MÖTE MED ETT SVIN...
Inför midsommaraftons firande så hade jag slagit vad med arvtagarna (barnen) om att jag visst kunde inta alkohol i samma mängd som dom övriga fäderna. Grabbarna trodde inte på, som dom sa, skitsnacket utan tvingade Stora Stadens hjälte att slå vad. Vadet gick ut på att jag skulle dricka 10 öl under kvällen annars skulle jag torska 100 kr. Mängden hade ju räckt till hela det lokala alkislaget så jag lyckades förhandla ned mängden till 8 öl. Grabbarna var segervissa, men kvällen var ju lång så helt kört var det väl inte....
Bara besöket på systembolaget var ju spännande i sig. Valde ut fyra olika ölsorter som såg goda ut (fina etikettbilder alltså) och köpte två av varje sort. Hade svågern med mig i affären och trots hans extrema barnasinne så förbjöd han mig att köpa:
Piratöl
Öl från Alehyllan
Lite tråkigt var det eftersom bilderna på dessa ölsorter var roligast, men till slut fick jag ihop fyra sorter med pigga etiketter. Första två ölen gick i rasande fart och jag kände att vinsten hägrade snabbare än jag först trott. Besattheten att dricka öl avtog då det blev rundpingis. Har ju ett sjukligt behov av att vinna och ville därför inte riskera att tappa speed och kordination på grund av ölintag. Gick f-n inte bättre för det så då bestämde jag mig för att kombinera idrotten med alkoholen. Sprättade upp korken lite käckt till den nya ölsorten och drog en rejäl klunk. Åh fy fan va äckligt! Kändes som om jag tagit fel burk och i stället precis svept en liter olja till bilen...
Det visade sig att trekamp stod på schemat och eftersom vinst är allt som gäller så fick öldrickandet ånyo stå på vänt. En av grenarna var pilkastning. Vi var väl ca 20 personer som deltog och jag tror jag kom på 18 plats. De enda två jag slog var nog 6 åringen som var för blyg för att kasta pilarna annat än ned i marken samt en av tanterna som druckit Ouzo som en kamel innan tävlingen... Fuck! Det skulle dock bli värre för nu håvade festarrangören upp en luftpistol. 5 skott - två poäng. Länge sedan jag blev så hånad.....
Festkvällen fortgick och när Husse föll till sängs så hade intaget av alkohol uppmätts till: 2 st 33 cl starköl samt en mun falskskyltad öl. Grabbarna jublande glada över vinsten och framförallt över pengarna dom just vunnit. Känns inte som om Husse löper någon större risk för att hamna i ett djupare alkoholmissbruk. Chansen är nog betydligt större att jag får en inbjudan att bli hedersmedlem i någon nykterhetsförening....
Det var ju inte bara festtema under helgen utan Husse och Arek var ju även nödgade att skydda Stora Staden från bus och annat patrask. Arek grymt laddad och även hans följeslagare Husse. Trots 20 års tjänst så sprutade hormonerna i kroppen och jag ville bara jaga..... Gick öldrickandet dåligt så gick f-n inte busjagandet bättre heller. Har väl kört upp diesel så att bensinföretaget jublar, men inte fan har jag fångat någon. Dåligt med hundjobb och dom vi varit på har inte gått så där jääääätttteeebra.... Det mest spännande som hänt under teamets jakt på ära och berömmelse har varit under ett spårsök på landet... Arek vindar hela tiden in mot ett buskage och när vi kommer ut och vidare över ett fält så får Husse klart för sig vad det var för fint som Arek nu sökt upp...
Ett vildsvin!!! På 50 meters håll står den ilskna lilla grisen med jättebetar och tittar mot det späda ekipaget. Sekunderna känns som timmar medans grisjäveln och fet-Arek mäter sina krafter mentalt. Husse fingrar efter sitt vapen, dock smärtsamt medveten om resultatet under trekampens skyttemoment. Till slut finner vildgrisen att oddsen är något ojämna varvid den flyktar ut i skogen igen.... PUHHH!!
Så lever vi! Må gott!
Husse
GLAD MIDSOMMAR!
