I BLAND BLIR JAG GALEN...
Då behövs en polisbil till motionspåret söder om Stora Staden. Detta då tre ungdomar kör runt på spåret med en stulen bil. Team Husse, Arek och Dingon svarar direkt trots att vi är en bit därifrån och har varm mat i bilen. Käket får vänta - här är ju världens chans till att få en liten biljakt med avlslutande spårning i stora skogen. Jippie!!!!
Fet-Arek rutinerat burkandes för att hålla balansen bak i buren när Husse torterar sin fina Volvo under rallyförden mot tjuvnästet. Nakenschimpansen något mer orutinerad då hon far runt som om hon torktumlas i en höghastighetstvättmaskin till en större fabrik. Under färden fram så får numera även rookien Amira vara med och lägga upp taktiken tillsammans med Husse och Arek. På grund av sin orutin så har hon ju ingen direkt talan utan hårbollen Arek och Husse bestämmer följande upplägg:
Snabb bilfärd fram mot platsen. Parkera en bit ifrån, ta ut spårvirtuosen Arek och därefter snabb språngmarch i skydd och skyl fram mot motionsspåret. Plan A blir att avvakta i skuggan tills dom glada biltjuvarna har kvaddat sin bil och därefter i glatt samspråk anländer mot Husse till fots. Plan B faller in oerhört snabbt eftersom Husses tålamod är asdåligt. Plan B går ut på att ta rallybilen med blåljus och konfrontera biltjuvarna i spåret och under deras körlektion.
Släcker ned och färdas sakta in på motionsspåret. Möter ett par joggare och trots Amiras försök att ta sig ut och äta upp samtalspartern så framkommer det att man ej sett eller hört något. Detta trots att man sprungit både 6 och 10 kilometersspåret.... KONSTIGT!!! Nog f-n borde dom väl ha hört eller sett tre ynglingar som kör crosscart på motionsspåret va?
Vägrade ge upp ändå. Körde spåren, gick spåren och avslutade med att ånyo gömma mig i skogen. Allt för att få gripa och förnedra ännu en gång.... Efter en och en halv timme gav Husse upp. Gick åter till bilen och kollade in dom svampiga bitarna i bröd som för ett par timmar sedan varit läcker Mc Donaldsmat... Nu var dom iskalla och inte allt för goda när dom slank ned i den bittra och besvikne hundförarens mage...
Åkte sakta mot polisstationen för att sluta detta bittra pass, men hade hela tiden oerhört svårt att glömma biltjuvecaset.... Väl på stationen så bestämde jag mig för att granska den händelserapport som kommit till polisens kännedom i ärendet om biltjuvarna på motionsspåret. Kände hur det började koka i kroppen när jag såg det som stod noterat och framförallt vilka tider som angivits.....
Inringt och inlagt som jobb: 19:46
Texten talade om en bil som for runt på spåret med tre ynglingar i.
Utropat till Husses och övriga polisers bilar: 20:16.
Men va f-n!!! 30 minuters fördröjning från det att jobbet kom in tills det att man ropade ut det till polisbilarna. Dom där jävla biltjuvarna hade ju kunnat köra upp en hel tank bensin innan polisbilarna fått jobbet... Det som retade mig mest var väl inte att man ej ropat ut jobbet utan att man ej meddelat Husse att det gått 30 minuter. Här hade Husse varm god mat i bilen samt att han under resan fram mot objektet kört som en idiot i sin iver att rädda världen. Icke att förglömma den risk man utsätter sig själv och andra för när man kör extra fort..... Inte gjorde det väl saken bättre att man inte ropade ut att jobbet var så gammalt....
Hur ofta ser det ut så här tro? Vill nog inte veta.... Inte så djävla konstigt kanske att man griper så ofta....
I bland blir jag som sagt galen....
Husse
Fet-Arek rutinerat burkandes för att hålla balansen bak i buren när Husse torterar sin fina Volvo under rallyförden mot tjuvnästet. Nakenschimpansen något mer orutinerad då hon far runt som om hon torktumlas i en höghastighetstvättmaskin till en större fabrik. Under färden fram så får numera även rookien Amira vara med och lägga upp taktiken tillsammans med Husse och Arek. På grund av sin orutin så har hon ju ingen direkt talan utan hårbollen Arek och Husse bestämmer följande upplägg:
Snabb bilfärd fram mot platsen. Parkera en bit ifrån, ta ut spårvirtuosen Arek och därefter snabb språngmarch i skydd och skyl fram mot motionsspåret. Plan A blir att avvakta i skuggan tills dom glada biltjuvarna har kvaddat sin bil och därefter i glatt samspråk anländer mot Husse till fots. Plan B faller in oerhört snabbt eftersom Husses tålamod är asdåligt. Plan B går ut på att ta rallybilen med blåljus och konfrontera biltjuvarna i spåret och under deras körlektion.
Släcker ned och färdas sakta in på motionsspåret. Möter ett par joggare och trots Amiras försök att ta sig ut och äta upp samtalspartern så framkommer det att man ej sett eller hört något. Detta trots att man sprungit både 6 och 10 kilometersspåret.... KONSTIGT!!! Nog f-n borde dom väl ha hört eller sett tre ynglingar som kör crosscart på motionsspåret va?
Vägrade ge upp ändå. Körde spåren, gick spåren och avslutade med att ånyo gömma mig i skogen. Allt för att få gripa och förnedra ännu en gång.... Efter en och en halv timme gav Husse upp. Gick åter till bilen och kollade in dom svampiga bitarna i bröd som för ett par timmar sedan varit läcker Mc Donaldsmat... Nu var dom iskalla och inte allt för goda när dom slank ned i den bittra och besvikne hundförarens mage...
Åkte sakta mot polisstationen för att sluta detta bittra pass, men hade hela tiden oerhört svårt att glömma biltjuvecaset.... Väl på stationen så bestämde jag mig för att granska den händelserapport som kommit till polisens kännedom i ärendet om biltjuvarna på motionsspåret. Kände hur det började koka i kroppen när jag såg det som stod noterat och framförallt vilka tider som angivits.....
Inringt och inlagt som jobb: 19:46
Texten talade om en bil som for runt på spåret med tre ynglingar i.
Utropat till Husses och övriga polisers bilar: 20:16.
Men va f-n!!! 30 minuters fördröjning från det att jobbet kom in tills det att man ropade ut det till polisbilarna. Dom där jävla biltjuvarna hade ju kunnat köra upp en hel tank bensin innan polisbilarna fått jobbet... Det som retade mig mest var väl inte att man ej ropat ut jobbet utan att man ej meddelat Husse att det gått 30 minuter. Här hade Husse varm god mat i bilen samt att han under resan fram mot objektet kört som en idiot i sin iver att rädda världen. Icke att förglömma den risk man utsätter sig själv och andra för när man kör extra fort..... Inte gjorde det väl saken bättre att man inte ropade ut att jobbet var så gammalt....
Hur ofta ser det ut så här tro? Vill nog inte veta.... Inte så djävla konstigt kanske att man griper så ofta....
I bland blir jag som sagt galen....
Husse
ATT JAGA BUS...
Husse förnärmad!!!! En kommentar med kränkande innehåll har lagts in på Husses mini-blogg. En läsare antydde att Husse tappat suget för att jaga bus.... Att skriva ett sådant inlägg och antyda att Husse blivit lat är ju som att köra in en lastbil med släp i bröstkorgen på team Husse och Arek. Skämt åsido! Vet inte om jag är på fel ställe, på fel jobb eller vad det är som hänt, men att gripande med hund för Husse minskat är tyvärr sanning. Känns som jag ramlat ned i Grand Canyons djupaste svacka och nu febrilt försöker ta mig upp med fet-Arek klängandes på min rygg.....
Det har inte med vår inställning att göra utan vi kämpar på som bara den. Svarar på alla jobb vi kan, chansar hej vilt och hoppas febrilt att det ska bli något bra hjältejobb som tidningarna kan skriva om men just nu är det väldigt lite jobb för teamet. Arek är fortfarande jättesugen på att jobba och är förutsättningarna bra så visar han fortfarande att han är en sjukt bra polishund. Tror jag haft två riktiga spårjobb under sista månaden och väldigt lite hundjobb över huvudtaget. Varför det är så lite hundjobb kan jag inte svara på, men vi försöker hela tiden kämpa på....
