POLISHUNDEN AREK

Tjänstemannablick! Arga ögon! Rak i ryggen och med svar på allt! Ja så kan ju vår yrkeskår uppfattas kan jag tänka, men finns det något härligare än ett gott skratt och lite humor? Har ju under min karriär råkat ut för en hel tråkiga händelser, men även upplevt otroligt mycket positivt. Brukar fokusera på det positiva och det finns ju inte mycket som slår ett glatt skratt. Självklart ska det då drabba någon annan så att man kan skratta ÅT DET....

Tänkte berätta ett par händelser som gjort att jag legat dubbelvikt av skratt. Detta trots att det ingår blod, svett, skador och tårar i de berättelser som nu kommer.

Precis innan jag blev hundförare så hade ett par biltjuvar remmat rakt ut i stora skogen. Till platsen kom då en väl känd hundförare som även då kan tituleras "original". Eftersom jag ville bli hundförare så kände jag mig kallad att hänga på som ankare i spårlinan. Laddad till tänderna for vi i väg i högt tempo. I 10 meter! Sedan vänder sig den nu mycket bistrare hundföraren och spänner ögonen i mig. Nycklarna!!! Du kan för fan inte ha nycklarna hänga i kopplet fick jag höra.... Då hör ju busarna oss lång väg???? - Fan! Ingen bra start, men jag la nycklarna i fickan och så drog vi i väg igen.

Satan vad mörkt det var i skogen. Tur jag hade en lampa med mig. Tände upp och det var återigen som i ett inomhuscentrum med ljus överallt. Stopp igen i linan!!!  Nästa utskällning!!! Du kan väl för fan inte tända lampan mitt i skogen... Busarna ser oss ju långt i förväg och du utsätter oss för en ofantlig fara... Förlåt!!! Ned med lampan innanför jackan och så drog vi iväg igen... Hög fart i ca 15 meter denna gång innan "originalet" stöp rakt i backen efter att ha fällts av en sten. Hunden drog den smått korpulente hundföraren i geggan en bra bit innan det blev stopp i mossan. Då kom överraskningen: Den korpulente drog upp en ficklampa av modell mindre och tände upp scenen. Kommentaren han lade till är i världklass.

"- Men en liten nödlampa får man ha!!!"

Då gick det bra! Skrattade så att jag låg dubbelvikt. Gripet blev det inte heller. Denne lille showman är numera en turkamrat till mig. Han är ett original och är helt fantastisk. Han skulle bland annat söka av ett mindre skogsområde och hade då sin varg till hjälp. Vargen var vida känd såsom en hund som gillar att tatuera folk. (Bita alltså!!) Den korpulente hundföraren hjälpte sin hund i sökrutan och upptäckte lite för sent vad som hade hänt....

Då han tittade upp efter att ha hört ett rop på hjälp så upptäckte han till sin fasa att vargen satt i fullbett. Detta i en orienteringsklädd man med toppluva. En annan hade fått panik och känt spyan i halsgropen, men den lille korpulente hundföraren hade bättre svar på tal. "Vad fan gör du i min sökruta?"  Det slutade med att orienteraren fick be om ursäkt för sitt upptåg.... Godset i sökrutan då? Jo! Det anträffades också....

En annan historia är mer aktuell. Denna historia håller enligt min uppfattning världsklass. En hundförare i Stora Staden har till sin hjälp sin åldriga tjänstehund. Tjänstehunden tycker kött är gott och smakar mer än gärna om tillfälle ges. Detta känner hundföraren till varvid han är rätt noga med att hålla koll på dinosaurien. Trots detta så blir det ett och annat bett och det slutar alltid med att hundföraren får bända loss sin hund ur köttstycket. Hörseln på vargen verkar ha blivit sämre med åren...

Det är dock ett mycket duktigt ekipage och man blev därför kallad till en plats där en senil gammal gumma lämnat sin bostad. Det var inget bra väder och damen var tunnklädd. Vargen tog upp ett bra spår och det for iväg i god fart över tomter och parklekar. Hundföraren, som var väldigt på sin vakt, föll plötsligt pladask på en hal fläck. Dinosaurien var inte sen att utnyttja tillfället utan spårade på i god fart. Då hör hundföraren: AJ!!!

Dinosaurien hade hittat sitt byte och tagit sig en belöning. Resultat: Ett brutet underben och transport till sjukan.

Efter nödvändigt pappersarbete så begav sig den ångerfulle hundföraren upp till sjukhuset med blommor och choklad. Damen, som ju var senil, tyckte att hundföraren såg mycket smalare ut i uniform!!! Hon ville även berätta en historia hon råkat ut för. Den började så här: Vet du vad jag råkade ut för? Jag var ute i skogen och då kom en hund och bet mig.....

Hon hade ingen aning om att den skyldige stod 2 meter framför henne och då med blommor och choklad som en liten ursäkt.... I bland kanske det kan vara skönt att va lite senil....

Som en bonus i allt elände så drog denne hundförare vidare ut i natten. En våldtäktsman hade då smitit iväg och dinosurien kallades till platsen. Efter ett bättre spår så hade vargen ånyo vunnit sin match. En fånge på väg till fängelset. Blev han biten? Det låter jag er gissa på......

Som sagt! Det finns tusen historier till att berätta, men dessa kanske räcker för ett tag.

För övrigt så har aktiviteterna för lillgeten och storgeten dragit igång i dag igen. Tre spår för Arek och två för Bus. Samtliga spår gick bra, men som jag sagt förut. Föremålsintresset hos Bus skulle behöva ta sig lite för att Husse ska bli riktigt nöjd.... Han kanske har andra talanger eller förmågor. Till exempel så hittade jag en 20 lapp i spåret... Bus kanske är nedsänd för att göra mig till miljonär???

Hoppas nu också att även Ni haft en bra vecka!

Må så gott!

Husse