nynna på någon sång. Då vet man att det löst sig. Under resan söderut så var det rätt mycket nynnande och Ohhhh! ljud kan jag säga. Trots allt kom vi fram levande.  Mitt på en stor parkering stod en krockad bil. Det visade sig att man kört denna bil rakt in i en butik, tagit sig in och tillgripit gods... Mitt jobb skulle därför bli att nu spåra upp tjuvarna. Glasklart!

Då Husse anlände dit så träffade vi på konstapel Piggelin! Fast han jobbat natt så var han pigg som en lärka. Han lät meddela hur poliserna rört sig på platsen. Allt för att underlätta för hunden. Bra! sa Husse. Husse har träffat denna piggelin förut och då skällt ut honom efter noter. Därefter bett honom om ursäkt eftersom han var rätt oskyldig. Man kan väl säga att förhållandet mellan dessa Statens tjänsteman nu var minst sagt frostigt. Husse frågade konstapel Piggelin om vilket håll de två tjuvarna sprungit. Piggelin såg frågande ut och sade att man ej visste det!!! Man anade bara det eftersom bilen stod som den stod.....

Nu rök säkringarna på Husse! Jag bara garvade när Husse mässade om att det var klart som fan att man har en reservbil om man kör in den andra bilen genom en vägg... Konstapel Piggelin höll med och kunde inte förstå var uppgiften om att polisen sett två män springa från platsen kom i från.

Husse tog ut mig och jag spårade ca 10 meter innan spåret var slut. Inte svårt att förstå var bil nr två stått....

In i bilen igen och järnet mot stationen igen. Husse var lite stressad nämligen. Skulle spela hockey kl 08.15. Hur frisk är man egentligen då? Först jobba natt, sedan åka och spela bockey direkt efter. Undrar om han gjorde sitt livs match? Jag fick följa med in i omklädningsrummet på jobbet. Där satt Husse och snackade med mig om faran med att anstränga sig då man är så sliten. Under mässandet så fortsatte han byta om till hockeysaker. Sade dock att han kanske inte skulle spela ändå utan kanske skulle fortsätta färden hem i stället. Trots alla varningsord till sig själv så svänger han in på parkeringen vid Ishuset. Gäspar tre gånger innan han försvinner in i hallen. Kommer ut en timme senare. Visar V-tecknet och hävdar att han var målkung.... 

Han hävdar också med bestämdhet att han dribblat av en känd hockeyspelare. Denna spelare har även varit NHL proffs och spelat i Svenska Landslaget. Trot den som vill!!!

Må nu gott!

Gammelgeten Arek

Tjänstemannablick! Arga ögon! Rak i ryggen och med svar på allt! Ja så kan ju vår yrkeskår uppfattas kan jag tänka, men finns det något härligare än ett gott skratt och lite humor? Har ju under min karriär råkat ut för en hel tråkiga händelser, men även upplevt otroligt mycket positivt. Brukar fokusera på det positiva och det finns ju inte mycket som slår ett glatt skratt. Självklart ska det då drabba någon annan så att man kan skratta ÅT DET....

Tänkte berätta ett par händelser som gjort att jag legat dubbelvikt av skratt. Detta trots att det ingår blod, svett, skador och tårar i de berättelser som nu kommer.

Precis innan jag blev hundförare så hade ett par biltjuvar remmat rakt ut i stora skogen. Till platsen kom då en väl känd hundförare som även då kan tituleras "original". Eftersom jag ville bli hundförare så kände jag mig kallad att hänga på som ankare i spårlinan. Laddad till tänderna for vi i väg i högt tempo. I 10 meter! Sedan vänder sig den nu mycket bistrare hundföraren och spänner ögonen i mig. Nycklarna!!! Du kan för fan inte ha nycklarna hänga i kopplet fick jag höra.... Då hör ju busarna oss lång väg???? - Fan! Ingen bra start, men jag la nycklarna i fickan och så drog vi i väg igen.