För att ni inte helt ska misstro att vi jobbar så har vi trots att hundjobben uteblivit faktiskt gripit tjuvar på klassiskt vis. Det vill säga på bar gärning eller genom en mindre språngmarsch. Arek har även vid ett par tillfällen anträffat gömt gods under spårning vilket förhoppningsvis kan leda till gripanden genom teknisk undersökning....
Snacka om dåligt försvarstal från Husse va? Kontentan av inlägget är att vi aldrig ger upp vår iver att spåra ifatt banditer...
Må gott!
Husse
Det har inte med vår inställning att göra utan vi kämpar på som bara den. Svarar på alla jobb vi kan, chansar hej vilt och hoppas febrilt att det ska bli något bra hjältejobb som tidningarna kan skriva om men just nu är det väldigt lite jobb för teamet. Arek är fortfarande jättesugen på att jobba och är förutsättningarna bra så visar han fortfarande att han är en sjukt bra polishund. Tror jag haft två riktiga spårjobb under sista månaden och väldigt lite hundjobb över huvudtaget. Varför det är så lite hundjobb kan jag inte svara på, men vi försöker hela tiden kämpa på....
För att ni inte helt ska misstro att vi jobbar så har vi trots att hundjobben uteblivit faktiskt gripit tjuvar på klassiskt vis. Det vill säga på bar gärning eller genom en mindre språngmarsch. Arek har även vid ett par tillfällen anträffat gömt gods under spårning vilket förhoppningsvis kan leda till gripanden genom teknisk undersökning....
Snacka om dåligt försvarstal från Husse va? Kontentan av inlägget är att vi aldrig ger upp vår iver att spåra ifatt banditer...
Må gott!
Husse
AMIRA
Om det nu undgått någon så har ju Husse fått en ny medlem till den redan så knepiga flocken. Den nya medlemmen kan ju inte ha haft det helt lätt eftersom Husse tidigare haft ett antal fördomar mot just denna ras. Har ju redan slagit ut en och annan Schäfer trots att dom faktiskt haft hyfsade egenskaper så att ett djur som liknar en hyena skulle lyckas där SCHÄFRARNA misslyckas fanns ju inte på kartan....
Nakenhund, hyena, dingo, rådjur eller belgisk Vallhund. Kärt barn har ju många namn och Amira har verkligen tagit oss med storm. Hon blir ett år nu i början av oktober, men det känns som om Husse fått ett rätt bra material att jobba med. Hon är helt underbar med alla i familjen zoo (utom katten) och fungerar mycket bra här hemma. Att det är en hund med mycket i sig det har hon redan visat. Vi skrattar gott i familjen när vi lägger oss för att sova. Alla ser en bild framför sig där fet-Arek sover gott medans tjuvarna lever loppan i sin iver att göra inbrott hos familjen zoo. Bilden har en sida två och det är när tjuven tagit sig in och sedan blir slaktad av dingon Amira. Hon har sjukt mycket allvar i sig och nåde den som kommer i hennes väg.
Har aldrig träffat en så tuff hund och trots hennes ålder så har hon väldigt mycket bra egenskaper. Här finns inga svagheter i miljöer, ingen rädsla för någonting utan det är sträckt koppel var hon än ska. Hon är astfuff och ju mer du triggar henne ju argare blir hon och desto mer kampar hon. Så djävla rolig hund!!!! Att lydnaden går jättebra är ju inte tråkigt det heller.....
Har ju fördomar mot rasens spårförmåga och har därför lagt ned otroligt mycket jobb för att lägga en bra grund. Nu sista dagarna så har det verkligen gett resultat och dingon och Husse har flygit fram i spåret. Har ju bara haft henne 4 veckor och hon är bara 12 månader gammal. Hoppas nu att Arek håller sista halvåret så att jag får behålla Amira. Risken är ju att Arek packar ihop och då gäller jag inte få behålla dingon... Man låter ju inte Husse gå i flera månader utan att producera. Så är ju verkligheten i ett företag....
Men om Amiras prognos håller i sig så har jag nog fått en sjukt bra hund. Nåde den som ger sig på lilla Husse när Amira växt in i sin roll som snuthund. Hon kommer att hantera banditer genom att typ äta upp dom...
Håll tummarna!
Husse
Nakenhund, hyena, dingo, rådjur eller belgisk Vallhund. Kärt barn har ju många namn och Amira har verkligen tagit oss med storm. Hon blir ett år nu i början av oktober, men det känns som om Husse fått ett rätt bra material att jobba med. Hon är helt underbar med alla i familjen zoo (utom katten) och fungerar mycket bra här hemma. Att det är en hund med mycket i sig det har hon redan visat. Vi skrattar gott i familjen när vi lägger oss för att sova. Alla ser en bild framför sig där fet-Arek sover gott medans tjuvarna lever loppan i sin iver att göra inbrott hos familjen zoo. Bilden har en sida två och det är när tjuven tagit sig in och sedan blir slaktad av dingon Amira. Hon har sjukt mycket allvar i sig och nåde den som kommer i hennes väg.
Har aldrig träffat en så tuff hund och trots hennes ålder så har hon väldigt mycket bra egenskaper. Här finns inga svagheter i miljöer, ingen rädsla för någonting utan det är sträckt koppel var hon än ska. Hon är astfuff och ju mer du triggar henne ju argare blir hon och desto mer kampar hon. Så djävla rolig hund!!!! Att lydnaden går jättebra är ju inte tråkigt det heller.....
Har ju fördomar mot rasens spårförmåga och har därför lagt ned otroligt mycket jobb för att lägga en bra grund. Nu sista dagarna så har det verkligen gett resultat och dingon och Husse har flygit fram i spåret. Har ju bara haft henne 4 veckor och hon är bara 12 månader gammal. Hoppas nu att Arek håller sista halvåret så att jag får behålla Amira. Risken är ju att Arek packar ihop och då gäller jag inte få behålla dingon... Man låter ju inte Husse gå i flera månader utan att producera. Så är ju verkligheten i ett företag....
Men om Amiras prognos håller i sig så har jag nog fått en sjukt bra hund. Nåde den som ger sig på lilla Husse när Amira växt in i sin roll som snuthund. Hon kommer att hantera banditer genom att typ äta upp dom...
Håll tummarna!
Husse
SKÅDESPELAREN
Dagpasset slut och samtliga hundar har väl fått ungefär vad dom orkar med på dressyrpasset. Stress tillbaka med all polisutrustning och sedan järnet hem för att hinna med lite middag innan fotbollsträningen. Middagarna innan träning brukar sällan innehålla hela tallriksmodellen eller ingå i kostcirkeln på grund av stressen att hinna med både jobb och fritid, men barn gnäller sällan på:
pannkaka
korv med bröd
makaroner och köttbullar
pasta och köttfärssås etc....
När så alla fotbollsproffs i familjen zoo byter om till sina sportiga kläder ja då vaknar även den gamla geten till liv. Arek vankar runt som en osalig ande kring alla som byter om. Är hela tiden i vägen, gnyr och buffar med huvudet mot benen för att verkligen visa att han är där. När så det är dags för finalen - att sätta på sig skorna vid ytterdörren - ja då befinner ha sig först i kön för att komma ut. 40 kg luddigt djur som är livrädd att inte få följa med till fotbollsplanen....
När vi svänger in på sista grusvägen så börjar väl solisten att yla och sjunga bak i sin bur. Att han är klart medveten om var vi nu är på väg råder det ingen som helst tvivel om. När bilen stannat så kräver han att få komma ut först. Detta genom att buffa med sin stora nos mot gallret och då i sin iver att få göra entré på planen.... När man kastar ut fotbollen till honom så finner han äntligen ro....
Sen är den gamle med under hela fotbollsträningen. Han buffar på sin boll, nickar en annan och är allmänt i vägen. Min gode vän Arek har en otrolig förmåga att känna var han är absolut mest i vägen. Säger man åt honom att flytta sig från spel-arenan så gör han det ytterst motvilligt. Tappar man sedan koncentrationen det minsta så är han genast tillbaka mitt på spelplanen....
Valpen leker livet med sin boll. Stör träningarna genom att till och från söka upp en spelare, materialaren eller tränaren för att kampa och leka lite med sin boll. Får skäll för att han är i vägen, försvinner bort en bit med bollen gungandes i sitt gap för att strax efter åter vara tillbaka och störa.....