Ett angenämnt problem har varit att få grabbarna i säng på kvällarna. I vanliga fall är man aldrig trött, men nu har man släpat sig upp till rummet i god tid för sin skönhetssömn. Ögonen kliiga och trötta redan vid 21.30 tiden. He! He! He! Äldsta grabben har haft fullt upp med att hålla ordning på 8 åringarna. Dom har vägrat genomföra träningsprogrammen utan vill bara köra Guld och Silver samt tvåmål. Alla vill vara målvakt och har man inte fått sin vilja fram så har man grinat, flytt till skogs m.m. Ingredienser som han fått utstå:
Trots: Vägrat genomföra allt annat än sin egen vilja.
Gråt: Från glädje till sorg på trekvartssekund.
Annat intresse: Bygga sandslott o jaga flygmyror kan vara bra så mkt roligare än fotboll.
Aggression: Vinsten är allt - vid förlust dyker en helt annan demon upp.
Flykt: Plötsligt saknas ett barn - efter jakt längs grusvägar och skogsmark så återbördas den missnöjde.
Glädje: Som tur var den mest frekventa ingrediensen och även den som uppväger allt slit.
Underbart att se hur grabben får slita ont för sin lön. Han har dock gjort det sjukt bra och har väl blivit idol för mer än ett litet knodd i fotbollsksolan. Yngsta sonen har även han fått slita ont och då utan lön. Stelhet, hältor och solbrända axlar kan knäcka den mest fotbollsintreserade ynglingen, men som tur var så har dom ju nu fått riktigt sommarlov...
Husse och fet-Arek däremot har inte gjort många knop. Vi har slappat och spelat fotboll mest hela veckan och det har varit riktigt skönt att bara vila. Det mest aktiva den gamle hundföraren gjort är att ha återupptagit sin fotbollskarriär för en mycket kort stund. Är ju tränare för 15 åriga killar och för att härda dessa så utmanades det lokala B-laget för match. Det visade sig bli lite väl mycket prestige i matchen så i stället för att möta ett antal ungdomar under utveckling och då i kombination med småfeta gubbar som vägrar lägga av - så plockade deras tränare ihop ett dream-team. Grabbarna var snälla och lät Husse vara med i ungdomslaget och djävlar vad jag slet.... Påminde om ett vansinnigt hungrigt vildjur på jakt efter mat (bollen). Kan sammanfatta jakten så här:
Typ 3 sekunders bollkontakt i en match som varade i 80 minuter. Total löpsträcka är uppskattningsvis 8 mil. Förlust med 5-0 och det var smickrande siffror, men det värsta straffet kom dagen efter. AHHHHH vilken träningsvärk jag har. Gör till och med ont mellan skinkorna när jag rör mig och fram och baksida av lår ska vi inte tala om... I´m getting to old for this shit. Ska därför nöja mig med att bara fika idag....
Avslutar med att önska er en riktigt god midsommar. Själv ska Arek och jag äta gott, dricka öl i måttliga mängder, men även under viss tid skydda och ställa tillrätta i Stora Staden. Och till Josefine - själklart får du länka till din facebooksida...
Må nu så gott!
Husse
TILLBAKA PÅ RUTA ETT....
Vi har köpt en present till dig pappa! Trodde först jag hörde fel. Brukar ju för f-n få påminna min egen släkt om att jag fyller år och att då få en överraskning trots att bemärkelsedagen ej slagit in måste ju tyda på att jag hört fel. Avmätt och dryg kastar jag då ur mig följande tacksamhetsfras: "Bara det inte är strumpor eller kallingar - det är ju så sjukt tråkigt". Såg direkt på minspelet att den meningen borde jag ha skippat. Trots alla försök att rädda situationen genom glada ögon och aktivt sprättande i presentpapperet så fungerade inte det. Glada familjen nu sur på grund av Husses otacksamhet och träffsäkerhet. För visst var det ett par kallingar....
Men inte vilka som helst för nu djävlar ville man poppa upp hundföraren med märkesgrejer. Ett par moderna Björn Borg kalsonger i Sverigemönster var det jag nu skulle dra på mig för att skippa snacket om den praktiska modell som Husse använder i vanliga fall... Dom var ju faktiskt jättefina så jag bestämde mig för att till och med bryta ett vinnande koncept och faktiskt ta dessa gladpoppiga märkeskalsonger på mig under detta arbetspass. Har ju sett reklamen när modellerna poserar i dessa modeller. Hade därför en målbild av att man skulle se ett "jättepaket" frampå, men på min modell verkade det ha blivit något fel.... Såg för f-n ut som om jag hade rumpan fram eller var född med en vagina... Helvete vilken tur att jag byter om ensam i mitt omklädningsrum, men satan vilken knäck för Husses manliga ego....