Satan vad mörkt det var i skogen. Tur jag hade en lampa med mig. Tände upp och det var återigen som i ett inomhuscentrum med ljus överallt. Stopp igen i linan!!!  Nästa utskällning!!! Du kan väl för fan inte tända lampan mitt i skogen... Busarna ser oss ju långt i förväg och du utsätter oss för en ofantlig fara... Förlåt!!! Ned med lampan innanför jackan och så drog vi iväg igen... Hög fart i ca 15 meter denna gång innan "originalet" stöp rakt i backen efter att ha fällts av en sten. Hunden drog den smått korpulente hundföraren i geggan en bra bit innan det blev stopp i mossan. Då kom överraskningen: Den korpulente drog upp en ficklampa av modell mindre och tände upp scenen. Kommentaren han lade till är i världklass.

"- Men en liten nödlampa får man ha!!!"

Då gick det bra! Skrattade så att jag låg dubbelvikt. Gripet blev det inte heller. Denne lille showman är numera en turkamrat till mig. Han är ett original och är helt fantastisk. Han skulle bland annat söka av ett mindre skogsområde och hade då sin varg till hjälp. Vargen var vida känd såsom en hund som gillar att tatuera folk. (Bita alltså!!) Den korpulente hundföraren hjälpte sin hund i sökrutan och upptäckte lite för sent vad som hade hänt....

Då han tittade upp efter att ha hört ett rop på hjälp så upptäckte han till sin fasa att vargen satt i fullbett. Detta i en orienteringsklädd man med toppluva. En annan hade fått panik och känt spyan i halsgropen, men den lille korpulente hundföraren hade bättre svar på tal. "Vad fan gör du i min sökruta?"  Det slutade med att orienteraren fick be om ursäkt för sitt upptåg.... Godset i sökrutan då? Jo! Det anträffades också....

En annan historia är mer aktuell. Denna historia håller enligt min uppfattning världsklass. En hundförare i Stora Staden har till sin hjälp sin åldriga tjänstehund. Tjänstehunden tycker kött är gott och smakar mer än gärna om tillfälle ges. Detta känner hundföraren till varvid han är rätt noga med att hålla koll på dinosaurien. Trots detta så blir det ett och annat bett och det slutar alltid med att hundföraren får bända loss sin hund ur köttstycket. Hörseln på vargen verkar ha blivit sämre med åren...

Det är dock ett mycket duktigt ekipage och man blev därför kallad till en plats där en senil gammal gumma lämnat sin bostad. Det var inget bra väder och damen var tunnklädd. Vargen tog upp ett bra spår och det for iväg i god fart över tomter och parklekar. Hundföraren, som var väldigt på sin vakt, föll plötsligt pladask på en hal fläck. Dinosaurien var inte sen att utnyttja tillfället utan spårade på i god fart. Då hör hundföraren: AJ!!!

Dinosaurien hade hittat sitt byte och tagit sig en belöning. Resultat: Ett brutet underben och transport till sjukan.

Efter nödvändigt pappersarbete så begav sig den ångerfulle hundföraren upp till sjukhuset med blommor och choklad. Damen, som ju var senil, tyckte att hundföraren såg mycket smalare ut i uniform!!! Hon ville även berätta en historia hon råkat ut för. Den började så här: Vet du vad jag råkade ut för? Jag var ute i skogen och då kom en hund och bet mig.....

Hon hade ingen aning om att den skyldige stod 2 meter framför henne och då med blommor och choklad som en liten ursäkt.... I bland kanske det kan vara skönt att va lite senil....

Som en bonus i allt elände så drog denne hundförare vidare ut i natten. En våldtäktsman hade då smitit iväg och dinosurien kallades till platsen. Efter ett bättre spår så hade vargen ånyo vunnit sin match. En fånge på väg till fängelset. Blev han biten? Det låter jag er gissa på......

Som sagt! Det finns tusen historier till att berätta, men dessa kanske räcker för ett tag.