Under 1 och en halv timmes träning fortgår Getens spektakel där han tar många av skådespelarnas taktiker för att nå framgång i sin iver att få spela boll med dom andra... Bland annat:
Glädjen: Svansviftande och kastandes med sitt huvud i glädje när han gör entré samt när någon orkar leka lite med honom.
Frustandet: När han för 30 gången avvisats från spelplanen uppträder han förnärmat och lämnar (för en kort kort stund) arenan under tydliga frustanden och missnöjesyttranden.
Pauser: Som i alla föreställningar måste man ju ta pauser. Så även Arek. Då smiter han en bit från övrigt pack, buffar en stund med nosen på sin boll och lägger sig sedan på gräset för att ta en paus inför nästa akt.
Hemresan: Här kommer hans skådespelartalanger verkligen fram. När träningen är slut och min gode vän Arek skall försättas i bur igen så tar han en annan skepnad. Från att ha varit pigg, valpig och mycket aktiv så vänder han helt kappan och blir en helt annan hund. Plötsligt ser han myyyyyckeeet gammal ut. Kan knappt gå mot bilen. Blir som lam i vänster sida så att kroppen då av naturliga skäl drar höger - bort från bilen..... När Husse sedan går på vänster sida av bilen mot bakluckan så väljer Arek alltid höger sida. När hårbollen tror att jag tappat kontakten med honom så vänder han direkt bort från bilen och åter mot planen.... Det här är ju ett känt fenomen efter alla år på fotbollsplanen så han kallas ju genast tillbaka. När han så skall hoppa in i den fina Caddyn, som för övrigt är lika låg bak som ett handikappanspassat fordon, så kan han knappt hoppa in för att det är så -"högt". I motsats till när han kom så är ögonen inte längre pigga utan han tittar i stället på mig med riktiga blodhundsögon...... Jävla hund!!!! Allt för att jag ska få dåligt samvete.
Så här är det 4-6 gånger i veckan..... Han är ju en pajas!!!
Må gott!
Husse
pannkaka
korv med bröd
makaroner och köttbullar
pasta och köttfärssås etc....
När så alla fotbollsproffs i familjen zoo byter om till sina sportiga kläder ja då vaknar även den gamla geten till liv. Arek vankar runt som en osalig ande kring alla som byter om. Är hela tiden i vägen, gnyr och buffar med huvudet mot benen för att verkligen visa att han är där. När så det är dags för finalen - att sätta på sig skorna vid ytterdörren - ja då befinner ha sig först i kön för att komma ut. 40 kg luddigt djur som är livrädd att inte få följa med till fotbollsplanen....
När vi svänger in på sista grusvägen så börjar väl solisten att yla och sjunga bak i sin bur. Att han är klart medveten om var vi nu är på väg råder det ingen som helst tvivel om. När bilen stannat så kräver han att få komma ut först. Detta genom att buffa med sin stora nos mot gallret och då i sin iver att få göra entré på planen.... När man kastar ut fotbollen till honom så finner han äntligen ro....
Sen är den gamle med under hela fotbollsträningen. Han buffar på sin boll, nickar en annan och är allmänt i vägen. Min gode vän Arek har en otrolig förmåga att känna var han är absolut mest i vägen. Säger man åt honom att flytta sig från spel-arenan så gör han det ytterst motvilligt. Tappar man sedan koncentrationen det minsta så är han genast tillbaka mitt på spelplanen....
Valpen leker livet med sin boll. Stör träningarna genom att till och från söka upp en spelare, materialaren eller tränaren för att kampa och leka lite med sin boll. Får skäll för att han är i vägen, försvinner bort en bit med bollen gungandes i sitt gap för att strax efter åter vara tillbaka och störa.....
Under 1 och en halv timmes träning fortgår Getens spektakel där han tar många av skådespelarnas taktiker för att nå framgång i sin iver att få spela boll med dom andra... Bland annat:
Glädjen: Svansviftande och kastandes med sitt huvud i glädje när han gör entré samt när någon orkar leka lite med honom.
Frustandet: När han för 30 gången avvisats från spelplanen uppträder han förnärmat och lämnar (för en kort kort stund) arenan under tydliga frustanden och missnöjesyttranden.
Pauser: Som i alla föreställningar måste man ju ta pauser. Så även Arek. Då smiter han en bit från övrigt pack, buffar en stund med nosen på sin boll och lägger sig sedan på gräset för att ta en paus inför nästa akt.
Hemresan: Här kommer hans skådespelartalanger verkligen fram. När träningen är slut och min gode vän Arek skall försättas i bur igen så tar han en annan skepnad. Från att ha varit pigg, valpig och mycket aktiv så vänder han helt kappan och blir en helt annan hund. Plötsligt ser han myyyyyckeeet gammal ut. Kan knappt gå mot bilen. Blir som lam i vänster sida så att kroppen då av naturliga skäl drar höger - bort från bilen..... När Husse sedan går på vänster sida av bilen mot bakluckan så väljer Arek alltid höger sida. När hårbollen tror att jag tappat kontakten med honom så vänder han direkt bort från bilen och åter mot planen.... Det här är ju ett känt fenomen efter alla år på fotbollsplanen så han kallas ju genast tillbaka. När han så skall hoppa in i den fina Caddyn, som för övrigt är lika låg bak som ett handikappanspassat fordon, så kan han knappt hoppa in för att det är så -"högt". I motsats till när han kom så är ögonen inte längre pigga utan han tittar i stället på mig med riktiga blodhundsögon...... Jävla hund!!!! Allt för att jag ska få dåligt samvete.
Så här är det 4-6 gånger i veckan..... Han är ju en pajas!!!
Må gott!
Husse
HEMMA IGEN...
Klockan ringer! 02.45 och regnet öser ned, men det gör ingenting för nu är det bara timmar kvar tills planet mot värmen i Barcelona går. Nakenhunden Amira redan lämnad till uppfödaren och fet-Arek som skall pysslas om av en riktig djurvän märker att något är på gång.... Så djävla trött men är ju ändå tvungen att så att säga "ta tag i dagen" eftersom Husse är den som skall se till att halva laget kommer med planet ned mot träningslägret.
Borstar dom gula tänderna och försöker febrilt tvätta bort smutsränderna i ansiktet. Upptäcker att uppdraget är omöjligt eftersom smutsen visar sig vara repor, ärr och rynkor efter allt för många skiftnätter som tjuvjägare. Granskar den bleka kroppen och skiner upp i ett fånigt flin eftersom Husse nu vet att han bara är ett par dagar ifrån att vara fräsch och brun efter timmarna på fotbollsplanen och poolområdet vid Medelhavet. Med betydligt lättare steg nu fram till checklistan för resan och då för en sista kontroll innan avresan.
Pass - klart.
Pengar - klart.
Solglasögon - klart.
Badbrallor - klart.
Solskyddsfaktor - klart.
T-shirts - klart.
Träningskläder - klart.
Packat och klart gled nu Husse ut i monsunregnet för att hämta upp 9 lika förhoppningsfulla ungdomar för vidare resa mot flygplatsen. Under hela djävla resan spöregnade det. Vid långtidsparkeringen flinade Husse förnöjt när han trots ösregnet lämnade regnjackan kvar i bilen. Småspringandes mot bussen mot utrikesterminalen och då endast i mycket tunn klädsel....
Welcome to Barcelona! Äntligen framme vid det resmål som fotbollslaget kämpat för i flera år. Mulet, men ändå dryga 20 grader i luften. Hotellområdet visade sig vara mycket fint och rummet vi försetts med var mer än godkända. Inte så konstigt kanske då vi under vanliga fotbollsresor sover på madrasser i skolsalar... Fotbollsplanerna alldeles intill hotellet och dom var ju grymt fina och inbjudande. Första tränignspasset var precis som förväntat. 25 grader och tidvis helt molnfritt. Svetten lackade på den beniga kropp som Gud försett Husse med. Efter träningspass och skön dusch så var det nästan dags att sova... Trött, men mycket nöjd sjönk Husse ned i den sköna sängen utan att ens tänka en tanke på hur Amira och fet-Arek hade det hemma i Stora Staden...
