MYCKET SKÖNA DAGAR....
Tyvärr dånade ju vargavintern in med snö och orkanblåst. Hade ju hoppats på att få lägga en hel del spår till den nya prinsessan men det blev ju inte mer än några stycken innan vädergudarna spelade Husse ett spratt under hans inventering av den nya brottsbekämparen...
Under dom få spår som jag han kolla så visade det sig ju att hon har ett mycket stort spårintresse. Testade ju även att lägga ett spår på asfalt och grus för att kolla intresset och jäääävlar vad hon agerade strykjärn i noskontakten med marken.... Prinsessan hann dock aldrig riktigt fästa upp innan hon började att fara runt som om hon blivit stungen av ett bi... Trodde först att hon fått in slutföremålet i sin stora nos men strax fick jag en förklaring till hennes något stissiga beteende... En förbannade hundrastare - och då troligen ditsänd endast för att pröva mitt tålamod....
Jag var mitt ute i ingemansland. Där hade Husse nosat upp en längre yta som ej var täckt med den otäcka snön. Husse hade lagt stor möda på att lägga spåret i medvind och det var väl i stort det enda hindret jag kunde tänka mig skulle dyka upp under det tänkta spåret.... Men ta mig f-n! När Roxi flaxar runt som mest så lyfter väl Husse sitt insjukna ansikte lite längre upp än från markplan och där står hon.... På något jävla outgrundligt sätt så står plötsligt Rödluvans look-alike där med en genomskinlig liten hund. Av uteseendet att döma så hade nog Rödluvan inkasserat pension under några år och med gäll röst skrek hon ut om det var okay att passera.....
Försökte räkna ut det osannolikt stora odds som gällde för att kärringen skulle dyka upp i mitt spår precis nu...
Eftersom Husse denna gång var klädd i den fina uniform som Staten försett mig med så flinade jag upp i ett piratgrin och meddelade att det var mer än okay att passera förbi just där polisen nu spårade... Rödluvan måste ändå ha uppfattat att det inte fanns någon gnista av liv och glädje i Husses ögon och att det falska smilet från ansiktet var stelt och psykotiskt - för "the women from hell" vände om och tog en annan väg.... Sååååå irriiiiteraaande....
Har ändå fått det svar jag vill ha gällande spårningen och det gör mig sjukt glad och färväntansfull inför den analkande våren.... Ni kan nog inte förstå den glädjen det handlar om att ha en bra spårhund. Flera gånger kanske ni observerat en person som ni uppfattat som svårt psykiskt sjuk. Någon som bara står med ett lyckligt flin ropandes Brrrraaaa! Hurrraaaa! och sedans jagandes för att försöka kyssa det flyende väsen som Gud titulerat för hund... Det behöver inte vara en psyksjuk. Det kan även vara en hundförare som fått en bra spårhund....
Bestämde mig för att bara ha roligt med hönan i stället för att leta små snöfria ytor. Har lagt all ledig tid på att leka under promenaderna, lägga in massa korta lekpass på dressyrplanen och helt enkelt bara lära känna den bitch som nu skall axla Areks stora ansvar... Fetto-Arek verkar redan ha tagit pension för när vi är på jobbet så gör han f-n inte skäl för sin lön. Härmodagen var vi sjukt osams eftersom Husse inte tyckte att tysken fullgjorde sina åtagandet för att få mat. Är vi på jobb så får du för f-n i alla fall försöka... Gick och mässade för honom i 10 minuter om hur besviken Husse var över hans inställning på just detta jobb....
Arek verkade väl skita helt i det utan gick typ 20 meter framför och gjorde "sin grej". Typ käkade snö och luktade på goda dofter....
På fridagarna får även Arek vara med. Då jävlar är det fart på hårbollen. Leker i snön, hämtar pinnar och är till och med social. Men väl på jobbet så känns det som om Husse har större chans att få se ett rymdskepp än att Arek skulle spåra ifatt en bandit.... Hmmmm! Vet att jag är hård mot honom men jag blir ändå fem år mentalt om jag inte får vinna mot tjuvarna....
I dag är första dagen som Roxi skall få följa med ensam till jobbet. Arek får vara hemma medans Roxi och Husse skall njuta av lite dressyr och inomhussök. Ska bli kul....
Till alla er som skriver och läser kommentarer så får jag väl tacka för det höga intresset. Ni har ju som en egen liten zon av snack och inlägg mellan varandra och det är kul. Notera noggrant inlägget från "coach" som skrivit en rad om Husses fina hockeyinsats.... Notera även att The Legend saknades. Det kanske inte är så konstigt eftersom han blev så sjukt bortfintad av Husse förra gången. The Legend är troligen fortfarande yr och i full färd med att få rumpan att rotera tillbaka i ursprungsläget efter Husses trollkonster med klubban....
Inom en väldigt snar framtid glider Husse iväg på semester. Vill inte göra er avundsjuka men googla gärna in på följande resmål:
Thailand. Ving - Sunwing resort o Spa, Bang Tao Bay.
Där ska Husse och övriga i familjen zoo njuta av bad, vattenlek och god mat. High-five!
Må nu gott!
Husse
Under dom få spår som jag han kolla så visade det sig ju att hon har ett mycket stort spårintresse. Testade ju även att lägga ett spår på asfalt och grus för att kolla intresset och jäääävlar vad hon agerade strykjärn i noskontakten med marken.... Prinsessan hann dock aldrig riktigt fästa upp innan hon började att fara runt som om hon blivit stungen av ett bi... Trodde först att hon fått in slutföremålet i sin stora nos men strax fick jag en förklaring till hennes något stissiga beteende... En förbannade hundrastare - och då troligen ditsänd endast för att pröva mitt tålamod....
Jag var mitt ute i ingemansland. Där hade Husse nosat upp en längre yta som ej var täckt med den otäcka snön. Husse hade lagt stor möda på att lägga spåret i medvind och det var väl i stort det enda hindret jag kunde tänka mig skulle dyka upp under det tänkta spåret.... Men ta mig f-n! När Roxi flaxar runt som mest så lyfter väl Husse sitt insjukna ansikte lite längre upp än från markplan och där står hon.... På något jävla outgrundligt sätt så står plötsligt Rödluvans look-alike där med en genomskinlig liten hund. Av uteseendet att döma så hade nog Rödluvan inkasserat pension under några år och med gäll röst skrek hon ut om det var okay att passera.....
Försökte räkna ut det osannolikt stora odds som gällde för att kärringen skulle dyka upp i mitt spår precis nu...
Eftersom Husse denna gång var klädd i den fina uniform som Staten försett mig med så flinade jag upp i ett piratgrin och meddelade att det var mer än okay att passera förbi just där polisen nu spårade... Rödluvan måste ändå ha uppfattat att det inte fanns någon gnista av liv och glädje i Husses ögon och att det falska smilet från ansiktet var stelt och psykotiskt - för "the women from hell" vände om och tog en annan väg.... Sååååå irriiiiteraaande....
Har ändå fått det svar jag vill ha gällande spårningen och det gör mig sjukt glad och färväntansfull inför den analkande våren.... Ni kan nog inte förstå den glädjen det handlar om att ha en bra spårhund. Flera gånger kanske ni observerat en person som ni uppfattat som svårt psykiskt sjuk. Någon som bara står med ett lyckligt flin ropandes Brrrraaaa! Hurrraaaa! och sedans jagandes för att försöka kyssa det flyende väsen som Gud titulerat för hund... Det behöver inte vara en psyksjuk. Det kan även vara en hundförare som fått en bra spårhund....
Bestämde mig för att bara ha roligt med hönan i stället för att leta små snöfria ytor. Har lagt all ledig tid på att leka under promenaderna, lägga in massa korta lekpass på dressyrplanen och helt enkelt bara lära känna den bitch som nu skall axla Areks stora ansvar... Fetto-Arek verkar redan ha tagit pension för när vi är på jobbet så gör han f-n inte skäl för sin lön. Härmodagen var vi sjukt osams eftersom Husse inte tyckte att tysken fullgjorde sina åtagandet för att få mat. Är vi på jobb så får du för f-n i alla fall försöka... Gick och mässade för honom i 10 minuter om hur besviken Husse var över hans inställning på just detta jobb....
Arek verkade väl skita helt i det utan gick typ 20 meter framför och gjorde "sin grej". Typ käkade snö och luktade på goda dofter....
På fridagarna får även Arek vara med. Då jävlar är det fart på hårbollen. Leker i snön, hämtar pinnar och är till och med social. Men väl på jobbet så känns det som om Husse har större chans att få se ett rymdskepp än att Arek skulle spåra ifatt en bandit.... Hmmmm! Vet att jag är hård mot honom men jag blir ändå fem år mentalt om jag inte får vinna mot tjuvarna....
I dag är första dagen som Roxi skall få följa med ensam till jobbet. Arek får vara hemma medans Roxi och Husse skall njuta av lite dressyr och inomhussök. Ska bli kul....
Till alla er som skriver och läser kommentarer så får jag väl tacka för det höga intresset. Ni har ju som en egen liten zon av snack och inlägg mellan varandra och det är kul. Notera noggrant inlägget från "coach" som skrivit en rad om Husses fina hockeyinsats.... Notera även att The Legend saknades. Det kanske inte är så konstigt eftersom han blev så sjukt bortfintad av Husse förra gången. The Legend är troligen fortfarande yr och i full färd med att få rumpan att rotera tillbaka i ursprungsläget efter Husses trollkonster med klubban....
Inom en väldigt snar framtid glider Husse iväg på semester. Vill inte göra er avundsjuka men googla gärna in på följande resmål:
Thailand. Ving - Sunwing resort o Spa, Bang Tao Bay.
Där ska Husse och övriga i familjen zoo njuta av bad, vattenlek och god mat. High-five!
Må nu gott!
Husse
ROXI
Då har det snart gått en vecka sedan Roxi anlände till familjen zoo. Veckan har varit av annan karaktär än när endast Arek och jamaren varit dom zoologiska inslagen i vardagen. Roxi är nu på prov hos team Arek och Husse under tre månader. Hon är testad och godkänd som polishund samt även röntgad med godkänt resultat. Mentaltestet hos farbror blå visade på både mycket bra saker, men även på ett par saker som måste kollas upp för att slutresultatet skall bli Stora Stadens busjägare nummer ett. Roxi är tre och ett halvt år gammal och den tidigare ägaren har aktiverat henne rejält. När jag kom för att hälsa på så visade det sig att ägarinnan troligen även hade humoristiska egenskaper eftersom hon bara öppnade dörren typ 10 cm. När Husse så öppnade resten så kom liksom övrerraskningen i form av en stor jävla hund som skällde/halvbet mot Husses lilla skrev....
Blev rädd så in i helvete och antog instinktivt att ägarinnan hade två hundar. Dels denna jättehane med aggressiva tendenser samt en lliiiten liiiten söt tik som lekte med en boll i något av lägenhetens sovrum. Icke! Det visade sig att tiken var en saftig bit och under hela mitt besök låg hon och blängde mot den späda kropp som gjort entré i hennes hus. Så fort jag bjöd in anorexiarmen för att klappa så morrade hon lågt och visade klart och tydligt att mitt besök inte var hennes idé....
Motvilligt hängde jättehönan med hem och då för den första introduktionen med katt, familj och inte minst Arek. Fettot Arek och hönan ignorerar varandra hela tiden förutom när det vankas någon form av föda. Vi har nu förstått att vi fått en liten bitch i huset och eftersom vi redan har en grinig gammal Arek där så förstår ni att en och annan konflikt blossar upp då och då....
Första natten sov Husse ingenting. Hela natten hördes klapprande klor över parketten medans hyndan inspekterade det hus hon nu anlänt till. Klockan 02.00 verkade utflykten vara klar och vår nya vän var beredd att åka hem. Eftersom hennes nya Husse och mattis verkade ha svårt att förstå det faktum att hon nu ville åka hem så återstod ju bara för henne att meddela detta på sitt eget sätt. Plötsligt drar väl vargen igång med ett par spöklika vargylanden så att den tunna pälsen på våra armar och ben stod rätt upp.... Efter ett par tröstande ord, pussar och kel så suckade hon uppgivet och la sig till ro.....
Dagen efter kunde vi ju äntligen komma igång med all den lek vi missat första dagen. Efter detta så har Husse fått en ny vän och jag tror fan inte det är fel att säga att hon är kär i mig. Så fort jag sätter mig ned så lägger hon sin nos mot mitt ansikte. Vrider jag huvudet så följer hon efter. Det har fått till följd att jag ej kan kolla TV eller läsa tidningen heller. Det ser ut som om någon skojat med oss och klistrat i hop Husses näsa med hundens nos.... Det har även ställt till bekymmer när jag ska knyta skorna.... Badar jag sitter hon och tittar på mig, går jag ut utan att ta med henne sitter hon vid dörren tills jag kommer tillbaka och nåde Husse om han gosar med Arek....
Rent hundmässigt så måste jag dock säga att jag är sjukt nöjd. Roxi har ett myyyyyckeeeet stort sök, spår och föremålsintresse. Det gör att vi har väldigt roligt under vår träning och detta i kombination med att hon har hur mycket ork som helst är ju kanon.... Vi kan ju inte bara träna utan ibland måste vi ju även jobba. Roxi har fått vara med under ett par riktiga ingripanden och då bland annat för att söka efter en försvunnen person.... Nu hoppas jag verkligen innerligt att vi kan reda ut dom eventuella farhågor man hade under testet för jag vill verkligen ha denna hund....
Må nu gott!
Husse
Blev rädd så in i helvete och antog instinktivt att ägarinnan hade två hundar. Dels denna jättehane med aggressiva tendenser samt en lliiiten liiiten söt tik som lekte med en boll i något av lägenhetens sovrum. Icke! Det visade sig att tiken var en saftig bit och under hela mitt besök låg hon och blängde mot den späda kropp som gjort entré i hennes hus. Så fort jag bjöd in anorexiarmen för att klappa så morrade hon lågt och visade klart och tydligt att mitt besök inte var hennes idé....
Motvilligt hängde jättehönan med hem och då för den första introduktionen med katt, familj och inte minst Arek. Fettot Arek och hönan ignorerar varandra hela tiden förutom när det vankas någon form av föda. Vi har nu förstått att vi fått en liten bitch i huset och eftersom vi redan har en grinig gammal Arek där så förstår ni att en och annan konflikt blossar upp då och då....
Första natten sov Husse ingenting. Hela natten hördes klapprande klor över parketten medans hyndan inspekterade det hus hon nu anlänt till. Klockan 02.00 verkade utflykten vara klar och vår nya vän var beredd att åka hem. Eftersom hennes nya Husse och mattis verkade ha svårt att förstå det faktum att hon nu ville åka hem så återstod ju bara för henne att meddela detta på sitt eget sätt. Plötsligt drar väl vargen igång med ett par spöklika vargylanden så att den tunna pälsen på våra armar och ben stod rätt upp.... Efter ett par tröstande ord, pussar och kel så suckade hon uppgivet och la sig till ro.....
Dagen efter kunde vi ju äntligen komma igång med all den lek vi missat första dagen. Efter detta så har Husse fått en ny vän och jag tror fan inte det är fel att säga att hon är kär i mig. Så fort jag sätter mig ned så lägger hon sin nos mot mitt ansikte. Vrider jag huvudet så följer hon efter. Det har fått till följd att jag ej kan kolla TV eller läsa tidningen heller. Det ser ut som om någon skojat med oss och klistrat i hop Husses näsa med hundens nos.... Det har även ställt till bekymmer när jag ska knyta skorna.... Badar jag sitter hon och tittar på mig, går jag ut utan att ta med henne sitter hon vid dörren tills jag kommer tillbaka och nåde Husse om han gosar med Arek....
Rent hundmässigt så måste jag dock säga att jag är sjukt nöjd. Roxi har ett myyyyyckeeeet stort sök, spår och föremålsintresse. Det gör att vi har väldigt roligt under vår träning och detta i kombination med att hon har hur mycket ork som helst är ju kanon.... Vi kan ju inte bara träna utan ibland måste vi ju även jobba. Roxi har fått vara med under ett par riktiga ingripanden och då bland annat för att söka efter en försvunnen person.... Nu hoppas jag verkligen innerligt att vi kan reda ut dom eventuella farhågor man hade under testet för jag vill verkligen ha denna hund....
Må nu gott!
Husse
INTE SLUMRA TILL...
Schäferkillen Husse gjorde ju ett försök med att prova en annan ras än den som Gud skapade för polistjänst. Gick ju till en början fantastiskt bra, men till slut hade Husse även knäckt den stackars hunden. När så nakenhunden lämnades tillbaka så visade ju kroppen hur bra Husse hanterar en mer aktiv typ av hund än Schäfer. Husse vaknade dan efter, men ville bara sova vidare.... Trött o med symptom på antingen utbrändhet eller en bättre influensa låg Husse i fosterställning bönandes om att bara få vara ifred och sova....
Dom efterföljande månaderna med bara Arek var ju i ett helt annat tempo. När han är på jobbet vaknar ju gamlingens drifter och fastän turbon hackar lite numera så gör han alltid ett aktivt och piggt intryck i sin jakt på ära och berömmelse. När man däremot är ledig så lufsar ju hårbollen mest omkring i ett väldigt behagligt tempo. När det passerar en motordriven tennisboll (kanin) så stannar han mest bara till och tittar i stället för att jaga efter den lilla ludna när den skenar åt olika håll i sin ostrukturerade flykt. Dyker det upp ett rådjur så ägnar han inte det stirriga djuret en blick utan koncentrerar sig i stället helt och fullt på att hitta dom där goda tikfläckarna...
Fet-Arek var lite sur på mig häromveckan. Under ett nattpass passerade en immig bil förbi och då föraren observerade "The Cop-Car" så hackade bilen till ordentligt innan föraren ånyo fick ordning på koppling och gas. Eftersom bilen var av så kallad stöldbegärligt fabrikat så bestämdes det att teamet skulle kolla att allt stod rätt till. Föraren var av en annan uppfattning och efter en kortare biljakt så stannade bilen till där vägen tog slut. Upp flög dörren och ut flög väl en atlet i full galopp från förarsidan.... Förstod att den stele i buren där bak aldrig skulle få sin något för stora kropp ut genom evakueringsluckan - tog därför befälet över jakten och lät Mr Alzheimer ligga kvar i bilen.
Föraren löpte som en zebra som flyr för sitt liv från ett lejon och hans steg visade att han nog inte flytt för första gången och kommit undan. Husse dock varit polis ett bra tag och efter att ha hotat upp "bytet" med att det snart skulle komma en krokodil från bakluckan så fann föraren det för gott att stanna. Lögnen fungerade bra, men det han kan ju faktiskt ha hört Areks besvikna skall från bakluckan och verkligen trott på att han där bak skulle låta föraren bli dess lunch....
Nu visade Husse ett par sjyssta scills genom att i farten hantera sin puffra som en värsta TV-deckare. Upp med puffran - ned med puffran och sen på med handbojorna som ett värsta jävla proffs. Husse nöjd när han skulle lyfta upp sitt byte men fick snart annat att tänka på än sitt dryga ego.... Från bilen klev det väl ut 4 andra jättebusar. Husses adrenalin under jakten hade ju gjort att han helt glömt bort vad som fanns kvar I BILEN. Nu var det typ fyra tatuerade typer som ville diskutera det faktum att pygmén i uniform haffat deras sprinter.... Ett ytterligare problem var att dom stod typ emellan mig och Arek.... Började fundera på hur f-n en osocial hundförare skulle kunna hantera det diplomatiska spel som nu kunde tänkas uppstå. Men ack så fel jag hade....