För övrigt så har aktiviteterna för lillgeten och storgeten dragit igång i dag igen. Tre spår för Arek och två för Bus. Samtliga spår gick bra, men som jag sagt förut. Föremålsintresset hos Bus skulle behöva ta sig lite för att Husse ska bli riktigt nöjd.... Han kanske har andra talanger eller förmågor. Till exempel så hittade jag en 20 lapp i spåret... Bus kanske är nedsänd för att göra mig till miljonär???

Hoppas nu också att även Ni haft en bra vecka!

Må så gott!

Husse

Utbränd! Förlamad? Eller ännu värre - är jag på väg till dödsriket? För en som liknas vid en Duracellkanin så är känslan att ej kunna röra kroppen oskön... Tror jag befinner mig liggandes i sängen, oförmögen att röra mig och med samma känsla som då jag, liggandes i en kartong på vägen, blev påkörd av en bil. (Dont try It!!!) Trycket över bröstet, paniken som stegrar sig. Det enda jag tycker mig höra är en röst långt bort i rummet....

" Skulle inte du träna varje dag du var ledig?".

- Visst fan! Jag var ju i gymet i går. I ett svagt ögonblick lovade jag barnen att jag skulle ta tag i muskelibiten och då även ge mig upp till gymet varje ledig dag. Hade nu varit där två dagar i rad och förklaringen till min oförmögenhet att röra sig hade fått ett svar... Ahhhh! Vad ont träningsvärk gör!!! Visste inte att jag hade muskelgrupper på dessa ställen, men uppenbarligen hade jag det. Uppenbarligen har dom legat en hel del i dvala också...

Efter att jag blivit hånad tillräckligt länge av den lilla sonen i dörröppningen så lyckades jag ta mig upp ur sängen. Efter ett varmt bad och lite god frukost så var jag till och med människa igen. Bara att ge sig ut i verkligheten.

Fortfarande kolsvart och dystert då jag vandrade i väg ut i skogen för hundarnas morgonpromenad. Småregn, kladdig snömodd och den förbannade molnande muskelvärken. Valpen Bus däremot var i toppform. Sprang som en vilde fram och tillbaka i terrängen. Kastade ett föremål i luften. Föremålet landade och kastades upp i luften igen. Bus verkade ha kul med den där lilla granruskan han for runt med.

Efter ett tag anlände den glada valpen i position nära Husse. Det var ingen granruska han lekte med utan verkade vara en bit plast!!! Tyckte inte Bus skulle leka med den lilla plastbiten så jag tog upp den. Då såg jag att det var ett bensinkort, flera passerkort, ett körkort och ett kort märkt med Polisen!!!! Va fan! Det var ju mina kort! Eller om jag ska utrycka mig milt: Typ hela mitt liv!

Måste ha tappat korten under gårdagens långpromenad. Nu hade Bus hittat alla korten och lekte hej vilt med dom. Helt otroligt vilken tur jag har..... Kan tänka mig att jag blivit aningen nojig då jag kommit till jobbet och upptäckt att alla Statens kort saknades.... - Var börjar jag leta????? Tack Bus!

På jobbet sen så var temat för Bus att leka med andra hundar, hälsa på i nya miljöer samt träffa lite vanliga människor. Programmet följdes till punkt och pricka under dagen. Bus fick hälsa på i ett centrum, vandra runt på en större bussgata samt hälsa på farbrorn som säljer godisremmar vid pendeltåget.

Gammelgeten är ju snart 8 år så det finns inte så mycket att träna nu när det var snö ute. Han fick därför hänga med in i dressyrhallen och leka med bollen i grupplydnaden. Geten älskar att showa och gjorde ingen besviken. Som lite extra bonus fick han köra ett saksök i djupsnö, samt vinda in en jacka som jag gömt i skogen. Arek hittade jackan utan problem trots att Bus hängde i hans halsband.... Grand Finale för gammelgeten skulle bli att få hoppa ur polisbilen, springa vid min sida och på mitt kommando sändas till att infånga en flyende person.