Inte blev resten av dagen bättre heller. Innan Husse ens fått frukost fick han kasta sig ut för att reda ut ett spår som en annan hundförare startat. Efter succén med alla gripna förra passet så var ju målbilden att få kasta några fler banditer i fängelse, men den planen satts snabbt på sned....
Fet Arek hittade inga spår utan drog Husse runt i den groteskt dåliga terrängen under ca 30 minuters tid. Efter bara 10 sekunders besök i terrängen så var Husse dyngblöt från topp till tå - ett par minuter senare ett antal rivsår rikare och efter halvtimmens röjande i skogen så hade hårbollen fått nog. I god fart tog han sig nu mot sitt tjänstefordon och det rådde inga som helst tvivel om att han gjort patron ur....
Inte var det skönare inuti brallan eftersom den moderna boxermodellen nu förbytts till string efter allt klättrande bland bergen. Efter ett besök på stationen med kläd och skobyte så var vi ånyo igång igen. Tyvärr med samma resultat på samtliga spårjobb vi hade under dagen. Arek såg utvecklingsstörd ut och verkade oförmögen att iträda sig polisrollen och bli hjälte. Vet i fan om det fanns spår där vi var, men han kan väl i alla fall försöka.... Avslutade hela skiten med att göra ett saksök längs med tänkt flyktväg och då vaknade väl tysken till liv....
Letade som f-n och kom faktiskt in med viktiga föremål som nog kunde ta utredningen framåt. Men det var ju inte bara relevant gods som medtogs för när jag tömde hundboxen bak i bilen så fanns följande föremål där:
Ölburken ( Som vangligt)
En arbetshandske
Gummiplutt till en gåstav
Canon Camera inklusive sönderbitet objektiv (Sån har han faktiskt aldrig tagit med sig förut)
Tomt cigarettpaket
Han är ju en saksamlare av klass så jag brukar berömma honom fastän vi alltid får åka förbi återvinningsstationen efter ett arbetspass. Bestämde mig för att snabbt försöka glömma dagens skitpass och i stället se framåt. Det är ju fördelen med vårat jobb - du vet aldrig när det vänder, men vänder det gör det.... Parkerade i stället bilen och drog snabbt hem till familjen zoo. Tog av mig kläderna och upptäckte till min fasa att dom jävla Björn Borg kalsongerna fortfarande gjorde att jag såg ut som en tjej...
Hmmm!
Må gott!
Husse
SE BARA FRAMÅT....
Hmmm! Kan se på läsarnas kommentarer att missödet med spikmattan var uppskattat. Alltid kul att roa någon och eftersom jag alltid sagt att jag förser er med sanningen så får jag väl bjuda på den lilla fadäsen. Mången kommentar, samtal och sms har det blivit och INGEN har varit vänlig utan bara retsam... Skit samma! Jag tar det. - ser aldrig bakåt utan blickar alltid framåt....
Vi hade ju chansen att ta revansch dagen därpå eftersom vi gjorde natt även då. Det började dock inte så bra eftersom fet-Arek kom efter lite när vi var på kvällsrastning. Smidigheten är ju som förbytt nu på ålderns höst och i stället för att skutta som en vildhare så är det ju mer som att se ett stort fartyg vända när han är på väg.... Självklart gjorde han sig illa och haltade som om han hade kottar under varje trampdyna. Tyckte synd om honom, men hoppades på att natten skulle bli lite lugn så han fick tid till återhämtning....