Det visade sig att man drog på lite hög musik och började håna sin kompis för att han som idrottsman inte kunnat springa ifrån Statens representant. Så i stället för kast med liten hundförare så var alla liksom på min sida... He!He!He! Slarvade lite med säkerhetstänkandet men som tur var gick det bra även denna gång....
När vi åkte därifrån så var det en som var nöjd i bilen och en som satt längre bak och grymtade av missnöje... Sorry Arek!
Som sagt! Vi har ju fått en ny hund. Ska fotografera henne och lägga ut en bild vid tillfälle. Kan dock meddela att det är lite mer fart än vad Arek bjudit på sista tiden. Hon har kraftig ADHD, otroligt föremålsintresse, mäktiga sökmotorer och ett väääääldiiiigt stort spårintresse. Allt var kanon och Husse jublade när han även trodde sig ha ledarskapet efter 3 dagars ägande.... När så det fina rådjuret dök upp så stod man där ensam på stigen, gapandes efter någon som absolut inte brydde sig ett skit om operasångaren med kopplet..... Efter en minut kom min nya vän åter och då var det inte i harmoni vi vände åter mot vårt hus.... Den som var coolast under jakt, diskussion och återfärd var Arek. När Husse skrek, visslade och försökte springa ifatt (bra plan Husse) rådjursjägaren så vände Arek tvärtomhållet på stigen och vandrade hem.....
Må nu gott!
Husse
KOMMER JAG NÅNSIN UR BLOGGANDET???
Helvete vad envisa ni är!!! Har försökt döda bloggen genom att tysta ned den. Gick skitbra i början men på något j-vla sätt tog NI över bloggandet i kommentarsrutorna. Försökte ändå ignorera allt men då fick mattis frispel och krävde att Husse tog sitt ansvar och berättade hur verksamheten fortlöper. Och då i skrivform. När jag sedan fick höra att någon gav förslag på att spela flipper med någon reklamknapp i min sketna blogg - ja då började jag faktiskt tycka lite synd om er... För kännedom har jag ingen reklamintäkt så har ni fått Touretts Syndrom och knappat som besatta på någon reklamknapp så har ni tyvärr inte gynnat Husse o Arek....
Har även förstått att Thel Legend tagit över lite och agerat dirigent. Att han mässat om att han vunnit mot Husse igen och då i hockey-bockeyn. Det stämmer i och för sig att hans lag vann men låt mig till en början ge följande ursäkter till mitt försvar:
Husses gamla skridskor är sjukt snabba. Nu är dom tyvärr nedslipade och skenorna lika smala som sytråd. Det gör att Husses spelstil ( snabba svängar, explosiva ryck och stopp samt blixtsnabba genomåkningar) drabbats rejält. Husse ramlar i stället för att jubla och det fick till följd att jag var tvungen att skaffa nya tillbehör för fötterna.
Sagt och gjort. Kalla Anka på sportaffären fick förtroendet att slipa mina mästarskridskor. Han tackade ja och gjorde förmodligen sin premiärslipning. Miffot ombads göra skrillorna snabba men i stället gick det inte att svänga eller bromsa. Nytt försök hos den lokala skomakaren. Han brukar göra ett mycket bra jobb, men måste ha lejt bort det till en ointresserad datanörd. När Husse ånyo gled ut för sitt glamourösa spel så var skenorna rundslipade. Husse sprattlade ut på isen och målet för kvällen fick bli att försöka nå fram till sargen utan att ramla och slå ihjäl sig.... Fuck!
För att återgå till The Legend. Den pajasen är ju född med matjord i fickorna och tur som en tok. När han så står längst bak, hållandes i sitt eget mål och febrilt försöker hålla balansen så anländer ju typ motståndarna. The Legend sprattlar till i sin iver att hålla balansen och vevar med balansstickan (klubban) och har sån jävla tur att han träffar bollen med sin skenande klubba. Bollen blir till en perfekt pass till en lagkamrat som ej orkat ta sig ned i försvarszonen och sjäääääälvklart gör det lata aset mål...... The Legend ser det som en välriktad assist medans jag ser det som ren och skär jävla tur....
Det han inte nämnt är att han blev så sjukt uppsnurrad i slutet av matchen. The Legend stod kobent och höll sig i klubban när Husse kom ensam mot honom. Husse viker vänster och The Legend viker med. The Legend hinner bara observera hur Husse sedan viker höger och medans The Legend försöker laga sin nu uttänjda korsband så sätter Husse upp matchbollen i krysset..... High Five!!!
Men om sanningen ska fram så kanske det går lite tyngre med hockeykarriären i år. Ett tydligt tecken på detta är när mattis varit med på matcherna och kollat. Hon brukar alltid berömma Husse, men i år är hon väldigt väldigt tyst om detta under bilfärderna hem. Vet att hon är för väluppfostrad för att säga att Husse suger, men hennes tystnad är talande nog.... Ger dock aldrig upp - vet att det kommer att lossna.
Den riktiga verksamheten då? Jo vi jobbar på. Stackars Arek måste ju kämpa på eftersom Husse verkar helt jävla oduglig på att träna upp en ny vovve. Han gör det bra, men man märker att han nu är riktigt gammal. Spårjobben börjar gå riktigt tungt, men till och från slår han till och gör det bra. Bland annat fick vi åka och leta efter en kvinna som ville ta livet av sig. Hon hade gjort sig illa och därefter lämnat sin bostad i okänd riktning. Vi kom dit två timmar efter att hon dragit iväg och då hade poliserna där letat en bra stund. Arek fick leta spår vid husets dörr och for direkt iväg i ett spår. Geten fortsatte i god fart över ängar och hästhagar innan vi kom fram till en sjö. Då böjade hårbollen vinda och vädra med sin fina nos. Jag tände lampan i det kolsvarta mörkret men såg f-n ingenting. Arek drog vidare med hög nos och då ut från hästhagen och vidare över en väg och in på ett skogsupplag. Här skäller Arek till och då jag tänder lampan så ser jag en filt på marken. Berömmer Arek och hoppas på att han skall spåra vidare i jakten på kvinnan.
Arek tycker filten är fin så han biter den. Husse skäller och mongot biter en gång till. Då ser den utvecklingsstörda hundföraren att Arek gör allt i sin makt för att visa sin herre att det inte är en filt utan en människa som ligger på marken.... Filten visade sig vara täcke för den medvetslösa kvinnan som nu legat i kylan ett par timmar..... Till sjukhuset det blev och då kanske med två små blåmärken som en liten bonus från den tandlösa spårmaskinen.... High Five Arek!
Under vår jakt på framgång så var vi även i ett villaområde för att jaga en biltjuv. Satt i bilen då det kom en stor hund lös ur buskarna vid våran bil. Såg att hunden även hade 4-5 valpar med sig som sprang lösa. Tänkte att det var en oansvarig ägare som rastade sina hundar varvid jag gick ur för att försöka fånga in dom lösspringande hundarna. Den stora hunden blev skitarg och studsade liksom när den såg mig. Valparna var rätt lugna o jag tänkte att det var tiken som skyddade sina ungar. Tände lampan på ett avstånd av ca 10 meter och såg då att villaområdet inte var besökt av hundar utan av VILDSVIN. Suggan var as-arg och gjrode krumpsprång mot den flyende Husse..... Helvete vad snabbt jag kom in i bilen. Trodde inte grisjävlarna var så oskygga men man lär sig något nytt varje dag....
Eftersom fettohunden inte behöver tränas längre så har ju Husse haft rätt gott om fritid. Bestämde mig därför för att ge magrutorna en chans inför Thailandsresan. Skaffade ett riktigt träningsprogram och drog till gymet mer motiverad än någonsin. Nu jävlar skulle Biceps, Triceps, rygg, mage och axlar framhävas innan Husse skulle vandra runt i ett par veckor på stränderna i Thailand. Husse dock förnedrad och retad av sina kamrater. Man tyckte det var roligt att Husse var där och undrade när han skulle börja lägga på tyngder..... Fan va taskigt sagt va? Gäller ju att börja lugnt så att man inte gör sig illa typ!
Ska inte ge upp muskeldrömmarna utan ska verkligen kämpa på....
Har förresten fått en ny hund! Hon är så klart en schäfer, 3.5 år och med mycket trevliga motorer.... Ska lägga in ett foto vid tillfälle och berätta mer om arvtagerskan....
Må gott!
Husse
BRA OCH DÅLIGT!
Dagens höjdpunkt i antågande när väckarklockan sprider sitt fruktansvärda ljud 06.00. Mörkt, regnigt men just denna dag spelar det ingen roll eftersom det är dags för hockey-bockeyn. Lederna kraschar och gnisslar när Husse lämnar det varma och goa täcket kvar medans han själv haltar in för att tvätta bort lite rynkor. Arek lika glad när han möter upp eftersom han har lite dålig koll på veckans schema. Han tror alltid att han är prio 1 och är den som skall underhållas, men just i dag är det Husses dag och hårbollen får avvakta ytterligare ett par timmar innan det är hans tur.... Klarar aldrig av att titta bakåt när jag låser dörren eftersom skådespelaren då står med sina ledsna ögon och då undrandes över varför inte han fick följa med.... Jävla hund!
Väl i ishallen så väljer Husse att ta sina nya skridskor. Dom är en gåva och av riktigt vass modell. Knyter snabbt ihop det hjälpmedel som skall göra Husse blixtsnabb framåt, bakåt och i sidled. Plockar upp trollspöet som med ett annat ord kallas för klubba och är beredd att göra entré på arenan. Skickar en riktigt fin spottloska på golvet som för att verkligen visa att Husse har rätt inställning till hur denna idrott skall utövas. Kanar ut på isen och känner för fan direkt att grillerna sitter asdåligt....
Vänstra skridskon är knuten lika bra som om någon med förlamade fingrar dragit en söt rosett vars enda uppgift var att vara just "söt". Höger skridsko däremot är lika hårt dragen som när man var liten och pappa skulle visa hur man snörde rören. Absolut inget blod kvar i den foten och då i kombination med att vänster skridsko liksom släpade med skinnet i isen.... Borde knutit om men då måste man ju gå ut i avbytarbåset och alltså inte BÖRJA spela..... Bestämde mig dumt nog för att köra på trots att jag åkte med ett släpande ben och ett med en fot som saknade känsla och förmåga att böja sig i svängarna....
Det första som hände var ju typ att banans bästa hockeysnubbe kommer i friläge mot Husse. Baklängesåkningen har ju aldrig varit bra och den blev ju inte bättre med två osynkade skridskofötter. Mycket riktigt! Husse så jävla uppsnurrad att han nästan blev yr och svimfärdig. The Legend var ju inte direkt sen med att håna Husse vilket fick till följd att Husse åkte för att byta skridskor - och då till sina gamla, snabba och följsamma. Trots bytet så sammanfattar jag min hockeytimme så här: FUCK!
Hur fan kan det vara så att Husse typ sköt 500 skott med resultatet 0 mål. Medans det i andra laget fanns en snubbe, som inte kan ha sett ett skit på grund av sina immiga glasögon, sköt/passade 6 fladdrande skott och alla satt... AHHHH! Hatar orättvisa....
I går däremot så tjänstgjorde team Arek och Husse i den vanliga jakten på ära och berömmelse. Efter att ha försökt spåra upp en kommande fängelsekund i spöregn så var väl varken Husse eller Arek så där jävla sugna på att fortsätta tjänstgöra. Vi var blöta och kalla och det var fortfarande typ 5 timmar kvar av passet. Ingen gripen blev det heller men det kanske inte var så konstigt när spårvittringen regnade bort i ösregnet...
Vi drog vidare i vår jakt på adrenalin och det dröjde inte länge förräns vi åter var i actionlandet. Bara en liten bit från där vi nu var så ringdes det in om skottlossning och explossioner. När vi var typ en km ifrån så var banditerna fortfarande kvar och vi verkligen öste på för att hinna dit. Precis innan vi var framme så lämnade typerna o nu var frustrationen hos Husse stor.... Det dröjde inte länge innan några andra poliser följde efter en bil som man trodde hade med händelsen att göra. Biljakten var igång och den pågick under lång tid. Busarna lyckades smita undan men deras bil hittades väldigt snabbt krockad i ett träd... En annan hundförare började spåra från platsen och team Husse och Arek försökte gissa var banditerna skulle dyka upp....
Efter ett tag så anträffades en klart suspekt person som verkligen visade att man inte var intresserad av att träffa polis. Arek tog befälet och så var den diskussionen slut. Denna filur körde med fula trix och bar ett vapen men va fan - Arek skiter väl i det.... Efter en liten stund dök hundföraren upp och så kunde man med säkerhet säga att den bandit som Arek nu stod med även varit med i den bil som smitit från polisen.
Tog därefter med Arek på en promenad längs med den väg som hundföraren spårat. Planen var att leta lite gods eller annat som kunde ha med utredningen att göra. Efter en stunds vandrande så blir Arek plötsligt mycket intensiv. Han vindar upp mot skogen och börjar att springa rakt ut i mörkret. Eftersom jag ansvarar för allt han gör så var det ju bara att hänga med ut i klorofyllen. En bit ut mörka skogen så hörs då plötsligt en röst:
Okay! För f-n! Jag ger upp!
Och simsalabim så hade hårbollen hittat bandit nummer två. High five Arek!
Till fängelset det blev med båda... Som sagt! Det händer både bra och dåliga saker i Husses liv. Väljer att glömma den jävla hockey-bockeyn och i stället njuta av Areks arbete....
Må gott!
Husse
FÖRARENS FEL...
Har funderat lite! Kom ganska snart till insikt om vems fel det var att uppvisningen igår blev lite sådär kaosartad... Kan nog f-n inte lägga skulden på hårbollen eftersom han inte hade en aning om att det var showtime under ordnade former. Jag har ju i alla fall vetat i två veckor att jag skulle visa upp fyrbentingen om än att jag missat att vi skulle visa hundenhetens krav och kunskaper på sina ekipage...
Planerade ihop ett program på typ tre sekunder som handlade om att områdets alla barn skulle få klappa min schakal. Arek är ju as-bra på att bara stå och bli klappad så där såg jag inga större problem. Att Husse glömt att det kan vara bra att vara kreatör till en plan B fanns ju inte ens i tombolan där jag sammanställde programpunkterna. Eftersom jag haft prövohundar i typ 3 år så har ju Areks dressyr blivit sådär lagom bortglömt. Har ju haft den vanliga vardagslydnaden och när han agerat motorsåg vid sina gripanden så har jag ju faktiskt fått loss honom utan några större bekymmer....
Att då helt plötsligt köra en uppvisning med krav, lydnad, bett och släppanden inför en fanatisk publik var ju liksom som att be om trubbel. Att jag då paniktränat en kvart innan uppvisningstiden och då med mattis i polisgaraget ändrar ju liksom inget som Arek sluppit i typ 3 år. Uppladdningen innan panikträningen var väl inte optimal eftersom Husses polisfordon blivit placerat mitt framför Stora Scenen. Här hölls tal, sång och uppträdanden. En halv miljard människor passerade även förbi Areks bur vilket ju gjorde att hårbollen gjorde sitt bästa för att städa runt eget hus. Han kastade sig mot gallret och försökte bita allt och alla som gick förbi....
Tog ut honom för att han skulle lugna sig. Precis då, bakom vår rygg, kör den lokala teatergruppen igång med sitt program på scenen. Det var någon form av drama med gap och skrik och trots att det var barngruppen som körde så var Arek på väg upp för att bringa ordning i leden. Efter att jag säkrat upp den tyska Tigern så kunde barnens skräckfyllda skrik av rädsla för Arek förbytas till den vanliga skönsången som var planerad från början....
Sen var det glass o ballonger ett tag. Massa barn och vuxna som rörde om i getens päls. Blir inte förvånad om en eller annan utav dom allra nyfiknaste kom hem med en fästing som gåva från den ullige gullige Arek. Samtidigt som Arek pysslades om så svarade Arek på nyfikna frågor gällande hundförarens liv inom organisationen. Allt flöt på så bra tills Arek helt plötsligt gurglar till och gör ett utfall in i folkhopen. Lyckas bromsa ned honom innan han fick tag i den han retat sig på. Det visade sig vara en man i 60 årsåldern. Helt vanligt klädd med shoppingpåsen i höger hand. Fattade inte varför Arek valt ut honom men ställde mig ändå för att granska hund och motståndare en stund.
Det visade sig att mannen verkligen utmanade Arek. Han böjde sig mot Arek och spände ögonen i honom. FEL! Arek tog ett nytt försök att skapa intimitet med geniet framför mig. Talade vänligt men bestämt om för den knepiga besökaren att han nog gjorde bäst i att låta bli att leka utmanarleken. Mannen svarade med att slå sin påse mot Areks huvud och då bröt väl helvetet lös.... Efter ett tag verkade vår nye lekkamrat dock förstå att utmanarleken var slut.... Vad tänkte han på?
Arek är ju inte långsur utan snodde läskflaskor av förbipasserande flanörer. Dom skrek av skräck och inte en enda av dom tre som förlorade sina flaskor - antydde att dom önskade ersättning för förlorat gods. När det så var dags för själva uppvisningen så borde ju Husse ha gjort följande brott mot Djurskyddslagen:
Sträcka upp hundjäveln med ett par koppelryck bakom bilen!
Hade jag gjort det så hade vi ju haft en helt annan ordning och reda på uppvisningen. Då hade vi inte talat om den show som nu blev utan då hade vi verkligen visat hur fint vi kan hantera våra vargar. Hade Husse även använt den lilla del av hjärnan som fortfarande är aktiv efter alla kortslutningar, så hade han ju även ställt sig så att högtalaren och Husse var på samma sida....
Som sagt! Lätt att vara efterklok. Hade fett svårt att sova ordentligt i går kväll eftersom jag aldrig kom till ro på grund av alla mardrömmar gällande hunduppvisningen. HUUUUGAAA AREK!!!!
Må nu gott!
Husse
Planerade ihop ett program på typ tre sekunder som handlade om att områdets alla barn skulle få klappa min schakal. Arek är ju as-bra på att bara stå och bli klappad så där såg jag inga större problem. Att Husse glömt att det kan vara bra att vara kreatör till en plan B fanns ju inte ens i tombolan där jag sammanställde programpunkterna. Eftersom jag haft prövohundar i typ 3 år så har ju Areks dressyr blivit sådär lagom bortglömt. Har ju haft den vanliga vardagslydnaden och när han agerat motorsåg vid sina gripanden så har jag ju faktiskt fått loss honom utan några större bekymmer....
Att då helt plötsligt köra en uppvisning med krav, lydnad, bett och släppanden inför en fanatisk publik var ju liksom som att be om trubbel. Att jag då paniktränat en kvart innan uppvisningstiden och då med mattis i polisgaraget ändrar ju liksom inget som Arek sluppit i typ 3 år. Uppladdningen innan panikträningen var väl inte optimal eftersom Husses polisfordon blivit placerat mitt framför Stora Scenen. Här hölls tal, sång och uppträdanden. En halv miljard människor passerade även förbi Areks bur vilket ju gjorde att hårbollen gjorde sitt bästa för att städa runt eget hus. Han kastade sig mot gallret och försökte bita allt och alla som gick förbi....
Tog ut honom för att han skulle lugna sig. Precis då, bakom vår rygg, kör den lokala teatergruppen igång med sitt program på scenen. Det var någon form av drama med gap och skrik och trots att det var barngruppen som körde så var Arek på väg upp för att bringa ordning i leden. Efter att jag säkrat upp den tyska Tigern så kunde barnens skräckfyllda skrik av rädsla för Arek förbytas till den vanliga skönsången som var planerad från början....