Morgonstund har guld i mun! Husse skuttade upp ur sängen - beredd med solkrämen - samt nynnandes på en liten trudilutt öppnade jag uteplatsens gardin för att mottaga den värme som jag nu visste skulle slå emot det fåriga ansiktet.... Men va f-n! Det regnar ju....
Och som det regnade... 3 av fem dagar regnade bort på Husses fina träningsläger/semester. Maten var inte som Husse förväntat sig och att bada var f-n inte att tänka på... Resan har gått på 150 000 spänn och det minsta som kartlagts i planeringen var ju vädret... Tog för givet att det största risken gällande vädret var att bränna huden av den varma solen, men ack så fel man kan ha...
Plötsligt kändes min packning väldigt tunn! Regnjackan kvar på Arlanda Airports långtidsparkering. Samtliga långbyxor kvar söder om Stora Staden och då i Husses hem. AAAAHHHHHH!!! Hur kan det gå så fel??? Trots det dassiga vädret så var samtliga fotbollskillar ändå sjukt nöjda med resa, resmål och träningar så totalt sett var det väl bra.... Men att Husse stått hos grannarna och hånat dom med att han inom mycket snar framtid skulle till Medelhaaaaveeet och bli brun - det fick han ju kraftigt äta upp när han blek som en tops gjorde entré 5 dagar efter det att han lämnat kalla Sverige...
Blir gråtfärdig bara jag tänker på det....
Nåja! Som jag brukar säga. I morgon är en ny dag.... Amira och Arek blev i alla fall sjukt glada över att se sin Husse. Dagen efter hemkomsten så var träningen åter igång och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med det nya lilla rådjuret. Hon gör stora framsteg och jag känner hopp om att allt ska gå vägen....
Må nu gott!
Husse
Borstar dom gula tänderna och försöker febrilt tvätta bort smutsränderna i ansiktet. Upptäcker att uppdraget är omöjligt eftersom smutsen visar sig vara repor, ärr och rynkor efter allt för många skiftnätter som tjuvjägare. Granskar den bleka kroppen och skiner upp i ett fånigt flin eftersom Husse nu vet att han bara är ett par dagar ifrån att vara fräsch och brun efter timmarna på fotbollsplanen och poolområdet vid Medelhavet. Med betydligt lättare steg nu fram till checklistan för resan och då för en sista kontroll innan avresan.
Pass - klart.
Pengar - klart.
Solglasögon - klart.
Badbrallor - klart.
Solskyddsfaktor - klart.
T-shirts - klart.
Träningskläder - klart.
Packat och klart gled nu Husse ut i monsunregnet för att hämta upp 9 lika förhoppningsfulla ungdomar för vidare resa mot flygplatsen. Under hela djävla resan spöregnade det. Vid långtidsparkeringen flinade Husse förnöjt när han trots ösregnet lämnade regnjackan kvar i bilen. Småspringandes mot bussen mot utrikesterminalen och då endast i mycket tunn klädsel....
Welcome to Barcelona! Äntligen framme vid det resmål som fotbollslaget kämpat för i flera år. Mulet, men ändå dryga 20 grader i luften. Hotellområdet visade sig vara mycket fint och rummet vi försetts med var mer än godkända. Inte så konstigt kanske då vi under vanliga fotbollsresor sover på madrasser i skolsalar... Fotbollsplanerna alldeles intill hotellet och dom var ju grymt fina och inbjudande. Första tränignspasset var precis som förväntat. 25 grader och tidvis helt molnfritt. Svetten lackade på den beniga kropp som Gud försett Husse med. Efter träningspass och skön dusch så var det nästan dags att sova... Trött, men mycket nöjd sjönk Husse ned i den sköna sängen utan att ens tänka en tanke på hur Amira och fet-Arek hade det hemma i Stora Staden...
Morgonstund har guld i mun! Husse skuttade upp ur sängen - beredd med solkrämen - samt nynnandes på en liten trudilutt öppnade jag uteplatsens gardin för att mottaga den värme som jag nu visste skulle slå emot det fåriga ansiktet.... Men va f-n! Det regnar ju....
Och som det regnade... 3 av fem dagar regnade bort på Husses fina träningsläger/semester. Maten var inte som Husse förväntat sig och att bada var f-n inte att tänka på... Resan har gått på 150 000 spänn och det minsta som kartlagts i planeringen var ju vädret... Tog för givet att det största risken gällande vädret var att bränna huden av den varma solen, men ack så fel man kan ha...
Plötsligt kändes min packning väldigt tunn! Regnjackan kvar på Arlanda Airports långtidsparkering. Samtliga långbyxor kvar söder om Stora Staden och då i Husses hem. AAAAHHHHHH!!! Hur kan det gå så fel??? Trots det dassiga vädret så var samtliga fotbollskillar ändå sjukt nöjda med resa, resmål och träningar så totalt sett var det väl bra.... Men att Husse stått hos grannarna och hånat dom med att han inom mycket snar framtid skulle till Medelhaaaaveeet och bli brun - det fick han ju kraftigt äta upp när han blek som en tops gjorde entré 5 dagar efter det att han lämnat kalla Sverige...
Blir gråtfärdig bara jag tänker på det....
Nåja! Som jag brukar säga. I morgon är en ny dag.... Amira och Arek blev i alla fall sjukt glada över att se sin Husse. Dagen efter hemkomsten så var träningen åter igång och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med det nya lilla rådjuret. Hon gör stora framsteg och jag känner hopp om att allt ska gå vägen....
Må nu gott!
Husse
SKA BLI SÅ SKÖNT...
Kl 03.00 stiger roboten ut ur det ägg där han laddar sina batterier under den period vanliga människor kallar för natt. Ja så skulle det kunna vara, men för en gång skull så kommer inte den trötta Husse att pusta, stöna och frusta över det faktum att han måste kliva upp INNAN han kroppen själv beslutat sig för att vakna...
Näe! När klockan ringer så kommer Husse vara snabbare uppe ur sängen än vad den nya Hyenan är när hon observerar en katt på flykt. Det är dags för Husse att dra mot flygplatsen med sin lilla resväska och solskyddsfaktor för nu har dagen för Barcelonaresan infunnit sig. Enligt väderkartan handlar det om sol och 25 graders värme. Här ingår träning, utflykter, bad och möjligheten att äta god mat utan att behöva diska efter sig. SKA BLI SÅ DJÄVLA SKÖNT!
Känner faktiskt att jag behöver lite rehab efter det kaos som infunnit sig sista tiden. Har känt en viss frustration eftersom:
Vädret inte tilltalat mig!
Arek börjar bli gammal!
Alldeles för lite hundjobb!
Husse ständigt skadad!
Tonårssonen ärvt samma anlag!
Polisbilarna går för sakta!
- ja listan kan göras oändlig och om det inte hade varit för att rådjuret anlänt till familjen zoo så hade frustrationen nog gjort att Husse exploderat... Men det finns faktiskt något som kan få Husse att brisera en vacker dag. Något som gör att Husse får amfetaminspända kinder under försöken att hålla igen med den information han egentligen önskar ge i form av direkt feed-back. SVAMP-PLOCKARNA!
INGRESS I HISTORIEN OM SVAMPFOLKET
Att lägga spår! En konst ack så viktig om rollen som tjuvjägare skall fungera mellan hund och förare. Inlärningen mycket viktig för att undvika felbeteenden samt för att spara tid som så väl behövs till andra moment. Att tänka på är att spåret har:
Rätt längd
Utformning
Rätt belöningssystem
Rätt riktning i förhållande till vind
Rätt liggtid
Som hundförare måste du även tänka på:
Att lära in rätt signal
Ha rätt längd på linan och att kunna "spela" med linan under spårning
Inte styra hunden
Variera spår, liggtid, längd, underlag m.m m.m
Det är en hel vetenskap att få det att fungera och förberedelserna och genomförande blir ofta tidskrävande för att verkligen få det rätt. Eftersom jag nu har ny ras (vill inte kalla det hund än) så blir ju inlärningen väldigt viktig, men också väldigt rolig. Om det inte vore för dom jävla svamplockarna. Dom dyker väl ta mig fan upp överallt och när som helst och dom har väl en otrolig förmåga att kunna haverera ett spår. Att då sedan lyckas hålla humöret när dom står där mitt framför en är väl den största utmaningen i sig....