Följande moment gick som det skulle: Parkera bilen, öppna bakluckan samt öppna buren.

Följande moment sprack: Arek skulle springa vid min sida tills jag talade om att han fick jaga i kapp. Arek skulle stanna då den flyende mannen stannade och där börja skälla an....

Så här gick det: Polismannen parkerade bilen, banditen sprang iväg. Luckan öppnades och innan jag han säga något så var geten redan på väg..... Banditen stannade, men detta upptäckte geten försent. Trots broddar, klor och backväxel så fanns ingen återvändo... Banditen infångad brutalt! Nåja! Är man hund och 8 år så behöver man väl inte bry sig om smådetaljer. Han hade säkert kul i alla fall.....

På kvällen sen så var jag, geten, Bus och sambon ute på en liten promenad. Har börjat med att ha Bus lös eftersom han är mycket lyhörd. Korrigering: Var lydig!!! Den lilla valpen hittade ett köttben i skogen. Den lilla valpen är rätt smart och förstod snabbt att:

1 Husse kommer att ta benet.
2 Arek kommer att ta benet.

Vad att göra? Jo! Springa långt och i stora bågar. Stanna på avstånd för att "visa" Husse benet och därefter fly igen.
Helvete vad jag fick locka och pocka för att få kontroll på den lilla skinnbiten till valp. Slutade med att jag fick göra i ordning lite hundmat och locka med. Ännu en vinst för lilla vargen.

Nu ska vi sova lite och sen ge oss av till jobbet. I dag är det nattpass och Bus ska få följa med för första gången....

Må gott!

Husse

Principer! Ett av Husses adelsord. I bland kan det gå till överdrift då Husse ska följa och genomföra sina ideér. Ett exempel så här vid årsvändningen är ju "Nyårslöftet". Husse tycker att sambon och barnen äter för mycket godis och dricker för mycket läsk. Husse har inte fått med den kära sambon då det gäller att minska på intaget varvid han utfäste en tävling i ämnet. (Husse vill ju alltid vinna allt så motståndet kan vara tufft....)

Tävlingen gick ut på att det var läskförbud och godisförbud för sambon och barnen under sex av veckans dagar. Lördagarna var fria och då att anses som syndens dag enligt husse. Sambon vägrade, men de kära barnen backar inte för en tävling. Dock under förutsättning att dom fick välja något som husse inte fick göra... "Go for It!" sa Husse kaxigt, men då hade han inte fått reda på vad han skulle göra.

Momentet för Husse blev: Du får inte fika!

Innan ni utbrister att detta kan väl inte vara något problem. Notera då följande ingredienser i Husses liv.

1. En polis älskar att fika
2. Husse är polis ut i fingerspetsarna - vilket innebär att han älskar att fika.
3 Husse fikar varje dag. På sommaren på altanen och under kalla årstider på två favoritfik.

Detta innebar alltså att Husse bara får dricka kaffe, men ej ta något bakverk!!!!!

Husse såg blek ut, men kunde ju ej backa ur tävlingen då han dragit i gång den. Husse vill ju även att barnen ska må bra och ha fina tänder. Husse antog utmaningen, men förstod troligen inte innebörden. Prövningarna lät inte vänta på sig kan jag tillägga. Om vi börjar med mattis, alltså kära sambon, så sprack vadet första dagen. Hon ansåg att Cola Light inte var läsk..... Det är ju inte socker säger hon... Jo tjena! Vilket föredöme för barnen.....

Husse visste ju att han kunde äta en smörgås till fikat så han trodde inte att det skulle bli några större problem. Upp till det dagliga fikat och vad var dagens premiär? SEMLOR! Hur f-n kan dom ha semlor när vi tävlar sade Husse..... Alla i fikagruppen tog semla, men Husse var stark och åt en torr leverpastejmacka. På natten skulle Husse jobba och då hade den snålaste gruppmedlemmen med sig nybakade bullar. Nu var det läge att fuska kan man tänka... Ingen sambo där, inga barn och förhoppningsvis lojala arbetskamrater.