Sen var det glass o ballonger ett tag. Massa barn och vuxna som rörde om i getens päls. Blir inte förvånad om en eller annan utav dom allra nyfiknaste kom hem med en fästing som gåva från den ullige gullige Arek. Samtidigt som Arek pysslades om så svarade Arek på nyfikna frågor gällande hundförarens liv inom organisationen. Allt flöt på så bra tills Arek helt plötsligt gurglar till och gör ett utfall in i folkhopen. Lyckas bromsa ned honom innan han fick tag i den han retat sig på. Det visade sig vara en man i 60 årsåldern. Helt vanligt klädd med shoppingpåsen i höger hand. Fattade inte varför Arek valt ut honom men ställde mig ändå för att granska hund och motståndare en stund.
Det visade sig att mannen verkligen utmanade Arek. Han böjde sig mot Arek och spände ögonen i honom. FEL! Arek tog ett nytt försök att skapa intimitet med geniet framför mig. Talade vänligt men bestämt om för den knepiga besökaren att han nog gjorde bäst i att låta bli att leka utmanarleken. Mannen svarade med att slå sin påse mot Areks huvud och då bröt väl helvetet lös.... Efter ett tag verkade vår nye lekkamrat dock förstå att utmanarleken var slut.... Vad tänkte han på?
Arek är ju inte långsur utan snodde läskflaskor av förbipasserande flanörer. Dom skrek av skräck och inte en enda av dom tre som förlorade sina flaskor - antydde att dom önskade ersättning för förlorat gods. När det så var dags för själva uppvisningen så borde ju Husse ha gjort följande brott mot Djurskyddslagen:
Sträcka upp hundjäveln med ett par koppelryck bakom bilen!
Hade jag gjort det så hade vi ju haft en helt annan ordning och reda på uppvisningen. Då hade vi inte talat om den show som nu blev utan då hade vi verkligen visat hur fint vi kan hantera våra vargar. Hade Husse även använt den lilla del av hjärnan som fortfarande är aktiv efter alla kortslutningar, så hade han ju även ställt sig så att högtalaren och Husse var på samma sida....
Som sagt! Lätt att vara efterklok. Hade fett svårt att sova ordentligt i går kväll eftersom jag aldrig kom till ro på grund av alla mardrömmar gällande hunduppvisningen. HUUUUGAAA AREK!!!!
Må nu gott!
Husse
VEM ÄGER VEM!
Influensakänning! Vaknar och känner mig helt jävla sänkt... Känns som kroppen är helt slut, tung och oförmögen att agera på kommando. Märker även på hockeyn att klippet saknas i skridskoåkningen vilket ju inte är en fördel när explosivitet är en bra egenskap i denna actionsport. Blir retad hela dagen via SMS av The Legend och då endast för att han forcerade in två skitmål medans alla andra var och drack vatten... Att man själv matade genomskärare till fria lagkamrater verkar ha gått The Legend helt förbi. Allt han messade om var att landslagstränaren troligen skulle ringa inom mycket snar framtid... Jo tjena!!!
Även dag nummer två i samma jävla töcken. Kände mig astung och oförmögen att ta tag i ett skit. Utbränd var ett ord som nog stämde rätt bra in på det lik som ålade sig ur sängen för att ta tag i en dag som ej kändes så där jävla välkommen. Efter att ha stirrat med tom blick ett antal timmar så började verkligheten så sakta komma ifatt den käre Husse. Kraften började komma åter och analysen blev då lika enkel som självklar....
Två dagar innan var jag tvungen att lämna ifrån mig Areks arvtagerska till kenneln. Instruktörerna hade då upptäckt vissa egenskaper som man i framtiden trodde skulle ställa till det. Man önskade därför inte att Husse skulle satsa på unghunden utan i stället invänta en annan hund... Bara att åka och lämna tillbaka min prinsessa och när jag väl gjort det så visade kroppen tydligt vilket högvarv den gått på sedan jag hämtat hem hyenan... All den tid och kraft som jag lagt ned på att träna och anpassa hyenan till polislivet hade väl varit nog. Att sedan under övrig ledig tid hela tiden ha koll och passa det snabba djur som jag försetts med visade sig ha tagit all överbliven kraft. Hon var ju så jävla snabb, nyfiken och jaktinstresserad så att Husse fick gå på högvarv under den tid vi ej förlade på träning... När hon sedan lämnades åter så meddelade kroppen att den önskade få ett par dagars vila och då utan någon som helst aktivitet. Puhhh! Va sliten Husse var....
Efter två dagars rehab så var ånyo Husses tunna kropp redo för träning och äventyr igen. Hade i ett svagt ögonblick lovat att delta i en centrumdag. Uppdraget i Husses värld var att låta barn och pensionärer få klappa hårbollen samt ställa nishade frågor till den som höll i hans koppel... Arrangören hade dock andra planer och hade basunerat ut att kl 14.00 så var det hunduppvisning vid stora scenen. Blev kallsvettig och försökte få dom andra hundförarna, med unga och duktiga hundar, att ställa upp på evenemanget. Svaren blev ungefär följande:
Fy f-n! Aldrig! Det där får du sköta själv!
Då började paniken krypa närmare. Kollade in fet-Arek och värderade chanserna för att han skulle göra en seriös uppvisning i polistaktik. Hade inget val utan fick panikträna i garaget för att kolla om han om möjligt kom ihåg att man skall stanna och skälla när figuranten står still. När jag kommit loss från Areks våldtäktsförsök i sin jakt på skyddarmen så förstod jag att polisens goda rykte låg riktigt dåligt till....
Ringde in lilla mattis för att få en figurant som fet-Arek kände till. Körde ett par övningspass i garaget och det gick ju riktigt bra. Fick lite bättre självförtroende inför vad som komma skulle varvid team Arek och Husse drog ned till festivalområdet. Här stod nu uppskattningsvis 150-200 förväntansfulla männsiskor och väntade på den hunduppvisning som skulle komma. Planen Husse hade var lika enkel som genial och allt för att inte visa vilken pajas Arek är.
1 Lydnad. Enkel lydnad där vi skulle visa vilken fin lydnad som krävs av förare och hund. Ett par vändningar, ett läggande, sättande och framåtsändande var planen. Hårbollen tog alla i publiken för fiender vilket gjorde att det såg ut som clownen Manne snott en hund och nu skulle skoja till lite lydnad. Arek var sen i vändningarna, tittade bara på köttmassan framför sig, men lyckades väl efter ett par kickar åtmindstonde gå åt samma håll som sin Husse. När han sedan även lade sig på kommando - ja då verkade publiken tycka han var riktigt grym.
2 Knarksök. Husse hade gömt knark på polisbilen och planen var att Arek skulle anträffa skiten och då skälla. Dunbollen genomförde momentet galant och så där lagom olydigt till publikens jubel. Husses självförtroende något stärkt inför nästa moment.
3 Saksök. Husse tvingade ut två små skitungar för att hjälpa till. Glädjen i deras ansikte påminde om någon som förlorat sin gose-nalle i en villabrand men dom la i alla fall ut en patronhylsa mitt på gatan. Areks uppdrag var att hitta patronen och då lägga sig med godset mellan sina ben. Alfahannen letade och letade, trampade en gång på patronen utan att hitta den och först typ när jag pekade på hylsan så fick hjärnan kontakt med nosen. Av någon konstig anledning verkade publiken tycka att han gjorde det bra för applåderna var många....
4 Personsök. Arek skulle berätta för Husse att han hittat en skadad person i "skogen" och då skälla. Väljer att inte berätta hur illa det gick men om någon sett skiten från håll så hade den nog antagit att vargen mitt i centrum blivit skadeskjuten och nu skenade runt och skällde i alla riktningar... Kände ett akut behov av att få ta time-out och hälla på mer Deo under armarna. Men nu var det ju liksom kört så det var bara att ösa på...
5 Civilsändande. Husse berättade tydligt att fettot till hund nu hade i uppdrag att sätta sig och skälla framför den "bandit" som nu stannat på tillsägelse. Figuranten stannade och Arek skenade i dennes riktning. Här dök det upp ett felbeteende från hårbollens sida och der var definitivt inte så vi tränat innan uppvisningen. Trots att figuranten stod helt jävla stilla så satt 40 kg Arek i fullbett.... Blev lite lite grinig på honom och kommenderade loss och hit. Då började väl den riktiga showen...
Husse hade ju en mikrofon som han talade i. Problemet var bara att högtalarna var placerade på andra sidan uppvisningsplanen så när Husse ropade loss och hit så blev det ju helt tillt i Areks hjärna. Han släppte jättefint - sprang mot högtalarna men kunde ju av förklarliga skäl inte hitta Husse där. Min gode vän såg nu helt jävla förvirrad ut i sin iver att följa ljudet från högtalarna trots att han såg att Husse var på en helt annan plats.... Vi gjorde om och nu gick det som det skulle men herregud vad jobbigt det var att vara på scenen just nu...
Vi avslutade med något som hårbollen utmindstonde verkar ha hajat. Ett fasttagande. Arek fick avsluta SIN show med att bita sig fast i skyddsärmen och på så sätt fånga boven. Efter att vi tvingat mattis att krypa på marken så visste inte publiken till sig av jubel. Applåderna verkade aldrig ta slut och min gissning är att samtliga där aldrig kommer att våga gå nära en polishundförare med hund igen. Risken att bli slaktad verkade nog för dem vara mer än uppenbar efter vår uppvisning i olydnad. Herregud Arek! Den här gången slog du alla rekord och vi kommer inte att kunna visa oss ute på en lång lång tid....
Må nu gott!
Husse och Pajas Arek
Även dag nummer två i samma jävla töcken. Kände mig astung och oförmögen att ta tag i ett skit. Utbränd var ett ord som nog stämde rätt bra in på det lik som ålade sig ur sängen för att ta tag i en dag som ej kändes så där jävla välkommen. Efter att ha stirrat med tom blick ett antal timmar så började verkligheten så sakta komma ifatt den käre Husse. Kraften började komma åter och analysen blev då lika enkel som självklar....
Två dagar innan var jag tvungen att lämna ifrån mig Areks arvtagerska till kenneln. Instruktörerna hade då upptäckt vissa egenskaper som man i framtiden trodde skulle ställa till det. Man önskade därför inte att Husse skulle satsa på unghunden utan i stället invänta en annan hund... Bara att åka och lämna tillbaka min prinsessa och när jag väl gjort det så visade kroppen tydligt vilket högvarv den gått på sedan jag hämtat hem hyenan... All den tid och kraft som jag lagt ned på att träna och anpassa hyenan till polislivet hade väl varit nog. Att sedan under övrig ledig tid hela tiden ha koll och passa det snabba djur som jag försetts med visade sig ha tagit all överbliven kraft. Hon var ju så jävla snabb, nyfiken och jaktinstresserad så att Husse fick gå på högvarv under den tid vi ej förlade på träning... När hon sedan lämnades åter så meddelade kroppen att den önskade få ett par dagars vila och då utan någon som helst aktivitet. Puhhh! Va sliten Husse var....
Efter två dagars rehab så var ånyo Husses tunna kropp redo för träning och äventyr igen. Hade i ett svagt ögonblick lovat att delta i en centrumdag. Uppdraget i Husses värld var att låta barn och pensionärer få klappa hårbollen samt ställa nishade frågor till den som höll i hans koppel... Arrangören hade dock andra planer och hade basunerat ut att kl 14.00 så var det hunduppvisning vid stora scenen. Blev kallsvettig och försökte få dom andra hundförarna, med unga och duktiga hundar, att ställa upp på evenemanget. Svaren blev ungefär följande:
Fy f-n! Aldrig! Det där får du sköta själv!
Då började paniken krypa närmare. Kollade in fet-Arek och värderade chanserna för att han skulle göra en seriös uppvisning i polistaktik. Hade inget val utan fick panikträna i garaget för att kolla om han om möjligt kom ihåg att man skall stanna och skälla när figuranten står still. När jag kommit loss från Areks våldtäktsförsök i sin jakt på skyddarmen så förstod jag att polisens goda rykte låg riktigt dåligt till....
Ringde in lilla mattis för att få en figurant som fet-Arek kände till. Körde ett par övningspass i garaget och det gick ju riktigt bra. Fick lite bättre självförtroende inför vad som komma skulle varvid team Arek och Husse drog ned till festivalområdet. Här stod nu uppskattningsvis 150-200 förväntansfulla männsiskor och väntade på den hunduppvisning som skulle komma. Planen Husse hade var lika enkel som genial och allt för att inte visa vilken pajas Arek är.
1 Lydnad. Enkel lydnad där vi skulle visa vilken fin lydnad som krävs av förare och hund. Ett par vändningar, ett läggande, sättande och framåtsändande var planen. Hårbollen tog alla i publiken för fiender vilket gjorde att det såg ut som clownen Manne snott en hund och nu skulle skoja till lite lydnad. Arek var sen i vändningarna, tittade bara på köttmassan framför sig, men lyckades väl efter ett par kickar åtmindstonde gå åt samma håll som sin Husse. När han sedan även lade sig på kommando - ja då verkade publiken tycka han var riktigt grym.
2 Knarksök. Husse hade gömt knark på polisbilen och planen var att Arek skulle anträffa skiten och då skälla. Dunbollen genomförde momentet galant och så där lagom olydigt till publikens jubel. Husses självförtroende något stärkt inför nästa moment.
3 Saksök. Husse tvingade ut två små skitungar för att hjälpa till. Glädjen i deras ansikte påminde om någon som förlorat sin gose-nalle i en villabrand men dom la i alla fall ut en patronhylsa mitt på gatan. Areks uppdrag var att hitta patronen och då lägga sig med godset mellan sina ben. Alfahannen letade och letade, trampade en gång på patronen utan att hitta den och först typ när jag pekade på hylsan så fick hjärnan kontakt med nosen. Av någon konstig anledning verkade publiken tycka att han gjorde det bra för applåderna var många....
4 Personsök. Arek skulle berätta för Husse att han hittat en skadad person i "skogen" och då skälla. Väljer att inte berätta hur illa det gick men om någon sett skiten från håll så hade den nog antagit att vargen mitt i centrum blivit skadeskjuten och nu skenade runt och skällde i alla riktningar... Kände ett akut behov av att få ta time-out och hälla på mer Deo under armarna. Men nu var det ju liksom kört så det var bara att ösa på...
5 Civilsändande. Husse berättade tydligt att fettot till hund nu hade i uppdrag att sätta sig och skälla framför den "bandit" som nu stannat på tillsägelse. Figuranten stannade och Arek skenade i dennes riktning. Här dök det upp ett felbeteende från hårbollens sida och der var definitivt inte så vi tränat innan uppvisningen. Trots att figuranten stod helt jävla stilla så satt 40 kg Arek i fullbett.... Blev lite lite grinig på honom och kommenderade loss och hit. Då började väl den riktiga showen...
Husse hade ju en mikrofon som han talade i. Problemet var bara att högtalarna var placerade på andra sidan uppvisningsplanen så när Husse ropade loss och hit så blev det ju helt tillt i Areks hjärna. Han släppte jättefint - sprang mot högtalarna men kunde ju av förklarliga skäl inte hitta Husse där. Min gode vän såg nu helt jävla förvirrad ut i sin iver att följa ljudet från högtalarna trots att han såg att Husse var på en helt annan plats.... Vi gjorde om och nu gick det som det skulle men herregud vad jobbigt det var att vara på scenen just nu...
Vi avslutade med något som hårbollen utmindstonde verkar ha hajat. Ett fasttagande. Arek fick avsluta SIN show med att bita sig fast i skyddsärmen och på så sätt fånga boven. Efter att vi tvingat mattis att krypa på marken så visste inte publiken till sig av jubel. Applåderna verkade aldrig ta slut och min gissning är att samtliga där aldrig kommer att våga gå nära en polishundförare med hund igen. Risken att bli slaktad verkade nog för dem vara mer än uppenbar efter vår uppvisning i olydnad. Herregud Arek! Den här gången slog du alla rekord och vi kommer inte att kunna visa oss ute på en lång lång tid....
Må nu gott!
Husse och Pajas Arek
HÖSTEN ÄR HÄR...
Kallt, blåsigt och helt jävla omöjligt att klä sig rätt. Antingen bjuder man på en svettodör på grund av att man skuttat ut och genomfört ett långspår med allt för mycket kläder på sig eller så fryser man nästan arslet av sig för att klädseln var för tunn för att stoppa Arktiska vindar. Det första, av två, nattpass var inget undantag. När Husse klev ur bilen för att om möjligt hjälpa till att föra en utredning till framgång så blåste det så förbannat att man knappt fick luft. Kippandes efter syre krävde man ändå underverk av den hårige och hans spårförmåga, men 10 åringen är ju allt för rutinerad för att stressas upp av alla krav... Resultat på detta jobb: Husse troligen förkyld - Arek sket i att spåra.
När man så närmade sig småtimmarna och jobben uteblev så fanns ju en tendens till att ögonlocken blev sjukt tunga. Frusen och trött tog Husse upp sin nappflaska med vatten för att trösta sig själv i sin ensamhet. Meningen var ju att få lite energi av vattnet, men då jag glömt fästa korken till flaskan enligt föreskrifterna så rann en rejäl dos iskallt vatten innanför jackan... IIIIHHHH! Va kallt. Effekten blev ju till en början mycket bra eftersom Husse blev sjukt pigg. När den känslan förlorade sin makt över tröttheten så blev ju inte kroppen varmare i alla fall... När ökenpasset var avslutat och Husse äntligen fick krypa ned i sin säng så gissar jag att det tog 3 sekunder innan han sov... Vaknade till en ny härlig dag, men då inte av att jag var utsövd. Näe! Intill mig i sängen låg Dingon och tvättade sig fin. Försökte vända mig om för att finna ny sovtid men nakenhunden var av en helt annan uppfattning.... Resultat av återhämtningssömnen: Amira utsövd och arbetssugen - Husse fick 5 nya åldersfåror i ansiktet och nu kan Börje Salming nog anse sig passerad i antalet ärr och rynkor fördelade över ett ansikte.
När så nattpass två startades upp så var ju Husse fortfarande rätt sliten. Planen blev att försöka träna spår med Dingon under natten eftersom jag gissade att det skulle vara sparsamt med jobb även denna regntunga natt. Fel!
Passet startade med att Husse gjorde statistikerna glada genom att upprätta en rapport över ett trafikbrott. Den drabbade visade ingen sorgsamhet när han mottog sina böter utan var nog närmast glad över att polismannen inte klippte sönder hans körkort på plats...
Blåljusen blinkade ju så fint i mörkret, men ändå kom en till Mr fartglad och drog förbi i allt för hög fart. Här fick man köra 70 men när hastigheten var uppe i 170 så tyckte till och med Husse att det var dags för ytterligare en rapport. Inte fan ville föraren stanna heller utan det blev en sådär lagom liten jakt innan Husse stod som vinnare i rallytävlingen. När den lilla hundföraren öppnade dörren till fartdårens bil så blev man väl inte ledsen över att just denna färd stoppats. Föraren var så påverkad av alkohol och droger att han nästan somnade när jag tilltalade honom. Han tittade framåt men såg liksom inget.... Jävla tur att han inte krockat med någon i alla fall.