Exempel på deras expertkunspaper i att förstöra hundträning:
1 Husse lagt ett kort spår i djupa skogen med syftet att få hyenan att spåra med lite längre liggtid. Lät spåret ligga en timme och anlände sedan till den plats där ingen vanlig människa ens borde hitta till. Hyenan sjukt intensiv i sitt spårande vilket gjorde Husse något konfunderad. Dock inte länge. Efter första kullen gör hyenan ett ryck och jag hör ett avgrundsmorr. Då Husse lämnar markområdet med sin blick ser han att hyenan tar sats för att bita en kärring som står mitt i vårat spår. Lyckas hala in nakenhunden och suckar mycket tungt och ljudligt för att visa mitt missnöje. Vet ju att den förbannade allemansrätten gäller alla varvid jag tvingar mig själv att inte verbalt ofreda den som förstört mina förberedelser.... Kärringen lika glad för det. Meddelar glatt att hon kommit lite vilse och att hennes tanke inte alls var att befinna sig just där.... Med stela steg lämnar Husse platsen och då hållandes en hand hårt över sin egen mun. Allt för att slippa en anmälan på sig om olaga hot mot svamplockare....
2 Husse listig. Åker långt ut på landet och väljer ut ett stort fält. Lägger ett längre spår med goda korvbitar här och där. Flinar förnöjt när jag tänker på hur glad den nya polishunden skall bli är hon finner njam-njam i spåret och sedan en rolig leksak i slutet. Skyndar mig tillbaka mot bilen och då med syftet att ta spåret ganska snabbt. Från håll hör jag röster, men ser inte en jävel. Började tro att säkringarna gått och att Husse hörde fantasiröster som inte fanns. Fel igen! Helt plötsligt - och från ingenstans - dök det upp en hel jävla familj med en hund. Med svampkorgen i högsta hugg lämnade man skogen, gick ut över fältet och rakt över mitt jävla spår... Var så långt bort att jag inte kunde ropa åt dom att stanna, men inte tillräckligt långt borta för att INTE se hur deras jävla hund åt upp mina korvbitar i spåret... AAAAAHHHH!!! Ville springa dit och brotta ned hela familjen. Tvinga dom att be om förlåtelse trots att dom inte gjort något fel. Började småspringa, men hälsporren tyckte något annorlunda... Lagom till att jag haltat till spårupptaget så var ju svampfamiljen lååååångt borta.... Fuck!
3 Drog hem till villaområdet för där visste jag att det finns en liten äng mellan två huslängor. La ett fint litet korvspår med roligt slut och sprang sen hem dom 100 metrarna för att hämta min lilla polishund. Påbörjar spåret efter en liggtid på ca 5 minuter. Allt för att ingen skulle kunna förstöra även detta. Amira tog upp spåret bra och höll fin fart första raksträckan. När vi rundade hörnet på buskarna så trodde jag inte mina ögon.... På dom få minutrar jag varit borta så hade tanten med dom 3 dvärgcollierna anlänt till samma äng. Här lekte dom kortbenta hårbollarna glatt samtidigt som dom åt korvbitar.... Nu var sammanbrottet nära! Kärringen fattade galoppen - frågade om jag hade lagt ett spår där och skenade väl sedan iväg i motsatt riktning....
Trodde jag skulle bli galen!!!! Men som jag alltid brukar säga. I morgon är en ny dag och då drar jag till SPANIEN!
Må gott!
Husse
Näe! När klockan ringer så kommer Husse vara snabbare uppe ur sängen än vad den nya Hyenan är när hon observerar en katt på flykt. Det är dags för Husse att dra mot flygplatsen med sin lilla resväska och solskyddsfaktor för nu har dagen för Barcelonaresan infunnit sig. Enligt väderkartan handlar det om sol och 25 graders värme. Här ingår träning, utflykter, bad och möjligheten att äta god mat utan att behöva diska efter sig. SKA BLI SÅ DJÄVLA SKÖNT!
Känner faktiskt att jag behöver lite rehab efter det kaos som infunnit sig sista tiden. Har känt en viss frustration eftersom:
Vädret inte tilltalat mig!
Arek börjar bli gammal!
Alldeles för lite hundjobb!
Husse ständigt skadad!
Tonårssonen ärvt samma anlag!
Polisbilarna går för sakta!
- ja listan kan göras oändlig och om det inte hade varit för att rådjuret anlänt till familjen zoo så hade frustrationen nog gjort att Husse exploderat... Men det finns faktiskt något som kan få Husse att brisera en vacker dag. Något som gör att Husse får amfetaminspända kinder under försöken att hålla igen med den information han egentligen önskar ge i form av direkt feed-back. SVAMP-PLOCKARNA!
INGRESS I HISTORIEN OM SVAMPFOLKET
Att lägga spår! En konst ack så viktig om rollen som tjuvjägare skall fungera mellan hund och förare. Inlärningen mycket viktig för att undvika felbeteenden samt för att spara tid som så väl behövs till andra moment. Att tänka på är att spåret har:
Rätt längd
Utformning
Rätt belöningssystem
Rätt riktning i förhållande till vind
Rätt liggtid
Som hundförare måste du även tänka på:
Att lära in rätt signal
Ha rätt längd på linan och att kunna "spela" med linan under spårning
Inte styra hunden
Variera spår, liggtid, längd, underlag m.m m.m
Det är en hel vetenskap att få det att fungera och förberedelserna och genomförande blir ofta tidskrävande för att verkligen få det rätt. Eftersom jag nu har ny ras (vill inte kalla det hund än) så blir ju inlärningen väldigt viktig, men också väldigt rolig. Om det inte vore för dom jävla svamplockarna. Dom dyker väl ta mig fan upp överallt och när som helst och dom har väl en otrolig förmåga att kunna haverera ett spår. Att då sedan lyckas hålla humöret när dom står där mitt framför en är väl den största utmaningen i sig....
Exempel på deras expertkunspaper i att förstöra hundträning:
1 Husse lagt ett kort spår i djupa skogen med syftet att få hyenan att spåra med lite längre liggtid. Lät spåret ligga en timme och anlände sedan till den plats där ingen vanlig människa ens borde hitta till. Hyenan sjukt intensiv i sitt spårande vilket gjorde Husse något konfunderad. Dock inte länge. Efter första kullen gör hyenan ett ryck och jag hör ett avgrundsmorr. Då Husse lämnar markområdet med sin blick ser han att hyenan tar sats för att bita en kärring som står mitt i vårat spår. Lyckas hala in nakenhunden och suckar mycket tungt och ljudligt för att visa mitt missnöje. Vet ju att den förbannade allemansrätten gäller alla varvid jag tvingar mig själv att inte verbalt ofreda den som förstört mina förberedelser.... Kärringen lika glad för det. Meddelar glatt att hon kommit lite vilse och att hennes tanke inte alls var att befinna sig just där.... Med stela steg lämnar Husse platsen och då hållandes en hand hårt över sin egen mun. Allt för att slippa en anmälan på sig om olaga hot mot svamplockare....
2 Husse listig. Åker långt ut på landet och väljer ut ett stort fält. Lägger ett längre spår med goda korvbitar här och där. Flinar förnöjt när jag tänker på hur glad den nya polishunden skall bli är hon finner njam-njam i spåret och sedan en rolig leksak i slutet. Skyndar mig tillbaka mot bilen och då med syftet att ta spåret ganska snabbt. Från håll hör jag röster, men ser inte en jävel. Började tro att säkringarna gått och att Husse hörde fantasiröster som inte fanns. Fel igen! Helt plötsligt - och från ingenstans - dök det upp en hel jävla familj med en hund. Med svampkorgen i högsta hugg lämnade man skogen, gick ut över fältet och rakt över mitt jävla spår... Var så långt bort att jag inte kunde ropa åt dom att stanna, men inte tillräckligt långt borta för att INTE se hur deras jävla hund åt upp mina korvbitar i spåret... AAAAAHHHH!!! Ville springa dit och brotta ned hela familjen. Tvinga dom att be om förlåtelse trots att dom inte gjort något fel. Började småspringa, men hälsporren tyckte något annorlunda... Lagom till att jag haltat till spårupptaget så var ju svampfamiljen lååååångt borta.... Fuck!