En påtänd man slog dock min plan ur spel. Efter att ha knockat en dam så drog han till skogs. Som alltid så var gammelgeten och jag på helt fel sida av världen vilket ju gjorde att vi hade en bra bit att åka. Hade inga förhoppningar om att få gripa, men eftersom man aldrig vet så lät jag den fina polisbilen jobba på i god fart. Då resan var lång och vi nu var ute på landet så funderade jag på hur det skulle vara att krocka med en älg i 180 km i timmen. Kom fram till att det inte skulle vara så bra, men slog tanken ur hågen och rockade lite musik i stället. Från höger sida tycker jag mig se något vitt komma springandes varvid jag släpper gasen. Då höll ju för fan tanken på att slå in för nu kom väl en älgjävel skenande som en yster påfågel över vägen. Tack vare Volvons fina sladdsystem så gick väl även det bra, men fy vad nära och ännu mer fy vad stora dom är....
Väl framme på adressen så möttes jag av Mr Piggelin i polisuniform. Den superpositive kollegan verkade tro att team Arek och Husse var dom som skulle rädda upp allmänhetens dåliga förtroende för polisen när han med tydliga gester visade var banditen dragit iväg. Tog ut fet-Arek och var det någon som var arbetssugen och positiv så var den han med päls. Kopplade på spårlinan och flög ut på en motionsstig. Vidare ut ett par 100 meter innan Geten kastade sig av stigen och galopperade in i skogen. Innan mörkerseendet slagit in så hade Arek redan avgjort matchen för nu stod han skällde i mörkret. Tände lampan och kände glädjen stiga i kroppen. Det as vi jagat låg nu och sov under en gran. Vet f-n inte om han låtsades sova eller om han var så påtänd att han inte märkte Areks dreggel när denne stod och gläfste över honom.... Med myndig ton (tyckte jag i alla fall) ombad jag fienden att ge upp och visa händerna för sin nye förmyndare...
I helvete han vaknade ändå. Först när han bändes upp i en ställning som påminde om en makaron så väcktes han upp ur sin drömvärld. Nu tyckte Arek det var dags att hjälpa till. Dock inte med att hantera busen utan vargen ville bära ryggsäcken.... När min fyrbente vän inte fick göra det så föll han ned i omogen ålder och blev obstinat. Hämtade en tvåmeterspinne som han vevade friskt med i högen av polisarmar och gripna ben. Fan va han håller på....
Husse mycket nöjd med Areks jobb och efter sedvanligt puss och kramkalas drog vi tillbaka mot neonljus och asfaltsytor. Det dröjde inte länge innan man ånyo behövde Getens tjänster. Så klart var vi på nytt aslångt borta, men nu i alla fall stärkta med stort självförtroende. Under färden fram så visade det sig att vi skulle hantera fyra inbrottstjuvar, men att dom fuskat och cyklat från platsen efter utfört verk. Hmmm! Inte lätt att spåra cyklister, men jag har tränat en del på det så vi hade väl inte riktigt gett upp.
Det manliga vittnet stod i morgonrock och förklarade från håll för den kvinnliga kollegan vad som hänt. När min spontane vän Arek släpptes ur bilen så ändrades dock ursprungsbilden eftersom Arek skenade iväg i riktning mot detta par. Vittnet nog ganska säker på att Arek skulle ta sig en köttbit för djävlar vad han började dansa runt. När Arek var hyfsat nära så såg jag att vittnet hade dödsångest men fick lite lindring när han nu satt och kramade poliskvinnan. He! He! He! Så roligt man kan ha...
Min halte Tyske vän såg inget hinder i att man cyklat från platsen för ånyo flög Husse efter i spårlinan. Oförmögen att bromsa drog han mig in i bostadsområdet och efter ett par 100 meters spårande så syntes 4 cyklister längre fram. Förstod att dom lätt skulle cykla ifrån oss om dom upptäckt oss så det fick bli plan B. Arek såg något konfunderad ut när han fick avbryta spårandet och i stället gömma sig med Husse i ett par buskar. Gud måste ha varit med oss för nu kom cyklisterna i god fart mot vårat gömställe. Den ena så självgod att han till och med gjorde entré stegrandes på bakhjulet. När avståndet var 5 meter kastade jag ut vargen mot cyklisterna och jävlar vilken aktivitet det blev. Tre stycken bjöd på ett bättre grimasspel innan dom förstod att döden var nära förestående. Dom kastade sig av cyklarna och låg så fint på marken... Den fjärde ville dock pröva flyktalternativet och hojade iväg. När hjälp anlänt så påbörjade vi spåra igen.