Sen fortsatte natten i rasande fart. Arek hittade knark, var med på en inbrytning och var ännu mer involverad i gripandet genom sitt sätt att vara så DJÄVLA olydig. Han ska bara fram och smaka lite.... Även Amira fick känna på hetluften genom att få vara med och leta efter en försvunnen dement farbror. Söket skedde i kulvertar och långa gångar, trapphus och tvättstugor. Dingon är ju för f-n självmordsbenägen när hon springer i trappor och jag är mer än nöjd med att inte ha anträffats av någon boende då jag låg med ett lårbensbrott efter att hon dragit omkull mig i sin jakt på att vara först överallt.... Under de få stunder som vi ej var på jobb så passade Husse på att lägga spår till nykomlingen. Hon har helt klart potential och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur spårningen går. Även om vi så klart har bakslag oxå på grund av att hon har ett popcorn till hjärna....
Under kvällen nu så hade Husse lagt ett spår som gick på stigar, grusvägar, sanddynor, dagisgården och vidare ned på en skogs/grusväg. Spåret var ju inte mer än 5-10 minuter gammalt men oj oj vad bra det gick High-five Amira!
Må gott!
Husse
När man så närmade sig småtimmarna och jobben uteblev så fanns ju en tendens till att ögonlocken blev sjukt tunga. Frusen och trött tog Husse upp sin nappflaska med vatten för att trösta sig själv i sin ensamhet. Meningen var ju att få lite energi av vattnet, men då jag glömt fästa korken till flaskan enligt föreskrifterna så rann en rejäl dos iskallt vatten innanför jackan... IIIIHHHH! Va kallt. Effekten blev ju till en början mycket bra eftersom Husse blev sjukt pigg. När den känslan förlorade sin makt över tröttheten så blev ju inte kroppen varmare i alla fall... När ökenpasset var avslutat och Husse äntligen fick krypa ned i sin säng så gissar jag att det tog 3 sekunder innan han sov... Vaknade till en ny härlig dag, men då inte av att jag var utsövd. Näe! Intill mig i sängen låg Dingon och tvättade sig fin. Försökte vända mig om för att finna ny sovtid men nakenhunden var av en helt annan uppfattning.... Resultat av återhämtningssömnen: Amira utsövd och arbetssugen - Husse fick 5 nya åldersfåror i ansiktet och nu kan Börje Salming nog anse sig passerad i antalet ärr och rynkor fördelade över ett ansikte.
När så nattpass två startades upp så var ju Husse fortfarande rätt sliten. Planen blev att försöka träna spår med Dingon under natten eftersom jag gissade att det skulle vara sparsamt med jobb även denna regntunga natt. Fel!
Passet startade med att Husse gjorde statistikerna glada genom att upprätta en rapport över ett trafikbrott. Den drabbade visade ingen sorgsamhet när han mottog sina böter utan var nog närmast glad över att polismannen inte klippte sönder hans körkort på plats...
Blåljusen blinkade ju så fint i mörkret, men ändå kom en till Mr fartglad och drog förbi i allt för hög fart. Här fick man köra 70 men när hastigheten var uppe i 170 så tyckte till och med Husse att det var dags för ytterligare en rapport. Inte fan ville föraren stanna heller utan det blev en sådär lagom liten jakt innan Husse stod som vinnare i rallytävlingen. När den lilla hundföraren öppnade dörren till fartdårens bil så blev man väl inte ledsen över att just denna färd stoppats. Föraren var så påverkad av alkohol och droger att han nästan somnade när jag tilltalade honom. Han tittade framåt men såg liksom inget.... Jävla tur att han inte krockat med någon i alla fall.
Sen fortsatte natten i rasande fart. Arek hittade knark, var med på en inbrytning och var ännu mer involverad i gripandet genom sitt sätt att vara så DJÄVLA olydig. Han ska bara fram och smaka lite.... Även Amira fick känna på hetluften genom att få vara med och leta efter en försvunnen dement farbror. Söket skedde i kulvertar och långa gångar, trapphus och tvättstugor. Dingon är ju för f-n självmordsbenägen när hon springer i trappor och jag är mer än nöjd med att inte ha anträffats av någon boende då jag låg med ett lårbensbrott efter att hon dragit omkull mig i sin jakt på att vara först överallt.... Under de få stunder som vi ej var på jobb så passade Husse på att lägga spår till nykomlingen. Hon har helt klart potential och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur spårningen går. Även om vi så klart har bakslag oxå på grund av att hon har ett popcorn till hjärna....
Under kvällen nu så hade Husse lagt ett spår som gick på stigar, grusvägar, sanddynor, dagisgården och vidare ned på en skogs/grusväg. Spåret var ju inte mer än 5-10 minuter gammalt men oj oj vad bra det gick High-five Amira!
Må gott!
Husse
HIMMEL O HELVETE...
Husse och Amira leker lydnad på dressyrplanen och då vad vi tror i vår ensamhet. Ingång till fot, fritt följ, vänster/hägersvängar, sättanden, språngmarch, inkallning och läggande under gång. Allt går fint och Husse känner sig nöjd med att Dingon verkar tycka det är roligt... Avslutar med att ta leksaken och låtsas kasta den framåt. Gör bara rörelsen och då utan att kasta, men av oss två så är det bara en som fattar att leksaken aldrig flög iväg.... Amira skenar iväg över fältet och då i mycket god fart. Ropar tillbaks henne men någon form av kortslutning har skett...
Amira har nu fått för sig att jag kastat den lastbil som kör 500 meter bort på vägen och i riktning söderut. Ropar mer och mer paniksslagen för att få stopp på spånet som nu ska ingripa mot 24 ton lastbil. Först när jag ropat tre gånger och busvisslat i panik så hamnar alla facken rätt igen... Amira vänder åter och något mer kallsvettig men glad över att hon kom åter lämnar Husse arenan för att ta en fika....
Väl i fikarummet, som ligger intill dressyrplanen, så befinner sig flera hundförarindivider. Någon uttalar att lydnaden såg "trevlig" ut och riktar orden mot Husse.
Vet ni vad dom orden betyder? Att få höra att det såg trevligt ut betyder att lydnaden var mer än bra. Att få beröm inom vårat verk är lika sannorlikt som att vinna på Lotto. Vår art har otroligt svårt att ge positiv feed-back så fattar ni vad denna ordalydelse innebär... Typ succé på lydnadsplanen! Kul!
Denna dag befann sig även en av dom berömda instruktörsguruna på dressyrplatsen. Han ville se Amira spåra och erbjöd sig att lägga ett litet spår till hönan. Är ju väldigt nöjd med Amira och hennes potential, men när en sådan vandrande kunskapsbank ska granska - ja då ville ju tarmarna direkt gå till toan för att tömma sin nervositet.
Spåret var bara 20 minuter gammalt och förlagt till skogen. Amira tog direkt upp spåret och for ut i bra fart mot skogen. Flera vinklar men inget kunde lura Dingon. Nu närmade vi oss en asfaltväg och jag trodde så klart att vi missat slutet... Hundgurun instruerade den numera bleka Husse att släppa ut mer lina och låta hunden lösa spårningen själv. Kände mig som en jävla nybörjare men hade i alla fall vett att inte opponera mig och ifrågasätta. Amira spårade ut på asfalten - vek 90 grader vänster - och fortsatte spåra längs med vägen. En bit längre fram vek hon höger i ytterligare en 90 graders sväng och sedan en till vänster. Därefter några meters spårande och så den väntande leksaken som symboliserade slutet.... Fantastiskt. Amira - 12 månader - som aldrig spårat på asfalt - löste uppgiften galant. Så jävla nöjd med nakenhunden och hjälpen från hundgurun.
Senare under dagen så bjöd hon på ännu en uppvisning. I kraftig blåst löste hon ett grusspår som ledde över en stor plan och vidare upp på en grusväg. Därefter igenom en korsning och ut till nästa väg... HIGH FIVE AMIRA!
Hade även lagt ett litet skogsspår åt Amira och Arek ute i djungeln. Medans det låg och väntade lite så passade Husse på att rasta sina djur. Från ingenstans dök det då upp två hundar som var som hämtade från en tecknad äventyrsfilm. Den ena så sjukt jävla stor och den andra pytteliten. I sällskap kom dom springandes lösa och jag förbannade den ägare som inte kunde hålla mer koll på sina djur. Kollade runt om för att om möljigt upptäcka en mattis eller Husse men icke... Avståndet nu ca 20 meter och jättehunden tittade utforskande på oss. Arek var den som löste stiltjen genom att försöka dra igång lite action. Med ett skall hämtat långt ned från magtrakten så lät det som om han var stor som en isbjörn.... Dom två andra hundarna vände och drog åt andra hållet i god fart.
Kom på den eminenta idén att rädda dom två disneyhundarna från ödet att vandra runt i stora skogen. Satte in Dingon och blind-Arek i bilen. Tog mig mod att gå fram mot hundarnas David och Goliat. Jättehunden blev asglad över sällskap och kom skuttandes i god fart mot Husse. När han var framme vid mig så visade det sig att det inte skillde så där jättemycket i höjd mellan oss. Försökte rädda situationen med att säga sitt och ta fram korven som var ämnad för spårläggningen.... Jättehunden satte sig ned men satte även sin ena tass i bröstkorgen på den som bar korven... Var som att bli träffad av en karatespark från Superman och det var nog bara slumpen och överlevnadsinstinkten som gjorde att jag behöll mig själv i stående läge.... Hunden var inte elak - bara sjukt sugen på korv....
Lyckades fängsla upp hundarna med mina koppel och som en gåva från Gud så bar dom ett märke med ägarens telefonnummer. Efter ett tag kom en glad man i en liten golfbil. Han pratade bara engelska och det gick väl bra tills jag skulle fråga honom om han behövde låna mitt koppel... Vad fan heter koppel på engelska? Har inte kommit på det än....
Han behövde dock inget. Disneyhundarna sprang efter hans golfbil och dom försvann i horisonten. Ett lyckligt slut - precis som det ska vara i en bra film...
Må gott!
Husse
Amira har nu fått för sig att jag kastat den lastbil som kör 500 meter bort på vägen och i riktning söderut. Ropar mer och mer paniksslagen för att få stopp på spånet som nu ska ingripa mot 24 ton lastbil. Först när jag ropat tre gånger och busvisslat i panik så hamnar alla facken rätt igen... Amira vänder åter och något mer kallsvettig men glad över att hon kom åter lämnar Husse arenan för att ta en fika....
Väl i fikarummet, som ligger intill dressyrplanen, så befinner sig flera hundförarindivider. Någon uttalar att lydnaden såg "trevlig" ut och riktar orden mot Husse.
Vet ni vad dom orden betyder? Att få höra att det såg trevligt ut betyder att lydnaden var mer än bra. Att få beröm inom vårat verk är lika sannorlikt som att vinna på Lotto. Vår art har otroligt svårt att ge positiv feed-back så fattar ni vad denna ordalydelse innebär... Typ succé på lydnadsplanen! Kul!
Denna dag befann sig även en av dom berömda instruktörsguruna på dressyrplatsen. Han ville se Amira spåra och erbjöd sig att lägga ett litet spår till hönan. Är ju väldigt nöjd med Amira och hennes potential, men när en sådan vandrande kunskapsbank ska granska - ja då ville ju tarmarna direkt gå till toan för att tömma sin nervositet.
Spåret var bara 20 minuter gammalt och förlagt till skogen. Amira tog direkt upp spåret och for ut i bra fart mot skogen. Flera vinklar men inget kunde lura Dingon. Nu närmade vi oss en asfaltväg och jag trodde så klart att vi missat slutet... Hundgurun instruerade den numera bleka Husse att släppa ut mer lina och låta hunden lösa spårningen själv. Kände mig som en jävla nybörjare men hade i alla fall vett att inte opponera mig och ifrågasätta. Amira spårade ut på asfalten - vek 90 grader vänster - och fortsatte spåra längs med vägen. En bit längre fram vek hon höger i ytterligare en 90 graders sväng och sedan en till vänster. Därefter några meters spårande och så den väntande leksaken som symboliserade slutet.... Fantastiskt. Amira - 12 månader - som aldrig spårat på asfalt - löste uppgiften galant. Så jävla nöjd med nakenhunden och hjälpen från hundgurun.
Senare under dagen så bjöd hon på ännu en uppvisning. I kraftig blåst löste hon ett grusspår som ledde över en stor plan och vidare upp på en grusväg. Därefter igenom en korsning och ut till nästa väg... HIGH FIVE AMIRA!
Hade även lagt ett litet skogsspår åt Amira och Arek ute i djungeln. Medans det låg och väntade lite så passade Husse på att rasta sina djur. Från ingenstans dök det då upp två hundar som var som hämtade från en tecknad äventyrsfilm. Den ena så sjukt jävla stor och den andra pytteliten. I sällskap kom dom springandes lösa och jag förbannade den ägare som inte kunde hålla mer koll på sina djur. Kollade runt om för att om möljigt upptäcka en mattis eller Husse men icke... Avståndet nu ca 20 meter och jättehunden tittade utforskande på oss. Arek var den som löste stiltjen genom att försöka dra igång lite action. Med ett skall hämtat långt ned från magtrakten så lät det som om han var stor som en isbjörn.... Dom två andra hundarna vände och drog åt andra hållet i god fart.
Kom på den eminenta idén att rädda dom två disneyhundarna från ödet att vandra runt i stora skogen. Satte in Dingon och blind-Arek i bilen. Tog mig mod att gå fram mot hundarnas David och Goliat. Jättehunden blev asglad över sällskap och kom skuttandes i god fart mot Husse. När han var framme vid mig så visade det sig att det inte skillde så där jättemycket i höjd mellan oss. Försökte rädda situationen med att säga sitt och ta fram korven som var ämnad för spårläggningen.... Jättehunden satte sig ned men satte även sin ena tass i bröstkorgen på den som bar korven... Var som att bli träffad av en karatespark från Superman och det var nog bara slumpen och överlevnadsinstinkten som gjorde att jag behöll mig själv i stående läge.... Hunden var inte elak - bara sjukt sugen på korv....
Lyckades fängsla upp hundarna med mina koppel och som en gåva från Gud så bar dom ett märke med ägarens telefonnummer. Efter ett tag kom en glad man i en liten golfbil. Han pratade bara engelska och det gick väl bra tills jag skulle fråga honom om han behövde låna mitt koppel... Vad fan heter koppel på engelska? Har inte kommit på det än....
Han behövde dock inget. Disneyhundarna sprang efter hans golfbil och dom försvann i horisonten. Ett lyckligt slut - precis som det ska vara i en bra film...
Må gott!
Husse
KNEPIG DAG....
Skyddad dressyrdag skulle innebära att Husse inte behövde byta om till uniform utan att han kunde åka direkt till dressyrplatsen för att leka med sina hundar. Hundbefälet tyckte annorlunda eftersom det kunde tänkas bli lite stök i Stora Staden för där skulle Riksdagsfolket installera sig....
Bara för Husse att montera på sig Stålmannenklädseln och dra ut i verkligheten. Den skyddade dressyrdagen torde dock innebära att Husse skulle få träna hund om INGET hände i Stora Staden. Husse fick därför lägga ett par tjänsbarhetsspår åt två hundförare som skulle göra sina prov. Medans jag väntade så hade Husse lagt ut ett spår till unga hönan. Fet-Arek var utlånad till en rookie som var på besök på Hundenheten så hårbollen lekte runt på dressyrplatsen medans Husse och Amira befann sig i stora skogen en bra bit därifrån...
Då ropar polisradion ut att tjuven gjort ett ovälkommet besök i en villa. Han hade blivit upptäckt och körde därefter ett bättre häcklopp över villaområdets staket innan han var spårlöst försvunnen. Eftersom Husse hade skyddad dag så var det andra hundförare som skulle ta alla jobb under dagen. Icke! Inte en jävel svarade och Husse fick typ värsta dåliga samvetet.... Eftersom jag flög runt i spåret med Amria så lät väl svaret lite halvkonstigt i polisradion:
Pust! Eh! Husse är i skogen...Pust! Men kan snart åka fastän jag inte har utryckningen idag. Ska bara...Pust! Stånk! hitta min tjänstehund som är typ utlånad... Pust... Kan åka typ om 10 minuter....
Polisradions röst lät konstigt nog inte det minsta förvånad över det ansträngda och något kryptiska svaret att hundföraren utan hund skulle åka inom 10 minuter... När Husse till slut anlände till tjuvnästet så hade det gått 45 minuter. Arek tog upp ett spår över tomtområdet och vidare upp mot ett bostadsområde. Här såg min tjänstehund något uppgiven ut. Han visade tydligt att han sket i busen eftersom denne var en mil bort ändå. Hårbollen satte sig i stället och gjorde sin nummer två samtidigt som han gnisslade en aluminiumburk mellan tänderna. Han blir kraftigt avbruten i sin mysstund och då av en dam med en tax.
Kvinnan skanderade ut följande fråga: Löper din tik?
Kollade in Fet-Arek där han satt och krämade och så vitt jag kunde se så hade han båda sina kulor kvar mellan benen. Att han typ väger 40 kg och ser ut som en varg gjorde väl inte tveksamheten mindre tyckte i alla fall jag. Ritade och berättade för damen att hanhunden är normaltskapt och har alla rekvisit en handhund ska ha. Hon såg ändock tveksam ut när jag lämnade platsen....
Han bara veva in linan när man önskade hund ånyo. Denna gång långt ut i djungeln och en bra bit ifrån där vi var. Anmälaren som upptäckt tjuven visade sig vara en rätt käck kille. Glad i hågen mötte han upp Husse och berättade vad han sett. Helt plötsligt bad han Husse att inte bli rädd - därefter drog han upp en stor jävla silverfärgad pistol som suttit gömd bak på ryggen... Han meddelade glatt att han för f-n inte kan gripa galan tjuvar utan sin Magnumpuffra. Tog skiten ifrån honom, tömde den på alla skott och lämnade över den till dom andra poliserna som nu kommit till platsen. Det fick bli deras sak att reda ut, men som sagt: Var förberedd på allt!!!!
Arek tog direkt upp ett spår som vek ut i djungeln. GPS én låg i bilen och jag orkade inte vända för att hämta den. Det ångrade jag lite sen kan jag säga. Det visade sig att den jag nu spårade troligen var sjukt van att röra sig i terrängen. Alla gånger hade han en GPS för hur han annars hittade det fattar jag inte...
Spårade runt i skogen i nästan två timmar. Upp för berg, ned för berg, genom tät granskog, över ris, och genom vattenfyllda diken. På vissa ställen visade Arek att den vi följde setat dolt och vilat/gömt sig innan han dragit vidare. När vi spårat i nästan två timmar så började jag se på Arek att han var rätt sliten. Helt plötsligt vänder han sig om - tittar på mig - och lägger sig sedan ned. Nu hade den gamle fått nog... Trots att vi vilat flera gånger under spårningen och så även nu så orkade han aldrig dra igång igen... Tjuven kom undan, men det var ändå ett bra spår av en hund som är så gammal som Arek. Ville inte pressa honom eftersom jag är så rädd om honom....
Sammanfattar ändå dagen med att den faktiskt var rätt knepig. Fysisk träning fick vi så att det räckte i alla fall och inte blev vi skjutna med en Magnumpistol heller. Hade varit intressant att se vilket hål en sån kula gjort i Husses späda kropp. Hade väl sett ut som om jag blivit träffad av kula från en pansarvagn. He! He! He!
Må gott!