3 Drog hem till villaområdet för där visste jag att det finns en liten äng mellan två huslängor. La ett fint litet korvspår med roligt slut och sprang sen hem dom 100 metrarna för att hämta min lilla polishund. Påbörjar spåret efter en liggtid på ca 5 minuter. Allt för att ingen skulle kunna förstöra även detta. Amira tog upp spåret bra och höll fin fart första raksträckan. När vi rundade hörnet på buskarna så trodde jag inte mina ögon.... På dom få minutrar jag varit borta så hade tanten med dom 3 dvärgcollierna anlänt till samma äng. Här lekte dom kortbenta hårbollarna glatt samtidigt som dom åt korvbitar.... Nu var sammanbrottet nära! Kärringen fattade galoppen - frågade om jag hade lagt ett spår där och skenade väl sedan iväg i motsatt riktning....
Trodde jag skulle bli galen!!!! Men som jag alltid brukar säga. I morgon är en ny dag och då drar jag till SPANIEN!
Må gott!
Husse
EN ALVEDON TACK!
Hos familjen zoo är det sällan lugnt och stilla. Inget ont i detta eftersom vi i denna kull har rätt svårt att sitta still, virka eller se danskampen på TV. Just nu är det dock lite väääääl körigt eftersom vi arrangerar en Barcelonaresa för 25 personer, är aktiva i två fotbollslag samt är familjehem åt ett åldrigt lejon, en Dingo samt en jamare som är som hämtad ur en skämtfilm....
Här verkar f-n ingen dra åt samma håll heller. Samarbete existerar inte mellan dom avarter som ingår i djurriket. Ska väl inte klaga allt för mycket eftersom det alltid finns dom som har det värre. I går blev det väl dock liiiite mycket eftersom både Husse och hans avkomma tonåringen - skulle spela match. Husse har, trots sin enorma fysiska status, haft problem med en hälsporre. Om någon utav er haft känningar just på denna punkt så vet ni att man faktiskt inte är så jävla kaxig och att graciös löpning inte direkt står på aktuell agenda... Ändock lurade Husse tränaren och klädde på sig sin fotbollsutrustning och gjorde sig klar för avspark... En minut senare klev Husse in i sin otroligt mogna karaktär - även kallad för bortskämd unge - och blev 5 år. Detta då tränaren meddelade att superstaren Husse skulle vara avbytare.
Behöver inte berätta hur jag uppförde mig, men det ingår inte i epitetet mognad....
I halvtid orkade inte tränaren ha Husse på bänken eftersom stämningen där var lika omogen som i sandlådan på ett dagis. Husse ämnade ta över arenan med sina dribblingskonster, men i stället såg det ut som man släppt ut en enbent, halt gammal gubbe bland alla tonåringar. Förbannade hälsporre!!
Då tyckte sonen att det var dags att spetsa till kalendern lite och lägga till ytterligare punkter i den redan späckade agendan. Detta då han föll ihop som ett nedskjutet rådjur, skrikandes ut sin smärta. Det späda aset tog all uppmärksamhet från Husses smärta trots att han bara hade pajat menisken... I dag står operation på programmet för tonåringen och Barcelonaresan är klart i fara för honom och hans fader.... Vilken kväll. Först avbytare, sen ingen som bryr sig om Husses stakars häl bara för att den söta tonåringens knä sett sina bästa dagar. orättvist!!!!
När vi vaknade i morse så hade en film över vraken legat i topp på You Tube under många månader. Mattis med dubbel hälsporre som haltar ut med två fyrbenta animaler. Tonårsgrabben hög som en pundare på all smärtlindring stapplandes på kryckor mot toaletten för morgonens tömning. Lillgrabben med två ICA påsar under ögonlocken efter allt för lite sömn samt vraket Husse som knappt kunde stödja på sin häl.... Vilket gäng! Här kunde apoteken hittat fyra snygga individer för en bra reklamfilm...
Efter frukost så ser man projektilen Jamaren fara ut ur huset för att undvika att bli frukost åt Dingon Amira. Jamaren upptäcker att det regnar ute, gör ett lappkast och vänder in igen. Verkar ha bestämt sig, trots faran för sitt liv, att bajsa i inomhuslådan i stället för att bli blöt i rumpan ute... Upptäcker kattens enorma samling genom att näshåren viker sig inåt av den fruktansvärda doften. Vänder ut för att få friskluft och ser att blommorna i stort sett dött efter kattens analsäckstömning....
Allt är ju inte mörker dock. Amira har fått miljöträna lite i samband med ett inbrott. Smala vinglande trappor, lastgator och mörka prång stod på programmet. Tog ut henne för att vänja henne med dom tuffa miljöerna, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Amira skenade iväg mot byggnaden, hoppade upp för en 150 cm lastgata utan att tveka och galopperade sedan upp och ned i dom smala trapporna. Jag var inte beredd ens på det första hoppet vilket gjorde att jag drogs efter i kopplet som en jockey som fallit av och fastnat i hästens stigbyglar. Hon är ju för f-n hämningslös....
Nu ska jag peta i mig en Voltaren, köra upp grabben till operation och sedan med lite tur halta ut och lägga ett par spår till Amira bakom sjukhuset. High-five!
Husse
Här verkar f-n ingen dra åt samma håll heller. Samarbete existerar inte mellan dom avarter som ingår i djurriket. Ska väl inte klaga allt för mycket eftersom det alltid finns dom som har det värre. I går blev det väl dock liiiite mycket eftersom både Husse och hans avkomma tonåringen - skulle spela match. Husse har, trots sin enorma fysiska status, haft problem med en hälsporre. Om någon utav er haft känningar just på denna punkt så vet ni att man faktiskt inte är så jävla kaxig och att graciös löpning inte direkt står på aktuell agenda... Ändock lurade Husse tränaren och klädde på sig sin fotbollsutrustning och gjorde sig klar för avspark... En minut senare klev Husse in i sin otroligt mogna karaktär - även kallad för bortskämd unge - och blev 5 år. Detta då tränaren meddelade att superstaren Husse skulle vara avbytare.
Behöver inte berätta hur jag uppförde mig, men det ingår inte i epitetet mognad....
I halvtid orkade inte tränaren ha Husse på bänken eftersom stämningen där var lika omogen som i sandlådan på ett dagis. Husse ämnade ta över arenan med sina dribblingskonster, men i stället såg det ut som man släppt ut en enbent, halt gammal gubbe bland alla tonåringar. Förbannade hälsporre!!
Då tyckte sonen att det var dags att spetsa till kalendern lite och lägga till ytterligare punkter i den redan späckade agendan. Detta då han föll ihop som ett nedskjutet rådjur, skrikandes ut sin smärta. Det späda aset tog all uppmärksamhet från Husses smärta trots att han bara hade pajat menisken... I dag står operation på programmet för tonåringen och Barcelonaresan är klart i fara för honom och hans fader.... Vilken kväll. Först avbytare, sen ingen som bryr sig om Husses stakars häl bara för att den söta tonåringens knä sett sina bästa dagar. orättvist!!!!
När vi vaknade i morse så hade en film över vraken legat i topp på You Tube under många månader. Mattis med dubbel hälsporre som haltar ut med två fyrbenta animaler. Tonårsgrabben hög som en pundare på all smärtlindring stapplandes på kryckor mot toaletten för morgonens tömning. Lillgrabben med två ICA påsar under ögonlocken efter allt för lite sömn samt vraket Husse som knappt kunde stödja på sin häl.... Vilket gäng! Här kunde apoteken hittat fyra snygga individer för en bra reklamfilm...
Efter frukost så ser man projektilen Jamaren fara ut ur huset för att undvika att bli frukost åt Dingon Amira. Jamaren upptäcker att det regnar ute, gör ett lappkast och vänder in igen. Verkar ha bestämt sig, trots faran för sitt liv, att bajsa i inomhuslådan i stället för att bli blöt i rumpan ute... Upptäcker kattens enorma samling genom att näshåren viker sig inåt av den fruktansvärda doften. Vänder ut för att få friskluft och ser att blommorna i stort sett dött efter kattens analsäckstömning....
Allt är ju inte mörker dock. Amira har fått miljöträna lite i samband med ett inbrott. Smala vinglande trappor, lastgator och mörka prång stod på programmet. Tog ut henne för att vänja henne med dom tuffa miljöerna, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Amira skenade iväg mot byggnaden, hoppade upp för en 150 cm lastgata utan att tveka och galopperade sedan upp och ned i dom smala trapporna. Jag var inte beredd ens på det första hoppet vilket gjorde att jag drogs efter i kopplet som en jockey som fallit av och fastnat i hästens stigbyglar. Hon är ju för f-n hämningslös....