Arek flög iväg igen och efter några hundra meter så anträffades cykeln som banditen drog iväg på. Hur tänkte banditen nu? Arek spårade vidare och det dröjde inte länge förräns köttätarn funnit vad han spårat efter. Gömd i en soffa låg vårt offer och vinsten var fullständig....
5 gripna på spår får väl vara godkänt på ett nattpass. När så även chefen spårade upp 3 stycken så vann ju södra sidan med 8-0 mot Norra helvetets hundförare. Inget är som att vinna....
Må gott!
Husse
" SPIKEN "
När så det äntligen var dags att få börja jobba igen så var ju adrenalinpåslaget redan högt när färden gick mot arbetspasset. Åkte dit tidigare för att hämta den fina polisbilen. Planen var att åka upp och socialisera med dom andra poliserna i stället för att umgås med vägglössen på den plats där Husse får hämta sin bil. Var i så god tid att jag till och med hann tvätta bilen ren. Innan såg det ut som en Safari-jeep från Afrikanska savannen och detta efter Jamarens alla små tigerspår över bilen. Tror f-n hon väntar tills det blivit dagg - därefter går hon ut i grus och sand för att sedan vandra rakt över hela jävla bilen.... Nu stod dock bilen där ren och fin i garaget när Husse och Arek drog iväg mot Stora Staden.
Vi hann inte mer än ut förräns polisradion ropade ut att man jagade tjuvar över stock och sten och att den vilda jakten gick mot Husses domäner. Jaktinstinkten vaknade genast till liv och efter en bättre jakt med lämpliga ingredienser så bestämde sig farbror blå för att använda spikmatta. Tjuvarna fattade galoppen och gav upp innan spikmattan fått visa vad den kunde. Som små arbetsmyror välde alla poliser ut från sina bilar för att få gripa någon del av dom banditer som försökt fly. Även Husse!!!! Den bandit som Husse skulle brotta ned och mästra visade sig väga typ 120 kg. Som tur var va han hjälpsam och lade sig ned. Han var dock så djävla stor att när jag skulle brotta upp armarna så var det som att jag satt mig i en tresitts-soffa. Tog ett djävla tag innan jag hittade stockarna som var hans armar och då dök ju nästa problem upp. Handbojorna! Hans armar gick ju för f-n inte runt till baksidan. Jag bände - han hjälpte till - men det var ett förbannat slit ändå. Vi småsnackade lite under tiden eftersom det tog en djälva tid att kränga armar som var stora som pytonormar. Jag berättade att "det enligt våldsföreskrifterna" ska gå medans han ville köra en mer human stil och i stället sätta ihop två par handbojor. Min teori vann till slut, men då var bojorna längst ut i sina jack och hade han rört sig en millimeter så hade man nog aldrig fått upp dom igen....
Kom på att det fanns risk för skrivjobb varvid jag kastade mig i bilen för att backa mig fri från allt ansvar. Det gick bra i ungefär 10 meter innan man hörde en "pfsch-ljud". Vände för att dra, men upptäckte att bilen gick som om jag körde på en åker fastän jag gled fram på plan asfalt. Gick ut för att titta och såg till min fasa vad pajas-husse lyckats med denna gång.... På platsen var det en busbil och typ 10 polisbilar, men det var bara en på platsen som precis kollat spikmattans funktion... AAAAAHHHH!!!! PUUUUNKKKAAA!!!!
Däcket såg ut som om det anfallits av en hel klan igelkottar.... Ska inte berätta om alla tillrop som Arek och jag fick höra (varför varnade han mig inte förresten? Han sitter ju för f-n där bak och måste ju bara ha sett vad som var på väg att ske)
Under de två timmar jag satt och väntade på ett reservdäck så hade jag väl besök av 10 hånfulla polispatruller, ett antal obehagliga samtal samt 10 000 svennebanan resenärer som nästan höll på att ramla ur sina bilar när dom passerade Husses trasiga bil....
Hämtade mig aldrig efter detta utan inkasserade 0 gripna under natten. Bestämde mig för att snabbt glömma nattens arbetspass, men smeknamnet "spiken" gäller nog leva kvar lite längre....
Suck!
Husse
7 ÅRS OLYCKA!
