POLISHUNDEN AREK

Är ju inte ensam i världen utan har ju även en familj som vårdar och tar hand om mig. Är ju ej att anses som vuxen varvid man förärat mig mig en liten fru.... Frun har ju behov och barn är lättledda. Därför har ju jag två barn!!! Barnen går ju i skolan av naturliga skäl. Där får man influenser, information, social kompetens m.m vilket ju är väldigt bra. I går kom minsta barnet hem och lät meddela att man läste religionskunskap. Kul! Jag själv "sög" i det ämnet och lyckades med nöd och näppe få godkänt. Min lilla son däremot verkar riktigt intresserad varvid även jag vaknade till liv.

Han lät meddela att Hinduismen nu var avklarad. Man ämnade nu gå på nästa ämne och det skulle vara Judendomen. Den lille sonen frågade om han var Jude! Jag lät meddela att vi är Kristna och döpta i Svenska Kyrkan. Ville ej veckla in mig i diskussionen då jag som sagt var lite klen i just det ämnet. Den lilla sonen lät sig ej nedslås utan lät meddela att han från och med nu är Jude. Okay då! Då kör vi på det tänkte jag.... Efter Judendomen kommer Buddismen, Islam och sist Kristendomen. Vi får se i slutet av februari vilken religion vi tillhör då... Alltid spännande med förnyelse. Får dock känslan av att den lille lever sig in i lektionerna vilket ju är bra.

Har nu även fått hem min fyrhjuling. Fick skjuts för att hämta den, fyllde i alla formulär hos den tatuerade försäljaren. Vi skildes som vänner då han lät meddela att 4-hjulingen var nyservad och i toppskick. Hackade i väg 1000 meter innan en röd lampa började blinka. Därefter lysa med ett fast intensivt sken.... Röd lampa = varning! Det har jag lärt mig i körskolan och det har hängt med. Omedelbart stopp och samtal till den tatuerade försäljaren. Transport tillbaka och lämna in 4-hjulingen och därefter åka BIL tillbaka..... Tre timmar senare var felet fixat och hojen åter min.... Hade klätt upp mig i riktiga MC kläder. Förberett mig på fartvind och snabba farter. Började köra hemåt och herregud vad jag misstagit mig.

4-hjulingen studsade runt och ville inte annat än att kasta av mig i diket. Fick nästan panik! Satt hukad som ringaren från Notre Dame och hastighetsmätaren visade endast 50 km i timmen. Det var inte alls som jag tänkt mig. Satt verkligen alla däck på... Besviken anlände jag hem, men vågade inget säga till lilla sambon. Då kom barnen ut och var eld och lågor. Lastade på barnbridragens inkomstkällor och gav oss av ut på mindre vägar.... Barnen tjöt av lycka och nu visade vidundret vad njuting verkligen var.... Det var så här odjuret skulle tämjas! På mindre vägar med grus och lera. I Love I´t!!

Ett problem dök dock upp ganska snabbt! Lilla sambon! Det visade sig att hon blev besatt av att köra. Och som sagt! På jobbet är man chef, men hemma är man det inte... - Bara att ställa sig i kö och vänta på sin tur.....

Man har ju dock annat att göra om det krisar. Tog med grabbarna och lattjade lite fotboll. Lämnade över hundansvaret till lilla sambon. Då vi kom hem väntade oss en överraskning. Lilla Bus hade ätit upp en disktrasa. Shit! Så klart är dom ju genetiska genier och genomför sina hyss när veterinären är stängd. Ringde akut och man lät meddela att beteendet ej var att anses som bra, men att stark senap kunde få lillgeten att kräkas upp. Hade jag stark senap hemma? Svar nej! Var närliggande affärer öppna? Svar nej! Efter ett antal mil i bilen så stod jag framför den uppnosiga valpen med sked och stark senap.

Planen: Öppna gapet och tvinga i senapen. Målet: Framkalla kräkning - återvinna föremålet! Resultat: Bus tyckte om senap. Bus tyckte mycket om stark senap varför effekten lät sig utebli. Fan! Transport till det fina akutsjukhuset mitt i natten. Placerad i väntrummet - helt ensam. Nästan! Där fanns nämlingen en uppstoppad hund! Den hunden ställde till bekymmer för den lilla valpen. Bus blev galen när han såg att det var en uppstoppad hund före i kön. Trots morr, skäll och halvatacker så stod den andra "hunden" kvar. Bus nu mycket arg, men blev avbruten av sköterskan.

Lite mat, en spruta i nacken och Bus började vackla.....

Sköterskan lät meddela att under de närmast 30 minutrarna så var jag chef över spyorna. Till mitt förfogande hade jag en plastsäck. Skrattandes lämnade hon rummet och lät meddela att alla spyor som kom utanför fick jag städa upp....

Efter 20 minuters vilt dansande för att hålla Bus på plasten, så fanns det typ 20 cm kvar att spy på... Bus tittade mig i ögonen och jag tolkade det som om han var klar med att kräkas. Klappade honom ömt på huvuden. Den lilla skiten överraskade mig totalt. Jag bjöd på ett varmt ögonkast och han bjöd på sin sista kraftansträning. Drog iväg Husse och klämde den sista spyan utanför plasten... Jipppiiiee!

Nåja! Trasan kom ut och vi fick åka hem. Tack för äventyret Bus!

I dag har vi därför tagit det lugnt. Tog dock upp Bus för att lasta in honom i bilen. Han lät sig bäras som den lilla julgris han är. När jag nästan fått in honom i bilen byter han skepnad och blir en bitande alligator. Trodde fan flygit i honom! Började morra djupt innifrån samtidigt som han gjorde kraftiga försök att slakta något till vänster om min kind. Tappade in lillgeten i bilen och tittade bakåt. Då stod stora sonen där. Iklädd MC hjälm och beredd att åka lite fyrhjuling. Bus uppskattar inte MC killar verkar det som. Verkar lovande! Han får jobba mot den organiserade MC brottsligheten då han träder i tjänst.

Nu orkar jag inga mer äventyr på ett tag. Skulle vara skönt att bara få flyta fram lite. Troligen har dock morgondagen något i beredskap....

Må gott!

Husse