Nu ska jag peta i mig en Voltaren, köra upp grabben till operation och sedan med lite tur halta ut och lägga ett par spår till Amira bakom sjukhuset. High-five!
Husse
RÖTT KORT!!!
Boktavskombinationen ADHD har fått en ny innebörd. Sen Amira anlände för ganska prick 2 veckor sedan så vill jag påstå att min fritid har begränsats kraftigt. För det fåtal som fortfarande följer den tragiska jakten på Husses nya tjänstehund har väl även märkt att inläggen från skribenten minskat kraftigt under denna period...
Anledningen är rätt enkel vill jag påstå. Amira tar all min fritid och dom gånger hon hittar annat att fördriva tiden med, typ jaga jamaren, brottas med barnen, äta ostbågar och sno mackor, så måste jag återställa allt hon flyttat om i sin iver att vara med på allt.... Dagarna är ändå grymt trevliga och jag vill påstå att vi håller på att bilda ett litet team. Fet-Arek godkänner inkräktaren och jag är rätt säker på att det har att göra med att han inte fattar att hon hör till hundsläktet. Arek blev ju inte förvånad när vi drog hem kanariefågeln, kaninjäveln eller dom ryska minimössen. Varför skulle han då reflektera över att vi tagit hand om ett rådjurskid?
Att leva med en Dingo (mattis arbetskamrater är övrtygade) är ju på något sätt som att åka sportbil utan bromsar. Det gäller att vara med hela tiden för så fort du vänder ögonlocken inåt så saknas hundjäveln direkt. Gatans katter går endast ut på natten, grannens små prinsessor har jag inte sett sen jag förevisade Alien Amira och områdets småhundar är knäpptysta och bärs under tanternas kappor när dom i nödfall måste passera förbi Husses residens...
Träningsmässigt så går det riktigt bra. Lydnaden börjar sitta riktigt fint, allmänlydnaden likaså, bita/släppa går kanon och spåret ser helt okay ut tycker jag. Oroar mig dock väldigt för hennes stora viltintresse samt enorma nyfikenhet i övrigt så spårträningen kommer verkligen bli en utmaning. Vi har dock sjukt kul och dagarna flyger iväg... Snart tar vi en paus från varandra då Husse drar till Barcelona för en veckas träningsläger och solbadande....
Gillar nakenhunden rejält och får inte glömma att hon bara är 11 månader. Det jag sett den korta tid jag haft henne är att hon är grymt tuff, har bra kamp och är fett trög... He! He! Vi har riktigt kul, men som sagt: Jag måste passa henne hela tiden. Amira har anpassat sig bra till livet som fotbollsnörd oxå. Hon har skött sig galant under fotbollsträningarna där hon lekt och varit så där lagom olydig. Tills idag.... Husse släppte koncentrationen för några sekunder och vips så hade köttätaren provsmakat en av spelarna. Den späda 12 åringen gjorde misstaget att springa förbi hyenan och då var det kört. Ett morr, ett bett, ett skrik och så där lagom mycket blod... Amira fick rött kort och blev utvisad tilll bilen... Varje gång jag tittar på det aggressiva rådjuret ser jag även en bild där jag sitter på polisens internutredningar och förklarar varför just min hund ätit upp ett ben eller en arm... Svettas redan!!!!
Jobbmässigt har det varit katastrof däremot. Inte ett jävla vettigt hundjobb. Inte enligt Arek i alla fall. Bland annat var vi på inbrott ute på landet. Arek pigg och alert sökandes ett spår att följa upp. När han inte fick napp direkt deppade han ihop och hoppade in i bilen med spårlina och allt. Försökte förklara för honom att vi hade en yta till att söka av, men det sket han väl fullständigt i... Slutade med att jag fick ta spjärn med foten på kofångaren och dra ut den envisa jäveln i halsringen..... Försökte ändå hålla humöret när vi gick bortåt. Förklarade för honom att vi hade lite lite kvar att göra medans vi gick i det kolsvarta mörkret. Hann inte säga meningen klart innan marken var borta under fötterna. Föll som en fyllerist rakt ned i en stor jävla grop. Hann gå igenom hela mitt liv medans jag föll och kan bara tacka den lyckliga stjärnan att det inte fanns något hårt i botten utan endast grus och vatten.... Förbannade mitt yrkesval samt den förbannade hårbollen som inte varnat mig. Själv gick han fint vid sidan om avgrundshålet medans hans Husse klev rakt ut i tomrummet och försvann. Ger mig f-n på att han flinade när han hörde mitt förtvivlade skrik under resan mot botten....
Papparollen går väl sådär även den. Fick häromdagen höra att jag misskött mig i samband med en mindre form av tävling. Äldsta grabben meddelade att han fortfarande mindes hur hans pappa uppträtt mycket osportsligt under en fångarna på fortet tävling. Grabbarna talade om att dom var 5 och 7 år när deras pappa fått frispel i en "cell" på grund av att han var missnöjd med sina deltagare... Jag är verkligen usel...
Må gott!
Husse
Anledningen är rätt enkel vill jag påstå. Amira tar all min fritid och dom gånger hon hittar annat att fördriva tiden med, typ jaga jamaren, brottas med barnen, äta ostbågar och sno mackor, så måste jag återställa allt hon flyttat om i sin iver att vara med på allt.... Dagarna är ändå grymt trevliga och jag vill påstå att vi håller på att bilda ett litet team. Fet-Arek godkänner inkräktaren och jag är rätt säker på att det har att göra med att han inte fattar att hon hör till hundsläktet. Arek blev ju inte förvånad när vi drog hem kanariefågeln, kaninjäveln eller dom ryska minimössen. Varför skulle han då reflektera över att vi tagit hand om ett rådjurskid?
Att leva med en Dingo (mattis arbetskamrater är övrtygade) är ju på något sätt som att åka sportbil utan bromsar. Det gäller att vara med hela tiden för så fort du vänder ögonlocken inåt så saknas hundjäveln direkt. Gatans katter går endast ut på natten, grannens små prinsessor har jag inte sett sen jag förevisade Alien Amira och områdets småhundar är knäpptysta och bärs under tanternas kappor när dom i nödfall måste passera förbi Husses residens...
Träningsmässigt så går det riktigt bra. Lydnaden börjar sitta riktigt fint, allmänlydnaden likaså, bita/släppa går kanon och spåret ser helt okay ut tycker jag. Oroar mig dock väldigt för hennes stora viltintresse samt enorma nyfikenhet i övrigt så spårträningen kommer verkligen bli en utmaning. Vi har dock sjukt kul och dagarna flyger iväg... Snart tar vi en paus från varandra då Husse drar till Barcelona för en veckas träningsläger och solbadande....
Gillar nakenhunden rejält och får inte glömma att hon bara är 11 månader. Det jag sett den korta tid jag haft henne är att hon är grymt tuff, har bra kamp och är fett trög... He! He! Vi har riktigt kul, men som sagt: Jag måste passa henne hela tiden. Amira har anpassat sig bra till livet som fotbollsnörd oxå. Hon har skött sig galant under fotbollsträningarna där hon lekt och varit så där lagom olydig. Tills idag.... Husse släppte koncentrationen för några sekunder och vips så hade köttätaren provsmakat en av spelarna. Den späda 12 åringen gjorde misstaget att springa förbi hyenan och då var det kört. Ett morr, ett bett, ett skrik och så där lagom mycket blod... Amira fick rött kort och blev utvisad tilll bilen... Varje gång jag tittar på det aggressiva rådjuret ser jag även en bild där jag sitter på polisens internutredningar och förklarar varför just min hund ätit upp ett ben eller en arm... Svettas redan!!!!