Husse
Bara för Husse att montera på sig Stålmannenklädseln och dra ut i verkligheten. Den skyddade dressyrdagen torde dock innebära att Husse skulle få träna hund om INGET hände i Stora Staden. Husse fick därför lägga ett par tjänsbarhetsspår åt två hundförare som skulle göra sina prov. Medans jag väntade så hade Husse lagt ut ett spår till unga hönan. Fet-Arek var utlånad till en rookie som var på besök på Hundenheten så hårbollen lekte runt på dressyrplatsen medans Husse och Amira befann sig i stora skogen en bra bit därifrån...
Då ropar polisradion ut att tjuven gjort ett ovälkommet besök i en villa. Han hade blivit upptäckt och körde därefter ett bättre häcklopp över villaområdets staket innan han var spårlöst försvunnen. Eftersom Husse hade skyddad dag så var det andra hundförare som skulle ta alla jobb under dagen. Icke! Inte en jävel svarade och Husse fick typ värsta dåliga samvetet.... Eftersom jag flög runt i spåret med Amria så lät väl svaret lite halvkonstigt i polisradion:
Pust! Eh! Husse är i skogen...Pust! Men kan snart åka fastän jag inte har utryckningen idag. Ska bara...Pust! Stånk! hitta min tjänstehund som är typ utlånad... Pust... Kan åka typ om 10 minuter....
Polisradions röst lät konstigt nog inte det minsta förvånad över det ansträngda och något kryptiska svaret att hundföraren utan hund skulle åka inom 10 minuter... När Husse till slut anlände till tjuvnästet så hade det gått 45 minuter. Arek tog upp ett spår över tomtområdet och vidare upp mot ett bostadsområde. Här såg min tjänstehund något uppgiven ut. Han visade tydligt att han sket i busen eftersom denne var en mil bort ändå. Hårbollen satte sig i stället och gjorde sin nummer två samtidigt som han gnisslade en aluminiumburk mellan tänderna. Han blir kraftigt avbruten i sin mysstund och då av en dam med en tax.
Kvinnan skanderade ut följande fråga: Löper din tik?
Kollade in Fet-Arek där han satt och krämade och så vitt jag kunde se så hade han båda sina kulor kvar mellan benen. Att han typ väger 40 kg och ser ut som en varg gjorde väl inte tveksamheten mindre tyckte i alla fall jag. Ritade och berättade för damen att hanhunden är normaltskapt och har alla rekvisit en handhund ska ha. Hon såg ändock tveksam ut när jag lämnade platsen....
Han bara veva in linan när man önskade hund ånyo. Denna gång långt ut i djungeln och en bra bit ifrån där vi var. Anmälaren som upptäckt tjuven visade sig vara en rätt käck kille. Glad i hågen mötte han upp Husse och berättade vad han sett. Helt plötsligt bad han Husse att inte bli rädd - därefter drog han upp en stor jävla silverfärgad pistol som suttit gömd bak på ryggen... Han meddelade glatt att han för f-n inte kan gripa galan tjuvar utan sin Magnumpuffra. Tog skiten ifrån honom, tömde den på alla skott och lämnade över den till dom andra poliserna som nu kommit till platsen. Det fick bli deras sak att reda ut, men som sagt: Var förberedd på allt!!!!
Arek tog direkt upp ett spår som vek ut i djungeln. GPS én låg i bilen och jag orkade inte vända för att hämta den. Det ångrade jag lite sen kan jag säga. Det visade sig att den jag nu spårade troligen var sjukt van att röra sig i terrängen. Alla gånger hade han en GPS för hur han annars hittade det fattar jag inte...
Spårade runt i skogen i nästan två timmar. Upp för berg, ned för berg, genom tät granskog, över ris, och genom vattenfyllda diken. På vissa ställen visade Arek att den vi följde setat dolt och vilat/gömt sig innan han dragit vidare. När vi spårat i nästan två timmar så började jag se på Arek att han var rätt sliten. Helt plötsligt vänder han sig om - tittar på mig - och lägger sig sedan ned. Nu hade den gamle fått nog... Trots att vi vilat flera gånger under spårningen och så även nu så orkade han aldrig dra igång igen... Tjuven kom undan, men det var ändå ett bra spår av en hund som är så gammal som Arek. Ville inte pressa honom eftersom jag är så rädd om honom....
Sammanfattar ändå dagen med att den faktiskt var rätt knepig. Fysisk träning fick vi så att det räckte i alla fall och inte blev vi skjutna med en Magnumpistol heller. Hade varit intressant att se vilket hål en sån kula gjort i Husses späda kropp. Hade väl sett ut som om jag blivit träffad av kula från en pansarvagn. He! He! He!
Må gott!
Husse
OJ VAD FIN DEN VA...
Söndag och Husses plan var att äta en god frukust, ta en långpromenad och sedan se lillgrabben spela match. Mattis plan var att åka och shoppa, måla och om möjligt storstäda ett par rum i villan.... Husse vis av all erfarenhet vet att han gör bäst i att sätta på sig målarbyxorna och utföra dom "roliga" uppdrag som mattis hade i sin agenda... Trots alla dagens superroliga uppdrag så hann vi med ett par promenader innan det var dags för grabben att spela match. Planen var att lägga ett skogsspår till hyenan så att hon skulle kunna varva ned lite medans vi kollade första halvlek.
Spåret inte mer än 30 minuter gammalt, men i Amiras värld kan ju allt hända så man vet ju aldrig... Tog ut henne, spände på sele och knäppte fast spårlinan. Hyenan något tveksam i typ en sekund innan propparna fått kontakt med övrig elektronik i det flippriga huvudkontoret. Amira drog iväg med Husse in i skogen och det var väl en jävla tur att jag knutit skorna.... Vi flög fram genom terrängen och Husse skrattade av njutning och glädje när svetten pärlades i pannan och rådjuret bara skenade vidare i spårkärnan. Fram till slutet utan minsta lilla strul och sedan en rolig lek med slangbiten... Vilken glädje det kan skänka en butter gammal hundförare när hunden skenar ut i terrängen i jakt på sin leksak. Tänk när hon förstår att det vi jagar innefattar ära, berömmelse, kamp och belöning i form av kött...
Efter leken lades den hårlösa in i bilen medans Husse gick ut ett kortare spår i skogen igen. Meningen denna gång var att öka liggtiden till 1 timme och på så sätt vänja henne med att alla spår inte är färska. Kollade klart på matchen och när det gått 50 minuter fanns inget tålamod kvar. Var tvungen att ta spåret nu för att se på vilken nivå vi ligger....
Kopplade på Amira spårgrejorna och tog fram henne till den plats där jag gått ut spåret. Detta var en upptrampad stig och redan här hade Dingon koll på vad vi skulle göra. Även denna gång for vi ut i skogen med mycket god fart. Kände en stor glädje när vi sick-sackade mellan vassa stenar, nedfällda träd blandat med härlig mossa. Var så jävla nöjd när linan sträcktes ut i jakten på bytet. Då plötsligt har blixten slagit ned, säkringen gått och hela den hårlösa apparaten bara liksom stannar upp. Ser hur den Belgiska vallhunden ändrar sitt eget rascertifikat och övergår till att bli en pointer....
Amira bara står still och dårstrirrar rakt fram. Ser ingenting vilket gör mig något konfunderad. Prövar med att ropa till henne, därefter racka lite lätt i spårlinan. Dock fortfarande helt paralyserad och då tittandes rakt framför sig... Då ser jag den.
- Ekorren! Oj så fin den var. Mitt i spåret satt den fina ekorren med solen lysandes över sin röd/bruna kropp. Plötsligt får den lilla korren sprutt och far upp i trädet. Där sitter den 1 meter upp i en gren och tittar ut över vad som nyss var en lugn matplats... Amira helt låst varvid jag uppmanar henne att söka spår. Hyenan får då för sig att ekorren dragit iväg längs med marken varvid hon blir helt exalterad.... Herregud! Tog en bra stund innan vi bytt ut dom proppar som gått och kunde spåra iväg i jakt på den lilla leksak som Husse lagt ut som belöning.... Men oj så fin de va!!!
Allt kan ju inte gå perfekt, men va f-n! I morgon är ju en ny dag!
Må gott!
Husse
Spåret inte mer än 30 minuter gammalt, men i Amiras värld kan ju allt hända så man vet ju aldrig... Tog ut henne, spände på sele och knäppte fast spårlinan. Hyenan något tveksam i typ en sekund innan propparna fått kontakt med övrig elektronik i det flippriga huvudkontoret. Amira drog iväg med Husse in i skogen och det var väl en jävla tur att jag knutit skorna.... Vi flög fram genom terrängen och Husse skrattade av njutning och glädje när svetten pärlades i pannan och rådjuret bara skenade vidare i spårkärnan. Fram till slutet utan minsta lilla strul och sedan en rolig lek med slangbiten... Vilken glädje det kan skänka en butter gammal hundförare när hunden skenar ut i terrängen i jakt på sin leksak. Tänk när hon förstår att det vi jagar innefattar ära, berömmelse, kamp och belöning i form av kött...
Efter leken lades den hårlösa in i bilen medans Husse gick ut ett kortare spår i skogen igen. Meningen denna gång var att öka liggtiden till 1 timme och på så sätt vänja henne med att alla spår inte är färska. Kollade klart på matchen och när det gått 50 minuter fanns inget tålamod kvar. Var tvungen att ta spåret nu för att se på vilken nivå vi ligger....
Kopplade på Amira spårgrejorna och tog fram henne till den plats där jag gått ut spåret. Detta var en upptrampad stig och redan här hade Dingon koll på vad vi skulle göra. Även denna gång for vi ut i skogen med mycket god fart. Kände en stor glädje när vi sick-sackade mellan vassa stenar, nedfällda träd blandat med härlig mossa. Var så jävla nöjd när linan sträcktes ut i jakten på bytet. Då plötsligt har blixten slagit ned, säkringen gått och hela den hårlösa apparaten bara liksom stannar upp. Ser hur den Belgiska vallhunden ändrar sitt eget rascertifikat och övergår till att bli en pointer....
Amira bara står still och dårstrirrar rakt fram. Ser ingenting vilket gör mig något konfunderad. Prövar med att ropa till henne, därefter racka lite lätt i spårlinan. Dock fortfarande helt paralyserad och då tittandes rakt framför sig... Då ser jag den.
- Ekorren! Oj så fin den var. Mitt i spåret satt den fina ekorren med solen lysandes över sin röd/bruna kropp. Plötsligt får den lilla korren sprutt och far upp i trädet. Där sitter den 1 meter upp i en gren och tittar ut över vad som nyss var en lugn matplats... Amira helt låst varvid jag uppmanar henne att söka spår. Hyenan får då för sig att ekorren dragit iväg längs med marken varvid hon blir helt exalterad.... Herregud! Tog en bra stund innan vi bytt ut dom proppar som gått och kunde spåra iväg i jakt på den lilla leksak som Husse lagt ut som belöning.... Men oj så fin de va!!!
Allt kan ju inte gå perfekt, men va f-n! I morgon är ju en ny dag!
Må gott!
Husse
STICH....
Älskar hunden!!!! Har haft mången hund på prov och alla har haft sina för och nackdelar, men den här nakna köttätaren slår väl allt. Husse är ju den förste att erkänna att han varit värsta rasisten mot rasen som elakt kallas för IKEA Schäfer. Efter en månad med "damphunden" så är allt omvärderat. Tiken är precis ett år i dag, grattis Amira, men är underbar att leka med....
Det jag var mest orolig för var ju hur spåret med Dingon skulle gå. Dom är ju så jävla snabba, nyfikna och tittiga så att få nosen att falla till backen och undersöka dofter fann jag som ett smått omöjligt uppdrag. Amira har dock visat att här finns stor potential och mattis och jag brukar skratta gott när vi tänker på hur spårningen kommer bli när hon förstår att man kan få bita någon i spårslutet. He! He! He!
Instruktörer och annat hundfolk som känner Husse trodde nog inte att kombinationen ADHD förare kontra Damphund skulle gå så bra eftersom pluspoolerna på batterier brukar stöta ifrån varandra. Men jag tror dom får fel. Amira och Husse kommer bli ett kanonbra team när alla bitar fallit på plats.... Träningen går mycket bra både lydnadsmässigt och spårmässigt. Har inte börjat med skyddsarbete ännu eftersom min filosofi är att jag vill ha en bra lydnadsgrund att stå på innan jag kör igång med grunderna i att äta upp människor. Att hon har allt naturligt i sig råder det dock ingen tvekan om för så mycket har jag sett när vi lekt runt....
Hela södra kommundelen där vi bor har ju kännedom om att vi fått ett lejon utan päls. Skulle gissa att samma antal invånare redan förstått att vissa hundar kan man hälsa på och andra ska man ta en rätt stor omväg runt. Amira hänger ju alltid med på jobbet oxå och även där har hon satt sina avtryck... Bland annat har hon gett ett antal nyfikna barn sömnsvårigheter efter det att dom ville titta på den söta lilla hunden i buren. Amira visade att hon hade kommit lös från sin tvångströja och att hon har lika stora hörntänder som sin kropp när hon kastade sig mot burdörren på polisbilen.... När barnen, med tårarna sprutande, skenade iväg skrikandes så fick man känslan av att dom precis trampat på en av världens farligaste giftormar....
Skrattar mycket åt henne.... Häromnatten när vi jobbade så var Husse ute och fångade in en liten bandit. Hundarna var kvar i bilen och när jag kom tillbaka och hoppade in i bilen så lät där ett klart obehagligt ljud. Det var kolsvart i bilen och det enda man hörde var otäcka morranden... Morrandena lät väääääldiiiigt nära Husses huvud och dom var dova och mycket läskiga. Blev alldeles kall och funderade snabbt på om nån jävel kastat in en flock vargar i bilen medans jag var borta.... Tvingade mig själv att titta bakåt och såg då min egen lilla hyena sittandes i baksätet och morra åt sin Husse. Måste ha kommit åt evakueringsluckan på bilen och på så sätt släppt in Liemannens prao i baksätet.... När jag tände lampan satt hon där bland väskorna och såg ut som seriefiguren Stich. Stora spretiga öron och många vassa tänder som vibrerade av morrande ljud....
När hon sen såg att det var Husse som anlänt in i bilen då blev ju hönan så glad så glad. Vilken parodi!!!!
Våra dagar är ju annars rätt sköna måste jag säga. Mycket träning, fotboll på kvällarna och sedan mys innan det är dags att sova. Arek har ju eget rum och Amira fick en egen del i detta. Mellan 04.00 och 06.00 så började det gnys inifrån rummet och dom trötta medlemmarna i familjen zoo förbannade Dingons lilla urinblåsa.... Efter två veckor av allt för lite sömn så ställde man ju sig frågan huruvida hon hade en pingisboll som blåsa eftersom det fan inte gick att träna upp den till att bli större.... Av en slump fick hon vara ute i huset över en natt. Vi vaknade av att det var någon som snarkade högt och ljudligt och när mattis och Husse klunsat om vem som skulle våga gå upp och kolla hur en uteliggar tagit sig in hos oss så såg vi följande:
Längst ned i sängen låg hyenan med benen spretandes åt alla håll. Snarkandes och sovandes som en Björn som gått i ide låg hon där och njöt. Och som hon sov. Nu var det fan inget gnäll eller liten blåsa som spökade - näe hon sov ju för fan längst i familjen.... Efter det har hon fått vara ute med oss under nätterna och vår nattsömn har blivit betydligt bättre. Och framförallt längre.... Sammanfattning: Mallen lurat oss. Hon hade ingen liten blåsa utan hade bara tråkigt och ville ha sällskap...
Må nu gott!
Det jag var mest orolig för var ju hur spåret med Dingon skulle gå. Dom är ju så jävla snabba, nyfikna och tittiga så att få nosen att falla till backen och undersöka dofter fann jag som ett smått omöjligt uppdrag. Amira har dock visat att här finns stor potential och mattis och jag brukar skratta gott när vi tänker på hur spårningen kommer bli när hon förstår att man kan få bita någon i spårslutet. He! He! He!
Instruktörer och annat hundfolk som känner Husse trodde nog inte att kombinationen ADHD förare kontra Damphund skulle gå så bra eftersom pluspoolerna på batterier brukar stöta ifrån varandra. Men jag tror dom får fel. Amira och Husse kommer bli ett kanonbra team när alla bitar fallit på plats.... Träningen går mycket bra både lydnadsmässigt och spårmässigt. Har inte börjat med skyddsarbete ännu eftersom min filosofi är att jag vill ha en bra lydnadsgrund att stå på innan jag kör igång med grunderna i att äta upp människor. Att hon har allt naturligt i sig råder det dock ingen tvekan om för så mycket har jag sett när vi lekt runt....
Hela södra kommundelen där vi bor har ju kännedom om att vi fått ett lejon utan päls. Skulle gissa att samma antal invånare redan förstått att vissa hundar kan man hälsa på och andra ska man ta en rätt stor omväg runt. Amira hänger ju alltid med på jobbet oxå och även där har hon satt sina avtryck... Bland annat har hon gett ett antal nyfikna barn sömnsvårigheter efter det att dom ville titta på den söta lilla hunden i buren. Amira visade att hon hade kommit lös från sin tvångströja och att hon har lika stora hörntänder som sin kropp när hon kastade sig mot burdörren på polisbilen.... När barnen, med tårarna sprutande, skenade iväg skrikandes så fick man känslan av att dom precis trampat på en av världens farligaste giftormar....
Skrattar mycket åt henne.... Häromnatten när vi jobbade så var Husse ute och fångade in en liten bandit. Hundarna var kvar i bilen och när jag kom tillbaka och hoppade in i bilen så lät där ett klart obehagligt ljud. Det var kolsvart i bilen och det enda man hörde var otäcka morranden... Morrandena lät väääääldiiiigt nära Husses huvud och dom var dova och mycket läskiga. Blev alldeles kall och funderade snabbt på om nån jävel kastat in en flock vargar i bilen medans jag var borta.... Tvingade mig själv att titta bakåt och såg då min egen lilla hyena sittandes i baksätet och morra åt sin Husse. Måste ha kommit åt evakueringsluckan på bilen och på så sätt släppt in Liemannens prao i baksätet.... När jag tände lampan satt hon där bland väskorna och såg ut som seriefiguren Stich. Stora spretiga öron och många vassa tänder som vibrerade av morrande ljud....
När hon sen såg att det var Husse som anlänt in i bilen då blev ju hönan så glad så glad. Vilken parodi!!!!
Våra dagar är ju annars rätt sköna måste jag säga. Mycket träning, fotboll på kvällarna och sedan mys innan det är dags att sova. Arek har ju eget rum och Amira fick en egen del i detta. Mellan 04.00 och 06.00 så började det gnys inifrån rummet och dom trötta medlemmarna i familjen zoo förbannade Dingons lilla urinblåsa.... Efter två veckor av allt för lite sömn så ställde man ju sig frågan huruvida hon hade en pingisboll som blåsa eftersom det fan inte gick att träna upp den till att bli större.... Av en slump fick hon vara ute i huset över en natt. Vi vaknade av att det var någon som snarkade högt och ljudligt och när mattis och Husse klunsat om vem som skulle våga gå upp och kolla hur en uteliggar tagit sig in hos oss så såg vi följande:
Längst ned i sängen låg hyenan med benen spretandes åt alla håll. Snarkandes och sovandes som en Björn som gått i ide låg hon där och njöt. Och som hon sov. Nu var det fan inget gnäll eller liten blåsa som spökade - näe hon sov ju för fan längst i familjen.... Efter det har hon fått vara ute med oss under nätterna och vår nattsömn har blivit betydligt bättre. Och framförallt längre.... Sammanfattning: Mallen lurat oss. Hon hade ingen liten blåsa utan hade bara tråkigt och ville ha sällskap...
