POLISHUNDEN AREK

Dagpasset slut och samtliga hundar har väl fått ungefär vad dom orkar med på dressyrpasset. Stress tillbaka med all polisutrustning och sedan järnet hem för att hinna med lite middag innan fotbollsträningen. Middagarna innan träning brukar sällan innehålla hela tallriksmodellen eller ingå i kostcirkeln på grund av stressen att hinna med både jobb och fritid, men barn gnäller sällan på:

pannkaka
korv med bröd
makaroner och köttbullar
pasta och köttfärssås etc....

När så alla fotbollsproffs i familjen zoo byter om till sina sportiga kläder ja då vaknar även den gamla geten till liv. Arek vankar runt som en osalig ande kring alla som byter om. Är hela tiden i vägen, gnyr och  buffar med huvudet mot benen för att verkligen visa att han är där. När så det är dags för finalen - att sätta på sig skorna vid ytterdörren - ja då befinner ha sig först i kön för att komma ut. 40 kg luddigt djur som är livrädd att inte få följa med till fotbollsplanen....

När vi svänger in på sista grusvägen så börjar väl solisten att yla och sjunga bak i sin bur. Att han är klart medveten om var vi nu är på väg råder det ingen som helst tvivel om. När bilen stannat så kräver han att få komma ut först. Detta genom att buffa med sin stora nos mot gallret och då i sin iver att få göra entré på planen.... När man kastar ut fotbollen till honom så finner han äntligen ro....

Sen är den gamle med under hela fotbollsträningen. Han buffar på sin boll, nickar en annan och är allmänt i vägen. Min gode vän Arek har en otrolig förmåga att känna var han  är absolut mest i vägen. Säger man åt honom att flytta sig från spel-arenan så gör han det ytterst motvilligt. Tappar man sedan koncentrationen det minsta så är han genast tillbaka mitt på spelplanen....

Valpen leker livet med sin boll. Stör träningarna genom att till och från söka upp en spelare, materialaren eller tränaren för att kampa och leka lite med sin boll. Får skäll för att han är i vägen, försvinner bort en bit med bollen gungandes i sitt gap för att strax efter åter vara tillbaka och störa.....

Under 1 och en halv timmes träning fortgår Getens spektakel där han tar många av skådespelarnas taktiker för att nå framgång i sin iver att få spela boll med dom andra... Bland annat:

Glädjen: Svansviftande och kastandes med sitt huvud i glädje när han gör entré samt när någon orkar leka lite med honom.

Frustandet: När han för 30 gången avvisats från spelplanen uppträder han förnärmat och lämnar (för en kort kort stund) arenan under tydliga frustanden och missnöjesyttranden.

Pauser: Som i alla föreställningar måste man ju ta pauser. Så även Arek. Då smiter han en bit från övrigt pack, buffar en stund med nosen på sin boll och lägger sig sedan på gräset för att ta en paus inför nästa akt.

Hemresan: Här kommer hans skådespelartalanger verkligen fram. När träningen är slut och min gode vän Arek skall försättas i bur igen så tar han en annan skepnad. Från att ha varit pigg, valpig och mycket aktiv så vänder han helt kappan och blir en helt annan hund. Plötsligt ser han myyyyyckeeet gammal ut. Kan knappt gå mot bilen. Blir som lam i vänster sida så att kroppen då av naturliga skäl drar höger - bort från bilen..... När Husse sedan går på vänster sida av bilen mot bakluckan så väljer Arek alltid höger sida. När hårbollen tror att jag tappat kontakten med honom så vänder han direkt bort från bilen och åter mot planen.... Det här är ju ett känt fenomen efter alla år på fotbollsplanen så han kallas ju genast tillbaka. När han så skall hoppa in i den fina Caddyn, som för övrigt är lika låg bak som ett handikappanspassat fordon, så kan han knappt hoppa in för att det är så -"högt". I motsats till när han kom så är ögonen inte längre pigga utan han tittar i stället på mig med riktiga blodhundsögon...... Jävla hund!!!! Allt för att jag ska få dåligt samvete.

Så här är det 4-6 gånger i veckan..... Han är ju en pajas!!!

Må gott!

Husse