Jag satte en 50 lapp på att husse skulle ta en bulle. Speciellt när den ena polisen sade att "barn är satta till världen för att luras". Men den principfaste, envise gubben stod på sig. Berättade om sitt vad och lät bli att äta bulle. Kvällen därpå bjöd den andra turlaget på tårta. Samma visa igen! Husse förklarade varför han ej ville ha den saftiga, goda gräddtårtan. Det andra turlaget tittade på Husse som om han hade pesten eller liknande... Husse stod dock på sig.

I dag däremot, var det ju lördag. Husse mindes vadet klockrent och ville åka och fika. I dag blev det semla och Coca Cola. I kväll blir det hockey på TV och då med godis och läsk som tillbehör. Prisa lördagarna tillade han.....

Något som också verkar motivera Husse att hålla ut med sitt nyårslöfte är att han blir rätt hårt hånad på hemsidan. Att håna Husse för hans kondition är som att kasta Arek på valborgsmässoelden.... Det motiverar gubben att öka träningsdosen ännu mer... Tyvärr drabbar det ju mig till synes och sist. Ju mer gubben ska träna, desto mer förstörs min vila... Sista gången vi tävlade så körde vi orientering 5 km. Då var det tävling och då drabbas alltid jag. Det slutade med att Husse kom in 30 meter före mig i mål!!!! Husse sa att han skämdes för mig då. Talade om att hunden väl borde vara före människan förbi målsnöret.

Att jag fick skämmas bland dom andra fyrbentingarna då? Var det inget han reflekterade över????

Ja! Ja!

Någon som vågar sätta emot Husses nyårslöfte? Vem tror att han viker ned sig och börjar äta bakverk annat än på lördagar? Inte jag i alla fall....

Det verkar som jag ingår i diettävlingen också! Jag har inte fått min kvällsmat än! Vad bengeten inte vet är att jag kan bli rätt kinkig om sockret faller för lågt. Så! Husse! VAR FAN ÄR MIN MAT.?????

Gammelgeten Arek

Årets första inlägg går blodets tecken.... Hörde först hur Gammelgeten och valpen Bus kämpade om samma leksak. Morr från den gamle och som vanligt helt tyst från den lille. Han står bara still, med öronen bakåt och tittar åt ett annat håll än mot han med trasiga tänder. Geten morrar, skäller och försöker dra lös bollen från den lille. Dock helt utan resultat! Den lille bara står still, envis som synden och formligen nöter ut Gammeletens tålamod. Till slut släpper den gamle till förmån för den unge.....

Det blir tyst och jag går ut i köket. Under tavlan där vi brukar hänga upp räkningar med hjälp av nålar så står den lille. På golvet är det blodigt och man ser hur den lille tuggar i sig ett litet föremål. Uppfattar det som om han fått i sig en av nålarna varvid husses reflexer övergår från nyårsdagens naturliga rörelseschema till att explodera som en hungrig tiger. Får tag i käkarna, men det är för sent. Händerna helt blodiga och jag förbannar den lilla genom att se en valp woododocka framför mig med svärd i. Upptäcker att nålarna sitter kvar i tavlan!!! Varför blöder då den lille? Då faller poletten ned och jag förstår vad som hänt... Det var ju så klart en av valpens tänder som dragits ut i kampen. Därefter går det ju inte att låta tanden ligga på golvet. Näe! Man måste ju äta upp den...... Skönt att det inte var något värre....

Fick ej titta in i munnen på det lilla aset. Han gjorde kraftigt motstånd och efter ett tag såg mina händer ut som blodig köttfärs. 1-0 till Bus!