Må nu gott!
I BLAND BLIR JAG GALEN...
Då behövs en polisbil till motionspåret söder om Stora Staden. Detta då tre ungdomar kör runt på spåret med en stulen bil. Team Husse, Arek och Dingon svarar direkt trots att vi är en bit därifrån och har varm mat i bilen. Käket får vänta - här är ju världens chans till att få en liten biljakt med avlslutande spårning i stora skogen. Jippie!!!!
Fet-Arek rutinerat burkandes för att hålla balansen bak i buren när Husse torterar sin fina Volvo under rallyförden mot tjuvnästet. Nakenschimpansen något mer orutinerad då hon far runt som om hon torktumlas i en höghastighetstvättmaskin till en större fabrik. Under färden fram så får numera även rookien Amira vara med och lägga upp taktiken tillsammans med Husse och Arek. På grund av sin orutin så har hon ju ingen direkt talan utan hårbollen Arek och Husse bestämmer följande upplägg:
Snabb bilfärd fram mot platsen. Parkera en bit ifrån, ta ut spårvirtuosen Arek och därefter snabb språngmarch i skydd och skyl fram mot motionsspåret. Plan A blir att avvakta i skuggan tills dom glada biltjuvarna har kvaddat sin bil och därefter i glatt samspråk anländer mot Husse till fots. Plan B faller in oerhört snabbt eftersom Husses tålamod är asdåligt. Plan B går ut på att ta rallybilen med blåljus och konfrontera biltjuvarna i spåret och under deras körlektion.
Släcker ned och färdas sakta in på motionsspåret. Möter ett par joggare och trots Amiras försök att ta sig ut och äta upp samtalspartern så framkommer det att man ej sett eller hört något. Detta trots att man sprungit både 6 och 10 kilometersspåret.... KONSTIGT!!! Nog f-n borde dom väl ha hört eller sett tre ynglingar som kör crosscart på motionsspåret va?
Vägrade ge upp ändå. Körde spåren, gick spåren och avslutade med att ånyo gömma mig i skogen. Allt för att få gripa och förnedra ännu en gång.... Efter en och en halv timme gav Husse upp. Gick åter till bilen och kollade in dom svampiga bitarna i bröd som för ett par timmar sedan varit läcker Mc Donaldsmat... Nu var dom iskalla och inte allt för goda när dom slank ned i den bittra och besvikne hundförarens mage...
Åkte sakta mot polisstationen för att sluta detta bittra pass, men hade hela tiden oerhört svårt att glömma biltjuvecaset.... Väl på stationen så bestämde jag mig för att granska den händelserapport som kommit till polisens kännedom i ärendet om biltjuvarna på motionsspåret. Kände hur det började koka i kroppen när jag såg det som stod noterat och framförallt vilka tider som angivits.....
Inringt och inlagt som jobb: 19:46
Texten talade om en bil som for runt på spåret med tre ynglingar i.
Utropat till Husses och övriga polisers bilar: 20:16.
Men va f-n!!! 30 minuters fördröjning från det att jobbet kom in tills det att man ropade ut det till polisbilarna. Dom där jävla biltjuvarna hade ju kunnat köra upp en hel tank bensin innan polisbilarna fått jobbet... Det som retade mig mest var väl inte att man ej ropat ut jobbet utan att man ej meddelat Husse att det gått 30 minuter. Här hade Husse varm god mat i bilen samt att han under resan fram mot objektet kört som en idiot i sin iver att rädda världen. Icke att förglömma den risk man utsätter sig själv och andra för när man kör extra fort..... Inte gjorde det väl saken bättre att man inte ropade ut att jobbet var så gammalt....
Hur ofta ser det ut så här tro? Vill nog inte veta.... Inte så djävla konstigt kanske att man griper så ofta....
I bland blir jag som sagt galen....
Husse
Fet-Arek rutinerat burkandes för att hålla balansen bak i buren när Husse torterar sin fina Volvo under rallyförden mot tjuvnästet. Nakenschimpansen något mer orutinerad då hon far runt som om hon torktumlas i en höghastighetstvättmaskin till en större fabrik. Under färden fram så får numera även rookien Amira vara med och lägga upp taktiken tillsammans med Husse och Arek. På grund av sin orutin så har hon ju ingen direkt talan utan hårbollen Arek och Husse bestämmer följande upplägg:
Snabb bilfärd fram mot platsen. Parkera en bit ifrån, ta ut spårvirtuosen Arek och därefter snabb språngmarch i skydd och skyl fram mot motionsspåret. Plan A blir att avvakta i skuggan tills dom glada biltjuvarna har kvaddat sin bil och därefter i glatt samspråk anländer mot Husse till fots. Plan B faller in oerhört snabbt eftersom Husses tålamod är asdåligt. Plan B går ut på att ta rallybilen med blåljus och konfrontera biltjuvarna i spåret och under deras körlektion.
Släcker ned och färdas sakta in på motionsspåret. Möter ett par joggare och trots Amiras försök att ta sig ut och äta upp samtalspartern så framkommer det att man ej sett eller hört något. Detta trots att man sprungit både 6 och 10 kilometersspåret.... KONSTIGT!!! Nog f-n borde dom väl ha hört eller sett tre ynglingar som kör crosscart på motionsspåret va?
Vägrade ge upp ändå. Körde spåren, gick spåren och avslutade med att ånyo gömma mig i skogen. Allt för att få gripa och förnedra ännu en gång.... Efter en och en halv timme gav Husse upp. Gick åter till bilen och kollade in dom svampiga bitarna i bröd som för ett par timmar sedan varit läcker Mc Donaldsmat... Nu var dom iskalla och inte allt för goda när dom slank ned i den bittra och besvikne hundförarens mage...
Åkte sakta mot polisstationen för att sluta detta bittra pass, men hade hela tiden oerhört svårt att glömma biltjuvecaset.... Väl på stationen så bestämde jag mig för att granska den händelserapport som kommit till polisens kännedom i ärendet om biltjuvarna på motionsspåret. Kände hur det började koka i kroppen när jag såg det som stod noterat och framförallt vilka tider som angivits.....
Inringt och inlagt som jobb: 19:46
Texten talade om en bil som for runt på spåret med tre ynglingar i.
Utropat till Husses och övriga polisers bilar: 20:16.
Men va f-n!!! 30 minuters fördröjning från det att jobbet kom in tills det att man ropade ut det till polisbilarna. Dom där jävla biltjuvarna hade ju kunnat köra upp en hel tank bensin innan polisbilarna fått jobbet... Det som retade mig mest var väl inte att man ej ropat ut jobbet utan att man ej meddelat Husse att det gått 30 minuter. Här hade Husse varm god mat i bilen samt att han under resan fram mot objektet kört som en idiot i sin iver att rädda världen. Icke att förglömma den risk man utsätter sig själv och andra för när man kör extra fort..... Inte gjorde det väl saken bättre att man inte ropade ut att jobbet var så gammalt....
Hur ofta ser det ut så här tro? Vill nog inte veta.... Inte så djävla konstigt kanske att man griper så ofta....
I bland blir jag som sagt galen....
Husse
ATT JAGA BUS...
Husse förnärmad!!!! En kommentar med kränkande innehåll har lagts in på Husses mini-blogg. En läsare antydde att Husse tappat suget för att jaga bus.... Att skriva ett sådant inlägg och antyda att Husse blivit lat är ju som att köra in en lastbil med släp i bröstkorgen på team Husse och Arek. Skämt åsido! Vet inte om jag är på fel ställe, på fel jobb eller vad det är som hänt, men att gripande med hund för Husse minskat är tyvärr sanning. Känns som jag ramlat ned i Grand Canyons djupaste svacka och nu febrilt försöker ta mig upp med fet-Arek klängandes på min rygg.....
Det har inte med vår inställning att göra utan vi kämpar på som bara den. Svarar på alla jobb vi kan, chansar hej vilt och hoppas febrilt att det ska bli något bra hjältejobb som tidningarna kan skriva om men just nu är det väldigt lite jobb för teamet. Arek är fortfarande jättesugen på att jobba och är förutsättningarna bra så visar han fortfarande att han är en sjukt bra polishund. Tror jag haft två riktiga spårjobb under sista månaden och väldigt lite hundjobb över huvudtaget. Varför det är så lite hundjobb kan jag inte svara på, men vi försöker hela tiden kämpa på....
För att ni inte helt ska misstro att vi jobbar så har vi trots att hundjobben uteblivit faktiskt gripit tjuvar på klassiskt vis. Det vill säga på bar gärning eller genom en mindre språngmarsch. Arek har även vid ett par tillfällen anträffat gömt gods under spårning vilket förhoppningsvis kan leda till gripanden genom teknisk undersökning....
Snacka om dåligt försvarstal från Husse va? Kontentan av inlägget är att vi aldrig ger upp vår iver att spåra ifatt banditer...
Må gott!
Husse
Det har inte med vår inställning att göra utan vi kämpar på som bara den. Svarar på alla jobb vi kan, chansar hej vilt och hoppas febrilt att det ska bli något bra hjältejobb som tidningarna kan skriva om men just nu är det väldigt lite jobb för teamet. Arek är fortfarande jättesugen på att jobba och är förutsättningarna bra så visar han fortfarande att han är en sjukt bra polishund. Tror jag haft två riktiga spårjobb under sista månaden och väldigt lite hundjobb över huvudtaget. Varför det är så lite hundjobb kan jag inte svara på, men vi försöker hela tiden kämpa på....
För att ni inte helt ska misstro att vi jobbar så har vi trots att hundjobben uteblivit faktiskt gripit tjuvar på klassiskt vis. Det vill säga på bar gärning eller genom en mindre språngmarsch. Arek har även vid ett par tillfällen anträffat gömt gods under spårning vilket förhoppningsvis kan leda till gripanden genom teknisk undersökning....
Snacka om dåligt försvarstal från Husse va? Kontentan av inlägget är att vi aldrig ger upp vår iver att spåra ifatt banditer...
Må gott!
Husse
AMIRA
Om det nu undgått någon så har ju Husse fått en ny medlem till den redan så knepiga flocken. Den nya medlemmen kan ju inte ha haft det helt lätt eftersom Husse tidigare haft ett antal fördomar mot just denna ras. Har ju redan slagit ut en och annan Schäfer trots att dom faktiskt haft hyfsade egenskaper så att ett djur som liknar en hyena skulle lyckas där SCHÄFRARNA misslyckas fanns ju inte på kartan....
Nakenhund, hyena, dingo, rådjur eller belgisk Vallhund. Kärt barn har ju många namn och Amira har verkligen tagit oss med storm. Hon blir ett år nu i början av oktober, men det känns som om Husse fått ett rätt bra material att jobba med. Hon är helt underbar med alla i familjen zoo (utom katten) och fungerar mycket bra här hemma. Att det är en hund med mycket i sig det har hon redan visat. Vi skrattar gott i familjen när vi lägger oss för att sova. Alla ser en bild framför sig där fet-Arek sover gott medans tjuvarna lever loppan i sin iver att göra inbrott hos familjen zoo. Bilden har en sida två och det är när tjuven tagit sig in och sedan blir slaktad av dingon Amira. Hon har sjukt mycket allvar i sig och nåde den som kommer i hennes väg.
Har aldrig träffat en så tuff hund och trots hennes ålder så har hon väldigt mycket bra egenskaper. Här finns inga svagheter i miljöer, ingen rädsla för någonting utan det är sträckt koppel var hon än ska. Hon är astfuff och ju mer du triggar henne ju argare blir hon och desto mer kampar hon. Så djävla rolig hund!!!! Att lydnaden går jättebra är ju inte tråkigt det heller.....
Har ju fördomar mot rasens spårförmåga och har därför lagt ned otroligt mycket jobb för att lägga en bra grund. Nu sista dagarna så har det verkligen gett resultat och dingon och Husse har flygit fram i spåret. Har ju bara haft henne 4 veckor och hon är bara 12 månader gammal. Hoppas nu att Arek håller sista halvåret så att jag får behålla Amira. Risken är ju att Arek packar ihop och då gäller jag inte få behålla dingon... Man låter ju inte Husse gå i flera månader utan att producera. Så är ju verkligheten i ett företag....
Men om Amiras prognos håller i sig så har jag nog fått en sjukt bra hund. Nåde den som ger sig på lilla Husse när Amira växt in i sin roll som snuthund. Hon kommer att hantera banditer genom att typ äta upp dom...
Håll tummarna!
Husse
Nakenhund, hyena, dingo, rådjur eller belgisk Vallhund. Kärt barn har ju många namn och Amira har verkligen tagit oss med storm. Hon blir ett år nu i början av oktober, men det känns som om Husse fått ett rätt bra material att jobba med. Hon är helt underbar med alla i familjen zoo (utom katten) och fungerar mycket bra här hemma. Att det är en hund med mycket i sig det har hon redan visat. Vi skrattar gott i familjen när vi lägger oss för att sova. Alla ser en bild framför sig där fet-Arek sover gott medans tjuvarna lever loppan i sin iver att göra inbrott hos familjen zoo. Bilden har en sida två och det är när tjuven tagit sig in och sedan blir slaktad av dingon Amira. Hon har sjukt mycket allvar i sig och nåde den som kommer i hennes väg.
Har aldrig träffat en så tuff hund och trots hennes ålder så har hon väldigt mycket bra egenskaper. Här finns inga svagheter i miljöer, ingen rädsla för någonting utan det är sträckt koppel var hon än ska. Hon är astfuff och ju mer du triggar henne ju argare blir hon och desto mer kampar hon. Så djävla rolig hund!!!! Att lydnaden går jättebra är ju inte tråkigt det heller.....
Har ju fördomar mot rasens spårförmåga och har därför lagt ned otroligt mycket jobb för att lägga en bra grund. Nu sista dagarna så har det verkligen gett resultat och dingon och Husse har flygit fram i spåret. Har ju bara haft henne 4 veckor och hon är bara 12 månader gammal. Hoppas nu att Arek håller sista halvåret så att jag får behålla Amira. Risken är ju att Arek packar ihop och då gäller jag inte få behålla dingon... Man låter ju inte Husse gå i flera månader utan att producera. Så är ju verkligheten i ett företag....
Men om Amiras prognos håller i sig så har jag nog fått en sjukt bra hund. Nåde den som ger sig på lilla Husse när Amira växt in i sin roll som snuthund. Hon kommer att hantera banditer genom att typ äta upp dom...
Håll tummarna!
Husse
SKÅDESPELAREN
Dagpasset slut och samtliga hundar har väl fått ungefär vad dom orkar med på dressyrpasset. Stress tillbaka med all polisutrustning och sedan järnet hem för att hinna med lite middag innan fotbollsträningen. Middagarna innan träning brukar sällan innehålla hela tallriksmodellen eller ingå i kostcirkeln på grund av stressen att hinna med både jobb och fritid, men barn gnäller sällan på:
pannkaka
korv med bröd
makaroner och köttbullar
pasta och köttfärssås etc....
När så alla fotbollsproffs i familjen zoo byter om till sina sportiga kläder ja då vaknar även den gamla geten till liv. Arek vankar runt som en osalig ande kring alla som byter om. Är hela tiden i vägen, gnyr och buffar med huvudet mot benen för att verkligen visa att han är där. När så det är dags för finalen - att sätta på sig skorna vid ytterdörren - ja då befinner ha sig först i kön för att komma ut. 40 kg luddigt djur som är livrädd att inte få följa med till fotbollsplanen....
När vi svänger in på sista grusvägen så börjar väl solisten att yla och sjunga bak i sin bur. Att han är klart medveten om var vi nu är på väg råder det ingen som helst tvivel om. När bilen stannat så kräver han att få komma ut först. Detta genom att buffa med sin stora nos mot gallret och då i sin iver att få göra entré på planen.... När man kastar ut fotbollen till honom så finner han äntligen ro....
Sen är den gamle med under hela fotbollsträningen. Han buffar på sin boll, nickar en annan och är allmänt i vägen. Min gode vän Arek har en otrolig förmåga att känna var han är absolut mest i vägen. Säger man åt honom att flytta sig från spel-arenan så gör han det ytterst motvilligt. Tappar man sedan koncentrationen det minsta så är han genast tillbaka mitt på spelplanen....
Valpen leker livet med sin boll. Stör träningarna genom att till och från söka upp en spelare, materialaren eller tränaren för att kampa och leka lite med sin boll. Får skäll för att han är i vägen, försvinner bort en bit med bollen gungandes i sitt gap för att strax efter åter vara tillbaka och störa.....
Under 1 och en halv timmes träning fortgår Getens spektakel där han tar många av skådespelarnas taktiker för att nå framgång i sin iver att få spela boll med dom andra... Bland annat:
Glädjen: Svansviftande och kastandes med sitt huvud i glädje när han gör entré samt när någon orkar leka lite med honom.
Frustandet: När han för 30 gången avvisats från spelplanen uppträder han förnärmat och lämnar (för en kort kort stund) arenan under tydliga frustanden och missnöjesyttranden.
Pauser: Som i alla föreställningar måste man ju ta pauser. Så även Arek. Då smiter han en bit från övrigt pack, buffar en stund med nosen på sin boll och lägger sig sedan på gräset för att ta en paus inför nästa akt.
Hemresan: Här kommer hans skådespelartalanger verkligen fram. När träningen är slut och min gode vän Arek skall försättas i bur igen så tar han en annan skepnad. Från att ha varit pigg, valpig och mycket aktiv så vänder han helt kappan och blir en helt annan hund. Plötsligt ser han myyyyyckeeet gammal ut. Kan knappt gå mot bilen. Blir som lam i vänster sida så att kroppen då av naturliga skäl drar höger - bort från bilen..... När Husse sedan går på vänster sida av bilen mot bakluckan så väljer Arek alltid höger sida. När hårbollen tror att jag tappat kontakten med honom så vänder han direkt bort från bilen och åter mot planen.... Det här är ju ett känt fenomen efter alla år på fotbollsplanen så han kallas ju genast tillbaka. När han så skall hoppa in i den fina Caddyn, som för övrigt är lika låg bak som ett handikappanspassat fordon, så kan han knappt hoppa in för att det är så -"högt". I motsats till när han kom så är ögonen inte längre pigga utan han tittar i stället på mig med riktiga blodhundsögon...... Jävla hund!!!! Allt för att jag ska få dåligt samvete.
Så här är det 4-6 gånger i veckan..... Han är ju en pajas!!!
Må gott!
Husse
pannkaka
korv med bröd
makaroner och köttbullar
pasta och köttfärssås etc....
När så alla fotbollsproffs i familjen zoo byter om till sina sportiga kläder ja då vaknar även den gamla geten till liv. Arek vankar runt som en osalig ande kring alla som byter om. Är hela tiden i vägen, gnyr och buffar med huvudet mot benen för att verkligen visa att han är där. När så det är dags för finalen - att sätta på sig skorna vid ytterdörren - ja då befinner ha sig först i kön för att komma ut. 40 kg luddigt djur som är livrädd att inte få följa med till fotbollsplanen....
När vi svänger in på sista grusvägen så börjar väl solisten att yla och sjunga bak i sin bur. Att han är klart medveten om var vi nu är på väg råder det ingen som helst tvivel om. När bilen stannat så kräver han att få komma ut först. Detta genom att buffa med sin stora nos mot gallret och då i sin iver att få göra entré på planen.... När man kastar ut fotbollen till honom så finner han äntligen ro....