Jobbmässigt har det varit katastrof däremot. Inte ett jävla vettigt hundjobb. Inte enligt Arek i alla fall. Bland annat var vi på inbrott ute på landet. Arek pigg och alert sökandes ett spår att följa upp. När han inte fick napp direkt deppade han ihop och hoppade in i bilen med spårlina och allt. Försökte förklara för honom att vi hade en yta till att söka av, men det sket han väl fullständigt i... Slutade med att jag fick ta spjärn med foten på kofångaren och dra ut den envisa jäveln i halsringen..... Försökte ändå hålla humöret när vi gick bortåt. Förklarade för honom att vi hade lite lite kvar att göra medans vi gick i det kolsvarta mörkret. Hann inte säga meningen klart innan marken var borta under fötterna. Föll som en fyllerist rakt ned i en stor jävla grop. Hann gå igenom hela mitt liv medans jag föll och kan bara tacka den lyckliga stjärnan att det inte fanns något hårt i botten utan endast grus och vatten.... Förbannade mitt yrkesval samt den förbannade hårbollen som inte varnat mig. Själv gick han fint vid sidan om avgrundshålet medans hans Husse klev rakt ut i tomrummet och försvann. Ger mig f-n på att han flinade när han hörde mitt förtvivlade skrik under resan mot botten....
Papparollen går väl sådär även den. Fick häromdagen höra att jag misskött mig i samband med en mindre form av tävling. Äldsta grabben meddelade att han fortfarande mindes hur hans pappa uppträtt mycket osportsligt under en fångarna på fortet tävling. Grabbarna talade om att dom var 5 och 7 år när deras pappa fått frispel i en "cell" på grund av att han var missnöjd med sina deltagare... Jag är verkligen usel...
Må gott!
Husse
DEN NYA STJÄRNAN....
DEN OBLIGATORISKA KAMPLEKEN...
VERKAR DOM NJUTA AV VARANDRAS SÄLLSKAP?
AMIRA MED SIN TRÄNINGSKOMPIS - CYKELN!
AREKS PARADGREN - PLATSLIGGNING!
I BLAND MÅSTE MAN VILA...
STORA STADENS STOLTHET!
GOD MORGON!!!
Åhhh! Hela familjen zoo vaknar upp och gör sig redo för ännu en härlig dag på sensommaren. Vrider upp persiennerna och ser att dagen kunde börjat bättre eftersom det inte råder något tvivel om att regnet öser ned. Såg man till den samling som nu vaknat upp så kunde man väl se att fyra av invånarna i kullen visade tecken på att ej riktigt ha sovit klart. Tonåringarna är ju alltid sega på morgonen, men jävlar vilken fart det blev på den äldsta när han kom på att han hade en halvtimme på sig att göra läxan. Den läxan jag tillfrågade om han hade igår och som han då svarade nekandes på hade nu gjort sig påmind då han synade sin väska lite sådär med panikslagna ögon...
Mattis så där lagom pigg vilket fick mig att fundera på om hon gått i sömnen under natten i stället för att drömma om sin fantastiska familj. Då hade hon väl vaknat med ett smile va? He! He! He! Husses påsar under ögonen var väldigt tydliga och visade med all (o)önskvärd tydlighet att han med jätteörat sovit dåligt denna natten oxå. Trots medicin 3 gånger om dagen så var örat ändå lika stort som en fläskotlett och smärtan lika påtaglig som att någon dragit ett paintball skott i låret från 30 cm.... Med all möda vände sig mannen som det nu var så synd om och bad den yngsta tonårssonen att hämta örondropparna från köket... Liggandes i sängen fick jag meddelandet från tonårssonen om att Husse nog nu inte skulle bli så glad. Han överlämnade det som var kvar i medicintuben och meddelade torrt att vår nya hyena, Amira, tränat apportering med godset...
Sett till hur tuben nu såg ut så förstod jag att den tidigare ägaren ej kört passiv markering. Detta då tuben såg ut som ett durkslag för spaggetti. Mina fina örondroppar sprutade ut från de hål som Amira gjort med sina tänder. Suckade djupt och hasade mig ned för sängen och vidare in i badet. Ahhh vad härligt med ett varmt bad i sin ensamhet. Försökte peta bort lite smuts från vaden, men upptäckte att smutsen rörde sig och verkade vilja borra sig djupare ned i huden... Men va f-n! En fästingjävel som tagig sig ton och nu försökte penetrera Norra halvklotets spinkigaste ben.... Kom på att jag glömt fylla på mitt fästingvaccin och sjönk djupare ned i den morgondepression jag redan var i. Och då var klockan inte ens 8:a.
Mattis tog tag i den varelse som absolut inte var trött, sorgsen eller självmordsbenägen. Hon är hyena och skulle nu få gå sin morgonpromenad i långkoppel. Mattis så där lagom road av detta eftersom hyenan drar som ett godståg medans Arek hela tiden försöker smita och vända hem. Mattis morgonpromenader är därför allt annat än harmoniska.... Även om Husse, äldsta sonen och mattis haft en liten tung morgon så var det ju inget mot hur det nu skulle bli för Jamaren.
När mattis öppnade dörren så skulle Jamaren smita in. Samtidigt skulle hyenan ut och konfrontationen var ett faktum. Jamaren nu fångad och buren som en tigerunge i mammans gap. Hyenan dock överraskad över mattis primalskrik och koppelkorrigering varvid Jamaren åter var fri.... Långt ned på gatan kunde man sedan se hur förnärmad kattjäveln blivit över morgonbehandlingen och det kanske man kan förstå....
Så här är det väl i var mans hus på morgonen kan jag gissa, men ibland kan man ändå längta långt långt bort från detta kaos...
I övrigt kan jag meddela att träningen med Amira går mycket bra. Jag är väldigt nöjd med motorerna i detta JAS plan och jag hoppas innerligen att jag även får ordning på spåret...
Må gott!
Husse
Mattis så där lagom pigg vilket fick mig att fundera på om hon gått i sömnen under natten i stället för att drömma om sin fantastiska familj. Då hade hon väl vaknat med ett smile va? He! He! He! Husses påsar under ögonen var väldigt tydliga och visade med all (o)önskvärd tydlighet att han med jätteörat sovit dåligt denna natten oxå. Trots medicin 3 gånger om dagen så var örat ändå lika stort som en fläskotlett och smärtan lika påtaglig som att någon dragit ett paintball skott i låret från 30 cm.... Med all möda vände sig mannen som det nu var så synd om och bad den yngsta tonårssonen att hämta örondropparna från köket... Liggandes i sängen fick jag meddelandet från tonårssonen om att Husse nog nu inte skulle bli så glad. Han överlämnade det som var kvar i medicintuben och meddelade torrt att vår nya hyena, Amira, tränat apportering med godset...
Sett till hur tuben nu såg ut så förstod jag att den tidigare ägaren ej kört passiv markering. Detta då tuben såg ut som ett durkslag för spaggetti. Mina fina örondroppar sprutade ut från de hål som Amira gjort med sina tänder. Suckade djupt och hasade mig ned för sängen och vidare in i badet. Ahhh vad härligt med ett varmt bad i sin ensamhet. Försökte peta bort lite smuts från vaden, men upptäckte att smutsen rörde sig och verkade vilja borra sig djupare ned i huden... Men va f-n! En fästingjävel som tagig sig ton och nu försökte penetrera Norra halvklotets spinkigaste ben.... Kom på att jag glömt fylla på mitt fästingvaccin och sjönk djupare ned i den morgondepression jag redan var i. Och då var klockan inte ens 8:a.
Mattis tog tag i den varelse som absolut inte var trött, sorgsen eller självmordsbenägen. Hon är hyena och skulle nu få gå sin morgonpromenad i långkoppel. Mattis så där lagom road av detta eftersom hyenan drar som ett godståg medans Arek hela tiden försöker smita och vända hem. Mattis morgonpromenader är därför allt annat än harmoniska.... Även om Husse, äldsta sonen och mattis haft en liten tung morgon så var det ju inget mot hur det nu skulle bli för Jamaren.
När mattis öppnade dörren så skulle Jamaren smita in. Samtidigt skulle hyenan ut och konfrontationen var ett faktum. Jamaren nu fångad och buren som en tigerunge i mammans gap. Hyenan dock överraskad över mattis primalskrik och koppelkorrigering varvid Jamaren åter var fri.... Långt ned på gatan kunde man sedan se hur förnärmad kattjäveln blivit över morgonbehandlingen och det kanske man kan förstå....
Så här är det väl i var mans hus på morgonen kan jag gissa, men ibland kan man ändå längta långt långt bort från detta kaos...
I övrigt kan jag meddela att träningen med Amira går mycket bra. Jag är väldigt nöjd med motorerna i detta JAS plan och jag hoppas innerligen att jag även får ordning på spåret...
Må gott!
Husse