På nyårsafton så roade vi oss med att långspåra med Gammelgeten och kortspåra med Bus. Båda spåren gick bra. Till Arek så gick jag ut i vilda skogen. Använde GPS för att få uppleva det nya året i tätort i stället för att vara ensam i skogen. Spåret blev ca 1.5 km i väldigt skiftande terräng. Berättade för barnen att jag sett grymt med älgpruttar och att det troligen finns en som smyger runt kring mitt spår.... Efter någon timme var det dags att spåra. Arek sprattlade ur bilen, skällde och sprang runt som en galning. Han trodde vi skulle rasta och leka. Då vi tittar upp så står en älgko och kalv bara 100 meter ifrån oss. Arek tystnar, stänger ,munnen och försöker stirra ut familjen Älg. Familjen Älg ger upp leken och vandrar upp i skogen. Precis där vårt spår går.

Geten har ju lurat mig på älgspår tidigare. Detta i vildmarken i Forsmark. Geten skiftade spår och jag sprang som en vettvilling rakt ut i vilda skogen. Efter ca 40 minuter ringde telefonen och man undrade var hundförare Husse och hans parkamrat tagit vägen.... Panik!! Var fan var jag nu då? Mitt ute i vilda skogen. Alla ni som varit i höjd med Forsmark/Östhammar kan nog inthyga att bebyggelse inte är det dominerande inslaget där... Då som nedskänkt från himlen - syntes de två kärnkraftsreaktorerna långt bort i fjärran. Då visste jag att jag skulle hitta hem, men att det skulle ta tid.... Två timmar senare var jag och geten tillbaka...

Nåja! Nu hade jag ju gått spåret med GPS så nu skulle jag ju kunna korrigera geten om han drog ut på äventyr. Vi drog i väg och efter ca 200 meter så hör man älgarna strax framför oss. Geten är dock het och koncentrerar sig på husses spår......

Därefter var det Bus tur. Han skulle få spåra upp sin mat. Spåret mätte hela 150 meter och hade tre riktningsförändringar. Bus fick mat även i dag vilket innebar att vi nådde fram till slutet. Han är grymt het och verkar älska att spåra.... På eftermiddagen drog vi till Brukshundsklubben för att leka. Vi hade roligt, busade och körde lite lätt lydnad. Typ: Sitt! Stanna! Var olydig! Det sista kommandot gick bäst.... Det var även första gången Bus lät bli att jucka med mig på träningsområdet. Yeahhh!!!

Bus tog dock igen det senare på kvällen. Var ju lite osäker på hur han skulle reagera på nyårsfirandet. Det blev därför en mycket nykter tillställning ifall vi skulle vara tvungna att åka i väg en sväng med bilen. Kvällen gick bra och i stort sett även hela nyårsfirandet. Vid 12 slaget så drog ju kriget igång. Bus blev lite orolig under det värsta smällandet, men jag uppfattar det som om det är alla färgerna som var värst. Bus vankade lite av och an och hade lite svårt att komma till ro. Vi gick därför in i ett sovrum, stängde dörren och drog ned rullgardinen. Där var det inga problem. Bus lekte en stund, men fick efter några minuter de glansiga ögonen åter och så var det dags igen: Juckardags med husse!!!!

Då smällare o raketer lugnat ned sig så var Bus åter i harmoni. 

Bus har ju fått sitt namn av en anledning. Nu senast så åt han upp en beställningslista på underställ. Dessa underställ beställdes via jobbet och ansvaret låg på mig att se till att beställningen kom in. Bus började med att korrigera listan lite innan han helt bestämde sig för att äta upp den.....

Allt har ju inte gått i moll och mörker. Under nyårsfirandet så var "The Legend" med familj på besök. Han brukar ju skrävla om att han alltid vinner det vi tävlar i. No!! No!! I går var det dags för Nintenod Wii. På schemat stod tennis och golf. Jag ska vara snäll och bara redovisa vem som vann. HUSSE!

The Legend blev fullkomligt krossad. Nu är han ju van att torska mot mig, men det är klart. Känns ju extra skönt att börja året med en vinst....

Ha nu en riktigt god fortsättning!

Husse