Redan när jag körde in på uppfarten intill den gamla nedbrunna skolan borde jag ha känt vibbarna. 5 grabbar i övre tonåren, tatuerade halsar och överarmar som pytonormar. Lät Arek skälla till för att visa att vi var fler på platsen än den späda hundföraren men reaktionen från the bad guys uteblev. I stället för att vika undan gick allt på en sekund. Huvtröjorna över de rakade huvudena och sedan gick dom till anfall. Hade inte hunnit få ut hårbollen vilket gjorde att det nu var 5 mot 1. Muskelmassan på det anfallande laget var överlägsen, men jag kände mig ändå rätt säker efter polishögskolans självskyddsutbildning samt mitt vita bälte från Judoklassen...
Fick in ett par smällar, men fick även ta emot ett par rejäla knogar mot huvudet innan jag lyckades knuffa mig fri. All adrenalin pumpade nu när jag slogs för att överleva och det otäcka var att pöbeln var helt tyst under attacken. Kände hur kraften började sippra ur den sega hundförarkroppen, men hann ändå vika undan när järnröret ven över huvudet. Klirr!!! Sidospegelns glas i tusen bitar och så även den motordrivna funktionen på vänster sida. I ett töcken kände jag hur blodet sipprade ned längs halsen och den sista minnesbilden skulle nog bli att se det krossade glaset dimpa ned......
Tog den sista kraften och skrek bedjande mot den unga tonårstjejen som stod intill min bil. " Släpp ut hunden!" Tjejen helt frånvarande, flinade fånigt och tog sedan en djupt bloss på sin hemmasnickrade cig. Helvete hann jag tänka. Hon är ju pårökt som ett as och troligen i sällskap med packet som nu slog mig sönder och samman. Låg nu på marken och sneglade upp mot den trasiga sidospegeln..... NÄE! Fan oxå! Tvingar mig själv att radera skiten jag just skrivit eftersom förskringsbolaget aldrig skulle tro på denna historia. Får nog f-n stå mitt kast och berätta sanningen....
Husse klantat sig! Tränade backning samtidigt som han skulle vinka till förbipasserande kollega. Den vägg som alldeles nyss varit så långt ifrån bilen var nu så nära att sidospegel med dess funktioner pussades rejält. Det kraschande som hördes var fruktansvärt i mina öron, men överröstes ändå av publikens skratt över Husses klantighet. FAAAAAN!!!
Har ju precis fått skattepengarna, men ville ju inte lägga dom på något så banalt som reparation av en sidospegel. Avslutade spektaklet med att stå och försöka lägga tillbaka det krossade glaset i sin gamla position, men för alla er som lagt pussel utan att ha alla bitar förstår problemet va... Lämnade platsen med ett fånigt flin....
Fuck! Hade varit bättre om det var mattis som gjort det eftersom jag då kunde retat och hånat henne samtidigt som jag kunde varit storsint och sett till att skadan blivit lagad. Nu är det i stället jag som blir hånad...
Må gott!
Husse
SINGEL IGEN...
Hallo kära läsare! Som vanligt när prövohundarna åkt hem så är jag kung igen. Eget rum, egen bur, egen tomt och all träning enkom för mig... Denna gång blev jag lite orolig att unghundshelvetet skulle bli kvar eftersom hon fick så lång tid på sig. Vissa perioder var hon ju faktiskt riktigt nice att ha att göra med, tik som hon är, men allt gott har ju ett slut....
Nu är det bara jag och ADHD Husse som glider ut i verkligheten för att skapa hjältedåd. Husse säger hela tiden att han måste vara rädd om mig eftersom jag är gammal, halt, blind och halvdöv. När vi jobbar skarpt så måste jag nog ändå ställa mig frågan om vem som har mest artros, blinda fläckar i ögonen och skörast knän för helvete vad han piper längst bak i spårlinan.
"Helvete Arek! Bromsa ned för tusan. Man ser ju inte ett skit här i mörkret". Sista veckans mörkerresor efter bus har ju inte direkt slutat med att jag varit halt utan transporterna har ju mer än ofta visat sig gå till det mänskliga sjukhuset. Är det inte axlar ur led så är det väl sågspån i ögonen, pinnar i puppillen, bett i händer eller som sist - ett djungelvrål efter att Homosapiens knockat knät i en avsågad ek.....