Sen är den gamle med under hela fotbollsträningen. Han buffar på sin boll, nickar en annan och är allmänt i vägen. Min gode vän Arek har en otrolig förmåga att känna var han är absolut mest i vägen. Säger man åt honom att flytta sig från spel-arenan så gör han det ytterst motvilligt. Tappar man sedan koncentrationen det minsta så är han genast tillbaka mitt på spelplanen....
Valpen leker livet med sin boll. Stör träningarna genom att till och från söka upp en spelare, materialaren eller tränaren för att kampa och leka lite med sin boll. Får skäll för att han är i vägen, försvinner bort en bit med bollen gungandes i sitt gap för att strax efter åter vara tillbaka och störa.....
Under 1 och en halv timmes träning fortgår Getens spektakel där han tar många av skådespelarnas taktiker för att nå framgång i sin iver att få spela boll med dom andra... Bland annat:
Glädjen: Svansviftande och kastandes med sitt huvud i glädje när han gör entré samt när någon orkar leka lite med honom.
Frustandet: När han för 30 gången avvisats från spelplanen uppträder han förnärmat och lämnar (för en kort kort stund) arenan under tydliga frustanden och missnöjesyttranden.
Pauser: Som i alla föreställningar måste man ju ta pauser. Så även Arek. Då smiter han en bit från övrigt pack, buffar en stund med nosen på sin boll och lägger sig sedan på gräset för att ta en paus inför nästa akt.
Hemresan: Här kommer hans skådespelartalanger verkligen fram. När träningen är slut och min gode vän Arek skall försättas i bur igen så tar han en annan skepnad. Från att ha varit pigg, valpig och mycket aktiv så vänder han helt kappan och blir en helt annan hund. Plötsligt ser han myyyyyckeeet gammal ut. Kan knappt gå mot bilen. Blir som lam i vänster sida så att kroppen då av naturliga skäl drar höger - bort från bilen..... När Husse sedan går på vänster sida av bilen mot bakluckan så väljer Arek alltid höger sida. När hårbollen tror att jag tappat kontakten med honom så vänder han direkt bort från bilen och åter mot planen.... Det här är ju ett känt fenomen efter alla år på fotbollsplanen så han kallas ju genast tillbaka. När han så skall hoppa in i den fina Caddyn, som för övrigt är lika låg bak som ett handikappanspassat fordon, så kan han knappt hoppa in för att det är så -"högt". I motsats till när han kom så är ögonen inte längre pigga utan han tittar i stället på mig med riktiga blodhundsögon...... Jävla hund!!!! Allt för att jag ska få dåligt samvete.
Så här är det 4-6 gånger i veckan..... Han är ju en pajas!!!
Må gott!
Husse
HEMMA IGEN...
Klockan ringer! 02.45 och regnet öser ned, men det gör ingenting för nu är det bara timmar kvar tills planet mot värmen i Barcelona går. Nakenhunden Amira redan lämnad till uppfödaren och fet-Arek som skall pysslas om av en riktig djurvän märker att något är på gång.... Så djävla trött men är ju ändå tvungen att så att säga "ta tag i dagen" eftersom Husse är den som skall se till att halva laget kommer med planet ned mot träningslägret.
Borstar dom gula tänderna och försöker febrilt tvätta bort smutsränderna i ansiktet. Upptäcker att uppdraget är omöjligt eftersom smutsen visar sig vara repor, ärr och rynkor efter allt för många skiftnätter som tjuvjägare. Granskar den bleka kroppen och skiner upp i ett fånigt flin eftersom Husse nu vet att han bara är ett par dagar ifrån att vara fräsch och brun efter timmarna på fotbollsplanen och poolområdet vid Medelhavet. Med betydligt lättare steg nu fram till checklistan för resan och då för en sista kontroll innan avresan.
Pass - klart.
Pengar - klart.
Solglasögon - klart.
Badbrallor - klart.
Solskyddsfaktor - klart.
T-shirts - klart.
Träningskläder - klart.
Packat och klart gled nu Husse ut i monsunregnet för att hämta upp 9 lika förhoppningsfulla ungdomar för vidare resa mot flygplatsen. Under hela djävla resan spöregnade det. Vid långtidsparkeringen flinade Husse förnöjt när han trots ösregnet lämnade regnjackan kvar i bilen. Småspringandes mot bussen mot utrikesterminalen och då endast i mycket tunn klädsel....
Welcome to Barcelona! Äntligen framme vid det resmål som fotbollslaget kämpat för i flera år. Mulet, men ändå dryga 20 grader i luften. Hotellområdet visade sig vara mycket fint och rummet vi försetts med var mer än godkända. Inte så konstigt kanske då vi under vanliga fotbollsresor sover på madrasser i skolsalar... Fotbollsplanerna alldeles intill hotellet och dom var ju grymt fina och inbjudande. Första tränignspasset var precis som förväntat. 25 grader och tidvis helt molnfritt. Svetten lackade på den beniga kropp som Gud försett Husse med. Efter träningspass och skön dusch så var det nästan dags att sova... Trött, men mycket nöjd sjönk Husse ned i den sköna sängen utan att ens tänka en tanke på hur Amira och fet-Arek hade det hemma i Stora Staden...
Morgonstund har guld i mun! Husse skuttade upp ur sängen - beredd med solkrämen - samt nynnandes på en liten trudilutt öppnade jag uteplatsens gardin för att mottaga den värme som jag nu visste skulle slå emot det fåriga ansiktet.... Men va f-n! Det regnar ju....
Och som det regnade... 3 av fem dagar regnade bort på Husses fina träningsläger/semester. Maten var inte som Husse förväntat sig och att bada var f-n inte att tänka på... Resan har gått på 150 000 spänn och det minsta som kartlagts i planeringen var ju vädret... Tog för givet att det största risken gällande vädret var att bränna huden av den varma solen, men ack så fel man kan ha...
Plötsligt kändes min packning väldigt tunn! Regnjackan kvar på Arlanda Airports långtidsparkering. Samtliga långbyxor kvar söder om Stora Staden och då i Husses hem. AAAAHHHHHH!!! Hur kan det gå så fel??? Trots det dassiga vädret så var samtliga fotbollskillar ändå sjukt nöjda med resa, resmål och träningar så totalt sett var det väl bra.... Men att Husse stått hos grannarna och hånat dom med att han inom mycket snar framtid skulle till Medelhaaaaveeet och bli brun - det fick han ju kraftigt äta upp när han blek som en tops gjorde entré 5 dagar efter det att han lämnat kalla Sverige...
Blir gråtfärdig bara jag tänker på det....
Nåja! Som jag brukar säga. I morgon är en ny dag.... Amira och Arek blev i alla fall sjukt glada över att se sin Husse. Dagen efter hemkomsten så var träningen åter igång och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med det nya lilla rådjuret. Hon gör stora framsteg och jag känner hopp om att allt ska gå vägen....
Må nu gott!
Husse
Borstar dom gula tänderna och försöker febrilt tvätta bort smutsränderna i ansiktet. Upptäcker att uppdraget är omöjligt eftersom smutsen visar sig vara repor, ärr och rynkor efter allt för många skiftnätter som tjuvjägare. Granskar den bleka kroppen och skiner upp i ett fånigt flin eftersom Husse nu vet att han bara är ett par dagar ifrån att vara fräsch och brun efter timmarna på fotbollsplanen och poolområdet vid Medelhavet. Med betydligt lättare steg nu fram till checklistan för resan och då för en sista kontroll innan avresan.
Pass - klart.
Pengar - klart.
Solglasögon - klart.
Badbrallor - klart.
Solskyddsfaktor - klart.
T-shirts - klart.
Träningskläder - klart.
Packat och klart gled nu Husse ut i monsunregnet för att hämta upp 9 lika förhoppningsfulla ungdomar för vidare resa mot flygplatsen. Under hela djävla resan spöregnade det. Vid långtidsparkeringen flinade Husse förnöjt när han trots ösregnet lämnade regnjackan kvar i bilen. Småspringandes mot bussen mot utrikesterminalen och då endast i mycket tunn klädsel....
Welcome to Barcelona! Äntligen framme vid det resmål som fotbollslaget kämpat för i flera år. Mulet, men ändå dryga 20 grader i luften. Hotellområdet visade sig vara mycket fint och rummet vi försetts med var mer än godkända. Inte så konstigt kanske då vi under vanliga fotbollsresor sover på madrasser i skolsalar... Fotbollsplanerna alldeles intill hotellet och dom var ju grymt fina och inbjudande. Första tränignspasset var precis som förväntat. 25 grader och tidvis helt molnfritt. Svetten lackade på den beniga kropp som Gud försett Husse med. Efter träningspass och skön dusch så var det nästan dags att sova... Trött, men mycket nöjd sjönk Husse ned i den sköna sängen utan att ens tänka en tanke på hur Amira och fet-Arek hade det hemma i Stora Staden...
Morgonstund har guld i mun! Husse skuttade upp ur sängen - beredd med solkrämen - samt nynnandes på en liten trudilutt öppnade jag uteplatsens gardin för att mottaga den värme som jag nu visste skulle slå emot det fåriga ansiktet.... Men va f-n! Det regnar ju....
Och som det regnade... 3 av fem dagar regnade bort på Husses fina träningsläger/semester. Maten var inte som Husse förväntat sig och att bada var f-n inte att tänka på... Resan har gått på 150 000 spänn och det minsta som kartlagts i planeringen var ju vädret... Tog för givet att det största risken gällande vädret var att bränna huden av den varma solen, men ack så fel man kan ha...
Plötsligt kändes min packning väldigt tunn! Regnjackan kvar på Arlanda Airports långtidsparkering. Samtliga långbyxor kvar söder om Stora Staden och då i Husses hem. AAAAHHHHHH!!! Hur kan det gå så fel??? Trots det dassiga vädret så var samtliga fotbollskillar ändå sjukt nöjda med resa, resmål och träningar så totalt sett var det väl bra.... Men att Husse stått hos grannarna och hånat dom med att han inom mycket snar framtid skulle till Medelhaaaaveeet och bli brun - det fick han ju kraftigt äta upp när han blek som en tops gjorde entré 5 dagar efter det att han lämnat kalla Sverige...
Blir gråtfärdig bara jag tänker på det....
Nåja! Som jag brukar säga. I morgon är en ny dag.... Amira och Arek blev i alla fall sjukt glada över att se sin Husse. Dagen efter hemkomsten så var träningen åter igång och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med det nya lilla rådjuret. Hon gör stora framsteg och jag känner hopp om att allt ska gå vägen....
Må nu gott!
Husse
SKA BLI SÅ SKÖNT...
Kl 03.00 stiger roboten ut ur det ägg där han laddar sina batterier under den period vanliga människor kallar för natt. Ja så skulle det kunna vara, men för en gång skull så kommer inte den trötta Husse att pusta, stöna och frusta över det faktum att han måste kliva upp INNAN han kroppen själv beslutat sig för att vakna...
Näe! När klockan ringer så kommer Husse vara snabbare uppe ur sängen än vad den nya Hyenan är när hon observerar en katt på flykt. Det är dags för Husse att dra mot flygplatsen med sin lilla resväska och solskyddsfaktor för nu har dagen för Barcelonaresan infunnit sig. Enligt väderkartan handlar det om sol och 25 graders värme. Här ingår träning, utflykter, bad och möjligheten att äta god mat utan att behöva diska efter sig. SKA BLI SÅ DJÄVLA SKÖNT!
Känner faktiskt att jag behöver lite rehab efter det kaos som infunnit sig sista tiden. Har känt en viss frustration eftersom:
Vädret inte tilltalat mig!
Arek börjar bli gammal!
Alldeles för lite hundjobb!
Husse ständigt skadad!
Tonårssonen ärvt samma anlag!
Polisbilarna går för sakta!
- ja listan kan göras oändlig och om det inte hade varit för att rådjuret anlänt till familjen zoo så hade frustrationen nog gjort att Husse exploderat... Men det finns faktiskt något som kan få Husse att brisera en vacker dag. Något som gör att Husse får amfetaminspända kinder under försöken att hålla igen med den information han egentligen önskar ge i form av direkt feed-back. SVAMP-PLOCKARNA!
INGRESS I HISTORIEN OM SVAMPFOLKET
Att lägga spår! En konst ack så viktig om rollen som tjuvjägare skall fungera mellan hund och förare. Inlärningen mycket viktig för att undvika felbeteenden samt för att spara tid som så väl behövs till andra moment. Att tänka på är att spåret har:
Rätt längd
Utformning
Rätt belöningssystem
Rätt riktning i förhållande till vind
Rätt liggtid
Som hundförare måste du även tänka på:
Att lära in rätt signal
Ha rätt längd på linan och att kunna "spela" med linan under spårning
Inte styra hunden
Variera spår, liggtid, längd, underlag m.m m.m
Det är en hel vetenskap att få det att fungera och förberedelserna och genomförande blir ofta tidskrävande för att verkligen få det rätt. Eftersom jag nu har ny ras (vill inte kalla det hund än) så blir ju inlärningen väldigt viktig, men också väldigt rolig. Om det inte vore för dom jävla svamplockarna. Dom dyker väl ta mig fan upp överallt och när som helst och dom har väl en otrolig förmåga att kunna haverera ett spår. Att då sedan lyckas hålla humöret när dom står där mitt framför en är väl den största utmaningen i sig....
Exempel på deras expertkunspaper i att förstöra hundträning:
1 Husse lagt ett kort spår i djupa skogen med syftet att få hyenan att spåra med lite längre liggtid. Lät spåret ligga en timme och anlände sedan till den plats där ingen vanlig människa ens borde hitta till. Hyenan sjukt intensiv i sitt spårande vilket gjorde Husse något konfunderad. Dock inte länge. Efter första kullen gör hyenan ett ryck och jag hör ett avgrundsmorr. Då Husse lämnar markområdet med sin blick ser han att hyenan tar sats för att bita en kärring som står mitt i vårat spår. Lyckas hala in nakenhunden och suckar mycket tungt och ljudligt för att visa mitt missnöje. Vet ju att den förbannade allemansrätten gäller alla varvid jag tvingar mig själv att inte verbalt ofreda den som förstört mina förberedelser.... Kärringen lika glad för det. Meddelar glatt att hon kommit lite vilse och att hennes tanke inte alls var att befinna sig just där.... Med stela steg lämnar Husse platsen och då hållandes en hand hårt över sin egen mun. Allt för att slippa en anmälan på sig om olaga hot mot svamplockare....
2 Husse listig. Åker långt ut på landet och väljer ut ett stort fält. Lägger ett längre spår med goda korvbitar här och där. Flinar förnöjt när jag tänker på hur glad den nya polishunden skall bli är hon finner njam-njam i spåret och sedan en rolig leksak i slutet. Skyndar mig tillbaka mot bilen och då med syftet att ta spåret ganska snabbt. Från håll hör jag röster, men ser inte en jävel. Började tro att säkringarna gått och att Husse hörde fantasiröster som inte fanns. Fel igen! Helt plötsligt - och från ingenstans - dök det upp en hel jävla familj med en hund. Med svampkorgen i högsta hugg lämnade man skogen, gick ut över fältet och rakt över mitt jävla spår... Var så långt bort att jag inte kunde ropa åt dom att stanna, men inte tillräckligt långt borta för att INTE se hur deras jävla hund åt upp mina korvbitar i spåret... AAAAAHHHH!!! Ville springa dit och brotta ned hela familjen. Tvinga dom att be om förlåtelse trots att dom inte gjort något fel. Började småspringa, men hälsporren tyckte något annorlunda... Lagom till att jag haltat till spårupptaget så var ju svampfamiljen lååååångt borta.... Fuck!
3 Drog hem till villaområdet för där visste jag att det finns en liten äng mellan två huslängor. La ett fint litet korvspår med roligt slut och sprang sen hem dom 100 metrarna för att hämta min lilla polishund. Påbörjar spåret efter en liggtid på ca 5 minuter. Allt för att ingen skulle kunna förstöra även detta. Amira tog upp spåret bra och höll fin fart första raksträckan. När vi rundade hörnet på buskarna så trodde jag inte mina ögon.... På dom få minutrar jag varit borta så hade tanten med dom 3 dvärgcollierna anlänt till samma äng. Här lekte dom kortbenta hårbollarna glatt samtidigt som dom åt korvbitar.... Nu var sammanbrottet nära! Kärringen fattade galoppen - frågade om jag hade lagt ett spår där och skenade väl sedan iväg i motsatt riktning....
Trodde jag skulle bli galen!!!! Men som jag alltid brukar säga. I morgon är en ny dag och då drar jag till SPANIEN!
Må gott!
Husse
Näe! När klockan ringer så kommer Husse vara snabbare uppe ur sängen än vad den nya Hyenan är när hon observerar en katt på flykt. Det är dags för Husse att dra mot flygplatsen med sin lilla resväska och solskyddsfaktor för nu har dagen för Barcelonaresan infunnit sig. Enligt väderkartan handlar det om sol och 25 graders värme. Här ingår träning, utflykter, bad och möjligheten att äta god mat utan att behöva diska efter sig. SKA BLI SÅ DJÄVLA SKÖNT!
Känner faktiskt att jag behöver lite rehab efter det kaos som infunnit sig sista tiden. Har känt en viss frustration eftersom:
Vädret inte tilltalat mig!
Arek börjar bli gammal!
Alldeles för lite hundjobb!
Husse ständigt skadad!
Tonårssonen ärvt samma anlag!
Polisbilarna går för sakta!
- ja listan kan göras oändlig och om det inte hade varit för att rådjuret anlänt till familjen zoo så hade frustrationen nog gjort att Husse exploderat... Men det finns faktiskt något som kan få Husse att brisera en vacker dag. Något som gör att Husse får amfetaminspända kinder under försöken att hålla igen med den information han egentligen önskar ge i form av direkt feed-back. SVAMP-PLOCKARNA!
INGRESS I HISTORIEN OM SVAMPFOLKET
Att lägga spår! En konst ack så viktig om rollen som tjuvjägare skall fungera mellan hund och förare. Inlärningen mycket viktig för att undvika felbeteenden samt för att spara tid som så väl behövs till andra moment. Att tänka på är att spåret har:
Rätt längd
Utformning
Rätt belöningssystem
Rätt riktning i förhållande till vind
Rätt liggtid
Som hundförare måste du även tänka på:
Att lära in rätt signal
Ha rätt längd på linan och att kunna "spela" med linan under spårning
Inte styra hunden
Variera spår, liggtid, längd, underlag m.m m.m
Det är en hel vetenskap att få det att fungera och förberedelserna och genomförande blir ofta tidskrävande för att verkligen få det rätt. Eftersom jag nu har ny ras (vill inte kalla det hund än) så blir ju inlärningen väldigt viktig, men också väldigt rolig. Om det inte vore för dom jävla svamplockarna. Dom dyker väl ta mig fan upp överallt och när som helst och dom har väl en otrolig förmåga att kunna haverera ett spår. Att då sedan lyckas hålla humöret när dom står där mitt framför en är väl den största utmaningen i sig....
Exempel på deras expertkunspaper i att förstöra hundträning:
1 Husse lagt ett kort spår i djupa skogen med syftet att få hyenan att spåra med lite längre liggtid. Lät spåret ligga en timme och anlände sedan till den plats där ingen vanlig människa ens borde hitta till. Hyenan sjukt intensiv i sitt spårande vilket gjorde Husse något konfunderad. Dock inte länge. Efter första kullen gör hyenan ett ryck och jag hör ett avgrundsmorr. Då Husse lämnar markområdet med sin blick ser han att hyenan tar sats för att bita en kärring som står mitt i vårat spår. Lyckas hala in nakenhunden och suckar mycket tungt och ljudligt för att visa mitt missnöje. Vet ju att den förbannade allemansrätten gäller alla varvid jag tvingar mig själv att inte verbalt ofreda den som förstört mina förberedelser.... Kärringen lika glad för det. Meddelar glatt att hon kommit lite vilse och att hennes tanke inte alls var att befinna sig just där.... Med stela steg lämnar Husse platsen och då hållandes en hand hårt över sin egen mun. Allt för att slippa en anmälan på sig om olaga hot mot svamplockare....
