POLISHUNDEN AREK

Söndag och Husses plan var att äta en god frukust, ta en långpromenad och sedan se lillgrabben spela match. Mattis plan var att åka och shoppa, måla och om möjligt storstäda ett par rum i villan.... Husse vis av all erfarenhet vet att han gör bäst i att sätta på sig målarbyxorna och utföra dom "roliga" uppdrag som mattis hade i sin agenda... Trots alla dagens superroliga uppdrag så hann vi med ett par promenader innan det var dags för grabben att spela match. Planen var att lägga ett skogsspår till hyenan så att hon skulle kunna varva ned lite medans vi kollade första halvlek.

Spåret inte mer än 30 minuter gammalt, men i Amiras värld kan ju allt hända så man vet ju aldrig... Tog ut henne, spände på sele och knäppte fast spårlinan. Hyenan något tveksam i typ en sekund innan propparna fått kontakt med övrig elektronik i det flippriga huvudkontoret. Amira drog iväg med Husse in i skogen och det var väl en jävla tur att jag knutit skorna.... Vi flög fram genom terrängen och Husse skrattade av njutning och glädje när svetten pärlades i pannan och rådjuret bara skenade vidare i spårkärnan. Fram till slutet utan minsta lilla strul och sedan en rolig lek med slangbiten... Vilken glädje det kan skänka en butter gammal hundförare när hunden skenar ut i terrängen i jakt på sin leksak. Tänk när hon förstår att det vi jagar innefattar ära, berömmelse, kamp och belöning i form av kött...

Efter leken lades den hårlösa in i bilen medans Husse gick ut ett kortare spår i skogen igen. Meningen denna gång var att öka liggtiden till 1 timme och på så sätt vänja henne med att alla spår inte är färska. Kollade klart på matchen och när det gått 50 minuter fanns inget tålamod kvar. Var tvungen att ta spåret nu för att se på vilken nivå vi ligger....

Kopplade på Amira spårgrejorna och tog fram henne till den plats där jag gått ut spåret. Detta var en upptrampad stig och redan här hade Dingon koll på vad vi skulle göra. Även denna gång for vi ut i skogen med mycket god fart. Kände en stor glädje när vi sick-sackade mellan vassa stenar, nedfällda träd blandat med härlig mossa. Var så jävla nöjd när linan sträcktes ut  i jakten på bytet. Då plötsligt har blixten slagit ned, säkringen gått och hela den hårlösa apparaten bara liksom stannar upp. Ser hur den Belgiska vallhunden ändrar sitt eget rascertifikat och övergår till att bli en pointer....

Amira bara står still och dårstrirrar rakt fram. Ser ingenting vilket gör mig något konfunderad. Prövar med att ropa till henne, därefter racka lite lätt i spårlinan. Dock fortfarande helt paralyserad och då tittandes rakt framför sig... Då ser jag den.

- Ekorren! Oj så fin den var. Mitt i spåret satt den fina ekorren med solen lysandes över sin röd/bruna kropp. Plötsligt får den lilla korren sprutt och far upp i trädet. Där sitter den 1 meter upp i en gren och tittar ut över vad som nyss var en lugn matplats... Amira helt låst varvid jag uppmanar henne att söka spår. Hyenan får då för sig att ekorren dragit iväg längs med marken varvid hon blir helt exalterad.... Herregud! Tog en bra stund innan vi bytt ut dom proppar som gått och kunde spåra iväg i jakt på den lilla leksak som Husse lagt ut som belöning.... Men oj så fin de va!!!

Allt kan ju inte gå perfekt, men va f-n! I morgon är ju en ny dag!

Må gott!

Husse