Han gnäller ju en hel del på mig och jag är väl inte helt rumsren i mun vad gäller mina omdömen om honom, men häromdagen var vi faktiskt enade om att jobbet vi utfört var mycket bra. Efter ett bättre teamwork i spårandets värld så hade jag ju hakat av Husse en liten bit. Spottandes och fräsandes sprintade han ifatt mig i mörkret och då bara för att se hur jag vände upp och anföll vegetationen. Uppförde mig galant genom att skälla och vifta på svansen när jag anträffat den tjuvjävel vi spårat så långt efter.
Banditen dock något uppkäftig och i stället för att ligga still så försökte han spela fotboll med mitt vackra tyska huvud. Fel! Lärde honom en läxa och hade man hällt vatten i busens hals så hade det nog läckt ut en och annan droppe från ben och armar på min nyfunna bitleksak. Av hans sedan så ödmjuka uppträdande att döma så tror jag i alla fall att han lärt sig en läxa. Dont mess with the K9 dogs!
Nu när inte Husse har någon unghund att träna så är det ju ånyo jag som får slita ont. Husse låter mig träna upptag, skogsspår, grusspår m.m och under den fackligt förhandlade vilan så käkar vi glass och bullar samtidigt som vi njuter av den härliga årstiden.... Fritiden ägnas åt fotboll så LIVET LEKER!
Husse har ju nu även brutit sin patetiska ormfobi. Vågade igår sparka små stenar på en kopparorm för att kolla om den levde. När den inte rörde sig trots att en hel rullstensås sparkats över honom så vågade även Husse kicka till den med den stålförsedda kängan... När ödlan (förlåt Husse - jag menar ormen) fortfarande var orörlig så tog han fram sin tång och lyfte upp ormen på en armslängds avstånd. Med bultande hjärta idkade han sedan bus genom att lägga den livsfarliga, om än döda, ormen på en kollegas motorhuv... Snacka om framsteg va?
Nu ska jag och Husse vila en timme och sedan drar vi iväg på jobb.
Må gott!
Arek
KIMBAHS SISTA DAG....
Kimbah avslutade sin aspirantkarriär med att spåra upp en riktig bandit. Hon får ju inte göra sådant, men det visade sig att hon har anlag samt är mycket bra på att ta egna initiativ. Under en rastrunda, kl 04.00 på morgonen, så springer hon glatt omkring. Doppar plötsligt nosen i asfalten och drar spårandes iväg. Vidare in på en stig och upp mot ett skogsområdet. Hönan nu mycket intensiv och olydig eftersom hon avböjer all kontakt med sin Husse. Får springa för att hinna i kapp och ser då hur hon målmedvetet tar sig fram i området. Plötsligt dyker det upp ett campingläger mitt i djungeln som jag inte hade en aning om fanns där. Kimbah spårar intensivt fram till en husvagn och där i förtältet sitter en tandlös typ med tatueringar över hela kroppen....
Kimbah visar anlag för försvar eftersom hon skäller an mot sitt fynd. Det visar sig att mannen varit ute på en promenad och då kommit tillbaka den vägen Kimbah nu spårat. Nice Kimbah! Under spårningen var hon grymt koncentrerad och olydig vilket ju är en grymt bra egenskap.
Vad gäller Areks och mina egna insatser denna natt så kan vi sammanfatta det med att vi inte gjorde ett skit värt att skriva om. Ingen människa i nöd att rädda, inga banditer att spåra upp och ej heller några huliganer att bita fast i. Fick däremot ett foto från en hundförare på andra sidan Stora Staden. Han hade spårat upp en tjuv och herregud vilket straff den klåfingrige fått. Fotona visade en person som kommer att ha en mycket lång rehabilitering framför sig.... Men vad säger ordspråket? If you do the crime and meet K9..... Fortsättningen är för brutal att skriva om, men jag tror ni förstår....
Nu är vi lediga några dagar och ska bara ta det lugnt och ladda batterierna. Det kommer att bli sjukt lugnt utan vår favorittik, men snart har vi väl ett nytt projekt här igen så det är väl bäst att njuta så länge det går. Jag ser redan på Arek att han njuter fullt ut där han ligger utsräckt på tomten och leker med sin fotboll...
Må gott!
Husse
ÄNTLIGEN FÖRFATTARE....