2 Husse listig. Åker långt ut på landet och väljer ut ett stort fält. Lägger ett längre spår med goda korvbitar här och där. Flinar förnöjt när jag tänker på hur glad den nya polishunden skall bli är hon finner njam-njam i spåret och sedan en rolig leksak i slutet. Skyndar mig tillbaka mot bilen och då med syftet att ta spåret ganska snabbt. Från håll hör jag röster, men ser inte en jävel. Började tro att säkringarna gått och att Husse hörde fantasiröster som inte fanns. Fel igen! Helt plötsligt - och från ingenstans - dök det upp en hel jävla familj med en hund. Med svampkorgen i högsta hugg lämnade man skogen, gick ut över fältet och rakt över mitt jävla spår... Var så långt bort att jag inte kunde ropa åt dom att stanna, men inte tillräckligt långt borta för att INTE se hur deras jävla hund åt upp mina korvbitar i spåret... AAAAAHHHH!!! Ville springa dit och brotta ned hela familjen. Tvinga dom att be om förlåtelse trots att dom inte gjort något fel. Började småspringa, men hälsporren tyckte något annorlunda... Lagom till att jag haltat till spårupptaget så var ju svampfamiljen lååååångt borta.... Fuck!
3 Drog hem till villaområdet för där visste jag att det finns en liten äng mellan två huslängor. La ett fint litet korvspår med roligt slut och sprang sen hem dom 100 metrarna för att hämta min lilla polishund. Påbörjar spåret efter en liggtid på ca 5 minuter. Allt för att ingen skulle kunna förstöra även detta. Amira tog upp spåret bra och höll fin fart första raksträckan. När vi rundade hörnet på buskarna så trodde jag inte mina ögon.... På dom få minutrar jag varit borta så hade tanten med dom 3 dvärgcollierna anlänt till samma äng. Här lekte dom kortbenta hårbollarna glatt samtidigt som dom åt korvbitar.... Nu var sammanbrottet nära! Kärringen fattade galoppen - frågade om jag hade lagt ett spår där och skenade väl sedan iväg i motsatt riktning....
Trodde jag skulle bli galen!!!! Men som jag alltid brukar säga. I morgon är en ny dag och då drar jag till SPANIEN!
Må gott!
Husse
EN ALVEDON TACK!
Hos familjen zoo är det sällan lugnt och stilla. Inget ont i detta eftersom vi i denna kull har rätt svårt att sitta still, virka eller se danskampen på TV. Just nu är det dock lite väääääl körigt eftersom vi arrangerar en Barcelonaresa för 25 personer, är aktiva i två fotbollslag samt är familjehem åt ett åldrigt lejon, en Dingo samt en jamare som är som hämtad ur en skämtfilm....
Här verkar f-n ingen dra åt samma håll heller. Samarbete existerar inte mellan dom avarter som ingår i djurriket. Ska väl inte klaga allt för mycket eftersom det alltid finns dom som har det värre. I går blev det väl dock liiiite mycket eftersom både Husse och hans avkomma tonåringen - skulle spela match. Husse har, trots sin enorma fysiska status, haft problem med en hälsporre. Om någon utav er haft känningar just på denna punkt så vet ni att man faktiskt inte är så jävla kaxig och att graciös löpning inte direkt står på aktuell agenda... Ändock lurade Husse tränaren och klädde på sig sin fotbollsutrustning och gjorde sig klar för avspark... En minut senare klev Husse in i sin otroligt mogna karaktär - även kallad för bortskämd unge - och blev 5 år. Detta då tränaren meddelade att superstaren Husse skulle vara avbytare.
Behöver inte berätta hur jag uppförde mig, men det ingår inte i epitetet mognad....
I halvtid orkade inte tränaren ha Husse på bänken eftersom stämningen där var lika omogen som i sandlådan på ett dagis. Husse ämnade ta över arenan med sina dribblingskonster, men i stället såg det ut som man släppt ut en enbent, halt gammal gubbe bland alla tonåringar. Förbannade hälsporre!!
Då tyckte sonen att det var dags att spetsa till kalendern lite och lägga till ytterligare punkter i den redan späckade agendan. Detta då han föll ihop som ett nedskjutet rådjur, skrikandes ut sin smärta. Det späda aset tog all uppmärksamhet från Husses smärta trots att han bara hade pajat menisken... I dag står operation på programmet för tonåringen och Barcelonaresan är klart i fara för honom och hans fader.... Vilken kväll. Först avbytare, sen ingen som bryr sig om Husses stakars häl bara för att den söta tonåringens knä sett sina bästa dagar. orättvist!!!!
När vi vaknade i morse så hade en film över vraken legat i topp på You Tube under många månader. Mattis med dubbel hälsporre som haltar ut med två fyrbenta animaler. Tonårsgrabben hög som en pundare på all smärtlindring stapplandes på kryckor mot toaletten för morgonens tömning. Lillgrabben med två ICA påsar under ögonlocken efter allt för lite sömn samt vraket Husse som knappt kunde stödja på sin häl.... Vilket gäng! Här kunde apoteken hittat fyra snygga individer för en bra reklamfilm...
Efter frukost så ser man projektilen Jamaren fara ut ur huset för att undvika att bli frukost åt Dingon Amira. Jamaren upptäcker att det regnar ute, gör ett lappkast och vänder in igen. Verkar ha bestämt sig, trots faran för sitt liv, att bajsa i inomhuslådan i stället för att bli blöt i rumpan ute... Upptäcker kattens enorma samling genom att näshåren viker sig inåt av den fruktansvärda doften. Vänder ut för att få friskluft och ser att blommorna i stort sett dött efter kattens analsäckstömning....
Allt är ju inte mörker dock. Amira har fått miljöträna lite i samband med ett inbrott. Smala vinglande trappor, lastgator och mörka prång stod på programmet. Tog ut henne för att vänja henne med dom tuffa miljöerna, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Amira skenade iväg mot byggnaden, hoppade upp för en 150 cm lastgata utan att tveka och galopperade sedan upp och ned i dom smala trapporna. Jag var inte beredd ens på det första hoppet vilket gjorde att jag drogs efter i kopplet som en jockey som fallit av och fastnat i hästens stigbyglar. Hon är ju för f-n hämningslös....
Nu ska jag peta i mig en Voltaren, köra upp grabben till operation och sedan med lite tur halta ut och lägga ett par spår till Amira bakom sjukhuset. High-five!
Husse
Här verkar f-n ingen dra åt samma håll heller. Samarbete existerar inte mellan dom avarter som ingår i djurriket. Ska väl inte klaga allt för mycket eftersom det alltid finns dom som har det värre. I går blev det väl dock liiiite mycket eftersom både Husse och hans avkomma tonåringen - skulle spela match. Husse har, trots sin enorma fysiska status, haft problem med en hälsporre. Om någon utav er haft känningar just på denna punkt så vet ni att man faktiskt inte är så jävla kaxig och att graciös löpning inte direkt står på aktuell agenda... Ändock lurade Husse tränaren och klädde på sig sin fotbollsutrustning och gjorde sig klar för avspark... En minut senare klev Husse in i sin otroligt mogna karaktär - även kallad för bortskämd unge - och blev 5 år. Detta då tränaren meddelade att superstaren Husse skulle vara avbytare.
Behöver inte berätta hur jag uppförde mig, men det ingår inte i epitetet mognad....
I halvtid orkade inte tränaren ha Husse på bänken eftersom stämningen där var lika omogen som i sandlådan på ett dagis. Husse ämnade ta över arenan med sina dribblingskonster, men i stället såg det ut som man släppt ut en enbent, halt gammal gubbe bland alla tonåringar. Förbannade hälsporre!!
Då tyckte sonen att det var dags att spetsa till kalendern lite och lägga till ytterligare punkter i den redan späckade agendan. Detta då han föll ihop som ett nedskjutet rådjur, skrikandes ut sin smärta. Det späda aset tog all uppmärksamhet från Husses smärta trots att han bara hade pajat menisken... I dag står operation på programmet för tonåringen och Barcelonaresan är klart i fara för honom och hans fader.... Vilken kväll. Först avbytare, sen ingen som bryr sig om Husses stakars häl bara för att den söta tonåringens knä sett sina bästa dagar. orättvist!!!!
När vi vaknade i morse så hade en film över vraken legat i topp på You Tube under många månader. Mattis med dubbel hälsporre som haltar ut med två fyrbenta animaler. Tonårsgrabben hög som en pundare på all smärtlindring stapplandes på kryckor mot toaletten för morgonens tömning. Lillgrabben med två ICA påsar under ögonlocken efter allt för lite sömn samt vraket Husse som knappt kunde stödja på sin häl.... Vilket gäng! Här kunde apoteken hittat fyra snygga individer för en bra reklamfilm...
Efter frukost så ser man projektilen Jamaren fara ut ur huset för att undvika att bli frukost åt Dingon Amira. Jamaren upptäcker att det regnar ute, gör ett lappkast och vänder in igen. Verkar ha bestämt sig, trots faran för sitt liv, att bajsa i inomhuslådan i stället för att bli blöt i rumpan ute... Upptäcker kattens enorma samling genom att näshåren viker sig inåt av den fruktansvärda doften. Vänder ut för att få friskluft och ser att blommorna i stort sett dött efter kattens analsäckstömning....
Allt är ju inte mörker dock. Amira har fått miljöträna lite i samband med ett inbrott. Smala vinglande trappor, lastgator och mörka prång stod på programmet. Tog ut henne för att vänja henne med dom tuffa miljöerna, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Amira skenade iväg mot byggnaden, hoppade upp för en 150 cm lastgata utan att tveka och galopperade sedan upp och ned i dom smala trapporna. Jag var inte beredd ens på det första hoppet vilket gjorde att jag drogs efter i kopplet som en jockey som fallit av och fastnat i hästens stigbyglar. Hon är ju för f-n hämningslös....
Nu ska jag peta i mig en Voltaren, köra upp grabben till operation och sedan med lite tur halta ut och lägga ett par spår till Amira bakom sjukhuset. High-five!
Husse
RÖTT KORT!!!
Boktavskombinationen ADHD har fått en ny innebörd. Sen Amira anlände för ganska prick 2 veckor sedan så vill jag påstå att min fritid har begränsats kraftigt. För det fåtal som fortfarande följer den tragiska jakten på Husses nya tjänstehund har väl även märkt att inläggen från skribenten minskat kraftigt under denna period...
Anledningen är rätt enkel vill jag påstå. Amira tar all min fritid och dom gånger hon hittar annat att fördriva tiden med, typ jaga jamaren, brottas med barnen, äta ostbågar och sno mackor, så måste jag återställa allt hon flyttat om i sin iver att vara med på allt.... Dagarna är ändå grymt trevliga och jag vill påstå att vi håller på att bilda ett litet team. Fet-Arek godkänner inkräktaren och jag är rätt säker på att det har att göra med att han inte fattar att hon hör till hundsläktet. Arek blev ju inte förvånad när vi drog hem kanariefågeln, kaninjäveln eller dom ryska minimössen. Varför skulle han då reflektera över att vi tagit hand om ett rådjurskid?
Att leva med en Dingo (mattis arbetskamrater är övrtygade) är ju på något sätt som att åka sportbil utan bromsar. Det gäller att vara med hela tiden för så fort du vänder ögonlocken inåt så saknas hundjäveln direkt. Gatans katter går endast ut på natten, grannens små prinsessor har jag inte sett sen jag förevisade Alien Amira och områdets småhundar är knäpptysta och bärs under tanternas kappor när dom i nödfall måste passera förbi Husses residens...
Träningsmässigt så går det riktigt bra. Lydnaden börjar sitta riktigt fint, allmänlydnaden likaså, bita/släppa går kanon och spåret ser helt okay ut tycker jag. Oroar mig dock väldigt för hennes stora viltintresse samt enorma nyfikenhet i övrigt så spårträningen kommer verkligen bli en utmaning. Vi har dock sjukt kul och dagarna flyger iväg... Snart tar vi en paus från varandra då Husse drar till Barcelona för en veckas träningsläger och solbadande....
Gillar nakenhunden rejält och får inte glömma att hon bara är 11 månader. Det jag sett den korta tid jag haft henne är att hon är grymt tuff, har bra kamp och är fett trög... He! He! Vi har riktigt kul, men som sagt: Jag måste passa henne hela tiden. Amira har anpassat sig bra till livet som fotbollsnörd oxå. Hon har skött sig galant under fotbollsträningarna där hon lekt och varit så där lagom olydig. Tills idag.... Husse släppte koncentrationen för några sekunder och vips så hade köttätaren provsmakat en av spelarna. Den späda 12 åringen gjorde misstaget att springa förbi hyenan och då var det kört. Ett morr, ett bett, ett skrik och så där lagom mycket blod... Amira fick rött kort och blev utvisad tilll bilen... Varje gång jag tittar på det aggressiva rådjuret ser jag även en bild där jag sitter på polisens internutredningar och förklarar varför just min hund ätit upp ett ben eller en arm... Svettas redan!!!!
Jobbmässigt har det varit katastrof däremot. Inte ett jävla vettigt hundjobb. Inte enligt Arek i alla fall. Bland annat var vi på inbrott ute på landet. Arek pigg och alert sökandes ett spår att följa upp. När han inte fick napp direkt deppade han ihop och hoppade in i bilen med spårlina och allt. Försökte förklara för honom att vi hade en yta till att söka av, men det sket han väl fullständigt i... Slutade med att jag fick ta spjärn med foten på kofångaren och dra ut den envisa jäveln i halsringen..... Försökte ändå hålla humöret när vi gick bortåt. Förklarade för honom att vi hade lite lite kvar att göra medans vi gick i det kolsvarta mörkret. Hann inte säga meningen klart innan marken var borta under fötterna. Föll som en fyllerist rakt ned i en stor jävla grop. Hann gå igenom hela mitt liv medans jag föll och kan bara tacka den lyckliga stjärnan att det inte fanns något hårt i botten utan endast grus och vatten.... Förbannade mitt yrkesval samt den förbannade hårbollen som inte varnat mig. Själv gick han fint vid sidan om avgrundshålet medans hans Husse klev rakt ut i tomrummet och försvann. Ger mig f-n på att han flinade när han hörde mitt förtvivlade skrik under resan mot botten....
Papparollen går väl sådär även den. Fick häromdagen höra att jag misskött mig i samband med en mindre form av tävling. Äldsta grabben meddelade att han fortfarande mindes hur hans pappa uppträtt mycket osportsligt under en fångarna på fortet tävling. Grabbarna talade om att dom var 5 och 7 år när deras pappa fått frispel i en "cell" på grund av att han var missnöjd med sina deltagare... Jag är verkligen usel...
Må gott!
Husse
Anledningen är rätt enkel vill jag påstå. Amira tar all min fritid och dom gånger hon hittar annat att fördriva tiden med, typ jaga jamaren, brottas med barnen, äta ostbågar och sno mackor, så måste jag återställa allt hon flyttat om i sin iver att vara med på allt.... Dagarna är ändå grymt trevliga och jag vill påstå att vi håller på att bilda ett litet team. Fet-Arek godkänner inkräktaren och jag är rätt säker på att det har att göra med att han inte fattar att hon hör till hundsläktet. Arek blev ju inte förvånad när vi drog hem kanariefågeln, kaninjäveln eller dom ryska minimössen. Varför skulle han då reflektera över att vi tagit hand om ett rådjurskid?
Att leva med en Dingo (mattis arbetskamrater är övrtygade) är ju på något sätt som att åka sportbil utan bromsar. Det gäller att vara med hela tiden för så fort du vänder ögonlocken inåt så saknas hundjäveln direkt. Gatans katter går endast ut på natten, grannens små prinsessor har jag inte sett sen jag förevisade Alien Amira och områdets småhundar är knäpptysta och bärs under tanternas kappor när dom i nödfall måste passera förbi Husses residens...
Träningsmässigt så går det riktigt bra. Lydnaden börjar sitta riktigt fint, allmänlydnaden likaså, bita/släppa går kanon och spåret ser helt okay ut tycker jag. Oroar mig dock väldigt för hennes stora viltintresse samt enorma nyfikenhet i övrigt så spårträningen kommer verkligen bli en utmaning. Vi har dock sjukt kul och dagarna flyger iväg... Snart tar vi en paus från varandra då Husse drar till Barcelona för en veckas träningsläger och solbadande....
Gillar nakenhunden rejält och får inte glömma att hon bara är 11 månader. Det jag sett den korta tid jag haft henne är att hon är grymt tuff, har bra kamp och är fett trög... He! He! Vi har riktigt kul, men som sagt: Jag måste passa henne hela tiden. Amira har anpassat sig bra till livet som fotbollsnörd oxå. Hon har skött sig galant under fotbollsträningarna där hon lekt och varit så där lagom olydig. Tills idag.... Husse släppte koncentrationen för några sekunder och vips så hade köttätaren provsmakat en av spelarna. Den späda 12 åringen gjorde misstaget att springa förbi hyenan och då var det kört. Ett morr, ett bett, ett skrik och så där lagom mycket blod... Amira fick rött kort och blev utvisad tilll bilen... Varje gång jag tittar på det aggressiva rådjuret ser jag även en bild där jag sitter på polisens internutredningar och förklarar varför just min hund ätit upp ett ben eller en arm... Svettas redan!!!!
Jobbmässigt har det varit katastrof däremot. Inte ett jävla vettigt hundjobb. Inte enligt Arek i alla fall. Bland annat var vi på inbrott ute på landet. Arek pigg och alert sökandes ett spår att följa upp. När han inte fick napp direkt deppade han ihop och hoppade in i bilen med spårlina och allt. Försökte förklara för honom att vi hade en yta till att söka av, men det sket han väl fullständigt i... Slutade med att jag fick ta spjärn med foten på kofångaren och dra ut den envisa jäveln i halsringen..... Försökte ändå hålla humöret när vi gick bortåt. Förklarade för honom att vi hade lite lite kvar att göra medans vi gick i det kolsvarta mörkret. Hann inte säga meningen klart innan marken var borta under fötterna. Föll som en fyllerist rakt ned i en stor jävla grop. Hann gå igenom hela mitt liv medans jag föll och kan bara tacka den lyckliga stjärnan att det inte fanns något hårt i botten utan endast grus och vatten.... Förbannade mitt yrkesval samt den förbannade hårbollen som inte varnat mig. Själv gick han fint vid sidan om avgrundshålet medans hans Husse klev rakt ut i tomrummet och försvann. Ger mig f-n på att han flinade när han hörde mitt förtvivlade skrik under resan mot botten....
Papparollen går väl sådär även den. Fick häromdagen höra att jag misskött mig i samband med en mindre form av tävling. Äldsta grabben meddelade att han fortfarande mindes hur hans pappa uppträtt mycket osportsligt under en fångarna på fortet tävling. Grabbarna talade om att dom var 5 och 7 år när deras pappa fått frispel i en "cell" på grund av att han var missnöjd med sina deltagare... Jag är verkligen usel...
Må gott!
Husse