Team Arek/Husse har tjänstgjort lite under veckan och då faktiskt även haft lite ärofyllda jobb. Vädret har varit fantastiskt och Arek har varit i absolut toppform. Schakalen lever på sina drifter trots att han går på dubbla doser smärtlindring. Eftermiddagar och kvällar kan man ju tro att han ska slicka sina sår, men då är det full fart på fotbollsplanen.... Under veckan har vi varit med och räddat ett försvunnet barn. Den deppiga pojken var less på livet och önskade sig frid genom att gå ut och dö i skogen.
Så klart ingen rolig historia, men jag och Arek älskar dessa uppdrag. Att få ge sig ut i stora skogen och då förhoppningsvis bedriva hjältedåd är något som tilltalar både hårbollen och hans Husse. Förberedde mig på en lång dag i skogen och såg till att få med GPS én för att mina kollegor skulle slippa att leta efter mig istället för den försvunna pojken. Det visade sig att första patrull på platsen hade gjort ett mycket gott förjobb för dom hade lyckats lokalisera den sorgsne till en skog. Då slapp vi leta igenom hela Stora Stadens skogar så med gott mod drog vi dit med full gas. Det visade sig att vi nog skulle klara uppdraget utan GPS. Skogen visade sig vara ca 400 x 400 meter stor vilket ju underlättade söket rejält. Husse fick till och med kontakt via telefon med den eftersökte så vi kunde tjitt-tjatta lite över telefon medans Arek förtjänade sin lön. När så Arek fick vittring på den sökte så gick ju allt väldigt snabbt. Från håll ser jag hur den halte tysken cirklar in ett område för att sedan dyka in under en gran. Där skäller min fina hund till, precis som han skall göra, innan det blir tyst.
Förstår att han håller på med hyss och då jag kommer fram så håller min kära hund på att klä av den eftersökte hans jacka. Arek tycker att skinnjackan är en lagom belöning att leka med efter sitt sök och då blir det ju så....
Grabben var dock tålmodig och verkade väl faktiskt rätt glad över att ha blivit räddad i stället för uppäten....
Under natten här så skulle vi även jaga lite tjuvar. Arek fick ett fint spår och vi flög runt i ett villaområde. Tjuven började småfuska lite genom att hoppa över höga staket, springa genom täta buskar och göra annat småbus för att komma undan. Geten dock het och knaprade sakta med säkert in på aståndet. Då hoppade tjuvjäveln över ett enormt stålstaket och vidare upp på järnvägsspåret. Skulle geten och jag komma över där så krävdes det nog en rymdraket... Helvete! Fick springa en mil för att hitta en lämplig övergång och när jag väl var tillbaka på spåret så kändes det som om jag inte skulle få fånga den flyende spjuvern. Hade gett upp där jag klampade runt i täta buskar upp till magen eftersom draget i spårlinan var allt annat än bra... Då vaknade Geten till liv igen. Drog iväg i det täta snåret med hög nos och Husse efter i galopp. PANG! AHHHHH! Helvete! Skrek ut både manliga och kvinnliga kroppsdelar när smärtan strålade ut genom högerbenet. Vem f-n har sågat av ett träd och lämnat roten kvar i den här jävla djungeln? Stubben som nu träffat Husses anorektiska högerknä stod f-n helt still medans jag kom skenande som en flodhäst på väg till en oas i öknen....
Haltande hängde jag på Arek eftersom han nu var så het. Ut på en stig, 150 meters rusch och sedan vek hårbollen rakt ut i dom täta buskarna. AAAAJ! Nu var det inte jag som skrek. Arek hade hittat människa som var gömd i buskarna och det visade sig vara den vi sökte. När jag tände lampan såg jag en man sittandes i buskarna, sparkandes mot Arek med samma intervall som benen på en 100 meterslöpare... Arek dock kvickare i sina rörelser varvid den fångade fisken gav upp..... Nice Arek! Busen talade om att han var sjukt hundrädd och när Arek dök upp i buskarna så flaxade han som en fallskärmshoppare som närmar sig marken i allt för hög fart... Han tyckte betten var befogade och när jag tittade på Arek så verkade han dela mannens uppfattning...
En bra natt! Tack Arek!
Må gott!
Husse